"Så ska det låta"

    
Vi förgyllde tisdagskvällen med att vara med på inspelningen av tvprogrammet "Så ska det låta" och som vi visst blev det en ganska utdragen procedur innan inspelningen var klar. Vi var på plats i radio/tvhuset vid 18.30 tiden och gick ut därifrån strax före midnatt.
Men trevligt och väldigt roligt hade vi! Och vi bjöds på väldigt god underhållning.
 
 
 Efter en lååång väntan  på att få kliva in i den gamla och anrika studio 1 i Radio o Tvhuset var vi så slutligen på plats, i en mittenrad och med perfekt utsikt. Och detta utan att alls ha rusat in som vissa andra pensionärer och andra yngre också för den delen...
Publiken blev tilldelade platser, så det var inte så att de som kom först in fick de s.k. bästa platserna.
Skönt att grundkonditionen i alla fall är ok och att vi är tålmodiga. Nåja! (Åtminstone skulle jag kunna jobba lite på att bli mer tålmodig i vissa lägen. Men jag hade nog tärt på tålamodet på visakontoret tidigare under dagen.)
På vägen in i studion fick jag plötsligt en minnesbild av när jag var lite och gick på bio och alla barn rusade in i biosalongen för att få en plats längst fram. I kväll var det inte barn som rusade.
 
Glasgolvet i studion putsas före inspleningen.
 
Trots väntan så var stämningen i publiken hög och högre skulle den bli under sändningen. Peter Settman som programledare var verkligen jättebra och väldigt rolig, även när det inte var tagning. Absolut ett proffs ut i fingerspetsarna.
Publiken var rolig och med på noterna och det blev både spontana danser och sånger på läktarna. Hög stämning! Att det på slutet blev några få omtagningar tror jag inte någon brydde sig om. För här var det underhållning som gällde.
Jätteroligt att vi fick en inbjudan att vara med!
 
Kvällens artister/lag var; Lasse Holm och Fridha Lundell samt Wille Crafoord och Linda Bengtzing. Alla jättebra!
Och de bjöd verkligen på sig själv.
Fridha Lundell hade jag aldrig tidigare hört talas om men hon har varit med Lasse Holm på Diggiloturnén i sommar och hon imponerade stort. Hennes inleding vid tävlingens början med "Euphoria" var otroligt bra. Jag fick rysningar.......Vilken röst och talang! Och som Lase Holm sa; "Hon blev vid första anblicken en musikalisk förälskelse".
 
Jag har förut när jag sett programmet trott att mycket varit inrepeterat och att artisterna på något sätt kunnat tjuvläsa texterna. Men icke! Inte en text såg jag till och inga noter till pianisterna. Imponerande!
Programmet skall börja sändas i december och eftersom vi då flytt landet för lite varmare trakter i några veckor får jag titta på svt. play och ta igen de program jag missat när jag kommer hem.
 
Läktaren mitt emot oss med orkestern på plats. Den var också jättebra!
 
 
 
 
                                                                                             
 

Enkelt? Varför då?

    
Flera utmaningar väntade mig idag. Och varför skall saker och ting vara enkla? Då blir det liksom så förutsägbart. Inte direkt någon sport....
Förmiddagen ägnade jag åt att fylla i min visumansökan till Kina och det var bara fyra papper som skulle fyllas i. Inte svårt alls och det finns tydliga angivelser hur detta skall göras. Men det körde ihop sig på datorn.
När jag var klar med alla ark, så skulle jag granska det jag fyllt i, för det är noga att precis allt stämmer.
Men vad hände? Jo, i själva granskningsögonblicket försvann dokumenten och jag kom i stället till MSNs framsida.
Inte hittade jag dokumenten i datorn heller....
Nytt försök och nu granskade jag inte dokumenten utan tryckte ut dem direkt. Puh, det gick det bra.
 
Om man ansöker om ett vanligt turistvisum så skall nu följande handlingar bifogas;
  • komplett och undertecknad ansökningsblankett
  • foto tagit framifrån i färg med vit bakgrund
  • passet i original, giltigt minst 6 månader för "singel entry" och 9 månader för "double entry"
  • kopia på flygbiljetter
  • kopia på hotellbokning....VIKTIGT
  • personbevis från skatteverket
  • färdplan
Vid besöksvisum  behövs;
  • komplett och undertecknad ansökningsblankett
  • foto tagit framifrån i färg och med vit bakgrund
  • passet i original (samma som för turistvisum)
  • inbjudan från vän eller släkt i KIna ( OBS! detta skall vara på särskild blankett med inbjudarens passkopia och visumkopia samt inbjudarens namnteckning)
Vid affärsvisum och studentvisum  gäller andra regler.
 
Vid tvåtiden på eftermiddagen gör jag entré på visakontoret uppe på Östermalm. Inte en människa mer än jag i den stora och luftiga lokalen. Och genast är det min tur.
Jag hade tänkt mig ett besöksvisum, då kan man få en visering som gäller ett år och med obegränsade inresor. Väldigt praktiskt! Och jag hade alla blanketter rätt ifyllda. Men!!!!
Den blankett jag och min inbjudare fyllt i och som jag i april fick på just det här visakontoret var numer ogiltig.
Just den blanketten används nu endast av resebyråer. 
Sedan i somras är det en annan blankett som gäller, även om informationen är lika på både den nya och gamla blanketten.
Vad göra? Le!!!! Och åter le!
Det hjälpte inte den här gången. Och eftersom jag åker nästa torsdag skulle jag inte hinna ordna med en ny inbjudan på den nya blanketten.
Eftersom jag bott i Beijing ett antal år så är jag i och för sig van vid att saker och ting ändras från en dag till en annan. Så det var bara att plocka fram mitt alternativ nummer två. Ansöka om ett turistvisum.
Tursamt nog hade jag förberett alla dokument.
Men! Givetvis saknades ett papper. En inbjudan från min vän där jag skall bo. (Jag har ingen kopia på hotellbokning eftersom jag inte skall bo på hotell)
Jag försökte med ett leende övertyga den nitiska visumdamen att jag faktiskt hade en inbjudan, även om blanketten var fel.
Hon var tveksam till om detta skulle räcka. Mycket tveksam! Och där fanns ändå alla uppgifter om adress, telefonnummer osv.
Jag skulle behöva få ett mail som bekräftade mitt boende. Att jag hade en inbjudan med en namnteckning med mig hjälpte inte. Det var ju fel blankett.
 
Just när jag kommit hem och ordnat med detta inbjudningsmail ringer telefonen och damen från viskontoret meddelar att hennes chef sagt att det gick bra med det papper jag redan lämnat.
Jag fnissar högt!
Så på fredag skall jag hämta mitt visum. Och jag är lite spänd på vilket visum jag får, men det visar sig....
 
Jag har tidigare ansökt om visum till Thailand (behövs om man är där mer än 30 dagar) och det var inte alls enklare och visum till Indien är också en upplevelse att ansöka om.
 
Överallt lyser nu kvällssolen efter en riktigt regnig dag.( Ja, här har det vräkt ner hela natten och fram till klockan 16.)
  Jag ler inombords. För varför skall det vara enkelt?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kulet och nästan kuling

    
Det är nästan mörkt här idag och det redan före klockan fyra. Visserligen är klockorna tillbakaställda en timme, men faktum kvarstår. 
Det blåser nästan kuling (kuling är vid 13.9-14 m/sek) och snöblandat regn faller i stora mängder. Kulet! Men det är ju höst!
Kontrasten blev nog bara särskilt märkbar efter det soliga vintervädret i Mariehamn i helgen.
Men jag håller mig gärna inomhus, inga problem. Inte en dag som denna.
Te i stora mängder, tända ljus i mängder av lyktor, goda böcker och korsord. Riktigt mysigt!
 
En promenad runt vår del av Södermalm blev det i alla fall på förmiddagen och vi passade också på att köpa biljetter till James Bondfilmen SKYFALL klockan sex i kväll, vilket också innebär att vi måste ge oss ut och gå den kilometerna det är till biografen Victoria på Götgatan. Tur att jag föredrar att kalla  promenad i nästan kuling och snöblandat regn för friskvård.
 
Matlagning pågår här hemma; lite husmanskost; det blir kocken Mannerströms pannbiffar med lök , "smeten" skall här innehålla köttfärs, lök, ströbröd, ett ägg, mjölk/grädde, vatten, soja och kalvfond. Spännande att se om smaken är annorlunda äm mina "vanliga" pannbiffar.
Därtill serveras inlagd gurka och smörkokta morötter. Och för säkerhets skull kokade jag också ett par potatisar...
Jag är ju mycket för att prova nya saker och helst skall det vara tre nya saker varje dag.
Och idag blir det minst tre.....
 
 
 

Några timmar senare och efter filmen.

Hur blev då pannbiffarna à la Mannerström? Om jag jämför med det recept jag brukar använda så tyckte både Bosse och jag att dessa blev saftigare och jag kommer absolut att göra dem i fortsättningen. Jag vet inte om det var blandningen av både lite grädde, mjölk och vatten, totalt ca 1 1/2 dl, ägget , sojan och kalvfonden (1 msk av varje) som gjorde det "lilla extra". Och säkert berodde smaken också på köttfärsen, av väldigt bra kvalité, som vi fick med från Åland och kommer från Ålandsbonden.
Gott var det!
 
 
 Och filmen......

Jag tyckte absolut att Skyfall var sevärd. Jag brukar inte gå på andra actionfilmer än just Bondfilmerna, om de nu anses som "action". Den var lite annorlunda mot tidigare Bondfilmer som gjorts med Daniel Craig som Bond. Det var inte lika många vackra kvinnor med. dE hade ingen plats i handlingen... och handlingen kändes stundtals inte helt otänkbar.
Men visst saknade jag den gamle Q och hans uppfinningar. Nu finns en betydligt yngre Q med och uppfinnningarna är datoriserade.
Och Ola Rapaces insatser som "buse" var övertygande.
 
 
 
 
 
 
 
 


 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Snö, kräftor och mys

    
Det var många år sedan jag upplevde snö som ligger kvar på marken, åtminstone i ett par dagar, redan i slutet av oktober. Och även minusgrader!
Men det har jag upplevt här i helgen på Åland. Riktigt mysigt att halka omkring både på gatorna och i naturen.  Måste nog medge att mina joggingskor inte var den bästa fotbeklädnaden i detta väglag. Men vinterskorna har inte kommit upp från lådan ännu.
Intressant och väldigt mysigt var att äta kräftorna samtidigt som snön föll. Det har jag aldrig tidigare gjort. Men varför inte? Kräftorna var jättegoda även tillbehören.
Visserligen satt vi inomhus.
Å andra sidan har sommarens och höstens dagar med ljumma kvällar varit lätt räknade, så jag antar att det varit troligt, att även tidigare på säsongen, fått äta de härliga kräftorna inomhus.
Och nu finns ju kräftor att tillgå nästan året om. Kanske kommer de att serveras på någons "julbord" i år?
 
 
 
Snömoln på kvällshimmlen.
 
Härlig dag!
                                                                               
 
 Och jag njuter!

Ålandstur

    
Vaknade i arla morgonstund. Ringning redan strax före sju.
Egentligen alldeles för tidigt för mig en lördag morgon. Men med tanke på att Rosella, ålandsfärjan mellan Kapellskär och Mariehamn, skulle avgå halv tio och troligen inte tänkte vänta extra på mig, så var det bara att sätta fart.
Besök hos släktingar och en lite försenad kräftskiva är helgens ålandsagenda.
Och trots att Upplandskusten bjöd på lite halt väglag och  så var vi incheckade och klara med bil och oss i god tid före avgång.
(Det kändes tryggt att Bosse bytt till vinterdäck på bilen för det skulle visa sig att marken på Åland var alldeles vit av snö.)
 
I tidsbesparingssyfte så hoppade vi över frukost hemma och slog oss entusiastiskt ner vid en trevlig brunchbuffé. Och för min del blev det även ett glas  bubbel...
 
 
Ålands hav faschinerar mig alltid och det oavsett årstid. Så det är härligt att njuta av utsikten både från matsal och däck och se hur havet ändrar sig och både snömoln ochblå himmmel passerar revy på himlen.
 
 
                                                                                             
Snart i Mariehamn
 
Mariehamn mötte oss med snö.....
 
 Mitt inne i stan, Norra Esplanaden.                          Utsikt från  Maggie och Bertrands balkong.
                                                                                       "Naturnära läge", endast 500 m från "centrum".
 
M och B
 
 Min utsikt just nu. Vackert!!! Och strax kommer kräftorna. Fångade på Åland i somras.
Mums!
 
                                                                                             
 
 
 

Djurgårdspromenad

    
God kväll! Hemkommen från en heldag tillsammans med Bosse och goda vännerna Ninni och Sven.
Vi möttes ute på Djurgården för en frisk och "bitig " promenad denna vackra höstfredag.
Djurgården är alltid lämplig för långpromenader och det finns dessutom gott om bra och mysiga lunchställen.
 
Redan i går kväll smög sig kylan på så smått, det blev nollgradigt och säsongens första snö föll i stora flingor. Lite väl tidigt kan jag nog tycka....Men den blir nog inte långvarig.
För säkerhets skull var vi väl påpälsade för att klara någon liten minusgrad. Och visst tog det tog ett tag i morse att få fram vinterutstyrseln ur gömmorna.
Och vi var vi redo för utevistelse!
 
             
          Vår balkong torsdag kväll.  
 
Djurgårdsbilder.
 
 
 
En häger skymtar på andra sidan viken.
 
Och visst måste magen få sitt.....
                                                                
Restaurang "Gruvan", ja, det har varit i gruva här  förr i tiden, brukar vara ett  bra val och var det i dag också.
 
"Höstgryta", för min del, gjord av otroligt mör högrev som kokat lääänge, morötter och rotfrukter. Jättegott.
Och lille Pongo är också med....( Ninnis hund)
 
Mätta och belåtna och redo för fortsatt promenad.
 
                                                                                                    
                                                                                        
                                                                 
  
                                                                                            
   
 
 
 
 
                        
 
 

Gränder....

    
Man kan se gränder, precis som allt annat, på så många olika sätt.Och det ser olika ut beroende på vilken vinkel betraktaren befinner sig i.
När en gränd plötsligt tar slut, kan man tänka sig olika lösningar för att komma vidare. Ibland är det enklast och minst ansträngande att backa och gå tillbaka samma väg man kommit. Och oftast hittar man vägen tillbaka. Lättsamt och bra!
 
En vacker, vit, tjock, mur. Tid att stanna upp,
fundera och kanske gå några steg tillbaka
för att hitta en annan väg att fortsätta på.
 
Men rätt som det är vill man kanske hitta en annan lösning på vägvalet och inte välja det som förefaller enklast.
Det blir en utmaning att se om det går.
Ibland lyckas det och ibland inte. Men det kan vara värt att prova, ifrågasätta. Våga.
För man vet ju inte alls vad som döljer sig där i det okända och den vetskapen kan göra att man inte ens vill eller kan prova något nytt.
( Nu när det finns GPS och inbyggda Googlekartor i telefonerna är det lätt att få tydliga vägval presenterade. Ingen direkt utmaning och det som är enklast är kanske inte det som är det bästa........Och vad är då bäst? Puh!!!)
I livet vet man aldrig vad som händer. Det finns inga garantier eller "bäst före datum" på någonting, även om det många gånger kanske skulle vara önskvärt.
 
 
Den här lilla valvet kan man lätt gå igenom och raskt komma ut på andra sidan.
Eller också dröjer man sig kvar ett tag för att se hur den är uppbyggd och fantisera om gångna tider.
 
 
 
 Träffade i går kväll några vänner på restaurang Vapiano i Gamla Stan. God mat och dryck, prat, skratt, sorl och trångt....En mysig kväll som avslutades med en kortare promenad bland gränderna och ett besök hos väninnan M som bor här, helt mitt i....
Turistsäsongen är över och Gamla Stan känns inte längre kvällstid som en "turistfälla"/turistmagnet utan mer som en del i det Stockholm som jag tycker så mycket om.
 
 
                                                                                                     
 
 
                                                                                        
 
 
                                                                                 

 
 
 
 
 
 

Vandrande tankar

    
På väg till Södersjukhuset! Kanske den sista kollen?
Tog vägen längs Årstaviken och lät tankarna fladdra. Och det gjorde de. Åt alla möjliga och omöjliga håll. Svårt att styra dem. Men jag anstränger mig inte så mycket med det. De får fladdra och göra sina utsvävningar. Mina ben går i rask trakt, huvudet känns som en bikupa med en massa surr. Men ändå tar jag in den vackra höstdagen och känner att det blir mundre och mindre surr i huvudet.
Och tänk så mycket som på kort tid kan passera genom ett huvud.............
 
 
 
Bakom en krök ser jag Södersjukhuset uppe på höjden, men jag hinner nästan fram till Tanto innar jag börjar klättringen uppför trapporna. Upp mot sjukhuset. Och väl uppe så befinner jag mig på baksidan. Och plötsligt är alla bin borta från mitt huvud och jag kliver in genom porten med ett leende på läpparna.
Redo för sista delen/kapitlet i det här maligna melanomkapitlet.
 
 
Södersjukhuset i bakgrunden.
                                                                                              
Så vackert med solen som speglar sig i Årstaviken.
 
Uppe! Tar ett djupt andetag, tittar ut över helikopterplattan och letar mig in. Bakvägen.
 
 
 

Stockholm i dag

    
Stockholm idag, tja en ganska vanlig höstdag. Ingen sol, inget regn, klar luft som det oftsat är här och en dag som gjord för en långpromenad.
Idag skippade vi det vanliga, mer naturnära, varvet runt Årstaviken. Det blev en mer stadsbetonad vandring, men utan någon medhavd matsäck. ( PÅ lååånga varvet, 12-13 km runt Årstaviken, över Västerbron, Kungsholmen, Gamla Stan, Slussen och hem så kan det vara gott med lite förstärkning...)
Är det så att hungern skulle ge sig till känna är det lätt att hitta mysiga "värmestugor" som inte är rena turistinvasionen.
Dagens promenad blev enligt stegmätaren 10 km.
Nåja, ett par stopp blev det, men ingen "matrast".
Götgatan ner mot Slussen, Skeppsbron, Slottet,  förbi Riksdagshuset och Drottninggatan till "vuxendagiset Claes Olsson" för inköp av lite båttillbehör.
(Jodå, jag vet att det heter förskola, men det ordet passar liksom inte in här...)
På hemvägen tog vi vägen genom Gamla Stan, förbi Slussen, Götgatan igen och gick sista biten hem via kajen.
Och Gunnarssons Koditori på Götis är alltid lockande. Dagens skyltning med diverse choklad blev så frestande att ett par bitar fick följa med hem.....
 
Jag njuter verkligen av att bo i "stan", på Söder och av känslan av att vara just mitt i . Och jag ,som innan jag flyttade till Söder 2004, aldrig kunnat tänka mig att bo söder om Slussen.
Tur att man kan ändra sig.
Men jag tyckte mycket om Vasastan och trakterna kring Odenplan och Upplandsgatan där jag bodde ett par år mellan 2002 och 2004. Och då var det mina hemtrakter.....
 
 
 Hur glad blir man inte av att det hemma väntar ett paket? Jag blev verkligen jätteglad! Ett par härliga, handstickade, gosiga sockor! Tusen tack snälla och duktiga Gunilla.
För se sticka, det kan jag absolut inte....
 
 Så jättefina, mjuka och sköna. Och jag älskar färgerna!
 
 
 

Skymningen har sänkt sig

    
Den utomhus, gråtrista söndagen, övergick i skymning betydligt tidigare än vanligt och jag bestämde mig för att laga en "nostalgimiddag". Åtminstone var varmrätten det....Riktig nostalgi!
På det "glada" 70 talet var det vanligt att laga en kycklingrätt som heter "Flygande Jakob". Ingredienserna är kycklingfilé stekt i lite mindre bitar, eller ta en hel färdiggrillad kyckling delad i mindre bitar som läggs i en ugnssäker, smord form. Ovanpå läggs bananer som delas i bitar. (Bananerna kan uteslutas om man inte är bananfantast. Grädde vispas och blandas med vanlig chilisås som breds över kycklingen. In i ugnen på 220 grader i ca 20 minuter.
Under tiden steks bacon knaprigt för att mot slutet läggas på gratängen de sista fem minutrarna. Då kan man även lägga på en näve jordnötter, enligt originalreceptet, om så önskas.
Hur det blev? Jodå här i hushållet åt maken occh jag med god aptit. Vi mindes 70 talet och försärkte minnena med härlig 70 talsmusik.
Jodå, det blev förrätt också; toast med räkor, romsås och avokado. Inte dumt det heller!
Och Globen lyser vackert på oss. ( Djurgårdsfärger i kväll.....)
 
 
 
 
                                                                                      
                                                                                                                       
 
 
 
 
 
 
 
 

Gult, grått och lite grönt

    
Typisk gul-grå dag , med inslag av grönt. Almanackan talat tydligt om att det är söndag den 20/10. Redan, tänker jag. Dert käns som om oktober just börjat. Och jag har egentligen inte
Antar att det är så att tiden går ännu fortare när man är pensionär....
Påminner mig också om att jag inte, som i år, varit hemma någon längre tid under hösten.
Och på något sätt konstaterar jag att "vädret kan jag inte påverka" utan har bestämt mig "för att gilla läget".
Men man kan ju i alla fall då och då tycka att det vore trevligt att kunna gå ut och lämna paraplyet hemma.
 
Förra året hade jag  vid dagens datum varit i Beijing ett par veckor och vet inte alls hur hösten var hemma. Men jag vet och minns att Beijingdimman/smoggen ofta gjorde att det inte var särskilt behagligt att vistas utomhus och att skolbarnen ofta fick tillbringa sina raster inomhus. Så illa var det verkligen inte under de år jag jag jobbade och bodde där.
Nu hoppas jag i år på att luften skall vara bra när jag kommer i början av november....
 
Båda bilderna är tagna olika mornar strax efter varandra och före klockan 7.
Med "skit i luften" och en "ren dag".
Stor skillnad!
 

Några timmar under dagen har jag varit "mattemor" till Helenfamiljens labradorherre. Han har så smått övergett valpstadiet och kommit in i puberteten. Och han har blivit stor både på höjden och vad gäller antal kilo.
Vi tog som vanligt en  promenad och jag tyckte absolut att han hade gjort stora framsteg i "att gå fot". Kanske berodde det på att han är fullt upptagen av alla lukter och går med nosen i marken. Vad vet jag, men någon brådska hade han då inte.
 
 Stilig, ung, man på "grönbete".
 

Jag väntade och hoppades att solen skulle bryta igenom molntäcket fram på eftermiddagen. Och den väntan blev förgäves. Men visst blev det en promenad i alla fall.
Utan paraply och med en tunn dunjacka....
Det duggregnade. Duggandet byttes efter hand ut mot större regndroppar och jag letade efter någon form av mysfaktor. Ute!
Väl hemma igen kände jag mig som en "dränkt katt". ( Inget illa menat, mer ett uttryck...)
Dunjackan var genomblöt och jag också.
Men mitt positiva inre säger att jag nu upplevt en naturlig färgkombination och att det är just årstiderna som gör Sverige så speciellt.
Och jag är benägen att hålla med, trots att jag tillåter mig längta efter blått hav, vackra solnedgångar och lååånga sandstränder.
 
Årstaviken klockan 14.40. Vackert!
 
Eriksdals koloniområde 15.40. Hösten är här! Träden är så fina.
 
Ringvägen klockan 16.15. Grått!!!!
 
 
                                                                                              
 
 
 
 
                                                                                             
 

Kinainspirerad matlagning i vackra omgivningar

    
Fredagsmys! Gott och jättetrevligt och med kinainspiration. Tillsammans  med väninnan Vivi kändes helt rätt denna ganskagrådaskiga oktoberfredag.
Och eftersom jag åker till Beijing om några veckor kändes det särskilt bra bara tanken på att komma in i "kinamaten".
Själva resan ut till landet, till Märsta, 45 minuter med pendeltåget, blev bara det en bra början på dagens "minisemester".
"Kinamat" skulle inhandlas och Vivis bil styrde oss mot en riktig kina/asiatsik butik i ett industriområde i Märsta. Efter visst letande hittade vi butiken och började genast att botanisera bland hyllorna. Matkorgen fylldes och vi för säkerrhets skull rådfrågade vi den vänliga, kinesiska, personalen och fick bra tips. Dumplings fyllda med räkor, vårrullar av olika slag, skaldjursfyllda knyten, nudlar och en massa "snacks" fick följa med oss hem.
Här skulle det lagas mat!
 
 
 En paus innan matlagningen påbörjades kändes välbehövlig.  Och vi kunde sitta utomhus på altanen och njuta
av utsikten, de nyinköpta snacksen, prat, skratt och ett glas bubbel
 
 
 
 Utsikt från altanen över Steningeviken, en del av Mälaren.
                                                                                           
 Katten Tiffany vill också vara med....
 
Matlagning på G.....Vivi dukar, tänder mängder av värmeljus, assisterar och kommer med glada tillrop.
 
Dags att äta. Och jag lovar att det smakade gott....
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
    
                                                                                                                      

Peking; bokat och klart!

    
 Och visst! Det blir ännu en resa till Peking för min del. Det har varit lite ovisst med mitt hälsotillstånd sedan i april men nu, i mitten av oktober, sluter jag i princip cirkeln. Ett par läkarbesök kvarstår men resan är som sagt bokad och klar.
I våras när jag var i Peking så plockades stygnen bort från det prov som tagits på mitt märke på magen och det skedde på ett jättebra kinesiskt sjukhus( bloggade om det i april) och nu när båda melanomen är borta så kan jag fira det lite extra i form av en Pekingresa och den 8/11 bär det av österut.
Och inför den här resan så unnar jag mig en hel del extra. Man lever kanske bara en gång!
Besök på Muren blir det absolut. Kanske har den ändrat sig sedan jag var där 2010. Man vet ju aldrig!
Med på den här resan kommer också Liv, Max, Johan (Max pappa) och Ann Sofi, Johans mamma. Härligt!
 
 
 
 
 
 
 

Radarparet M&M

    
Gårdegen passerade nästan som en revy. Känslan av att vara med i korta och roliga "nummer" pågick hela dagen med snabba byten mellan scenerna/numren och allt i ett rasande tempo. Tur att det inte behövdes några direkta klädbyten.
Och det var Max och "Mormor" som var radarparet.
Vid halv nio på morgonen "knödde" jag in mig i en redan fullsatt tunnelbanevagn för att åka till Centralen och vidare mot Uppsala för att hämta Max.
I min enfald trodde jag att folk var på sina jobb vid åttatiden, men uppenbarligen "flexar" många så nu pågår rusningstrafiken till efter nio. Tänk, annat var det förr....(fniss)

Max och jag tog vändande tåg tillbaka till Stockholm och strosade sedan mot Gamla Stan. Där finns alltid något kul att upptäcka.
 
"Att åka tåg är alltid spännande och det finns mycket att titta på."

      "Gåstorget och löven är roliga och att se "Mors lilla Olle" med sina blåbär möta en björn i ett skyltfönster är   spännande.  Och se på när dom gör sushi på "Samba Sushi" i Götgatsbacken är jättekul."
 

"Det var mycket som hände på vägen hem till mormor och jag passade på att ta en tupplur i vagnen".
LIka bra att ladda inför eftermiddagens besök på Spårvägsmuseet som ligger på Tegelviksgatan, bar en kort promenad från mormor. Till lunch ville jag som vanligt gärna ha köttbullar och Bosses goda potatismos. Men eftersom Bosse inte var hemma så gjorde mormor ett bra försök. Och lingon skall det vara till"
 
Spårvägsmuseet nästa! Det var Max andra besök här och jag tror att det kommer att bli många fler.
Museet är stort så det är gott om plats för lek. Här visas både gamla och nya bussar, spårvagnar och tunnelbanetåg. De flesta är gjorda så att barnen kan leka i dem och i små simulatorer prova att köra fordonen.
Det finns olika utställningar med jättefina bilder som visar hur man transporetade sig runt i Stockholm redan på 1600 talet och då var "roddarmadamerna" vanliga. Alltså kvinnor som rodde små ekor mellan stadens olika malmar.
Max ägnade också lång tid åt att leka med de fina små trätågen som fanns tillgängliga och jag fick ibland vara med i leken.
 
 
                                                                   
 
 
Innan hemgång så lockade det att få "köra" ett tunnelbanetåg och mycket mer fanns att göra. det får bli nästa gång....Och med löfte om att moster Helen, Curre (hundvalpen som nu är stor) och Rita skulle finnas hemma så tyckte Max att vi lämna museet för denna gång.
Hemma blev det fortsatt lek med tåg och vi hjälptes alla att äta upp sushin.
Den hade en strykande åtgång.....
 
 
Tiden går fort när man har roligt och fram på kvällskvisten lämnade jag Max till sin pappa på Centralen för hemresa till Uppsala. Och visst kändes det tomt....Men vi ses snart igen!
 
 Finaste och goaste Max!
 
 
 
 
                                                                      
 
                                                                  
                                                                                                                         
 
 
 
 
 
                                                                                                                       
                                                                   
                                                                    
 
 
 
                                                                                         
 
 
 
 
 
 

"Båtpaket"

    
Vår "nya familjemedlem" är uppe på land och parkerad inför vintersäsongen. Av någon anledning, vet inte vilken, så hade jag nog förträngt den extra omsorg en liten båt behöver för att pigg och fräsch komma ur "puppan" frampå vårkanten.  Men nu är det gjort och jag ser det som ren friskvård att klättra upp och ner på stegar och häva mig upp och ner för att komma i och ur båten. Utmärkt motion!
Hur som helst är båten nu tömd och vi har fått in dynor, spritkök, porslin, flytvästar m.m. m.m. i våra redan tidigare överfyllda källarförråd. Men nu är allt på plats! En skön känsla!
Dagens göromål var att täcka båten med en rejäl presenning och se till att den förankrades väl för att tåla kommande höststormar. Viss logistik krävdes, men Bosse och jag var helt överens om hur det skulle gå till och paketet blev riktigt snyggt.
Antar att jag är bättre på "pysslande" i lite större sammanhang och det är alltid trösterikt. Och vad är väl känslan av silkespapper, garn, fjädrar och lim jämfört med att få ordning på en rejäl presenning?
(Men pyssel hemma och i köket i form av matlagning det tycker jag om.)
Himla tur att vi alla är olika och jag beundrar verkligen alla som får ordning på småpyssel, stickor, virknålar, garner och broderier.
 
Presenningen, 6x10 m, är på plats över ställningen.
 
 Upp! Först på stegen och sedan när den inte räcker till så är det bra att ha en rejäl badstege att ta till.
                                                                                            
" Ena benet är över, måtte jag inte fastna med det andra.....Puh, det gick bra den här gången också."
Och efter att ha gjort den här vändan ett 10 tal gånger så kommer snitsen av sig själv. Nästan!
 
Och om x antal månader så är det dags för att ge sig ut igen på böljan den blå....

 
 Och jag lovar att det är en sann upplevelse att försöka segla  genom Baggenssundet, ett sund som på sina smalaste ställen är 3-4m och särskilt om man (som vi gjorde) möter en Waxholmsbåt och det samtidigt är helt vindstilla. Alltså, vår båt rör sig inte en meter framåt. Inte ens om jag blåste på seglet......Kanske skall vi nästa gång använda motorn i den här passagen. Pinsam situation uppstod. Det tyckte i alla fall jag.
 
 
 
 

Hobbyverksamhet!

    
Familjen har ju sedan början av augusti en ny hobby som också är en ny "familjemedlem". Segelbåten! Hon är ännu inte döpt, utan jag kallar henne Maxie. Dop får ske under lite mer högtidliga former  till våren.
 Maxie är ju inte helt ny, utan har en del erfarenheter och personligheter med sig. Men å andra sidan så är hon charmig, trevlig och lättmanövrerad. Oftast!
När vi köpte henne så hade vi lite trassel med utombordsmotorn, en liten söt kinesisk variant, men det berodde inte på motorn har vi fått veta och inte på språkförbistringar (jag provade att tala kinesiska med den) utan på att bränslet var gammalt. Så med ny bensin i tanken så startade hon genast och har sedan dess startat på första rycket. Alltid något!
Nu är alltså Maxie sedan några dagar på land och jag har insett att hobbyverksamheten inte bara gäller då hon är i sjön. Hon måste ju packas in för vintern. Så idag, en frisk och klar lördag tillbringar maken och jag x antal timmar för att få henne klar för kallare tider.
Vi har med oss en stege för att komma upp rill den badstege som finns i aktern och sedan lite smidigt häva sig upp i sittbrunnen. Här kommer absolut mina gamla gymnastiklärartakter fram.
Väl uppe så skall jag lossa motorn på 25 kg och försiktigt, mycket försiktigt i magläge och låååångsamt hissa ner den till Bosse som står på marken med uppsträckta armar, beredd att ta emot. Och det gick ju bra! Pust!
Vilar och blickar ut över nejden.
Många båtar är fortfarande i sjön och en hel del har plockats upp. För min del känns det bra att ha tagit upp Maxie ut det kalla vattnet. Har svårt att tänka mig en seglats i mitten av oktober. Men det är jag det....
 
 
 
 
Motorn är av och nu återstår det att få ihop den täckställningen av aluminium som presenningen skall vila på.
Ställningen består av nio rör i olika längder som skall sättas ihop. Jag som inte är så praktiskt lagd ( en klar underdrift) har absolut inte en susning om hur detta skall gå till. Puh!
Men Bosse är ju både en praktisk och teknisk person så efter bara lite klurande , så var rören/ställningen på plats. Jag var klart imponerad. För egen del höll jag i rören och tryckte ihop dem vid tillsägelse under tiden Bosse krälade runt och skruvade.
Men allt kom på plats och det fanns inga delar kvar när ställningen var på plats. Bra jobbat!
 
Jag fick inte med alla rör på bilden....
 
När Bosse gjorde klart "finliret" på däck så packade jag ihop det som skulle med hem.
Nu återstår det att få presenningen på plats och se till att Maxie får det bekvämt inför vintern.
Att sedan kölen och botten på båten kräver extra omvårdnad i form av skrapning och ny färg är helt klart. Men jag tror att Bosse är den som är bäst på just det.......
Och motion har vi fått, musklerna och även de små har fått sig en genomkörare, frisk luft kommer på köpet och många skratt.
Jag är ju inte den mest praktiska person när det kommer till att utföra saker och ting, men jag ser möjligheterna och har utmärkta förslag till lösningar......för någon annan att utföra.
Alltid något!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fredagsnöjen

    
Har efter dagens långpromenad och uppmjukande av allehanda muskler häckat i soffan här hemma med ömsom radion och teven i gång.Tänk så många program det finns att lyssna på!
Det har varit mycket om den stora galan i kväll på Globen för "Världens Barn", en hel del har sagts  och berättats om den kinesiska nobelpristagaren i litteratur och om Fredspriset som EU har fått.
Mycket ros och mycket ris! Precis som det brukar vara!
Stort GRATTIS till den kinesiska författaren Mo Yuan. Han är den förste kinesiska medborgare som någonsin fått ett Nobelpris. 
Och jag passade idag på att beställa två av Mo Yuans böcker; "Det röda fältet" och "Vitlöksballaderna". Det kommer att bli spännande och intressant läsning för en gammal Pekingbo.
 
"Dagens", längs kanalen mot Danvikstull och in mot stan.
 

Kvällen kommer jag att tillbringa i soffan framför teven och programmet "Tillsammans för världens barn".  
Globen ser festfin ut ser jag från fönstret och snart är det dags för programstart. Och visst har jag ringt in för att bidra! DEt är inte summan pengar som är viktig utan att bidra även med det lilla.
Kanske går det att ringa in pengar även under kvällen för "tillsammans kan vi göra skillnad."
 
 
Och en vacker kväll är det! (Från mitt köksfönster)
 
 
 
 

 
 
 
 
                                                                                            
 
 
 
 
 
 
 

Rejält dagsverke

    
Skymningen sänker sig över Globen och Hammarbyslussen. Det har blivit dags att tända lampor och "mysljus".
Kroppen värker så där lite mer än lagom. Och muskler jag inte ens visste om att jag hade gör sig diskret påminda.
Tänk att dessa kan vara så många!
Nej då, jag har inte kört ett tretimmars pass på något gym och jag har inte sprungit en mil.
Men vi har tagit upp båten! Maskinell utrustning sköter det mesta, men att krypa runt och lossa skruvar, muttrar och annat som skall bort och att sedan ta ner masten drygt 10 m, (mastkran finns) hålla och flytta och slutligen få den på plats på varvets "mastförvar" tar på krafterna. Både rygg, armar och ben har fått bra statisk träning.
Även om inte solen varit framme mer än korta stunde under dagen, så har det varit en härlig höstdag.
Att flytta båten från vår "hemmabrygga" och till varvet tog oss inte mer än 20 minuter och jag njöt verkligen av att stå vid rodret och titta ut över nejden.
 
Vår hemmahamn i Saltsjö Duvnäs.
 
Friskt!!!
 
Först skulle vi ta oss till rätt brygga och nästa moment var att masta av. Tacksam för att vi fick hjälp av varvsägaren för det var jättelänge sedan någon av oss mastade av.
 
Visst måste det vara här? Jodå, vi kom rätt på första försöket.
 
Masten av och sedan skulle båten lyftas upp.
Håller tummarna för att hon kommer upp ordentligt.
 
Högtryckstvätt av undersidan ingick och tur var det. För det fanns mycket "skit" som fastnat  i botten.
Och sedan skulle vår nya "familjemedlem" transporteras per truck till sin vinterförvaringsplats på varvet.
 
 
"Det gick ju bra det här...." Vår ögonsten är på plats och vi kan pusta ut.
Det blev några klättranden upp och ner för att börja jobbet med packa ur båten. Men tur att det finns bra stegar.
 
I morgon får kroppen återhämta sig och musklerna vila sig. Men på lördag blir det nog nya tag. Ögonstenen skall ju ha täcke på sig,  (presenning) motorn skall vårdas m.m. m.m..
Men frisk luft och "kroppsarbete" är ju rena friskvården.
Och med god och riklig matsäck och Bosse som sällskap kommer jag nog att se fram emot lite/mycket...båtpyssel.
 
 
                                                                                          
 
 
 
 
                                                                                             
                                                                                            
                                                                                            
 
 
 
 

Vilket spår?

    
Dagens promenad blev en kortare tur i Nackareservatet, mest för att lite ytligt bekanta mig med området. 
Bara att ta båten över Hammarbykanalen, gå längs kajen mot Hammarbybacken och trava uppför och så plötsligt öppnar sig ett jättestort friluftsområde med mängder av spår i olika längder och svårighetsgrader( platt, mer eller mindre backigt....) och omväxlande natur. Fantastiskt! Och jag pratar riktig skog, bara 20 minuter från Södermalm, till fots, inklusive båtresa.
 
Del av Sjöstaden och Hammarbybacken, där det går utmärkt att vinterid träna utförsåkning.
 
 
 Hammarbybacken och alldeles bredvid ligger ett stort koloniområde.
Några blommor höll sig fortfarande vid liv.
 
 
Att välja spår....
 

Att välja spår så här på en spårkarta kan vara nog så knepigt. Skall jag ta det som är enklast? Eller ett av av de spår som går runt någon av sjöarna? Kanske skall jag välja att ta mig runt två sjöar? Orkar jag gå/springa så långt idag? Blir det lagom med ett par km? Eller skall jag satsa på det spår som är sju km?
Hmm! Svårt att välja! Valen är många och de blir så påtagliga när jag ser dem på en tavla så här i början. Och alldeles bredvid står en stor skylt med orden "VÄLKOMMEN".

Kanske är det likadant när jag i vardagen väljer mina spår. Har jag någon som helst riktining? Något som syns så där klart och tydligt utstakad/utprickad på ett dagens kartblad. Tveksamt! 
Å andra sidan har jag valt att inte ha mina vägar så utstakade. Vissa stigar och vägar finns förstås utprickade. Smidigast så! Och ibland behövs kompassen, eller för resten nu när jag har en iPhone med Google maps, så kan jag följa deras anvisningar. (Tycker den är jättebra...)  Visserligen får man räkna med förändringar under vägs.
 Där kommer fördelen med kompassen och ev. kartan in. Man får tänka lite själv också. Det är jag som påverkar. Jag får lita till mig själv.
Och det var just detta jag grunnade på under den korta turen i Nackareservatet.
Vad är det som påverkar mina val av de spår jag tar?
Tål att funderas på.
Eller?
 
 
 
 

Solsidan och Saltis

    
Man måst ju hänga med, eller....
Blev nog lite påverkad efter gårdagens avsnitt av "Solsidan". Jag tillhör kategorin som verkligen uppskattar både all ironi i serien och den humor som bjuds.
Och för att nu verkligen kunna identifiera mig med "Mickan", visst är jag lik, så behövde jag uppleva området "live".
Så idag gick jag ner till Slussen och klev på Saltsjöbanan.
För att komma till Solsidan, mitt första mål, så blev det  tågbyte i Igelboda och sedan fortsätta några hållplatser till.  Tågrälsen tar liksom slut här på Solsidan. Lite som världens ände...
Och det kändes verkligen lite som "världens ände".
(Resan ut hit tog lite drygt 30 minuter.)
 
 
Jag vet att jag var på Solsidan några gånger för ca. 45 år sedan och hälsade på vänner som bodde här. Men inte kände jag igen mig....
 Efter att ha strosat runt i en halv timme, hade nog sett det mesta då, så tyckte jag att det var dags att ta nästa tåg härifrån. Ja, inte mycket att se, förutom en lokal pizzeria vid stationen, en grillkiosk och en hel del hus utplacerade i naturen med stora inhägnade tomter.
 
 Saltsjöbaden blev nästa stopp. Ja, bytte tåg i Igelboda och efter 10 minuters resa med Saltsjöbanan klev jag av i Saltis. (Hit kan man åka direkt från Slussen.)
 
När  jag var barn och just flyttat till Stockholm från Töreboda i Västergötland så var jag här ute ganska ofta med min pappa och badade, på Badholmen.
Badhusen finns kvar och det finns både ett gemensamhetsbad, ett separat dambad och ett herrbad.
Jag minns också att det var här ute i vattnet, på en träflotte ,som jag blev stucken av en geting för första gången i augusti 1959. Jag skrek/tjöt så att ingen i hela Saltsjöbaden med omnejd kunde undgå att höra mig.
Bestämde mig för att absolut komma hit igen i sommar.
 
Dambadet. Det såg likadant ut som jag minns det från 1959.
 
Hotellviken med båtbryggan och Grand Hotell.
 
Mindes plötsligt att jag ätit middag här på hotellet i juni 1964, i samband med att min pappa skulle åka till
Cypern för FN tjänstgöring. Kommer inte ihåg vad jag åt, men till efterrätt beställde papsen in vaniljglass med färska smultron. Och jag fick äta så mycket jag ville.....
Härligt minne!
 
I övrigt gick jag runt och bara tittade......
Och någon timme senare satt jag åter på tåget. Nu tillbaka till stan.
 
   
Stora och vackra Swansegelbåtar (ca 20 m långa) vid bryggorna.
 
                                                                              Stora villor........
 
                    Vackert!
 
 
Vy över till Älgö, en halvö mitt emot Saltis, som nås med hjälp av en bro.
 
Och som sagt! Jag tar mig en tur tillbaka i sommar. Till Saltsjöbaden! Solsidan behöver jag inte se något mer.
Inte i verkligheten. Men tvsåpan följer jag gärna.
                                                                                             
                                                                                           
 
 
 
 
                                                                                            
 
 
 
 

Varvet runt

    
Även idag är det ett "rackarns" fint väder! Det är söndag, men för mig rent praktiskt, är det egentligen ingen större skillnad än måndag eller vilken annan dag i veckan som helst. Skillnaden ligger nog mer på ett känslomässigt plan.
Och delvis praktiskt, för det är inte riktigt lika många människor ute på min vanliga promenadrunda en vardag som en söndag och de flesta restauranger här i stan serverar inte brunch på vardagar.
Då är det lunch som gäller. I varje fall om man vill äta mitt på dagen. ( Ja, fika, smårätter och annat tilltugg finns förstås. Men inte brunch!)
Idag hade vi tänkt att gå den vanliga promenaden längsÅrstaviken bort mot Hornstull, förbi Reimersholme och över till Långholmen och just äta brunch på Långholmens Värlshus. Därefter fortsätta promenaden över västerbron, Norr Mälarstrand, förbi Stadshuset, genom Gamla Stan, Slussen, Götgatan och hem. Detta varv är något utökat,15 km, jämfört det vanliga runt Södermalm. (11km)  Bra motion, trevliga omgivningar, mycket vatten, mycket att titta på och omväxlande i största allmänhet.
Alltså, väldigt trevligt!
 
 Start och mål hemma på kajen.
 
  
                        Några båtar har kommit upp på land och varför inte en fikapaus i solen.
 
Längs Årstaviken. Så fint!
 
Stundtals riktigt trångt men alla njuter av solens värmande strålar.
Många under gångs och andra i mer lättsamma ställningar.
 

Vi kommer till vårt delmål, Långholmens Värdshus och ser fram emot en god brunch. Men.....Det fanns inte alls plats för oss i "härberget".  Vi hade ju inte bokat bord någon vecka innan, utan gillar det här att spontant ta sig en matbit. Men icke!!
Nåja, inget att göra åt, så vi fortsatte promenaden vidare över Västerbron.
 
 
 Långholmskanalen.
 
På Västerbron; Riddarfjärden, Stadshuset, Kaknästornet, Slottet, Storkyrkan och Tyska kyrkan.
 
 Stora Nygatan i Gamla Stan.
 
Norr Mälsarstrands sommarserveringar var stängda. Ingen mat här heller. Gamla Stan nästa och här finns ju ett stort utbud av alla tänkbara restauranger och många riktiga turistfällor, men vi nöjde oss med en "French hot dog". Alltså en grillad korv i en grillad baguettebit. Men varför inte?
Middag fick det bli hemma.
Till nästa söndag tror jag att vi skall beställa bord för att få till en brunch på restaurang. Och då kommer nästa fråga. Var skall vi äta? Återstår att fundera ut det och sedan slå till på en bordsbeställning inom de närmaste dagarna.
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                             
 
 
 
                                           
 
                                                                                             
 

Solen flödar

    
Underbar oktoberlördag! Solen flödar in här hemma, himmlen är helt klarblå. "Inte ett moln så långt ögat kan se" och det lilla smolket i bägaren är väl att möjligen att se de oputsade fönstren när solen ligger på. Men inget att göra något åt idag. Tror maken förbarmar sig över dem i morgon....
En tur ner till båten för att ta hem ytterligare ett lass. Mysigt att också njuta av solen ombord på båten. Att sitta i solen och se alla vackra höstfärger och låta sig värmas av oktobersolen.
 
 
 
Lagom till kaffepausen kommer Helen, Rita, Max och labradoren Curre. Han passade också på att ta sig ett dopp. Tror nog att Max också tänkte tanken, men det blev bara en tanke. Tror han insåg att det var bra kallt i vattnet. Fika ombord på båten och lite lek, blev alldeles lagom för våra "gäster" som sedan drog i väg på nya äventyr.
Bosse och jag fortsatte med vårt pysslande och är nu både vi och båten beredda inför båtupptagningen på torsdag.
 
   
 
      
                                                                                             
 
Max trivs ombord och ja....det blir flytväst nästa gång.
 
Och fram på sena eftermiddagen strålade vi samman här hemma och då kom även Liv hit för att hämta Max.
 
          Liv, Max och jag trivs i solen på balkongen. Men någon sommarvärme är det inte.
 
Mycket roligt att titta på! Och solen flödar givetvis både ute och i mitt inre när jag får träffa både döttrar och Max.
 
 
                                                                                          
                                                                                             
 
 
 
 
 
                                                                                        
                                                                                          
 
 

Gå-i-form

    
Nu blev det i alla fall fel. Inte meningen att det skulle vara dubbla bilduppsättningar....
 
Jag mår så bra när jag tar mina dagliga långpromenader och nu har mina krafter i stort sett återkommit. Konstaterar att jag varit ganska orkeslös sedan i maj, men inte velat inse det.
Var idag utvärdering hos "hjärtdoktorn" vid Globen Heartcenter.
Nej då, jag har absolut inte haft några problem med hjärtat. Det var vattnet i lungorna som gjorde att det blev en extra koll av hjärtat, för ett tag sedan, med diverse prover. Men jag är pigg och stark, åtminstone kraft och hjärtmässigt. Något annat hade jag inte alls tänkt mig. Men bra att få det bekräftat! På nytt!
Och den vänlige hjärtdoktorn, kardiologen, tyckte det var bra att jag tog mina långpromenader och menade att den dagliga promenaden/rörelsen ofta är mer värt än att studsa in på ett gym och slita hårt någon timme ett par gånger i veckan.
Men man kan ju kombinera och vet ju oftast själv vad man mår bra av. Och att må bra, på alla sätt, är viktigt. Så jag fortsätter med att gå mig i form. Kanske skall jag överväga att börja jogga-gå. Men då ser jag inte så mycket av vad som händer runt omkring. Och det är också viktigt!
 
 Från dagens promenad! Och Stockholm är vackert oavsett årstid. Tycker i alla fall jag....
 
Vårt område, vid kajen, sett från Skanstullsbron med Sofia kyrka i bakgrunden. Skanstullsbron och utsikt in mot Söder.
Sista bilden är Hanmmarbyslussen in mot Mälaren.
 
 

Tejp bort!

    
Har dröjlt ett par dagar extra med att ta bort tejpen/plåstret från mitt sår i ansiktet. Var nog lite spänd på vad som skulle möta mina ögon i spegeln.
Men nu är det gjort, tejpen är borta och ett fem cm långt ärr kommer att påminna mig om ingreppet ett bra tag framåt. Doktorn har sagt att det tar ca. ett år innan jag vet hur kinden i framtiden kommer att se ut. Så det är bara att träna tålamodet. Och inte ha sol i ansiktet!
Och givetvis måste tejpborttagningensdagen firas lite extra vackra afton.
 
 
 
Så var det kinden och jag tror att jag kommer kunna förlika mig med ärret. Det krävs bara lite tid.
          
 
                                                              
 
 
 

Oktober, något att fira....

    
Så är oktober månad redan här! Bara att konstatera! Tiden går fort och jag hinner knappast med. Å andra sidan är det nte mycket jag behöver hinna med nu för tiden. Saker och ting kan och får ta tid.
Oktober månads inträde firade jag lite extra.
Mötte på eftermiddagen upp Ninni här på Söder för vidare promenad ner på stan.
Gråmulet, men varmt i luften. Jag hade för säkerhets skull plockat fram min ull/ cashmirjacka, det är ju trots allt första oktober. (Att jag sedan fick ha den uppknäppt och den medhavda halsduken i väskan, det är en helt annan sak. För kallt var det inte!)
Då och då under vägs mllan Götgatan, Gamla Stan och Gallerian (Hamngatan) tittade vi in i diverse skobutiker eftersom vi båda två var på jakt efter ett par mer bootsliknande historier att ha på fötterna inför den kommande kylan. Utbudet var stort i och för sig, men just de där rätta bootsen stod inte och ropade på oss.
Mat skulle vi ha och prata skulle vi så fötterna gick mot MOODGALLERIAN på Regeringsgatan, bakom NK .
Nu var det mat som gällde för oss ( inte shopping) och vi styrde stegen mot den trevliga tapasrestaurangen
Bouqueria.
 
 
I Stockholm är det ofta så att man måste boka bord även på vardagkvällar om man vill äta på en mer populär restaurang. Och Boqueria är väldigt "inne" för närvarande.
Eftersom vi kom redan vid 17.30 så fick vi ett bord och nådigt tillstånd att sitta där fram till 19.30 . Men på två timmar borde vi ju hinna äta.....Eller? Hur som helst slog vi oss ner och började botanisera i den låååånga tapasmenyn. Boqueria är nämligen spanskinspirerad, vilket innebär att rätterna "tapas" är andivna på spanska.
Och vare sig min eller Ninnis spanska håller så värst långt.
Nyfiket och längtansfullt tittade jag förstås efter rätten räkor pilpil. Ja, Iris du fick flera tankar....
Men ingen sådan rätt. INte ens på särskild förfrågan. Nåja, vi botaniserade vidare och efter att ha rådfrågat den trevliga servitrisen ett flertal gånger om vad rätterna bestod av kunde vi bestämma oss.
Gott var det, visst. Men vi gjorde nog ett par smärre felbeställningar. Och det får vi rätta till nästa gång. Kanske får vi då förbereda oss bättre.
Om man inte vill äta "tapas" så finns det även mer vanliga varmrätter.....
Det blev en trevlig kväll och vi hann även med en jättegod dessert; liten, rund munk, äpplesorbet, smördegsflarn med äpple och kanel och kaffe  innan det var dags för oss att nöjda och mätta lämna bordet och bege oss ut i den regniga och mörka kvällen.
Och vi har väldigt trevligt och roligt  på våra "möten". Den saken är klar!
 
 
 
Litet bord och mycket mat.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

"DE TRE MUSKETÖRERNA"

    
Hade i går kväll både lyckan och turen på min sida. Genom "goaste" väninnan Eva hade jag fått en biljett (parkett) till Stadsteaterns sista föreställninga av den bejublade musikföreställningen/teatern "DE TRE MUSKETÖRERNA", efter Alexandre Dumas roman och i nybearbetning av den svenske regissören Alexander Mörk-Eidem.
Och vilken föreställning!!! Stundtals skrattade jag så att tårarna rann och i nästa ögonblick fångades jag helt av musiken. Man kan lugnt påstå att det svängde rejält om musketörerna och hela föreställningen. Helt fantastiskt! Jag vet också att alla föreställningar varit utsålda och att många sett den både två, tre och fyra gånger....
 
 
 
 
 
De tre musketörerna var inte tre, utan faktiskt fyra. De blir alltså fyra med nykomlingen d´Artagnan som ansluter sig till Athos, Portos och Aramis.
Romanen "DE TRE MUSKETÖRERNA" publicerades för första gången som en följetong 1844 i den franska tidningen Le Siècle. Och här kunde berättelsen och varje avsnitt läsas som en fristående episod.
Under den här perioden var följetongen på modet och ett säkert sätt för tidningen att säkra en läsekrets, ungefär som man idag följer olika tv serier.
Alexander Mörk-Eidem håller sig till Dumas version av de TRE MUSKETÖRERNA, men förstärkt med härlig 70-80- och 90 tals rock och popmusik.
 
Jag gjorde efter föreställningen en liten jämförelse mellan "DE TRE MUSKETÖRERNA" och Björn och Bennys "Mama Mia". I "Mama Mia" så fanns redan musiken och till det skrevs en historia. Och det blev både en film musical och film som gav härlig må bra känsla.
I "DE TRE MUSKETÖRERNA" finns berättelsen och till den läggs rock och pop musik och ett nytt manus.
Jag tittade nu i programmet och såg att hela 52 låter ingår! Otroligt! Och det är alltifrån "Flashdance ...What a feeling", "Born to be Wilde", ( Mars Bonfire) "Carrie" (Europe och Joey Tempest) "Heroes" (David Bowie)
"The final countdown" ( Joey Tempest, Europe) m.m. m.m.
 

De fyra musketörerna.....i modern tappning.
 
 
     

 
Kungen, Ludvig den XIV spelad av Jan Myrbrand och
  drottning Anna av Österrike, spelad av Ann-Sofie Rase.
 

Så det blev milt sagt en svängig och underbart rolig avslutning på helgen! En upplevelse utöver det vanliga!
Tack snälla Eva!!!