"Kinakväll"

    
Ibland rycker det till i mitt kinesiska sinne och jag plckar fram mina gamla studieböcker, alla anteckningar och ordlistor igen. Under våren var jag flitigare och försökte träna en timme varje dag, men under sommarmånaderna har inte böckerna kommit fram. Illa! Men nu är de avdammade och ligger på en strategisk plats så att jag inte skall missa dem. För jag har ju ambitionen att även om jag är i Sverige så skall jag i alla fall behålla de kunskaper jag en gång haft.
Jag har ju också en väldans tur, för Sofia, min jätteduktiga och tålmodiga kinesiska lärare från Beijing, är sedan en tid tillbaka i Sverige och när vi träffas har vi verkligen heldagar med kinesiska.
Jätteroligt, men jag märker att jag tappat ord och fraser. Inte bra! ( Nu blandar vi i och för sig kinesiska med svenska, för Sofia har på kort tid lärt sig så mycket att hon lätt klarar det vardagliga livet här. Jättebra jobbat av henne!)
I går kväll blev det en riktigt kinesisk helkväll. Sofia bjöd nämligen Bosse och mig på middag, kinesiskt/thailändskt och med lite japanskt sushiinslag. ( Restaurang PONG på Drottninggatan 71, norr om Kungsgatan.)
På restaurangen var kockarna kinesiska och thailändska. Och det märktes, för maten kändes inte alls svenskinfluerad utan var rejält smaksatt.
Det är verkligen roligt att försöka sig på kinesiskan och även om mycket finns kvar så finns det många luckor att täppa till.
Men från mitten av augusti skall jag ha lektioner varje vecka igen. Så är i alla fall tanken!
 
  
 Det fanns 12 olika sorters dumplings att välja bland.
Och de hade tunna deghöljen,  var nästan genomskinliga och supergoda.
 
  Drottninggatan bjuder alltid på "god utsikt", mycket att se.
 
 
 
Lite av sushiutbudet
 
          
 
 
En jätteduktig, ung , lärare med en äldre och inte alltid så flitig elev.
 
Det blev en låååång middag med mycket prat och många skratt. Och vi orkade lite dessert också. Men det var knappt....Även lite fluffig chokladmousse slank ner. ( Men den jag åt hos Helenfamiljen i söndags var bättre)
 
 
 
 
 
 
 

          
 
             

Paus från OS soffan...

    
Visst går åren fort! Fyra år sedan vi var på plats i Beijing för att där följa flera OS tävlingar. En fantastisk upplevelse! Och minnena därifrån kommer jag alltid att ha med mig.
Nu sitter jag stundtals bänkad framför teven. Gårdagen bjöd för min del på mycket simning, en del cykel och gymnastik.
Men fram på kvällskvisten tog vi bussen hem till "Helenfamiljen" i Nacka Strand för att bli bjudna på en härlig söndagsmiddag.
Kvällen var vacker och ljummen och vi började med en drink på balkongen, accompangerad av den härliga utsikten.
Finlandsfartygen passerar och och vi ser över till Lidingö och Fjäderholmarna ( Stockholms närmsta skärgårdsö och nåbar från Slussen med båt på 30 minuter)
En parentes!
( ...Just nu, måndag förmiddag 11.17, simmarar Sara Sjösrtöm försök på 200 m frisim och jag sitter på nytt i soffan. Och hon kom in som 3:a och går vidare till semifinal....)
 
Helen hade lagat kycklingfilé i ugn med späda grönsaker och färska örtkryddor. Jättegott!
Även desserten var supergod; chokladmousse med limemarinerade blåbär. Så fräscht!
 
Och skymningen sänker sig över Lidingö längst bort och Fjäderholmarna.
 

 Nere vid båthamnen i Nacka Strand finns sedan 1995 en vacker skulptur av Carl Milles den 23 m höga Gud Fader på Himmelsbågen. Statyn sprutar vatten ut i Saltsjön och har blivit ett kännetecken just för Nacka Strand.
 
 
 

(Givetvis tittade vi på Sara Sjöströms simfinal 100 m fjäril, bra kämpat och en fjärdeplacering.)
 
På bussen hem kom vi på att vi kunde stiga av redan vid Henriksdalskajen och ta båten hem till oss. Så varför inte? En perfekt avslutning på en jättetrevlig kväll.
Tack Helen och Rita!
 
Henriksdalskajen klockan 21.10. Södermalm med Sofia kyrka i bakgrunden.
 
    
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ny erfarenhet...

    
Idag har jag provat på att vara hundvakt till Helenfamiljens härliga labradorvalp, Cure. (Curre) Han är en pigg varelse på 13 veckor och väldans go och pigg. Men samtidigt väldigt lugn. Lite motsägelsefullt, men just så är det.
För mig är detta en helt ny erfarenhet, det här att vara hundvakt till en liten valp. Men det är jätteroligt!
Det känns precis som att passa eller eller ha ett litet barn i krypåldern i sin omsorg. Man får hänga med i svängarna så det är skönt att jag ändå är hyfsat pigg för min ålder. Nåja, allt är förstås relativt.
Men även detta är en riktig going! Precis som Max. Vilken tur jag har!
Och även Cure ligger gärna på hyllan under vårt soffbord, precis som Max gjorde när han var liten. (I alla fall yngre.)
 
" Visst är jag stilig! Är riktigt nöjd med min spegelbild. Att sedan mattemor inte
får till en bra bakgrund kan inte hjälpas".
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vän-och vattenkontakt med fika...

    
Träffade idag Maria, Beijingvän, på besök i Stockholmstrakten med sin familj. Verkligen jättemysigt! Det blev dubbelfika, dels nere vid fina Svindersvik, alldeles vid vattnet bakom Sickla Köpkvarter i Nacka och dels hemma hos Marias släktingar som bor alldeles vid vattnet i Nacka. Tänk att bo i en villa, 15 minuter från Slussen och ha 10 meter från altanen ner till vattnet. Fantastiskt! Jag trodde inte att ett sådant läge fanns så nära Stockholm, men det gjorde det.
Det är alltid roligt att träffa fina och goa "Beijingvänner" och jag gör det så gärna. De betyder så mycket för mig.
 
Svindersvik och fika där.
 

 Och ännu en härlig kopp kaffe och mer prat nere på bryggan hos "Maria-släktingar". Gissa om jag njöt av att få sitta här? En underbar dag! Tack!
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Stans charmigaste...

    
Stans charmigaste gosse har varit på mormorsbesök. Och det är alltid lika roligt när han kommer.
Likaså är det är en sann glädje att röra sig runt i Stockholms omgivningar med vår charmgosse. Är man inte på gott humör när man träffar på honom, så blir man. Helt säkert!
Det var ett par veckor sedan vi sågs, Max och jag, för han har varit i Grekland på semester med sina föräldrar.
Men nu blev det familjeträff med både Max, Liv, Helen, Cure (Helenfamiljens labradorvalp) Bosse och jag.
Nåja, den innersta familjen är inte så stor, men vad gör väl det. Det är i alla fall enkelt att få till spontana möten och det behövs inte någon större planering.
Max och Liv kom hem till oss och Max intog genast balkongen, favoritplatsen.
 
  
 
Alltid så glad!
Hej mormor!  
 
  
                                  "Köttbullar är gott!"                                       "Ska vi gå nu?"
 
 Max är en välklädd gosse i sina bästa år och är särskilt förtjust i sina Converseskor.
Han liksom studsar fram i dem, storlek 23.
 
Vasaparken!
 
Rutchkana är roligt och moster Helens hand tar emot om det skulle behövas.
 
Liv och Cure (Curre) 13 veckor myser.
  
Senare sammanstrålade vi med Helen och Cure gick till  i Vasaparken. Vi stannade vid  parkleksavdelningen där  både unga, gamla och hundar i koppel välkomna. Och vill man inte leka så finns lugna och picknickvänliga ytor på många ställen i parken.
Blir man sugen på fika och inte har varit förutseende att ta med eget så säljer den öppna förskolan som finns i Vasaparkens östra del  fika för en billig penning. Är man sugen på mer matiga tillbehör så finns det också ett par serveringar i parken att tillgå.
En mysig dag blev det i ett varmt och vackert Sommarstockholm och fram på kvällskvisten vandrade maken och jag sakta hemåt genom stan. Och vid Slussen blev det lagom med en vätskepaus.....
 
 
 
 

Säffle och en kopp kaffe.

    
Säffle i Värmland är för mig förknippad med två saker.
En av mina allra bästa vänner kommer från Säffle och Hasse Alfredssons minnesvärda sketch där det pratades om semester och slutade med Säffle som resmål och en kopp kaffe. Helt obetalbar!
Men i söndags passerade vi Säffle på vägen till Värmlandsnäs och i måndags blev det ett längre besök. Så nu har jag gjort Säffle.
Och givetvis blev det en kopp kaffe! På Holgers konditori.
 
 
 
Säffle fick stadsrättigheter 1951 och är Sveriges yngsta stad. Men redan i slutet av 1800 talet anlades Billerud, en sulfitfabrik (världens älsta) och pappersbruk och Säffle fick fler invänare. Läget vid Byälven, som är förbindelsen mellan Glafsfjorden och Vänern, har alltid varit betydelsefullt för transporter. I Säffle finns också en grävd kanal med sluss som också har förbindelse med sjön Vänern.
Men invånarantalet har aldrig varit stort och idag uppgår de till ca. 9000, vilket egentligen inte räcker till för att vara stad, men Säffle får ha kvar sin stadstitel. Namnet Säffle och varifrån det kommer är lite oklart, men det finns ett par förklaringar. Det kan ha kommit från ordet "sä-fugel"; sjöfågel eller från "sifhälla". ( Det finns en idrottsförening som heter så än idag) Men ingen vet riktigt.
 Nu har jag "gjort" Säffle, en trevlig bekantskap, tillsammans med vår värdinna på Värmlandsnäs, som har sina rötter härifrån. Och jag är några erfarenheter rikare. Tack för det!
 
 
  
 
  
En inbjudnande bänk att sitta på invid kanalen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

"Blueberry Hill"

    
För mig var det en ny upplevelse att för ett par dagar bo alldeles vid Vänerns strand, och dessutom kunna plocka  både blåbär och kantareller på tomten. ( Det såg även ut att bli gott om lingon.)
Jag tillhör ju numer kategorin som inte så där jättegärna ger mig ut i skogstrakterna i Stockholmsområdet, iklädd stövlar och insmord med myggolja, för att plocka vare sig bär eller svamp. Eller man kanske kan säga att jag haft en paus på en så där 15 år från Mullelivet i skogen.
Jag är i och för sig uppvuxen på landet, i Västergötland och i en liten som heter Töreboda och där MYCKET SKOG med bär och svampar fanns i närheten. Tror nog inte att jag var så intresserad
Jag flyttade till Stockholm som 10 åring och just i Solna där vi då bodde lyste både bär och svampar med sin frånvaro. Men mina föräldrar införskaffade ett lantställe ute på Värmdö, nära vattnet, med bär och svampar på tomten. Tror dock inte jag kom i gång med plockandet av vare sig bär eller svampar förrän döttrarnas intresse för detta samlande kom. Och då, för min del, i mycket begränsad skala. Vill minnas att jag visade dem var de skulle leta....
Efter detta följde några år då faamiljen i samlad trupp om hösten åkte ut till Arlandaskogarna för att plocka kantareller och trattkantareller. Och det var verkligen trevligt.
Men så småningom försvann våra svampställen p.g.a byggandet av Arlandas tredje landningsbana och jag vet att jag sen dess inte varit så flitig besökare i skogen.
 
 
 
 
Men nu! Och just här! Jag måste verkligen påstå att en riktig lyckokänsla infann sig och gav mersmak.
Särskilt just det här att bara gå ut runt huset, om andan faller på och plocka blåbär till morgonens fil eller kantareller till en smörgås. Visserligen med stövlarna på, herr huggorm kan finnas i närheten, men kanske utan myggmedel. Varför inte ge naturen ännu en chans? Jag skall i alla fall tänka på saken.
 
 
 

Värmlandsnäs!

    
I söndags morse styrde vi bilen mot Värmland, Säffle och Värmlandsnäs, alldeles vid Vänern, för att i ett par dagar gästa goda vänner.
En semester i semestern, för vi har ju alltid semester. (Vad semester nu  är för oss som är för är lediga för jämnan.)
Men ett härligt miljöombyte blev det och väldigt, väldigt, trevligt. Våra vänners hus ligger alldeles vid Vänerns strand och har ett fantastiskt läge, både väldigt naturnära och sjönära. Här kan inte mycket konkurera!
Bara att köra den sista delen av vägen dit var för oss ett vågspel, för någon väg var det inte i egentlig mening, snarare en "modifierad" skogsstig. Men vi hade fått en otroligt bra vägbeskrivning och hittade fram utan mankemang.
Stugan hafe verkligen ett fantastiskt, naturnära, läge och ändå med flera grannar inom synhåll.
( Om man ansträngde sig.)
Vädrets makter rår vi ju inte på och att få uppleva Vänern på väldigt nära håll, 7 m, då det blåser 15 m/sekund, var för mig en helt ny upplevelse. Det var också hela Värmlandsnäs med omnejd! Väldigt vackert!
 
 
 Bilvägen fram gick över stock och sten och i bakgrunden skymtar vännernas stuga.
 
Ett fantastiskt läge vid Vänerns strand.
 
 
 
Visst blåste det ordentligt! Flaggan stod nästan rakt ut.                       Vår mysiga stuga
 
 
Kanske idé att dra upp båten lite till?                                                          Jag trivs på verandan.
 
     
Det blev en underbar kväll med god mat och                       Åsa och jag pratar vidare i "diskköket".
dryck hos fina vänner. 
.
 Och julinatten sänker sig över nejden och Vänern.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
   

I gång!

    
Hurra! Nu är jag igång på riktigt med iPhonen. Jag har haft den ett bra tag, men inte kunnat bestämma mig för vilket abonnemang jag skulle ha. Det har tagit sin lilla tid och jag har under tiden "tränat" hemma med w.f.
Men i samtal med mina tidigare Bejingkollegor, så kom jag till klarhet och kunde bestämma mig. Tack Marie!
Telefonen är  köpt utan abonnemang så jag är fri att använda den när jag reser och kan lätt som en plätt (nåja...) byta simkort och sätta in ett nytt kontantkort i det land jag efinner mig. Och det var ju det jag önskade.
Vid lunchtid mötte jag upp "goa" Anna och vi besökte Teliabutiken vid Sergels Torg. En mycket tålmodig säljare förklarade mängder av olika abonnemangsformer för mig, med för och nackdelar och efter viss betänketid så slog jag till.
Den trevlige försäljaren flyttade över mina telefonkontakter till iPhonen och glad i hågen tänkte jag betala för det jag beställt. Icke! Det kommer senare på en faktura.... Jaha! Det är inte ofta man träffar på en sådan tålmodig försäljare och som inte bara vill sälja de dyraste alternativen. Hedersamt!
 
Lunchdags för Anna och mig. Thaimat kändes bra och jag tog oss till en restaurang i närheten av Gallerian.
Och maten var god! Anna och jag gick igenom iPhonen och dess funktioner och jag måste verkligen berömma henne för allt tålamod med mig.
 
Finaste, goaste Anna!
 

I slutet av lunchen skulle vi titta så att mina kontakter fanns överflyttade  till iPhonen. Men...! Något fel var det. Inte en endaste kontakt lyckades vare sig Anna eller jag hitta. Pust! Vad göra? Jodå, givetvis gå tillbaka till Teliabutiken för att få hjälp. Och se, den trevliga försäljaren gjorde ett par knapptryckningar och "sim sala bim"
95% av kontakterna kom fram. Bara så där!  Skönt!
Eftermiddagen ägnade anna och jag åt promenad och fika med vännen Samina, på Grillska Husets terrass, i Gamla Stan och ytterligare förkovringar vad gäller iPhonen.
Men lite sorg i hjärtat skildes jag från både Anna och Samina. Anna reser i augusti tillbaka till Beijing och Samina far tillbaka till södra Indien. Men vi möts igen. Ett år går ändå ganska fort.
Och Beijing besöker jag i höst.
Kanske kan det även bli en tur till södra Indien och Samina? Vem vet?
 
Vad jag vet är att Bossse och jag i morgon åker mot Värmland och Vänerns strand för att besöka vänner utanför Säffle. Och där har jag heller aldrig varit.
Jätteroligt!
 
 
 


 
 
 
 

Lyckat! Väldigt lyckat!

    
 Torsdag eftermiddag och vi är några vänner/tidigare arbetskamrater från Svenska Skolan i Beijing som skall ge oss ut på en kortkryssning över till Mariehamn/Åland.
Redan i våras väcktes tanken om en återträff i form av en Ålandskryssning och det blev inte bara en tanke utan också genomfört.
Några av oss började med lunch på restaurang Vapiano, i närheten av Centralen. Jag visste, trodde jag ,var restaurangen låg, men när vi kom till huset där jag "visste " att Vapiano borde ligga så fanns det ingen restaurang med det namnet. Nähä.... Var den månne stängd? Hade flyttat? Ringde ett par "LIVLINOR" och fick hjälp. Samtidigt hade mina följeslagare, Marie och Synne, hittat restaurangen på Ipad resp Iphone. Och med kartanvisning. Visserligen gick vi runt ett extra kvarter för att komma fram, men fram kom vi. Och lunch fick vi. Mysigt och väldigt gott. Ett par vänner anslöt på restaurangen för lunch och senare hämtade vi upp ytterligar två  på Centralen. I samlad gåstrupp spatserade vi genom Gamla Stan mot Slussen och Birka terminalen. ( Där vi till sist lyckades hitta vännen Sussie bland alla andra resenärer.)
 
Gåsmarsch genom Gamla Stan. Synne i täten, Åsa o Linda
och sedan Lena och Anna i livligt samtal.
Redan under vandringen blev det många skratt.
(Och Marie lyckades missa min fotografering.)
 
Givetvis blev det ett gruppfoto på kajen. Men utan Sussie som inte var "hittad".
Åtta glada vänner! Synne, Samina, Anna, jag, Marie, Lena, Åsa och Linda på högerkanten.
Ja, vi komma från öst och väst.....
 

Vi satt länge på akterdäck och njöt av varandras sällskap och de jättevackra omgivningarna. Tänk den som hade ett hus här?
 
Stockholm är Stockholm...och  alltid vackert.
 
Den här udden tycker jag om.
 
  
När vi passerade Åkersberga vid 20 tiden möttes vi av Lindas familj, i tre olika segelbåtar, som vinkade till oss.
Fantastiskt! ( Tyvärr var jag inte tillräckligt flink med kameran, synd...)
 
Vår middag, buffé, var beställd till 20.30 och då intog vi i samlad trupp matsalen tillsammans med mängder av andra hungriga resenärer.  ( Första sittningen var 18.30)  Men efter att vi snällt gett en del utsvultna resenärer visst försprång i matkön så kunde vi äta både länge och mycket. Och stämningen vid vårt matbord var hög. Jag lovar! Och den höll i sig hela kvällen och en liten bit in på nattkröken. Men det hindrade inte viss fysisk aktivitet på morgonen.....
Dagens hemresa bjöd oss också på härligt sommarväder. Och en rejäl lunch hann vi med innan vi var tillbaka i Stockholm.
Dags att skiljas åt för den här gången. Men visst gör vi om det nästa år? Eller???
 
  
 
Kanske skönt att vila lite?
Sussie packar och Anna tar en välbehövlig siesta innan det är dags att lämna fartyget.
 
Absolut njutbart!  Och STORT TACK kära vänner!
 
Som en liten knorr på slutet; Jag pustar på vägen hem vid ett vattenhål, plötsligt runger mobilen. Det är Synne som berättar att hon hunnit till Centralen och där upptäckte att hon inte hade med sig sin kappa. Hon lämnar in sina väskor i en förvaringsbox, tar t -banan tillbaka till Slussen och går till Birka Paradise som fortfarande ligger vid kajen. Hon hittar kappan i vår hytt och inte bara sin kappa utan ett par vita jeans och en sidenblus.
Gissa vem som ägde dessa persedlar? Jo då, det var jag. Inte hade jag tittat i garderoben innan jag lämnade fartyget. Och detta är nu inte första gången jag glömmer tillhörigheter vare sig på båtar, restauranger eller hotellrum.
Snälla Synne tog med sig mina saker och vi möttes på nytt vid Slussen. Tusen tack!! Byxorna var väl inte så viktiga , men min älskade sidenblus från Beijing är en kär ägodel....
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mötesplats Stockholm

    
Angående gårdagens inlägg; Jag fick ett tips av min goda vän Iris och hennes man om att spänna upp en lite tjockare fiskelina på balkongen så att "måsdjävlarna" inte skulle kunna landa. Har provat och det verkar fugera bra. Hoppas i övrigt bara att de låter bli att slå sig ner på bord och stolar.
Tittade ut då och då för att se hur det gick. Måsarna höll sig på avstånd men deras skrik överröstar stundtals allt.
Såg en hel del båtar i kanalen på väg ur och in i slusssen och för stunden inga måsar. Skönt!
 
  
 
 
Snart är det dags  för mig att på Stockholms Centralen möta upp några tidigare arbetskamrater från Beijing och Svenska Skolan för en återträff. Och klockan 18.00 bär det av med Birka Paradise ut på Ålands Hav, en dygnskryssning, med destination Mariehamn på Åland.
Givetvis hoppas vi på fint väder, så att vi verkligen till fullo i några timmar kan njuta av Stockholms vackra skärgård. God mat och dryck kommer också att förgylla resan och jag vet redan nu att det blir ett glatt gäng som kommer att pigga upp fartyget.
 
 
 
 
 
 

Piittoreskt eller störande?

    
I Stockholm, mitt inne i stan på Söder, kunde man tänka sig att det skulle vara bilar, mororcyklar, motorbåtar med rejäla hästkrafter i bak, eller människor på väg till eller från krogar nattetid/kvällstid som skulle vara det som störde och irriterde moment i stadsbilden. Men nej då! Inte hos oss nere på kajen. Här är det måsdjävlarna som styr.
Och värst är det någon månad i juni och juli . Då har honan först lagt sina ägg, dessa skall ruvas och sedan när äggen kläckts skall ungarna matas, skyddas och tas om hand. Puh!
Uppe på taket hos oss har en måsfamilj sitt bo och även på grannhuset mittemot har en måsfamilj slagit sig ner.
Måsföräldrarna jagar mat till ungarna som verkar ha en strålande aptit och passerar då och då förbi vår balkong. Så har vi tänkt att sitta ute och äta, vilket vi gärna gör när det är uppehållsväder, så måste en av oss sitta ute och vara måsvakt så fort någon som helst mat kommit ut på bordet.
Bara för kännedom så kan jag meddela att dessa "Södermåsar" vid Hammarbykanalen även äter tomater, gurka, sallad, bröd m.m. m.m. Frukt är de också förtjusta i och för att inte tala om våra frukostsmörgåsar. Rena delikatesserna!
Och att vakna på morgonen till pigga, elaka och ibland hysteriska måsskrik är inte direkt vilsamt.
Men vad göra? Har en tanke till nästa år och det är att se till att odjuren, måsarna, inte bygger bon på våra hustak.
Har även gnetat på ett brev till Stockholms kommun om att jag tycker att måsarna är en sanitär olägenhet.
Men säkert finns det något "Måssällskap" som har som huvudintresse att bevara stadsmåsarna och även matar de redan knubbiga flygarna.
Men jag gör ett försök. Absolut! Att få till en protestskrivelse.
 
 
 

Blå himmel igen!

    
Snart dax för "Allsången på Skansen" och precis som ett litet mirakel, så skingrade sig de tunga molnen för en timme sedan. Raskt ut på balkongen för att torka upp blötan och dränera blomkrukorna från överflödigt vatten.
Kvällen ser ut att bli fin och jag passar på att njuta både av den, god mat och givetvis "Allsången".
 
 
     
     Flygfärdiga. 
 
Även uppe på GLOBEN är utsikten bra i kväll. ( Obs. den lilla vagnen som åker uppför Globen, utsiktsvagn.
Det går bra att ta sig en tur upp.)

Götgatsbacken klockan 14.14

    
Inte utan mitt paraply! Inte hädanefter! Ru
nt lunchtid bjöd åtminstone Södermalm på halvsoligt väder. Dagens promenad var på G och med lätta steg gav Bosse och jag oss av längs Ringvägens västra sträckning. Visserligen tornade molnen upp sig och kändes en aning hotfulla. Vinden tilltog och svagt muller hördes. Vi skyndade på stegen och småsprang Hornsgatan fram. Plötsligt var den blå himlen borta och hade ersatts av riktigt mörka moln.
Och PANG! En kraftig åskknall hördes just när vi kom till Götgatan och regndroppar så stora som 10 kronors mynt började falla. Vi ökade stegen och kom precis fram till en port in till Handelsbanken när himlens alla portar och det på en gång, öppnade sig. Regnet byttes ut mot hagel. Stora hagelbitar gav Götgatsbacken en vit beläggning och plötsligt syntes inte en enda människa till.
 
Stora hagelbitar studsar mot Götgatan.
 
Porten där vi stod fylldes snabbt med människor, de flesta turister, och förutom att det blev väldigt fuktigt där inne i porten så var det ändå trevligt. Efter en halv timme insåg vi att regnet skulle på gå ett bra tag så det blev en rask språngmarsch till Slussen för att ta 55ans buss hem.Visst blev vi blöta, men det var det värt. Tur hade vi. Väntan på bussen i den överfyllda busskuren blev två minuter.
 
 
 
 

"Kakslottet"

    
Idag vidgade jag och maken vyerna och körde till "Kakslottet".Trots att jag bott i Stockholm sedan 1959 så var det första gången jag var här och det lär inte bli den sista. Kakslotttet är lika med Näsby-Taxinge gods och ligger längs E 20 några mil öster om Södertälje och i Nykvarna kommun. Godset och området omtalades första gången i slutet av 1200 talet och har haft många ägare. Sedan 1999 ägs området av Nykvarns kommun.
Här i trakterna har Ingmar Bergman spelat in ett par filmer; Viskningar och Rop och Persona och August Strindberg tillbringade mycket tid här tillsammans med sina vänner.
På 1970 talet öppnade ett par damer ett litet café i en av sidobygnaderna och detta café med alla sina tårtor och bakverk har efter att åren gått utökats och idag finns serveringen inrymd i "slottet". Sommartid, när det inte regnar, är det härligt att njuta av allt gott och sitta  i den vackra parken och under mörkare tider finns mysiga rum/salar inne i slottet.
 
  
Delar av parken.
 
Fin utsikt mot Mälaren med borden strategiskt placerade i naturen.
 
  
                 Många gäster här idag.                                                  Italienska trädgården.
 
Men just idag var vädret som gjort för att sitta länge och fika och ströva runt i den vackra parken.
Taxinge -Näsby slott/gods ligger i Gripsholmsviken, alldeles vid Mälaren och är ett härligt utflyktsmål. Man kan även åka ångbåt sommartid från Stockholm, Stadshuskajen, till Kakslottet.
Och i reklamen sägs att att just här finns norra Europas största kakbord. Om det är sant eller inte, har jag ingen aning om, men urvalet var stort. Och väldans GOTT. Ingen GI här!  Härliga smörgåsar, sallader och lite matigare pajer serveras också, om man nu inte är så förtjust i just kakor. Men man kan kombinera. (Vi slog runt på både mackor och sachertårta.)
Givetvis kan man också ta med picknick och slå sig ner i parken och ett bad i Mälaren kanske kan locka några.
Vår kväll fortsätter nu med en liten matbit på balkongen hemma. Bäst att njuta av det vackra vädret så länge det varar.
 
 
  
 
Även små ekorrar har god aptit.
 
 
 

Bland appar, vänner och instruktioner

    
Dagen har ägnats åt att dels förkovra mig inom "apparnas" värld och dels förstå några fler av iPhonens funktioner.
Men jag måste nog konstatera att det snart blir till att köra en repetition. Roligt är det i alla fall. Och vilka möjligheter det finns!
Tidskrifterna "Din guide till iPhone och iPad" samt "Allt om Appar" kommer att läsas många gånger och de får nog bli mina följeslagare under en ansenlig tid framöver.
Tack Anna och Marjo!
 
 
 
En trevlig middag hann vi också med, men något balkongväder blev det inte under hela kvällen. Däremot många skratt och mycket prat. En jätterolig och mysig kväll!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bäst att passa på

    
 Hitintills i sommar har det inte blivit så många av de där långa, ljumma, kvällarna då man bara kunnat sitta tunnklädd på balkongen och uppleva skymningen och se stadens ljus tändas.
I går kväll skyndade vi oss ut med dynor, duk och lykta då kvällen just då, klockan 20.15,  inbjöd till utevistelse. Visserligen var jag iklädd kofta och långbyxor, men kvällen var fin trots att de ljumma sommarvindarna blåst åt annat håll.
Vädret har jag nu slutat att oja mig över, i princip. För det hjälper ju inte. Tror att jag och vädergudarna nått någon form av förlikning. Och det är inte illa.
 
 I kväll kommer goa Beijingvänner på besök, Anna och Marjo men regntunga moln passerar just nu så jag dukar inomhus. För säkerhets skull.
 
(Vår balkong ligger högst upp och det finns inget tak över den. Därför är den svår att utnyttja just om det regnar)
 

Vi möts igen...

    
Visst är det härligt med "goa" vänner! Jag har verkligen haft en heldag med Iris och Anna, mina fina Beijingvänner.
Jättetrevligt!
Och inte nog med Iris och Anna, när jag står vid Centralen och väntar på Iris träffar jag på ytterligare en "gammmal" Beijingvän. Tänk, vad världen är liten. Åtminstone ibland.
 
   
I Stockholm byggs Centralen om och det bullrar verkligen. Även statyn har fått hörselskydd.

Eftersom Stockholmsvädret inte var helt tillförlitligt idag vad gällde uppehåll, så bestämde vi oss för att inte ge oss av alltför långt från City och de butiker och restauranger som kunde få tjänstgöra som regnskydd. Det visade sig vara en mycket klok tanke.
Både Svenskt Tenn och Carl Malmstens butik på Strandvägen, fick ett besök av oss mellan regnskurarna. Och här var det verkligen roligt att strosa runt. Några inköp blev det dock inte just idag.
Dags för lunch och den intog vi på restaurang Örtagården vid Östermalmshallen. Tidigare var detta en ren vegetarisk restaurang men nu är den i ny regi, kinesisk, och serverar både sush, många vegetariska rätter, stor salladsbuffé med orientaliska inslag och även en del rätter med kött.
Både Iris och jag var var supernöjda med både mat och service. Kaffe med kaka, frukt och glass ingår också. Priset? 99 kr och då ingår även måltidsdryck. Mycket prisvär tyckte vi båda. Och väldigt GOTT!
 
    
Iris och jag har försett oss av sushin till att börja med...
 

Jag hade noterat att pensionärer från 65 år fick 10 kr i rabatt på lunch priset. Men eftersom jag inte uppnått den åldern så tänkte jag betala mina 99 kr. ( Man äter först och betalar när man går ut.) Just i betalningsögonblicket säger den vänlige, kinesiske, mannen i kassen till mig "du är väl pensionär". Ja, svarar jag och betalar 89 kr. Hade inte hjärta att svara att jag faktiskt hade några år kvar till den åldern.
När det blir Iris tur att betala konstaterar samme man "ja, du är inte pensionär". ( Det är hon INTE.) 
Efter lunchen blev det promenad mot Sergels Torg och Konserthuset för att möta upp "goa" Anna. Så jätteroligt att ses igen. Sist vi sågs var i Beijing i april, men det kändes som om det var igår. Härligt!
 
   
     Anna och Iris, kärt möte. De har inte setts på nästan ett år.   Och jag blir tårögd när vi nu ses igen.
 

Och tänk! Vi satt på en restaurang bakom Stadsteatern i fyra timmar och bara pratade och njöt av att vara tillsammans! Härlig vänskap! Så fina och goa vänner! Tack för att ni finns!
Fram på kvälllskvisten vandrade jag sakta hem genom stan. Solen sken och jag kände mig lycklig där jag gick.
 
 
                      Stockholm ström och operan.                                                   Riksdagshuset.
 
Stadshuset är vackert på håll och i motljus.
 

 Snart hemma. Götgatan och Globen ses på avstånd.
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
   

Kryssning i kända vatten.

    
Tidigt uppe, alltför tidigt enligt min mening, redan 06.30. Har passerat stadiet då jag tyckete att "morgonstund har guld i mun". Åtminstone om morgonstunden är före klockan 8. Men vad gör man inte när en trevlig tur är på G.
Att invänta det perfekta vädret för att bjuda med Sofia, "min kinesiska lärare" och goda vän, på en Ålandstur kändes inte som ett alternativ. Så tidigt onsdag morgon körde vi mot Kapellskär ( ett par mil öster om Norrtälje, på Rådmansö) för att åka över till Åland, en riktig heldagstur på 14 timmar. Liv och Max kom med bussen från Uppsala för att tillbringa dagen med oss. Jättemysigt!
Redan på kajen i Kapellskär märktes det att semestertiden var/ är i full gång; mängder med bilar, husvagnar, cyklar, motorcyklar och människor. Till dett kom alla resenärer från olika håll som kommit med bussar för att antingen kryssa över dagen eller ta ett par semesterdagar på Åland.
Mycket folk var det i varje fall!
Det vackra vädret med den strålande solen lät vänta på sig, så vi tillbringade det mesta av resan över till Mariehamn inomhus, men med god utsikt över Ålands Hav. Två timmar går fort och det fanns en del Max ville upptäcka på båten. Och emellanåt var det skönt att bara sitta still.
 
"Mormor titta!!!! Och det finns mycket att titta på ombord.
 
Max och Sofia.
 

Efter en trevlig lunch, alldeles vid vattnet i Västra Hamnen, körde vi norrut mot Kastellholms Slott. Det är Ålands enda slott och byggdes på 1500 talet. (Både Gustav Vasa och Erik den XIV har vistats här.) Mest tog vi turen hit för att Sofia skulle få se en del av det vackra, åländska, landskapet och ett stopp på kafét "Uffe på Berget" blev det på återvägen mot Mariehamn. detta var Sofias första besök i Finland/ på Åland och var helförtjust i allt hon såg. Precis ALLT! Jätteroligt! Och även om Sofia har varit i Sverige och sett lite av varje här så tyckte hon att Åland hade "det lilla extra". Just havet, naturen, öarna och närheten till allt gör ju Åland till ett perfekt turistmål. Jag tränade på min kinesiska och där orden inte räckte till så kunde vi ta det på svenska. Sofia har verkligen under sin tid i Sverige lärt sig bra svenska. Roligt för Max och Liv att också snappa upp lite ord på kinesiska.
 
 
     
      Lunchpromenad på bryggan i Västra Hamnen.                             Kastellholms Slott.   
 

Nästa stopp; "Uffe på Berget".
 
 
      
 

En promenad i Mariehamn avverkade vi också. Mysigt med småskaligheten. Allt finns inom räckhåll.
 
Torggatan.
 
En dag går fort och det blir kvällsbåten tillbaka till Sverige.
 Rosella är på ingång.
 

Jag hade tänkt mig en lugn tillbakaresa sittandes i matsalen vid ett fönsterbord och njuta. Visserligen hade vi bokat bord i bufférestaurangen, främst för att Sofia skulle få möjlighet att prova olika sorters skandinavisk mat. Och jag trodde i min enfald att det inte skulle vara så många som åt på tillbakaresan. (  De flesta åker bara fram och tillbaka, går inte i land i Mariehamn och brukar äta på utresan från Kapellskär.)
Ett bra fönsterbord fick vi....... Men den där lugna matstunden uteblev. Mängder av människor ville äta just buffé, det var bullrigt och rörigt. Dessutom fick vi äta "på tid" eftersom personalen skulle duka om till turen som skulle gå från Kapellskär klockan 20.00.
Jag har åkt här många gånger, men aldrig känt mig stressad vare sig jag ätit buffé eller à la carte. Kom sedan på att det nu i sommar går en extrainsatt tur och returresa. Därav detta jäkt.
Men maten var bra! Mer miljön som inte passade. Och där var vi helt överens. 
Sofia var i alla fall väldigt nöjd med allt, trots att tiden inte räckte till för henne att avsluta sin ostbricka. Tallriken rycktes bort...
Tror jag åker direkt från Stockholm nästa gång. Visserligen tar det lite längre tid, men tid har jag gott om.
När semestersäsongen är över åker jag gärna från Kapellskär igen, eller har mat med mig. Men det är ju inte samma sak.
 
 
 
  
Finaste, goaste Max. Idag två och ett halvt år!
 
 
 
 
 
             
      
 
 
 
 
 
 
 
      
 
 
          
      

Äntligen!

    
Äntligen blev det av! I ett par års tid, egentligen ända sedan jag flyttade hem från Beijing, så har jag nästan varje dag passerat ett "nagelställe" på Östgötagatan. Ofta har jag tänkt att det skulle vara skönt att även här hemma få fötter och händer ordentligt omhändertagna. Men det räcker inte med att bara tänka...
 
  
Kim själv är vietnamesiska och har ett par flickor som hjälper henne.
Alla är jätteduktiga och kan verkligen sitt jobb, vilket man inte kan vara övertygad om att alla kan på de nagelställen som växer upp som svampar ur jorden. 
           
I Beijing njöt jag till fullo varje vecka av att sjunka ner i en bekväm fåtölj och och låta mig omhändertas med manikyr och pedikyr och ofta också en fotmassage. Och ofta i sällskap med goda vänner.
Men här hemma har det bara stannat vid just en tanke. Varför vet jag inte, för i andra sammanhang behövs det då inte någon lång startsträcka för min del.
Så i går beslöt jag mig för att göra slag i saken, gick in och beställde tid för både manikyr, pedikyr och fotmassage.
Och i morse prick klockan 10 var jag på plats. Under drygt 90 minuter njöt jag av att få händer och fötter iordningjorda och masserade. Lite massage på axlarna blev det också. Så skönt!
Hädanefter skall jag minst var tredje vecka här hemma unna mig detta. Absolut!
Dett var med lätta och pigga fötter jag klev ut på gatan igen. Händerna och naglarna kändes också i skick som nya. ( Övriga kunder som var här, flera stamkunder av kändismodell, ordnade med nagelförlängningar av olika slag och tyckte stället var jättebra och mycket prisvärt. Det tyckte jag också....)
 
   
På lätta fötter...                               Reklam, ja visst. Men stället var jättebra! Verkligen!
 

Testing, testing....

    
Jag ger mig inte. Nu hoppas jag att det fungerar på första försöket, med collaget alltså. Men säker är jag inte...
När jag ändå var i gång med att testa, så blev det ett nytt middagsrecept också. I och för sig var det inte så nytt, för köttfärspaj har jag gjort många gånger. Men ibland har det varit si och så att få till ett bra pajskal som är frasigt men ändå inte fett.
Och idag blev det en variant som jag hittade på en matblogg. Ingredienserna blandas och det går bra i en matberedare. ( Bra att blanda bakpulvret och mjölet för sig innan det läggs i matberedaren)
Degen blir väldigt smidig och går lätt att kavla ut i en pajform. Behöver inte heller förgräddas.
En köttfärsröra ( ganska torr i konsistensen) med "sting" och frästa champinjoner och purjolök läggs på.
Överst ett täcke av lättcremèfraiche som smaksatts med thai sweet chili sås.
Och sen in i ugnen i 200 grader ca 30 minuter. En tomatsallad smakade bra till och önskas sås föreslår jag turkisk yoghurt smaksatt med thai sweet chili sås.
Testade också att använda en läskburk som kavel, passade precis i formen.
Pajdeg:
  • 50 gr margarin/smör
  • 4dl vetemjöl
  • 2 mask bakpulver
  • 1 1/2 dl mjölk                    
Får nu se hur det här går att publicera.....

Pust!!

    
Pust! Gör enu ytterligare ett försök med collaget och hoppas det inte kommer upp några fler konstiga meddelanden.Jag fick ett tips av en god vän och ser nu om det fungerar. Hoppas! Inser att det tar tid för mig att lära mig nya bloggfinesser. Men just envisheten är både min bästa och sämsta egenskap.
Tack Lena och Helena! Håller tummarna!
 

Vart är vi på väg? (del 2)

    

 
 
Kära läsare!
Jag har ingen aning om varför det blivit så här konstigt. Men mitt bildcollage bara försvann och lämnade ett felmeddelande. Pust! Den nya tekniken är inte för mig. Hoppas på att få hjälp av "Ålandskryssarna".
 
 
 
 
 
 
En mil utanför Söderhamn ligger Skärså, ett litet jättemysigt fiskeläge, blev nästa stopp på vår resa.  även besöket här var helt oplanerat men när jag såg en skylt med ordet "fiskeläge" på så styrde Bosse bilen åt det hållet.
Från början kom bönder i trakten hit för att fiska och en strömmingsfabrik byggdes. Mellan 1925 och 1950- talet fanns det ett 60 tal fiskare här, men så småningom lämnade de Skärså för stan och andra jobb. Men under 1980 taket vände trenden och en del flyttade tillbaka och idag finns ca 130 personer som är åretrunt boende. Ett par rökerier finns där fin och alldeles nyrökt fisk finns till försäljning.
Ett stort dragplåset i är restaurang Albertina nere på en av bryggorna som får många turister att ta en extra tur till Skärså. Restaurangen har fått ett hedersomnämnande i "White Guide", som listar de bästa restaurangerna i Sverige. ( Det finns också en app. där man kan titta efter de restauranger White Guides rekommenderar i Sverige. Bra om man är ute och kör....)
 
Jag blev väldigt förtjust i miljön här och kommer gärna tillbaka en annan gång och jag tror även att Hälsinglands inland är värt att utforskas.
Och att bara sätta sig planlöst i bilen och åka dit känslan leder var en väldigt god idé.
 
P.S. Jag har ingen aning om varför det stora fotot fått en blå ram. Vågade inte ta bort den i händelse att kollaget också skulle försvinna. Får träna mer på blogg. se och den nya tjänsten Remby.

Vart är vi på väg? (del 1)

    
Att inte ha något inplanerat kan vara ganska behagligt. Denna lördag morgon satte vi oss i bilen, vi visste inte allst vart vi skulle och var för säkerhets skull utrustade med rejäla äggmackor, kanelbullar och en stor termos med kaffe. En liten matsäck är alltid rätt. Man vet aldrig när kaffe eller smörgåstarmen önskar påfyllning och det är inte heller säkert att man i den stunden befinner sig vid en "anständig" servering längs vägarna och som har bra utsikt och är trevlig i största allmänhet.
Bosse körde och det blev mot norr, E 4an. Vi passerade Uppsala, lämnade Uppland och fortsatte en bit förbi Gävle. Strax efter Söderhamn tog vi av österut och körde på väldigt, små och smala grusvägarvägar i ett par mil. Eftersom vi inte är utrustad med nymodigheten GPS i bilen och jag lämnat iPhonen hemma, så tittade jag på en gammal OK karta och räknade ut hur vi borde köra för att komma ner till Bottenhavet. Och det gjorde vi!
Visserligen var det inte strålande sol, men luften var ljummen och  naturen var väldigt vacker. Gott om tallar, hav rumt om och kuperad öppen mark.
Var? Utanför Enånger i Hälsingland och platsen/området heter Långvind, ett naturreservat.
Och lätt att hitta  platser som var helt perfekta för intagande av vår lilla matsäck. Så valet blev inte lätt. Men vid havet skulle det vara. Förstås....
 
Perfekt!
 
 
    
Visseligen fanns det bord och bänkar alldeles i närheten, men är man friluftsnänniska (fniss)
så går det bra att sitta på en sten. Och helst på någor mjukt....
 
 
 
Och vi fortsätter färden mot för oss okända trakter...
 
 
 
 

Vilka killar!!!

    
Idag träffade jag för första gången Helenfamiljens nye familjemedlem, den jättefina labradorvalpen Cure. Liv, Max och jag tog tillsammans bussen till Nacka Strand och visst var vi spända på mötet med den lilla valpen.
Max var lika glad som vanligt när vi sågs. En riktig solstråle!
 
Här är Max. "Mormors favorit"!
 
Och här är Cure. Jättefin han också!
 
Men, nej! Jag skall inte ha någon hund. Visserligen har tanken då och då passerat revy, men det får stanna vid en tanke. Jag hoppas i stället på att då och då få vara hundvakt.
 
     
  Max blev genast förtjust i Cure, men en titt ut på balkongen med mamma Liv kändes också bra.


           
  
Promenad med Cure, Rita och den egna lilla Briotaxen är kul. Cure blev väldigt glad över att träffa Max lilla trätax. Och moster är med....
 
Vilken rolig dag!
   
      
 
                          
       
 
 
 
     
 
 
       
         
           

 
 
 
 
 
 
   

Ornö, en heldag i skärgården

    
Elisabeth; Stort tack! Du är alltid så positiv! Kul att jag kunde bidra med tips vad gäller dryck.
Lena A; Ja, vi delar våra öden, men på olika sätt. Hoppas du mår bättre!
Monika; Tack! Förstår hur du menar. Men för mig är det mest känslan av att inte ens få vistas i solen.
Susanne; Tack!
Iris; Ja visst är mycket annorlunda i Sverige! Tack!!!
 
Det blev en underbar utflykt till Ornö, i Stockholms södra skärgård idag. Solen strålade från en klarblå himmel och på morgonen satte vi oss i bilen och körde de fyra milen ut till Dalarö.
Inte en bilkö! Ovanligt för att vara i Stockholmsområdet, så resan ut tog bara 40 minuter. Alltså gott om tid att insupa skärgårdsatmosfären innan vi körde ombord på färjan ut till Ornö. För säkerhets skull hade Bosse bokat färjebiljetter både ut och tillbaka,  för så här i semestertider och vackert väder kan ju hur mycket folk som helst ha kommit på samma tanke som vi.
 
Dalarö. Mysigt att hinna titta runt lite innan färjan skulle gå.
 
 
        
Rakt ut här ligger Jungfrufjärden.                          På väg mot Ornö och en bit föröver skymtar Mysingen.
 
 
Inte mycket vind idag.
( De grå träden bakom segelbåtarna ligger på en ö som haft besök av skarvfåglar som förstör träden)
 
Det tar en halvtimma med färjan från Dalarö till Ornö och det finns tid att sitta på däck och njuta av allt det vackra. Och för min del var det första besöket här ute men Bosse har seglat mycket här omkring.
Ornö är en gammal ö och har varit bebodd sedan bronsåldern. Redan på 1500 talet fanns här ute ett 30 tal gårdar och torp.
Ön är ganska stor, 15 km lång och 3-4 km bred och omkring 300 personer är bofasta invånarna. givetvis finns här, precis som på alla öar i skärgården mängder med fritidshus, men inte några direkta sommarstugeområden. Skönt!
På Ornö finns "bed and breakfast" och stugor att hyra om man vill göra besöket längre, likaså finns Ornö Skärgårdskrog och flera caféer om hungern sätter in. Ett par livsmedels/diversebutiker finns också. Färsk fisk går det alltid att få tag på liksom närodlade grönsaker och frukt.
 
 
 
      
 
       
En välutrustad ö med  skola, undervisningen började redan 1845, och sjöräddningsstation.
 
 
      
Bra lunchplatser i det fria och en vacker träkyrka.
 
 En alldeles underbar skärgård en alldeles underbar dag
 
Jag och Bosse kommer snart tillbaka. ( Hatten blåste av.....!)
 
 
 
Tillägg! Det går också bra att ta sig till Ornö med båt från Stockholm, Strömkajen. Då blir det ofta båtbyte i Saltsjöbaden. Hela resan ut till Ornö tar då ca. tre timmar. Från Dalarö tar det en halv timme.
 
 
 
 
 

Försöker...

    
Ordet försöka innebär så mycket i många avseenden. Och ibland räcker det inte med att försöka. Jag försöker intala mig själv till att det går alldeles utmärkt att inte tillbringa så mycket tid i solen. Jag förstår ju rent teoretiskt att jag inte kan det. Men sedan i den mer praktiska tillvaron så får jag liksom inte till det. Trots att jag verkligen försöker. På sommaren skall man sola och bada. Eller? Inte för att jag har badat i Sverige på flera år, för kallt i vattnet. Men visst har jag hastigt doppat mig. Det har förekommit....
Idag försökte jag fundera ut hur resten av vår sommar skall se ut. Och vad kom jag fram till? Inget!  Absolut ingenting! Jag gillar solen,( men vistas gärna i skuggan) jag gillar att gå längs en lång sandstrand, jag gillar att bada i ett varmt hav, jag gillar atmosfären i dessa varma länder och framfär allt så gillar jag de ljumma kvällarna. Och att sitta på en utomhusrestaurang och äta.
Det spelar just nu ingen roll hur mycket jag än försöker intala mig något annat.
Nu kvarstår att inse att mina försök inte räcker.
Så idag har jag tillbringat tid på balkongen, i skuggan under markisen och med en hatt på huvudet. Och jag passar inte ens i hatt!
Jag har tittat på båtar, de lite större och de lite mindre, när de slussat, jag har lyssnat på måsarnas skrikande och jag har läst om en bok.
För att få lite utlandsstämning blandade jag en dry martini, så här mitt på en tisdag. Men jag har semester!
Och som omväxling till balkongsittandet så har jag försökt att lära mig lite av de nya finesserna på blogg.se. Men inte ens där blev mina försök succé. Men man kan inte alltid lyckas, d.v.s. jag fick inte alls till det.
Och jag försöker också att  vare sig tänka eller titta på mitt fula operationsärr. För fult är det!  (Och jag vet att doktorn var långt nere och krafsade, men tycker nog hon kunde sytt ihop mig bättre.)
Kvällen närmar sig och vi skall försöka äta middag på balkongen. ( Många kvällar har det blåst och varit alldeles för kallt för att det skulle varit njutbart att sitta där. Vi bor trots allt sex trappor upp...)
Och i morgon skall vi försöka att åka till Ornö i Stockholms södra skärgård. Nej, vi skall göra det!
Är det fler än jag som försöker?
 
     
En jättestor yacht, 55 m lång, passerade förbi på väg in till Skeppsbron.
 
      
Kul att titta närmare och vinka och  en dry martini smakar alltid bra.
 
Att se när båtar skall slussa är alltid spännande. ( Inzoomat)
 
En titt från balkongen åt andra hållet.
 
 
Jag har läst en bok en gång till och den kan jag kan rekommendera den; Hotellet i Hörnet av Bitter och Ljuv av Jamie Ford. Handlingen utspelar sig i Seattle där en kinesisk pojke möter en japansk flicka. Boken går tillbaka till 1940 talet och fortsätter sedan fram till 1986.
 
 
 
 
 

Hötorget!

    
 
Så mycket gott! Bara att frossa! Och det går utmärkt att pruta. På ALLT!
 
När det suger lite extra i min kinatarm och jag lite smått kan längta till något marknadsvaruhus i Beijing, hur jag nu kan göra det...,så är en vända runt på Hötorget helt optimalt. Visserligen består utbudet, åtminstonde nu sommartid, mest av härliga frukter, bär, grönsaker och blommor. Men lite av "marknadsvaruhusstämningen" infinner sig genast. Försäljarna ropar till mig och vill sälja allt. Och givetvis til,l i deras tycke, bra priser. Men en annan är ju van både vid tillrop och att pruta rejält och ibland helt skamlöst.
De flesta försäljarna på Hötorget har en utländs bakgrund och tycker det är roligt när jag både vill provsmaka och pruta på deras varor. ( Som är billigare än både COOP, ICA och Hemköp.)
Varorna är exponeras på ett smakfullt och inbjudande sätt och det ser ungefär likadant ut i alla stånden.
På mornarna kommer försäljarna överens om ett utgångspris för en vara och skyltar sätts upp. Idag t.ex. kostade alla jordgubbar 20kr/l. I butikerna kostar jordgubbarna här ca 25kr/l. Men givetvis går det att pruta. Och kommer man senare på dagen så är prutmånen större.
 
Mycket roligare att handla här än i mina vanliga butiker. Och där går det sällan eller aldrig att pruta.
 
Kanske en lite pelargon att ta med hem? Två stycken för 50 kr?
 
Efter att ha gått runt ett tag mellan de olika stånden, med i princip liknande utbud, provsmakat och handlat lite så mindes jag plötsligt hur jag som 13 åring, somartid när jag var kvar i stan, tillsammans med vänner åkte in från Solna till Hötorget för att titta på folk. Vi slog oss alltid ner på Konserthustrappan och delade på en liter   jordgubbar köpta på torget. Och bättre span än från den trappan var det då svårt at hitta.
Kom också på att jag periodvis under min gymnasietid jobbade extra här på lördagarana eftersom en klasskamrats pappa ägde flera grönsaks och fruktstånd och gav oss möjligheter till extrainkomster.  Men jag tror inte jag skall återuppta den banan.
 
En korg med jordgubbar på Konserthustrappan blev det. Och jag tror nog att den trappan håller än idag om man vill titta på folk. Och Bosse var med!
 
 
 
 

Vind i segeln

    
En strålande morgon, denna första juli 2012. Och idag blev en av fredagens tänkta tankar genomförd. Maken och jag hann precis lagom till att höra startskottet för segeltävlingen "Gotland Runt". Och några minuter senare såg vi de första båtarna passera. Och dessa följdes av många fler. (Numer tror jag att det heter Ångpanneföreningens Off Shore Race. Sak samma! Båtarna skall ta sig runt Gotland och vara i mål på onsdag.)
Hamninloppet till Stockholm var avstängt för alla fritisdbåtar mellan 10 och 14 och polisbåtar patrullerade för att hålla ställningarna.
 
           
 
Från skärgårdsbåtarna var det lätt att följa med i starten ut från Stockholm.
 
Italienska ambassaden på Djurgården passeras.
 
Sist ut i startfältet var de gamla, hederliga träbåtarna. Här passerar de
prins Eugéns Waldemarsudde, också på Djurgården.
 
Dagen i övrigt? En stund på balkongen med en god bok,EM i fri idrott på tv, uppladdning inför kvällens fotbollsfinal Spanien -Italien och lite planerande av "semester". Nåja, det är väl kanske att ta i, men åtminstone prat om vad vi vill göra under resten av juli och augusti. D.v.s. jag har skrivit en lista på de saker vi gemensamt vill göra. Men det känns inte så där jätteviktiigt numer. Har man alltid semester så känns det som om tiden är oändlig och att man hinner bra ändå. Gör vi det inte idag så blir det i morgon. Ingen anledning att jäkta på alltså.....Men ibland blir jag orolig av att ta det lugnt. Den lugna kostymen passar inte min kropp.Och inte själen heller.
För egentligen är det så mycket jag vill hinna med. Eller är det inte? Har börjat tvivla lite på det. Bråttom behöver jag inte ha, så jag kan alltid skynda långsamt. Fast tänk om jag inte hinner?
Hur som helst räknar jag också med att ha vind i seglen. Ett tag till...
 
 
 
 
 

Ny familjemedlem

    
Familjen har utökats med en ny medlam. I går kom en ny liten krabat till Helenfamiljen. Välkommen CURE! En bedårande liten labradorvalp som hämtades hem i går. Så söt!
Så nu är jag inte bara mormor utan också "mattemor". Jätteroligt!!!