Skottdagen 2012; God morgon Bangkok!

    
God morgon Bangkok!
Här vill det till att utnyttja tiden och det har vi verkligen gjort. ( Vi = Helen som är vår värdinna, Bosse och jag)
Start efter frukost och fantastiskt nog har vi haft en chaufför som kört runt oss hela dagen. Helt underbart! För det är varmt, 35 grader redan på förmiddagen. Bilköerna är långa och många inne i stan och stundtals står trafiken helt still.

  • Jim Thompsons House, var först på listan. Amerikanaren Jim Thompson kom till Bangkok 1945 och var den person som blåste nytt liv i den thailändska konsten att väva siden.
Hans traditionella, thailändska, hus innehåller både butik, museum och restaurang. Husen, fem stycken, är fyllda av antikviteter, konst och skulpturer från hela Sydöstasien och ligger i en vacker trädgård mitt inne i 15 miljonstaden Bangkok. Adressen är 6 Soi KasemSan 2, Rama 1 Road.
Jim Thompson försvann påskdagen 1965 under en vandring i Malaysias högland och hans kropp har aldrig återfunnits.
Han arbetade under andra världskriget för OSS, en föregångare till CIA har många trott att han blivit bortrövad av vietnamesiska eller malayiska kommunister, medans andra tror att han blivit påkörd. Ingen vet alltså vad som hände honom.
För min del blev det en del inköp av kläder till Max i jättefin bomull, kuddfodral i siden, ett par necessärer i mindre format, en strandväska och en  sarong i underbara färger. Jag var verkligen nöjd med mina inköp!
Jag har väntat sedan 1980 på ett nytt besök här hos Jim Thompson och idag blev det äntligen av.
Då var det  första gången jag besökte Bangkok och även mitt första besök hos J.T. och de saker som inhandlades då finns kvar och jag tycker lika mycket om dem idag som för 31 år sedan. Och de är fortfarande lika fräscha!




Restaurangen finns i ett av husen och det passade utmärkt för oss med lunch här innan vi fortsatte vår tur.

Promenaden i vårt "närområde" var en upplevelse i sig och allt finns här.


Gatubild i närheten av "vårt boende.


Vackra blommor binds samman till fina buketter.

  • Besök i Skybaren, Sirocco, på det femstjärninga hotellet Lebua eller "The Dom" som det också kallas.
Efter att ha hunnit hem en kort stund för att duscha och byta om blev Bosse och jag upphämtade av chauffören som körde oss till skybaren Sirocco. Det tog en timme att förflytta sig från Sukhumvit och dit eftersom trafiken långa stunder inte ens rör sig.
Men att sitta i en sval bil med a.c. och ha en bra chaufför gör resan betydligt mer angenäm.
För att komma in på "The Dom" krävs proper klädsel för det är ingen strandrestaurang direkt.
HIssen tog oss upp till 64de våningen och utsikten över Bangkok var magnifik.







Goda drinkar som inramades av en härlig atmosfär i Sirocca baren.


"The Dôm", den Gyllene Kupolen, som är Siroccos kännetecken och syns över hela Bangkok.
Här uppe finns också en fantastiskk restaurang där man kan njuta av både god mat och den härliga utsikten.


Vi trivs!

Kvällens middag åt vi på en italiensk restaurang i närheten av där vi bor, Big Mama. Chaufför hämtade oss, körde oss till restaurangen och nu gick togresan tog lite mindre än en timme. God mat, mysig miljö och promenadavstånd hem. en helt perfekt avslutning på en helt perfelt dag.
Tusen tack Helen som ordnat allt så bra för oss!


För min del; grillade, stora, räkor med en jättegod tomatsås och ett glas rött vin.Gott!



Storstadspuls i Bangkok

    
Vi lämnade Chakkapongstranden vid 13 tiden och befann oss tre timmar senare mitt inne i Bangkok, på den långa gatan i centrum, Sukhumvit.
Vår chaufför lotsade oss helt rätt och körde mycket skickligt slalom mellan parkerade bilar mitt i gatan, bussar på väg ut och in från hållplatser, passerade mopeder i flerdubbla led, kryssade mellan ambulerande gatukök och undvek att köra på fotgängare som helt utan att se sig för slängde sig ut i gatan.
Här kan man tala om stadsliv! Vilken puls! Vilka signalhorn!
Skönt i varje fall att vara framme!
Hissen tog oss raskt 19 trappor upp till familjen W, som varmt välkomnade oss till Bangkok med kaffe och nybakad kaka och till en våning som som erbjöd en härlig och spännande utsikt.




Erik, en av sönerna i huset och "gammal elev" från SSB i Beijing, visar mig info om sin skola här.  Jätteroligt att ses igen!

Mörkret sänkte sig snabbt och det blev dags för kvällens middag. Den intog vi på en restaurang i närheten, Lemon Tree Garden och som ligger på Sukhumvit, Soi 20. ( Mitt emot hotell Rembrandt) Rekommenderas! Jättegod mat och varierad meny, flink personal och väldigt trevlig miljö. En riktig oas mitt inne i city.


Entrén till Lemon Tree Garden.


Kvällens middagsgäng; Mimi, (vän från Beijing, nu Bangkokbo) Bosse, Erik, Helen ( vår värdinna här i Bangkok) och jag.

Bangkok har mycket att erbjuda av ALLT. Men vi var helt nöjda med att avsluta kvällen med en pratstund och "lägenhetstitt" hos Mimmi och hennes man som bor i samma hus som familjen W. Jättetrevligt!
Och utanför fönstren lever storstaden sitt liv....












Mot Bangkok!

    
Det blev en något hektisk sista dag här. Många att säga "hej då" till, packa, sola, bada, äta avskedsmiddag och titta på solnedgången en sista gång.
I morgon bära det alltså av mot Bangkok och där stannar vi några nätter hos vänner. Jättetrevligt!
Jag ser nu verkligen fram emot lite storsdadsliv efter att har varit snart tre månader ute på landet.
Nåja, i varje fall inte i någon större tätort....
Och visst är det så att omväxling förnöjer?






"Vår strand"


Och "vår pool".


Visst kommer vi tillbaka!

Små liv

    
Vi har i ett par dagar följt en fågelmamma som byggt ett litet bo högst upp i en krukväxt i lobbyn till vårt hus och där lagt två ägg.
Ett ägg har kläckts och fågelungen verkar vara konstant hungrig. Ett ägg väntar på att kläckas.


Växten där fågelmamman byggt sitt bo.


Ett ägg och den nykläckta fågelungen. Fågelmamman är på jakt efter mat.


"Var är min mat?"

Ödlor i olika storlekar finns det gott om över allt. Men jag vet inte om jag vill ha dem så nära inpå.
Bosse är en betydligt större djurvän än vad jag är och har inget emot att en liten ödla sitter på hans arm. Det har jag! D.v.s. Jag vill inte ha en ödla på mina armar...



Krabbor finns i många olika storlekar längs stranden och det är verkligen spännande att se hur de pinar på när de hör fotsteg för att hitta sig ett hål i sanden där de kan springa in.


Badutflykt med skolan och ett par av barnen studerar intresserat ett par krabbor.

Idag gjorde vi ett besök hos vännen och kollegan Håkan, hans fru Frida och deras tre barn
Vi åt lunch tillsammans, umgicks i största allmänhet och satt ett tag vid den stora poolen som finns inom området.
Och att vatten inbjuder till mycket, det visste jag....


Vad månne det bliva av denna 14 månaders lilla tös, Håkans och Fridas lilla dotter, som simmar  (tar sig fram) på djupt vatten. Glädjen över att vara i vattnet gick inte att ta miste på. Härligt!!!


Bosse och Alvin, tre och ett halvt år, provar motorcykeln. Nästan lika bra som att simma. (Jodå, Alvin simmar också gärna på djupt vatten och utan "puffar" på armarna. Sedan kan nog tekniken i simning förbättras, men det går både bakåt och framåt...

Och visst känns det bra att nu om några dagar åka hem till Sverige och möta Max, döttrarna, vänner och våren!



Koh Samet i repris

    
En tur till Koh Samet är alltid en trevlig utflykt. Visserligen är det mycket turister där, i motstas till hos oss på fastlandet, men havet är så där kristallklart som jag vill att det skall vara och sandstranden är alldeles kritvit.
I förra veckan fick jag mail från några av våra "kinavänner", familjen O, numer bosatta i Sverige, att de skulle tillbringa ett par veckor på ön. Och givetvis ville bosse och jag komma över. Sanna och jag lärde känna varandra på Svenska Skolan i Beijing i januari 2007 och vi håller fortfarande kontaketen. Och nu ses vi i Thailand!

Denna gång blev det ingen speedboat övr utan vi tog den långa vägen. Nåja, så lång var den inte....
Mopeden in till Ban Phe, 11 km och därifrån tog vi en vanlig passagerarbåt över, en båtresa på 30 minuter.


Pinjeallén in mot Ban Phe går flera km längs havet.


Båtarna till Koh Samet. En resa tur och retur från Ban Phe kostar 100 bath, ca. 22 kr.


"Strandköken" kommer också med båten.

Koh Samet är en nationalpark och alla turister brukar avkrävas 200 bath ( ca 44 kr) för att komma ner till stränderna men för thailändare är det billigare. Idag slapp vi betala avgiften, har ingen aning om varför. Avgifterna går bl.a. till att städa stränder och hålla ön snygg.
Det finns inga bilar på Koh Samet utan mopeder och små fyrhjulsdrivna traktorer utgör transportmedlen. Skall man längre ner på ön så finns det "songthaew", öppna flaklastbilar att tillgå. Men idag slapp vi avgiften! Har ingen aning om varför...


En del av huvudgatan på Koh Samet som går från hamnen över till andra sidan och de jättefina stränderna. Och efter en promenad på 10 minuter genom byn var vi nere på Sai Kaew Beach och hittade snart familjen Oscarssons hotell, Sai Kaew Beach Hotel.

Ett glatt återseende blev det och vi började med en härlig lunch på en mysig strandrestaurang.

Tack Sanna, Joakim och barnen för en underbar lunch och dag tillsammans med er!

Bad, sol, mera bad, massor av prat och många skratt. Tiden bara försvann i ilfart.
Det var så roligt att träffas igen! Och vilka härliga barn!!!!


Vi provar poolen. Det är den i här poolen som den danske skådespelaren Mads Mikkelsen gör reklam för Fritidsresors Thailand. "Magiska ögonblick", eller vad är det han säger i reklamen.... "Dagarna du minns" var det kanske? Jag håller med om båda.




Ca är duktig på kullerbyttor.


Cl står gärna på händer


E tar en paus från att simma och busar med mig. Tänk att vara 4 å och just ha lärt sig att simma på riktigt. Jätteduktigt


Härligt!!!!



Åter till pensionärstillvaron

    
Moises; Tack för dina fina ord. Jag kommer att sakna dig. men vi ses igen!
Monika; Visst skall det bli skönt att komma hem både till döttrar, barnbarnet Max och många vänner. Och till lägenheten förstås...
Sussie; Vi njuter och tar alla minnen med oss.


Tiden på ESS, Eastern Swedish School, är slut för den här gången och idag packade jag ihop mina saker, sa "hej då" till eleverna och traskade ut i pensionärstillvaron igen.  Och visst kändes det lite konstigt......




Martin, administrativ chef för skolan och en av delägarna, tackar av mig med en jätteask choklad.

Nu har jag några dagar på mig att samla ihop mina intryck och vara helt ledig, innan vi på tisdag åker till Bangkok ett par dagar innan vi åker hem.

Eftermiddagen tillbringade jag i en solstol och bara njöt av solen och bruset från vågorna.
Jag märkte inte ens att det började skymma...
Middag skulle vi äta i kväll också så för omväxlings skull bestämde vi i all hast att ta mopeden och åka till grannorten Mae Phim för att äta middag på restaurang Buffalo Bill. Här har vi hitintills aldrig ätit och i kväll var det dags.
Inte blev det thaimat på detta western inspirerade stekhus. Vi slog runt på träkolsgrillade hamburgare som verkligen var jättegoda. Och som avslutning blev det en Irish Coffee.


En riktigt god Irish Coffee.


Trevligt!




Turnén snart slut

    
I morgon är det min sista dag som lärare på Eastern Swedish School, åtminstone för den här gången. Jag konstaterar det med blandade känslor. Tiden har gått fort!
Inser att jag varit borta i snart fem månader från Sverige och turnérat som lärare i både Beijing och här i Ban Phe, på Thailands östkust. Lärorikt och roligt!
Men jag är ju trots allt pensionär, om än en ganska pigg sådan.Nåja...
Nu väntar nya utmaningar på mig och denna gån på hemmaplan, alltså i Stockholm. Exakt vad, är ännu inte helt klart men jag kommer inte att sakna sysselsättning. Sedan är ju nästa fråga jag måste ställa mig själv; " vill jag arbeta eller vill jag göra annat?" Troligen går det nog att jämka ihop tillvaron så det blir en lagom mix av det jag vill göra.

Tillbringade eftermiddagen och den tidiga kvällen nere på stranden och njöt av att se skymningen sänka sig både över strand, pool och hav. Jag blev sittanndes länge och faktiskt utan att göra något annat än att lyssna till vågornas brus.
Vinden tilltog och kändes svalkande och det gick nästan vågor i poolen när jag simmade mina sista längder för dagen.
Och visst har det varit en bra dag idag också!


Stranden hos oss strax efter klockan 18.


Poolen vid samma tid.

Mental träning och Livskunskap

    
Måndagens kväll bjöd på fortbildning i både Mental träning och Livskunskap. Helt fantastiskt att få möjlighet att lära sig mer inom dessa områden. Men har man chefer som heter Lars Erik och Elene Uneståhl så händer det mycket inom alla områden. Och jag måste verkligen tillstå att jag är tacksam över att ha fått förmånen att ta del av en liten del av all den kunskap de har inom många områden och där den mentala träningen är en stor del.
Just att focusera på frågan "vad vill jag att den mentala träningen skall leda till" är viktig. Och det har fått mig att fundera vidare i många banor.
Ofta finns ett syfte med det man gör, men man är inte alls medveten om det. En stor del av den mentala träningen
( all
träning som inte är fysisk)
går ut på att bli medveten om varför man utför vissa handlingar och vad de skall leda till. Vad vill du uppnå/ förbättra?
Detta är ett koncept/teori som Lars Erik och Elene Uneståhl mycket framgångsrikt använt sig av under  många år när de tränat många av våra svenska, stora, idrottsmän/kvinnor. Den mentala träningen har också mycket framgångsrikt använts inom allehanda områden både hos privatpersoner och företagsledare inom och utom Sveriges gränser. ( För mer info; Skandinaviska Ledarhögskolan)
Jag är helt faschinerad hur Lars Erik, ålder 70+ och som för ett tag sedan skadade sig rejält vid en mopedolycka  besegrar en vältränad kollega på 40 år i tennis.....
Mentalt tränad? Ja visst!!!

Livskunskap i skolan; Ja, vad är det? Inte helt lätt att besvara och det tänker jag inte heller göra.  Men i korta drag. Hur kan jag som lärare hjälpa till så att elever kan få en god/bättre självkänsla, att bli trygga i sig själva och våga vara den unika person de är.
Två lärare från Åland, Lemlands grundskola, presenterade ett material som tog upp denna viktiga fråga.
Och att en god självkänsla; att var nöjd och trygg i och med sig själv, är viktig; ja det var alla helt överens om.
Men hur kommer vi dit? Och vems är ansvaret?
Spännnade frågor och givande diskussioner!
Och hur går vi vidare?????
Tack för lärorika och intressanta timmar!


Annika Hitonen, Lars Erik Uneståhl och Pernilla Lindroos; ansvariga för kvällens fortbildning.

Intressant! En svensk företagsledare som var med under kvällen och som under många år rekryterat personal till olika arbeten inom och utom Sveriges gränser konstaterade att han vid anställningsförfarandet om vem han skulle anställa tittade på följande;
1. entusiasm
2. engagemang
3. ansvar
4. social kompetens
5. kunskap

Och något att minnas extra!!!! Det finns inga vetenskapligta bevis för att det finns ett samband mellan goda skolprestationer och ett framgång i livet.
Vad säger oss detta????


Avskedsmiddag på stranden, restaurang "Be Happy".  Jag, Elene, Lars Erik och Håkan, min kollega på skolan.
Familjen Uneståhl reser till Indien i morgon och vi hinner inte ses igen innan vi åker hem till Sverige.


Barnen är också med!

Något att tänka på!!!! Bra början på den mentala träningen.....
  • vad har varit bra idag?
  • vad vill jag ha hjälp med?
  • vad är jag tacksam över?
Mina svar; Bra; att jag varit en lärare som sett varje elev
Hjälp; att sortera mina tankar inför framtiden
Tacksam; för att jag lärt känna familjen Uneståhl

GOD NATT! Och jag funderar vidare.....

"Som vanligt"

    
Vaknade som "vanligt" till att solen lyste in från en aning genom en glipa i mörkläggningsgardinen.
Inte ett moln så långt ögat kunde se. Härligt! Det blev ingen långfrukost, utan jag skyndade mig ner till stranden.
Med ett par böcker i kassen  och luftmadrassen under armen kände jag mig redo för en heldag utomhus.
Har insett att det faktiskt inte är mer än fem hela dagar, inklusive idag, som Bosse och jag har kvar innan vi åker till Bangkok.


God morgon, härliga strand!

De senaste 10 dagarna har stranden och havet tyvärr inte varit så presentabelt. Massor av skräp har blåst in på stränderna i området och vattnet har inte kännts så fräscht. Men jag vill minnas att det var på samma sätt ett par veckor förra året också. Och tydligen hänger det på något sätt samman med månen och dens olika faser.
Men idag var allt helt perfekt igen.


Skönt med klart vatten igen! Jag tycker om när jag kan se mina fötter.....


Även vår vän, ödlan Sune, var tillbaka på muren ner mot stranden.


Kan man bli mer avslappnad?  Klart att jag njuter.


Vår vän, juniorfiskaren mötte vi på förmiddagspromenaden längs stranden.


Och han får napp hela tiden.


Lunch på en mysig strandrestaurang och sedan vila på maten....

Bosse njuter av tillvaron.

Det gör jag också.

Aftonens middag intogs också på en strandrestaurang och bestod av tigerräkor med vitlök, frästa grönsaker och sallad och ett glas vin därtill. En perfekt avslutning och i morgon börjar min sista arbetsvecka här.
Jag kan bara konstatera att det blev en söndag som var precis som vanligt här hos oss på Chakkapongstranden i Thailand.

Alternativt väder

    
Det är andra dagen sedan början av december som det regnar. Det började redan i går kväll med ösregn och åska och regnandet slutade inte förrän på eftermiddagen. Och den blå himlen fick jag vänta förgäves på.
Så det fick bli lite ändrade lördagsrutiner. Tur man är flexibel!
Skoljobb, mailande och ett par timmar med en bok; konstigt att tiden kan försvinna så fort även om det regnar.


Grått och regn, utsikten från min säng i morse klockan 9. Inte mycket till vy!

Så här brukar det se ut.....


Beslöt mig efter en sen lunch för att ta en promenad i närområdet och gick de 600 metrarna  för att hälsa på kollegan och vännen Lena och hennes man Börje. Ingen hemma! Trist!


Lena och Börje bor i  ett härligt hus med jättefin trädgård.

Strosade så sakteliga hemåt igen.....
Passerade detta häftiga träd på vägen. Här växer det cashewnötter. Och nu förstår jag varför de är förhållandevis dyra.




Cashewnötter. Dessa växer i klasar på träd som växer fritt och plockas för hand när de är mogna. Sedan öppnas det yttre skalet för hand med ett speciellt vasst och hårt verktyg och den nöt vi så gärna vill ha och som är så populär i den thailändska matlagningen kan tas fram.


Blomklasarna till cashewnötterna.

Stannade till en stund vid denna vackra bouganvilla.


Undrar så smått om jag börjat att gilla katter. Kanske lite och på avstånd...


Nästan hemma såg jag dessa bananer växa fritt. Kanske kan jag prova en när de mognat?


Inte blev det någon långpromenad direkt, men det behövs inte varje dag. Att vårda själen och kroppen genom att se det lilla i tillvaron alldeles i närheten är inte heller så dumt.









Nya turer

    
Åse! Hälsningarna till familjen Uneståhl är framförda. Hälsningar tillbaka.
Britta! Ja, det känns verkligen skönt att vara pigg igen.
Monika! Du och Martin har spännande tider framför er med att leta hus. Och att leta, planera och se sig om, är är ju en stor del av nöjet. Lycka till!

Fredag och i vanliga fall min lediga dag. Ledig har jag förvisso varit (har inte jobbat på hela veckan) och det är fredag och  min hälsa är nästan helt återställd. Skönt!
Jag har försökt att göra sådant som jag brukar vilja göra på "min lediga dag". Sova utan väckning, läsa nere vid stranden utsträckt i en solstol, simmat i poolen, promenerat på stranden och gjort en utflykt. Idag gick turen till den lite större grannstaden, Klaeng, som ligger 30 km från där vi bor.
Mopeden susade på bra och säkert med Bosse som förare och vi hade tänkt oss att hitta en mysig restaurang i KLaeng där vi kunde äta lunch.
Efter visst letande, utan att hitta just den "rätta, lilla restaurangen med just det jag var sugen på att äta" så fick det bli ett besök inne på en "Seven - Eleven" och inköp av plastförpackade croissanter med ost och skinka. Uppvärmda i en micro så krympte de ihop och blev om möjligt ännu mindre. Men smaken var det inget fel på...


Vi letar på huvudgatan efter en liten, mysig restaurang.....


Däremot hittade vi flera vackert dekorerade hus. I undervåningen här inhandlade jag lite kläder till Max.



På hemvägen, en bit utanför Klaeng, hittade vi ännu en marknad. Men vi bestämde oss för att det räckte med att titta på människor från "just den lilla, mysiga ,restaurangen" som jag hittade vid vägen. Och som vi inte hittade inne i Klaeng.


Mysigt, litet, ställe med goda "spanförutsättningar".


Bra transportmedel. Dessa "fordon" används flitigt.

Stopp på hemvägen för att köpa vattenmelon och det är spännande att köra på den thailändska landsbygden.
Glada leenden möter oss över allt.



Marknad, en av alla...

    
Idag är jag nästan frisk och har så smått börjat vara ute lite och samla krafter efter tre dagars horisontalläge. I morgon är det min lediga dag och sedan så har jag helgen på mig för att bli som "vanligt igen".
För att muntra upp mig lite och komma i gång så tog Bosse och jag en tur till en av alla de marknader som finns i området. Här fanns precis ALLT och till obeskrivligt låga priser. Men jag har slutat med att köpa saker som kan vara bra att ha. I alla fall nästan....
Även om jag inte återfått aptiten ännu så är det roligt att titta på vad som finns till försäljning i de olika matstånden.
Om andan och lusten skulle falla på, så finns det minst en större marknad att besöka varje veckodag och ett antal mindre.
Men det känns väldigt lokalt att vara här och endast utseendet avslöjar att jag är turist.
Vad jag köpte med hem? Jo, det blev frukt och grönsaker den här gången. Och en tub med superlim.


Räkor av olika slag.


Bläckfiskar.


Pinfärska krabbor, de lever fortfarande och har klorna bundna för att inte krypa bort.


Fiskar på längden, bredden och tvären som är grillade. Bara att ta hem!


Fräscha grönsaker!

Piggare!

    
Känner mig idag betydligt piggare än de två senaste dagarna. Förutom förkylningen som hängt i ett tag och rört sig "neråt" så träffades jag också av någon form av influensavirus. Men med uppassning från maken och vila så är jag nu på bättringsvägen och är snart "i skick som ny".
Gårdagens fina, lilla, chokladask som den omtänksamme maken lagt på min kudde fick vara skådebröd men idag skall jag nog provsmaka någon av de vackra chokladbitarna.


Ser fram emot att provsmaka en bit.

Eftersom orken inte varit på topp sedan i lördags och jag vilar mig i form så har några böcker förgyllt tillvaron. Jag tyckte att alla tre böckerna var läsvärda men på olika sätt.


Kepplers "Eldvittnet";spännande så det förslår och hemsk. Boken är välskriven och den är svår att lägga ifrån sig innan de 560 sidorna är slut. Keppler har också skrivit Paganinikontraktet och Hypnotisören.
Liza Marklunds "Du gamla du fria"; en roman/deckare om hur den gamla världen bygger järnridåer mot den nya , ofria. Om hur relationer mellan människor rämnar och andra byggs upp. Och hur ondskan kan te sig i Stockholms förorter. Välskriven tycker jag och lite annorlunda mot de tidigare böckerna om journalisten Annika Bengtzon.
"Min mamma är en persisk prinsessa" av  Sanna Sjösvärd; En inre resa för att söka sin identitet och sina rötter.
Boken är självbiografisk och handlar om en flicka som adopterades från Iran som fyraåring, hamnade på Lidingö utanför Stockholm, om hennes separationer, rotlöshet och utanförskap och om hur hon så småningom kan börja förstå sig själv. Mötet med den biologiska mamman och släkten i Iran blir början till den inte resa som Sanna kommer att göra.

I morgon skall elever och lärare på skolan göra en heldagsutflykt till ett tempelområde och till en vacker park där det finns vattenfall med  bassänger och fiskar där det går utmärkt att bada. Och visst hade jag också gärna velat följa med!
Men jag inser att det behövs ett par dagar till för att jag skall var helt pigg igen. Och nästa vecka, är min sista arbetsvecka här på ESS, Eastern Swedish School.
Vi åker till Bangkok den 28/2 och besöker fam. W, Beijingvänner och den 2/3 är vi åter på svensk mark.
Då hoppas jag verkligen att våren skall vara på väg....





Retur

    
Kände mig inte alls i form i går, men trodde det var tillfälligt. Tyvärr har förkylningen vänt, men åt fel håll. Den har gått neråt, jag hostar, har feber och känner mig ur slag.
Åkte i alla fall med skolbussen till jobbet i morse, optimistiskt nog, men fick efter ett par timmar ringa och be Bosse komma och köra hem mig på mopeden. Det blev en snabb tur och returresa.
Jag var inte till någon glädje vare sig för andra (främst eleverna) eller mig själv och då är det lika bra att ge upp.
( Så hade jag inte tänkt för några år sedan.)
Så dagen har jag tillbringat i horisontalläge. Och de stunder jag varit vaken har jag från sängen njutit av att åtminstone se havet.


Utsikt från sängen. Uppiggande!

Bosse har pysslat om mig på allahanda sätt och när jag vaknade efter att ha sovit i ett par timmar, helt utslagen, så serverades det pannkakor med lingonsylt från IKEAs Food som sen lunch  på balkongen. Gott!!!!
Jag kände mig genast piggare. Åtminstone ett tag!











Mae Phim

    
Lördag, ledig dag! Efter en härlig dag på stranden tog vi på eftermiddagen moppen och körde till grannbyn Laem Mae Phim, 12 km österut.
Detta är en av de äldsta "semesterorterna" för Bangkokborna och många kommer hit just över helgerna för att koppla av och njuta av medhavda matsäckar och salt havsluft. Det löper en flera kilometer lång strand längs havet och den kantas  av mängder av pinjeträd som ger en behaglig skugga och många svalkar sig i det 28 gradiga vattnet.
Vi stannade först till vid Poppie´s bageri, svenskt, för inhandlande av diverse matbröd och även en tub Kalles kaviar slank med i korgen.
Härifrån fortsatte vi mot hamnen, som trots att jag fått en beskrivning dit, inte var lätt att hitta till. Vi fick fråga oss fram. Först körde vi fel och kom in på en liten grusväg som tog oss till ett vackert tempelområde alldeles vid havet.



En liten del av tempelområdet ut mot havet.

Vi körde vidare och kom så småningom rätt. Men innan vi kom ner till hamnen passerade vi de hus där vår svenske kung och drottning tillbringade ett par veckor över nyår. Det skvallras t.o.m. om att kungen äger ett av husen....
Husen, det finns flera stycken jättestora villor inom området, ligger mycket vackert på en höjd och härfirån är det en fantastiskt utsikt över havet.


En liten del av ett av husen sett från vägen.


Skymningen smyger sig på.


Små fiskebåtar.


En del av den lilla hamnen.


Fiskarbostäder byggda på pålar ute i vattnet. (Jag vet inte varför cementrören finns där...)


Vackert!

Vi kör tillbaka till Mae Phim på de små grusvägarna och bestämmer oss för att äta middag på en av de 70 tal restaurangerna som ligger längs stranden/havet.
Det blev italienskt i kväl,l på La Capanna. För min del, en utsökt pizza med  pinfärska skaldjur.

Solen har gått ner och vi väntar på maten.


Jag har det så bra. (I bakgrunden syns de gröna lamporna från fiskebåtarna.)

Njutbart!

    
Vad gäller mina skor....
Monika! Mina fina Loubotin skor följde inte med hit. Tur var nog det. Tror inte de passat i sanden här....Men jag kommer att använda dem desto mer hemma. Men skorna är verkligen jättefina!

Min "lediga"dag började med ett besök inne i Ban Phe. Eftersom det var lite halvmulet i morse så passade det bra att ta en tur med mopeden och ordna med vickans inköp. Jag passade också på att klippa luggen. Min tanke var att den skulle kortas med någon cm, men jag undrar om frisörskan hörde fel och tog en dm? Kort är den i varje fall, alldeles för kort! Men jag kan ju inte göra något åt det utan tröstade mig med att köpa en ny solklänning.....
Luggen växer nog ut igen! Men vackert är det inte!
Lagom tills vi kom hem igen så var solen på plats och resten av dagen tillbringades vid stranden i en solstol och med en spännande bok inom räckhåll. Läser nu "Huvudjägarna" av den norske författaren Joe Nesbö. Det är den första bok jag läser av honom och jag kommer att läsa fler. Absolut!
Jag väntade på solens nergång i havet och konstterar att det numer sker senare och senare för varje dag.
I december sa solen god natt och försvann i havet redan strax före klockan 18 och nu en bit in i februari orkar den vara uppe till omkring 18.20.
Trots att jag här sett så många vackra solnedgångar så kan jag inte riktigt se mig mätt på dem.
Jag njuter verkligen av att sitta nere på stranden och njuta av det vackra skådespelet.








Solen som går ner i havet bakom Koh Samet.

Skor, helt i onödan

    
När jag åkte hit från Beijing alldeles i början av december, så skickade jag hem en låda till Sverige med tjockare kläder och skor. Eftersom jag åkte direkt hit till värmen i Thailand från vintern i Beijing och redan i början av oktober åkte till Beijing, så blev packningen ett bryderi. Jag tycker ändå att jag lyckats bra, i stort sett...
Jag trodde absolut att jag här skulle använda fler par skor än jag gjort. Ett par lättare, vita, skor av Conversemodell, (tur att jag skickade hem tre par) två par par platta sandaler, ett par med klack och ett par blå "halvsandaler", inhandlade på Pärlan i Beijing, var med i packningen hit.
Och vad har jag använt?
Jo, ett par badskor, som jag köpte andra dagen jag kom hit.
Jag insåg tidigt att här på stranden i all sand går det inte att ha vare sig "converseskor" eller andra sandaler.
Till skolan har jag också bara mina badskor, för där har man inga skor på sig inomhus. Skor, har man för övrigt inte på sig inomhus någonstans i Thailand, det är både ofint och oartigt.
Men kanske får jag de sista dagarna när vi skall vara i Bangkok, användning för både de vita tygskorna och de med lite klack. Då är det slut på strand och lantlivet och en lätt återanpassning till stadslivet kan få börja.


Fem par helt onödiga skor och längst fram det par jag haft varje dag i snart tre månader....

En skoldag på ESS,Eastern Swedish School

    
Flera har undrat hur en dag på skolan ser ut och så här är det oftsat...

Solen skiner, termometern visar +27 och det är fuktigt i luften. Klocka är åtta på morgonen, och  jag står och väntar på skolbussen utanför vårt hus.
Bussen kommer punktligt och är fylld med glada och pigga skolbarn. En ny arbetsdag har börjat.
Vi gör ett kort stopp för att inhandla frukt till för och efetrmiddagsrasterna, vattenmelon och ananas.


Phung; vår chaufför, assistent på förskolan/skolan och allt i allo väljer frukt.

Strax före halv nio är vi på skolan och dagen börjar med en gemensam samling.

Förskolan och skolan har gemensam samling. De flesta eleverna har sina blå skol t-shirts. alla har inte hunnit få och nya är beställda.

Efter samling är det skolarbete fram till klockan 10 då eleverna har en 20 minuters rast.
Måbfa "semesterelever" de som går på skolan under en begränsad tid har skolarbete med sig hemifrån som skall utföras och vi följer noga den angivna planeringen. Men givetvis hinner vi med mycket annat också. För helårseleverna gör vi planeringar som är helt i linje med de kunskapskrav som finns i läroplanen.


Rast! Rundpingis är roligt!.

Nytt arbetspass fram till klockan 11 och sedan lunch och rast mellan 11 och 12.
Varje vecka har eleverna två idrottspass; det ena på fredagar i samband med badet och det andra på onsdagar ute på gräsmattan.


Fredagsbadet

Bild och musik finns på schemat varje vecka.
Alla skolelever har också två timmar thailändska i veckan och de är indelade i grupper efter tidigare förkunskaper.
(Vi har flera elever på skolan som talar så gott som flytande thailändska)


Min kollega Lena har genomgång  efter lunch med alla skoleleverna i ett av klassrummen. (Det finns två )

Vid trettontiden är det varmt, vissa dagar riktigt hett och tempreaturen är uppe på 33 grader. Så trots a.c. i klassrummen är konsentrationen inte alltid på topp den sista lektionen mellan 13.20 och 14.10 då skoldagen är slutar.
Vi brukar då ofta ha "eget val" av arbete.
En dag går väldigt fort och snart kommer en songthew för att hämta några av oss. För de elever som har en lite längre resa på mellan 15 och 25 km. kommer skolans minibuss och hämtar.


En songthew som här tjänstgör som skolbuss. I övrigt är den här typen av fordon vanliga att ta sig runt med.

Och vid 14.45 kliver jag av hemma hos mig igen och kan njuta på stranden, poolen eller i havet ett par timmar.
Sedan tar planeringsarbetet vid.




Uppskattat!

    
Härom kvällen när vi gick hem från restaurangen där vi ätit middag hittade jag denna härliga målning.



Den är gjord av min yngsta elev och låg strategiskt placerad utanför hennes grind och var förankrad i marken med stenar så att den inte skulle blåsa bort.




Jag blev verkligen varm inombords. Vilken kreativ 7 åring! Hon var nog ganska övertygad om att vi skulle gå förbi grinden/huset på hemvägen, för det brukar vi göra om vi varit på restaurang Chomtalay, till vardags kallad "Gropen" och ätit.

Jag uppskattar också alla härliga kommentrer som ni läsare ger mig. Tusen tack! Roligt att det tillkommit flera "nya" läsare.
Och tänk att DN i sin söndagsbilaga hade ett reportage om just Koh Samet. Tack Helena för det tipset!

Jag uppskattar också att ha mitt  "kontor" i en solstol på stranden och att vara här i Thailand just nu.


Skrivbord är överflödigt just här.

Jag uppskattar så mycket och jag känner mig också uppskattad; detta är något jag har haft ro till att fundera mycket över under tiden jag och Bosse varit här. Vad är viktigt? Vad kan helt eller delvis lämnas därhän? Tror jag nu börjar komma fram till själva sorteringsmomentet. Återstår att se vad som blir kvar...
"Gårdagen kommer ju inte tillbaka så den går inte att påverka" och morgondagen är ett oskrivet blad, än så länge.






"Universalverktyg"

    
PÅ allla resor man gör så krävs det att ha med i packningen just de saker/persedlar som är användbara.
Hur många reser inte i väg med helt fel innehåll i sin packning?
Sedan vi flyttade till Beijing i januari 2007 så har vi ett universalverktyg som följer med oss på alla resor, vare sig resorna sker inom Sverige eller till mer fjärran destinationer.
Vi fick detta verktyg av Helen till julen 2007, strax innan vi blev Beijingbor. Och vlken stor användning vi haft av detta!
Jag vill gärna rekommendera "universalverktyget" till alla.
Nu är det ju inte så att jag är den händige i familjen. Inte alls, snarare har jag tummen mitt i handen.
Men jag är en hyfsad hantlangare och har sett otaliga möjligheter där detta verktyg användas.
Idag hände det sig att en del av våra gardiner fallit ner från sitt fäste och behövdes monteras på nytt.
Och genast plockade maken fram "universlverktyget", plus lite snören och ett thailändskt superlim och strax var både gardiner och gardinfästen på plats. Att sedan det behövdes en gaffel och sked som komplement, skruvmejslar, gjorde det hela ännu mer spännande. Gardinerna kom i alla fall på plats.
Lite enklare hade det givetvis varit att ringa till management och att någon kommit och fixat det hela. Men utmaningar och kreativa lösningar ger en extra dimension. Eller hur?


Universalverktyget som bör finnas med på alla resor hos alla....


Rofyllt

    
I morse åkte reste våra gäster tillbaka till Cha Ahm och vi tog en songthew (öppen, liten flaklastbil) in till Ban Phe där de steg på bussen till Bangkok för vidare resa med ny buss till Cha Ahm.Bussnätet i Thailand är väl utbyggt och det är både lätt, billigt och bekvämt att förflytta även längre sträckor med de moderna och luftkonditionerade bussarna. Väl värt att pröva!
Vi har verkligen haft jättetrevliga dagar här tillsammans och det känns som om helgen varit riktigt lång. Kanske är det min lediga fredag som inverkar?
I övrigt har dagen varit väldigt lugn. Efter lite proviantering på Petras inne i Ban Phe så har vi tillbringat dagen hemma med promenad längs stranden och bad i poolen. Jättehärligt! Och jag har inget behov av att göra saker "hela tiden." Jag är så nöjd med att bara vara och titta ut över havet, läsa en bok och låta tankarna komma och gå som de vill. Avkopplande!
Min förkylning som kom i torsdags natt är på bättringsvägen och jag är piggare, men jag fortsätter att kurera mig med mina medhavda kinesiska mediciner. Och jag tror faktiskt att de hjälper.



Bosse lastar våra inköp i det rymliga facket under sätet. Mopeden är verkligen smidig att köra runt på.


Jag kurerar min förkylning...Vila skall vara bra...


Stranden idag.



Koh Samet

    
En solig och fin morgon; Bosse, jag och våra gäster tar en morgonpromenad längs vår strand för att ta en "speedboat" ut till ön Koh Samet.
Det var gammal sjö som låg kvar och det var förenat med viss möda att komma i båten. Turen töver till Khh Samet tog 25 minuter och det gick undan vill jag lova. Det var även gammal sjö kvar ute till havs så båten slog bra i vågorna. Men rejäla handtag fanns att hålla sig i. Och de behövdes, kan jag lova.


Båtens förare simmar ut och kör sedan närmare stranden för att vi skall komma ombord.


Fort gick det med 200 hästkrafter.

Koh Samet är en nationalpark och alla turster som kommer hit måste betala 200 bath per person, cirka 45 kr, i inträdesavgift. Det spelar ingen roll var på ön man anländer, betalningen avkrävs.
Koh Samet är en mysig ö och här finna många turister av alla nationaliteter. Stora hotll finns inte och inga höghus så här är det bungalower som gäller och de finna i alla prisklasser och utföranden.
Många thailändare från Bangkok åker gärna hit på helgerna och på några ställen kan det då  bli trångt på stranden, något som vi är helt ovana vid.
Sanden ute på Koh Samet är som mjöl och vattnet känns väldigt blått. Men just färgen på havet beror på att vikarna här är skyddade från blåsten på ett annat sätt än vår strand som är helt öppen.
Vattenkvalitén i sig skiljer sig nog inte åt men hos oss är sanden inte som mjöl utan är lite grövre och då blir inte havet lika blått. ( Förklaring som jag fått av thailändare.)


Stranden där vi gick i land, Ao Phai.


Vi fick solstolar och parasoller helt "beach front". På Koh Samet finns många liknande, små vikar. Bara att välja var man vill vara...




Våra "kinavänner" Torgny och Helen, numer Bangkokbor, är här över helgen och bor  15 m från havet i en jättemysig bungalow på resorten Samed Villa Resort, rekomenderas verkligen.

Mycket bad, sol och strand sätter extra fart på aptiten. Härlig lunch, givetvis med havsutsikt.



Underbar lunch!


Seafood i ananas var en höjdare. ( Allt annat också...)

Vi hade en helt underbar dag och tänk så fort en dag kan ta slut....


Besök

    
Fredag och ledig dag! Tyvärr har jag under natten fått besök av en rejäl "bonnförkylning" och näsan rinner som ett smärre vattenfall och huvudet känns som om det fallit ner minst en kokosnöt från palmerna vid poolen i det och fått in en fullträff. Tursamt nog så har jag kvar lite "kinamedicin" från i november och hoppas på att den skall lindra lite grann.



I går kom våra svenska vänner Å och J hit på besök över helgen. De är liksom vi "flyttfåglar" i Thailand och har sitt
boende mellan Hua Hin och Cha Ahm, 18 mil söder om Bangkok. Jättetrevligt att kunna ses här.

Sovmorgon, genemsam frukost hos oss, långpromenad längs stranden, mycket prat och många skratt, vätskepaus på en strandrestaurang, bad i hav och pool, lunch, vila i en solstol med en god bok, ännu en promenad (nu åt andra hållet), siesta i ett svalt rum.....Inga som helst problem med lediga dagar!


Underbart!


Jättehärligt! Och havsutsikten är kostnadsfri...

Planerna inför kvällen är att se en fin solnedgång, se när fiskarna tar upp sina nät, vandra barfota bort till strandrestaurangen "Be Happy", en av våra favoriter, äta gott och lyssna till havet och vågorna och titta upp på stjärnklara himmlen. Och kanske har "stjärnorna" i mitt huvud då försvunnit.
I morgon blir det kanske en tur med en "speedboat", tar 30 minuter, över till den mer turistiska ön Koh Samet.
Så är i alla fall planerna.


"Visa run"

    
Redan hemma i Sverige ansökte vi om att få visum till Thailand, så att vi kunde få stanna i 90 dagar utan att behöva förlänga det. Men reglerna är sådana, att efter 60 dagar så måste visumet förlängas. Till Thailand behöver svenskar inget visum om man är turist och vill stanna en månad i landet.
Vi skulle vara här tre månsder så visum behövdes och det ansökte vi om hemma på thailändska ambassaden i Stockholm. Visumet gick ut idag så vi har varit på en "visa run"; visafärd, till ett ställe som heter Map Ta Put och ligger ca. en timmes bilresa därifrån vi bor.
Bosse hämtade mig vid skolan strax efter klockan 13 och 45 minuter senare befann vi oss på visakontoret.


Rejäl bil med bra chaufför körde oss.

Nu gällde det först att få tag på rätt blankett. Det fanns ett antal olika och jag började tålmodigt att fylla i den som jag trodde jag skulle använda. Men i samtal med en amerikan visade det sig vara fel blankett. Jag stegade fram till en lucka och bad om att få den blankett som gällde för att förlänga visumet med 30 dagar.
Nya blanketter fylldes i och förhoppningsvis blev det rätt.
Bosse tog under tiden olika nummerlappar så att vi inte skulle sitta i kö längre tid än vad som var nödvändigt. Alltså den tid det tog för mig att fylla i våra blanketter.
Jag var som vanligt i sådana här sammanhang en aning orolig för att något skulle bli fel.
Efter att blanketten lämnats in i rätt lucka och båda sidor passerat nålsögat hos tjänstekvinnan, så skulle vi gå ut till en kiosk och ta kopior på våra pass och visum. Snabbt gjort!
Tillbaka in i lokalen, ny lucka, betalning och väntan.
Och efter bara 15 minuter var allt klart och vi hade fått 30 nya dagar. Vi hinner precis lämna landet den 2/3 innan dessa dagar går ut.
Man kan också åka till Kambodja eller  något annat land i närheten för att förlänga visa. Men man måste då också ha med ett visum hemifrån utfärdat på 60 dagar.
Förra året åkte vi till Kambodja och trodde vi kunde få 30 dagar, men det var på ett vanligt turistvisum. Och åker man inte flyg in i landet så får man bara 15 dagar....
Inte helt enkelt det här med att stanna länge i Thailand. Men man lär sig efter hand hur det går till. Å andra sidan ändras också reglerna för visumförfarndet ganska ofta. Så säker kan man inte vara.
Men det ger onekligen viss spänning i vardagen att inte riktigt veta....




Visakontoret i Map Ta Put.


Kiosk med kopieringsfaciliteter.