Tid över.

    
Måndag! Uppe med tuppen. Tror nog knappast ens han var uppe före sex denna morgon.
Var beredd på en lång dags färd mot natt eftersom jag skulle övervaka ett TISUS test på Svenska Skolan tillsammans med ett par kollegor. (TISUS är ett test i svenska med flera delmoment för de som inte har svensk studentexamen och vill bli behöriga i svenska för att studera vid ett svenskat universitet.Så föreskrifterna hur teste går till är noggranna))
Testet skulle börja 14.30 och vara avslutat vid 20.30 tiden och endast en 15 minuters paus däremellan. All info utskickad till studenterna i god tid.
Idag skulle sju kinesiska studenter gjort testet, men endast tre kom. Och det gjorde de redan strax efter 8 på morgonen. Puh!
På en förfrågan om varför de kom så tidigt blev den korta vesonen av svaret, " I Uppsala gjorde vi testet klockan 9 på morgonen". Vad göra??????
Kommunikation är inte alltid enkelt! Och absolut inte i Kina. Här betyder tid något mer ungefärligt än det gör i Sverige. Kan vara bra att veta! Orden har liksom inte samma betydelse.
Studenterna fick vänta för det var ju inga lärare som kunde övervaka testet vid denna tidpunkt. Men de fick börja ett par timmar tidigare än de skulle enligt schemat.
Hur som helst för att göra en lång historia kort, så behövde jag inte vara vakt på dagens test.
I morgon tar vi nya tag med en grupp svenska gymnasieungdomar som studerar här. Då får vi se när de kommer för att göra testet.
Men sagd tid är fortfarande 14.30.

Alltså lite tid över! Anna och jag tog taxi hem redan 16.30 och döm om vår förvåning då vi var inne i stan på 35 minuter.
FANTASTISKT! Kändes nästan som om myndigheterna stängt av motorvägen för att vi var på väg. Detta händer ofta när höga politiker eller andra kändisar anländer till Beijing. Så vi låtsades. Inget fel på vår fantasi!
Hur utnyttja denna extra lediga tid? Jo, hem och planera ett tag och sedan midddag på restaurang  First floor, där de har halva priset på mat varje måndag. Vi slog runt på krispiga och goda vårrullar och delade på en portion med tre oxfilébitar i svartpepparsås som serverade med frästa grönsaker och rosmarinpotatis+ potatismos. ( Vi ville ha både och...) Till detta ett gott öl, Stella Artois.
Så perfekt och mysigt, en helt vanlig måndagkväll i Beijing.
Nu väntar John Blund på både mig och förkylningen, som för övrigt  är mycket bättre.
Och i morgon kommer vännen och blivande kollegan från Trollhättan, Christina, hit. Fantastiskt!!! Välkommen!! Jag längtar! (Christina arbetade här när jag kom till Beijing i januari 2007)
Och nu.... Här är det "Gamla Gänget" men med saknad av flera förstås.......
Kram till alla andra där i världen ni befinner er. Jag tänker på er!


Huset där jag bor, hos Anna, 16 trappor upp. (Bron leder över gatan och det ligger en skola på båda sidor om gatan så eleverna kan passera mellan byggnaderna på bron.)

Usch, var är solen?

    
Söndag! Enligt Annas app på telefonen skulle det vara strålande sol idag och +20 grader varmt. Något fel blev det. Om det nu var på appen vet jag inte. Men vädret är inte vackert. AQI; air quality index har varit upp emot 400 under dagen och solen har då inte lyckats tränga igenom de täta, smutsiga, molnen.


Dagens väder nu klockan 16 och det har sett likadant hela dagen.

Jag hade sett fram emot en promenad runt sjöarna, sitta och njuta i solen med en kopp kaffe och senare äta en lunch utomhus, kanske på Pass By Bar.
Och vad blev det av denna tanke?
Givetvis blev det till att tänka i andra banor.
Bestämde mig för en tur ner till Pärlmarknaden för att i första hand hämta upp några pärlarmband som jag beställt.
Att åka tunnelbana är smidigt, billigt och gå fort men ofta är den mer än överfylld. Idag gick det tursamt nog att få sittplats både dit och hem. Kanske beror det på min höga ålder? Jag blir ofta erbjuden sittplats av någon vänlig medresenär. Så jag ser nog lite skröpplig ut.
Uträttade snabbt mina ärenden hos smyckesmannen Joey i Nya Huset och tog sedan för skoj skull en tur upp till "Mulberrybutiken" och Mrs King som säljer jättefina väskor, plånböcker och andra lädervaror från Mulberry, Marc Jacobs m.m.
Kunde inte motstå ett fint skinnfodral  till min dator. Visst blev jag sugen på att köpa ytterligare ett par handväskor, men NEJ.....
Och min nya kamera fick också ett fodral. Den var i stort behov av det. Hitintills har den transporterats i en vanlig papperspåse inuti min skolryggsäck.

Är det något som jag inte kommer att behöva köpa mer i mitt liv så är det handväskor och kinesiska lyktor.
Men behöver? Man kan ju handla ändå.  Tror nog jag passerat det stadiet, åtminstone delvis.


Pärlhalsbandet närmast, i vackra höstfärger, fick jag i present av Joey. I övrigt ett par av armbanden jag beställt samt datorväska/fodral från Mulberry och nytt "hus" till kameran.

Funderade ett tag på att ta taxi hem,men bestämde mig för tunnelbanan . Är säker på att det gick snabbast!
Och passade också på att ladda på mitt "busskort" med 50 yuan. Det räcker för många resor.
(Att åka buss kostar med busskort ca 50 mao/ca 50 öre och tunnelbanan kostar 2yuan/2kr. Där ges ingen rabatt med koretet.)

Ett dygn har gått.

    
Eftersom jag befinner mig i Beijing så kan jag inte läsa mina vanliga bloggar från Bloggspot. Så kära Karolina och Britta; Jag tittar in till er då och då genom Annas "tunnel". Måste verkligen säga att jag saknar er. Bara så ni vet!

Redan sen lördag kväll och jag sitter vid Annas köksbord och samlar ihop det senaste dygnets händelser.

Var i går kväll (fredag) hemma hos väninnan Birgitta på A.W. i baren på Embassy House, tillsammans med de tidigare Beijingborna Göta och Bosse. Jättetrevligt!
Men det var också full fart på en hel del miniorer och juniorer som firade Halloween. Stämningen var hög, i alla bemärkelser.


Fint utklädd minior.


Trevligt med A.W. på Embassy House med Birgitta, Göta och Bosse.

Magarna började så småningom påminna oss om att det var dags för middag.
Och givetvis var vi lyhörda. Kinesik middag på en Sichuanrestaurang i närheten blev helt perfekt.

Jättegott, billigt, nyttigt och trevligt!

Lördagen bjöd på sovmorgon, madrassleverans och sedan en tur till marknadsvaruhuset Yashow. I ärlighetens namn måste jag medge att jag inte satt min fot där förrän idag. Och det är mer än två veckor sedan jag kom till Beijing.
Har inte haft behov av något.
Tänk att man/jag kan känna mig mätt på shoppingen och utbudet. Det känns jätteskönt!
Men jag har faktiskt varit en sväng till Pärlmarknaden.
Inköpen på Yashow inskränkte sig till ett par jeans, två blusar, en kofta och två kortärmade skjortor. Eftersom vi skall vidare till Thailand var det viss begränsning av det tjockare klädutbudet hemifrån. Egentligen behöver jag absolut INGENTING. En jätteskön känsla! Jag har långt mer än det som kommer att gå åt de närmaste 10 åren.

Det är slitsamt att shoppa och jag är glad över att veta vad jag skall betala och slippa diskussioner om det.
Och visst behövdes det lunch även idag och den intogs tillsammans med Anna och några kollegor från skolan på ett "kinaställe" bakom Yashow.


Kinalunch utomhus i kollegors sällskap. ( För min del ett glas öl och några dumplings, var inte så hungrig)

En promenad efter lunchen kändes bra och sedan blev det dags för nästa lunch. Nu på The Den, tillsammans med Mona och Rune, som jag stötte på utanför Yashow.
Genast önskade mig servitriserna välkommen och tyckte "long time no seen". Och visst frågade de efter Bosse!

Mona och Rune tillsammans med Lisa som jobbar på The Den. Hon fanns där när vi kom till Beijing 2007.

Här i stan finns allt. Precis ALLT! Och utbudet av tillbehör och klädsel för hundar är verkligen enormt.


Allt för hunden och lite till....

Trimning!                          Kanske lite färg gör susen?

Eller varför inte en liten drakdräkt så här på hösten?

Mona gick in och lånade denna drakdräkt. Undrar vilken hundras som gör sig bäst i den? 

Tankarna är samlade som i en ask och jag antar det är bäst att jag också samlar ihop mig för en ny dag. Ja, här har klockan passerat midnatt så den nya dagen är redan här.
Vill till att fånga den!        







Utmaningarna fortsätter

    
Tåålamod, förståelse, humor och fantasiförmåga kan ta mig långt......

Fortsättning och slut på utmaning nummer 1.
I går kväll ringde alltså min mobil och en röst meddelade på kinesiska att min madrass skulle levereras idag klockan 11.30. Klockan 11 ringde mobilen och vad jag kunde förstå så var madrassen med bärare och bil i närheten. En kvart senare knackade det på dörren och MADRASSEN var här.
Denna utmaning avklarad!



Utmaning nummer 2.
Jag är förkyld! Varför då inte försöka att lindra det hela genom lite medikamenter?
Ett besök på det lokala apoteket resulterade i ett par förpackningar med piller. En liten detalj är att bruksanvisningarna inte står på engelska. Men med hjälp av de ord jag kan på kinesiska i ämnet, blandat med ett tydligt kroppsspråk, tror jag att jag kom på hur dessa piller skulle tas. Det känns  i alla fall som om förkylningen redan är bättre. Mycket bättre!


Förpackningen närmast är bufferin; en blå tablett på kvällen(dämpande) och fyra gula tabletter skall tas under dagen, lite mer uppiggande. Den barkre förpackningen är en sorts te som skall vara välgörande. Så känns det också.

Utmaning nummer 3 är av ett helt annat slag, diverse frågor. Jag fick den av Sanna, som designat min blogg och jag antog den.Sanna är En härlig tjej på 20 år från Göteborg som är väldigt duktig på mycket men bl.a. på foto och bloggdesigner.

1. Varför började du blogga?
Jag skrev mitt första blogginlägg i september 2007 då jag arbetade och bodde i Peking. Det var tänkt som en dagbok så att jag skulle minnas allt fantastiskt ch spännande jag upplevt. Samtidigt kunde också mina döttrar och vänner på olika platser i världen följa mina äventyr.

2. Vilka bloggar jag följer?
Det är olika men jag är inte så intresserad av de s.k. unga kändisbloggarna som jag inte tycker tillför något alls.  Men jag tittar då och då in på bloggar, gärna skrivna av unga personer, som jag får tips om.
De bloggar jag ofta läser finns länkade från min blogg.
Men jag läser gärna "Vimmelmamman", Jonas Gardell, Carl Bildt och Mark Levengood.
Nu i Beijing är jag lite begränsad för jag kommer inte in på bloggspot. Den är blockad och kan bara nås via en VPN tunnel. Men jag har ingen.

3.Min favoritfärg?
Svaret måste nog bli blått i olika nyanser, men vitt och svart kommer nog som god tvåa.

4. Favoritfilm?
Oj det var svårt! Jag har nog flera, men "En officer och en gentleman" och "Maos last dancer" får det bli. När jag ser dessa gråter jag alltid en eller två skvättar.
Jag tycker också om "Sällskapsresan", den första av Lasse Åbergs filmer. Den skrattar jag alltid gott åt.
Vad gäller spänning så blir det Jagad (med Harrison Ford)

5. Vilket eller vilka länder jag vill besöka och varför?
Sydafrika; jag har aldrig varit där och är nyfiken på den skiftande naturen, djurlivet och landet i största allmänhet.
Antarktis och Påskön; att ta sig till dessa områden med båt, mest för naturupplevelserna .
Tanzania /Kenya; jag vill gärna åka på safari där i någon av de stora parkerna och bo ute på olika lodger för att se ett fantastiskt djurliv.
Och det finns många fler länder jag vill besöka. Listan kan nog bli oändlig....

Då var dagens utmaningar slut. Men å andra sidan så är livet i Beijing på många sätt alltid en viss utmaning.
Men det är fantastiskt roligt!
Kanske vill någon annan bloggläsare anta utmaningen? Välkomna!

Här i stan kan jag verkligen varje dag konstatera att jag gör eller lär mig minst 10 nya saker varje dag. Bra för hjärnan och humöret!












Utmaning nummer ett!

    
Fredag och arbetsfri dag, härligt! Det var jätteskönt att sova ut och vila eftersom förkylningen nu står i full blom. Men nu kan det bara bli bättre.
Jag hade ett "måste" på min lista idag. Nåja, det var ett "måste" förenat med både nöje och en mindre utmaning.
Jag skulle till IKEA för att inhandla en tjock och mjuk madrass till mitt tills vidare boende hos Anna. (Anna har en alldeles utmörkt madrass som jag nu sovit på, men den är utlånad i tre veckor. Så lika bra att köpa en till.)
Och jag hade inte tänkt att släpa hem madrassen i en taxi utan skulle beställa "home delivery". För att vara säker på att få madrassen till rätt adress så gick jag ner till management för att få ett visitkort med exakta uppgifter om både adress, byggnad och trappuppgång. Annas kontaktperson var inte där så det blev en extra krydda att reda ut det på kinesiska. Men det gick!
Sedan in i en taxi till IKEA, för att där hitta rätt madrass.


Jodå, det såg likadant ut som tidigare.

Jag tyckte mig minnas var sängavdelningen var och styrde direkt kosan dit. Trots att det var förmiddag var det jättemycket folk som var här på rejäla inköpsrundor. Jag kände mig lite futtig som bara tänkt köpa en madrass.
Jag hittade madrassen, förklarade på torftig kinesiska att jag ville köpa den och i 120 cm bredd. So far so good!
Sedan kom jag till klurigheten. Jag såg att på den madrass som var för visning där fanns ett madrassöverdrag. kLart jag ville ha ett sådant. Men hur förklara. Efter ett tag hämtade den tålamodsfyllda expediten en engelsktalande kollega och det visade sig att skyddet redan satt på. Skönt!


Fyra fullastade, ihopkopplade vagnar förde detta par framför sig genom varuhuset.

För att mitt madrassinköp inte skulle kännas alltför torftigt köpte jag en söt, liten, klämlampa. Perfekt att ta med sig. Många hotellrum har urusla sänglampor och de är absolut inte gjorda för att tjänstgöra som läslampor.
Ett par temuggar hem till Anna slank också ner. Det blir aningens futtigt att dricka te i de små kaffekopparna. (Ärvda från Bosse och mig)

Jag tittade in i restaurangen, nästan lunchdags och slog till med en svensk räksmörgås och en kopp kaffe för behändiga 18 kr. Absolut mycket prisvärt och gott.


IKEAS jättestora restaurang. Här finns både svenska köttbullar med lingon och potatismos, lax, kinesisk mat och diverse svenska bakverk. Utbudet är gigantiskt! Men jag observerade nu att vin och ölrättigheterna var borta.....

Visst har julsakerna redan kommit fram! Hur svenskt som helst! Och i god tid som vanligt.

Även glöggen är framme!

Lite info om svensk jul för kineserna.



Ryktesvägen har jag förstått att IKEA både här och annorstädes utomlands inte längre säljer svenska produkter.
Nu är det IKEA FOOD som gäller. Alltså lika bra att glömma Marabouchokladen, ostarna, polarkakorna och tunnbrödet
Kom i alla fall över ett restparti med Kalles kaviar. Inte illa det heller! Och Frödinges mandeltårta kommer numer från IKEA FOOD den också. Och någon princesstårta finns nog inte heller längre att köpa....


Så här ser det numer ut inne på matavdelningen.

Hur gick det då med min önskan att få madrassen hemskickad? Jo tack, jag har betalat 100 yuan (lika mycket i kr) och madrassen skall komma i morgon. Återstår att se!







Vad händer en vanlig torsdag?

    
Dagen har som alla de andra, försvunnit i rekordfart. Klockan 6 ringde klockan och jag kan inte påstå att jag studsade upp. Förkylningen gör sig påmind. Men upp och i väg kom jag. En rask och uppfriskande promenad kan göra susen. Nåja, i morse var då inte luften så frisk, snarare tvärt om med luftföroreningar på 330. Bu Hao! Dåligt, på kinesiska.
Likaså kom jag hem framemot kvällningen. Det brukar vi ju göra, men idag flöt trafiken på bra och vi var hemma vid 18 tiden. Härligt!
Upp med skolryggsäckarna till lägenheten och sedan snabbt i väg.
Gode vännen Harm, "is back in Beijing" och givetvis ville både Anna och jag träffa honom. Hans fru Christina, också en mycket god vän till oss, kommer nästa vecka och skall då på nytt börja arbeta på Svenska Skolan. Jätteroligt!! ( Hon har tidigarr arbetat här i ett par år men har de senaste åren har tagit "rast" från Beijing och varit hemma i Trollhättan och arbetat.)
Vi träffas på restaurang First Floor och sitter ute och pratar.  Fler ansluter sig till vårt sällskap och skratten blir många.
Tänk att i Beijing kunna köpa svenskat snus, Generalsnus, fem askar för motsvarande 225 kr. Lär vara billigare än hemma i Sverige. Visst känns det något komiskt? Snus är inte vanligt utomlands.



Alldeles bredvid där vi sitter på uteserveringen den 27/10 på kvällen utan att alls frys så finns flera ambulerande restauranger. Och vill man så går det bra att handla något och sedan sätta sig med en dryck på en annan restaurang och äta.
Undrar så hur ett sådant initiativ skulle tas emot hemma i Stockholm. Skall nog prova en gång för att se reaktionerna.


Mycket fisk och skaldjur finns i sortimentet och billigt är det och gott. Alldeles nygrillat dessutom!



Nästa stopp för oss blev Union Grill i the Village för middag och nu hade sällskapet utökats till fem. Harm. Anna, jag plus Emma (Christinas dotter som arbetar i Beijing och hennes väninna Maria som tillfälligt praktiserar här


Harm och jag funderar över vad vi vill äta.

Och tursamt hade Harm ett par extra glasögon att låna ut. Armarna räcker inte alltid till.



Ju mer vi är tillsammans....En jättetrevlig kväll och väldigt god mat. Anna , emma, Maria, Harm och jag.

Nöjda, med både dag och kväll, som inte alls blev sen, vandrade Anna och jag hemåt.
Jag är ledig i morgon och slakk nog ta mig en tur till IKEA. Där har de nu slutat att sälja svenska varor i affären och börjar lansera mer lokala mäeken. Men kanske finns det en undangömd tub med kaviar, lite Marabou choklad eller något annat svenskat att få tag på. Jag gör i alla fall ett försök....







Rast!

    
Visst är det spännande att följa elevernas aktiviteter gör på rasterna? Jag tycker det är jätteroligt att vara med ute och se vad som händer. Jag är gärna med och leker.
Jag blir alltid lika förvånad här på SSB eleverna, från f-klass upp till skolår 6 kan leka och ha roligt utan att några konflikter tar över.
Att se hur barn i olika åldrar, med helt olika bakgrunder och erfarenheter, kan samsas om ett bergränsat utrymme och ta stor hänsyn till varandra känns så befriande.
Ibland är även förskolan ute på rast samtidigt som skolan och då finns barn från 2 år och upp till 12 med i aktiviteterna. Helt fantastiskt. Alla respekterar varandra och alla får vara med.
Visserligen är skolan ganska liten med sina 36 elever i skoldelen och lika många på förskolan, skolgården är liten men barnens kreativitet desto större.
Glädjen i leken går inte att ta miste på!


Här är Pippi Långstrumps Hus som skolan fått från världsutställningeni Shanghai.


En del av baksidan på skolgården och med grannbebyggelsen bakom häckarna och staketen.


Vackert formade pilträd finns det många av på skolgården.

Det blev en lång dag och så mycket rast blev det inte. Men det är skönt att passa på att vara ute d dagar då luften känns lätt att andas.
Nåja, andningen! Jag har blivit förkyld och försöker kurera mig med kinesisk medicin. Tyvärr, för min del, så finns bruksanvisningen på kinesiska. Men förhoppningsvis har jag muntligt förstått vilken mängd tabletter jag skall ta och hur ofta. Hoppas i alla fall på snar bättring.


















Svenska Skolan! Jättetrevlig att vara tillbaka!

    
Det vackra vädret har hållt i sig hela dagen och det har varit en ren njutninga att vara rastvakt utomhus. Tänk vad skönt att låta solen värma sig fastän det är mot slutet av oktober.
I morse var det ganska kyligt, inte mer än +3, men solen värmde skönt redan vid 10 tiden och temperaturen visade på+14. Ingen sommarvärme, men fullt acceptabelt.
Snart har jag varit här i två veckor och både dagarna och tiden skenar iväg. Jag har verkligen blivit välkomnad både av elever, föräldrar, rektor Mona och kollegor. Det känns knappast som om jag varit borta från SSB i 15 månader.
Arbetet i klassen är jätteroligt och jag trivs så bra med eleverna i klassen, 11 stycken i en 3,4,6a.
Visserligen blir det blir långa dagar för resorna tar tid och mycket jobb görs på skolan. Jag går hemifrån i sällskap med Anna och Marjo klockan 7, skolbussen går 07.15 och jag är vanligtvis hemma igen 11- 12 timmar senare. Ibland ännu senare om trafiken är ogynnsam, vilket det absolut kan vara vissa dagar.
Men jag tycker jättemycket om att vara här och vem vet, kanske är det sista vistelsen här på länge. Men kanske ändå inte?
Jag håller också på att fräscha upp kinesiskan och tar de tillfällen jag kan få att öva. För säkerhets skull bara!


Motorvägen i morse, på väg mot skolan. Långa bilköer börjar 15-20 km från stan.

Bussen har lämnat motorvägen och det är ca.7 km kvar till skolan, som ligger öster om flygplatsen.

Pilarna är fortfarande gröna och jag undrar i största allmänhet, hur träden kan vara så gröna och alla blommor som finns planterade är så vackra när luften är som den är. Lite märkligt?

I närheten av Svenska Skolan finns också flera internationella skolor och eleverna hämtas ofta med skolbussar på mornarna. Även många av Svenska Skolans elever hämtas upp vid lite olika hållplatser i närheten av de områden de bor.


Barn som väntar på sin skolbuss. ( Inte till SSB, Svenska Skolan Beijing)

Att börja morgonen med en lugn och skön lässtund känns härligt!

Sköna soffor inbjuder till en mysig läsestund i början av dagen. Flitens lampa lyser över klassen.

Sitter i skrivandets stund och njuter av alla ljus jag ser utanför fönstret och låter tankarna fladdra iväg. Skönt och avkopplande.
Jag skall avsluta dagen/kvällen med att läsa lite ur boken jag lånade på bokcirkeln, "Hejdå ekorrhjulet",människor som går mot strömmen.
Och kanske är jag också en sådan? Och kanske får jag svar i boken. Eller åtminstone en fingervisning....


Storstadsutsikt! Och det är klart!

















God morgon Beijing!

    
God morgon! En helt underbar och klar morgon. Jag blir så glad! Luften känns jätettbra! HELT FANTASTISKT! Det kan ju möjligen bero på att jag skrivit min artikel om den dåliga luften...
En rask och uppfriskande promenad till skolbussen vid 7 snåret kändes bra.
Trafiken ut till skolan flöt på bra och jag satt och lyssnade på ett  "Sommarprogram" där Percy Barnevik fångade min uppmärksamhet.
Önskar er alla en bra dag! Nu skall jag ut på rast!


Tisadg morgon klockan 06.20. En underbar morgon!

Pekings luft är viktig!

    

Jag har med Annas hjälp och trots urusel internetuppkoppling fått i väg min artikel till skrivarkursen i tid. Hurra!!

Och här kommer den! Tyvärr blev inte layouten här på bloggen som jag ville men det får gå bra ändå. (Jag har klippt in den från ett worlddokument)

 

 

Pekings luft är viktig!

Peking är en fantastisk stad på många sätt. Men var är den friska luften? Den är inte alltid lika fantastisk. Kan det vara ”B som i Bil som i Bov” som är största orsaken till den dåliga luftkvalitén? Görs det något för att luftkvalitén skall bli bättre?Eller har myndigheterna slagit sig till ro med vetskapen om att människor lever längre nu än tidigare?

Att luften i Peking periodvis är hälsovådlig, det vet man och varje timme görs luftmätningar från den amerikanska ambassaden som har speciell utrustning för detta. Dessa mätningar läggs genast ut på internet och är lätta att följa. Det som mäts är AQI, Air Quality Index på en skala mellan 0 och 500. En jämförelse, Hornsgatan i Stockholm anses ha 20 gånger bättre luftkvalité än den per år genomsnittligt uppmäta AQI i Peking.

Om AQI är bra så skall uppmätta värdena ligga under 100. Ju lägre siffror desto bättre luftkvalité.Det finns värden på över 600 som uppmätts och då anses luften vara mycket farlig.

  • värden över 300 räknas som farliga

  • 200-300 mycket ohälsosamt

  • 150-200 ohälsosamt

  • 100-150 ohälsosamt för vissa grupper

När värden ligger mellan 100-150 rekommenderas att äldre personer, samt de med hjärt och lungsjukdomar skall undvika fysisk aktivitet. Intressant är att i Stockholm på Hornsgatan förbjöds dubbdäck vintern 2011 eftersom AQI där vintern 2010 uppmätts till 40.

Vad gäller västerländska skolor finns direktiv att eleverna inte får ha raster utomhus om värden på 200 eller därutöver föreligger. För kinesiska skolbarnen finns inga sådana gränser.

Förutom de amerikanska mätningarna finns också kinesiska luftmätningsstationer, men dessa visar ofta lägre värden.


Vad påverkar luftkvalitén de dagar då AQI uppvisar höga värden?

Givetvis är det många faktorer som bidrar till den dåliga luftkvalitén. Men några faktorer är; Pekings geografiska läge, i ”en grop” och detta gör att föroreningarna ligger kvar.

Luften i Peking är torr och det regnar sällan. Men när det regnat så blir luftens kvalité genast bättre och de giftiga partiklarna spolas bort, åtminstone för stunden.

Under våren kan Peking under vissa perioder drabbas av sandstormar. Finfördelad sand från Gobiöknen blåser in över stan och lägger sig precis överallt och bidrar genast till att luften blir sämre under några dagar.

Föroreningar, mikroskopiskt damm, som lägger sig över Peking kommer från användandet av kol som fortfarande används till uppvärmning av äldre hus, användandet av oekologiska värmesystem, men det är bilarnas antal och storlek som anses vara den allra största orsaken till den dåliga luftkvalitén.

Vilka skadliga partiklar är det då som finns i luften och som man mäter halten av? De mest förekommande är kväveoxid, svaveldioxid, kvävedioxid, kolmonoxid, ozon, PM10 som är partiklar som är mindre än 10 mikrometer.

Under 2010 räknade man med att antalet bilar i Peking ökade med 1500 bilar per dag och det är inte alls förvånansvärt med tanke på att Kina är världens största bilmarknad. Utsläppen från bilarna är stora, trots olika att det finns avgasrening.

Stadens stora tillväxt är ett annat problem och utsläppen kommer att öka tills de så småningom går ner igen. Men ingen kan sia om när den dagen kommer. Men kommer gör den.

En tanke, kanske kontroversiell, som framförts av Lundaforskaren Almut Arneth i vetenskapstidningen Science, är att det är osäkert hur luftföroreningarna påverka klimatet. ”I takt med att vi minskar luftföroreningarna kommer den globala uppvärmningen att öka. Men det glömmer ofta beslutsfattarna bort när de tar fram klimatmål. Klimatmålen som idag sätts upp blir svåra att nå om man samtidigt har ambitionen att minska luftföroreningarna.”


Söndag den 23/10-2011 klockan 09.00 såg det ut så här från vardagsrumsfönstret på Hotell Mona-Ayi.

AQI är 454, mycket farligt.

Måndag den 17/10 klockan 07.00 var det klart ute och AQI var 60. Härligt!


Sambandet människors hälsa och den dåliga luftkvalitén i Peking är något som ständigt är i focus. Att utsätttas för luftföroreningar under lång tid kan enligt amerikansk forskningen ge minnessvårigheter, störningar i olika inlärningsmoment och depressioner. Omfattningen av dessa skador är oklara och tillsammans med hjärt och lungsjukdomar utgör de allvarliga hot mot människors hälsa och välbefinnande. Enligt WHO, Världshälsoorganisationen, är en annan konsekvens av de höga halterna av luftföroreningar att antalet nervskador och hjärtattacker ökat.


Kina är världens största tobaksproducent och antalet kineser som röker är stort. Detta tillsammans med den dåliga luften för med sig irritationshosta och rinnande näsa. Även den passiva rökningen påverkar människors hälsa.

Officiellt har rökning sedan den 1/5- 2011 förbjudits på offentliga platser. Men hur kontrolleras detta? Svårt att finna något svar.


Antalet bilar i Peking är stort och har ökat dramatiskt tills i år. Detta medför även att antalet trafikrelaterade olyckor ökat och blivit ett hälsoproblem.

I Peking finns det väldigt gott om taxibilar, som också är inblandade i trafikolyckor. Och eftersom taxibilarna ofta saknar säkerhetsbälten i baksätet ( det kan finnas bälten men de är ofta dolda av en sorts bilklädsel) bidrar detta till ännu fler trafikolyckor.

 

Åtgärderna som vidtas från myndigheternas sida för att förbättra luftkvalitén är många.

Utsläppsföroreningarna har minskat. Regeringen är mycket medveten om luftproblemen och i den femårsplan som föreligger för 2011-2015 finns klargjort att man skall öka energianvändningen av icke fossila bränslen till 11.4% av den totala energianvändningen. Ett led i detta är den massiva tillverkningen av solceller, snart hälften av marknaden, men det mesta går på export. Men i Peking ser man dock att ökningen av antal solpaneler på hus ökat.

I hutongområdena( Pekings gamla bebyggelse med låga hus) har på många ställen fjärrvärme som fås till förmånliga priser ersatt koleldningen

Kina är världens största investerare i förnyelsebar energi, allt som inte är olja och kol och vill ha sin energisäkerhet och inte vara beroende av import.

 

Fabriker som tidigare fanns i Pekings centrum har flyttats ut cirka 20 km från stadskärnan, till området bortom Femte Ringvägen. Nu återstår endast ett par stycken innanför stadsmurarna.

Bilarna anses vara den största boven i dramat vad gäller den dåliga luftkvalitén och nu har bilförsäljningen begränsats. Vill någon köpa en bil så anmäler man sig till ett lotteri och där lottas det ut 20 000 bilrätter varje månad. En elbil går bra att köpa utan lotterikön.

Bilisterna har fått ökade skatter och miljöavgifter och en vardag varje vecka får man inte köra sin bil. Detta kan kringgås genom att man har två bilar eller att nummerplåtarna byts. Men det är ett bra försök.

Runt Peking finns ett antal Ringvägar och med dessa leds en hel del trafik bort från stadskärnan.

De allmänna kommunikationerna både busslinjer och tunnelbanan har byggts ut. Tunnelbanan är billig, kostar två yuan, lika mycket i svenska kronor och har nu 14 linjer. Denna utbyggnad möjliggör nu för människor att lättare ta sig in till Peking från ytterområdena. En klar förbättring inte minst miljömässigt.

Tveklöst är Pekings luftkvalité vissa dager bedrövlig. Men det är samtidigt svårt att göra jämförelser med andra stora städer runt om i världen där luftkvalitén också är dålig. Det är skillnad i metoder att mäta, mätningarnas frekvens, mätplatserna ser olika ut och givetvis påverkar det faktum att det finns olika standarder för vad som betraktas som god luftkvalité.

Det går alltså inte att jämföra Peking med Aten, Madrid, Rom, Jakarta, Saigon, Hanoi, Bangkok, Manila, Mumbai, Colombo, Los Angeles, Mexico City eller andra städer med dålig luftkvalité.

En sak är säker; alla miljon och flermiljonstäder har gigantiska utmaningar framför sig; Minska utsläppen och begränsa biltrafiken!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hotell Anna

    
Söndag den 23/10-2011
Idag på förmiddagen bytte jag "hotell", från Hotell Mona- Ayi till Hotell Anna.
Det är lite spännande att ha och få möjlighet att prova olika boenden under tiden jag är i Beijing. Jag vill ju inte att mina vänner skall tröttna på mig och därför kan det vara bra att byta hotell lite då och då. För att min packning inte skulle bli alltför omfongsrik, så lämnade jag kvar mina sommarkläder, thailandskläderna, på hotell Mona-Ayi.
Vädret på morgonen, luftkvalitén, var jättedålig med ett värde på 435 klockan nio på morgonen. Värden som var mer än mycket farliga. Själva mätningsskalan går till 500.
Någon uteaktivitet kändes inte alls lockande.


Husen bakom parken syns knappast.

Och så här kan det se ut när luftvärdena är bra, alltså runt 40. Fotot är taget klockan 06.45 den 12/10. Vilken skillnad!

En härlig morgon!

Taxi till hotell Anna, uppackning och sedan satte jag i gång med min artikel till skrivarkursen. Kändes särskilt inspirerande att skriva om Beijings dåliga luftkvalité. Men det regnade en skvätt mitt på dagen och se, liksom i en trollformel förvandlades de dåliga luftvärdena till något bra. Klockan 13 var värdet 70! Hurraaa!!!


Skrivarjobb på gång.

Jag ville bli klar med artikeln så någon promenad hann jag inte med. Däremot ville jag förstås gärna äta middag på den belgiska restaurangen Morell´s tillsammans med Anna och Marjo, en kollega.
Trevligt, gott och mysigt! Jag slog till på musslor och frites. Tror inte jag ätit det sedan 2007 så nu var det absolut dags igen. Lika gott som jag mindes att det var.


Anna och Marjo valde kött.




I övrigt blev det en mysig hemmakväll och mentalt förberedande av kommande arbetsvecka. Och jag hann klart med artikeln. Skall bara läsa korrektur på den i morgon, innan jag skickar in den. Gissa om jag är nöjd med mig själv. Och ett stort TACK till Emma L, som på vårt lunchmöte i fredags hjälpte mig med fakta och begrepp.


Hotell Annas vardagsrum, där jag nu har min boplats.


Fantastisk utsikt i kväll när luften är klar.

Klart att jag saknar de "mina" hemma; Max, Bosse, Liv och Helen men vi är tillsammans i tankarna.
Och här kommer veckans Max från Uppsala till Beijing.

Vilken charmkille!







Stugsittardag med tepanyaki

    
Dålig luft idag igen! Inte bara dålig, utan den är farlig för hälsan också. Värden på över 300, pust. Minsann inte vad jag hoppats på idag. Är det helg och ledigt, så vill jag ha SOL, BLÅ HIMMEL och KLAR LUFT. Men det blir minsann inte alltid som man tänkt sig.
Dagen började bra ändå. Jag blev serverad en härlig "hotellfrukost" och jag kunde genast bortse från den dåliga luftkvalitén.
Frukosten fick mig på bra humör. Tända ljus och klassisk musik ackompangerade det hela.

Så gott!! Bara att sätta sig till dukat frukostbord!

I och för sig hade jag då inga svårigheter att fördriva dagen och kände inget behov av att gå ut. För den friska luften infann sig inte på hela dagen. Men jag sysslade med annat, inom lägenhetens stängda dörrar;
Jag letade fakta till artikeln som jag skall skriva och jag hann börja på den, jag rättade elevernas diagnoser i svenska och grovplanerade veckan i skolan.
Och mellan varven hann jag med lite annat;bl.a. skriva mail, läsa min bok och titta ut på balkongen för att se vad som var på gång. Och kanske hade luften blivit bättre????  Jag hoppades!


I stället för att se klar himmel fick jag vila mina ögon på ett brudpar. Och det gick bra det också.

Dagen bara försvann utan att det hänt så mycket. Egentligen ingenting alls.
Skönt att ha kommit till insikten att det är livskvalitét att bara vara. Helt förutsättningslöst!

Dagen försvann och övergick så smått i kväll. Middag på tepanyakirestaurangen Tairyo. ( Man beställer mat som sedan tillagas av en kock på ett stekbord och man ser hela processen)
På Tairyo kan man beställa hur mycket mat som helst; skaldjur, fisk, kött , sushi, lax, grönsaker m.m. m.m. öl, vin, sake, juicer, läsk och vatten ingår. Och ALLT till priset av 180kr/person. Helt fantastiskt!!!

Stora räkor på gång. Absolut en av mina favoriträtter.


Förväntansfulla och hungriga gäster!


Mer skaldjur!!!!

Tyvärr fick vi inte de flamberade bananerna med glass. Just vid vårt stekbord fanns ingen fläkt, så bananerna och glassen serverades utan flambering. Lite trist, men inget vi kunde göra åt det och bananerna och glassen smakade bra ändå.

Här på Taiyro är det alltid fullbokat och man måste beställa bord minst en dag i förväg. Det är två "sittningar " per kväll fredag, lördag och söndag och det känns lite stressande att "äta på tid".
Men om man bortser från den ibland stimmiga omgivningen och njuter av maten "här och nu" så är det en kulinarisk upplevelse att äta här. Och roligt!!!!













Funderingar

    
Funderingarna är ibland många och ganska osorterade. De liksom bara pluppar upp och meddelar att de finns.
Sedan skall de sorteras och jag kan nog inte direkt påstå att jag tillämpar någon direkt struktur.
Kanske gör det inte så mycket.
Idag, fredag, är det min arbetsfria dag, men trots det hade jag ställt klockan på 9. Ville inte sova bort dagen. Dessutom hade jag ett lunchmöte att passa.
Luften var dålig idag igen och morgonens värden låg på en bit över 300, alltså farlig för hälsan.

Jag funderade på vad den dåliga luften beror på. Varför känns det som om den är så mycket sämre nu än när jag första gången kom hit i januari 2007. Jag började titta på internet för att hitta förklaringar, vilket jag också gjorde. I alla fall en del.
Fortsatte att fundera på ämnet. Till min skrivarkurs så skall jag på måndag lämna in en artikel och jag har valt att skriva om just luften i Beijing. Jättespännande! Återkommer när den är klar.
Och för att lära mig mer om luften och hur den påverkar människor så träffade jag Emma som jobbar i Beijing med just klimatkompensation. Jag hann lära mig mycket under vår lunch tillsammans.
Emma ordnar en bra lunch till oss på en Macao restaurang.

Med många funderingar i huvudet gick jag ner mot mina gamla kvarter och hamnade på "Sole Mio".
Skönt att kunna sitta på en uteservering den 21/10. Tyvärr lyste dock solen med sin frånvaro och någon frisk luft var det verkligen inte. Fortfarande var luften FARLIG.
Jag letade fakta till min artikel, mailade, skypade och njöt av att vara tillbaka i mina gamla kvarter.



Jag funderade också vidare på var jag skall bo under resten av tiden här i Beijing. Det är lite knepigt att hitta en lägenhet, med ett för mig bra läge, att hyra i en månad. Men det finns ju bra hotell att tillgå. Har det jättebra på hotell Mona-Ayi( Rune) men flyttar på söndag hem till Anna ett tag. Och sedan får vi se! Orolig för boendet är jag inte. Lite spännande att flytta runt.

Sena eftermiddagen och kvällen tillbringade jag hos väninnan B. Jättetrevligt som vanligt!
Vi beställde hem mat, känns alltid så lyxigt och bara myste.
B bjöd på en härlig dessert; färska fikon som man skär ett kryss i och öppnar, lägger i en klick mascarponeost och en liten bit choklad av god kvalitet och sedan in i ugnen 150 grader i 5 minuter. Njut!!


Utsikt från 32:a våningen. Häftigt, fastän luften inte är den bästa....

Nu skall jag inte längre fundera på att träffa John Blund. Det kommer att ske inom de närmaste 10 minutrarna.
God Natt!





Taxi, luft och bokklubb

    
Dålig luft IGEN! Trist! Men inget att göra åt.
Under tiden jag bodde i Beijing så minns jag inte att det var dålig/helt ohälsosam/farlig luft i Beijing flera gånger i veckan. Måste vara något nytt påfund!
Tidigt i morse visade värdena från mätningen av luftkvalitén/föroreningarna på 340. ( För att det skall vara acceptabelt bör värdena ligga på ca 150 eller mindre.)
Nåja, det blir till att stanna inomhus idag, gäller eleverna också.
Förutom problem med luften fick jag på morgonen också taxiproblem. Jag skulle ta taxi till skolan, men det fanns i stort sett inga taxibilar att få tag på. Det kom inga på gatan. Men efter att ha väntat 20 minuter fick jag syn på en ledig bil Även detta är en förändring. Stan har förr kryllat av lediga taxibilar. Jag sätter mig i bilen och berättar på kinesiska vart jag skall åka. Men till ingen nytta. Chauffören vägrar köra. Bara för mig att gå ur bilen. Väntar ytterligare 10 minuter och lyckas med risk för livet stanna nästa taxi. Där kommer jag inte ens in när han får höra att jag skall åka utanför stan.
Lite mer tursamt var det med taxi nummer tre. Då hade jag skolans chaufför på telefonlinjen och han beordrrade chauffören att köra. Gissa om han var sur. Så skolans chaufför bestämde sig för att möta upp mig och taxin en bit utanför stan, för säkerhets skull. Jodå, jag kom till skolan i tid. Tur man har tålamod.....
Hemresan från jobbet blev lättsammare, för då åkte jag skolbuss.

Kvällens aktivitet var bokklubben hos Linda K. Jätteroligt att få vara med igen! Visserligen irrade vi runt i området inne i stan där Linda bor och vi lyckades även traska in i fel lägenhet- Ja, våningsplan och lägenhetsnummer stämde, men vi hade gått åt höger i lobbyn i stället för åt vänster. Därav vårt besök i fel ägenhet. Vi ringde på, dörren öppnades och vi klev in. Gissa om gossen som stod bakom dörren och hans mamma som tittade ut från köket blev förvånade över att se tre hurtiga, svenska tanter kliva in i deras vardagsrum. Bara att liksom backa ut. Och det snabbt.


Kanske i rätt hiss den här gången?

Att luften är dålig/förfärlig syns tydligt här upp
Utsikt från vardagsrummet klockan 19.10, från 25te våningen hos Linda.





Jodå, vi presenterade och rekommenderade böcker och lånade flitigt av varandra. För egen del passade jag på att låna " Hejdå, ekorrhjulet! Människor som går mot strömmen" sammanställd av Thomas Lerner men där många olika personer bidragit med sina tankar om varför de hoppat av ekorrhjulet och tagit makten över sin tid. Det skall bli intressant och spännande läsning.

Förutom bokprat och trevlig samvaro bjöds det på härlig thaimat och gott vin. Det var jättemysigt att kunna vara med igen. Och har jag tur, hinner jag vara med på ännu en bokcirkel innan jag lämnar Beijing i december.

Förberedelser för bokprat......mat och dryck.....



Puh!

    
Dagen har liksom passerat revy på ett spännande sätt. Den bara försvann! Jag vaknade, visserligen trött efter gårdagens upplevelser på Mamma Mia, men med ett leende på läpparna. Det var helheten i gårdagens upplevelse som gav "det lilla extra".
Skoldagarna hinner knappast börja förrän de plötsligt är slut Jag har roligt hela tiden och trivs jättebra med elevgruppen, en 3,4,6a och med mina arbetskamrater.
Men visst blir dagarna ibland långa och särskilt onsdagarna. (Då har vi undervisning i kompletterande svenska mellan 16.30  och 18.00 för elever som inte går på Svenska Skolan.)
Åkte hemifrån klockan 07 i morse och var hemma igen strax före klockan 20 i kväll. Inte så mycket ork kvar. Dessutom blev luften markant sämre under dagen och nu i kväll visade värdena en bra bit över 300, alltså mycket farligt för hälsan att var ute. Käckt då att sitta i trafikköer med en taxichaufför som vill vädra. Puh!
Trafiken var bedrövlig och det tog oss nästan två timmar att ta sig med taxi de dryga två milen in till stan. Puh igen!
Men varför klaga? antar att det är som jag lärde mig av en mycket klok man som bott länge i Kina " Ditte, det är bara att gilla läget". Det är faktiskt det bästa råd jag fått. Och det fungerar. Det är ingen idé att hetsa upp sig över saker jag inte allls kan påverka.


Tung trafik och tung luft.

Väl hemma bestämde jag mig för att gå till en av de italienska restaurangerna tvärs över gatan och ta hem mat. Jodå, man kan ringa och beställa hem mat också, men jag var ju ändå utanför, så jag kunde bära hem maten själv.
Jag beställler, blir serverad ett glas vatten, blir ombedd att slå mig ner och vänta. Jag passar på att betala. Är hungrig och trött och vill bara hem.
Är glad över att jag inte planerat in något i kväll.

Blir ompysslad här i baren då jag väntar på min mat.


Här lagas maten.

Jag traskade hem med min mat; canelloni med grönsaker , tomatsås och mozzarellla samt en fräsch sallad till.
Hungrig och trött, men kände att jag återkom till verkligheten och den dåliga luften då jag ätit klart.
Kändes bra att bara pusta en stund i soffan, blogga och sedan invänta Johan B. Lunds ankomst. Och idag var han inte försenad!

Mamma Mia! På kinesiska!

    
Anna och jag hade planerat att i kväll efter jobbet bege oss till den teater i Beijing där musicalen Mamma Mia spelas.
Några biljetter hade vi inte, men vi var förhoppningsfulla och trodde att det ganska lätt skulle lösa sig på plats.
Det var en del trafik in till stan så vi konstaterade att vi möjligen kunde hinna till andra aktens början.
Trafiken lättade efter hand och vi var vid biljettluckan en timme innan föreställningen skulle börja.


Jodå, visst fanns det biljetter. Men inte i den prisklass vi önskade. Det fanns också gott om biljetter som såldes på "black market" och till samma pris som de i biljettkuren.
Vi bestämde oss för att vänta ett tag och se om priserna gick ner ju närmare vi kom förställningens början. (Eftersom Anna sett föreställningen tidigare ville vi inte betala mer än 350 yuan, lika mycket i kronor)
När klockan var 19.30 och föreställningen börjat trodde vi att priserna drastiskt skulle gå ner. Nejdå!
Anna var en jätteduktig förhandlare och jag försökte så gott det gick. Men inte vårt pris. När klockan var 19.45 fick jag tag på en säljare med två biljetter till det pris vi ville betala.



Förhoppningsfulla stegade vi in i teatersalongen en bit in i första akten. Ryktesvägen hade jag hört att det nog skulle gå bra att snika sig till ett par platser på parkett, även om biljetterna visade något annat.
In smög vi, satte oss långt fram i salongen och hade ingen beredskap för att någon vakt skulle vilja flytta på oss. Platser fanns det ju.
Men visst dök det upp en kvinnlig vakt och ville se biljetterna. Vi låtsades inte höra och inte förstå. Då inkallades förstärkning, men vi ville fortfarande inte förstå vad det handlade om. Först när vakt ett  och två ringde på ytterligare förstärkning kände vi oss tvingade att flytta oss till våra platser på balkongen.
Och vi beledsagades dit. Vi både såg och hörde mycket bra härifrån och kunde till fullo släppa loss och njuta av en jättehärlig föreställning.
Jag har sett föreställningen två gånger i London och en gång i Sverige och nu i Beijing och alla föreställningar har sin charm. Karaktärerna blir ju också olika och det var verkligen fantastiskt att höra alla ABBA låtarna på kinesiska. Och vilka sångare och dansare!!
Jag smög fram kameran för säkerhets skull. Det var nämligen helt förbjudet att fota och vakterna hade ögon som hökar. De var framme direkt någon gjorde en ansats till att ta bilder. Och det var då jag passade på....
Dessutom satt två av vakterna bredvid Anna och mig........Men det hindrade inte oss från att sjunga med. På svenska.
Jag hoppas innerligt att den kinesiska versionen av Mamma Mia snart släpps på cd.


Donna, i mitten och hennes gamla väninnor.

Kameran fick sedan vara nere i ryggsäcken till slutscenen. För säkerhets skull.

Waterloo!!! Fullt ös!

Sofie, i mitten i vitt linne.





ABBA; "Thank you for the Music"! Jag hoppas och önskar att Björn och Benny sett eller kommer att se den kinesiska versionen av Mamma Mia, för det var mer än en upplevelse. På alla plan!

"Easy going"

    
Bara genom att ta en titt ut genom fönstret i morse fick mig att nästan studsa upp ur sängen i den arla morgonstunden. Klockan ringde klockan 06.10, nästan okristligt tidigt för en pensionär som så smått vant sig vid ett "easy going life".
Men, som sagt, det vackra vädret gjorde att jag kunde förlika mig med verkligheten; att stiga upp.


En underbar morgon, om det nu finns sådana....

För säkerhets skull tittade jag även ut åt andra hållet också. Så jag inte skulle bli glad i onödan.
Men vädret var verkligen vackert.


Frukost i snabb takt, bil till skolan klockan 07, framme 08.10, lektioner melllan 08.30 och 15. Givetvis med lunchrast där emellan! En jätteroligt skoldag tillsammans med klassen. Oj, vad tiden gick fort!
Egen planering fram till 16.30 och sedan dela taxi med några kollegor tillbaka till stan. Lite trafik, så redan strax efter 45 minuter satt vi på en restaurang för middag.
Jag blev introducerad till ett nytt ställe i Samlitun, ( i närheten av Bargatan) FIRST FLOOR, där har de halva priset på maten varje måndag efterr klockan 18. Nu kom vi innan, men lyckades inte övertala personalen att vi kunde få halva priset före 18.00. Så då väntade vi.....
God mat, trevligt sällskap, prat och skratt. Härligt! Men kände efter ett par timmar att det vore skönt att komma hem och vila lite från alla fantastiska intryck.
En taxi hem blev bra. Var lite fundersam om jag skulle tagit en promenad i stället. Men i kväll var jag lat.


Alldeles utanför finns flera mobila gatukök där maten som säljs lagas direkt i stora wokar eller grillas på kolgrillar. Här erbjuds också sittmöjligheter. Klart prisvärt. (En måltid för ca 8 kr.)tta
Detta är också en sorts taxi som det finns många av i Beijing, ett SKÅP, en sorts moped med ett påbygge. Jag har provat att åka SKÅP, men jag tycker inte det känns så stötsäkert i den häftiga trafike som råder. Men det är en upplevelse!

Förhoppningsvis skall Anna och jag i morgon kväll, om vi får biljetter, se den kinesiska uppsättningen av Mama Mia.
Det skall bli jätteroligt att höra alla sångerna på kinseiska och vad jag förstått så är den kinesiska uppsättningen mycket bra på alla sätt. Återkommer med rapport!
Känner att ögonlocken börjar bli tyngre så jag slall nog börja se om John Blund är på väg.

Inget särskilt, men väldigt bra....

    
Det var strålande sol i morse när mitt värdpar knackade på dörren och bjöd in till frukost. Här är vi nu en "storfamilj", med fem medlemmar denna vecka. Igår kom nämligen också ett par svenska vänner till Mona  och Rune hit på besök i en vecka.
Våra "hotellägare" serverade oss en engelsk frukost som smakade alldeles utmärkt. Trevlig samvaro runt frukosbordet med glada skratt blev en bra början på dagen.
Huset tömdes ganska snabbt efter frukost, det var shopping på G.
Jag strosade runt och liksom vilade mig i form i några timmar och hann med en hel del planering inför kommande arbetsvecka. Nöjd med mig själv gick jag i väg för att träffa Anna.
Och visst kunde jag tänka mig en liten lunch på Fyra kronors. (En mycket liten och typisk, kinesisk hålet- i- väggen- restaurang med billig och jättegod mat.)
Numer kostar rätterna lite mer än fyra kronor som de gjorde 2007, men bara lite.

Menyn! Men det finns även en liten handskriven meny på engelska.


Anna njuter av god mat.

Vi satt också en stund på Sole Mio i det vackra solskenet innan jag begav mig hemåt igen.
På vägen hem passerade jag Applebutiken i the Village.( Jättestort shoppingområde i Sanlitun) Det var kö både in och ut. Här får man som kund nämligen prova alla telefoner, datorer, I-pods och I-pads m.m.m.m.


Här finns det också säkerhetsvakter som övervakar det hela. Fest, folk, fart och fullspikat....


Ett av torgen i the Village.

Middag tillsammans med hela "storfamiljen" på en vietnamesisk restaurang, tvärs över gatan, blev avslutningen på ännu en trevlig dag.
Och i morgon startar en ny vecka. Undrar vad den kommer att innehålla?










Omväxlande!

    
Tog sovmorgon idag! Klockan ringde strax före 9 och jag var tämligen pigg.
Fint väder och bra luft kändes som gjort för en morgon/förmiddagspromenad på 45 minuter hem till väninnan B för planering av dagen och en kopp kaffe.
Jag liksom studsade fram bland den livliga lördagstrafiken och njöt av känslan av att faktiskt vara här och nu.
Beijing är så mycket trevligare när luften är bra/klar och det går att njuta av allt det vackra som faktiskt finns här.
Jag tycker ju så mycket om Beijing, men de dagar då luften är dålig är det absolut inte roligt att vistas här.


Utsikt från B:s vardagsrum. Fantastiskt idag! Obs!!! Bergen syns i bakgrunden, det gör de inte de dagar luften är dålig. Vilken underbar dag!

Och visst började vi med lite shopping nere på Pärlmarknaden. Det känns som en otrolig lyx att följa med B på diverse shoppingturer. Hon har så många bra shoppingkontakter och en chaufför (med stor bil) som är helt fantastisk.
Jag bara njuter av att få följa med.
"Pärlan" tog B mig med till en för mig ny butik, som säljer smycken, No.253 -3F, Joe; i Nya Huset. Absolut väl värt ett besök. Bra priser och mycket bra kvalité! KLart att jag handlade lite....Inte för att jag behöver, men det är roligt. Joe har väldigt fina pärlhalsband och armband av alla tänkbara modeller. Och om det inte finns det du vill ha så beställer du. Bara att designa själv!
Eftersom B är en "gammal och bra kund" så bjöd Joe oss på lunch på en restaurang i närheten. Idag blev det inte "Brown Door". Där var det fullt av flygpersonal från allehanda bolag.
Men det blev nästan lika gott och på en helt kinesisk restaurang, där B och jag var de enda västerlänningarna.
Gott och väldigt trevligt!

Denna härliga lille gosse på 14 månader fångade också min uppmärksamhet inne på restaurangen.


Otroligt mätta och belåtna fortsatte vi vår shoppingrunda. Jag inhandlade ett par mjuka och bekväma skor för sommarbruk i en mycket dold, liten, butik och en  mer rejäl väska i en annan, också dold butik. Inte för att jag på något sätt har brist på väskor. Men den här hade jag inte tidigare och jag kunde gensat hitta flera användningsområden för den.


En rejäl och praktisk väska för diverse ändamål till en kostnad av 100 kr. Vem kan motstå detta? Jag kan, men varför då....

Efter lunch och shopping åkte vi till Chaoyang Parken, jag bor alldeles bredvid, för att få lite naturkänsla.(Beijing har mängder av parker och stora grönområden)
Parken är jättestor och erbjuder allt från grönområden, konstgjorda sjöar med båtar som man kan hyra, tivoli, restauranger, swimmingpool utomhus. Och inte att förglömma, ett område som är speciellt konstruerat för bröllopsfotograferingar. ( Vigseln sker på andra ställen, men just bröllopsfotona är ofantligt viktiga, retuscheras starkt och skall ske i speciella miljöer)


En populär miljö för bröllopsfoto i Chaoyang Parken.


Har brudgummen fått konkurrens av mobilen?

Ofta är brudens klänning hyrd och den kan vara både trasig, smutsig och ha en passform som kunde ha mer att önska)

Ja, ibland räcker knapparna inte till.....

Och visst blev det en trevlig promenad i det vackra vädret!




En stund på balkongen för sammanfattning av dagen kändes bra. Och mina nära och kära där hemma; Jag älskar er.













Fri Dag

    
Tack för alla fina kommentarer! Jag passar på, för de som så önskar, att upleva lite av Beijng för er också.

Idag har det varit en fri dag=fredag=arbetsfri dag. Bara ett par saker var inplanerade. Och i övrigt?? Tja, vad jag känner för i stunden.
Det inplanerade var ett besök hos polisen för registrering och klippning klockan 11. Ställde klockan i går kväll, bara för säkerhets skull, vilket var helt rätt tänkt. Klockan 8.40, prick, hörde jag pigg musik och undrade var jag befann mig. Men det stannade nog där. För inte förrän närmare halv 10 slog jag på nytt upp mina ljusblå och insåg att jag fick sätta fart.
Polisen skulle besökas före klippningen var det tänkt. Och så blev det. Registreringen gick snabbt och med mitt boendepapper i förvar ( visar var jag bor och hos vem) gick jag raskt de knappa tre kilometrarna till frisören Liam i Season´s Park. Han har bott länge i England och talar perfekt engelska, så inga språkhinder finns.
Liam är otroligt noggrann så bara klippningen av mitt korta hår tog en och en halv timme, sedan tillkom föningen .
Så klockan 13 var jag klar och då ropade magen på lunch.


Ganska soligt och +19, absolut lunch utomhus. Bestämde mig snabbt för "det spanska tapasstället" OLAS i the Village. ( Ett stort köpcentrum med utomhusrestauranger, torg och mycket annat)

Gott och mysigt att sitta ute och njuta.

Massage, kinesisk helkroppsmassage, i 60 minuter kändes alldeles lagom efter lunch. Mina stela lekamen kändes betydligt piggare efteråt.
Och visst blev det också A.W. med kollegorna, även om jag inte jobbbat.

Lika trevligt som jag minns det från förr.

Plötsligt har dagen övergått i kväll, precis som av en händelse.
Dags för mat igen! Middag tillsammans med mitt värdpar på en kinesisk restaurang i närheten av vi bor. En restaurang jag inte tidigare besökt. Jättespännande!

Ingen dämpad belysning här inte. Man skall se vad man äter.


Väldigt gott! Gong bao ji ding, (kyckling med chili, jordnötter och purjlök i god sås) höstack,
( friterade potatisstrimlor) broccoli med vitlök och stekt äggplanta försvann snabbt ner i våra hungriga magar.

Alldeles bredvid restaurangen ligger nattklubben Suzi Wong och här är det jubileum i kväll. Kvällen till ära finns några läckra bilar uppställda på trottoaren. Klart jag vill ha en röd Lamborgini! Vem skulle inte vlja det?

Jag tar gärna den röda och Mona känner för den gröna.

Fest hela natten på klubben. Skönt att jag inte längre är ung och känner att jag bara måste vara med. Musiken dunkar nu på i sena kvällen och hörs genom väggarna i lägenheten och upp till 16 trappor. Men jag har öronproppar och det yngre folket har säkert jätteroligt. det unnar jag dem.
Tittar ut på balkongen, tar en nypa luft och säger "God natt Beijing och tack för idag."
Det har varit en bra dag!








Rivstart

    
Yrvaken och lagom pigg med sex timmarnas tidsskillnad i kroppen vacklar jag ut i duschen för att åtminstone försöka
piggna till. Och med lite envishet gick det t.o.m. ganska bra.
Medförde datorn till frukostbordet för att läsa lite nyheter.
Slängde förstrött en blick ut genom vardagsrumsfönstret och såg att solen lyste med sin frånvaro, åtminstone nu på morgonen. Det regnade! Dessutom var det grått och molnen låg lågt så troligen var luftföroreningarna stora. Alldeles rätt, en snabbbittt på datorn visade på dagens värden, 308. Hälsovådligt! I går var mängden föroreningar 360 och borde då logiskt vara mer än hälsovådliga.
Prick sju gick vi ut på gatan för att fånga en taxi. Vi var absolut inte ensamna i regnet, mitt i morgonrusningen, om den uppgiften. I vanliga fall, då det inte regnar, finns det väldigt gott om taxibilar så här tänker man inte på att det faktiskt kan köra ihop sig ordentligt.
Huvudet gick runt som hos en uggla. Ingen taxi ens i sikte och när det väl kom någon så var den upptagen. Långa köer, stillastående trafik, tålamod som tryter och regnet bara fortsätter att ösa ner.
Efter 40 minuter av intensivt jagande efter en taxi så hade vi tur. Taxin stannade och vi hoppade in. ( två kollegor och jag) Efter vissa förvecklingar om vart vi skulle var vi i alla fall äntligen på väg nordvädt, mot skolan. Och vi kom fram i tid!
Om det var tur eller skicklighet vet jag inte.
Regnet upphörde och lagom till rasten klockan 10 sken solen och som i ett trollslag hade den riktigt dåliga luften försvunnit.( Värdena var 75.) Eleverna fick ha sin uterast! Härligt!
År värdena för höga, får enligt bestämmelserna barnen inte vara ute på rast.
Arbetsdagen gick i flygande fart och det var jättemysigt att arbeta med eleverna i 3,4,6an.
Taxi hem på eftermiddagen, besök hos "managementoffice" för att få papper som skall med till polisen i morgon. Jag skall registreras på nytt. ( Bor man på hotell sköter receptionen detta)

Hyfsat klart idag på eftermiddagen. Kan lätt jämföras med gårdagen.

Tog en promenad för att träffa Anna och blir alltid lika faschinerad av vad som händer i trafiken.

Tja, varför inte läsa en tidning när jag väntar på ett övergångsställe.?

Och visst blev det ett besök för oss på en av favoritrestaurangerna, den thailändska Purple Haze.
God mat och dryck, precis som vanligt, som det skall vara.

Anna, jag och

en "dirty mojito". Kära hälsningar till många vänner som inte är i Beijing just nu. Vi saknar er!



Vegetarisk currygryta i kokosnötsskal och "beef on ironplate" smakade väldigt bra.

Så småningom gjorde sig den kvardröjande tidsskillnanden i kroppen sig påmind och jag drog mig hemåt mot Chaoyangparken.
Nöjd med dagen, tittade jag ut över Beijings skyline från "Hotel Mona", 16 trappor upp och säger till mig själv;- det är vackert !
I morgon är jag ledig och säkert väntar nya och oväntande äventyr på mig. Och jag på dem!


Beijing! (Peking!)

    
Tack för härliga kommentarer! Jätteroligt att läsa dem!
Nu är jag alltså här. Lite som att komma hem på något sätt. Beijing var ju vårt hem i tre och ett halvt år och efter hemflytten i juni 2010 så har jag varit tillbaka två gånger och då på semester. Så visst lockar Beijing. På många sätt!
Nu är det inte SEMESTER, utan jobb som gäller och det redan från idag.

Air China flög hit på under åtta timmar och det kändes på turbulensen att det var hård medvind som bidrog till detta.
Jag hade hoppats på klar himmel och luft i Beijing, för ett tag i den tidiga morgonstunden, över inre Mongoliet, var det riktigt vackert och såg hoppfullt ut.
(Beijing ligger tidsmässigt, sommartid, 6 timmar före Sverige. Så när jag landade var klockan hemma i Sverige inte mer än strax efter 3, på natten.)



Men när vi var på väg ner genom molnen förstod jag att luften var ohälsosam. Ingen sikt alls och ungefär som att färdas i en tung, klibbig, grå, massa.

Från det att vi landat tog det 35 minuter totalt att passera "immigration", ta tåget till bagagebandet, vänta på väska, och komma ut i ankomsthallen. Effektivt så det förslår!
Jag blev mött av skolans chaufför, Mabin och körd direkt till skolan. Den kvalmiga luften låg som ett våtvarmt omslag runt mig och jag kände att svetten både rann uppåt och neråt samtidigt. Och ingen dusch i sikte!
Var det möjligt att jag glömt bort att det kunde vara så här.....

Kaffe, lite "kattvätt" och sedan dags för planering med rektor och arbeskamrater, för i morgon börjar jag jobba med eleverna.
Måste tillstå att jag vid några tillfällen förlorade focus på detaljerna. Men med tanke på att jag sovit tre timmar på vägen hit och att min inre klocka var inställd på arla morgonstund, så var jag nöjd att ögonlocken inte bara föll igen och att jag skulle somna.
Lunch och under tiden mer planering, men vid 15 tiden gav jag upp och blev skjutsad in till stan och mitt boende den här första veckan.


Huvudentrén på Svenska Skolan Beijing. Här finns både förskola och skola för elever upp till skolår 6. Skolan ligger ca 13 km väster om flygplatsen och 24km från den delen av stan där flera lärare och jag själv bor. bor. ( Vid Worker´s Stadium, Sanltun, Andra ringvägen)

Att det är dålig luft syns tydligt här.

Klockan är 15.30 och solen orkar knappast ta sig igenom de tjocka och förorenade molnen.


Utsikten, om det idag kan kallas så, klockan 16, från lägenheten 16 trappor upp.

Att packa upp, organisera mig, bli bjuden god pastamiddag på italiensk restaurang, blogga, läsa mail, planera morgondagens lektioner, "skypa"; och ja så myckert mer orkar jag nog inte i kväll.
Natti, natti!


Utsikten igen, men nu är bilden tagen lite mer åt söder. Stålkonstruktionen till höger i bild skall bli ett mediacenter. När det blir klart, det vet ingen.



I mål!

    
Nu i kväll har jag gått i mål. I princip. Väskorna är packade och endast lite småsaker som skall med i handbagaget väntar på att bli placerade.
Det var en viss utmaning den här gången att bestämma vad som skulle med i bagaget. Först lite sensommarkläder för Beijing där det nu är lite över +20, men där det efter hand blir kyligare och mer höstbetingade kläder och skor behövs.
För Thailand däremot behövs så svala kläder som möjligt.
En tröst är att om jag upptäcker att jag missat något, så går det lätt att komplettera. Och jag gillar shopping, så just det blir absolut inga problem. Tvärtom!
(Innan Thailandsresan kan jag skicka hem en låda per post med det jag inte tror mig behöva där. Då blit det inte så tungt bagage att släpa runt på.)

Väskorna packade och endast ryggsäcken med färdhandlingar, dator och kamera saknas. Och väskorna är inte ens fyllda. Jag är riktigt stolt.

I morgon kväll bär det av mot Beijing och onsdag morgon, förhoppningsvis, landar jag.
Det känns lite som att komma hem.
Och jag åker inte från något utan till .....

Höst, absolut

    
Söndag eftermiddag, jag tittar på min "att göra lista" och konstaterar att jag utfört det jag planerat. I stort sett.
Men en sak har jag missat och det ordentligt. Fanns inte ens med på min lista. Jag skulle nämligen till min skrivkurs haft ett inlämningsjobb klart i morgon, en intervju på två A4 sidor. Inte en chans att hinna. Jag får göra den senare och har lärt mig att se upp bättre. Trist och jag grämer mig lite. Får gå direkt på nästa uppgift i stället som är att skriva en artikel. Det ska bli spännande! Kommer definitivt att ta något från Beijing eller Kina att skriva om.

Har kännt mig lite "hängig" idag och inte haft så mycket mer än styrfart. Gått här hemma och plockat, renast balkongen från överblommande växter och funderat på hur det kommer att bli med "back to work in Beijing" igen. Hur skall det bli  att lämna Max, Liv och Helen med familjer och alla vänner?  Jag vill ju det här, men fundera kan jag ju göra ändå. Å andra sidan är fyra och en halv månad inte särskilt lång tid. ( Åker direkt till Thailand efter Beijing. Lite jobb väntar där också.)
Bosse och jag styrde oss i alla fall ut i den krispiga höstluften. Vet att den luft jag kommer att möta i Beijing sällan är krispig. Den är oftast mer åt det klibbiga och svårt- att- andas hållet.
Vi tog en runda längs östra Södermalm och jag passade på lite extra att andas in de friska höstvindarna.


Vacker plantering på vår innergård.

Gamla Söderkåkar, riktiga oaser i storstan.






Ochmitt emot "Söderkåkarna" ligger betydligt större bostadshus.


Sofia Skola, lite drygt 100 år gammal och byggd för att ta emot mer än 2000 elever. När skolan var ny fanns det här 74 klassrum. Antalet klassrum är idag färre och likaså elevantalet. Sofia Skola är idag en F-9 skola med ca. 700 elever.  Skolan är renoverad, man började 1969 och arbetet med att göra skolan mer modern tog tid, 25 år. (Skolan nyinvigdes nämligen 1994.)


Sofia kyrka sedd från Nytorget.


Vackra höstblommor planterade på Nytorget. De lyser verkligen upp.


Det går också bra att välja en vacker bukett från blomsterhandlaren.

Just att sitta ute lockade inte idag. Här på Urban Deli, vid Nytorget, ( inneställe på Söder och ofta väldigt kändistätt)
är det nog första gången sedan i våras det funnits lediga bord på uteserveringen.

Gott om plats idag!

Skönt att komma hem och in i lägenhetens värme. Lite middagspyssel tillsammans med Bosse i köket och sedan slå sig ner i soffan och bara mysa. Tända mängder av ljus och bara vara.
Inser att jag har det ofantligt bra.
Och i morgon är det dan före avresedan. Men det är då det...



Grodperspektiv.

    
Lördag förmiddag och ABSOLUT HÖSTKÄNNING. Det är stundtals sol, blåsten nyper till i kinderna och jag inser så fort jag kommit utanför dörren att jag har för lite kläder på mig upptill. ( En långärmad t- shirt i bomull under min poncho var inte tillräckligt, även om jag vanligtvis är varm av mig.)
Jag insåg direkt jag stack näsan utanför huset att det inte skulle bli någon promenad ner på stan. Det finns gränser för hurtigheten. Tur att det finns bussar och t- bana alldeles i närheten. 
Bosse och jag hade stämt träff med delar av vår "kinafamilj" utanför NK. Denna "extended kinafamilj" är ganska stor och idag var vi alltså nio stycken, vuxna och barn, som träffades för några timmar.
I samlad trupp, mer eller mindre, strosade vi längs Biblioteksgatan bland alla märkesbutiker och för att hålla oss till samma spår passerade vi genom Sturegalllerian som vid denna tid på dagen, 12.30, kändes väldigt öde och tom på shoppande entusiaster. Ja, förutom oss då förstås.
Vi bestämde oss i alla fall för att ta rast på restaurang Grodan på Grev Turegatan, utomhus.  Här har vi suttit förr så det känns lite hemtamt.
Det blev som vanligt många skratt och stämningen var hög och tiden bara försvann, som vanligt i detta sammanhang. Jag tror ingen riktigt kände att det ens var kallt. Inte förrän vi reste ocss upp för att gå. Då kändes kroppen helt stel.


I stort sett alla fångades på bilden.  Jag, Bosse, Sussie, Harm, Christina, Erik, (skymtas) Axel och Christin.(Carro är fotograf och saknas.)


Lite ruggigt är det allt tycker Axel och Christina.

På vägen från Grodan såg vi en märklig händelse. Två bilar står parkerade, en Volvo och en BMW. Mellan dem så finns en liten lucka. Det kommer en SAAB kombi som framförs av en äldre herre med en dam i framsätet. Han försöker sig på att fickparkera och kör fram och tillbaka några gånger i hopp om att kunna trycka in sin bil mellan de andra.
Vi som ser det hela är förundrade. Föraren kör nämligen upprepade gånger på både Volvon och BMWn.
Harm som är Christinas man, ser vad som händer och går fram till föraren för att påtala det olämpliga i att köra på de redan parkerade bilarna. Damen i framsätet bara skrattar åt situationen.......
Både Harm och jag tar foton på händelsen för bevis och skriver lappar till ägarna av de påkörda bilarna där vi berättar vad som hänt och vem som kört på deras bilar.
Föraren till SAABEN lämnar glatt platsen, för han kom inte in i den lediga "luckan".
Hela historien besågs av ett antal personer längs gatan och jag hoppas innerligt att SAAB ägaren får stå till svars för sin nonchalans. Dagens goda gärning!


Träning kanske ger färdighet

    
Idag var det sista lektionerna på Tullgårdsskolan för ett tag. Kändes lite sorgligt, men inser att jag som fysisk person bara kan vara på ett ställe i taget.
Nu byter jag i alla fall Tullgårdsskolan mot Svenska Skolan i Beijing och på onsdag morgon är jag på plats.
Jättespännande och roligt! Känns bra att ha övat/repeterat min lärarroll. Det är lätt att lägga av sig. Nej, då! Jag tror inte ränderna försvinner så fort.
Dagen har i alla fall bjudit på omväxling på flera plan. Och jag har har haft den nya kameran med.

Började knäppa kort i morse. Måste ligga i hårdträning!

Globen klockan 7 i morse. ( Zoomen verkar riktigt bra, med tanke på att det är ca 1 km till Globen)


Motljus över takåsarna, också klockan 7.

Tillsammans med vännerna Ninni och Sven bestämde Bosse och jag oss för att efter mitt skoljobb gå längs Årstaviken.
Vädret kändes lite instabilt, men vi hoppades på att slippa regnet.
Precis lagom då vi befinner oss på väg upp mot Skinnarviksbergen på Söder kommer regnet. Och just då står vi utanför en indisk restaurang, Indian Garden på Heleneborgsgatan. Så lägligt! Och dessutom är vi hungriga.

Väldigt trevligt och gott!

Just när vi avslutat kaffet och skulle gå för att ta en buss, upphörde regnet. Ingen anledning alls att åka buss.
Vi gick över Skinnarviksbergen mellan gamla hus och malmgårdar och tog oss upp till Monteliusvägen. ( Södermalm mot Riddarfjärden) Härifrån har man verkligen Stockholm "under sina fötter."


Sven, Ninni och jag är glada över att det slutade regna så promenaden kunde fortsätta.


Närmast gräver man tunnlar i vattnet för den nya Citybanan. Gamla stan med Tyska kyrkan, Östermalm och Gärdet skymtar längst bak.

(Ett foto taget för 10 dagar sedan också från Söders höjder. Stadshuset i bakgrunden.)



Idag provade jag att zooma in detaljer på Stadshuset. Och det är en bra bit tvärs över vattnet....

Det "gröna" är den detalj som syns en bit nedanför halva tornet på förra bilden.

Vi fortsatte vår promenad ner genom Gamla Stan och mot Kungsträdgården där vi skildes åt. Bosse och jag gick vidare mot Östermalm och den thailändska ambassaden för att hämta våra visa. Pust!
Nu känns det som om alla praktiska frågor är lösta inför tisdagen, avresedag för mig. (Visum till Kina har vi sedan tidigare)


Gamla Stan, Österlånggatan, vid 14.30

Och på Sturegatan var jag bara tvungen att prova zoomen igen vid denna upptäckt.

Tänkte lite extra på Tomas Tranströmer som fått Nobelpriset i litteratur. ( Kan dock inte låta bli att tycka det är jättetrist att Astrid Lindgren aldrig fick det. Det gör jag varje år.)

Hem blev det buss 55! Stegräknaren visade på att vi ändå gått 11km. Bra träning!




Kamera inköpt!

    
Jag har ju nu kommit till den tid i livet då jag helst inte vill skjuta upp saker och ting. I varje fall inte så mycket.
Förmiddagen ägnades åt ett antal telefonsamtal för att leta rätt på var jag skulle kunna köpa den kamera jag tänkt.
I måndags, när Bosse och jag var på Skärgårdsfototuren, tittade jag på en del olika kameror som demonstrerades.
Instinktivt kände jag att en ren systemkamera inte var vad jag skulle köpa. (Om jag skulle vilja använda en sådan, kan jag alltid låna Bosses.) Jag fastnade för en alldeles ny modell från Canon, i varje fall ny i Sverige, av modellen SX 40.
Men att hitta den i en butik krävde lite arbete. Jag började med att ringa runt till några av de större återförsäljarna  av Canon. Tyvärr, den modell jag ville ha hade ännu inte kommit.
Men eftersom en av mina både bästa och sämsta egenskaper, envisheten, kan dominera min vardag, så ringde jag till Canons huvudkontor och bad om råd.
Berättade också att jag skulle åka till Beijing och att modellen säkert fanns där.
Fick tips om en SIBA butik i Sickla Köpkvarter/Nacka; 10 minuter med bil från oss, som hade kameran i lager.
"Canonmannen" ringde dit och beställde kameran åt mig. Bra service!
Kameran hämtades upp och aftonen har ägnats åt att försöka förstå hur den skall användas. Inte alls svårt om den bara körs på automatik, men finesserna som finns är många och jag får väl lära mig efter hand.





En liten början...

Skansbron sedd från balkongen


Ett prov! Automatik!


Globen, som ligger lite drygt en km från oss, här delvis inzoomad. Det går att zooma mycket mer.

Provade på att ta ett textprov från tidningen, 4 cm avstånd. Helt ok!


Testade självutlösaren också.




Koncentrerad! Fungerar det här? Allvarligt det här med foton.











Jungfrudansen

    
Max och jag tog idag en tur till Jungfrudansen ( en gata) i Solna. Här ligger Skoga, det äldreboende där Helen arbetar som sjukgymnast.
Buss till Fridhemsplan, ( i Stockholm åker man gratis med barnvagn) sedan tunnelbanan, Hjulstalinjen, för att stiga av på tredje hållplatsen, HuvudstaCentrum.
Jag har nog inte åkt kommunalt hit sedan 2002, då levde fortfarande mina föräldrar och bodde just uppe på Jungfrudansen. Just det här gatunamnet kommer från från en av de dansbanor som låg här i Huvudsta, Solna, längs Mälarens vatten. I området låg då längs vattnet flera gårdar och på dessa gårdar var det vanligt att man hade en jungfru -  en hemhjälp, anställd. Och hit till dansbanan gick ofta dessa jungfrur på sina lediga kvällar för att dansa.
Max och jag skulle inte dansa utan vi skulle till Helen på Skoga.

En promenad med vacker utsikt mot Mälaren och  för mig lite av en nostalgipromenad.

Max tyckte det var roligt att träffa moster Helen och bekanta sig lite närmare med hennes arbetsplats.


Max och min resa fortsatte sedan in till stan igen och vidare med tåg till Uppsala.
Det var med en stor tagg i hjärtat jag vinkade farväl till Max för att ta vändande tåg tillbaka till Stockholm.
Jag kommer länge att ha Max röst ringandes i mina öran när han ropar MORMOR.
Nu dröjer det ju jättelänge tills vi ses igen. ( Om vi inte får till det innan nästa tisdag.) Och då ses vi nog i Beijing, Max tredje resa dit.
Jag längtar redan!!!

Full fart framåt!

    
Om en vecka åker jag till Beijing och efter det blir det Thailand. Jag kommer alltså att vara borta i ungrfär fyra och en halv månad. En ansenlig tid, inser jag.
För säkerhets skull har jag skrivit upp vad jag skall/ bör fylla mina dagar med fram till avresan. Men som alltid finns det utrymme för spontana aktiviteter.
Idag på förmiddagen hämtade jag Max på Centralen ( nejdå han åkte inte själv utan kom med sin pappa) och efter det blev det besök på thailändska ambassaden uppe på Östermalm för att lämna in min och Bosses visumansökningar. ( Vi skall stanna mer än en månad därför behövs visum.)

Vi gick Kungsgatan ner och genom Humlegården.


Uppe vid Karlavägen passerade vi förbi hotellet där det svenska fotbollslandslaget just nu bor. De skulle ha träning på Stadion och vi gick förbi just när de pigga spelarna klev på sin buss. Jodå, vi fick en skymt av Zlatan....


På ambassaden gick ifyllandet av pappren bra och det hela flöt på snabbt och på fredag är våra visa klara för upphämtning.

Thailändska ambassaden på Floragatan, Östermalm.

I det fina vädret tog Max och jag  sedan en promenad hem till Ninni och Sven på Gärdet, där det bjöds på thailändsk lunch.
Vi satt även en stund på balkongen och njöt av det vackra och sköna höstvädret.


Och Max trivs!


Max, Ninni och Pongo.

Lite eftermiddagsfika tog vi nere på Citykonditoriet på Adolf Fredriks Kyrkogata, där Josefine, Ninnis dotter, arbetar.

Ett jättefint och mysigt konditori/café  inrymt i vackra lokaler. Här serveras också "dagens lunch" och allt som serveras är hembakat/hemlagat. Rekommenderas!

Hem kom vi också, med buss, trots att det var rusningstid. Inte alltid enkelt i storstan. Alltså, både Max, jag och barnvagnen fick plats.
Hemma möttes Max och jag redan i hallen av att det luktade gott av nybakat. Det är kanelbullens dag och Bosse hade bakat just kanelbullar. Jättemysigt!


Jättegoda!

Max var inte sen med att prova en av dem.

Max lika glad som alltid.

Bosse och jag skall rå om honom riktigt ordentligt tills i morgon. Det kommer ju att dröja innan vi ses igen.
(Tur att Skype finns! )
Och visst hoppas vi att det blir det en tur för Max, Liv och Johan till Beijing och vidare med oss till Thailand.
Hoppas också att Helen med de sina kommer. Vilken lycka det skulle bli!



Skärgårdsfoto

    
Jag är nu tillbaka från en fantastisk heldagstur i Stockholms södra skärgård, där foto och naturen var huvudingredienserna. Såg förra veckan i DN en annons om den här fotokryssningen och kände att det var något som jag väldigt gärna ville göra. Och Bosse var genast med på noterna.
Strax före halv nio i morse var vi nere på Nybrokajen vid Strandvägen och gick ombord på en av Strömmabolagets båtar, Cinderella. Vi var nog ett 50 tal förväntansfulla passagerare som denna höstdag skulle låta oss guidas genom Stockholms södra skärgård av Världsnaturfondens projektledare Henrik Waldenström.
Men på turen var också en fotoexpert som skulle lära oss mer om fotograferingens ädla konst.
Eftersom jag inte medförde någon systemkamera med gigantiskt objektiv och stativ, som de flesta andra hade, så kände jag mig lite udda med min lilla, vanliga, Olympus Tough kamera. Den kamera som jag verkligen gilllar.  Jag liksom smög fram den när andra inte såg.
( Det skall bli spännande att se Bosses foton som han tagit med sin systemkamera)
Och redan vid Fjäderholmarna kände jag att jag missade något viktigt, en havsörn! Nåja, Bosse kanske fick till en bild.

På vägen ut från Stockholm, mot södra skärgården, passerade vi genom Skurusundet och under Skurubron. Här finns gott om "svalbon"; stora, tjusiga, villor som klättrar uppför bergsväggarna och varifrån man har en fantastisk utsikt vida omkring. Husen nere vid vattnet har absolut ett strandnära läge och med båten alldeles utanför.




Skurubron går över till Värmdölandet.

Vi passerade också förbi de gamla industrilokalerna som varit med i Milleniumfilmerna, Livvakterna m.fl.

Känd filminspelningsplats.

Baggensstäket är en riktigt smal kanal och det vill till att köra rätt.




Ut på Baggensfjärden och vidare mot Dalarö.




Dalarö


Dalarö Skans är en före detta fästning från 1600talet som skulle skydda Stockholms södra inlopp och de fartyg som låg i hamn på Dalarö. Nu för tiden finns en restaurang här.

På flera ställen i Stockholms skärgård finns öar där träden är helt uppätna av skarvar. (En sorts fåglar)

Döda träd som förstörts av skarvar.

På Bullerö, som tillhör Bulleröskärgården med 900 öar, kobbar och skär stannade Cinderella till och det blev dags för oss att gå i land och utforska ön. Jag har i mer än 20 års tid tänkt på att ta mig hit ut. Men idag förvandlades tanken till handling. Inte en dag för tidigt!


Bullerö är ett naturreservat och kommer även att bli Nationalpark.
Den svenske konstnären Bruno Liljefors (känd för sina målningar av djur och om de säljs på auktion betingar miljonbelopp) köpte Bullerö 1908 och planerade att på franskt manér bilda en konstnärskoloni här ute. Samtidigt lät han bygga en jaktstuga.


Jaktstugan där "Bullerölaget" höll till;Bruno Liljefors, Anders Zorn, Albert Engström och flygarbaronen Carl Cederström bl.a. Dessa herrar träffades för sjöfågeljakt om våren och harjakt om hösten.
Bruno Liljefors sålde dock Bullerö till industrimannen Torsten Kreuger 1923.

Foton från Bullerö.







"Zarahs strand". En historia; Den sedan många år tillbaka avlina svenska sångerskan/filmstjärnan var ute hos "grabbarna" på Bullerö. Torsten Kreuger frågade om hon inte ville ta ett bad i havet. Zarah svarade att för att hon skulle bada så krävdes det en sandstrand. Inga problem svarade herr Kreuger och såg till att det kom sand till Bullerö från ön Sandhamn som ligger i närheten.

Vi hade en helt fantastisk dag ute i skärgården och hann med en sen lunch ombord innan vi fram på kvällskvisten åter var tillbaka i Stockholm.
Och jag har faktiskt funderat på en ny kamera som komplement till min lilla Olympus.











"Sakta vi gå genom stan"

    
Lördag den 1/10; strålande sol både ute och inom mig. Det är Kinas nationaldag, det är + 23 grader ute och det är en härlig dag på alla tänkbara sätt.
Om det nu inte vore för det faktum att träden bytt till höstfärger, sommarblommorna har vissnat och att det är första oktober, så hade det kunnat vara en riktig sommardag. Nu låtsas jag bara.
Jag har Monica Zetterlunds sång "Sakta vi gå genom stan" med svensk text av Beppe Wolgers , i tankarna när Bosse och jag vandrar genom ett helt underbart Stockholm. ( Visserligen är det natt i texten men jag nynnar den ändå. Får byta ut några ord.)

"Åh det är skönt när mitt Stockholm är grönt", nåja grönt får man tänka sig. Nu är det mesta rött eller gult. Skönt är det i varje fall!


Eriksdals koloniområde vid Årstaviken.


Årstaviken.


Klipporna vid Tanto.


Ett litet mellanmål på vägen.

"På Västerbron i den himmelska ron"





"Här bor en miljon, säg hör de den ton som Stockholm nu spelar för dem.
De far härifrån, långt bort härifrån men Stockholm det är ju vårt hem."


På uteserveringarna längs Norr Mälarstrand var det fullsatt. Söders höjder i bakgrunden.


Vackra husfasader längs Norr Mälarstrand.

"Vart vi än går vet jag Stockholm är vår
när vi går hem genom stan
Här går vi med en tyst melodi
ensamma i hela stan"

"Så stannar vi till vid fåglarnas drill
vi känner en doft av viol
Och glada vi hör en jublande kör
då stiger en gnistrande sol"


Solen på väg ner vid 18 tiden.

Vår Stockholmspromenad avslutades med middag på "lokal". Vi hade sparat en julklapp, en "SMARTBOX", Världens kök, en middag för två. För vår del blev det middag på en thailändsk restaurang, Orkidé vid Medborgarplatsen.
Jättegott och väldigt trevligt!
(En Smartbox är som ett presentkort där givaren kan ge olika former av upplevelser, restaurangbesök eller annat.
Den kan bl.a. köpas på Åhléns och innehållet kan användas på många olika platser i Sverige. Väldigt praktiskt och bra!)


Vi plockade ihop några smårätter som serverades tillsammans.

"Åh det är skönt när mitt Stockholm är grönt
sakta en natt då i stan
En kyss sen börja vandra igen
Sakta gå hem genom stan...."

Undrar om jag har börjat få lite separationsångest? Lämnar ju Stockholm om nio dagar.



Överraskningar

    
Att jag inte alltid har på mig mina glasögon kan ställa till det. Vet inte hur ofta jag varje dag letar efter dem. I och för sig har jag flear par, så jag skulle kunna sprida ut dem i lägenheten för att slippa ägna tid åt att leta.
Jag har ett par ställen där de oftast lägger av mig dem, men ibland ringer telefonen eller jag skall göra något och då åker de av i farten och kan lämnas precis var som helst.
I Beijing så fick jag av en elev ett fint band i pärlor där glasögonen skulle fästas och sedan hade jag bandet runt halsen hela dagen och det var både tydligt och väl synligt för alla var jag hade glasögonen. Och det fungerade jättebra.
Här fungerar det så då jag jobbar.
Annat är det hemma! Och det är rent slöseri med tid att leta. Och inte bara min tid. Bosse ägnar också tid åt att leta glasögon och andra som kommer på besök.
I går letade jag och letade. Tog även en titt in i kylskåpet. Vi bokstavligen dammsög huset. Inga glasögon. Jodå, jag har andra par, men inte de jag letade efter. Telefonen ringde, jag gick in i sovrummet och pratade och tittade samtidigt ut genom fönstret. Och vad hittade jag? Glasögonen! Överraskande!

Tittar ut  och ser glasögonen bakom gardinen.  

Bosse har pysslat i köket och jag vilar mig i form i soffan. Plötsligt står denna överraskning framför mig.

Champagne och lantchips som är täckta med en "röra" av creme fraiche, rivet citronskal och peppar, överst rökor och dill. Jättegott! Förslag från morgon tv.

Även middagen blev en överraskning från maken.


Kycklingfilé stekt i ugn med västerbottenost och soltorkade tomater. En lätt sås gjord på limesås, tomatsallad och färsk pasta serverades till.
Jag tycker verkligen om att bli överraskad!