Fiskintresse

    
Ett erkännande! Jag och fiskar har aldrig varit såta vänner.  Och det finns en orsak.
Min mamma var norska och uppvuxen vid havet och i stort sett uppfödd på fisk. Jag föddes i en liten gudsförgäten håla i Västergötland, Töreboda. Nejdå inget ont alls om landskapet Västergötland.Tvärtom! Men för mig var inte Töreboda någon favorit Är det inte idag heller...
(Tursamt nog så tillbringade jag minst halva året i Norge från födseln upp till skolstarten och som 10 åring flyttade vi till Stockholm.)
Men, hur som helst, i Töreboda gick det ju inte att få tag på någon pinfärsk fisk dierkt och de få djupfrysta varianterna som fanns att tillgå var väldigt dyra.
Så jag serverades alltså inte fisk hemma.
När jag sedan kom till Norge var jag ovan vid dessa sprattlande godingar och ville inte ha.....Vill i alla fall minnas att lite torsk och lax, absolut benfria, slank ner då och då.
På äldre dar så har jag faktiskt så smått kommit i gång med lite fiskätande. Tack och lov, för det är verkligen gott.
Ett stort tack till några herrar i vänkretsen som lagat utsökt torsk, lax, sjötunga, piggvar och mälargös till mig.
Mitt fiskintresse är väckt sedan ett antal år tillbaka. Men beniga fiskar som strömming, makrill, gädda och abborre m.fl. göre sig ännu ej besväret
(Skaldjur är och har däremot alltid varit en storfavorit.)
 
Sen det här med att tillaga fisk har inte varit min "grej". Men jag har gett mig på lax i olika former.  Laxen och jag kommer bra överens.
Igår blev det ett lax-tillagnings-tillfälle. Jag skulle servera västerbottenlax. Alltså stora skivor av färsk laxfillé som rullas runt västerbottenost, en skvätt grädde hälls i formen, lite ost ovanpå och in för ugnsbakning i 200 grader i ca 15-20 minuter. Härligheten dekoreras med löjrom, dill och tunna lökringar. Men först skulle laxen införskaffas.
 
 Jag gick till ICA Ringen och den välsorterade fiskdisken. Förra gången jag köpte lax där fick jag den snyggt skivad av expediten och tänkte att det nog skulle gå bra.
Icke! Ingen i personalen som jobbade kunde skiva laxen till mig. Näha! Jag gick vidare till fiskaffären på Götgatan. Där kunde de skivat laxen, men de hade inte just mittbiten av laxen som jag ville ha. Pust!
Det började bli lite bråttom så jag tog en tur ner till Hemköp vid Skanstull. En utmärkt butik men med en mindre fiskdisk än iCA. Jodå, laxen fanns. jättefin bit. Men att skiva den? Tveksamt!
Då bestämde jag mig för att göra det själv. Köpte laxen och stegade hem.
Fiskkniven togs fram och jag började att skiva. 
Men av de där stora, fina, skivorna som jag tänkt mig blev det intet. I bästa fall hängde de små skivorna ihop så pass att det hjälpligt gick att rulla dem.
Inser att jag måste träna på detta! Och kanske finns det någon som kan ge mig en kurs?
 
Tilltugget och plommonkakan gick det betydligare lättare att få till.
 
      

 
Och så var Lady Gaga på Globen, vackert upplyst i rosa denna augustikväll.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Böcker att läsa!

    
Solen skiner över Stockholm och det känns faktiskt som en riktig sommardag. Jätteskönt! Satt ute ett par timmar och läste men tyvärr är det inte många gånger i sommar som balkongen varit så inbjudande som just idag.
Och kanske  är det också så att jag undvikit solen de dagar som varit vackra. Men nu är den ju inte alls så stark...
Det fina vädret har hållit i sig hela dagen och vår utetermometer visar nu (klockan 17) +22. Så visst blir det middag på balkongen!
Har i övrigt mest skrotat runt här hemma, plockat lite med saker som jag konstaterat absolut inte behövs, packat detta i påsar och lämnat in på Myrorna.  (Frälsningsarméns butiker som tar emot sådant man inte vill ha och säljer det vidare. Pengarna går sedan till olika välgärningar. Bra tycker jag!)
 
När jag ändå var ute på promenad så gick jag upp till Akademibokhandeln i "Skatteskrapan" och inhandlade ett par böcker. Jonas Gardells bok "TORKA ALDRIG TÅRAR UTAN HANDSKAR" har just i veckan kommit ut och är den första boken i en serie av tre.
Del två heter SJUKDOMEN och utkommer våren 2013 och del tre heter DÖDEN och utkommer hösten 2013.
Jag är alldeles övertygad om att det kommer att bli en omtumlande och gripande läsning som verkligen kommer att beröra mig.
" Det som berättas i den här historien har hänt. Det hände här, i den här staden, i de här kvarteren, bland de människor som har sina liv här.
I en stad där de flesta fortsätter att leva sina liv som om inget hade hänt började unga män att tyna bort och dö. Jag var en av dem som överlevde.
Det här är min och mina vänners historia."
 
 
Den andra boken jag köpte är också ny; Sång till den storm som skall komma. Boken är en roman, en historisk roman och triangeldrama och handlar om Pol Pot, landet Kambodja, dess invånare  och hur det ens var möjligt att Pol Pot kom till makten och kunde tyrannisera och utrota mer än  en miljon människor.
" Det är sensommar 1955. Kambodja har nyligen vunnit självständighet från den franska kolonialmakten och nu stundar det första fria parlamentsvalet."
 
Triangeldramat i boken utspelar sig mellan Salot Sar, som senare tar namnet Pol Pot, Somaly, en kvinna som han är trolovad med och planerar att gifta sig med, men först måste oppositionen vinna valet. Och här kommer en tredje part in i händelsen, Sary. Han är politisk huvudmotståndaren till Sar ( Pol Pot) .
"Under några veckor kulminerartriangeldramat mot en fond av politiska intrigier, där statsmakten till slut inte skyr några medel för att hänsynslöst krossa sina motståndare."
 
Tänkvärt!  Svensken Jan Myrdahl besökte Kambodja många gånger och hävdade flitigt under flera år att rapporterna om Pol Pots folkmord var överdrivna  och endast amerikansk propaganda....Förfärligt!
 
 Bäst att jag utrustar mig med en hel förpackning pappersnäsdukar att ha i beredskap. Dessa både böcker torde kräva det. Och jag är ganska gråtmild.....
 
Här kommer något uppiggande!
 
    
Helenfamiljen jättefina labrador, Cure ( Curre)  Jag var hundvakt i går.
 
Och goingen Max. Helt ljuvlig! Fotot är taget av Elisabeth Öhman.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Snurr på/i tillvaron

    
Var på förmiddagen uppe på Södersjukhuset igen. Och idag för att ta bort lite stygn i knät och ansiktet, (kinden) plus att träffa "min" super-duper duktiga och trevliga huddoktor. Det var dessuton doktorn doktorn som tog bort stygnen. Så brukar det ju inte vara.....
Men det blev lite av ett bakslag.
min fläck i ansiktet kräver ytterligare en operation, för den var inte av det piggare slaget. Men märket under knät var däremot en helt vanlig leverfläck. Och det var ju bra. men doktorn hade trott precis tvärt om, alltså innan fläckarna var analyserade i mikroskåp.
Så nu är det väntans tider som gäller men jag får en operationstid inom kort. Det vet jag.
Det positiva i kråksången är att vattnet i lungan är borta och att krafterna är på G. Härligt!
 
Så i detta läge har jag skaffat mig en ny hobby. (Nåja, nygammal får jag väl säga. )
Men att tillbringa tid i en båt är ju aldrig fel. Inte ens om den ligger vid en brygga. Det är bra att ha något att tänka på....Visst?
 
Perfekt läge och bara 10 km hemifrån.
 
Husen i viken har verkligen ett strandnära läge.
 
  
Väldigt trevligt!
 


 
 
 

Shoppingrunda!

    
Lite funderingar!
Hade några timmar över idag på förmiddagen och strosade genom stan. Kanske var jag i behov av några nya höstplagg? Nja, det är att ta i. Sanningen är nog mer att jag tröttnat en aning på de plagg jag har. Åtminstone några av dem.
Gick genom Sturegallerian och ut och in i många designbutiker, vidare till Bibloteksgatan likadant där.
Visst fanns det kläder jag tyckte var snygga, men å andra sidan "vad behöver jag" och "vad vill jag ha". Jag har i princip bestämt mig för att titta på plaggen, prova och sedan bestämma om jag vill köpa. Och då har jag inte sett prislappen!. Det är liksom grejen!
Tog en tur förbi NK och passade på att vila fötterna och pigga upp min mage genom att ta en cappuccino och en liten, nyttig, smörgås. Grovt bröd med ett berg av räkor på; uppfffad med avokado, ägg, sallad, rödlök och tomat. Ingen majonnäs.....Så de fick tillverka en särskilt för mig. Det gillar jag! Är jag kund så är jag....
Sedan var jag beredd att ge mig upp på damavdelningen. Här finns allt, precis ALLT, i märkes och klädväg.
Provade snygga jeans, i en mörkare blå färg. Men tänkte efter och kom på att jag har tre par exakt likadana inhandlade i Beijing i april. Aldrig använda och till ett pris som är/var  1400kr billigare. Och visst, jag tittade på etiketten och såg att, ja visst, även dessa NK jeans av ett mycket välkänt märke, hade sitt ursprung i Kina.
Och faktiskt så tittade jag extra noga på  etiketterna i många plagg under min shoppingrunda.
Jag var intresserade hur det förhöll sig med tillverkningsland och i stort sett oavsett om det var Filippa K, Odd Molly, Tiger, Marc Jacobs, eller de som just nu vann Guldknappen, "Hunkydory",  Ulrika och Christopher Bjerckes företag, så var de flesta plagg tillverkade i Kina, Marocko, Bangladesh, Thailand eller Malaysia.  ( Guldknappen är ett pris som delats ut av tidningen Damernas värld sedan 1982. Priset ges till en svensk modeskapare för att främja svensk design.)
Säkert finns även andra länder som står för framställningen. Men så svenskt är det ju inte, vilket är förståligt, med tanke på kostnadsläget här. Så konstigt är det inte alls!
Men skulle plaggen vara sämre för det? Skulle inte tro det!
 
En av funderingarna jag har, bland många, är att en kofta från Odd Molly, som jag inte ens ville ha, men tittade extra på, kostade 1750 kr. En kofta!
Visserligen har den rest långt och troligen har företaget betalat tull för den. Men om man ser till materialkostnaden, produktionskostnadenkostnaden, transportkostnaden, designkostnad plus lite till så kan man kanske räkna ut hur stor vinsten blir på varje kofta. ( Skulle exakt samma kofta säljas i Beijing skulle priset kanske vara 200 yuan, lite drygt 200 kr. Visserligen utan moms, transport och tull. Men ändå! Så vinsten här hemma bli stor!!!)
Efter NK tittade jag in som hastigast på HM, Lindex och Kappahl. Och även där tittade jag på etiketterna i kläderna och var de var tillverkade, samma resultat. Inte oväntat alls!
Men just alla som klagar på just dessa länder där många av våra kläder tillverkas skall kanske leta extra noga nästa gång de köper något plagg. Bara för säkerhets skull....
 
För mig, som bott i KIna, Beijing, i drygt tre och ett halvt år och shoppat en hel del och ofta fått frågan om kvalité så kan jag säga att den varierar, beroende på var man handlar och hur mycket man betalar för varan. Det finns valmöjligheter.
Precis som det ofta är på en svensk REA, så finns plagg som sys upp för att säljas på marknader till lågpris och det finns också andra varor att tillgå men till ett högre pris och av bättre kvalité.
 
Men jag hävdar nog, trots allt, att en tunn koftafrån Odd Molly eller annat märke, för mig inte skulle vara värd 1750kr. Och skulle jag bli gladare av den bara för det högre priset eller märket?  Skulle inte tro det!
 
Egna inköp idag? Nä, jag avvaktar!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Extra uppiggande!

    
Extra uppiggande denna regniga söndag, vilket absolut kunde behövas, var besöket av fina vännerna Gunilla och John från Västerås. Lunch här hemma och sedan en utflykt per bil, för regnet stod som spön i backen.
Inte ens ett paraply kunde vara till hjälp eller skydd.
Ett rejält regnställ och gummistövlar kunde kanske hålla den värsta blötan borta.
Och den rejäla långpromenaden längs Årstaviken, med fika, som jag planerat fick alltså utgå.
Men en utflykt blev det. Dock inte många meter till fots.
Väl hemma igen provade vi min nybakade äppelkaka. Jag hade dristat mig till att prova ett nytt recept och det föll väl ut. Kakan var riktigt god och jag kommer absolut att göra den fler gånger.
 
 
 
 
 
 
 

"Mina Drömmars Stad", en miniatyr i Bryggartäppan

    
Idag har jag hittat ännu en oas här på Söder. Max och jag gjorde ett besök på Bryggartäppan som ligger på Gotlandsgatan och en kvarts promenad från oss. Parken är relativt ny och invigdes i mitten av juni i år.
Många förskolor utnyttjar parken på dagtid och vad jag förstår är den alltid väldigt välbesökt.
Och helt säkert kommer Max och jag att gå hit så ofta vi kan.
Bryggartäppan inbjuder verkligen till kreativitet och skapande, en verklig oas. En pärla!
 
Det är en helt fantastisk lekpark som är inspirerad av de stockholmsmiljöer som skildras i Per Anders Fogelströms roman, "Mina Drömmars stad".
Här finns handbyggda trähus som uppförts på plats och som skall påminna om Södermalm från mitten till slutet av 1800 talet.
Husen, som i storleken, är helt anpassade för barn och lekplatsen har varsamt infogats i den lilla parken som ursprungligen är från 1700 talet och de samsas med gamla fruktträd och syrénbuskar.
 
 
   
En välbesökt park!
 
 
 
Området är ganska litet men här finns en verkstad, smedja, fabriksbyggnad, stall och utedass. (i banstorlek) Och i både verkstaden och smedjan kan barnen leka med tidstypiska redskap.
Vagnmakarens hus och ett tidstypiskt bonstadshus har också byggts upp.
Alla hus har belysning som tänds då mörkret faller på.
Gungor, gungbräda, en labyrint buggd i trä, sandlådor, en rutschkana som utgår från ett av husen och en stor trähäst med vagn finns också.  Allt är byggt för hand och fint infogat i parken.
 
 
Krogen "Sista Styvern".
 

Inom området finns på flera ställen skyltar med citat ur "Mina Drömmars Stad" och de anknyter till just den miljö spm byggts upp här.
 
 
 
                                    Hoppla!                                            Att koka kaffe i en gammal kopparkittel är roligt.
 
( Parken är finansierad av Södermalms stadsdelsnämnd och framtagen och uppbyggd av Lekplatsbolaget i samarbete med Södermalms stadsdelsförvaltning)
 
 
 

Fredag med Max.

    
Nu verkar blogg.se fungera som vanligt med inläggen. Jag har klagat.....Och fåttt svar; att de jobbar på problemet.  Då är jag nöjd!
 
 Härlig och mysig fredag! Ja, i och för sig är de flesta dagarna både härliga och mysiga men idag var det lite extra. Snarare mycket extra! Max på besök i två dagar. Vi hann med en hel del. Och jag njuter av varje ögonblick.
 
"Mormor och jag tog tåget från Uppsala till Stockholm och jag är en van resenär.
Jag  är nu en stor kille på två och ett halvt år och tycker om att prata hela tiden. "
 
"Mormor och jag gick till Slottet för att titta på vaktavlösningen men vi kom tidigt så vi passade på att ta en fika innan det hela började. Men mormor sa att det nog var den dyraste fika hon varit med om. Kaffe och en bulle kostade 85 kr på caféet på Innergården. Men det var en stor bulle."
 
 
"Stor bulle!( Och drycken hade vi köpt på ICA.) Vågar inte tänka på vad den kostat här. 
Passade också på att prata med mamma lite."
 
"Det var Arméns musikkår som spelade. Men jag såg inte så mycket.
Det var jättemånga männniskor som ville se".
 
Vi gick upp mot Söder efter ett tag, mötte Bosse och satte oss på ett café
och där såg vi en känd brottare vid bordet bredvid." ( Fotot togs utan att någon ens såg det.)
 
"Frank Andersson med en annan kändis, vars namn mormor inte minns.
Hon är inte så bra på att känna igen folk."
 
"Sen är det skönt att komma hem; leka, titta på tunnelbanetåg, bussar och båtar.
 ta det lugnt och titta på när Bosse lagar mat".
 
     
 

 
 
 
 
 
 

Nu vet jag inte...

    
Ser plötsligt märkliga saker med mitt förra inlägg ; Gunhild Carling i  Vitabergsparken. Texten har kommit på avvägar och bilderna ligger för sig. Rena rama trolleriet! Och bloggens kalender är puts väck!
Hoppas detta är övergående och det är inget jag medverkat till.
Men annorlunda blev det.
Hoppas felet rätar till sig. Men inte nog med att det var fel. Nu är dagens inlägg; Återblick också märkligt placerat,
och kalendariet är fortfarande borta.
Pust! Detta kräver tålamod. Och det har jag inte.
Kanske beror konstigheterna på vilken dator man tittar på eller också har min MacBook fått en släng av influensa.
Återstår att se!
 

Återblick!

    
Har suttit och rensat bilder på datorn och frågat mig; vilka foton vill jag behålla, vilka kan slängas i papperskorgen och vilka betyder något extra. Och visst är det så att många bilder betyder mer än vad själva fotot visar. Det finns hela tiden en massa minnen inblandade.
Jag tycker om att summera vad som hänt och dagens bildrensning blev just en summering över den gågna sommaren.
För nu känns det som om sommaren definitivt är över för i år, åtminstone här i Stockholmsområdet. Och visst kommer det att bli vackra dagar i september, men då är det höst.
 
För mig har det varit en upp och nervänd sommar på flera sätt med olika läkarbesök, konvalecens och återhämtning. Men jag är nästan nu i skick som ny, åtminstone för min ålder.
Den här sommaren har vi mest varit hemma i Stockholmsområdet men även gjort flera kortare utflykter och några lite längre. Besök på Värmlandsnäs, flera turer till Åland och även en tur dit med gamla SSB kollegor, besökt "kakslottet" i Taxinge, seglat, varit ute i Stockholms skärgård tagit en spontan biltur längs  Gästrike och Hälsingekusten och det blev också en tur till Kolmården med Liv, Helen och Max i början av sommaren.
Vi har träffat många goda vänner, ätit och druckit gott, provat olika restauranger både för lunch och middag, varit på diverse arrangemang av kulturellt slag i stan, promenerat, suttit på balkongen, träffat barn och barnbarn och i stort tagit dagen som den kommit, beroende på dagsform. Lite kinesiska har jag också repetrat med Sofia. Men jag glömmer fort det jag en gång lärt mig.
Och i somras kom det också en ny liten familjemedlem till Helenfamiljen, Cure (Curre) en helt bedårande labradorvalp.
Men jag tror jag nu kommit så långt i livet att jag verkligen uppskattar just det jag har här och nu. Och jag kan också  inse att vissa dagar behöver jag inte komma ihåg och andra vill jag minns jag så mycket bättre.
Men nu är det framåt som gäller. Om än inte i full fart...
Håll till godo!
 
            Värmlandsnäs och besök hos goda vänner.        Curre, härliga värmlandsblåbär, god mat med Sofia och
                                                                                         en fantastisk solnedgång i Stockholms ytterskärgård.
                                                                                        
            Beijingvännerna, familjen Öhman på Stockholmsbesök.    God mojito och smultron på strå.
            Räkmacka uppe på Fåfängan.                                           Utsikt från Helenfamiljens lägenhet i Nacka.
           Liv och Max.
                          Stockhoms södra skärgård.
 
 
                          Solnedgång över Ålands Hav.                      SSB gänget på väg mot Åland.           
                    Iris, Anna och jag på vift i Stockholm.                  Liv och Max virvlar runt i poolen.
                    Max badar i poolen på Vildmarkshotellet
                   
 

                              Max på Ålandsbåten.                                              Bosse i slottsparken på Taxinge.
                                 Helen och Rita.                                                    Sofia, min kinesiska lärare och jag
                                                                                                             på Ålands utsiktsberg.
 

Gunhild Carling i Vitabergsparken

    
Är just hemkommen efter en härligt svängig jazzkväll i Vitabergsparken. "Vitan" var helt fylld av glada människor i alla åldrar som ville se och höra Gunhild Carling och Carling Family som tillsammans med den jätteduktiga  Lindy Hop dansgruppen, Harlem Hot Shot, stod för kvällens föreställning.
"Jazz, swing och blues är den genomgående känslan vare sig Gunhild sjunger, spelar munspel, saxofon, trombin, harpa, banjo, säckpipa, piano eller vilket instrument som helst." (Citatet från Parkteaterns reklamblad.)
Stockholms Parkteater fyller i år 70 år och det är ganska fantstiskt att tänka sig att 1942, mitt under brinnande kriget, så började Parkteaterns konserter och teatrar i olika parker i Stockholm. Och alla föreställningar är och har alltid varit kostnadsfria!
Jag och Bosse brukar passa på att gå när det bjuds på evenemang i Vitabergsparken för det är skönt med bekvämt gångavstånd, 15 minuters promenad hemifrån. Så ett besök där behöver inga förberedelser.
Vis av förra året, då vi såg Jonas Gardell, såg vi till att vara på plats strax efter klockan 18 för att få sittplats. Och det fick vi, på första bänk. Perfekt! (När vi såg Jonas Gardell fick vi platser under en buske, men när föreställningen började så kröp vi fram och hade utmärkt sikt. Men inte var det bekvämt...)
Det blev en vacker kväll och lagom tills föreställningen började tittade kvällssolen ner på oss från en blå himmel. Det kunde inte bli bättre!
Att helt spontant bara bestämma sig för att gå upp till Vitan, bli underhållen av härlig musik, sång och dans, äta lite medhavd plockmat, skratta och bara må bra; det är värt mycket i all sin enkelhet.
 
Gunhild Carling.
 
Stor publik i Vitabergsparken i kväll.
    
Harlem Hot Shots
 
En av bröderna Carling steppade upp och nerför stegen och visade också akrobatiska balansfärdigheter.
        
 
"Carling Family" en otroligt musikalisk familj och vilken fart...
 

 
 
 
 
 
 

Segeltur.

    
Jag vet inte om det är nödvändigt att segla, många tycker det, men det är i alla fall roligt och ger absolut viss träning av diverse armmuskulatur. Även mycket små muskler som jag knappast visste att jag hade fick sig en dos.
Jag tycker om att vara på sjön och hade i min ungdom en liten "dagseglare". ( En segelbåt som var ca 5 m lång, hade storsegel och fock men med liten segelyta. Och kanske hade det fungerat att övernatta i den, jag provade aldrig. Men detta var för 38 år sedan.
I övrigt har jag varit delägare i ett par mindre mototbåtar.
Så visst kändes det ovant att prova på att segla igen.
Upptäckte genast att jag hade glömt bort det mesta och behövde mycket handledning, vilket jag fick.
 Ett par timmars seglats i Stockholms innerskärgård blev det och jag hoppas snart det blir många fler. För ROLIGT var det!
 
                   Båten vi  skulle segla var en Maxi 77.
     
                                                           Min segelinstruktör.
 
Det går riktigt bra ...I varje fall framåt.
 

Midnattsloppet

    
Sent i går kväll sprang 30 000 "man ur huse" för att ta sig fram 10 km runt Södermalms gator. Starten gick uppe vid Ringvägen 21.30 och det dröjde inte många minuter förrän förste löpare passserade på kajen nere hos oss.
Denne man var också snabbast i mål, kom från Sundbybergs IF och sprang på  milen på 30 minuter. Och det är snabbt!
I år tog arrangörerna emot 6000 fler anmälningar än förra året och redan i april var "platserna" för att få ställa upp slut. Så visst är det en löpartrend....
Tror att jag även fortsättningsvis kommer att vara publik, men jag kanske ändrar mig....
 Eftersom Midnattsloppet är en tävling som är  öppen för alla så finns det många olika klasser att tävla i. Och man behöver inte ens tävla! Det gäller att ta sig fram 10 km och det finns nog en maxgräns vad gäller hur lång tid det får ta. Men den är rejält tilltagen så i princip kan man nog gå runt i snabb takt. Denna Midnattsloppskväll är det folkfest på Söder med många aktiviteter, uppträdanden och orkestrar som spelar runt loppets sträckning. Och publiken är duktiga "påhejare".
Det dröjde länge innan alla 30 000 personer passerat hos oss, men vi höll ut tills sist man/kvinna sprungit förbi. Och då hade vi klätt oss i både långbyxor och tröjor.
 
    
En vacker kväll.
 
 
30 000 löpare startade, dock inte samtidigt.
 
 
 
 

Minisemester

    
Eftersom jag egentligen alltid har semester (eller om man nu vill kalla det tid till förfogande, egen tid, ledighet eller något annat) så känner jag inte att jag måste skynda på att resa eller göra saker. Jag måste inte och vill heller inte planera min tid/dag i detalj.
Jodå, viss framförhållning och planering finns förstås. Men i det stora hela...
Och någon stugsittare är jag inte direkt, även om jag trivs väldigt bra hemma.
Igår blev det en tur till Åland. Buss till Kapellskär, ett par mil sydost om Norrtälje och sedan färjan Rosella över Ålands Hav. Och det var en av de där få, riktigt, vackra och varma sommardagarna och jag njöt av både båtresa och väldigt god mat. ( Jag äter helst räkor, sallader, förrätter och desserter, plus en och annan god ost...)
På bussen kom jag i samspråk med två, lite äldre par, från Lidingö och de skulle också äta mat ombord på båten. Jag fick en direkt fråga hur jag skulle göra och svarade att jag inte bestämt mig. Kommentaren blev; " Ja, du är ju lite sportigare klädd så......men vi har ju klätt upp os för att äta och dricka gott. "
Jag bara log.Stort! Tyckte inte jag ville ge svar på tal. Men de tyckte uppenbarligen att mina knäkorta jeans och linne passade i en matsal. Jag hade inte alls tänkt på det. Men de flesta som åker med båten är milt sagt ledigt klädda. Hmmm. Något att tänka på till min nästa Ålandsresa.
 
 På väg över Ålands Hav möter vi Åbobåten som är på väg till Stockholm.
 
 Ytterskärgårdskobbe i motljus.
 
Jag hann lagom äta klart och tillbringa en stund i solen på kterdäck så var den lite drygt två timmar långa båtresan över och jag klev i land i Mariehamn. En glad make välkomnade mig på kajen och vi började med ett besök hos hans mamma. Frampå kvällskvisten vandrade vi genom stan till vårt nattlogi, hos M och B, Bosses syster och svåger. Även kvällen blev en av de få denna sommar, då man kunde sitta ute och njuta av just sommarvärmen och tycka att det kändes som just sommar, utan att behöva ha var sig långbyxor eller tjock tröja på sig. Härligt!
Även lördag morgon mötte oss med strålande sol och fortsatt sommarvärme.
För mig blev det en promenad på stan innan jag mötte upp Bosse hos hans mamma, 91 år, och hann med en pratstund innan det blev dags för oss att på nytt gå till båten och åka hem igen.
 
Solen fortsatte att skina, maten var väldigt god även på hemresan och vi njöt av att blicka ut över en vacker ytterskärgård från akterdäck.
Och jag konstaterar att minisemestrar är väldigt trevliga.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Distanserad? Kanske?

    
Ibland kan jag titta på mig själv i spegeln och fråga "hur är det egentligen". Vad betyder egentligen, egentligen?
Absolut ingenting. Mest ett ord för utfyllnad i ett samtal med mig själv. Hur det är? Jo tack bra.....Eller? Vilket svar vill jag ge mig själv? Vilket svar har jag lust att ge mig?
Om jag i stället skulle fråga mig själv, där jag står framför spegeln med mitt ansikte fläckat av solskador  "vilka tankar far just nu genom huvudet?" och "vad vill du kära Ditte göra med just den här nya dagen?"
Hmm, kanske skulle svaren bli mer ärliga och konkreta. Jag skulle behöva sätta ord på tankarna. Kan nog vara bra ibland. Och faktiskt, så gör jag det ganska ofta.
Men i sommar har det liksom varit lite mycket att fundera på. Mina solfläckar, gamla synder, har inte varit till allmän belåtenhet. Men det är i princip åtgärdat. Och bra åtgärdat dessutom. Lite rostig blir man ju med åren, visst, men för att skynda på det hela, rosten alltså,  så har jag dragits med vatten i ena lungan ett tag. Men nu har det skrämts i väg.
Skönt!
Var tillbaka till Södersjukhuset idag och åtgärdade lite småskavanker men sedan var jag i skick nästan som ny igen. Och med ett skratt på läpparna.
Konstaterar än en gång att jag är väldigt lyckligt lottad och på många olika sätt. Resten är upp till mig....
 
 
 I det soliga och varma augustivädret blev det senare en tur på stan. Bäst att passa på!
Jag fastnade i Gamla Stan och strosade runt i de gamla gränderna. Det var jag och allehanda turister som planlöst strosade omkring och det var inte utan att jag också låtsades vara turist i egen stad. Det gör jag ibland och jag njuter av det.
Slottet, slottsbacken med musikunderhållning, anrika restaurangen Gyldene Freden där Evert Taube, Cornelis Wreeswijk och Fred Åkerström bland många andra var stamkunder. (Och där tog batteriet i kameran slut.)
Men jag lyckades på hemvägen få till ett foto på en motorcykelutrustad liten hund i Götgatsbacken.
Och visst blev det en bra dag idag också.
I morgon tar jag mig en tur till Åland för att möta upp Bosse och oavsett vädrets makter är det roligt med lite omväxling och en sjöresa. Åtminstone tycker jag det...
 
 
 Och så var det voven i Götgatsbacken! Vad tycks om "outfiten"?
 
 
 
 
 
 

"Var blev ni av ljuva drömmar?"

    
Just den här veckan pågår Stockholms Kulturfestival, vet inte för vilket år i ordningen, och det är mängder av gratis kulturevenemang runt om på stan. Huvudscenen är vid Gustaf Adolfs Torg, alldeles framför operan och även vid Sergels Torg, Kulturhuset och Brunkebergs Torg finns scener för olika framträdanden. Dessutom pågår mängder av aktiviteter av allehanda slag runt om i City.
I går kväll begav vi oss i god tid ner till Gustaf Adolfs Torg för att se och lyssna till en hyllningskväll för Hasse och Tage med Tina Ahlin som presentatör. Bland övriga som medverkade var Lill Lindfors, Svante Thuresson,Lise och Gertrud (fiol och cello)  Monica Dominique och Christer Lindarw . Allt under ledning av Calle Bagges orkester. Och alldeles GRATIS!
(Alla evenemang under Kulturveckan är GRATIS.)
 
    
Tina Ahlin som presentatör.
 
 Just när vi kom, strax före klockan 19, så bars det fram bänkar som placerades ut alldeles nedanför scenen. Och gissa om Bosse och jag höll oss framme? Vi har väl bott i Kina!
Så raskt ner på en bänk, sjätte raden från scenen och med helt perfekt sikt.
(Minns att jag förra året då vi såg Richard Woolff stod uppe på en staty vid bron över till Slottet och klamrade mig fast för att se bra.)
Och kvällens föreställning som pågick i nästan två timmar var helt fantastisk. Vilka minnesvärda texter Hasse och Tage skrivit! Mycket humor, ironi, medmänsklighet, miljövetenhet och värme finns med!
Fantastiskt att kunna sitta, bekvämt dessutom och få ta emot dessa musikskatter som Hasse och Tage genom åren lämnat efter sig.
Vi njöt av en härlig sommarkväll med härliga artister och allt material från Hasse och Tage; "Var blev ni av ljuva drömmar...."

Både Bosse och jag har under åren sett många av Hasse och Tages revyer och framträdanden och visst blev vi lite nostalgiska denna magiska kväll. Vilka ortoliga minnen av fantastiska artister!
 
 
                  Lill Lindfors och Monica Dominique vid flygeln.             Svante Thuresson.
 
Christer Lindarw gjorde Monica Zetterlunds " Vad en kvinna kan gno", Vi låg dubbla av skratt...Suveränt!!!
 
"Vad har du i fickan Jan? Kanske en jättebaban...." Monica Dominique och Pär Andersson (komiker)
Också en av alla höjdpunkter!
 
 
Lise och Gertrud.
 
 Tina Ahlin är mångsidig och både sjunger, spelar dragspel,
  munspel, piano, gitarr m.m.
 
 Finalen! Vilket artistuppbåd och alla hade själv valt vad av Hasse och Tage de ville framföra.
 
Det blev en magisk kväll i minnenas tecken och så  sakteliga gick vi hem genom stan...
Och visst är Stockholm i mitt hjärta...
 
 
 
 
 
 
        
 
 
 
 
 
 
     
 
          

"Dramatisk" lunch

    
Efter ett välbehövligt besök hos frissan på Kungsholmen promenerade jag mot Norrmalms Torg för att möta upp väninnan Ninni för lunch. (Även hon just kommen från sin frissa.)
Efter lite, bara lite, velande runt Norrmalms Torg för att hitta den för dagen och för oss optimala lunchrestaurangen, så styrde vi kosan mot Dramatenterrassens restaurang med utsikt över Nybroviken.
Eftersom det var varmt i luften och solen strålade denna tisdag, så ville vi förstås sitta utomhus och äta och med lagom skugga. Jodå, det fanns ett bra bord för oss även om det i princip var fullsatt.
Vi insåg båda att detta är en populär restaurang och det gäller nog både vid lunchtid och senare på kvällen att vara på plats i rätt tid om man skall få bord.
För oss båda var det premiär att äta på Dramatenterrassen och det kanske är det närmaste vi kommer i premiärväg i denna kulturella byggnad. Men vem vet?
Jag slog till på kycklingsalladen och Ninni valde grillad lax. Jättegott! Även om portionerna var stora så lyckades vi ändå äta upp allt. Men å andra sidan tog vi god tid på oss. Ninni och jag har inte setts sedan i juni så vi hade väldigt mycket att prata om. Och som vanligt blev det många skratt....
Vi kom till en restaurang som i det närmaset var fullsatt vid halv ett tiden och när vi gick, närmare halv fyra var vi de sista lunchgästerna.
Lunch i nästan tre timmar, ja inte var det så svårt.
Och väldigt trevligt var det!
 
Tack för en härlig lunch och vi ses i september.
 
 
 
 
 
 
 
 

Hösten smyger sig på

    
Enligt almanackan är snart mitten av augusti och det känns att farbror Höst håller på med sina förberedelser inför september, den första höstmånaden.
Så för att närma mig hösttänket och förbereda mig lite så har jag bytt ut några av vår/sommarblommorna på balkongen mot höstastrar.
Måste tillstå att de andra växterna såg bleka och överblommande ut, rentav halvvissna. Men vad kan man begära? De gamla växterna har varit på topp i sin blomning sedan mitten av maj och har nu fått gå en komposttillvaro till mötes.
 

Fräscha höstastrar har intagit balkongen.

På söndag eftermiddag fick balkongblommorna två nya medlemmar till sin grupp, chiliplantor, med anor från Madeira. En av chiliplantorna bär dessutom redan frukt och jag skall snart plocka av den.  Det är första gången jag har  chiliplanta i min ägo och eftersom jag tycker om att laga asiatisk mat, där chilin är en vanlig ingrediens, så  känns det särskilt roligt. Hoppas på att plantorna skall ge många frukter.
"Kinavännerna" Annmarie och Göran som kom på besök hade också med sig nyskördade lökar, sqush och vackra blommor från sin jättefina trädgård. Och här kan man verkligen tala om närproducerat...
 
Chiliplantan med sin gröna frukt.
 
           
En jättemysig kväll! Tusen tack!
 

Helt nyskördat!
 
 
 
 
 
 
 
 

På rätt spår!

    
Vi har under helgen haft besök av Maggi och Bertrand, Bosses syster och svåger; jättetrevligt!
Att sitta en stund på balkongen och mysa är alltid trevligt och ännu trevligare är det om det inte regnar förstås.
 
 
Runt Årstaviken, vid Skanstull i området där vi bor, finns många olika koloni och grönområden och trots att vi ofta går här så finns det många pärlor vi ännu inte har upptäckt. idag upptäckte jag just ett sådant område.
Jag har sedan tidigt i våras läst om något som heter "Trädgård på Spåret", ett urbant trädgårdslandskap/ stadsodling med andra ord. Tankarna bakom det här projektet  kommer från en man som heter Philipp Olsmeyer och han har både i Berlin och New York sett hur man tagit små grönområden mitt inne i städerna i anspråk till odlingar, områden som egentligen inte används till något alls.
Så nu pågår ett försök just i det gamla spårområdet i Eriksdal, bakom Clarion hotell vid Ringvägen.
"Trädgård på Spåret" är en förening och man kan här bli medlem för 200 kr/år och då också ha möjlighet att köpa en odlingslåda som är på 1m2 till en kostnad av 500 kr.
Många odlingsintresserade söderbor har tagit vara på tillfället och hyr sin egen låda.
Kanske ett väldigt bra alternativ till en kolonilott.
Man kan också som privatperson köpa färska och verkligen närproducerade grönsaker. Dock är inte vare sig tillgång eller utbud ännu så stort. Men om någon vecka så skall jag absolut köpa vintersquash och rödbetor. Bönorna såg också ut att vara på tillväxt.
Och allt är ekologiskt odlat.
Följ med på en tur i området!
 
Eriksdals koloniområde
 
   
 
  
 
 
 
Trädgård på Spåret och odlingslådorna på plats.
    
 
Vintersquash på G.
 

Bostad för solitära bin. Observera receptionen längst ner till höger i bild.
 
 

Edsbacka Wärdshus

    
Lunch med väninnan Inger på Edsbacka Wärdshus i Sollentuna. Jättegott och väldigt trevligt!
Oh, vad jag tycker om att luncha ute, äta god mat och i härlig miljö. Dagen lunch för min del bestod av en fräsch och väldigt riklig ceasarsallad med majskycklingbröst. Väldigt gott!  Hembakat bröd av flera sorter och en bra salladsbuffé står framdukad till alla lunchgäster.
Förutom att lunchen var jättegod, så måste jag också verkligen berömma serveringspersonalen. Helt perfekt! Och de kunde verkligen sitt jobb med att vara både tillmötesgående och kunniga. Toppen!
Det kommer absolut att bli fler lunchbesök här på Edsbacka för min del.
Tidigare hette det Edsbacka krog och det var och är fortfarande en krog med anor från 1600 talet.
Redan 1626 gav kung Gustaf den II Adolf ett privilegiebrev till Edsbacka och där det skriftligen gavs tillstånd för krogen att utskänka öl, brännvin och vin.  Edsbacka blev 1633  gästgiveri och kunde man nu, av någon anledning,  inte ta sig hem gick det bra att övernatta.
I detta område i Sollentuna fanns förr många marknader och ett antal utskänkningsställen och ganska ofta blev det bråk i området, så 1852 beslöt Sollentuna kommun att krogverksamheten skulle upphöra. Mat och öl fick fortfarande serveras men inga starkare drycker.
Edsbacka krog har också tjänstgjort som skola under 1870 talet eftersom det inte fanns någon småskola i närheten.
Edsbacka Krog drevs mellan 1983 och 2008 av Christer LIngström och han var den förste kock i Sverige som lyckades få två stjärnor i Guide Michelin till sin restaurang.

Från 2010 heter restaurangen Edsbacka Wärdshus och drivs vidare  av personal som tidigare arbetat här.
Ännu har det inte kommit några nya stjärnor i Michelinguiden, ( White Guide) men den/ de kanske kommer....
 
 
 
 
 

"Nu blir det REKLAMFILM"

    
Redan strax efter klockan sex i morse satt jag i bilen och var på väg mot Upplands Väsby för att redan före sju hämta Max och Liv som kom från Uppsala med Upptåget.
Nya äventyr väntade, inspelning av reklamfilm för Max och Livs del. Vi styrde färden mot Täby och efter visst letande hittade vi till den adress vi fått. och eftersom vi var ute i mycket god tid, så infann sig inte några stresssymtomer. Max hade varit vaken sedan halv sex i morse och var lika glad och pigg som vanligt.
Och  det var skönt att hinna bekanta sig med omgivningarna och inspelningspersonalen innan det var dags för inspelning.
Liv hade fått instruktioner om att Max och hon själv skulle ha diskreta kläder och Max skulle ha gummistövlar. Men noggrann som hon är fanns en hel väska packad med olika ombyten. Bara för de kostymansvariga att välja.
 
     
 Förberedelser i lekparken innan inspelningen började.
 
 
"Mormor! Vad roligt det är!"
 
 
  De fina "hunterstövlarna"är på. (Tack John och Gunilla!)  och snart dags för tagning.
 
"Då kör vi!"
 
"Oj, vad länge jag fick gunga!"
 
 
"Och mamma Liv var också med."
 

Jag befann mig hela tiden i bakgrunden och tittade faschinerat på allt som pågick runt mig och konstaterade att det var minst 30 personer som var delaktiga i produktionen ( ett känt produktionsbolag) förutom statisterna. Vilken otrolig organisation!
De barn som var med var verkligen jätteduktiga och när klockan närmade sig 12 var det hela klart. Dessutom före utsatt tid, vilket uppskattades av alla. Kanske mest produktiionsbolaget.
Det var i alla fall en trött och väldigt glad Max som somnade i bilen på hemvägen.
 
Den lilla snutt som Max och Liv, tillsammans med tre andra barn och deras mamma, medverkade i är en del av en historia i flera sekvenser och det skall bli jätteroligt att se det färdiga och hopklippta resultatet. Man vet aldrig på förhand hur det blir eller vad som kommer att visas. Spännande!
Reklamfilmen kommer  i alla fall att visas i reklamkanalerna på tv senare i höst.
Och givetvis charmade Max alla som fanns på plats!
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 

Uppiggande!

    
Idag har jag fått veta att jag är pigg för min ålder. Nåja, jag får väl ta det beskedet med en nypa salt. Vad jag fått veta, är att jag har kondition  som ligger över  förväntat resultat för damer i min ålder.
Det hade jag aldrig kunnat tro!
Men dagens arbets EKG visade på detta. Och glad som en lärka var jag! Absolut uppiggande!
(Jag fick börja med att skatta hur jag låg till konditionsmässigt och jag var säker på att konditionen var lägre än åldersgruppen.)
Jag tycker ju själv att krafterna och flåset minskat under en period, så det var skönt att få veta att kroppen faktiskt fysiskt är i form, trots diverse skavanker.
 
Även aftonen var uppiggande, middag med  "Beijing Ladies" på restaurang DalaNissen på Norrbackagatan, en jättemysig restaurang med utmärkt service och rimliga priser. Rekommenderas!
God mat och dryck, mycket prat och många skratt blev det förstås.
 
  Precis som vid OS började vi med "försnack". Väldigt gott och mycket trevligt!
 
   
Jag beställde grillad oxfilé, ugnsrostade grönsaker, kantarellsås och till detta lite potatisgratäng. Ljuvligt!
 
 Aftonens "Beijing Ladies"
 
 
 
 
 
 
 
 

Kort och snabbt!

    
Även idag blev det ett spontant och snabbt inlägg i tillvaron. Härligt!
Mobilen ringer, ett leende sprider sig över mina läppar.
Min, numera "Fuengirolabaserade", vän Iris är på konferens i stan och hade plötsligt ett par timmar ledigt mellan de inplanerade aktiviteterna. Kunde vi möjligen ses? Om vi kunde!
Och kärt återseende blev det utanför Centralen.
Promenad genom City mot Östermalms Torg och på Nybrogatan hittade vi ett bra "vattenhål". Prat, vitt vin, ännu mer prat och många  skratt hann vi med, innan det var dags för Iris att förbereda sig inför nästa aktivitet.
Jag följde med fram till porten, liksom för att förlänga vår samvaro.
Men vi ses snart! I höst och i Fuengirola.
 
Hej då Iris för den här gången....
 
Passerade genom Östremalms saluhall innan jag så sakteliga tog mig hemåt. Här är det alltid roligt att botanisera bland varorna, provsmaka lite och kanske köpa med en eller annan godsak hem. (Idag blev det ett par franska ostar)
 
 
 
Tänkte på vägen hem på vänskap, om hur viktig den och mina vänner är för mig. Även om man inte ses eller hörs av så ofta finns det alltid något där, något speciellt, som gör att det just är vänskap.
Och som jag uppskattar väldigt mycket.
 
Hemma!
 
 
 
 
 
 

"Fåfängan" och lunch

    
Idag blev det en mer eller mindre spontan lunch uppe på Fåfängan. Den ursprungliga tanken var att ta båten från "vår brygga", Barnängsbryggan, över till Djurgården. Men tyvärr så missade vi båten med 30 sekunder. Alltså inte tillräckligt snabba i spurten. Och vänta en timme på nästa transport kändes så där. Alternativt hade vi kunnat promenera. Men nu var det sjöresan på 25 minuter som vi var ute efter...
Vi fortsatte längs kajen och såg flaggan vaja uppe på Fåfängan. Alltså ändrade vi planerna och stegade dit upp.
Och en lunch där, på första parkett, med hela Stor-Stockholm framför bordet kändes som ett fullgott alternativ till en lunch på Djurgården. Den kan vi ta en annan dag.
Solen skeb och det var riktigt fint väder när vi masat oss uppför berget, men när lunchen var avslutad såg vi att molnen började dra ihop sig över nejden.
Vi njöt lite extra av utsikten och spatserade sedan hemåt längs Folkungagatan och Götgatan.
 Jag njuter verkligen av att befinna mig med ena foten lite på "landet" och att ha den andra mitt i storstadens puls.
Och vi hann precis hem innan stora regndroppar började falla.
 
 
 
FÅFÄNGAN! Här byggdes redan på 1650 talet ett försvarstorn, en skans, av ryska krigsfångar. Namnet Fåfängan härrör sig från 1700 talet då grosshandlare Fredrik Lundin som bodde här byggde en "fåfänga", lusthus uppe på berget med utsikt över Stockholms inlopp.
Själva ordet fåfänga har i svenska språket använts i betydelsen ofruktbar mark. Alltså en mark där det är fåfängt att ens tänka på någon odling av vilket slag det vara månde.
Just i Stockholm fick ordet en speciell betydelse; lusthus.  En fåfänga kom till att bli ett lusthus som var byggt på ett högt berg.
 
 

Omväxling och spontanitet

    
Helgen har gått i flygande fläng och har varit både omväxlande, innehållsrik och väldigt rolig. Trots att min kroppsliga hälsa kunde vara bättre så har jag ändå njutit av att kunna vara "nästan som vanligt". Jag vill ju så mycket och blir frustrerad när kroppen vill gå på sparlåga men inte jag själv. Alltså upstår lätt en konfliktsituation mellan mitt yttre och inre jag. Mitt inre vill mer än det yttre riktigt orkar med. ( Det är lungorna som hängt upp sig lite grann.......)
 
Max som kom i lördags mitt på dagen, därefter blev det Prideparaden och senare på eftermiddagen en tur til Stora Blecktornsparken där vi mötte upp hela "Helenfamiljen", inklusive hundvalpen förstås.
Det blev ett par jättemysiga timmar tillsammans. Det är så roligt att kunna ses bara så där helt apropå, utan så långa förberedelsetider.
Stora Blecktornsparken ligger alldeles i närheten av oss på Söder och här finns stora gräsytor,massor av lekredskap, vattenlek och djurhållning med får, getter, kaniner och marsvin. (Djuren får matas.)
Varje onsdag eftermiddag är det korvgrillning och på fredagar gräddas det våfflor (självkostnadspris). Det finns också en mindre kafeteria om man själv glömt att ta med fika.
Öppna förskolan är väldigt populär och är i gång under skolterminerna och erbjuder många olika aktiviteter.
 
Blecktornsparken lördag eftermiddag.
 
Lördagkvällen bjöd också på ett spontant möte. Nu i form av middag tillsammans med härliga familjen Öhman, "goa" Beijingvänner, som var i Stockholm över helgen.
Så vid 20 tiden klev Max i vagnen och vi rullade uppför Östgötagatan till Folkungagatan och restaurang Matboden. Det var så roligt att ses igen!
God mat, många skratt och en härlig stämning förgyllde kvällen. Och Max tog verkligen hela familjen Öhman till sitt hjärta. (Jag tror nog att han särskilt kommer att minnas "Björnen sover" och det gör nog restaurangpersonalen också.....)
Jag tror vi blev de sista gästerna kvar på restaurangen och hade sedan sällskap till tunnelbanan där det blev dags att ta farväl för den här gången. Max somnade i vagnen på vägen hem när vi gick Götgatan ner och både han och jag var helt överens om att vi haft en jättetrevlig kväll. Stort tack familjen Öhman!
 
Ett glatt möte, Elisabeth, Maria, Roland, Max och jag .
 
Maria och Max fann verkligen varandra. Vilken underbar tjej, så fylld av entusiasm och glädje.
 

Söndag och dags för Max att återföras till föräldrarna i Uppsala. Och tomt blev det här hemma!
Det är verkligen så härligt att ha förmånen att få "låna honom". Han sprider verkligen glädje.
 
  
     Att åka tåg är alltid roligt och det är mycket som händer.  Och i Uppsala möter mamma Liv. "Hej då mormor!"
 

Mormor tar vändande tåg tillbaka till Stockholm och den blå himmlen fortsätter att behålla sin färg. Kanske är det för att jag packat ner ett paraply? Bosse möter mig och vi strosar hemåt genom Gamla Stan och över Slussen. I stort sett den väg vi brukar ta. Uppe vid Södermalms Torg ser maken ett ledigt bord ute ( sällsynta) på restaurang Blå Dörren och det blir en spontan och för oss tidig söndagsmiddag. Men inte gjorde det något, inte alls. God mat och dryck och en mycket njutbar söndag i Stockholm.
Roligt att sitta på första parkett och dels titta på människor som passerar och dels blicka över mot Djurgården och även kunna se lite av vad som händer på båtfronten vid Skeppsbron.
 
Nu väntar OS på mig och jag ser fram emot männens 100 m. Minns fortfarande mycket tydligt och med en rysning OS i Beijing då vi var på plats både till 200 m finalen och flera andra fri idrottstävlingar. Simhoppsfinalen med Anna Lindberg skall också bli spännande att se. Håller alla tummar.
Och så härligt med  svenskt silver i triathlon av Lisa Nordén. Vilken prestation!!! Fantastiskt!
Guldmedaljen i segling kändes nästan overklig, men det var den inte. Jätteroligt!! Och lika fantastiskt det!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Stockholm Prideparad

    
Min vana trogen så begav jag mig ner på stan för att se på Prideparaden. jag vet inte vilket år i ordningen det är, men säkert det tionde året.
Men i år fanns ett nytt inslag med för min del; Max. Och han var spm vanligt på ett strålande humör och flirtade friskt med alla som stod runt omkring oss.
Vi hittade en bra plats på Hornsgatan, första parkett. Men det dröjde länge innan paraden passerade oss. Men Max är en tålmpdig ung man. Och med viss tilldelning av kex så var han idel solsken. Och det var mycket att titta på över allt.
Klockan 13 skulle  "tåget" starta  från Humlegården och först vid 15.30 kom de första deltagarna i paraden till Hornsgatan.
I år räknade man med att det var 45 000 med i själva tåget och det kan inte ha varit en enkel match att få alla dessa att komma i väg på tid.
Alla Stockholms gator längs paradvägen var fyllda av entusiastiska människor och stämningen var verkligen hög!
Tyvärr vet jag att det var kravaller och motdemonstrationer mot paraden på andra håll i Stockholm.
 VERKLIGEN TRIST!!
 
 
Hornsgatan klockan 14.40, paraden är på G.
 
  
Max "going!" Världens charmtroll!
 
 
 
 
Max och jag såg bara början av paraden för sedan väntade andra aktiviteter för oss. Men vi kommer att vara på plats även nästa år.
 
 
 
 
 

Fyrans buss och jag fylls av tankar

    
Onsdag morgon. Och för mig en tidig sådan. Ofta börjar inte mina mornar förrän vid 9.30 tiden, men idag var maken och jag på väg till fyrans buss redan strax efter åtta.
Bara momentet att stiga på tar numer tid. Inte så att resenärerna saknar biljetter och måste dividera om det med chauffören, utan mer att facebook skall uppdateras just i påstigningsmomentet.
När vi, lite lätt, tränger oss förbi några uppdaterare på väg in i bussen är det samtidigt andra uppdaterare som står fastnaglade i mittgången ivrigt tittandes och pekandes på sina smarta telefoner.
Jodå, min är också med. Men jag har inte facebook, så med lite lätt trängning kom vi förbi uppdaterarna och kunde slå oss ner på riktigt bra platser.
Att åka buss nummer 4, som går från Gullmarsplan till Radiohuset på Gärdet, en tur som tar ca 50 minuter, är en upplevelse i sig. Här ges det rika tillfällen till både kändisspotting, om man är vaken och alert och naturupplevelser.
Nåja! Men jag anser att just färden över Västerbron, där Stockholm med allt sitt vatten breder ut sig, är fantastisk. I övrigt är det nog mer stadsmiljö...Men allt har sin tjusning och så även en tur med buss nummer 4.
Perfekt sightseeing om man är ny i stan!
Att lite diskret titta på sina medpassagerare en onsdag morgon kan vara en upplevelse. Idag var en sådan morgon.  De flesta är djupt koncentrerade och sitter med nerböjda huvuden.
Om man inte visste, så skulle man kunna tro att alla passagerare mediterade .
Men då och då avbryts tystnaden av småfnitter eller högt prat och övriga passagerare får ta del av föregående kväll händelser. Ibland mycket detaljerat.
Själv försjunker jag vid Fridhemsplan i tankar. Exakt vad jag tänker vet jag inte. Men det är en massa senarier som passerar revy. Det är ostrukturerat och rörigt i mitt huvud. Jag försöker sortera, lägga tankarna i fack. Och just när jag hittat facken så är det dags att kliva av. Jag har blivit trött på kuppen.
 
 
Vi sneddar genom Vasaparken, passerar Astrid Lindgrens torg, kommer till Dalagatan, Astrid bodde här, och fortsätter fram till slutmålet.
Är det OS tider, så är det!!
 
 
 
Och kanske, bortsett från alla tankar jag hade under bussresan hit, så är det väl dags att satsa på Rio 2016.
Inte som aktiv deltagare direkt, men jag kan utgöra en del av en entusiastisk publik.
Men för min del räcker det nu om jag uppdaterar mig själv då och då.
Tack för all stöttning på vägen mot toppformen! Den är snart här!
Kramar!
 
PS Om inlägget verkar svårt att förstå, så kan jag förstå det.....Men man får läsa mellan raderna....
Och att åka buss är alltid spännande. Eller?