Fuengirola!

    
Semester igen! Härligt! Vi startade tidigt söndag morgon från Stockholm och tog flygbussen till Västerås och sedan blev det vidare transport med Ryan Air till Malaga.
För oss var det första gången vi flög med Ryan Air och jag måste säga att som rent transportmedel så gick resan väldigt smidigt.
Vi hade förbokade platser längst fram och därmed gott om benutrymme så de lite dryga fyra timmar som resan tog var t.o.m. riktigt hyfsade även komfortmässigt. Jag kan verkligen rekommendera att förbeställa platser när biljett bokas. Man får gå ombord först och hinner slå sig ner innan alla andra passagerare kommer ombord.

I Malaga möttte Iris oss och efter en resa med "pendeltåget", direkt från flygplatsen och längs kusten så var vi 20 minuter senare framme i Torre Blanca. ( En del av Fuengirola på spanska Solkusten)


Utsikt från Iris balkong mot trädgården och 200 meter från huset breder Maedehavet ut sig.


Välkomstcava med tilltugg. Så mysigt att träffa Iris igen!


Stranden var lite öde vid 19 tiden.


Till middagen blev det på Iris inrådan "gambas pil-pil" till förrätt, grillade räkor i med vitlök och chili. Jättegott. Det kommer att bli en klar favorit under veckan.
Vi slog även runt på nykokta musslor som också var jättegoda. Inser att det kommer att bli mycket skaldjur för mig under veckan här. Härligt!


Bosse, Iris och jag njuter av god mat och dryck.

Det blev en jättefin eftermiddag och kväll med många skratt. Tack Iris för att vi fått komma hit! Det kommer att bli en härlig vecka!



Slimmad packning.

    
Nu har jag packat väskan, ett handbagage och vägt det noga. Maken och jag skall för första gången åka med Ryan Air och vi har valt att inte checka in något bagage. Mest  en utmaning att se om det kan fungera att resa med ett handbagage på 10 kg och där ha med sig det som behövs för en vecka. Flyger man med Ryan Air så får ingen handväska, datorväska eller kameraväska finnas med extra,( det får man på andra bolag) utan allt skall ner i det handbagage man får ta med. Handbagaget får väga högst 10 kg och får inte ha större mått än 55 cm x 40 cm x 50 cm. Helt okay i sig. Men som sagt inget mer.
Vid en närmare titt upptäckte jag att just handbagagemåtten varierar mellan olika flygbolag, men de flesta är ju inte så där jättepetiga. Men nu är jag rustad för petighet och tar det som en sport.


Handbagageet är noga vägt....

I morgon bär det alltså av till södra Spanien, Fuengirola och besök hos tidigare Kinakollegan och väninnan Iris. Jätteroligt!

Så det kan bli!

    
Ibland blir inte saker och ting som jag tänkt. Men inte gör det så mycket. Det blir  oftast något annat i stället.
Igår skulle jag prova ett för mig nytt recept på räk och ostpaj och för säkerhets skull hade jag två lite olika recept framtagna.
För att minska på fettet brukar jag ta i lite kesella, men det hade jag glömt att köpa så jag fick ta den vanliga mängden
matfett.
I ena receptet stod det vetemjöl och i det andra skulle man ha bovetemjöl. Bovetemjöl verkade annorlunda. TYvärr fanns det inte i vårt mjöllager. Men däremot en helt ny påse med dinkelmjöl.
Det borde kunna användas. Ekologiskt från Saltå Kvarn, borde passa bra.
Tittade på internet och läste att just dinkelmjöl var utmärkt för att få en spröd pajbotten. Man skulle bara se up så att pajdegen inte blev för hård.
Sagt och gjort! Pajdegen vilade sin timma i kylen i sin form och var sedan på förgräddning i ugnen en kvart.
Jag vispade ägg och oststanningen till fyllningen under tiden och skalade räkor.
När pajformen kommer ut ur ugnen och jag försynt känner på pajskalet så är det mjukt och poröst. Det kändes som om det var skorpsmulor. Pust!


Här går det inte att hälla i någon fyllning...

Nu börjar vi bli hungriga. Vad göra? Beställa pizza eller rusa upp till ICA för att hitta något? Nejdå.
Jag kommer på att det får bli en ugnsomelett med räkor. Smörjer en form, häller i smeten och så in i ugnen i 20 minuter.


"Det bidde ingen paj, men det bidde ugnomelett"


Äntligen klart! Och visst blev det gott!

Skall nu ut i det härliga vårvädret och fram på kvällskvisten gäller det att slimma packningen inför Spanienresan i morgon. Det skall bli en utmaning! Återkommer om resultatet.

Ingen SNAPS idag!

    
Stockholm bjöd på fint vårväder med en del kastvindinslag. Men i lä var det väldigt behagligt att sitta. Max och jag mötte upp hans mamma liv och tog en sväng på stan. Och det var vi inte ensamma om att göra. Som så ofta dessa fredagar när våren ger sig till känna så är Stockholms gator och uteserveringa fyllda till bredden från lunchtid och fram till stängningsdags.
Max och Liv tåg tåget hem till Uppsala och i Gamla Stan mötte Bosse. Vi strosade upp mot söder och hade tänkt slå oss ner på restaurang SNAPS.
Tanken var god! Solen fortsatte att skina, vår i luften och att sitta på en uteservering och mysa är hur trevligt som helst.
MEN! Vi hade inte alls räknat med att restaurangen var helt fylld av blivande studenter. Stockholms och förorternas gymnasieskolor hade sin mösspåtagning idag. Och givetvis ville alla till Söder och restaurangerna vid Medborgarplatsen.
Så något besök på SNAPS för oss idag blev det inte.
Vi tilhörde just idag fel åldersgrupp.
Men "jag minns den ljuva tiden"....

"Leklandet"

    
Första, men troligen inte sista gången, som jag är på ett s.k. lekland.
Premiären blevi Sickla, Nacka och på Andy´s Lekland. När jag såg namnet Andy så tänkte jag främst på Beijing, restaurang Sole Mio och Andy som äger den. Men nu befann sig Max, moster Helen och jag mig alltså på ett lekland.
Entré för Max betalades och sedan var det fritt fram. (Vi vuxna fick gå in gratis.)
Själva leklandet var välorganiserat och det föräldrar/vuxna skulle vara med och det var tydligt uppmärkt var de små barnen bäst kunde leka.
Max fastnade i bollhavet, men började först med att städa, d.v.s. hanplockade in de bollar som befann sig utanför själva bollhavet. Rutchbanorna var också roliga, liksom studsmattorna.Max har jättebra motorik,  är mjuk i kroppen och var väldigt glad över allt han klarade av att göra. Skratten var många och ibland hans förvåning också.
(På leklandet fanns det aktiviteter för ålddrarna mellan 1 och 10 år )


Moster Helen och Max i bollhavet.


Roligt med rutschbana!                                     "Fikapaus" med bulle och juice.


Rita, Max och moster Helen; nu i bowlinghallen. Också roligt!

Det blev en sen middag hemma men det fanns både ork och glädje kvar att bistå Bosse vid matlagningen.





Nöjd och glad! God natt, min fina prins!












Saknat och längtat....

    
Oj, vad jag saknat och längtat efter Max! Det har gått mer än två veckor sedan vi sågs. Men idag så! Max kom på förmiddagen med tåget från Uppsala tillsammans med sin pappa och jag mötte på Centralen. Ett kärt återseende blev det.
Vi uträttade några ärenden och gick sedan Drottninggatan mot Gamla Stan. Alltid mycket att titta på och Max är intresserad och nyfiken på det som finns runt honom.


Ljuvliga Max!

På vägen passerade vi en Eccobutik och jag bestämde mig hastigt för att gå in och titta efter ett par bra, lätta och svala "gåskor". Båda mina stortår är ju speciella och ofta med avsaknad av naglar, så jag har ofta svårt att hitta bra skor. Men efter att ha tittat runt en kort stund så bestämde jag mig snabbt för dessa. Kanske inte världens snyggaste, men hur många gå/löpskor är det? Bekväma var de och det var viktigast.


Max och jag fortsatte mot Gamla Stan och gick upp mot slottet.



Vi fortsatte genom smala gränder och fortsatte att titta på spännande saker.


Den mulna, grådaskiga himlen började byta färg ju längre upp mot Slussen vi kom. Jag kunde gärna tänka mig att fortsätta primenera hemåt men Max som är intresserad av bussar, tunnelbanetåg och annat som rör sig ville gärna att vi skulle ta en blå buss. Sagt och gjort, trean tog oss nästan hem.
Välkomna! Bosse mötte oss i dörren.


Visst är jag fin?


Max hade på sig sina nya fleecefodrade byxor och jacka från Didriksons med svetsade sömmar, en sorts "galonställ" men som andas. Byxorna går upp som en väst över ryggen och värmer skönt när det blåser så det blir inget "våtvarmt omslag".
Just nu sover Max och vilar sig i form.
Snart skall vi ta oss ut igen på nya äventyr och möta moster Helen i Sickla.
Och Max stannar hos oss tills i morgon! Då väntar spännande saker....






Till Stockholm

    
Marie; tack själv, jag tyckte det var jätteroligt att ses igen och vårt lag var absolut i god form.....Vi ses i Stockholm!
Annmarie; jag blir lika glad varje gång att du är med på "resan". Vi hörs! Tack för hälsning!
Katarina och Cissi; Roligt att ni följt med på bloggen och visst visar jag att jag tycker om Beijing.

Tack alla som följt min resa och för den fina respons jag fått både av kända och okända.
Nu blir det några dagar i Stockholm innan väskorna packas på nytt för avfärd på söndag till södra Spanien. Jätteroligt!


Igår lämnade jag Beijing för den här gången. Jag kan inte påstå att jag sov i godan ro natten mellan måndag och tisdag.
Swissairplanet hade avgångstid redan 06.25 vilket i sin tur innebär att jag borde vara på flygplstsen (27 km nordöst om Beijing) omkring klockan 05. Tidigt!!!
Incheckningen skötte jag via datorn och skulle bara lämna väskorna. (Men på Beijings flygplats, i motsats till många andra,  finns inte de långa incheckningsköerna, det är ofta bara en till två före i kön så det momentet brukar gå jättesnabbt.) Ofta tar däremot säkerhetskontrollen lite tid. Alla datorer som skall upp, telefoner, vätskor som skall hällas ut och annat pyssel.
För att jag skulle vara riktigt säker på att vakna 03.30 hade jag bett maken att ringa och jag hade också två telefoner på ringning. Så med dessa vidtagna åtgärder tänkte jag mig i varje fall fyra timmars god sömn. Av dessa tankar blev intet. Jag sov oroligt och vaknade med ojämna mellanrum och redan halv fyra steg jag upp packade ner det sista och gav mig ut på gatan för att leta efter en taxi. ( Eftersom många populära dansklubbar ligger i området och som har öppet till 06 så brukar det finnas taxi här, men man vet aldrig.)
Undrar om flera av stadens taxichaufförer på något sätt visste att jag skulle hem. Det stannade tre bilar och ville köra mig. Ibland kan det vara så att bilar stannar, frågar vart man skall åka och sedan själva inte skall åt samma håll och följdaktligen inte vill köra.
För det facila priset av 100 kr, nattaxa; annars kostar det från mig ca 70 kr blev jag i ilfard fraktad ut till flygplatsen på 20 minuter. Det gick undan vill jag lova! Sedan flöt allt som på räls tills vi kom upp i luften, alltså raka spåret.
I luften satte en berg-och-dal-bana i gång. Visserligen var den helt kostnadsfri, men för en annan som är känslig just för detta fenomen i luften blev det en rivstart. ( I nöjesparker åker jag gärna ber-och-dal-bana) Men jag har varit med om detta över Beijing flera gånger och molnlagret tjockt så är det.
I denna situationen sände jag tankar till vännerna Lars-Erik och Elene Uneståhl som i Thailand, på under fem minuter, lyckades få mig att träna på vad jag tankemässigt skulle focusera på när jag flyger och det känns skumpigt eller på andra sätt mindre angenämt. Vilket jag ofta gör! Och det fungerade ganska bra. Det tyckte medpassagerarna också!

Sov några timmar på planet, nyttjade det stora utbudet av film och spel, läste och löste korsord. Serverades god mat och dryck av en trevlig besättning och landade Zurichtid klockan 11 efter att ha varit i luften i drygt nio timmar.
Byte av flyg, ingen direkt väntetid och till Arlanda.

Stockholm mötte med fint vårväder men någon eftermiddagspromenad blev det inte.
Uppackning, god middag och tidig sänggång. Fick kämpa för att hålla mig vaken till klockan 23. Men å andra sidan är då kroppens tid 05.....


Tisdag kväll klockan 23 och god nattt.

Onsdag morgon. Kockan är sju på morgonen och jag känner mig utvilad efter åtta timmars sömn.
Vackert väder, men morgonen är kylig, +4.
Sitter med en kopp te och och tittar ut. Morgonrusningen i trafiken har börjat, tvärbanan, bussar och tunnelbanetågen transporterar människor som skall till och från sina jobb. I Hammarbyslussen är det lugnt än så länge och inga båtar som skall slussa.
Stockholm och lägenheten på Söder är hemma, men med det menas inte att jag själv. fysiskt, måste vara här.
Men det är en bas och från den kan jag utgå och sedan känna mig hemma lite varstans i världen.
Och att resa, långt eller kort, till det kända eller okända, att möta nya och gamla vänner; att befinna mig "mitt i", är också en del av mig.


God morgon onsdag.

Visst blev det kinesiskt även hemma!
Den kinesiska premiärministern Wen Jiabao är på Sverigebesök. Och här vill det nu till att svenska företag är "på hugget för att få en del av kakan."
Svenska media ha uppmärksammat besöket ordentligt. Premiärministerna besök här kan medverka till att stärka exporten till kina och detta har stor betydelse för svenska ekonomi.

Enligt Dagens Nyheter från i går finns nu över 400 svenska företag i Kina och 1500 Sverigerelaterade företagär etablerade i Kina. Dessutom bedriver mer än 10 000 svenska företag handel med Kina. Att Kina var en stor marknad för Sverige visste jag, Men inte hur stor.
(Sverige exporterade förra året för nästan 40 miljarder kronor och importerade varor för mer än 44 miljarder kronor.)

Vi hörs!






Zài jiàn, Beijing!

    
Måndag och sista dagen i Beijing för den här gången. Under de 10 dagar som jag varit här har jag gjort bara det jag velat;njutit, träffat mina vänner, ätit väldigt gott och mycket, champagnebrunch på hotell St. Regis, varit uppe i Beijings högsta byggnad - baren på Shangri-La hotellet, China World Tower och ätit,  suttit på uteserveringar i kortärmat både dag och kvällstid, promenerat runt sjöarna, besökt  för mig nya butiker och marknader, varit på "skolevent" med middag, besökt parker, varit på SWING (bar/dansställe), tittat in på för mig nya barer,  även besökt de "gamla"  och för mig mer välkända, tagit massage flera gånger, jobbat på skolan en dag, manikyr och pedikyr har också hunnits med ett par gånger och lite shopping. Så jag undrade i kväll när mina väskor var packade vad som fanns med. I varje fall vägde inte resväskan mer än 20 kg och jag får ha 23, så lite har jag nog aldrig haft med mig. Inte ens handbagaget är tyngre än det får vara....Ovanligt!!!

Tog idag en tur ner till Pärlmarknaden, Hong Qiao, för att köpa ytterligare ett uv filter till min Canonkamera och uträttade lite andra småärenden. På Pärlan finns även några "hemliga butiker"  som jag ville besöka. Vissa dagar finns de och andra dagar finns de inte. Så man vet inte, men det är lite av upplevelsen. Idag hade jag tur och de flesta fanns. Så det jag behövde komplettera på inköpsfronten ordnade sig helt perfekt. Och här behöver man aldrig pruta! Skönt!
Resten av dagen....

Lunch utomhus i shoppingcentrat The Village.


Manikyr och pedikyr, jättebra och lugnt, på ovanvåningen av vårt "ena vardagsrum", restaurang Sole Mio. Ny ägare!


Middag på restaurang "Fyra kronors" med Anna och Marjo. Vi kallar det "Fyrakronors" för när vi för ett antal år sedan började äta här kostade rätterna runt 4kr/st. Nu kostar de lite mer, men det är väldigt god mat och miljön är mycket kinesisk. För tre rätter och dryck betalar man ca. 45 kr och delar man då det på tre.....BILLIGT!




Marjo, Anna och jag slår runt på nudelsoppa med chili, gröna bönor och potatisstrimlor som är kokta.

Sängen väntar snart för klockan 03.30 skall jag upp och 04.00 skall jag och ut på gatan och och leta taxi.  Spännande!! Planet går 06.25 och det vore ju käckt om jag får en taxi som vill köra mig till flygplatsen.
Men jag är incheckad och klar....
Och Beijing! På återseende! Jag kommer tillbaka i september/oktober!

Härlig söndag i Beijing

    
Lite disigt, men solen lyser igenom och värmen är åter. Tittar på termometern och avläser +24. Bara att rätta klädseln efter det. Sandaler, halvlånga byxor och en sval kortärmad tröja blir bra.
Bestämmer mig för att ta bussen upp mot "sjöarna" och gå runt Ho Hai. (En av sjöarna.)
Vid busshållplatsen minns jag inte vilken buss jag skall stiga på. Funderar ett tag, tittar på tidtabellen där också hållplatserna är angivna. Dock på kinesiska och det kan jag inte läsa.
Ber om hjälp, det klarar jag däremot på kinesiska och har två bussar att välja på. Valet blir enkelt. Jag tar den buss som kommer först...
Utrustad med busskor så kostar resan ca. 50 öre. Helt ok.
Sittplats blir jag erbjuden direkt. Jag ser väl gammal och tärd ut.
Försöker minnas hållplatsens namn där jag skall av och lyckas bra. Alltid något!


Trevligt att åka lokalbuss.


Mysig söndagspromenad uppe vid Ho Hai, en av fyra konstgjorda sjöar i området.




Det renoveras på många ställen och en hel del renoveringar har skett sedan jag var här i november.


Ett grillspett i från ett gatukök smakar väldigt bra.


Passerade Trumtornet, Gulou, som byggdes på 1200 talet. Härifrån varnade man med trumslag om faror som t.ex. bränder i Beijing. Det går också utmärkt att ta trapporna högst upp i tornet och då har man en jättefin utsikt söderut över staden.


Har lämnat sjöområdet och gått österut och kommit till den gamla och idag mer turistiska gatan, Nanluogu Xiang.
Här finns mängder av mysiga butiker, gallerier, små "hål -i -väggen-matställen" och restauranger. Och massor av folk!


På många ställen finns "roof top" restauranger/caféer. Alltså, uppe på husets tak har man ofta och ganska provisoriskt ordnat en servering.


På sina ställen  längs gatan finns fina blommor i krukor.


Hutonger, smala gränder med gårdar och hus finns bevarade.

Efter min promenad i dessa favoritkvarter så tog jag så småningom bussen hem och satte mig i mitt "andra vardagsrum"; uteserveringen på restaurang Sole Mio. ( Vid kall väderlek blir det förstås inomhus...)
Datorn är med för säkerhets skull.
I kväll väntar middag i goda vänners sällskap på den belgiska restaurangen Morell´s. Tror nog jag skall slå till på en riktigt bra oxfilé och ett gott rödvin.
Och sedan får vi se vad som väntar oss i Beijingkvällen.






Ostindiefararen Götheborg

    
Igår hade jag turen, att tillsammans med rektor och en lärare, få följa med min "gamla klass" på Svenska Skolan i Beijing till invigningen av en utställining som heter "Jacob seglar till Kina," Ostindiefararen Götheborgs resa 1743-1745.
Utställningen som är tänkt för barn är ett samarbete mellan Kina och Sverige och bygger på en barnbok som just heter "Jacob seglar till Kina." Utställningen kan ses på "The Chinese Museum Of Women and Children".
Boken är är en historisk bildberättelse och skriven av Anita Steiner som också gjort de jättefina teckningarna som finns i boken. Många av teckningarna finns också på plats i utställningslokalerna. Texten är spännande och underhållande och ger en god inblick i sjöliv och besök i främmande länder för ett par hundra år sedan.
Invigningen var som sig bör här mycket pampig och med många tal.Både de kinesiska och svenska skolbarnen barnen som var inbjudna framträdde med olika sånger.
Idas sommarvisa och Skolsången blev det svenska inslaget.
Eleverna från SSB hade fått prova ut båtsmansdräkter och såg ut att vara vana sjöfarare allihop. Jättefina! Och givetvis gjorde de succé.




Gruppfoto. Kinesiska och svenska skolelever och även representanter från alla de organisationer, både svenska och kinesiska, som gjort utställningen möjlig.



"I skeppsprosten Holmertz dagbok från Ostindiefararen Götheborg fanns tre fripassagerare med. En av dem var Jacob och tillsammans med honom skall vi segla till Kina".

År 1743 avseglar Ostindiefararen Götheborg från Klippan utanför Göteborg. Tre unga fripassagerare Jacob, Carl och Magnus har smugit sig ombord på skeppet. I boken är det Jacobs öden och äventyr som skildras. Jacob får under resan se och uppleva många spännande och fjärran platser som Cadiz, Java, Kanton och stormfyllda färder med ostindiefararen.
Boken gavs ut redan 1994, då på svenska, men är nu översatt både till engelska och kinesiska. ( Jag fick igår boken på både svenska och kinesiska)


Bokens författare, Anita Steiner, med ett par kinesiska flickor som målat med vattenfärg.


Många av de kinesiska barnen blev inspirerade av de vackra teckningarna från boken, gjorda i vattenfärg, att de ville pröva att måla.


En av författarinnans bilder från boken.


Vackert kinseiskt prrslin fanns att beskåda.


Ett par små barn som gav mig en lyckopresent i form av ett bokmärke.


Företag som sponsrat utställningen.


Visst måste jag också känna på livet till sjöss. Lika bra, för på tisdag lämnar jag Beijing  för denna gång och seglar hemåt. Flyger rättare sagt!






Regnet det bara öser ner...

    
Det har varit en väldigt spännande och händelserik dag och kväll. Dagens stora händelse återkommer jag till i morgon. Krävs lite eftertanke.
Den grå himlen som mötte mig i morse övergick fram på eftermiddagen i regn. Bra, för då tror jag att morgondagen bjuder på sol igen. Och bra luft!
Jag skulle fram på kvällskvisten möta upp några kära vänner för middag på en italiensk restaurang en bit från mig och anande att det skulle bli klurigt att få tag på en taxi i regnet
Men nu provade jag något för mig nytt i Beijing, en cykelrickshaw. Dessa har väsentligt ökat i antal och kanske i samma takt som jag tycker att taxibilarmas antal minskat.
Jag satte mig på ett bekvämt sammetsklätt, rött, säte och bakom ett plastskynke för att inte bli blöt och försökte få in fötterna. Ville ju helst att de också skulle hålla sig torra.
Min förare trampade i väg och tack och lov så var det cykelbanorna som gällde för detta fortskaffningsmedel.
Smidigt gick det och stoppen var få, något enstaka trafikljus fick ju även min förare respektera. Jag tittade på de lååånga bilköerna och var glad för att jag inte satt i en taxi. Verkligen smidigt! Och snabbt!


Fotot är taget genom plasten och jag sitter både torrt och bekvämt.


Det blev en jättetrevlig kväll med god mat och dryck och vi tillbringade flera timmar på restaurang Alio Olio uppe vid Chaoyangparkens västra sida, Chaoyang Gongyuan Xi Mur.
Och med tanke på att det är en ny dag i morgon så blev timmen inte alltför sen.
Taxi, en helt vanlig, fick vi när det var dags att åka hem.
Men regnet fortsatte, om än i mindre omfattning.






Lättsamt i parken.

    
Jag hade förmånen att bli inbjuden till en allpersonalaktivitet som festfixarna på SSB ordnat och festgeneralen Elisabeth ledde oss med instruktioner och glada skratt. Härligt!
Och vad passar bättre när man är i Beijing än att vara i en park och ha de Olympiska Ringarna som utgångsläge.
Solen lyste även idag med sin frånvaro med vi som var med strålade i kapp. Och den blå himlen fick vi tänka oss.
Vi delades in i lag och utrustades med papper, kritor, snacks och frukt och uppgiften vi skulle göra tillsammans var att måla ett sommarlandskap.
Parken var vacker och gav bra inspiration och vår grupp hittade både bord och stolar så att vi bekvämt kunde sätta i gång. Ja, jag vet...Att rita och måla är inte är inte min bästa gren men alla skulle hjälpas åt, vilket vi gjorde under glada tillrop. Återsamling och presentation av alla gruppernas målningar och givetvis mycket applåder!
Nästa stopp blev på restaurang Eudora Station, som också ligger i Lido, ett område (sdadsdel) som ligger  några km norrut från Sanlitunområdet där jag bor.
God mat och dryck, skratt och hög stämning. Jättetrevligt!
Och jag var så glad över att få vara med. Stort tack till alla och särskilt till festfixarna.




Elisabeth delar in oss i grupper.                              Samling i färggrupper vid de Olympiska Ringarna.


Vackert!


I Beijings parker pågår alltid många aktivteter och pingis är en. Här spelar lite äldre damer...


Vår grupp skapar.                                                          Och här är skapelsen; sommar både i Kina och i Sverige.


De japanska körsbärsträden är ju så vackra.


Jättetrevligt! Känner mig fortfarande lite som om jag hörde till...


Därför Beijing!

    
Jag vet att många undrar varför jag väljer att åka tillbaka till Beijing. Jag har bott här i i mer än tre och ett halvt år, varit på besök fyra gånger efter det och ändå kommer jag tillbaka....
Några entydiga svar finns nog inte. Men Beijing finns i mitt hjärta, för alltid och jag känner mig hemma här och staden är en del av mig. Här finns ALLT, precis Allt och inom räckhåll. Jag vet också att det är kontrasterna här i stan som tilltalar mig på ett särskilt sätt och tillgängligheten. Inget är besvärligt!
Och hela staden känns/är säker. Det är en stor skillnad mot t.ex. lilla Stockholm, där jag inte vågar åka tunnelbana om det är fotbollsmatch och några av Stockholmslagen spelar. Helt förfärligt!
Just nu bor jag i samma hus, i grannlägenheten, mitt på Gongti Beilu, där jag och Bosse bodde under vår tid här. Så visst känns det hemtamt. Kan inte bli bättre! Och jag har haft tur; antingen har jag bott hos vänner eller i lånad lägenhet och det ger per automatik en hemkänsla.
För att uttrycka det hela på "Stockholmsvis" så bor jag ungefär mitt på Stureplan. (nöjen, restauranger, shopping m.m. inom gånggavstånd) Men det är trevligare här (än på Stureplan) och inte alls snobbigt. Långt därifrån!

De fina dagar och kvällar jag haft  hitintills har idag bytts mot en mulen himmel och ganska dålig luft. Men varmt är det, +25.
Och just nu drar ett åsk och regnväder förbi, men jag hoppas på att morgondagen möter mig och alla andra med strålande sol igen. Om inte, så är jag ändå glad över att vara här...


Nybyggda hus, SOHO SOUTH, mitt emot Yashow. Här finns bostäder, gallerior och kontor.



Och alldeles bredvid säljs sopor för återvinning. De vägs  och betalas efter vikt.


Posten, just där jag bor. Här sorteras allt för hand.


Bakom det stora shoppingcentrat "THE VILLAGE", i SANLITUN ( 10 minuter från där jag bor) finns denna bar och rstaurangtäta gata.  Här finns ett stort utbud av inhemska gaturestauranger och även många barer/restauranger/nattklubbar i mer västerländsk stil.


Det går alldeles utmärkt att slå sig ner och äta både gott och väldigt billigt. Kan man inte kinesiska/mandarin så går det bra att peka på det man vil ha. "Mei wenti" = inga problem. Utan bara väldigt trevligt.



Härom eftermiddagen; Shangri La hotellet, Beijings högsta byggnad och Athmosphere Bar. Värt många besök!


Och sist men inte minst... Max, mitt barnbarn, i Beijing, december 2011 och här i lägenheten.


En-Dags-Lärare

    
Trots semester, så hade jag ställt klockan på ringning redan strax efter sex i morse. En arbetsdag på Svenska skolan och i min "gamla klass" väntade, vikarie. (Jag jobbade ju här under oktober och november, innan jag fortsatte min tripp mot ytterligare skoljobb i Thailand.)
En härlig morgon och solen var uppe till och med före mig.
Mötte upp Anna och Marjo strax efter sju och vi gick till skolbussen tillsammans. Det kändes som om det var i går vi gick den  sträckan. Och det var det inte!
Resan ut till skolan tar fortfarande omkring en timme och det plockas upp elever längs skolvägen. Så precis före 8.30 är vi på plats.


Kinesiska skolbarn börjar redan vid 07.30 och passar på att äta sin inhandlade frukost på gatan innan den långa skoldagen tar vid. Ofta slutar de inte förrän 16.30 eller senare och då väntar ca tre timmars hemarbete. Kanske lite mindre för de allra yngsta eleverna. Här vid kiosken säljs också pennor, sudd och skrivhäften. Så alla är välutrustade.

Det var verkligen jätteroligt att träffa klassen igen. Och nu var den utökad med tre nya elever. Kul!
Eleverna hade skrivit på whiteboarden och önskat mig varmt välkommen. Och visst blev jag tårögd! Men en hel skoldag skulle vi komma att ha tillsammans.
Lika roligt var det att träffa de "gamla kollegorna". Även det precis som förr. Men nu tänker jag framåt......


Flitens lampa lyser här i klassrummet.


Lite rast måste man ha. Villa Villerkulla, som kommer från världsutställningen i Shanghai, Svenska Paviljongen,
är fortfarande rolig att leka i både för stora och barn.


En ny konstgräsmatta gör fotbollsspelet ännu roligare.

Jag njöt av dagen och hade väldigt trevligt tillsammans med den fantastiska elevgruppen och det kändes precis som vanligt....
Och visst kändes det en aning vemodigt att säga "hej då" till alla och visst kramades vi lite extra i bussen när skoldagen var slut. 
Jag är pensionär, har valt det och trivs med den tillvaron. Men att göra ett och annat gästspel så här som en-dags-lärare i en elevgrupp (och lärargrupp) som jag känner så varmt för, det känns både stimulerande och uppfiskande.


Magnoliablommor finns det gott om på skolgården. Visst är de vackra?

Fart och fläkt

    
Sommarvärme och strålande sol! En härlig dag med andra ord. Och idag stod shopping med ett par väninnor på programmet. För egen del så är jag välförsedd från tidigare vistelser här med både kläder, plånböcker, bijouterier, väskor m.m. för flera år framåt i tiden. Men jag ville i alla fall passa på att köpa lite presenter till mina nära och kära där hemma.
Vi började shoppingturen på "hotellmarknaden", ett för mig helt nytt ställe. Här finns allt, precis allt och lite till i fråga om porslin, handdukar, sängkläder, utrustning för kök och mycket mer.
Några små gästhanddukar och en skål till dem i badrummet blev mina inköp här.
Men jag var väldigt sugen på att köpa vackra kaffekoppar med tillhörande fat och en hel del annat också...
Det behövdes bara en kort fundering, så blev svaret till mig själv ett strängt nej.


Långa gångar med massor av spännande butiker i två plan.  Åsa och Birgitta med bilen framkörd för transport till Pärlmarknaden.

På Pärlan blev det powershopping. Vet man exakt vad man skall ha och till vem man skall gå så är shoppingen här enkel och man behöver heller aldrig pruta som välkänd kund. Jätteskönt och allt går mycket snabbare.
För egen del blev det ett par skinnsandaler och jag hittade också de presenter/beställningar jag skulle ha.
Numer går jag bara till Yashow vid enstaka tillfällen och till Silkan går jag inte alls längre. Det gör så många andra.
Pärlan tycker jag är lugnare och trevligare och där finns ett större utbud. Men det är ju en smaksak var man har sina kontakter och var man trivs.
Och egentligen har jag nästan tröttnat på marknadsvaruhusen, även om det är roligt att handla där ibland.


Jag kunde inte motså dessa skor till Max. Letar vidare efter ett par converse till honom i passande storlek. (Liten)

Lunch på Brown Door hör till. "Höstack", (friterad potatis) bönor och lemonchicken smakade utmärkt.

Restaurang Brown Door; nejdå ingenuteservering. Dukar på tork!         "Höstack"

Eftermiddagskaffe med hembakad rulltårta intogs i trädgården hemma hos Birgitta och det var så härligt att sitta i solen och njuta av tillvaron och bara ha det bra.






Trevlig plats för eftermiddagskaffet.


Vackra japanska körsbärsblommor på träden utanför "mitt hus".

Nu är det dags för fortsatt trevlig samvaro med vänner och middag. Kanske blir det på en restaurang där det går att sitta ute. (Här i Beijing är det inte lika vanligt som hemma med utomhusserveringar/restauranger.)

Och i morgon blir det en arbetsdag för mig. Jag skall vikariera i "min gamla klass" på Svenska Skolan. Jätteroligt!



Bubblig brunch på ST. REGIS

    
Söndag och en av många höjdpunkter i Beijing; Champagnebrunch på ST. REGIS Hotell.
Vilken fröjd både för gom och öga! Och champagnen fylls på hla tiden!
Fantastisk mat i alla avseenden och med en  stor och välsorterad fisk och skaldjursavdelningavdelning. Utbudet av varma rätter som gästerna själv komponerar, tillagas à la minute och bärs fram till bordet.
Även borden med kalla rätter och sallader är en fröjd både för öhga och gom.
Dessertavdleningen är ett kapitel för sig. En schweizisk konditor är huvudansvarig och alla bakverk är verkligen vackra.
Önskar man något som inte finns presenterat, så ber man om det och rätten serveras då till bordet i den komposition man som gäst väljer.
Champagnebrunchen på ST. REGIS i Beijing är verkligen lyxig och just att matsalen är lite mindre, kanske plats för sammanlagt 130 gäster, gör att det aldrig blir "fabriksartat". Så om man nu är förtjust i champagne fantastisk mat och service och härlig miljö, så gör gärna ett besök.
Att beställa bord i god tid är nödvändigt!
Och det är inga svårigheter alls att börja äta klockan 12.30 och avsluta vid 15 tiden. ( Då plockas mat och dryck bort, men sedan går det utmärkt att sitta kvar vid bordet och smälta maten.


Ett av borden, Medelhavsbordet.


Väldigt gott och fräscht! Och jag är väldigt förtjust i champagne.


Väldigt trevligt!


Dessa små läckerheter var som små konstverk i sig. Och så goda!


Jag hänger med....

    

Visst hänger jag med, om än en aning till åren kommen och inte i skick som ny. Men med är jag....
"Goa" vänner, skratt, middag tillsammans, (tepanyaki) pubbesök ( Behind the Tree) och givetvis SWING fram på småtimmarna. Glad över att min grundkondition är i hyfsat skick!

Vi samlades hemma hos Emma som flyttat tillbaka till Beijing igen och just flyttat in i en härlig, minimalistisk, lägenhet 15 trappor upp i ett av de nya husen i South SOHO, mitt emot Yashow.
Jag tänkte att en blombukett i de svenska färgernas tecken kunde vara roligt att ha med mig.
Vad jag inte tänkt på var att det hade varit passande att också ha med en vas till hushållet.
Nu placerades blommorna i en avklippt fem liters vattendunk i plast. Blommorna var fint förpackade med olika färger på omgivande papper, vilket visade sig vara mindre bra. Det också.
Den provisoriska vasen välte, blomvattnet som rann ut på golvet hade antagit en rödlila nyans och det vita marmorgolvet färgades snart i samma kulör. Tack och lov för rengöringsmedlet Mr, Muscle. Det räddade golvet och den vita, blanka bänken som också fått en mer lila nyans.
Tänk, vad en blombukett kan ställa till med


Ett glatt gäng hemma hos Emma, längst till vänster.

Det var också ett glatt gäng som promenerade över till tepanyakirestaurangen döe vi tillbringade ett par timmar med att äta, skratta och prata. Så gott det nu gick, för här sitter man på rad och äter och vitsen med det är att se kocken som tillagar den mat som beställts. Jag tycker inte maten håller samma goda kvalité som tidigare, men helt ok. och fortfarande prisvärt, ca 200 sek och då kan man beställa allt och dryck ingår, även öl vin och sake. (Japanskt risvin.)
En annan förändring från tidigare är att bananerna till efterrättsglassen inte längre flamberas....




Ätpinnar kan också användas till en tjusig håruppsättning,
om andan faller på.

Inne på Tairo var det milt sagt varmt, så att sitta ute en stund på terrassen, där en sval vind fläktade oss och smälta maten var behagligt.
Av någon anledning, oklart hur, befann sig plötsligt ett antal rödvinsfläckar på min t-shirt. Vad göra? Jag kunde inte ha det så resten av kvällen och med risk för att de skulle etsa sig fast gick jag till verket inne på damtoaletten. Av med t-shirten, två pål fläckarna och visps var de borta. Men nu var hela t-shirten dyngsur, även efter urvridning.
Valet var litet, så på med tröja och ut för att låta den självtorka.


Jätteroligt att ses igen!

Timmarna gick fort och både Behind the Tree och Swing fick besök av oss. Så småningom var det dags för mig att spatsera hem i natten. Och då kom jag på.... Receptionen är inte bemannad nattetid och jag hade inget magnetkort till husets entrédörr. Vad göra? Jo, jag väntade for att se om det var fler nattsuddare ute och som kanske kunde släppa in mig. Nej då, ingen kom. Gjorde ett försök med att se om jag kunde ta mig in på baksidan, via garaget. Låst!
Gick tillbaka och satte mig att vänta lite till vid ett nattöppet "mobilt" gatukök. Klockan gick, ingen som skulle in i min port kom så jag ringde på porttelefonen som med en gäll signal väckte min värdinna som tryckte på knappen så att jag kom in. Puh!
En jätterolig kväll var det! Och absolut minnesvärd!












Lyx och njutning!

    
Lyx och njutning; Jag vill nog att alla dagar skall innehålla lite av de båda komponenterna och det vare sig det är vardag eller fest, semester eller inte.
Att ta sig tid och att kunna njuta av de små och enkla tingen i vardagen och uppskatta tillvaron precis som den är här och nu, tycker jag är viktigt. Men ibland fungerar det bara inte. Tankarna irrar i väg och jag vill inte alls var här och nu. Så måste det också få vara. Åtminstone ibland!
Ofta är det jag själv som väljer hur jag vill se på dagen och det är jag själv som tänker tankarna, både de positiva och de negativa.
Och vissa saker och händelser kan man ju inte alls påverka. Så livet och tillvaron är på intet sätt enkel....

Dagens lyx och njutning har så här långt innehållit: Sovmorgon, (vilket jag ofta har) färska jordgubbar och mango till frukost, mysiga samtal vid frukostbordet med min värdfamilj, allmänt strosande i shoppingcentrat The Village, inköp av shorts, vita capribyxor och en t- shirt, ( har i stort tröttnat på alla de marknadsvaruhus som finns) och en väldigt sen lunch utomhus på Crepanini vid "bargatan" Sanlitun. Bara det här att strosa för mig själv, att stanna till och titta på människor och att äga min tid. Det är lyx och njutning i vardagen för mig. Och givetvis det bästa; att mina nära och kära finns med mig i tankarna vart än jag är.


Många njuter av den härliga värmen i The Village. Idag +26! Och SOL!


Skönt med sandaler!


Dagens lunch!

Kvällen fortsätter med lyx och njutning; träffa mina "beijingvänner", äta tepanyaki och sen får vi se.....
I morgon fortsätter det hela med champagnebrunch på St. Regis hotell.






Händelserik dag.

    
Elisabeth; Tack för dina alltid så trevliga kommentarer.

Det blev en lååång och händelserik dag, fredagen den 13/4-2012. Och tänk vad mycket som kan hinnas med på en dag...
Första aktiviteten efter ankomst och vila ett par timmar blev en tur ner till Pärlmarknaden tillsammans med väninnan Åsa. (Åsa+ make kom från Sverige i går och skall vara här i stan i 10 dagar.)
Vi tänkte ta bussen ner till "Pärlan" och plötsligt när en buss kom, linje 120, så blev jag aningens osäker på om vi skulle ta den bussen eller om det kanske var linje 110 som vi skulle åka med. Hur som helst gick vi på linje 120 och efter ett tag insåg jag gått på felaktig bussllinje.
Vi passerade  i alla fall "Den Förbjudna Staden" .


Den Förbjudna staden, sett genom ett bussfönster den här gången.

Vi kom inte till den hållplats jag tänkt och det hjälpte föga att jag på kinesiska förklarade vart vi skulle. Bussen tänkte inte ändra sin färdplan. Lite trist! Men vi klev av , tog en taxi, betalade 10kr för resan på 3 km och steg ur bilen  utanför Pärlmarknaden.
Så efter denna lilla felmanövrering tog jag det lugnt vad gällde "igenkänningsfaktorn" för resten av dagen.
Lite shopping på Pärlan blev det; en Mulberryplånbok till mig, (för säkerhets skull, någon av de jag har kan gå sönder) två uv filter till min kamera och en del härliga barnkläder till Max
Det blev sedvanlig lunch på "Brown Door" tvärs över vägen från Pärlan och sedan taxi hem.
Manikyr och pedikyr på Yashow( marknadsvaruhus) blev nästa aktivitit. Avkopplande blev det, trots att månnga shoppingintreserade turister svepte förbi.
Eftermiddagen har övergått i kväll och när Åsa och jag skiljs åt. 
En kortare paus hemma var välbehövlig och sedan väntade restaurangmiddag tillsammans med min värdinna Birgitta plus ett barn.
Med en utomhustemperatur på +22, klockan 19.30 så ville vi förstås sitta ute och äta och
restaurang Glada Ankan, fem minuter hemifrån till fots, blev det perfekta alternativet. Så även utan anka i kväll.


Uteserveringen på "Glada Ankan".

Det blev ett par trervliga timmar i den ljumma kvällen med god, kinesisk, mat och lagom mosig av "jetlag" drog vi oss hemåt ett par timmar senare.


Utanför hos oss på Gongti Bei Lu vid 22 tiden. Beijing har just vunnit derbyt på Worker´s Stadium med 3-1 mot Changdongprvinsen och stämningen är på topp. Mycket folk i omlopp när 40.000 besökare lämnar stadion. Men inga bråk.....

Och visst är det jätteroligt att vara tillbaka i Beijing. Och nu på semester!!!!









Kärt möte med Beijing.

    
Landade tidigt i morse, klockan 05.00, i Beijing efter en mycket bekväm och behaglig flygresa med Swissair från Stockholm, via Zurich.( tänk att jag som inte gillar att flyga tycker att det är behagligt...) Det blev inte många minuter att fördriva på flygplatsen i Zurich och tur var det, med tanke på alla härliga butiker. Men jag hann med att besöka ett par innan det var dags för att ta tåget mot gaten och flyget till Beijing.


En klar favorit.


På väg.

Swissair kan verkligen rekomenderas. Mycket bra service, även i ekonomiklass, smidig internetcheckin, god mat och dryck och om man är intressserad så fanns ett stort urval av filmer, spel och musik på en skärm vid varje stol. Här bestämmer man själv man vill se en film och vilken och den går också att pausa. Att sedan priset för resan var mycket överkomligt under 4000, är absolut ingen nackdel.
(Både på SAS och Finnair finns filmer men de startas i ekonomiklass på speciella tider som man måste passa. Men de har kanske ändrat nu. Var nog ett år sedan jag reste med dem.)
Några timmars sömn blev det också innan en mycket tidig frukost serverades, 03.30 kinatid, 6h före svensk tid. Min inre klocka var då i och för sig inte mer än 22.30, så visst kändes det lite konstigt.

Allt flöt på smidigt, även trafiken, så strax efter sex befann jag mig inne i stan och på Estoril, huset på Gongti Beilu där Bosse och jag bodde under vår tid i Beijing.
Härligt!!!!
Det är en helt underbar morgon. Det är tyst och stilla och solen strålar från en klarblå himmel och dagstemperaturen skall bli +25. Skönt!


Gongti Beilu, utanför Estoril, i morse strax efter klockan 6.

Och så var det ju körsbärsblommorna!!! Underbara! Och allt är grönt och fint!

Beijing igen!

    
Väskan är packad och i morgon bär det av mot Beijing. Det blir en ny resväg den här gången; Stockholm-Zurich-Beijing och jag flyger med Swissair. För mig som bor i Stockholm tar inte den här trippen längre tid än att åka via Helsingfors (Finnair) eller med SAS via Köpenhamn. Roligt att prova ett nytt flygbolag och utvärdering kommer!



För att riktigtkomma in i rätt stämning blev jag igår bjuden på middag på en "riktig" kinesisk restaurang här i Stockholm av väninnan Eva.


Ägarparet är kineser och började sin bana i Sverige som forskare på Karolinska Institutet. Restaurangen låg tidigare vid Hornstull, men eftersom mycker rivs där för närvarande så flyttade de sin restaurang till min del av Söder. Och från i höstas finns restaurang CHINA på Ringvägen, vid Skanstull.
Här finns altså inga "fyra små rätter" eller annan försvenskad kinamat.
Vi åt gott; bönor, gurka i vitök, jauze och kyckling med chili. Maten sköljdes ned med kinesiskt öl, Tsingtao.




Gott! Bra att komma i gång med smaklökarna...


Är man många i ett sällskap går det också utmärkt att få ett runt bord, med den praktiska och snurrbara glasskivan.

Det blev en jättetrevlig kväll och både miljön, stämningen och maten gav en härlig Beijingkänsla. Stort tack, Eva!


Snabbt och effektivt

    
Visst kan svensk sjukvård vara väldans bra och effektiv. Tog mig i morse en tur upp till Capio Ringens Vårdcentral, som varje morgon mellan klockan 9 och 11 har en s.k. "öppen läkarmottagning" och dit går det utmärkt att komma utan tidsbeställning. I och för sig har jag varit på väg dit sedan vi kom hem från Thailand, men skjutit upp det...
Jag hann knappast slå mig ner och öppna ett resmagasin innan jag blev uppropad och fick träffa en jättetrevlig doktor.  Passande nog hade hon studerat akupunktur i Beijing och varit i Kina vid ett par tillfällen, så det kändes extra bra. Och jag åker ju till Beijing på torsdag.
Jag framförde mitt ärende och den vänliga doktorn beslöt i princip att genast åtgärda det hela, även om det skulle ta lite längre  tid än de vanliga läkarbesöken. (Ett mindre ingrepp)
En bedövningsspruta sattes och den trevliga doktorn föreslog att jag skulle gå ner till fiket inne i Ringen och slå runt på en kopp kaffe och komma tillbaka efter en halv timme. Sagt och gjort!
Efter 30 minuter var jag tillbaka och nu hann jag inte ens slå mig ner innan jag välkomnades in i ett litet operationsrum.
Jag intog horisontalläge på en brits och nu fanns förutom doktorn även en vänlig sjuksköterska vid min sida.
Bedövningssprutan fungerade bra och en kvart senare var jag hopsydd med fyra stygn.
Utrustad med extra plåster för den här typen av sår, tackade jag för mig och traskade hem.
Nu återstår det bara att ta bort stygnen i Beijing om 10 dagar. Och det hoppas jag att några goda vänner skall vara behjälpliga med.
Svaret på proverna får jag om några veckor.
Och kanske skall jag överväga att bära hatt även på magen, om den nu skall vistas i solen.....


Men det här är ju så mysigt....







"Rått om"

    
På torsdag åker jag till Beijing, ren semester denna gång. Så idag passade jag på att få rå om Max med föräldrar lite extra. Vi började här hemma med en grekiskinspirerad lunch; fetaost-köttfärsbiffar, potatisgratäng, tsatziki och grekisk sallad och sedan blev det promenad i Sjöstaden och Henriksdalsområdet. Det blev två båtturer och många båtar, bussar och tunnelbanetåg att titta på till Max stora glädje. Han har fullt upp för att hinna med. Idag har vi också tränat på ett nytt tåg; tvärbanan. Så snart är de olika tågen intränade....( Tunnelbanetåg, pendeltåg, Uppsalatåg och tvärbanan.)
Det är ju påsk och visst skulle Max få påskägg. För säkerhets skull var det inte alls fyllt med godis, utan några ynka chokladbitar skramlade på botten av ägget. Men Max var glad över sitt ägg och tyckte det var roligast att öppna och stänga ägget och bjuda alla på sin choklad. Väldigt generöst av honom!
( Jag kompletterade med ett icke ätbart bidrag, så att Liv kan vara behjälplig med att inhandla något som behövs  till Max så här på vårkanten.)


Världens finaste Max!


Man kan ha halva ägget som en liten hatt.  Och att räkna hur många chokladbitar som finns är också kul.


"Man blir trött av mycket sjöluft och jag somnade ovaggad i mormor och Bosses säng. Och när jag blir väckt för att det snart är dags att åka hem till Uppsala är det mysigt att ta det lite lugnt i mammas famn."


Snart dags att åka hem till Uppsala för den här gången...




Vänner!

    
Jag tänker ofta på det; på att vänner är så viktiga för mig. Bekanta har jag många, men inte alls lika många vänner.
Riktigt goda vänner finns alltid kvar. De finns med mig och det må så vara att vi fysiskt är på olika platser i världen, att vi inte ses så ofta eller pratas vid i telefonen/ skype varje vecka. Men de goda vännerna finns där.
Idag tog vi tåget till Västerås, igen,  för att hälsa på Gunilla och John, vänner som jag haft sedan döttrarna föddes.
(Jodå, Bosse och jag var i Västerås för två veckor sedan och då hos andra vänner.)
Solen lyste både på "Gurkornas stad" och Stockholm och visst blir åtminstone mitt humör extra glatt av fint väder.
Gunilla mötte oss på stationen och hemma välkomnade John oss, för dagen klädd i kockmössa.




Utsikt över en del av Mälaren från kök och vardagsrum, vackert. (Motljus)

Absolut njutbart!


Och absolut njutbar var också lunchen. John bjöd på ugnsstekt oxfilé, helt perfet tillagad, serverad med en mustig rödvinssås och som tillbehör potatiskaka och gröna bönor. Verkligen jättegott! Väldigt gott var också det italienska rödvinet som bjöds till.


Väldigt trevligt och jättegott.

Det blev en rejäl promenad för oss damer efter lunchen och att gå längs Mälarens strand var härligt.
Herrarna valde att i stället ta sig en cykeltur i omgivningarna.





Ett härligt område att bo i. Och absolut vattenkontakt!

Gunillas jättegoda påsktårta smakade väldigt bra efter promenaden.



Och nu hade dagen redan börjat övergå i kväll och det var dags för Bosse och mig att i sällskap med John och Gunilla promenera ner till stationen och ta tåget tillbaka till Stockholm. Mycket folk var det på tåget denna påskdag och med raska steg klev vi ombord, i var sin ände av vagnen för säkerhets skull och sittplatser fick vi.










Påskafton! I år igen.....

    
Nu är det ju så här att jag inte direkt är särskilt förtjust i dessa helgaftnar eller "dagar" som kommer strax efteråt. Det må vara julafton, påskafton, pingstafton eller midsommarafton. (Kanske står nyårsafton lite högre i kurs.)
Kan nog påstå att dessa helger där "allt skall vara mer än fantastiskt" aldrig egentligen tilltalat mig.
Träffa mina nära och kära gör jag gärna alla dagar på året, vare sig det är helg eller inte. Och umgås gör jag gärna.
För min del krävs inga speciella dagar om jag vill ge en present eller överraska någon. Det gör jag närhelst andan faller på.
Men jag tycker att födelsedagar är speciella och gärna kan och får uppmärksammas och firas extra.
Och vad gäller mat, så finns det för mig inte en endaste maträtt som jag bara äter vid en speciell högtid.
Dessa funderingar är inte på något sätt nypåkomna utan har funnits ända sedan jag var liten.
När barnen var små gick tankebanorna i andra cirklar och jag var mån om att vi i familjen skulle skapa egna traditioner och bevara en del av de ärvda.
Men tiden gick, barnen växte upp, mina föräldrar dog och livet förändrades.....
Nu är jag i alla fall väldigt nöjd med att ha ett avspänt, mycket avspänt, förhållande till årets helger.
Idag blev det promenad i Hammarby Sjöstad, härlig lunch med Janssons frestelse, ( gjord av Bosse) sill och räkor.
En stund väl påpälsad på balkongen i den värme som rådde, +5. Men det var SOL!
Just nu förbereder jag middagen, bloggar samtidigt och njuter av att jag har det så bra.


Det nybyggda området, Henriksdal, på andra sidan kanalen, från oss sett.


Min svåger och svägerska är här på besök.


Bosse inspekterar en ny brygga.Söder på andra sidan vattnet.


På väg hem igen mot Barnängsbryggan. Båtarna mellan Hammarvy Sjöstad, Henriksdalsbryggan och Barnängsbryggan är kostnadsfria och avgår varje kvart.


Sol, men kallt!


Många "husbåtar" ligger vid kajen på Södersidan och bidrar till att det är extra mysigt att promenera här.














Snö på en långfredag.

    
Konstaterar att påsken förra året inföll några veckor senare än i år och då var det rena sommarvärmen. Det är det inte nu! Så det är väl bara att gilla läget med snö på långfredagen. Det är ju inget jag kan påverka....



Har inte varit ute på hela dagen, jo tog en nypa luft på balkongen. Men det räknas inte riktigt.
Har i stället pysslat här hemma, med bl.a. diverse matlagning för fram på kvällskvisten kommer Bosses syster plus man och Helen och Rita hit på middag. Jättetrevligt!
Och jag skall bjuda på ungsbakad lax med god "topping",( rört citronsmör, färsk rosmarin, svarta sesamfrön och hackade oliver) romsås, pressad potatis och en påsksallad. Till efterrätt blir det kladdchokladkaka med färska bär och vispad grädde. Tilläggas bör att det inte hör inte till vanligheterna att jag bjuder på lax. Men det skall det bli ändring på. Och jag tränar på att få till det....


Dukat!

Var idag också uppe i skåpen och letade efter min gamla påskanka som traditionsenligt skall fyllas med godis.
Jag fick ankan för 53 år sedan och måste nog påstå att den är väl bevarad.


Charmig, gammal, påskanka som är hela 53 år och väl fyller sin funktion. ( Att härbergera godis)

Picknick

    
Den riktiga vårvärmen har tagit en paus och samlar sig någonstans, men just i dagarna så är det inte här i Stockholm.
Men visst kan man ta på sig en tröja och sitta ute ett par timmar i lä. För sol är det! Och riktigt mysigt! Här finns också alltid mycket att titta på; både i stort och smått.
Så en picknick på balkongen kändes alldeles lagom denna skärtorsdag. Nåja, var sin pizzabit (rester) och en öl fick duga. Det är mer känslan jag vill åt. (Får satsa på en mer påskbetonad supé senare i kväll.)
Ännu har vi inte ansträngt oss med att göra balkongen riktigt brukbar och vårfin. Men stolar och dynor finns på plats sedan flera veckor tillbaka liksom ett gammalt fult bord som sedan länge varit på väg bort. Men det ska ut ur huset.....Men den sköna känslan av att sitta ute i solen och mysa finns ändå. Och våren har faktiskt varit på besök här i flera dagar men det var för någon vecka sedan.




Plötsligt, mitt under lunchen, ser vi en jättekran passera ute på kanalen. Det är Lodbrok, en av landets största kranar som används till sjöss. Lodbrok byggdes 1956, är 51 m hög, 42m lång och 16 m bred. Lodbrok användes mycket då Regalskeppet Vasa bärgades och krockade 2005 med Essingebron, som efter det var avstängd under lång tid.

Lodbrok bogseras och är på väg in i Hammabyslussen. Spännande att se hur det skall gå.


Det ser bra ut.....

Eftermiddagen har övergått i kväll och jag skall sätta fart med supén som blir en "plocktallrik"; ägg med räkor, snittar med skagenröra, rökt lax med pepparrotcrème, parmaskinka rullad runt färsk nykokt sparris, räkcoctail och en fräsch avokadosallad som tillbehör. Och lite bubbel tror jag passar bra till. Alltså en lugn kväll här hemma.

Påsktulpaner på plats.




Favorit till låns

    
"Hej Mormor! Vad roligt att jag kan vara hos dig och Bosse och leka idag. Skall vi ta tunnelbanetåget hem till dig?"


Och visst blev det tunnelbanetåg!


"Visst är jag fin i min tröja?" 


"Bosse, Bosse! Kom och titta på alla bussar, båtar och tunnelbanetåg!"


"Jag är stor nu och når upp till bordet från en vanlig stol och äter Bosses jättegoda pannkakor."

"Mormor kom! Skall vi bygga med klossar?"



"Oj vilket högt torn!"


"Mormor! Vad roligt det är att var hos dig och Bosse." "Jag kommer snart tillbaka."

Walk-in-closet = klädkammare/förråd

    
En tanke slog mig. Nu pratar man om en "walk-in-closet", alltså enligt engelsk översättning, en garderob/krypin som man går in i. Tänk jag som önskat mig en sådan och så har jag redan en.
Jag har en rejäl klädkammare och den är fylld till bristningsgränsen av både mina och Bosses kläder och skor, ett antal extra täcken och kuddar placerade på extra hyllor under taket. Härutöver rymmer denna "walk-in-closet" en rejäl förvaringshylla där jul/påskpyssel förvaras, liksom ett par kylboxar och för säkerhets skull finns också ett par fällbara mindre solstolar där, liksom ett antal mindre väskor för weekendresor. (Hur många sådana väskor behövs?)
Dessutom rymmer detta förträffliga utrymme en  extra garderob för förvaring av "diverse" saker som blomkrukor, gamla mattidningar, fotoalbum, dukar som används mindre ofta, sysaker, (jag syr aldrig mer än lagar eller syr i en knapp) några tyger och gardiner som kan komma till användning.
Men kanske är skillnaden mellan en klädkammare/förråd och en walk-in-closet att den bara skall användas för kläder och skor? Och inte till allmän förvaring.
Inser i så fall att jag har ett digert arbete framför mig vad gäller omorganisation här i hemmet. Vet inte om det är mödan värt.
Eller också får jag nöja mig med vetskapen om att jag har en klädkammare/förråd som med mycket god vilja både från mig och maken skulle kunna bli en riktig walk-in-closet.
Tänk vad ord kan vara förvirrande och skapa oreda i mina tankar.

Hur tolkar ni begreppet "walk-in-closet"?



"Back to the 60´s"

    
Söndagkvällen gick lite i nostalgins tecken, 60 tal. En snabb tillbakablick blev det, både vad gäller musik mat , minnen och foton.
Under tiden jag lagade middag spelade jag på högsta volym de låtar som jag dansade till på skoldanserna i början av 60 talet. (Då fanns det skoldanser. Olika skolor i Solna där jag då bodde, ordnade dessa och ofta var det skolornas idrottsföreningar som var arrangörer. I alla fall väldigt populärt. Och gissa om det dansades!)
I kväll lyssnade jag på; "Hello Mary Lou", "Hey Paula", "From a Jack to a King" , I saw Linda Yesterday", och Beach boys med "Surfin Safari m.fl.? Jaså! Nej, jag tänkte väl det..... Inte så många som var med då och minns låtarna. 
Och middagen blev också 60 tals inspirerad med lövbiff, bernaisesås, pommes frites och en rejäl tomatsallad. ( Tidlöst och gångbart än idag.)


Lite att titta på när middagen förbereds.


Kvällens nostalgimiddag.

Plockade också bland lite gamla foton. Kom då på att jag var den sista kullen som tog studenten på "gammalt sätt" 1968. Då var det så att man på studentdagen hade muntliga förhör i små grupper i mellan två och fyra ämnen och där på plats blev bedömd av utomstående professorer eller lektorer om man ansågs godkänd att avlägga sin studentexamen. ( Då var också studentskrivningar i flera ämnen gjorda.)
Till saken hör att man fick veta ett par veckor innan studentdagen i vilka ämnen man skulle bli förhörd. Jag hade tur och det blev historia och franska som blev mina ämnen. Och det gick jättebra! I franska fick jag redogöra för författaren Camus, "Främlingen", budskapet med den och lite av existencialismen. Inget man kunde förbereda i förväg. (Jag hade tränat grammatik och glosor.)
I historia hade jag också tur och skulle redogöra för förhållandet Sverige- Finland- Sovjet under perioden 1939-1945. Lite av ett favoritämne det också, men det visste ju inte opponenterna.
( Ofta "kom man upp i ämnen" där betyget inte var helt klart och slutbetygen kunde också  höjas eller sänka på dessa förhör.)


Den 13/5-1968, Wallin Åhlinska gymnasiet                 En glad student och en lika glad pappa Allan till vänster.
vid Tegnérlunden, idag Enskilda Gymnasiet.
Snart färdig student och mössan får sättas på.
( Då bars inte studentmössorna i förväg)


Pappa Allan och jag.                                                           Hela familjen; mamma, pappa och jag.

Glad studentfest på Krigsskolan Karlberg med många vänner och släktingar. Och det var klackarna i taket!

En snabb tillbakablick bland glada minnen och upplevelser, men jag inser att det snart är 44 år sedan jag "skrev lite historia" och både världen och jag har tagit många kliv framåt.....
" Men jag minns den ljuva tiden, jag minns den som i går"; så börjar en härlig dikt av Anna Maria Lenngren. Och den hänger nog med än idag......





Västerås nästa!

    
Strax efter klockan 13 i går steg vi på Intercitytåget mot Västerås och heldagsbesök hos vännerna Åsa och Jan.
Jag tycker alltid det är mysigt att sitta en trappa upp på tåget,mest för utsiktens skull, så sällskapet på fyra personer och men mig i täten, spurtade upp och hittade de perfekta platserna.
Men tyvärr! Åker man utan vare sig plats eller förstaklassbiljett så var det den nerde våningen på vagn två som gällde. Raskt byte! Det var i princip fullsatt, men vi lyckades med att få platser i stort sett bredvid varandra och vi skulle ju bara resa i en timme. ....
I Stockholm var det snöblandat regn och mulet, men allt eftersom vi närmade oss Västerås blev himlen ljusare. Skönt! För vi hade tänkt oss en riktigt uppfriskande promenad runt stan. Och friskt var det! Trots solen och den blå himmlen var vinden isande kall. Men vad gjorde det? Promenad blev det för de tre damerna i sällskapet och herrarna drog sig hemåt.
Vi gick ner mot Mälaren och passade på att titta in och värma oss i en mysig butik som både säljer kläder av "finare märken" (många snygga plagg) och en del tjusiga inredningsaccessoarer. Men vi nöjde oss med att bara titta.


Välkomnande entré!


Kanske en lite rosa fjäderhatt till påsk? (Mona provar på min inrådan.)

Vi fortsatte promenaden längs ån och genom stan. Det kan inte hjälpas; Jag tycker att Västerås har en fin stadskärna. Vi stannade till en stund vid torget och tittade på skulpturen "De cyklande ASEA arbetarna".


En natt på hotell Utsikten uppe i trädet i Stadsparken kanske lockar till sommaren?



Och visst var det skönt att komma in i värmen efter den timslånga promenaden! Så småningom väntade oss en riktig festmåltid; bresaola (lufttorkat nötkött) på salladsbädd, dubbelrökt lax med sockerärter, kall pepparrotssås och pressad potatis och till dessert en len fruktmousse gjord på färska bär. Och till allt det goda serverades utsökta viner! En verklig smakupplevelse!


Den dubbelrökta laxen är serverad och vi äter och njuter av god mat och dryck och det blir många skratt.  


Så vackert och gott!

Fram på kvällen blev det återresa med tåget till Stockholm. Få resenärer ombord och vi blev av den vänliga konduktören erbjudna platser i en avskild del av vagnen. Trevlig avslutning på en jättetrevlig dag!