Havets brus....

    
Just den perioden i månaden då det är fullmåne brukar havet här runt kusten bli lite bångstyrigt.
Även idag gick det höga vågor, så jag nöjde mig med att gå längs stranden och fynda vackra stenar och snäckor och sitta under mina kokospalmer, precis vid strandkanten och blicka ut över havet mot horisonten.
Vi har haft en slö hemmadag och just det här att göra så lite som möjligt har varit dagens motto.
Och varför inte? För det är ju en av anledningarna till att vi är förutom solen, värmen, maten och havet förstås...
I och för sig kan jag ju som pensionär inte alls påstå att jag har någon annan än mig själv som styr min vardag hemma heller....Men där känner jag ett stötrre behov av att vara mer aktiv och jag trivs med att ha saker och ting på gång.
Här trivs jag bra med att just inte göra så mycket. Det är nog det som är riktig semester. Eller? ( Men å andra sidan har jag ju alltid semester.....Nu blev det besvärligt!)
 
 
 
Mysigt att promenera längs stranden.
 
 
Jag såg en alldeles ny trimaran på stranden. Kanske kan man en dag få hänga med ut på en segeltur.
 
 
 
Nu så här på sena eftermiddagen skall jag planera inför morgondagens aktivitet.
Jag skall vara med vid en ceremoni när ett ungt, svenskt, skall vigas i morgon kväll i solnedgången på stranden. ( De är redan formellt vigda i Sverige, men de vill ha ytterligare en ceremoni och har valt att ha den här. Mabel, som vi hyr av, (Mabelhouse.se) anordnar då och då ceremonier för par som villa ha något mer romantiskt än vad kanske en vanlig borgerlig vigsel hemma i rådhuset erbjuder och jag har blivit tillfrågad om jag vill hjälpa till. Och lite erfarenhet har jag sedan förra året, då jag var behjälplig vid två ceremonier och det var en både fantastisk och rolig utmaning och upplevelse.
Hoppas nu på en vacker solnedgång i morgon kväll!
 
 
 
 
 
 

Känner in omgivningarna

    
Förkylningen blommar på, men det kändes väldigt skönt att efter resan och sömnbristen ha sovit 12 timmar i natt. Tror nog att den kinesiska medicinen bidrog till det.
Frukost på balkongen, shoppingtur in till Ban Phe, 12 km, för att proviantera på Petras och sedan skuggan på stranden under kokospalmerna, men bredbrättad hatt på. Vågornas brus vaggade in mig i ett lugn men ett korsord hjälpte till att hålla mig vaken.
Eftermiddagskaffe på balkongen, mopedtur i omgivningarna.
Dagen övergår till skymning och mörkret faller redan vid 18 tiden.
Middag med vänner, hinner få ett par myggbett. Och det kommer att bli fler, trots myggspeay. Men jag har bra "antiklisalva" så det kliar inte så länge.
Att avsluta kvällen på balkongen med många tända ljus och myggspiraler och lyssna till havets brus i bakgrunden, höra palmerna sus, grodor som kväker och cikador som spelar.
Ja, det blir till ljuv musik även i mina "förkylda"  öron
 
 
Provianteringen på Petras är klar och moppen är lastad.
 
Härligt! Stranden utanför där vi bor.
 
Vårt lägenhetshus har ett perfekt läge.
 
Jag njuter under kokospalmerna med hatten på.... Behagligt!
 

På plats och "Loy Krathong"

    
 Tidigt i morse anlände vi till Bangkok efter en fortsatt begaglig resa med Qatar. Mulet, varmt och fuktigt! Jag genomförkyld och var glad över mina kinesiska förkylningspåsar och andra kinesiska medikamenter.
 
Fck veta av vår chaufför att det varit en rejäl storm natten till idag med mycket regn. Under bilresan mot Ban Phe, "vår hemmahamn", cirka 18 mil sydost om Bangkok lyckades  alla fall solen stundtals tränga genom molnen.
 
På "Beach Park", vårt boende i nästan fyra veclor var allt precis som vanligt. Samma personal önskade oss välkomna och blebv väldigt glada över att se oss. Igenkänningsfaktorn var stor och ömsesidig.
Vår lilla studio, var sig precis lik, utsikten också. Kändes genast hemtamt och skönt.
 
 
 Den långa stranden var sig lik och visst tog jag mig en rejäl promenad bara för att insupa känslan.
 
Även poolen såg ut som förr och "våra solstolar" fanns kvar under kokospalmerna.
 
 I år fick vi en annan moped än den vita vi brukar ha. Skall nog gå bra...
 
                           Jag är väldigt förtjust i den thailändska maten och vet att kommer
                                                     att bli mycket räkor, andra skaldjur och grönsaker för min del.                                           
   Loy Krathong;  just idag firas här högtiden Loy Krathong. Det sker alltid i slutet av november då det är fullmåne. Regnperioden är slut och floderna har slutat att översvämma åkrarna. Bönderna har arbetat hårt med sådden på åkrarna i flera månader och  får nu en liten violperiod i sex veckor innan det är dags att börja skörda.
   
Loy betyder flyta på thai och krathong är en skål och just i kväll sjösätts mängder av kratonger, båtar/skålar  gjorda av bananblad och fyllda och dekorerade med vackra blommor, ljus och rökelse.
Loi Krathong är egentligen ingen buddhistisk eller religiös  högtid,  men buddhismen har aldrig hindrat tron på andar. Människor samlas i stora skaror vid havet eller floderna och skickar iväg sina kratonger som man tror skall bringa tur i framtiden. Man skall också passa på att önska sig något och kanske be om förlåt för synder som man kan ha begått under året.
                                
 
 
Jag fick en krathong  av personalen på restaurangen när vi var och åt middag.
Men den har jag ännu inte sjösatt.
Jag tyckte synd om den, eftersom vågorna var så höga och den skulle säkert snabbt gå under.
Tror den får sjösättas i badkaret i stället.

Qatar och Doha

    
Just landat i Qatar efter en jättebra flygresa med Qatar Airways, ekonomiklass. Gott om benutrymme, perfekt service, god mat och dryck. Här snålades det minsann inte på något!  Ett flygbolag väl värt att rekommendera. Så här långt! Vi skall vidare mot Bangkok om någon timme. Och hoppas på att den resan blir lika bekväm.
De lite dryga fem timmarna som resan tog kändes betydligt kortare.
 
 
 
 
Flygplatsen i Doha är väldigt vidsträckt och här är allt noga uttänkt för gästande resenärer. Redan på Arlanda utrustades vi med gula boardingpass, gula "taggar" på handbagaget och detta för att underlätta för oss och för alla de hjälpande händer/personer på plats så att vi skulle komma till rätt terminal för vidare transfer. Service!!!
Även på bussen in till terminalen från planet var det tydligt uppmärkt med färger och de olika terminalerna hade också följaktligen skyltar i adekvata färger. Vi klev alltså av vid gul terminal.
 
Den gula färgen syns inte så bra på bilden, men är till höger om den blå.
 

Snart dags för boarding efter 80 minuter här och den tiden gick också fort. Mycket att titta på , i alla avseenden och här finns en mycket välutrustad, stor och billig taxfreebutik.
Doha ligger två timmar före svensk tid och det är en bra början för kroppen. I Bangkok, där vi landar i morgon bitti klockan 06.50, blir det ytterligare några timmar som klockan skall ställas fram.
Snart dags för boarding och ytterligare timmar i luften, närmare sex......
Men är komforten på den sträckan lika bra, eller nästan lika bra, så kommer tiden att gå fort. Och jag hoppas på att planet inte är fullt så att jag genast efter take off kan hitta lediga platser att sträcka ut mig på. Några timmars sömn är aldrig fel.
Men det får bli efter att middagen serverats.
 
 

Bangkok nästa! Men först Max!

    
Dagen har för länge sedan övergått i mörker och kväll. Det känns nästan som om det är skymning eller mörkt nästan hela dagen, utom ett par timmar då ett eventuellt ljus sprider ut sig och lyfter dagen.
I morgon förmiddag bär det av mot Bangkok, där vi landar tidigt onsdag morgon. Den här gången flyger vi med Qatar, ett oprövar kort/flygbolag, för vår del,  men jag antar att det inte är helt ogrundat att bolaget två gånger i rad, 2011 och 2012 blivut utsedda till världens bästa flygbolag.  Återstår att se vad detta innebär.
Spännande också med en kort mellanlandning i Doha, Qatar, som sägs vara en fantastisk flygplats.
Rapport kommer!
I Bangkok blir vi hämtade och efter ett par timmar i bil,  blir det spännande att på nytt återse vårt boende på stranden och vår by strax öster om den lilla staden Ban Phe.
Dagen har hitintills varit innehållsrik och varierande och nu har jag gått i mål. Skönt!
 
"Världens goaste", alltså Max, var inte helt pigg så jag mötte honom på Centralen  i arla morgonstund, klockan 9....och han tillbringade några timmar hemma hos oss. Jättemysigt att få lite extra kvalitetstid med denna solstråle. För det är han, även om en förkylning satte ner krafterna en del. Men inte humöret!
 
Världens goaste och finaste Max!
 
 
 
 
 
Lämnade Max vid lunchtid till sin pappa på Centralen och fortsatte mot Norra Begravningsplatsen, Solna kyrkogård. Kände att jag ville plantera lite blommor på mammas och pappas grav.
Kunde inte motstå en julros. De är ju så vackra.  En rosa cyklamen och ett långvarigt ljus kom också med. Visserligen hade jag ingen spade att gräva med, men en vas i plast som finns på kyrkogården, finns tjänstgöra som spade.  Och det fungerade bra, för jorden var ju inte alls frusen.
 
                     God Jul, kära mamma och pappa.             
 
Sedan bar det av hemåt igen. Diverse inköp på vägen, växling av lite pengar, packning, incheckning via internet och annat pyssel upptog ledigt några timmar. Men nu är allt klart och Bangkok/Thailand väntar. Eller snarare är det nog så att vi väntar.
Och bloggen hänger med!
 
 
 
 

"Seven- Heaven"

    
Idag blir det en restaurangrecension!
Underbar mat och dryck, härliga vänner, värme, gemenskap och många skratt!  En jättetrevlig kväll! Tilläggas bör att timmen blev mycket sen, snarare tidig morgon, innan jag åter var hemma från denna middag på restaurang SEVEN-HEAVEN.
Det blev som sagt en lååång middag.......
 
"Uppvärming"
 
"Le Chef" i förbereder
 
Så vacker dukning och här satt vi till bords i över sex timmar. Förstår inte hur det var möjligt.
 
Förrätt; Smörstekt canapé med skagenröra och löjrom och machésallad med balsamicodressing.
Ett härligt vitt vin ackompagnerade förrätten.
 
 
Varmrätten; "lyxig" lax med löjromstopping, serverad på en bädd av råstekt potatis och som tillbehör lättfräst skogssvamp med baconkrisp, samt marinerad rödlök och gurka. Väldigt gott och så vackert att titta på.
 
Dessert; lakritsripplad citronglass, lakritssås, hallon och "rullflarn".
Kaffe med acec.
 

Utan vidare vill jag utnämna "restaurang" SEVEN HEAVEN, till årets restaurang och  till att få minst en stjärna i White Guide. Grattis!
 
Tusen och åter tusen tack, från en otroligt nöjd, fortfarande mätt och kanske något matt restauranggäst. Och jag kommer gärna tillbaka!
 
 
 
 
 
 

"På spåret!"

    
För min del bjöd gårdagen först på trevlig  sushilunch tillsammans med goda "Pekingvänner". Vi var på ett för mig nytt ställe på Rörstrandsgatan, mitt emot Filadelfiakyrkan och både smak och utseendet på sushin var läckert.
Det är alltid så roligt att träffas och tiden bara rusar i väg.
 
 
Efter lunchen var det välbehövligt och skönt med en rsak promenad mot Centralen. Uppsala nästa för min del.
Max hämtades på perrongen och vi tog vändande tåg tillbaka till Stockholm. Som vanlingt var det roligt att åka tåg med en Max som kommenterar allt, precis ALLT, vi passerar och har koll på både Knivsta, Arlanda, Märsta och Stockholms Central.
Vi hde tänkt att ta tunnelbanan, Max älskar även att åka tunnelbana, från Centralen och till Skanstull. Men se tjiii fick vi.
Kön in till spärrarna började borta vid pendeltågen och ca 50 människor stod i varje rad. Att ens tänka tanken på att komma fram där, ännu mindre att komma ner på perrongen eller på ett tåg, släppte jag  genast.
Kom på att det var konsert igen på Friends Arena  i kväll, Swedish house Mafia, och skulle 30 000 människor, det kändes som det, passera Centralens tunnelbana så är den inte dimensionerad för detta.
Inga andra heller t-stationer i Stockholmsområdet heller...
Det blev buss i stället för vår del och en uppfriskande promenad längs Götgatan och hem till oss på kajen.
 
Max monterade ihop sitt "briotåg" och lekte att det var tunnelbanetåg och att många passagerare ville åka med.
Men att några inte fick plats och fick ta buss.
(Legobitar fick vara människor.)
 
 
Givetvis bänkade Max och jag oss framför teven för att se första avsnittet av "På Spåret". Max var helt faschinerad av att se tågen fara fram på rälsen och kommenterade livligt allt han såg passera.
Även själva bilderna till frågorna gillade han och vi pratade om vad det var.
En mysig och fin kväll! Och det var en trött och glad Max, om än förkyld och fylld av som somnade i min famn.
Idag tar vi åter "Uppsalatåget" hem igen till Max och jag sörjer förstås över att vi inte kan träffas på fyra veckor.
Men det tar vi igen!
 
Älskade Max, världens goaste och finaste....
 
 
                                                                                         
 
 

Snart dax igen!

    
Ute har det sedan i morse varit grådaskigt väder med duggregn och dimma. Man skulle kunnat tro att det varit sen eftermiddag eller kväll hela dagen. Och i och för sig gör det inte mig något, men den tänkta milpromenaden drog jag snabbt in till förmån för annat pyssel här hemma.
Bestämde mig för att gå igenom en del svala sommarkläder och se vad som kunde vara lämpligt att ta med sig till Thailand. 
Tittade extra efter svala långärmade blusar som skall ge extra skydd mot solen, kepsar och solhatt med breda brätten.
Får kanske inskaffa en stråhatt med knytband under hakan för jag vet ju att det nästan alltid blåser från havet och jag kan för mitt inre se mig jaga hattar längs stranden. Skall undvika detta.
Bilder från förra året.
 
 Delar av vår strand.
 
Jodå, Bosse och jag åker till Thailand nästa tisdag och blir borta till nyår.
Jag kan inte påstå att vi funderat på det så länge, för här i hushållet kan saker och ting ske snabbt.
Att det blir Thailand i år igen var absolut inte något självklart val, särskilt inte med tanke på att jag inte skall vara i solen. Men jag har inte  värme, "god mat" eller badförbud.....och någon direkt solning blir det inte för mig, men kanske desto fler utflykter och upptäcktsfärder.
 
 
 
Och att sitta uppe i skuggan på restaurangens terrass, höra kokospalmernas sus och bruset från vågorna, med en god bok eller korsord i handen, det är en lisa för själen.
För att inte tala om de fantastiska solnedgångarna.....
 
 
I behaglig skugga på restaurangens/husets terrass. 
 
Och att det blir Thailand igen, tredje gången, beror på att vi trivs där och i den ganska så turistfria trakten öster om Ban Phe. Det blir nu tredje gången vi återvänder hit och till den lilla lägenhet vi hyr, i ett mindre lägenhetshus, alldeles vid den milslånga sandstranden.
"Är det konstigt att man längtar bort....."
 
( Vi bor 18 mil sydost om Bangkok mot Koh Chang/Kambodjahållet och i princip mitt emot ön Koh Samet, dit det tar oss 20 minuter med snabbgående motorbåt att ta sig. Eller också ta den reguljära färja över från Ban Phe, 20 minuter.)
 
 
 

 
 
 
 
 
 

Hänga kvar...

    
Jag inser att jag hänger mig kvar i Peking och i Kina. Och så måste det nog få vara. Jag vill inte släppa taget. Att återvända dit är för mig lite som att komma hem. Jag trivs med att vara där och jag trivs med att vara hemma i Stockholm. Dubbla tillhörigheter på något sätt.
Flera av mina allra bästa vänner har jag fått i Peking och nu finns en del kvar där, andra har flyttat tillbaka till Sverige och några är utspridda i andra länder. Men det finns en gemensam nämnare och det är att vi alla mer eller mindre upplevt så många spännande och oförutsedda saker tillsammans som i sin tur gör att det blir så lustfyllt att tänka sig tillbaka och sedan konstatera att mina år i Peking påverkat mig.
Även alla resor som Bosse och jag gjort inom och utom Kina, alla erfarenheter och upplevelser vi fått tillsammans  är sådant som påverkat oss.
Det känns som om åren i Peking gjort mig mer vidsynt, modig och gladare. Hela tiden har jag också  saknat mina döttrar och vänner här hemma, även om besöken varit flera.  De har ju inte kunnat dela min vardag och jag har inte kunnat dela deras. Men mail och Skype är "goda vänner".
Och det känns ändå som om jag fått ekvationen att gå ihop. Åtminstone till sist!
Men som jag brukar säger; "wo shi Beijing ren" = jag kommer från Peking. Och Peking kommer nog alltid att vara en del av mig. Det är jag väldigt glad för!
 
Från en ganska orörd del av muren där vi vandrade 10 km och jag garanterar att stigningen var rejäl.
 
                                                                                          
 
 
 
Goa vänner! Tack!!!
                                                                                       

Zai jian! /På återseende

    
Beijing zai jian! Peking på återseende! Snart hoppas jag.
Tur, eller om det nu var skicklighet, det vet jag inte så var jag i varje fall ute i god tid denna supervackra måndag morgon för att jaga en taxi. I Peking finns gott om taxibilar, men just i rusningstrafiken mellan 7.30 och 9 på morgonen och kvällstid mellan ca 17 och 19 tycks alla, precis alla vara upptagna. Och regnar det så är det över huvud taget svårt att hitta en ledig bil.
Eftersom jag har en skrymmande julklapp med hem til Max så köpte jag mig en extra resväska, i lite mindre storlek. Har inte tidigare provat att förflytta mig med tre rullväskor. Men någon gång skall vara den första.
Lyckades med konststycket att få en taxi efter att ha viftat oavbrutet i en halvtimme så klockan nio var jag på väg till flygplatsen. Och redan 40 minuter senare var jag två väskor mindre och på väg med tåget ut till terminalen, säkerhetskontrollen och sedan i stort sett på väg hem
En liten frukost i loungen passade perfekt innan jag strax före avgång  släntrade ner till gaten.
 
   
                           Bagagevagnar underlättar!                  Och det gör också en god, liten, frukost i trevlig miljö.
 
 
                                         Snart dags!                                             Ett glas champagne kanske?
            
Bara att luta sig tillbaka och njuta av en fantastisk utsikt i flera timmar, god mat och jättebra service. Härligt!
  Jag har aldrig tidigare lämnt Peking med en så vackert klarblå himmel och god sikt.
 
På väg upp mot bergen.
 
                                      Det ser ut som ett delvis snöklätt månlanlandskap när vi närmar oss Mongoliet.  
 
   Vackert! Och nu pressar jag mig mot mina fönster för att kunna se ännu mer och ännu bättre.
 
Faschinerande! Så kargt!
 
Delar av dagens lunch! Champagne, marinerad lax, sallad och ostar, oxfilé (perfekt stekt) med ett glas rött, jättegott bordeauxvin. Mysigt att sjökv kunna välja från en meny vad man önskar till för och varmrätt.
(Ej med på bild; diverse tilltugg som oliver, nötter och rotsakschips, minisandwich, en jättegod fisk/skaldjurssoppa, desserter av olika slag och färsk frukt)
Läckert att också kunna beställa espresso eller cappuccino.
 
Bekvämt, gott om plats och lugnt!
 
 
Skönt att vila på maten. Men innan dess tog jag mig en motionsrunda i hela planet. Två varv! Och sedan var det bara att fälla ut stolen horisontellt och sova några timmar. Täcke och extra kuddar kom per automatik.
Jag som i vanliga fall är flygrädd, nåja, jag tycker inte om att flyga men gör det. På den här resan har jag inte haft en endaste orolig fjäril i magen utan bara kunnat njuta av allt.
 
 
                                                                                          

Cykelhyra som övergick mitt förstånd

    
I går på eftermiddagen så hade jag ett par timmar över. Och eftersom jag verkligen tycker om att cykla i Peking och har gjort det mycket under tiden vi bodde här så kändes det helt perfekt med att hyra en cykel. ( MIn Pekingcykel är sedan länge hemma.)
Mängder av cyklar finns uppställda runt om i stan och jag har sett många som hyr dem. Ett liknande system finns i Stockholm och där är det smidigt att hyra cykel för några timmar, främst som turist, men många Stockholmare gör det också. Tydliga instruktioner finns på flera språk så det skall underlätta.
 
Många cyklar står fint i sina ställ. Men hur gör jag nu?

Förstår att jag måste ha ett kort av något slag. Men var får jag tag på det?
 

Tittar mig uppmärksamt omkring för att kanske få hjälp. Minns också att en väninna berättat för mig att det verkligen var knepigt att som icke Pekingbo kunna hyra en cykel. Men jag är envis av naturen och ville till varje pris få loss en cykel.
Lyckades på knagglig kinesiska få hjälp. Jag måste skaffa ett särskilt cykelkort som skulle laddas hos Bank of China.
Men jag tänkte att mitt buss och tunnelbanekort skulle kunna fungera. Ack nej!
Stegar på söndag eftermiddag i på ett bankkontor, tar en kölapp, bara 25 före i kön. KOmmer fram i kassan och lyckas på nytt förklara mitt ärende. Jodå, det skulle gå bra att få köpa ett kort för att hyra cykel. Men hade jag månne ett idkort att visa upp. Jag försökte med en passkopia. Gick inte. Det måste vara ett sorts kinesiskt idkort och det hade jag inte.
Tackade för mig och gick tillbaka till cyklarna.
Kanske skulle det komma någon med cykelkort och jag kunde göra en deal. Men efter en stunds väntande insåg jag att det inte skulle bli någon cykeltur för min del.
Inte den här gången!
Tydliga instruktioner, på kinesiska.
 
Jag vet nu att dessa cyklar främst är till för att Pekingborna inte skall ta sina  bilar till stan utan åka mer tunnelbana. Altså en miljösatsning! Inte alls dumt!

"Lång dags färd mot natt...."

    
Timmen är ganska sen, just hemkommen från midddag med en av mina bästa vänner, väskorna är packade och i morgon bär det av hemåt igen. Och för första gången när jag lämnar Peking så behöver jag inte ens fundera över hur mycket mitt bagage väger. Vilken känsla! Inte för att jag har så mycket, men lite julklappar och presenter har det blivit. Men bara tanken gör mig lyrisk. Jag får ledigt ha 56kg!!! Och det har jag inte!!!
 
Men vilke fantastiska tio dagar jag har haft. Vilka härliga  minnen!
Dagen har gått i flygande fläng och det gillar jag ju. Så mycket har hänt och jag har haft så roligt. Och ändå har jag på något sätt tagit dagen som den kommit utan så mycket inplanerat. Just som jag vill ha det!
 
Idag!
- Besök på marknadsvaruhuset Yashow, fm minuters gångväg hemifrån för att pruta till mig det jag ännu inte handlat. Har liksom skjutit upp det. Tycker inte det är så kul att handla för handlandet skull,
men det var lite varor som fanns på min lista.
 
    - Hämtade en jacka från skräddaren. Byte av åtta knappar ( han/hon klädde in nya) och uppläggning av  ärmarna som varit för långa i tre år. Nu blev det gjort. Priset? 30 yuan, lite drygt det i sek. Helt ok! Jag fick dessutom med åtta extra knappar.
 
  - Buss ner till Pärlmarknaden för att hämta mina glasögon som jag plötsligt i går kom på att jag behövde. Kanske beror det på priset? Snygga bågar och bra glas som gör att jag nu också kan se på avstånd till ett pris av 370 sek. Absolut prisvärt!
 
När jag steg av bussen höll ca 30 personer på att kratta löv och ansa rabatter.
Fint blev det! Och snabbt gick det!
 
Pärlmarknaden= Hong Qiao, marknadsvaruhus, i södra Peking. Bra shopping!
Jag skulle hämta mina glasögon och tittade också upp till min pärlman på fjärde våningen
för att hämta några armband och örhängen jag beställt. Jättenöjd!
 
- Tunnelbanan hem, två byten, packat med folk och alltid en intressant upplevelse vare sig man vill eller inte.
     Men smidigt och billigt, 2 sek.
 
     - En sväng inom apoteket för att köpa "förkylningspåsar". Alltså ett pulver som blandas med vatten och som  absolut hjälper vid förkylning. Har provat massor av gånger. Upptäckte här att jag tränat upp min kinesiska och blev mäkta stolt. Kunde klara beställningen ganska enkelt och få påsarna utan socker.Kinesisk oljemassage (hela kroppen) samt manikyr och pedikyr; allt välbehövligt, blev nästa programpunkt.
 
   -  Välbefinnande, helkropps oljemassage samt menikyr och pedikyr var nästa programpunkt.
  
   - Avslutningsvisen mycket lång, jättetrevlig och rolig middag med en god vän.
 
Lång dags färd mot natt....
 
Och någonstans under dagen hade jag också tänkt att ta en cykeltur med en hyrcylel. Men den historien kommer i morgon.
 
 
 
 

Himmelens Tempel

    
Sol, strålande sol och klar luft och en alldeles underbar dag i min favoritstad,Peking, om man nu bortser från Stockholm.
Småsjöng när när jag kom ut på gatan och nästan studsade vägen fram till busshållplatsen för att ta buss 110 ner till Himmelens Tempel i södra Peking.
 
Huset där jag bor, 16 trappor upp och i goa Annas lägenhet.
 
Som vanligt är det många olika aktiviteter på gång i parkerna och särskilt lördagar och söndagar. Mysigt att bara stanna upp, titta och för ett ögonblick tänka att jag är en del av detta.
 
Linedance, kom med om du vill. Eller sparka på en fjäderboll. Mycket jobbigare och svårare än det ser ut.
 
Varför inte bli fotograferad en vacker dag som denna?
                                                                                       
Himmelens Tempel; Ti‾an T ‾an är det största av Beijings fyra tempel och började byggas 1420 av kejsare Yongle och besöktes senare av alla kejsarna av Ming och Qingdynastierna. (Det skall vara vågräta streck över båda a i Tian Tan för att betoningen på pinyin skall bli rätt. Pinyin är en fonetisk skrift som gör att vi västerlänningar skall kunna uttala de kinesiska karaktärerna.)
Beijings övriga tempel är; i väster Måntemplet, i öster Solens Tempel och i norr Jordens Tempel.
 
 
 I antikens Kina såg man kejsaren som Himmelens son och hans uppgift var att administrera problem på jorden på uppdrag av en himmelsk myndighet som han representerade. det var därför väldigt viktigt att i form av offer visa respekt för den som givit kejsaren makten. Templet byggdes för dessa ceremonier som mest bestod av böner för att få en lyckad skörd. Himmelens Tempel består av tre huvudbyggnader som är byggda enligt strikta filosofiska riktlinjer.
 
Vid varje vintersolstånd bars kejsaren förr  i gåstol från den Förbjudna staden och rakt söderut till Himmelens Tempel för att under en tid regera därifrån. Och ett stort följe beledsagade honom.
På plats i Himmelens Tempel skulle kejsare be om goda skördar och hela den ceremonin måste följa ett exakt mönster för annars kunde det bli missväxt i hela Kina. Under den här perioden bar kejsaren en speciell dräkt och han åt inte kött.
 
 
 Ingången till Himmelens Tempel skymtas och här och på alla andra byggnader
inom området är takpannorna blå och det skall symbolisera himlen.
Alla blåklädda är skolelever som skall uppträda med sina band i parken
 
Vackra blomsterarrangemang.
 
En liten del av Himmelens Tempel som hamnade på UNESCOS Världsarvslista 1998.
 
 Området runt Himmelens Tempel består av en jättestor park och det är vilsamt och
en lisa för själen att strosa runt och njuta av all grönska som finns här.
Under våren doftar det gott från de japanska körsbärsträdenoch underbar magnolia och
runt om i parken finns vackra blomsterarrangemang.
 

Jag tillbringade ett par timmar i parken och i området runt Himmelens Tempel och när jag sedan kom ut i den brusande storstadstrafiken så befann jag mig själsligt kvar i parken.
Himmelens Tempel och parken här omkring är något jag verkligen rekommenderar vid ett besök i Peking.
Och skall ni åka hit så lämnar jag gärna tips och råd om det jag kan.



 
 


 
 
                                                                           
 
 
 
 
 
 

Sovsäcksjacka, helt perfekt.

    
Jag har haft en del annat för mig än att shoppa. Har efter åren här till viss del tröttnat....Och nu har ju Max varit här...
Men det är nog det många gör i Peking, åtminstone om man ser de turistbussar som parkerar framför marknadsvaruhusen och släpper i sina passagerare på ett par timmars shopping. Jag har sett dem ila mella de olika småbutikerna med något vilt i blicken och de försöker sig på konsten att pruta. Och det är inte enkelt om man inte vet vad som är gängse priser. Alltså vad som är rimligt att betala för en vara. Och hur skall man nu veta det som nykommen till stan? Men å andra sidan, är man bara själv nöjd med sina inköp och priset som betalats så är det ju helt ok.
I går hjälpte jag ett par svenska turister att pruta på "sovsäcksjackor";  fjäderlätta dunjackor (fniss..) som ryms just i en liten, sovsäck.
Jättebra jackor att ha året om och väldigt lätta. Vikten på den jackan som ligger i sin sovsäck är ca 2hg och den lila jackan är lite tjockare och väger lite drygt 3 hg. Den har förstås också en liten sovsäck som den kan packas i.
Är man dunallregiker eller av andra skäl inte vill ha dun så finns det liknande jackor med syntetfyllning. Priset?
Ja, det varierar lite beroende på var du handlar och hur bra du är på att pruta och vilken kvalité du köper. Men mellan 150 och 280 yuan, beroende på kvalité och märke.
Max familjen har åkt hem nu på morgonen så kanske dags att ge sig ut i stadens vimmel för lite shopping.
Styr kosan söderut med buss mot Pärlmarknaden.
 
 
 
 

Luft och Atmosphere

    
God morgon! Just nu ligger ligger det ett tjockt täcke av föroreningar över området där jag bor. Jag var inne och tittade på de luftmätningar Amerikanska Ambassaden gör på föroreningar i luften och de visade för en stund sedan på 287 och det anses som farligt. Tidigare i veckan har värdena varit mellan 10 och 20, alltså MYCKET BRA luft.Men jag ser nu att "dimman håller på att lätta" och lite blå himmel kan skymtas. Skönt!
(Vid värden över 200 får inte eleverna på de västerländska skolorna ha rast utomhus. Och alla bör ta det lite lugnt och inte bli anfådd)
 
 
I morse klockan 09.30 "min utsikt". Smogg eller smogg?
 
Samma vy klockan 13.30 och med en luft på 306 = riskfyllt. Hmmm......
Alltså mer skit i luften men smoggen har flyttat sig uppåt.
 
I onsdags morse klockan 09.30 samma vy och med ett luftvärde på 30. Stor skillnad!
 

Gårdagens kväll tillbringade hela resesällskapet upp i skybaren Atmosphere 80 våningar upp. Det hör liksom till mina besök i Peking att ta en tur dit upp och njuta av just atmosfären där.
( Atmosphere ligger i  Hotell China World Sumit Wing som är ett fantastiskt frmstjärningt hotell)
 
Utsikt från skybaren på Atmosphere och norrut över Peking.
 
Inte helt klart i går kväll.

Innan mörkret lagt sig. Bilarna ser ut som små leksaker långt där nere på gatan.
 
 
Liv och jag trivs med atmosfären och Max spelar spel. Han tyckte nog inte riktigt att rörelsebehobet blev tillgodosett för hans del. Här krävs att även små barn är lugna och sitter still.
Men Max är en exemplarisk liten gäst som gärna flirtar med personalen.
 
                                     Smakfullt!                                                      
 
 
 
 

Hit och dit

    
Ingen klarblå himmel idag utan mer en slöja som täcker över. Jag kan inte se bergen och det innebar också att "det är skit i luften". Men läget är inte hälsovådligt, som det står på amerikanska ambassadens sida vissa dagar då de mätt luftföroreningarna.
Så med friska tag gav vi oss ut för dagens upplevelser.
Första stoppet blev  Blue Zoo, ett sorts gigantiskt akvarium, med många spännande stora och små fiskar och sköldpaddor. Akvariet ligger precis söder om Worker´s Stadium och promenaden dit på 30 minuter blev en bra början på dagen för oss alla fem.
 
Max tycker fiskarna som simmar över och runt honom är spännande och lite läskiga.
 

Nästa stopp för farmor Ann Sofi, Max och mormor Ditte blev på en fransk restaurang, La Taverne, i närheten av Blue Zoo, för att få lite förstärkning i magen. Liv och Johan fick ge sig iväg på egna äventyr.
 
Crèpe till Max och galette till farmor och mormor, är man på fransk restaurang så är man. Gott!
 
Nästa stopp för oss blev Huhaiområdet, "sjöarna" som ligger en bit väster ut längs Diánmen Xidajie.
Vår-sommar och höst, fram till oktober, brukar det vara överfullt här. Mängder av restauranger, barer och uteserveringar, turister och Pekingbor. här hyr man gärna en lite elmotordriven båt, kanske i for av en svan och ger sig ut på en tur. Väldigt roligt och mysigt.
Idag var det inte många här och det kändes som om vi hade området nästan för oss själva. Max skuttade runt och trivdes, precis som han brukar göra.
 
 
                                                                                                                                              
Max somnade in efter ha sagt "nihao" (hej) till alla han mött och vi strosade behagfullt vidare genom flera hutonger (gamla bostadsområden med smala gator och traditionellahus) och bara kände in atmosfären och historiens vingslag.
 
 
                                                                                  
Renovering av en gammal courtyard och en som har renoverats. En courtyard består av flera byggnader som finns på rad bakom en ofta mycket vacker port. Rummen och byggnaderna i courtyarden förbinds med varandra genom olika gångar. En courtyards utseende och utsmyckning beror på vem som bott där och vilken rang den personen förr hade. Idag är dessa bygnader väldigt dyra och efterfrågan på dem är stor,
även om man i princip behöver restaurera precis allt. 
                                                                                      
När vi efter ett par timmar strosat färdigt kändes det bra att ta bussen hem. Alltid lika roligt! Lite vila inför kvällens äventyr kanske det också kunde bli....
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                                        
                                                                                                   
 
 
 

Fel tunnelbanetåg

    
I går blev det inget inlägg! I princip omöjligt att komma ut på nätet.
Skrev ett par som bara försvann och jag gav upp.
 
I går skulle Max och jag ta den ganska så nya tunnelbanelinjen hemifrån och ut till min gamla arbetsplats på Svenska Skolan. ( Skolan ligger ca 30 km nordväst om stan)
Max är väldigt förtjust i att åka tåg, så han såg verkligen fram emot detta och det var på hans önskan som vi tog tunnelbanan. Och vi hade hans sulkyvagn med oss, hopfällbar. Inte alls praktiskt här i och det vet jag.
Annars är det väldigt bekvämt och smidigt med taxi och billigt är det också, ca 70 kr ut till skolan och inom centrala Peking ca 12-15 kr. Men idag var det tunnelbanan som gällde.
I Stockholm är det ju förhållandevis enkelt att ta sig fram med barnvagn både på buss och tunnelbana. Ner till tunnelbanan finns hiss eller rulltrappa och buss sänks ofta ner för att det skall gå smidigt att komma på. Pekingborna har inte med sig barnvagn/sulky vare sig på buss eller tunnelbanan. Barn upp till tre år bär man och de äldre går själva. Ofta är det många resenärer i omlopp och med tanke på att det bor ca 20 miljoner människor här så blir det naturligt.
 
Max och jag kommer gåendes till den stora transferstationen, Dongzhimnen, som också har bussterminal, olika tunnelbanetåg och härifrån går också tåget ut till flygplatsen.
Efter viss letan hittar vi rätt nergång. Det finns ett tiotal....så jag frågar mig fram. Är glad över att fler och fler kinesiska ord kommer fram i hjärnan.
Det är kö nerfrör trappan och folk står i led. Jag konkar Max i vagnen nerför trapporna och får hjälp av goda och vänliga människor. I trängseln vill jag inte att han skall gå själv.
Vi försöker knö oss genom spärren. Det är för trångt för vagnen, så Max håller mig i handen och jag pressar den hopfällda vagnen genom spärren samtidigt som jag blippar mitt kort. ( Har man inget kort köps en biljett för 2 yuan och då får man åka hur långs som helst, men inte passera ut genom någon spärr)
Fyra halvtrappor trappor ner skall vi och jag bär vagnen samtidigt som jag håller Max hårt i handen.
Snart får jag bärhjälp av en vänlig familj och de hjälper också till att flytta människor både på perongen och tåget så att vi skall komma med det redan fullproppade tåget.
Svetten laackade på mig!
På tåget upptäcker jag att det är fel. Väldigt fel!
Jag hade i den allmänna förvirringen sagt att jag skulle till Wanfujing, den stora gatan nära Himmelska Fridens Torg, och blivit anvisad linje 2. I själva verket skulle vi norrut till Wanjing.
Efter första stationen gick vi av och tog tåget tillbaka. nya vandringar inne på Dongzhimen och hamnar efter mycket sjå på rätt perrong till rätt tåg.
 
 
Även nu fick vi bärhjälp genom spärrar och ner och uppför trappor.
Men Max log var lycklig  och tyckte det var riktigt roligt att vi tog fel tåg .
Pustade ut på nästa tåg, åkte fyra hållplatser och klev av på Wanfujing. Nytt tågbyte och perrongbyte, men på den här nyare stationen fanns rulltrappor så att det var 10 minuter att gå inne på stationen gjorde inget.
Slutligen var vi på det sista tunnelbanetåget och klev av vid Mässområdet precic som vi skulle. Rätt utgång blev det också.
 
 
Sedan återstod en promenad på 30 minuter innan vi vid lunchdags var på skolan. Men då hade Max somnat.
Hem blev det skolbussen.
lite snabbare och betydligt bekvämare. Om man nu reser med barnvagn. Och max tyckte det var roligt att sitta fastspänd som de andra barnen.
 
Max trivdes som fisken i vattnet på skolan och tyckte det var jätteroligt att vara där.
 
Svenska skolan i Peking.
 
" Att leka i cafét är roligt!"
 
Förskolan har jättefina, stora och fräscha lokaler.
 
                                              Kinesiska rummet                                             Sköna soffor
                                                                                                  
 
Villa  Villerkulla, kommer från den svenska paviljongen på världsutställningen i Shanghai. Rolig att leka i!
 
 
Max sammanfattning av dagen blev i alla fall "mormor, det är roligt i Kina och vi tog  fel tunnelbanetåg".
Undrar vad som som händer idag?
Men roligt är det! Nästan jämt!
 
 

Kinesiska Muren, fantastisk dagsutflykt

    
 Så står jag än en gång här vid den mäktiga Muren och bara njuter av att vara just här i detta ögonblicket. Jag har besökt olika delar av Muren och på många sträckor är den inte alls är renoverad och på andra, där slitaget av turisternas trampande blir stort, har man förstärkt och byggt på med nya stenar.
Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag är på Muren men säkert har jag varit och trampat, gått och klättrat omkring ett 15 tal gånger.
Att ta sig fram längs muren kräver en god grundkondition eftersom trappstegen som är många, dessutom är höga och det är ofta mycket brant. muren följer ju landskapets formation.
På mandarin heter det chángchéng och det betyder just långa muren. 

Den Kinesiska Muren började byggas 200 år f.Kr av Kinas första kejsare, Shi Huangdi, som en försvarsmur mot fiender i norr, främst mongolerna. 
Under Mingdynsatin mellan 1400 och 1600 talet förstärktes och förlängdes muren och blev totalt 600 mil lång. Alltså som att ta sig upp genom hela Sverige, ner igen och sedan upp en gång till.
Det är nästan overkligt att detta byggnadsverk kunnat byggas över huvud taget. Och man säger att detta är Kinas största gravplats. muren byggdes till stora delar av bönder, deras kvinnor, barn och soldater och just den lera som murbruket är tillverkat av fick forslas till de olika platserna av människor.
 
(Jag försökte få fram mer fakta men just nu är sökmotorn G ofta blockad p.g.a. partikongressen. Men jag har i min blogg under årens lopp, från 2008 till 2010, haft många inlägg om Muren och med faktabaserad text. Och är man intresserad av att läsa om en svensk Pekingbos upplevelser i stan och och resor både inom och utom landet mellan sept. 2007 till juni 2010 då jag bodde i Peking. Men jag har sedan varit tillbaka ett par gånger varje år och även bloggat om det.)
 
Strax utanför Peking, kanske 10 mil norrut, kan man vandra/klättra  10 km på en orörd del av Muren, sträckan Jinchaling till Simatai. En vandring som jag rekommenderar, men man bör inte vara rädd för höjder.... (Vill någon läsa mer har jag bloggat om en av de vandringarna jag gjort där den 22/5-208)
 
Idag styrde chauffören bilen mot Mutianyu, ca 70 km nordost om Peking. Här är det inte lika turistiskt som vid Badaling som ligger närmare Peking och ofta besöks av dagsturer och turistgrupper som har bråttom.
Min rekommendation är att hyra en chaufför för dagen som kör er till Mutianyu och där väntar på er. Då kan ni stanna så länge ni vill. Ta gärna linbanan upp och vandra/klättra till höger när ni kommer upp. Efter några km kommer man till en sittlift som man kan ta ner. Eller också provar man på att åka rodel ner. Jätteroligt!
Givetvis kan man också klättra upp, tar ca 30-40 min och att hasa sig neråt går fortare. Och det finns upptrampade stigar.
Bra är att ta med picknick som avnjutes i solen och i lä högt uppe på Muren och accompagnerad av härliga vyer.
Vill gärna tillägga att barnvagn inte gör sig och att det kan vara tufft för en liten krabat att gå själv eftersom trappstegen är så höga. Provade det idag.
Det var klart lättare praktiskt att ha med Max som tre månaders baby vad gällde att förflytta sig på Muren (bärsele fungerade br.) men nu som snart treåring så kommer han absolut att komma ihåg besöket.
Och det kommer givetvis jag också att göra.
Jag säger som Max; "det är härligt att vara i Kina".
 
 
 
 
 
 "Mormor! Det är härligt att vara i Kina!" ( Max har sagt detta vid många tilfällen här, men idag var han helt lyrsk.)
 
 
 
"Titta det har snöat! Bäst jag går här."
 
 
 
 
 
 
"Max tycker om picknick på Kinesiska muren"
 
 
             "Hej då Muren nu åker vi ner med linbanan."
                                                                                              
 
                           
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                                            
 
 
                                                                           
 
                                                                   
 

Spännande taxiresa

    
I går eftermiddag skulle jag ta en taxi direkt från Pärlmarknaden (jättestort marknadsvaruhus där precia ALLT finns) och ut till Svenska Skolan, som ligger ca 40 km nordväst om min startpunkt. Att åka direkt dit ut från Pärlmarknaden hade jag inte gjort tidigare och det visade sig bli en spännande upplevelse.
Att förklara vägen ut till skolan från där jag är inga problem, men nu var dels sträckan längre och dels finns ett antal motorvägar att välja på. Jag hittar bara om man kör motorvägen ut mot flygplatsen....
Jag hade visat chauffören ett visitkort på kinesiska, men han var säker på vägen och vart exakt jag skulle.
Lite smått kavat förklarade jag att jag kunde tala om hur han skulle köra. Så färden startade. Ibland kan taxichaufförer vägra att köra om de inte vet att de hittar, vilket också kan vara bra...
 
Och chauffören tog INTE den väg som jag hittade.
Jag tittade och tittade, men kände inte igen mig. Vi kom visserligen  på en av Ringvägarna som leder runt Peking, men på den västra sidan Och där hittar jag inte alls.
Peking ju är en gigantisk stad och avstånden är stora redan inne i City, men jag tog ett djupt andatag och tänkte att det skulle ordna sig. På något sätt.
Jag hade kunnat ringa någon tidigare kollega som pratar både kinesiska och svenska och som kunnat förklara vägen.
Men det är lite av en sport för mig att klara det på egen hand. Envisheten är både min bästa och sämsta egenskap!
Jag känner alltså inte igen mig där vi åker.  Försöker läsa och tyda vägskyltar, inte helt lätt eftersom jag i princip inte kan läsa tecken och hittar till sist något som jag kan relatera till. En vägskylt!
Frågar chauffören om vi kommer till "Jishang Gauzho", Airport Express Way. Jodå, svara han, "vänta ett tag".
Just då passerar vi en väg mellan motorvägarna och plötsligt ser jag en trädgårdsbutik som jag känner igen.
Hurra!!
Nu vet jag att jag hittar! Tror chauffören blev lika glad som jag.
Och efter 20 minuter var vi framme vid Svenska Skolan. Hela taxiresan tog lite drygt en timme varav jag under 40 minuter kände mig lite "off the track".
Men också en erfarenhet och några fnissningar rikare.
Prist för hela resan, en sträcka på ca fyra mil, 140 yuan, lite mer i svenska kronor. 
Och jag fick dessutom träna på att prata kinesiska.
 
              
Framme!!"
 
 
 

Känt och okänt!

    
Solen strålade från en blå himmel i morse och i fjärran kunde jag skymta bergen. En dag som gjord för härliga upplevelser i Peking.
 
God morgon Peking!  
 

Dagens första aktivitet blev besöket hos skräddaren tvärs över gatan, ett litet hålet-i väggen krypin, men med en duktig skräddare och inlämning av byxor som skall göras smalare i modellen.
Max med familj anslöt sig och beställde en del kläder och sedan gick vi mot busshållplatsen för att ta oss vidare ner till Pärlmarknaden, en bit sydost om Himmelska Fridens Torg.
Jag misstog mig på bussnummer och vi tog 120 i stället för 110 och lite för sent kom jag på att vi var på fel buss. Vi kunde ha bytt buss, men vi tänkte om och bestämde oss för att titta runt i hutongområdena i närheten av Himmelska Fridens torg och titta närmare på den gamla men nyrenoverade gatan Quianmen. Det var längs denna gatan kejsarna förr i världen bars i sin stol från Himmelens Tempel upp till den Förbjudna Staden.
När vi passerade Himmelska Fridens Torg hann jag från bussens fönster med att ta några foton.
Det är också i detta område som regeringsbyggnaderna ligger och där den stora partikongressen nu pågår som bäst.
 
 
 
Himmelska Fridens Torg, eller på mandarin Tian `an Men är världens största offentliga torg och täcker över
440 000 m2 och kan rymma upp till en miljon människor samtidigt. Tian `an Men började byggas redan 1417 och här finns förutom Maos mausoleum en flaggceremoniplats och en obelisk till minne av alla de som kämpade för det Nya Kina.Runt torget finns många museer och regerings och partibyggnader.
 
 Vi klev av bussen hållplatsen efter Torget och befann oss genast i det "gamla Peking". Just området kring gatan Dashila som Pekingborna kallar gatan, eller "Dazhalan" som det uttalas enligt de kinesiska skrivtecknen, har en mer än 500 årig historia.  Och historiens vingslag märks än idag. Här har man verkligen eftersträvat att bevara butikerna i dess gamla form och de är också kända för att ha mycket god kvalitet på sina varor. Här finns genuina butiker som en skoaffär där man syr traditionella kinesiska skor, kalligrafibutiker, teaffärer, butiker där man kan köpa handgjorda knivar m.m.
Området är absolut värt ett besök! Och här är turisterna få!
 
 
                                                                    
Pekings älsta apotek finna på Dashila. Här finns på tre våningar all tänkbar och nästan otänkbar medicin.
Rådgivning finns att tillgå, men en förutsättning för att förstå råden är att man talar mandarin.
Men man kan alltid försöka med engelska....
Att få bra förkylningspreparat är enklare eftersom det går lätt att "hosta till"  om nu inte kinesiskan rent språkligt räcker till.
 
Fruktspett doppade i rent socker säljs överallt och Liv provar ett med jordgubbar.
 
 
 
Gågatan Qianmen,"Kalla Anka gatan" som jag kallar den, den gamla paradgatan som leder från den Förbjudna Staden rakt söderut till Himmelens Tempel. De gamla byggnaderna är renoverade till toppskick och här ligger många märkesbutiker. Gatan påminner mig om gatorna i Disneyworld. Qianmen känns konstgjord men den är i högsta grad levande.
Här blev det även en vätskepaus för oss, utomhus i solen, på Starbuck´s. Jätteskönt.
 
                                Max i högform! - Jag tycker om att vara i Kina, sa Max, i går innan han somnade.
                                                                               
                      
Och så småningom kom vi fram till Pärlmarknaden. Det blev taxi den sista biten. Och jag inhandlade en "lättviktsdunjacka." ( En duntäckjacka som är fjäderlätt, ca 2hg och packas ihop till storleken 20cm lång och diametern 10 cm. Jätteskön! Kommer att bli en favorit.)
 
                                                                             
 
 
 
 
 
 

Ritanparken, söndag eftermiddag

    
Efter gårdagens brunch kändes det skönt att promenera hem. Dessutom klar luft, blå himmel och humöret på topp.
Vi tog god tid på oss och Max trivdes bland alla vackra höstlöv som fanns prydligt ihopsopade både på gatorna och i Ritanparken.
 
                                             
 
 
 
Ritanparkens konstgjorda sjö där det går bra att fiska. Även stenarna/klipporna är konstgjorda...
 
                           Varför inte ta sig en svängom, så här på eftermiddagen. Just nu dansas tango.
                           Både i parker och vid lite öppnare platser varhelst i stan kan man se människor som just dansar.
                           Och musiken kommer från en ibland något till åren kommen bandspelare med lagom  
                           knasttrande ljud. Men vad gör det? Glädjen finns där!   
 
 
 

Champagnebrunchen, en verklig höjdpunkt!

    
Idag var det dags för en av resans många höjdpunkter, champagnebrunch på St. Regis hotell. (Ligger några hundra meter sydväst om Ritanparken)
Varje söndag dukas den mest fantastiska brunch upp och den är en ren fröjd både för gom och öga. Champagnen fylls på nästan fortare än man hunnit smaka på den...och serveringspersonalen är helt inriktad på att ge den bästa service som är möjlig. 
Här känner man sig verkligen välkommen och uppassad. En sann njutning i ALLT. (Önskar man inte champagne blir priset någon hundralapp lägre.)
Vi var en förväntansfylld skara, fyra vuxna och Max, som slog oss ner vid bordet och tre timmar senare var det en mätt och otroligt belåten och munter skara som lämnade matsalen och St. Regis för den här gången. Vilken brunch!!!
Att sedan promenera de tre kilometrarna hem och ta vägen genom Ritanparken kändes som ytterligare en förmån.
 
Farmor AS, Max, Liv, jag , Anna och Johan är glada över att var på plats.
 
Delar av det enorma skaldjursbordet. Och givetvis provade jag ostronen....
Tillsammans med champagne och citron slank ett par stycken ner.
Men humrar, mängder av olika sorters musslor, räkor och andra läckerheter lockade mig mer än fler ostron.
                 
Min vana trogen gick jag sakta runt bland borden för att omsorgsfullt välja rätter. Det är strategiskt tänkande som gäller. Att ens tänka tanken på att prova allt, kan man direkt räknas bort.
Jag brukar sällan ta varmrätter, men utbudet är även där gigantiskt. Maten tillagas direkt och du väljer den råvara du vill ha. Maten bärs sedan till bordet av serveringspersonalen.
Ingen mat ligger här färdig som den ofta gör på våra svenska bufféer. I och för sig, rostbiffen var på gång i grillen och lammstken höll på att bli färdig.
Även utbudet av kinesiska/asiatiska rätter är stort och de lagas också "à la minute."
 
 
                                  
                                                                         Jag njuter av ALLT!                                                                                                   
Max, tre år i januari, är väldigt social och sitter alldeles lugnt vid bordet under hela lunchen med avbrott för att titta på alla fina uppläggningar och välja ut sin mat. Kul också att då och då ta egna kort.
 
Apor gjorda av choklad klänger över dessertbordet och i deras åsyn får jag får beslutsångest; vad orkar jag och exakt vad vill jag äta. Blev väldigt nöjd med mina val och tyckte en nybryggd espresso macciato passade bra till.
Så rätt det blev!
 
Plötsligt kommer den jättetrevlige hotell och restaurangchefen och ger Max en jättestor, fin panda.
Max blir först lite förskräckt.
 
Men pandan blir snart en vän......
 
...och givetvis måste detta dokumenteras av både farmor och mamma Liv.
 
 
Goa Anna! Så mysigt och trevligt! Tack för att jag får vara din vän!
 
                                                                                           
 
 
 
 
                                                                                        
 
 
 
                                                                                            
 
 
                                                                                          
 
 

I hälsans tecken

    
Jag är öm i kroppens axel, skulder och ryggpartier. Min hy känns len och smidig och kroppen har invaggats i ett harmoniskt ocj lojt tillstånd.
Dagen har till stor del handlat om kroppen och dess välbefinnande.
På förmiddagen tog vi en taxi ner till Jingshangparken, en av de många och stora parker i Peking, där det på lördag och söndag mornar brukar vara full aktivitet.
Mängder av människor samlas för att sjunga  i kör och enskilt, dansa, spela olika traditionella instrument, utöva thaichi, spela pingis, badminton, sparka fjäderbolll m.m. m.m.  Det är en social sammankomst och man ses här varje helg. Och alla besökare är alltid inbjudna att vara med och prova.
Förvisso kan det vara svårt att läsa kinesiska noter och "bara hoppa in" i en kör, men det ger mycket att stanna till och lyssna. En inre frid brukar snart infinna sig och man sugs med av harmonin.
I dag ösregnade det när vi om till parken, sikten var dålig och luften likaså, men inte hindrade det oss från att ta ett varv i parken.
Tyvärr var det just idag inte så många aktiviteter på gång, men så var vi också lite sena och var inte på plats förrän strax före klockan 11. Är man däemot i Jingshangparken strax efter klockan 7 en lördag/söndag morgon så är det full fart.
 
Jingshangparken.
 
 
 
Spännande skylter skyltar finns det gott om i Peking och just dessa hittade jag i i Jingshangparken.
 
 
                                 Utsikt från Kolberget denna molniga dag ner mot den "Förbjudna staden".   

Nästa stopp för oss blev av mer världsligt slag, nämligen Pärlmarknaden i södra delen av Peking.Lite shopping för några av oss och härlig lunch på Brown Door. ( En "hålet i väggen- restaurang" mitt emot Pärlmarknaden. God mat , billigt och alltid fullt av västerlänningar...)
Nästa aktivitet på dagens agenda såg jag verkligen fram emot. Tänk, ett tre timmars besök på ett massage-ansikts och kroppsvårdande SPA.
Mitt lilla dilemma var att på kinesiska kunna förklara att jag inte skulle ha någon ansiktsbehandling på min högra ansiktshalva.
Jag började trevande och efter en kort stund stod fyra kinesiska behandlare framför mig och granskade min kind. Jag fick ta till stora delar av mina skådespelartalanger för at få dem att förstå vad jag menade. Och till sist lyckades jag. Åtminstone trodde jag det. Men jag är i KIna och här vet man inte riktigt... Alltid spännande att se vad som händer.
 
Min hemvist i tre timmar och min behandlare. Hon var vderkligen jätteduktig.
 

Eget rum, uppassning och massage av rygg, axlar, armar och händer i 90 minuter. Otroligt skönt och jag tror jag somnade efter en halvtimme. Underarmarna packades in i varm paraffin, heta stenar lades på rygg och axlar och området runt ögonen fick särskild omvårdnad. Jag var i dvala och helt avslappnad och kände bara att det var så behagligt.
På sluttampen fick min vänstra ansiktshalva en inpackning och efter viss tvekan från den duktiga "behandlaren" så packades även hälften av höger kind in.
Under de sista två timmarna var hela jag inpackad i ett fräscht blommigt täcke och jag var varm, milt sagt. Temometern i rummet visade +35 grader.
Jag minns att jag då och då blev hjälpt till att dricka någon mer närande dryck innan jag åter dvalade in.
Och som sagt, tre timmars behandling kan göra underverk. Riktigt vilka får jag nog känna av tills i morgon...
Hit kommer jag i alla fall att gå fler gånger. Priset? Tja, vad sägs om 200 yuan? Ett fynd! Och en kropp som är helt genomarbetad!
 
Även kvällens middag fick gå lite i hälsans tecken. Väninnan Christina bjöd hem Anna och mig på indisk middag. Som gjort för att fortsätta vårda kropp och själ.
Kanske, men bara kanske, blev det röda vinte en liten smolk i bägaren. Men å andra sidan hade vi förlorat en  del vätska under den tre timmar långa behandlingen, så det kanske gick jämt upp....
 
Eftersom det regnade var det jättesvårt att få tag på en vanlig taxi. Det kom inte någon alls!
Två alternativ återstod och det var att åka med i ett "skåp", en sorts moped som har en påbyggnad bakåt i form av ett skåp eller att hoppa upp i en mopedrickshaw. Båda upplevelserna kan var en nära döden upplevelse i en så pass trafikerad stad som Peking. Men man får utgå från att förarna kan sitt jobb.....
 
För vår del blev det mopedrickshaw. Och vi konstaterade att priserna gått upp, men det. Om det berodde på regnet eller annat vet vi inte, men alla hade samma priser. Hmmm!  Och visst är kostnaden ändå låg. Men det hör till att förhandla om priset.
Taxibilana kör på taxameter och vart man än åker inom citykärnan så kostar det sällan mer än 20-30 yuan.
Anna förhandlar om priset för resan med cykelrickshawn. "Skåpet" som vi ratade syns till höger.
Och fram kom vi men en färd i dessa åkdom ger extra spänning.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                                           
 
 
 
     
 
                                                                                                     
 
 

God morgon Peking!

    
God morgon! Ny dag och nya möjligheter! Här är vi i gång!  Det blir en helt fulspäckad dag som kommer att gå i hälsans tecken. Humöret är på topp, även om ögonlocken har en tendens till att vara tunga. Måste tillstå att de sju timmarnas tidsskillnad sätter sina spår. Vaknade redan klockan sex och var jättepigg. Kroppen befann sig då sju timmar bakåt, men det blir snabbt bättre. Och sova kan jag göra hemma!
Efter att i går eftermiddag arit ute och gått i mina gamla kvarter  runt Gongti Beilu och Worker Stadium och titta in och hälsa så var det skönt att vila fötterna en liten stund hemma tillsammans med Anna, en kopp svenskt kaffe och mycket prat. Jättemysigt!
 
 
KInesiska flaggor i större mängder än vanligt för det är ju partikongress...
                                             
 Jag är alltid lika faschinerad av alla dessa elledningar. Trassel! Visst, men elen fungerar bra.
 

Jodå, visst blev det a.w! Nåja, för min del snarare A.T. (after travel) Jättetrevligt att också träffa några av de "nya lärarna på skolan". Middag blev det också, på Purple Haze, en thailändsk restaurang i en gränd nära Workers Stadium och ett av våra restaurangvardagsrum i Peking. Jättegod mat som vanligt och väldigt trevligt.
Och för min del och de andras också, blev det förstås en D.M. (dirty mojito, favorit....)
Kvällen avslutade vi på ett  av Pekings nu mest populära vattenhål, Revolution. Här finns tre små bord med stolar runt om och en bardisk med åtta stolar. Men antalet stå och trängselplatser är nog i princip obergänsat.
 
D.M. Och jag tänkte på er vänner som inte är här just nu...
 
Christina och Anna, mina goa, fina, vänner från 2007 och de nya vännerna E-L och M.
Jättetrevlig middag! Och god!
 
Härligt att ses igen!

Pinnar är roligt

    
 
Eftersom vi kom hit i morse klockan åtta, kinatid, så blir det lite avigt rent tidsmässigt för våra magar med maten. Max var sugen på lunch vid 11 tiden och trots att våra svenska magar var inställda på fyrasnåret så smakade det bra med några kinesiska rätter på vårt lilla "hålet-i-väggen-ställe", allmänt känt i vänkretsen som "FyraKronors". ( Rätterna kostade här mellan 4  och 10 yuan, lite mer i svenska pengar, när vi flyttade hit 2007. Idag är det lite, men bara lite dyrare. Och maten är jättegod.)
 
Max äter för första gången i sitt snart treåriga liv och med god aptit, strimlad och halvrå potatis.
Strykande åtgång!
 
Nudlarna var svåra att greppa med pinnarna så fingrarna fick användas.
 
Max, farmor AS, Liv och Johan. (Max mamma och pappa)
                                                                                         
 

Peking, lite som att komma hem

    
 Efter en alldeles utmärkt och bekväm flygresa mellan Helsingfors och Peking så landade vi här klockan åtta i morse. Svensk tid blir det ett på natten. (Peking ligger nu när det är vintertid hemma sju timmar före.)
Jag kände mig ganska pigg och utvilad, trots tidsskillnaden och hade lyckats få till några timmars god sömn i de bekväma vilstolarna, där både dubbla kuddar och mjuka täcken erbjöds.
Men vad jag skulle ha täcket till vet jag inte, för det var varmt redan utan det. åtminstone tyckte jag det.
Resan tog bara lite drygt sju timmar från Helsingfors och tiden försvann snabbt.
Tyckte bara jag hann med att äta en väldigt god middag middag, läsa i lite tidningar under tiden jag lyssnade på musik och sedan somna in för att väckas strax före klockan sju i morse då frukost serverades.
Strax efter avgång serverades champagne och som tilltugg "rotsakschips från ekogården".
Utmärkt början på resan!
 
 
Middag: krämig kantarellsoppa, sallad, "smakbitar från Finland" beståendes av rökt siklöja, strömmingsrom på svartbröd, rökt älgstek och lappländsk brödost.  Till varmrätt valde jag rostad lax med kräftsås, sparrispuré och spenat. Ostar serverades och då önskade jag ett glas portvin. Väldigt gott till ost! Någon hallonmoussetårta orkade jag  bara inte. Men en kopp espresso blev en bra avslutning på måltiden.
                                                         
I morse strax före landning. Så vackert! Så välkomnande!
 
 
 
 Här i Peking pågår just i veckan en stor partikongress och nya ledare skall väljas.  Internet är segare än segt och försvinner rätt som det är. Eftersom det är seeeegt så går det ibland inte att spara utkasten till inläggen, de bara försvinner. Inget att göra åt! Jag försöker också minska bilderna för att det skall gå snabbare att ladda upp och hålla uppkopplingen vid gott humör. Men det tar tid ändå.
Innan jag åkte så hade jag läst i svenska tidningar att det skulle vara vissa restriktioner i stan. En av dessa är att taxichaufförerna fått montera bort vevarna till fönsterrutorna i baksätet. Detta av den "enkla" anledning att saker skulle kunna kastas ut (flygblad???)  och då kan det bli risk för oordning. Fråga mig inte hur....
Men vevarna var borta i den taxi vi tog från flygplatsen och in till stan.
 
                                                                                                          
 
                                                          
 
 
 
 
 
 

Jag svävar...

    
Helsingfors och en timmes väntan här. Resan hit gick som på moln, både bildligt och bokstavligt. Dessutom tog det bar 38 minuter....
 
 
 
Det var knappast att jag hann med den lilla måltid som serverades. Men jag låg i....
 
                    Extra mysigt är attg öra resan tillsammans med Max, hans mamma och pappa och farmor.
 
                           Max och farmor A-S vilar sig i form, åtminstone en liten stund. Sedan lockade kritor...
 
                                                                                 Liv och Max.
 

Dax för boarding och jag skall sväva vidare mot Beijing. Ser fram emot en behaglig och lyxig resa!
           
 
 

Packad och klar!

    
 Packat och klart! I princip en stor och tom resväska.....Och ett handbagage med kameror, sladdar, böcker och lite smått och gott.
Det var nog länge sedan jag åkte med så lätt packning.....
Har idag inhandlat och packat ner lite förnödenheter till goa vänner; Zoegakaffe, lingonbröd, smågodis, Kalles kaviar m.m. Och det tar nog upp halva packningen! Så jag kommer att klara invägningen vid hemresan galant.
Ofta har jag vid tidigare tillfällen inte riktigt gjort det. Men på den här resan får jag i princip ha obegränsat bagage. Antar att bara den känslan gör att jag är restriktiv. Åtminstone till Peking.
 
Mycket utrymme kvar!
 

I övrigt har jag i dag letat boots/kängor. Och när jag väl hittade ett par som passade mit till utseendet så fanns inte min storlek. Pust! Jag ägnade flera timmar åt att ånga runt i Stockholms skobutiker för att hitta den känga jag tänkt mig. Till sist kände jag mig som Askungen. Skorna/kängorna hittade jag inte i rätt storlek men å andra sidan har jag ju min prins här hemma. Tur det!
Åker nu till Peking i tunnare skor och med ett par snyggare högklackade i bagaget, plus mina Ecco joggingskor.
Kanske hittar jag något där. Hoppas! Annars får jag väl frysa...Tror dock att det går att lösa för butiker i alla, precis alla, prisklasser finns. Ingen tvekan om det!
 
Innan skoletningen påbörjades åt jag lunch med en väninna Birgitta på Hermans, en vegetariska restaurang uppe på Fjällgatan. Och det var tur, för krafterna behövdes senare just för att leta skor. Men tji fick jag....
Stockholm bjöd idag i alla fall i på ett underbart höstväder och jag kan inte annat än påstå att det är en vacker stad. Och jag bor här!
 
    
Utsikt från Hermans restaurang på Fjällgatan.
 
Vackert!
 

Innan jag begav mig hemåt tittade jag in på Söderhallarna. Och inte bara tittade.
Jag blev så väldans sugen på att äta hummer. Blev inspirerad av Birgittas och mitt besök i Hötorgshallen....
Så nu väntar vi på att äta en härlig, färsk, hummer och ett par havskräftor.
Och visst är jag spänd inför morgondagens begivenheter. Och det lär börja redan på Arlanda....
 

Tre gånger L

    
Lååång lunch, Långholmen och Listor!  
Inser att det är i övermorgon jag åker till Peking och kände att jag gärna ville fira det. Det blev en härligt, avkopplande och verkligt lång lunch på Långholmens Väldshus tillsammans med väninnan Inger. Förutom jättegod mat i gammal och mysig miljö hann vi med en hel del prat och skratt.
När vi kom runt halv ett så var restaurangen i princip fullsatt och när vi var färdiga strax före klockan tre så var vi i princip ensamma kvar i lokalen. Ja, förutom personalen förstås. 
Här behöver man inte äta lunch "på tid", alltså att man bara får sitta vid bordet en viss tid utan det går bra att sitta kvar så länge man vill. Kanske till och med tills middagsgästerna kommer...
Jag slog till på en fisk och skaldjursgryta och som dryck föreslog den trevliga servitrisen ett Rieslingvin. ( Vilket visade sig vara helt prefekt.)
 
På Långholmsbron. Västerbron i bakgrunden.
 
 
 
 Badet vid Långholmen kändes inte så lockande just idag.
 
                                        Stockholm bjöd i alla fall på en vacker och lite kylig höstdag.    
 

Med positiv energi från dagens lunch och en smärre "gå -i -affärer runda" tillsammans med Inger var jag redo för att ta itu med mina listor.
Jag har nog aldrig tidigare skrivit en lista till mig själv för någon resa. Kanske är dagens listskrivande ett ålderstecken.
Själva Pekingpackningen behöver absolut ingen lista. Jag vet exakt vad som skall med. Och det är inte mycket.
Men listan är mer till för det jag kanske kommer att handla med hem.
Eftersom detta kanske är den enda gång då jag  på förhand vet att jag får ta med bagage i form av 2x23 kg, 10 kg handbagage, plus dator och handväska så kan jag ju komplettera det som jag ändå tänkt köpa hemma.
Jag behöver lite tillbehör till min Mc Book och Applebutiken i Peking är en ren fröjd att besöka och priserna är betydligt lägre i Peking än här hemma. God service och hjälp får man dessutom som kund och helt kostnadsfritt.
Att sy upp gardiner ( jag kan inte sy själv...) är alltid trevligt och billigt och urvalet av tyger är stort.
Men jag brukar glömma bort måtten, så nu finns de med på mina listor tillsammans med mått på lakan, örngott och kuddfodral. Och eftersom jag inte kan sy (inte sticka eller virka heller) så passar jag på att ta med lite plagg som skall ändras hos skräddaren.
På listan finns också lite kläder till mig själv.......
Men att shoppa bara för att det så skall vara, det är jag inte mycket för.
Peking för mig är så mycket mer och annat än just shopping.....
Jag längtar verkligen!
 
 
 

 
         
 
                                                                                             
 
                                                                                             
 
 
 

Eftertanke

    
Alla helgons dag!
Jag går i rask takt upp till Ringvägen för att ta treans buss mot Karolinska sjukhuset och Solna kyrkogård.
Bussen är nästan tom när jag stiger på så jag kan fritt välja plats.  Jag sjunker in i mina tankar och tänker tillbaka på en "svunnen" tid.
Jag gör det ibland även om jag ofta vill se framåt.
"Gårdagen kan jag inte göra något åt, men morgondagen är helt ny...."
Men det finns så mycket med i bagaget som då och då poppar upp i mina tankar; minnen, möten, händelser, upplevelser och mycket annat som trots allt präglat mig och den person jag är och i sin tur även min omgivning med nära och kära.
Och jag inser och vet att jag blivit äldre....
 
När vi kommer till Slussen har passagerarantalet ökat markant och i och med det också antalet personer som absolut måste prata högt i sina "lurar".
Jag är inte intresserad av att höra vare sig gamla som unga prata om sina upplevelser, problem och svårigheter. Ja, inte ens om glädjeämnen.
Och när ett antal personer i min närhet pratar på högt, väldigt högt, så börjar mitt tålamod att tryta.
Om det var korta samtal som avhandlades så skulle jag inte hänga upp mig eller ens grunna på det, men när samtal pågår i 30 minuter, högt och ljudligt, då vill jag säga ifrån. Men hur?
Tänker till och plockar snabbt upp min egen "lur", låtsas att det ringer och svarar.
Ropar tydligt att jag inte kan höra för att det är så många runt min plats som pratar högt i sina "lurar". Med hög röst som strax blir viskande säger jag att "jag ringer upp när jag gått av bussen" och stänger av luren.
Och se! En liten effekt hade det. Några av de mest pratsamma och högröstade passagerarna ser en aning generade ut och avslutar sina samtal. Andra fortsätter att prata, men lite tystare. Åtminstone tyckte jag det...
 
Jag vet inte, men kanske är det åldern som gör att jag reagerar starkt på detta högljudda tjattrande både på bussar, tunnelbana, tåg, väntrum hos läkare och andra offentliga utrymmen.
Kanske är det dags att fundera över innebörden i ordet HÄNSYN. Eller är det numer ett ord som är på väg ut ur Svenska Akademins Ordlista........
 
Bussen passerar Solnabron; stora gropar och mängder av nya byggnationer på gång och jag ser Karolinska Institutets nya byggnad. Spännande arkttektur!
Tänker en snabb tanke tillbaka på alla år då jag bodde i Solna, Huvudsta; från 1959  till 1970 och på alla gånger jag åkt buss här. Och i mångt och mycket är området sig likt.
Bussen stannar vid KS och jag tar trapporna ner bakom stenhuggeriet.
Samma väg som jag brukar. Stannar vid blomboden och bestämmer mig för att köpa ett litet hjärta av mossa och ett fint gravljus.
Solna Kyrkogård är vacker.
Jag skyndar mig mot graven och ser Solna kyrka framför mig. Här har jag konfirmerats och här har mina föräldrar begravts. Stannar till en minut.
 Tittar och minns.
Möter Helen och Rita vid graven som tänt sina ljus och placerat de vackra rosorna i skydd av gravstenen.
Vi tänder mitt, Livs och Max ljus och jag lämnar "vårt hjärta".
 Och visst fladdrar tankarna iväg åt olika håll men vad gör det.....
Minnena jag har, skratten;  de vill jag ha kvar och ständigt ha med mig. Även när jag möter morgondagen.
 
 
 
Och balkongljus här hemma.......
 

Variation!

    
Fredag, igen!
Dagen har varit fylld av diverse trevligheter av allehanda slag. Just en sån dag som jag tycker särskilt mycket om.
Mörkret har sedan ett par timmar lagt sig och jag tittar i skrivandets stund ut över Globen som just i kväll lyser i orangerött. Har ingen aning om vilket evenemang spm pågår. Och något är det och just orangerött brukar innebära  uppträdande och inga sportaktiviteter.
 
Idag var det dags att hämta mitt visum till Kina och jag funderade på bussen dit om jag skulle ställas inför något oväntat. Bara en liten tanke.
Jag fick mitt visum och hade fått tillstånd till flera inresor och stanna 60 dagar varje gång. Visserligen hade inte min inbjudan gått igenom, det var fel blankett, men jag fick lite mer än ett turistvisum.
Vad det innebär vet jag inte, men det visar sig nog.
Liv och Max mötte mig på Visakontoret och vi tog tillsammans bussen mot Södermalm och Spårvagnsmuseet, ett av Max favoritmuseer.
Just idag var det många andra, både barn och vuxna , som hade just detta museum som sin favorit. Vi stannade ett tag, men gav upp efter någon timmer. Vi kan ju komma tillbaka närsomhelst och utan att det är kö till det mesta och mängder av små och lite äldre barn som gapar, skriker, rycker och sliter i saker och ting och med föräldrar som tror att de är helt utan ansvar för sina telningar.
Men med positivt tänkande och glatt humör så säger jag ifrån,  Och det klart och tydligt, men med humor och värme.
Max tyckte i alla fall att det var roligt trots anstormningen av besökare och vi fick innan vi gick lova att snart komma tillbaka. Klart vi gör det!
 
                                                                           Spårvägsmuseet.
 
Vi tog en tur hem till oss innan det var dags för Max och Liv att åka tillbaka hem till Uppsala igen.
 
 
"Mandariner är gott!"
                                               
"Och mormor, jag tyckte om pepparkakorna också. Kan Max få en till?"
 

Någon lunch behövdes inte för när mitt nästa stopp  kom att bli Gunnarssons konditori på Götgatan. Min vän Marjo och jag träffades och bestämde att slå oss lösa i sötsakernas värld.
Och inte nog med det. Fortsättningen blev en pratstund i lobbyn på hotell Clarion med ett glas rött vin....
Nu väntar en mysig fredagsmiddag  och en kväll i soffan
 
Gott och väldigt mysigt! Men givetvis en riktig sockerchock!!! Men det är ju fredag!
 
 
                                                                                         
 
 
 
                                                                 
                                                                
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kinesisk "brush up"

    
Min Pekingresa närmar sig med raska steg och nästa vecka vid den här tiden bör jag befinna mig i luften, en bit öster om Helsingfors. Förhoppningsvis också bekvämt tillbakalutad i en liggfåtölj med ett glas bubbel i handen
och sedan vid åttatiden på morgonen pigg och utvilad gå av planet och möta min "gamla hemstad". (Kina ligger nu vintertid sju timmar före Sverige)
Peking ligger mig varmt om hjärtat och det känns faktiskt som att komma hem varje gång jag kommer dit.
Och nu följer även barnbarnet Max med tillsammans med sin mamma, pappa och farmor. Jättemysigt och väldigt roligt!
Så idag gjorde jag tillsammans med Sofia, den lärare jag hade i Peking en kraftinsats för att repetera det jag en gång kunnat. Inte helt enkelt på några timmar men Sofia är energisk, uppmuntrande, entusiastisk, positiv förstående, lagom krävande och väldigt rolig. En fantastisk lärare med andra ord.
( Sofia är här i Sverige sedan ett par år och arbetar och jag har då och då förmånen att få privatlektioner.)
 
Ofta brukar vi göra praktiska saker tillsammans där jag får träna på kinesiskan i vardagliga situationer och det gjorde vi även i Peking. Där blev det ofta att vi varvade att åka buss, tunnelbana, taxi, handlade och lagade mat  gjorde utflykter, shoppade med mer vanliga lektioner.
 
Idag bakade vi en hallon/blåbärspaj tillsammans och tänk så mycket man hinner prata under den tiden.
Tyvärr så har plötsligt vissa ord som jag kunnat på kinesiska bara försvunnit, så där utan vidare och då får jag försöka förklara vad jag menar med andra ord. Inte så enkelt....Och fungerar inte det så får den lilla  egenhändigt gjorda ordlistan komma fram.
 
Sofia följer mina instruktioner på lite knagglig kinesiska ( mandarin)
och det verkade gå bra. Pajen blev riktigt fin och väldigt god.
Försvinnande god med vaniljsås till.
 
                                                      Hallon och blåbär i ett "knäckigt" pajskal.                                      
 
 
 Mjölkskummet blev till en mustasch .
 

För min del blir det nu intensivträning med kinesiskan ett par timmar om dagen fram till nästa torsdag och i Peking hoppas jag på att mina gamla språkkunskaper efter ett par dagar skall hoppa fram och finnas där när de behövs. Och hoppas kan jag alltid! Men jag inser också att jag får jobba på det.....Och gör det gärna.
 
"zài jiàn" Sofia! Hej då!