Maratonlopp i ny tappning.

    
Tack, kroppen är öm efter mitt pladask på skolgården. Men det blir bättre för varje dag. Jag är snart i skick som ny. Nåja, nygammal!

Dagen har känts lite som ett maratonlopp; jag har i stort sett haft en jämn hastighet, men på upploppet så kunde jag öka. Jag gick i mål strax efter klockan 18 och var nöjd med loppet.
Dagen har varit en sträcka fylld av olika kontroller och jag har passerat dem alla.
Dagens konrtollstationer;
1. Lektion i svenska på morgonen, lagom uppvärmning.
2. Pepperkaksbak med eleverna i grupper om fyra. Här var det skönt att vara uppvärmd.
Solen gassade in genom de stora fönstren, två ugnar stod på 175 grader, barnen kavlade och tryckte ut pepparkakor.
Själv ångade jag runt och försökte med hjälp av en slickepott, mjuk sådan, flytta de tunna ogräddade kakorna till plåtar.
Värmen från ugnarana utlöste brandlarmet och två vaktmästare med brabdsprutor annlände kvickt. Men inte fanns det någon eld att släcka.
3. Lunch och snabbt ut på rastvakt. Skönt med lite svalka, +6, "bra" luft och sol kändes helt ok.
4. Planering med en kollega.
5. Lektion igen.
6. Förbereda utvecklingssamtal; kontrollera att all skriftlig info finns med i barnens mappar.
7. Samtal med tre barn och föräldrar, sista samtalen på SSB för min del. En aning vemodigt....
8. "Överraskningsmiddag" ordnad av rektor Mona och kollegor på SSB.
Här fick jag en "överlevnadspåse" för Thailandsbruk i present och fick även en ny yrkesidentitet.


Hatt måste jag ha, "tisha" likaså, magneter till kylskåpet för att fästa lappar så jag komma i håg vad jag skall göra,
en jättefin almanacka med helt underbara bilder från SSB (Svenska Skolan Beijing) där jag kan anteckna vad som skall göras. Och sist men inte minst en adresslapp som visar vart jag skall sändas om jag tappas bort. Eller tappar bort mig själv...


Jag skall alltså tillbaka till Beijing....

Dessutom tilldelades jag ett diplom. Och inte vilket som helst. Jag har fått ett nytt yrke, eller snarare, blivit tilldelad en ny titel; resande skolräddare. Tusen tack!!! Tror denna titel/yrkesroll kan bli användbar framöver.....Jag blir ju pionjär för en helt ny yrkesgrupp. Gissa om jag är stolt?




Rektor Mona förklarar och överlämnar innehållet i överlevnadspåsen. Jag är övertygad om att allt kommer till användning.


Några av alla de härliga vännerna och kollegorna på SSB vid kvällens middag.
Stort tack!

I morgon blir det min sista arbetsdag på Svenska Skolan i Beijing. Åtminstone för denna gång....
Thailand väntar på mig!

Och en som väntat på mig hela dagen är Max. Men vi ses i morgon! Världens "goaste kille"!!!!!







Tur i oturen

    

Tack för alla härliga kommentarer!
Synne, visst blev det ett bra kort på Samuel och Max!
Åse, Britta, Iris, Sandra, Barbro, Elisabeth; Jag är så glad för Max! Han är en sådan solstråle och ger mig en otrolig glädje.
Sanna; Ser fram emot att höra/läsa mer om din Londonresa. Förstår att den var toppen!
Anna; Berit, Ann-Mari; St Regis finns förhoppningsvis kvar. En champagnebrunch på St Regis består av mycket god mat, skaldjur av alla de slag, och väldigt mycket annat och till detta serveras champagne. Och det är man själv som bestämmer mängden.... Den ingår i det fasta priset på ca. 500kr. Och just St. Regis Hotell är anses ha den bästa champagnebrunchen i Beijing. Här är det ingen "skolmatsalskänsla", utan mycket sttilfullt och väldigt gott.

Och visst har jag tur! Vad nu tur är?
Jag är i Beijing och för närvarande har jag Max med sina föräldrar här i Beijing, liksom Bosse. Jag jobbar med något som jag verkligen gillar (trots att jag egentligen har gått i pension) jag har några av mina bästa vänner här och jag kan och har möjlighet att just nu, idag, påverka mitt liv och min tillvaro.

Men idag, under ett kort ögonblick kunde jag inte alls påverka vad som hände. Jag hade absolut ingen kontroll.
Det  hela hände i skolan i samband med eftermiddagsrasten. Barnen och jag var på väg in. Och plötsligt händer det!
Jag ligger på marken och har egentligen inte mycket aning om vad som hände. Jag föll helt raklång, och fann mig själv liggandes precis som en överkörd  padda. Jag låg helt platt och kunde  först inte röra mig.
Insåg i alla fall att jag på något sätt ramlat. Och det hade jag förvisso.
Eftersom jag låg helt framstupa på en trätrallsbrygga, så måste jag givetvis ha snubblat på den ca. 5 cm höga kanten upp på "bryggan"  från gräset.
Eleverna skickade jag upp till klassrummet och försökte efter några minuter att resa mig. Jag vet att det gjorde jätteont i min vänsteraxel och i korsryggen. Men upp kom jag, sent om sider. Och ont hade jag.
Inget brutet i alla fall, men ordentligt mörbultad. Ingen ungdom längre precis!
Just nu värker det lite över allt i kroppen och även jag inser att min rörlighet de närmaste dagarna kommer att vara begränsad.
Men visst hade jag tur! Jag är glad för det!

När jag gick hem i kväll så vilade jag ögonen på den fina kalenderhörnan som arrangerats nere i skolans lobby.
För på torsdag den 1/12 börjar skolan med den levande adventskalendern. Jag hinner i alla fall vara med om den första lucköppningen. Tur det också!








Luciafirande i förväg

    
Första advent, Luciafirande och SWEAS julbasar; tre händelser på samma dag, den 27/11. Att det är första advent idag är helt säkert, att Lucia idag även firades på Svenska Skolan berodde på  SWEAS julbasar. Roligt att till Luciatåget få många besökande.
Men givetvis äger skolans  stora Luciatåget rum den 13/12, på den riktiga Luciadagen.
I dagens Luciatåg ingick även elever/barn som inte går på Svenska Skolan (där föräldrarna har valt internationella skolor) och det är verkligen roligt att även de kan ta del av svenska traditioner på Svenska Skolan.
Det var ett jättefint Luciatåg som innehöll de traditionella  Luciasångerna och en del därtill. Barnen, allt mellan 2 och 12 år, var verkligen jätteduktiga!


Lucia och hennes följe.



Max provar på att vara stjärngosse med en stor kille. Viktigt hur man tar sig ut detta första Luciafirande. 


"Kanske kan man fäktas mes stjärnorna?"

"Eller funder över det hela med Lucia"... Är det så roligt? Men det gäller att vara med förstås----"


"Tror jag trivs bättre bland legobitarna på förskolan".


Ute på skolans gård var det så mycket folk på julmarknaden att det var svårt att ta sig fram, precis som det skall vara på julmarknader. Trevligt och mycket mingel!
För min del var det också väldans roligt att träffa många "gamla" bekanta och hinna med en liten pratstund.
Det är verkligen jätteroligt att träffa många, gamla, vänner/bekanta  som finns kvar i Beijing och som befinner sig utanför "skolsektorn".


Hög stämning!







Dagens innehåll

    
Vädret denna lördag morgon var inte alls av det slag som genast lockar mig att studsa ur sängen och jubla.
Tvärtom! Grått och trist, åtminstone utomhus. Men efter en mysig frukost med tända ljus så blev humöret genast bättre.
Det blev en rask promenad hem till hotell "Mona+ Ayi" för att hämta mina sommarkläder som varit där i tryggt förvar i en månads tid. Insåg plötsligt att Thailandsresan snart står för dörren och det är lika bra att samla ihop tillhörigheterna på ett ställe.
En promenad tillbaka hem igen och sedan förflöt resten av dagen liksom i ett nafs;
  • inom skräddaren för att prova beställda kläder
  • klippning för Bosses del, till det facila priset av 30 yuan (lite mer i sek)
  • vi träffade Anna på "Sole Mio"
  • gick till Applebutiken för lite efterforskning
  • passerade Yashow för att möta Max med föräldrar och inköp av ny mössa till Max ( tappade den fina han hade i taxin i går)
  • promenad hemåt med Max ( han skall övernatta hos oss, jättemysigt)
  • inköp av goda frukter

Max med sin nya mössa.

  • lek, bus och dans hemma
  • provåt jordgubbar och pomelofrukter ( något mellan apelsin och grapefrukt men sötare i smaken)
  • gick till "Sole Mio" för att äta lördagmiddag
  • varvade ner hemma i soffan med svenska tidningar och lite godis
  • nattning av Max ( han somnade på 5 minuter)
  • skrivit på mitt andra och längre reportage till skrivarkursen ( får ingen riktig ordning på ordbehandlingsprogrammet på min MacBook Air)
Undrade lite vart dagen tagit vägen. Jag har ju inte alls gjort något särskilt....
I morgon är det första advent och det är Luciatåg på skolan i samband med SWEAS julmarknad. Så det blir några timmars arbete.
Trist är att den efterlängtade och helt fantastiska Champagnebrunchen på St. Regis hotell inte hinns med. Så det får bli en annan gång. ( Den serveras bara på söndagar)
Jag får titta på bilderna från tidigare år och  och njuta av dem så gott det går. Men det är inte riktigt samma sak!


"Att dansa är roligt".


"Undrar vad jag vill äta"?


"Lika bra att börja träna med att bära så här i adventstider".


Humrarna och de övriga skaldjuren är mina favoriter.



Väldans gott!!

Anna, det får bli en annan gång!

Champagnebrunchen i mars 2011.

"Sicken" kille!!!

    
Fredag, sovmorgon! Ingen mobil som spelar en trevlig melodi klockan 6 på morgonen och påkallar min uppmärksamhet.
Och inte nog med det, jag förväntas också stiga upp i den arla morgonstunden. Men inte idag!
Efter en lång och god frukost planerade Bosse och jag dagen. 
Inser att min resterande tid här i Beijing inte är oändlig,  så det fick bli ett besök på "Pärlan"; Pärlmarknaden tillsammans med Max och hans mamma och pappa.
Och att vara ute i Beijing med Max är bara hur mysigt som helst. "Sicken" kille, han charmar precis alla som han möter med sitt leende och goda humör.
Ja, inte för att vi skulle köpa pärlor direkt utan Pärlan är två stora marknadsvaruhus där det mesta man kan tänka sig finns. Plus  en del därtill.... Särskilt roligt är att uppsöka de mer dolda små butikerna för att göra fina fynd. De är stundtals så dolda att man knappast hittar dem.
Vi tog buss 110 från Gongti Donglu, några hundra meter från där vi bor, ner till Himmelens Tempel och därifrån blev det en rask promenad de 500 metrarna till Pärlan. Det var bitande kallt och det kändes som om snö var på väg.
Innan vi klev på den fyllda bussen hemma hos oss var vi osäkra på om den hopfällbara barnvagnen skulle få plats.
Och det gick bra! Men i Beijing är det mycket ovanligt att några barnvagnar, hur små och hopfällbara de än är, åker med på buss eller tunnelbana. De kinesiska barnen bärs omkring eller går själva och ofta är både bussar och tunnelbanevagnar så överfyllda av människor att barnvagnarvagnar absolut inte får plats. Och det går också bra!


Många bussar, bilar och andra roliga saker att titta på. Trots att bussresan tog oss ca 50 minuter var Max helt faschinerad av allt han såg och upplevde. Vi passade på att träna på att säga "hej" på kinesiska; nihao. Och gissa om det gjorde succé under resten av dagen?

Lite shopping och sedan lunch på "Brown Door".

Max äter hels själv, men det var helt ok att bli matad av mig med pinnar.  Jag hade glömt hans egna hemma. Men gong bao kycklingen var lite stark......allt annat åts med god aptit.
(Det fnns speciella pinnar för barn, som sitter ihop upptill.)

Det blev en lång och rolig dag och max trivdes som fisken i vattnet tillsammans med alla kineser som ville busa, leka, krama och bära honom. Någon liten vila blev det inte tal om förrän i taxin hem.
Och väl hemma hanns ingen vila med.


Max är väldigt nöjd med inköpet av sina "converse" skor. ( Hmm, mormors inköp...)

Att leka lite skola med svart tavla och rejäla kritor var jättekul. Klart man inte kan vila....

Lärare Max!

Max tyckte det var jätteroligt att titta på ett kinesiskt barnprogram och försökte vekligen vara delaktig.

"Titta på mig"!!! Är jag inte bra?

En dag går fort och i morgon är det en ny. Undrar så vad den bjuder oss på?




Max i Beijing!

    
Tack för fina och roliga kommentarer! Jodå, ni hade varit välkomna med till Beijing Science and Technology Museum.
Absolut värt ett besök även för vuxna!

Torsdag, tidigt på  morgonen kom Liv, Johan ( dotter +sambo) och Max ( mitte barnbarn) till Beijing och ett par timmar senare landade Bosse här. Så mysigt att ha dem här! Oj, vad jag längtat!
På jobbet hade jag beställt en taxi till strax efter tre som stao och väntade på mig och helt ofattbart, så tog det bara  30 minuter in till stan. Ingen trafik alls! Fantastiskt!
Och visst blev det ett kärt återseende.
Så fort jag kom in genom hotelldörren till Holliday Inn Express (ligger i kvarteret bakom där vi tidigare bodde och där jag bor nu också) så ropade Max mormor med hög och tydlig röst och sprang emot mig. Då kom tårarna!
Lagom jetlagade gick vi till "Sole Mio" för att äta och dit kom även Anna.




Max, jag, Bosse, Anna, Johan och Liv pustar ut efter middagen. Och det var inte utan att de nyanlända började känna sig tröta. Tidsskillnaden på 7 h märks ordentligt i början. Dygnet blir liksom fel....


Liv berättar glada och goda nyheter!


"Vilken snäll personal som ger mig en liten chokladbit efter maten"


Jätteroligt att själv gå omkring på gatan nu. Förra året när jag var här så hade jag inte lärt mig att gå än. Här finns mycket att upptäcka. Det ser jag det!"


"Pappa och jag busar lite på hotellrummet. Undrar om jag kommer att kunna sova när det finns så mycket annat att göra. Återstår att se! "






Kanske en vanlig dag?

    
Gårdagen blev ju både rolig och ganska oförutsägbar. Milt sagt!
Jodå, Sanna, fatet är köpt på IKEA i Beijing.
Helen och Britta; jag kan riktigt höra era glada, smittande skratt.

Idag har det varit en lite mer vanlig dag. Men jag vet egentligen inte om det finns sådana här i Beijing.
Eleverna i skolår 1-6 skulle på museum, "The New Science and Technology Museum" , ett gigantiskt museum,som ligger inne i stan och bakom "Fågelboet", Olympiastadion från 2008.
Buss var beställd liksom matsäck och strax före nio var vi på väg; 27 glada, pigga och förväntansfulla elever, plus några lika förväntansfulla lärare och föräldrar. Vitsen med ett besök på detta helt fantastiska museum var att barnen skulle få   prova, röra och utforska väldigt många olika saker.
Resan började bra, riktigt bra till och med. Men när jag såg "Fågelboet" och visste att vi snart var framme ändrade chauffören färdriktning.
Jag försökte förklara att det var fel, men han lyssnade inte utan fortsatte åt fel håll.
Ett nytt försök, men inget hände. Jag ringde så skolan och fick hjälp med att tala chauffören till rätta. (Han förstod mycket väl vad jag sa, men ville inte låtsas om att han körde fel)
Nåväl, vi kom rätt till slut och kunde glädjas åt att det målet var nått.
Jag betalade entré, en spännande procedur i sig med kvitton och allt, barnen fikade under tiden. Sedan gav vi oss på upptäcksfärd.
Eftersom föräldrar var med bestod varje grupp av fyra elever plus en lärare/förälder och vi vuxna hade stundtals svårt att hänga med i barnens takt. Men jag lovar att det var nog ingen vrå av muséet som inte blev utforskad av eleverna från Svenska Skolan.
Det var inte utan stolthet jag ännu en gång konstaterade att SSB har fantastiska elever, intresserade föräldrar och lärare som ger allt.
Hemresan gick galant och det blev nu raka vägen.

Att sedan locken till burkarna med makaronisalladen, som vi fått med från skolan, inte passade och medförde att hela härligheten hamnade fritt i plastpåsarna där matsäcken var packad; Ja, det är en helt annan sak....
Alla som var med, barn och vuxna, var helt överens om att det varit en mycket lyckad dag. Härligt!!!


Utanför en del av muséet.


Huvudentrén.


Elever testar att starta och landa ett flygplan. En häftig upplevelse.


Hur spännande som helst!


Att köra bil var också roligt.


Skönt att som "fröken" luta sig mot ett träd och på kinesiska få höra berättas om varför träden är viktiga. ( Mikrofon fanns i trädet)

Och visst kändes det lite extra i hjärtat att på nytt minnas OS i Beijing 2008 när jag såg "Fågelboet" - Olympiastadion framför mig. Att ha suttit där på läktarna vid flera evenemang är STORT. Kanske störst är att ha sett Usain Bolt!!










Roligt nästan jämt....

    
Tänk att vissa dagar kan börja som en fars, nästan som hämtad ur en film.
Tisdag morgon, jag anländer till skolan med bussen tio minuter före skolstart och ser fram emot en lugn start på dagen tillsammans med eleverna i "min klass."
Det blev inte riktigt så.
Denna vecka har vår skolas rektor anordnat en konferens för andra skolledare som finns på olika svenska utlandsskolor runt om i världen. Strax före klockan nio skulle dessa vara på plats på Svenska skolan och kaffe och bullar serveras.
Bullarna visade sig inte vara av det slag som är färdiggräddade utan krävde sina 15 minuter i vanlig ugn.
Jag förbarmade mig över bullarna och lovade se till att de var klara lagom till kaffet.
Bullarna kom in i ugnarna nere i skolköket och på galler. Tänkte att de även kunde gräddas lite underifrån.
Kände plötsligt efter ca. 15 minuter att det luktade bränt. Öppnade ugnsluckorna och såg att det droppat fett och socker ner på ugnens botten. Vad göra? Inte mycket!
Det luktade bränt, brandlarmet gick och en vaktmästare uppenbarade sig med en brandsläckare.
Och bullarna? De tog jag ut efter 25 minuter. Försökte lägga dem på fat, men se de satt fast på ugnsgallren.
Efter ett tag var bullarna mer samarbetsvilliga och lät sig läggas upp på faten.
Jag rusade upp i aulan med bullarna till de fikasugna rektorerna och försvann sedan snabbt ner till klassrummet. Bullarna var fortfarande i en mer flytande/klibbig form och det behövdes många servetter för att lyckas äta dem utan att känna sig som en seeeeg gubbe.
Trots den väl tilltagna gräddningstiden förblev desvärre bullarna degiga. Jag tror inte det hade hjälpt med längre gräddningstid...


Trots klibbigheten och det ogräddade inre hade de viss åtgång.

Dagen gick fortsatte i ett flygande tempo och för min del blev det många fler skratt.
Efter lunch var de gästande rektorerna på rundvandring i skolans och förskolans lokaler och besökte de olika grupperna.
Just när mina elever provar särkar till Lucia får vi besök av en större rundvandringsgrupp. Men visst hann eleverna med att vara lite sociala mitt uppe i provningen.

På kvällen var all personal på skolan, tillsammans med representanter från skolans styrelse och givetvis de gästande rektorerna inbjudna till en god kinesisk middag på en spännande "courtyard restaurang", Hua´s. (Courtyard är ett finare, större hus som består av flera hus som ligger bakom varandra och där det finns gårdar mellan de olika husen)


Hua´s , ligger en bit västerut på den stora, långa, gatan Dongzhimen.


En av restaurangens inre gårdar.

Pekinganka och många andra traditionella rätter var beställda och vi lät oss alla väl smaka. Ankan skärs upp i tunna skivor, läggs på små, jättetunna, pannkakor som rullas ihop med olika grönsaker och en speciell, svart, sås.




Pannkakorna finns i den runda bambukorgen.

Det blev mycket prat och många glada skratt under middagen och tiden gick fort.
Spännande att höra om olika svenska utlandsskolar runt om i världen fungera, om likheter, skillnader och mycket annat. Hur spännande som helst!

Restaurangen bjuder också på underhållning och de flesta gästerna var lika faschinerade som jag över mannen med maskbytena. Denna konst är mycket gammal och det är stört omöjligt att komma på hur maskbytena går till. DEt är en mycket väl bevarad hemlighet.





Maskbytena sker så snabbt att man inte alls hinner med att se vad som händer.

Det blev en lång dags färd mot natt och en väldigt rolig dag. På alla sätt!









Violinkonsert i novemberkvällen

    
Min driftiga vän Anna hade som förslag på kulturevenemang denna vecka att vi i kväll skulle gå och lyssna på en konsert där en svensk violinist skulle spela. Anna  nämnde något om lite julmusik. Hmmm, trevligt tyckte jag och anmälde genast mitt intresse. (Det var Svenska Handelskammaren som tillsammans med Svenska Ambassaden ordnade konserten.)
Efter jobbet tog vi en taxi direkt till SAS Radisson´s hotell; ja nu heter det kanske Radisson Blue, inte vet jag....
Vi var ute i god tid, trafiken flöt bra och vi insåg att det kunde bli en liten måltid före konserten började.
Efter lite letande hittade vi ett mycket kinesiskt varuhus, alldeles bakom SAS Radisson och på tredje våningen där fanns det en "fast food" restaurang.
DEt fanns många olika stånd så det var bara att gå runt och se var man ville handla sin mat.
Anna fastnade för något nudelaktigt med grönsaker för 4 kr och jag slog på stort och hittade några grönsaksrätter för hela 6kr.
Vi var de enda västerlänningarna så visst blev vi lite skådebröd för övriga matgäster. Men vad gör väl det?




Tveksamt!                                 Inte alls! Här är Annas nudlar också med på ett hörn.




Mätt och belåten och en liten slummer på maten....

Dags för konserten. Kollegan/vännen Marjo ansöt sig och det var dags att sätta sig ner i Radisson´s "ballroom".
Violinisten, Hugo Ticciati var otroligt skicklig och det var svårt att förstå hur hans fingrar så lätt kunde flyga fram över fiolens strängar. Han ackompangerades av en duktig, ung, svensk pianist och det var skönt att bara sitta och låta musiken omsluta mig. Han spelade  några stycken komponerade av ett par unga, svenska, kompositörer som jag inte alls kände till. Och det är alltid roligt med lite nytt.
Men när Beethoven spelades kände jag mig nog lite mer hemma. Inser att jag är ingen ungdom!
Det blev ingen julmusik, men stolarna vi satt på hade vackra, röda fodral (klädslar) så lite julaktigt blev det i alla fall.
En fin musikupplevelse, en helt vanlig måndagkväll i Beijing. Tack Anna för ett gott initiativ!


Violinisten Hugo Ticcati "in action" tillsammans med sin pianist.


Lobbyn på SAS Radisson, där vi samlade oss i härliga  skinnfåtöljer innan konserten började.



"The Orchard"; lunch och efterhäng

    
Härlig söndag! Sol, klar himmel och bra luft! Härligt! Brunch tillsammans med Anna, Harm och Christina på restaurang the Orchard, som ligger 15 km norr om stan och lite ute på landet.
Taxi dit ut och en promenad genom fruktträdgården fram till restaurangen. Mysigt att se alla vackra höstfärger på träden och andas in den friska och för dagen klara novemberluften.


Mängder av fruktträd kantar gången upp mot restaurangen.


Lite småkyligt tycker Anna på väg in i värmen.


Rofyllt och grönt.



"The Orchard" öppnade 2002 och har sedan dess serverat hälsosam, medelhavsinspirerad mat med ingredienser som är aktuella för säsongen. Organiskt odlade grönsaker, frukter och kryddor tas från restaurangens egnea odlinger.
Just på söndagar serveras en härlig buffébrunch och vill man äta den sp behöver bord bokas en vecka i förväg. The orchard är en mycket populär restaurang både bländ kineser och västerlänningar.
Överiga dagar serveras  en fast meny lunch och middag à la carte. Båda mycket väl värda att prova!

Vi satt länge till bords och lät oss väl smaka av alla läckerheter.

Anna, Christina, Harm och jag njuter av härlig mat och dryck. Skål för vår vänskap!!!

Så småningom, när vi var mätta och belåtna, tog vi taxi tillbaka till stan och det blev ett besök hemma hos Christina och Harm.
Här sjönk vi ner i sofforna, smälte maten och bara njöt av tillvaron, lyssnade på "go", svensk, musik och av att vara tillsammans.
Timmarna gick och mörkret sänkte både över oss och Beijing även denna söndag och dags för Anna och mig att tänka tanken på att bege sig hemåt.
Men först en spontan sväng om. Här håller man sig i form!


Emma, Christina och Harm i dansens virvlar......

Stort TACK Anna!!!! Och ett  stort tack till Christina och Harm, plus Emma och Ida för en helt underbar söndag eftermiddag.






Shopping, hårfix och SWING

    
Shoppingdag! Redan strax efter 10 på förmiddagen satt jag i en taxi tillsammans med vännerna/arbetskamraterna Anna och Elisabeth på väg ner till södra Beijing och Päelmarknaden. Här mötte vi upp ytterligare arbetskamrater för en rejäl shoppingrunda.
Jag visade några av mina favoritbutiker, ett par mycket väl dolda, och jag tror alla var nöjda med dagens inköp.
För egen del så försökte jag titta på min lista över "saker som jag behöver". Nåja, allt är relativt.


Ett par converse, ett par sandaler i skinn till Thailand och ett par, i mitt tycke, jättesnygga skinnpumps. Med tanke på min krossade tå så köper jag gärna skor om de passar tån. Och alla tre paren gav utrymme för tån. Inte illa!


Läsglasögon med bågar för 250 kr, svårt att motstå. Och då ingick synundersökning. En liten söt, röd, portmonnä för småpengar och en lite större plånbok som också kan användas som  clutch (handväska utan rem) kunde jag inte riktigt motstå.

Uppe på plan fyra i Nya Huset slog jag ocksp till på ett par halsband med vackra pärlor. Kan alltid pigga upp!
En kollega provade lite ringar och det hände att någon fastnade. Tur att det finns diskmedel....



Det var ett trött men glatt gäng som satte sig för att äta lunch på "Brown Door", som ligger mitt emot Pärlmarknaden.
Skönt att vila fötterna.
Och sedan var det dags för mig att åka hemåt. Jag skulle till min frisse och få någon form av ordning på håret.
Tack alla som var med för en rolig shoppinglördag!

Jag hade tid hos frissen klockan 16 och tre och en halv timme senare klev jag ut på gatan med en ny frisyr. Man måste våga prova lite nytt.
Jodå, jag har hår kvar!

Snabbt hem för att byta om för middag med Anna och ytterligare ett par arbetskamrater. Vietnamesiskt i kväll. Gott som vanligt!
Vidare för att möta upp vännerna  Christina och Harm på baren "First Floor". (Jodå, det är där vi ibland äter middag på måndagar eftersom det  då är halva priset på mat efter klockan 18.)
Sista stoppet för mig denna kväll blev på SWING.
Här var vi ett glatt gäng damer som stegade in och ställde oss längst fram vid scenen. Att vi kanske skymde sikten mot scenen för de som satt vid borden tog vi inte så stor hänsyn till. Vi var på första parkett, i princip på scenen.
Det filipinska bandet som spelat på SWING i många år är helt fantastiskt. Vilka musiker och vilken vokalist! Lätt att hänga med i många låtar. Stämningen var hög och inte bara bland oss.
När lördagkvällen så småningom började övergå till söndag, tackade jag för mig och promenerade hem i den kyliga novemberkvällen/natten.
Ännu en trevlig och innehållsrik dag!



Trevligt!

    
Jag ägnade delar av fredagen till diverse praktiska saker och där jag också i vissa moment tränade mitt tålamod. Kanske bara nytttigt?
Försökte också samla ihop lite tankar och få struktur på det lite större reportage som jag skall lämna in denna vecka till min skrivarkurs. Än har inte alla tankar fallit på plats, men jag har så smått samlat bitar till pusslet. Deadline är nästa söndag!
Middag åt jag tillsammans med vänner på på restaurang "Le Petit Gormand", en fransk, jättemysig, liten, restaurang i närheten av The Village. Mycket prat och många skratt, precis som vanligt! Och jättegod mat!


Harm, Christina, jag, Emma och Ida (Emmas kusin)


Fläskfilé men champinjonsås     Ugnsbakad lax med spenat och
och frästa grönsaker.                 potatisgratäng.

För att samla ihop oss efetr middagen blev det en tur till baren Nearby The Tree.
här var det mycket folk som vanligt. Och dethade börjat att regna så vi skyndade på stegen.
Plötsligt kommer det fram två damer till mig berättar att de är nyinflyttade till Beijing, och att de kände igen mig från  foton på bloggen. Båda damerna tackade så mycket för all matnyttig info de fått via bloggen och mig. Roligt att det jag skriver kan vara matnyttigt för andra också!

Regnet bara öser ner! Kanske blir det då bra?




Tålamod

    
Ibland kan det var nyttigt att träna upp tålamod. Idag har jag redan gjort det vid ett par tillfällen och det är bara strax efter lunchtid. Känns lovande!
På förmiddagen stegade jag iväg till den närbelägna posten, för att skicka två brev till Shanghai för en kollegas räkning.
På breven, i A4 format, fanns en tydlig adress skriven på engelska. Väl och bra med det. Skulle breven ha  skickats till Sverige eller till länder utanför Kina så hade det nog fungerat. Men icke för brev som skall skickas inom Kina.
En vänlig dam kom till min hjälp och vi började tillsammans göra en översättning till kinesiska. Vi var i stort sett klara med formaliteterna, då jag inte visste vad ordet "Emerald" hette på kinesiska. Detta var viktigt, för det var det ordet ingick i själva områdesadressen. Jag ringde ett par livlinor, men de kunde inte heller hjälpa till. Dessutom behövdes ett telefonnummer till brevens mottagare och det hade jag inte heller. Jaha!
Breven kom inte i väg.

Nästa tålamodsprövande händelse inträffade när jag gick in på hotell Holliday Inn för att kontrollera den bokning jag gjorde i början av veckan. Liv med familj kommer ju nästa torsdag.



Den något trulige receptionisten slog i sin dator. Han tittade då och då upp på mig och fortsatte att leta.
En kinesisk kollega till mig hade gjort bokningen, så det var absolut inga språkliga hinder för att få den genomförd. Så rimligtvis borde den finnas. Men hur receptionisten än knappade på datorn så fanns inte bokningen.
Jag frågade mycket artigt hur detta kunde vara möjligt och hur det skulle tett sig om gästerna kommit till hotellet och att bokning och rum saknades.
Receptionisten verkade inte direkt bry sig om detta........
Nu har det hela löst sig ändå, förhoppningsvis.

När jag ändå var ute så passerade jag min skräddare för att lämna in tyg för att få en sval bomullsklänning och topp uppsydda. Passade också på att beställa ett par halvlånga linnebyxor, kan vara bra att ha i varmare trakter.
Jag tror i alla fall inte jag frestade på skräddarens tålamod. Jag beskrev hur mina plagg skulle se ut och han skissade glatt på.
Återstår på torsdag att se resultatet.



Alldeles i mina omgivningar, som på så många andra ställen i Beijing, pågår många byggnadsarbeten,
Här är det inte alltid så att maskiner gör människors jobb.
Och för att att och hacka ut stora mängder jord för hand så krävs ju ett helt annat tålamod.....




Här krävs mycket tålamod!





Väntan och längtan

    
Om en vecka kommer några av mina nära och kära hit till Beijing. Jag längtar verkligen! Max mitt barnbarn kommer, likaså hans mamma Liv och hans pappa Johan. Samma dag men med ett annat flyg kommer också Bosse, min man.
Här försvinner dagarna och veckorna i rasande takt, så ibland hinner jag nästan inte alls känna efter hur mycket jag saknar "de mina".
Och det gör jag verkligen! Jättemycket!
Älskade dotter Helen stannar i Sverige. Men om jag tittar jag på det här fotot från i somras så känns det som om Helen finns med här och nu. Och då känns det genast lite lättare!



Helen och Max i Stockholm i augusti 2011. (Max är ett år och sju månader.)

Jag var även i Beijing förra året i november och då var också mitt älskade barnbarn Max här på besök tillsammans med sina föräldrar. Det var Max andra resa till Beijing. Redan i april 2011, då han var tre och en halv månad, kom Max till Kina och Beijing för första gången. Fantastiskt! Det var mitt första möte med honom. Ett ögonblick att minnas för alltid.
Förra året var jag i Beijing i tre veckor, också i november, för att kombinera "semester" med att  läsa kinesiska och då blev det dags för Max andra besök i Beijing, 10 månader ung.


Ya Show; "Alla tjejerna ville bära runt på mig och jag är lika glad ändå, men skönt att mamma Liv övervakar."


"Lunch på restaurang Brown Door vid Pärlmarknaden. Klart att jag måste börja träna på att få i mig mat med hjälp av pinnar."


"Klart jag vill följa med mormor på de kinesiska lektionerna och träffa hennes jätteduktiga lärare som heter Sofia.
Jag måste ju börja träna på kinesiskan".


"Att följa med till Pärlmarknaden och smyckesavdelningen är måttligt roligt. Men det är alltid kul och att få sitta hos Anna och leka med några halsband."


"Att jag sedan somnar på mattan på hotell Mona-Ayi efter en händelserik dag; Det kan faktiskt inte hjälpas."

Och jag fortsätter att längta och vänta.....

"Sole Mio" ; Anna , Iris, Kerstin, jag och Bosse. Snart dags igen! Iris, du finns med oss!!!!

Och här kommer vi!! Bosse och jag!













Kort och Gott!

    
Onsdag kväll och hemma sent. Strax före halv åtta stannade taxin framför Annas och Marjos hus och vi stapplade ut.
Ett snabbt besök inne på April, vår västerländska närbutik, som i princip har allt och lite till.
Plockade i farten åt mig lite mörkt bröd. På förpackningen står det att inga konserveringsmedel är tillsatta och med ett bäst före datum den 30/7-2012. Detta fem-sädesslags-bröd är tyskt och tillverkat den 1/7-2011. Inte utan att jag blir lite fundersam. Tycker hållbarheten är lång, visserligen i oöppnad förpackning. Men ändå!
När jag hastade förbi den manuella disken på väg ut ur butiken låg det en bit färdig grönsakslasagne och tittade på mig. Lagom middagsmat och så ner i korgen.

I övrigt har dagen gått i ett och det är först nu jag tar det där djuuupa andetaget och samlar ihop mig efter dagen och planerar morgondagen.
Tidigt i säng i kväll. Jag skall verkligen vara pigg till morgondagens kväll, då det är bokklubb.

Har även ett par rättelser från gårdagens inlägg.
Marie; I ögonmassagen ingår även att massera bakom öronen. Vad gäller min airportlort, så blev det lustigare än jag tänkt. Jag tog fel tangent och har ändrat idag till airportkort. Men det är inte alls lika roligt.
Nu fungerar i alla fall airpotrkortet som det skall.
Sanna och Sandra; Jag vet inte vilket fel det var på airportkortet. Kanske inte något alls. (Ibland är det så att myndigheterna har koll på olika saker på internet. Men sådant vet man inte.....Konstigt var det!


Max vill också vara med på ett hörn och nästa torsdag kommer han hit, med föräldrar. Jätteroligt! Och då kommer även Bosse !(min man)

24 intensiva och omväxlande timmar.

    
Ibland uppstår här på något sätt speciella omständigheter och händelser. Det är en av de saker som gör att tillvaron här i Beijing aldrig hinner bli enahanda. Det är med andra ord omväxling på alla plan.
Omväxlingen kan bestå i att göra manikyr och pedikyr. Att sjunka ner i en fåtölj, koppla av och låta sig bli ompysslad i ettt par timmar. Skall man göra i ordning händer och fötter här, så vill det till att ha gott om tid. Här slarvas det inte.
Manikyr och pedikyr kan ta upp emot 90 minuter, innan allt är klart och naglarna torkat. Men vem vill ha bråttom när man blir ompysslad?



Att det finns gott om stora bilar i Beijing stämmer absolut. Men denna lilla "söta", om man nu kan säga söt om en bil, var för mig en nyhet. Tre hjul och allt. I övrigt lät den som en symaskin. En elektrisk!


Nätt och smidig, med takboxen på plats. Och den har fyra dörrar!!!

I går kväll uppstod plötsligt ett frågetecken hos mig och min Mac Book Air.
Jag skriver mail och internet fungerar utmärkt. Plötsligt ser jag att "den lilla solfjädern" som visar om datorn är ansluten till ett w.f.  är alldeles grå. Hmmmm! Internet fungerar bra men "airporten", den del i datorn som letar w.f. fungerar inte. Det kommer upp ett meddelande som säger att det inte finns något airportkort installerat. Men det fanns ju nyss. Startar om datorn. Gör det ett par gånger. Ingen skillnad! Ringer ett par livlinor, både i Beijing och i Stockholm.
Ingen vet riktigt vad det kan vara för fel, internet fungerar ju. Ja, tänker jag; om airporten har dragit sin sista suck så kan inte datorn leta upp w.f. som är nya.
Ringer via Skype till Applesupporten i Sverige. Väntar tålmpdigt i telefonkön. Och jag väntar i 30 minuter!!!! För mig helt oacceptabelt, egentligen. Men!!! Jag vill veta var felet är.
Min hjälpande hand i andra ändan var inte till stor hjälp. Han meddelade att garantin på datorn gått ut och att jag skulle få betala 400kr för att få felet avhjälpt. Javisst, svarade jag. Men när jag så skulle ange postnummer, och det till min adress i Beijing, så sa hans dator STOPP. Det gick inte! Puh!!!
Jag skall inte trötta ut vare sig er läsare eller mig själv med fler detaljer.
Men hjälp gick inte att få från just hjälpavdelningen på Apple. Jag befann mig på fel ställe här på jorden.
Ilsket meddelade jag;  eftersom jag var i Beijing, Kina, så kunde jag få kvalificerad hjälp här. Sur som en citron avslutade jag samtalet.
Hur som helst fungerade ju datorn!

Att det är omväxlande här, var helst man befinner sig, är en sak som är helt säker och det oavsett tidpunkt. På väg till skolan i morse passerade vi ett vägarbete. Bara för bussar, bilar, mopedister och cyklister att se upp. Och det gjorde skolbussen!


Jaha!

På konferenstiden fick all personal bra info. och träning i hur man skall agera vid en brand. Vi tränade också med brandsläckare för att vara på den säkra sidan.

Här förevisas hur en pulversläckare hanteras.

Konferensen fortsatte och då fick vi prova "ögonmassage." Det var Miss Hong, skolans lärare i kinesiska, som visade oss hur ögonmassage går till.
I kinesiska skolor har eleverna ögonmassage varje dag i 20 minuter. Detta för att slappna av och att de trötta ögonen åter skall bli pigga. Kanske något för svenska skolor att ta efter? Jag tyckte det var jätteskönt!


Det är vissa punkter runt ögonen som skall masseras och hela massagen tar ca 10 minuter.


Vännen och kollegan Christina i full massage.

Det blev sammanfattningsvis en lååång, rolig och väldigt inspirarande dag. Jag gick till skolbussen klockan 07.00 i morse och var hemma klockan 19.00 i kväll. (Och med många nya tankar i huvudet.)
Givetvis blev då den väsentliga frågan; Var/vad äter vi ?
Anna och jag skulle äta tillsammans och vi enades ganska snart om att "Fyra kronors" blev bra.
Och visst blev det! ( Vi kallar restaurangen "Fyra Kronors" eftersom det för några år sedan var möjligt att äta en rätt här för endast 4kr. Priserna har visserlige gått upp, men man äter ledigt en måltid med tre rätter och dryck för ca 30 kr och då är det för två personer....)


En av kvällens rätter; gong bao jiding = kyckling i en speciell sås med jordnötter, gurka, morötter och purjo. Givetvis finns det rikligt med chili i rätten. ( Men den kan man plocka bort)

Ett dygn har gått och nu fungerar airporten på datorn alldeles utmärkt.
Undrar om någon tror attt det snart är första april?
Här vet man liksom aldrig i förväg vad som komma skall. Och tur är kanske det!!!
Men det är spännande och ger nya upplevlser varje dag.
Och det är ingen idé att hetsa upp sig. Bra för mig att träna på!!




Varför inte ett tempelbesök?

    
På vår söndagspromenad passerade Anna och jag Dongyue Tempel, ett Daoisttempel (Taoisttempel) som ligger i närheten av där vi bor. Vi konstaterade båda två att vi många gånger bara gått förbi här utan att gå in och titta.
Så igår var det dags! Biljetter för det facila priset av 10 yuan (ca 10kr) inhandlades och in i templet klev vi.
Dongyuetemplet byggdes för 700 år sedan av Daoistmunkar och detta Daoisttempel är det tredje största i sitt slag i norra Kina. Själva ordet dáo på kinesiska betyder väg. Daoismen går ut på att visa människor den rätta vägen att gå. Efter konfucianismen och buddhismen är daoismen den största filosofin/religionen i Kina.
Daoismen vill mena att allt som finns har uppstått ur Dao.







I Dongyue Templet visas delar av Kinas historia/sedvänjor från den här tiden i olika "avdelningar" och här offrade daoistmunkarna  till sina förfäder. och till Dongyue, som var en sorts Gud, ett högre väsen, men inte som i den kristna tron.


Fattiga bönder som ber för sina liv.










Den brusande storstaden kigger alldeles utanför temlpets murar. Här inne på området råder det ett stort lugn.






Mängder av röda lyckokort fanns på många ställen inom området. Och vi såg och förstod att man skulle gå ett varv runt dem.....



"Dao kan inte höras.
När det hörs är det inte Dao.
Dao kan inte ses.
När det ses är det inte Dao".

Silke, tygmarknad och fest

    
Tidigt uppe, sent i säng! Lördagen blev händelserik, rolig och i högsta grad varierad.
En stärkande 30 minuters morgonpromenad i solskenet bort till Chaoyang parken och "Hotell Mona +Ayi" för att möta upp Mona med gäster och även kollegan Elisabeth.
Dagens "resa" skulle gå till en sidenfabrik/butik, till ett mycket kinesiskt shoppingcentra och till tygmarknaden som ligger långt söderut i Beijing.

Första stoppet blev på sidenfabriken/butiken. Även om jag tidigare har sett processen hur siden blir till, så är det lika spännande  varje gång.


Här får vi en introduktion.

Silke är kokongtrådar som silkesfjärilens larver spinner in sig i för att förpuppas och en hona kan lägga mellan 300 och 400 ägg. Larven som kläcks lever på blad från mullbärsträdet och de utsöndrar en vätska som när den stelnar  bildar silkestrådarna inne i kokongen. Silkestrådarna i en kokong är långa, allt mellan en och tre km.  För att få fram trådarna läggs kokongen i vatten.
I naturen tar det nio månader att från ägg till att bli larv, men vid den industriella tillverkningen tar denna process bara nio till 10 dagar.




Här dras trådarna ut, sträcks orentligt för att sedan läggas i lager-på lager och här bli till ett härligt sidentacke.

Lunchdags!
Mabin, skolans chaufför, tog oss med till en mycket typisk kinesisk restaurang som severar traditionella maträtter från Beijing.


Hela gruppen samlad för lunch.

En mycket typisk rätt är en sötsur soppa som är gjord på en sorts tofu som bas. Jag provade några skedar, detta mest för att bevisa att jag är "Beijingren", en Beijingbo.
Inte så färgstark precis......

Nästa stopp på vår "tour" var ett stort, kineiskt shoppingcentrum. Och här var då julpyntskommersen i full gång.
Kändes skönt att konstatera att jag absolut inte behövde någonting. Men utbudet var stort!



Vidare mot tygmarknaden som ligger långt söderut. Det var ett tag sedan jag var här och jag kände knappast inte igen mig.
Jag började leta efter ett par butiker där jag handlade förra gången, men jag hittade dem inte. Tygmarknaden är verligen stor och det finns många gångar och prång att irra i. Förutom tyger av alla de slag säljs knappar, band, klöder och massor av annat.
Och billigt är det!




Jag kunde inte motstå att köpa ett bomullstyg för 15kr/m. En sommarklänning blir bra för snart väntar sol och värme i Thailand.

Om man nu ville passa på att köa med lite fisk eller skaldjur hem så var även det utbudet stort.


Några timmar här på tygmarknaden försvinner lätt och att tillbringa en hel dag här skulle inte vara svårt.
Men nästa gång skall jag ta med en tremos med kaffe, för det hade gett nya krafter.


På väg mot bilen tittade jag uppåt och såg denna balkong.

Tack alla som var med för en jättetrevlig dag!

Hemma igen blev det en snabb dusch och vidare iväg till nästa aktivitet.
Väninnan Christina fyller snart år och detta skulle givetvis firas. Likaså att Harm och Christina varit förlovade i tre år. Och särskilt roligt var det att de förlovade sig hemma hos oss, i vår lägenhet på Estoril, då vi fortfarande bodde i Beijing.

Stort grattis till er båda!

Här firas det med god mat och dryck. Tack för en härlig kväll!

Emma, hennes kusin Ida, Harm, Christina och jag. Maria, en vän till Emma är fotograf.


Och även den vackert månbelysta staden är med och firar.






Fredag den 11/11-2011

    
Den 11/11-2011, är här i Kina och kanske även på andra platser i världen, ett lyckodatum. Många par gifter sig och siffrorna anses föra stor lycka och tur med sig. Det var likadant den 8/8-2008, när det var OS invigning i Beijing. Människor hade länge stått i kö för att kunna gifta sig just det datumet. Kanske är det inte lika hårt tryck på dagens datum då det gäller giftemål?
Får se vilken tur dagens datum har för just mig.

Ledig idag! Sovmorgon och en mysig frukost framför datorn. Inget jäkt alls! Tillbringade sedan ett par timmar med jobb och det var skönt att ordna sådant som inte riktigt hinns med på vardagarnas kvällar.
Förmiddagen var solig och fin men när jag så småningom blev klar för att ge mig ut i det fina vädret hade molnigheten tilltagit. Lite trist, men inget jag kan påverka.
Gick ner till "Tha Place" som var ganska dött denna fredag vid lunchtid. Jag kände mig väldigt ensam i det stora shoppingcentrat. Och i de fina märkesbutikerna var jag enda kunden.
Gick raskt ner på Starbuck´s och beställde en cappuchino och en "tunnbrödsrulle" med ceasarkycklingsallad.
Gott och säkert mycket närande!! Åtminstone vad gäller kaloriintaget.

The Place var nästan folktomt vid lunchtid idag.


Lite julkänsla på Starbuck´s.

Ritanparken, Ritan Gongyuan; Solgudens Altare; är en av mina närbelägna favoriter som anlades av en kejsare på 1500 talet. Just vid Solgudens Altare utförde kejsaren många av sina ritualer. I Beijing finns det mängder av stora, vackra, parker och dessa är som ett andra hem för många kineser, som är trångbodda och inte kan ha hemmet som en naturlig träffpunkt. Här i parkerna kan man vara fysiskt aktiv, sitta på en bänk och filosofera, sjunga för sig själv eller i kör, spela på sitt instrument, umgås med sina vänner, strosa runt, fiska i konstgjorda sjöar, måla, flyga drake eller inte göra något alls. Valet är upp till var och en.
På helgerna är aktiviteterna i parkerna som störst och alla är välkomna att vara med!
Idag var det lugnt i parken, som gjort för eftertanke, och jag njöt verkligen av att vara här och nu. Då och då stannade jag upp, satte mig på en bänk och lät tankarna fladdra i väg på nya upptäcksfärder.


Den norra ingången till Ritanparken.






Stoneboat café, en härlig bekantskap under alla årstider.


Den gamla, vackra, platanen som ger behaglig skugga under de varma månaderna.


Unga träd har föberetts för den kalla årstiden.


Självklart måste träd och buskar vattnas rejält även om det är höst.


Kanske är det öppen förskola på gång?



Va Va Voom

    
Språk och mat är alltid spännande! Man vet aldrig riktigt hur det blir. Men det brukar ordna sig.
Va Va Voom kan vara synomymt med en vietnamesisk restaurang i The Village; ett stort, luftigt och modernt shoppingcentrum med över 100 butiker och som ligger 10 minuters promenad från huset där jag bor.
Men ordet har också en betydelse i sig och inte bara en.....
På franska får ordet betydelsen av åk eller kör. Den engelska översättningen blir helt annorlunda för då då betyder "va va voom" mode. På hindi skulle samma ord få betydelsen åk. Men på vietnamesiska betyder "va va voom" något helt annat, nämligen; ät!
Och äta god vietnamesisk mat är vad jag har gjort i kväll, tillsammans med vänner, på just restaurang Va Va Voom.


Vietnamesiska vårrullar i mjukt "hölje" och här fyllda med stora räkor.  Väldans gott!


En friterad variant av vårrullarna med grönsaks-och-köttfyllning. Ett par fräscha dipsåser förgyllde det hela ytterligare.


Vi är hungriga och låter oss väl smaka av alla härligheter som kommer in.


Jättetrevligt och gott! Som vanligt blev det många skratt.

Kanske blev till och med kocken helt utmattad av att ha oss som gäster?



Jag tror att sammanlagt tio rätter av varierat slag beställdes och vi rensade faten ganska bra. Jättegott! Och ett väldigt mysigt sätt för mig inleda helgledigheten. Nåja ledig? Inget arbete på skolan i morgon, men jag har en del jobbsysslor att ta itu med ändå. Och jag kan unna mig en sovmorgon. Det känns lyxigt!

För egen del hoppas jag på lika fint väder i helgen som denna torsdag bjudit på. Det har nästan känts som vår i luften. Inte illa för att vara den 11/11-2011 i morgon. Och vilket datum vad gäller siffror!




Klart!

    
Vilken härlig dag! Redan när de första ljusstrålarna kom över hustaken och in i lägenheten, samtidigt som jag åt frukost, anade jag att det skulle bli en dag med luft att njuta av. Och så blev det!
Temperaturen var uppe i +16 i skuggan och solen värmde skönt.
Det är i alla fall november och jag antar att hemma i Sverige så har höstmörkret brett ut sig ett tag.
Jag läste nu på väderprognosen att Beijing skulle få ha sol och varmt hela veckan. Så håll tummarna!
De grå dagarna med dålig luft har varit tillräckligt många i höst, vad jag förstått. Så nu kör vi! SOL!


Månen vaknar tidigt här i öster. (Fotot taget från ett fönster i lägenheten klockan 16.40.)

Observera himlen!

Skymningen har så smått börjat sänka sig när klockan är 17.30  och rusningstrafiken har börjat nere på Gongti Beilu.

Själv har jag ingen brådska utan sitter och jobbar vid datorn. Då och då tar jag en titt ut genom fönstret för att se vad som händer. Och alltid är det något.
Kommer på att jag nog bör äta lite middag så småningom och även köpa hem lite basvaror.
Tar en förlängd promenad ner till Jinkelong, den lokala ICA butiken. Strosar runt och njuter vid åsynen av alla fräscha frukter och grönsaker.
Plockar upp kameran för att ta några bilder av härligheterna.
Just som jag knäpper ett foto, kommer en bastant dam fram och kräver att kameran skall tillbaka i min ryggsäck.  Jag förklarar "mitt ärende"; Att jag kommer från Sverige och där har man inte i november detta utbud i "frukt och grönt diskarna." Jag ler och ser nog vänlig ut.
Damen får i alla fall fram ett leende hon också, men jag inser att kameran inte kan tas upp mer idag. Inte på Jinkelong!


Här samsas kinesisk frukt med importerad.

Innan "kameradamen" dök upp,  hann jag med att ta en bild på en liten del av fiskdisken. Skall nog slå till på att koka räkor en annan dag.
En rejäl räksmörgås, gjord på grovt bröd med ägg, tomat och lite andra grönsaker känns riktigt lockande. Kanske också ett glas vitt vin till det?



Min middag i kväll? Inte alls så glamorös.
Jag tog en tur in på April, den västerländska butiken i kvarteret och köpte en bit färdig lasagne, som jag sedan åt hemma tillsammans med en tomatsallad. Lätt, hyfsat gott och praktiskt!
I övrigt en lugn kväll hemma. Väldigt njutbart!




På väg hem....

    
Nästan  lite vårkänning i luften och det gick lätt att andas. Inte så illa alls för att vara den 8/11. Det är i all fall ljust när jag går hemifrån klockan 07.00. Att sedan mörkret sänkt sig innan jag kom hem i kväll, är inte mycket att göra åt. Månen log i alla fall mot mig.



EFter en middag på "Fyra kronors" med Anna så försökte jag med alla sinnen ta in kvällen i mitt hjärta.
Jag försökte känna stadens puls och hann även fundera över varför jag är så förtjust i Beijing.
Svaret kommer inte idag.
Men blotta känslan av att på något sätt befinna mig i en tillvaro/miljö som ställer krav och på samma gång är så fri från dem tror jag spelar en stor roll.
Om detta kan jag nog filosofera i timmar..... Och till vilken nytta?


På väg hem till Estoril. Här låg tidigare en restaurang i hörnan, The Olive, en restaurang med en mysig utomhusservering. Idag finns en mer exklusiv "cookshop" här.  Inte alls samma sak!


Står uppe på bron vid Estoril, huset där jag bor och ser västerut. Och visst är det en och annan bil som passerar.


"Mitt hus".


Det känns tryggt att att vaktande lejon utanför porten. Lejon i Kina symboliserar styrka och makt.
Och visst känns det bra att vara "hemma".

Och från Sverige och Uppsala har Max skickat en hösthälsning till mormor Ditte. Vilken charmör!! Och jag längtar så efter att Max med familj skall komma hit till Beijing.


En charmör av stora mått. Och jag avstår högst medvetet från att kommentera Max klädsel......Här är innehållet det viktigaste.

Estoril, lite som hemma

    
Lämnade idag Hotell Anna, med visst vemod. Jag har haft ett par fantastiska veckor hos och tillsammans med Anna. Jag har kännt mig så välkommen, precis som på Hotell Mona+Ayi.
Tack Anna för denna gång!
Igår blev jag lite , men bara lite , avundsjuk på Anna. Hon fick nämligen ett paket från sina nära och kära hemma i Sverige. Tänk vilken glädje!
Och jag fick ta del av skumtomtar och fick förmånen att få läsa lite svenska skvallertidningar. Och givetvis Bohuslänningen! Tackar!



Efter jobbet idag packade jag mina Beijingsaker, snabbbt gjort, (sommarutrustningen finns på hotell Mona+ Ayi) och Anna hjälpte mig att vandra vidare de 500 metrarna till Estoril.
En grannlägenhet till där jag bor nu, var mitt och Bosses hem i tre år och här på Estoril trivdes vi jättebra! Väldigt roligt att vara tillbaka!
(Nu har jag fått låna en lägenhet av våra svenska grannar i huset och det känns jättebra. Men tomt utan Anna!)
När vi kom hit så började jag med att gå till ytterdörren till lägenhet 4H, där vi bodde, för att se om vår gamla dörrmatta fanns kvar. Tyvärr inte!
Men när jag kom till lägenheten där jag nu skall bo, också på plan 4, så låg mattan utanför granndörren.
Jag kunde inte låta bli utan jag flyttade mattan till "min" nuvarande ytterdörr. Lite nostalgisk kan man väl få vara?


Här är mattan med nostalgikänsla.


En del av vardagsrummet i lägenheten. Ja, det är stort!


Sovrummmet och det ser ut exakt som vårt "gamla" här på Estoril. Textilierna undantagna!

När inflyttningen var avklarad, vilket det gick fort, så blev det en liten avskeds-måndag-middag på Sole Mio. Jättemysigt! Och visst sände vi  några tankar till "gamla Beijingvänner".


Tack Anna!

Nytt boende och nya upplevelser! Och det här med att flytta; Det är väl inte det bästa jag vet, men för den period jag är här nu i Beijing, så gäller det "att gilla läget". Det rådet fick jag när jag kom hit i januari 2007 och jag brukar följa det..... om jag kan....
Det är i stort sett omöjligt att få hyra en lägenhet i det område där jag vill bo för kortare tid än sex månader och så var det inte tidigare. Men saker förändras.....Kanske inte jag så mycket.....Mer än åldern då!
Nu har John Blund aviserat sin ankomst och jag skall gå för att önska honom välkommen.
Skall passa på att se om dörrmattan ligger kvar!

Tack för härliga kommentarer!

Åsa; madrassen finns kvar hos Anna.
Tessan, Åsa, Stella, Åse; Ja denna del av Muren är verkligen annorlunda. Det är inte så många turister som varit här och det ger ju en annan dimension.
Åse, Åsa; Ja, sushin var verkligen jättegod!
Sandra; Tusen tack för beröm! Det värmer! Jätteroligt att du uppskattar det jag skriver!

Sushi på Hatsune

    
En lugn och skön söndag. Anna och jag har verkligen vilat oss i form idag. Med jämna mellanrum har vi stretchat benen så nu är vi "fit for fight" igen.
Det mest ansträngande vi gjort har varit att ta en sväng till Ya Show. För min del blev det klent med inköpen. Jag har ju allt jag behöver och lite till. (Blir lätt så efter några år i Beijing.) Men ett par "tishar" blev det i alla fall, bra med en kofta över om det blir kallt.
Tittade lite på sandaler också, men just på Ya Show var utbudet av den varan begränsad.
När vi ändå var ute så passade det bra med en tidig middag. Det blev en härlig sushimiddag på Hatsune, som är både Annas och min favortirestaurang när det gäller sushi och japansk mat.
Vi var där strax efter klockan 17 och då hade inte ens restaurangen öppnat på riktigt. Med varsin dryck och menyn i våra händer väntade vi gärna en halvtimme på att få beställa.
Strategiskt placerade vid disken, där sushin tillagades, kunde vi under tiden följa kockarnas otroligt, noggranna, förberedelser.


En mycket diskret och stilfull entré. Något restaurangnamn finns inte utsatt, så det vill till att veta exakt vart man är på väg.
Så är det vad gäller många restauranger här i Beijing.


Vackert och inbjudande.

Utbudet av både sushi och annan japansk mat är stort och att välja var förenat med vissa svårigheter. Man vill så gärna ha allt.


Priserna är helt överkomliga, men titta en extra gång längst ner på menyn, heirsun roll för 9999 rmb (lika mycket i kronor) Den beställde vi inte just idag.....
I stället blev det;





California rolls                                     Härlig grön och gul sparris


Black widow

Och ytterligare en favorit; Ninja rolls


Vi njöt av både maten, stämningen och atmosfären. Tyvärr så orkade vi inte med all sushi, utan två bitar lämnades kvar. Men man kan bara äta sig mätt.

Festligt att se de flinka "sushikockarnas" arbete.



En spännande och minnesvärd miljö.

Nöjda med vår dag tillbringade vi aftonen hemma och laddade inför den nya arbetsveckan.
Och i morgon vandrar jag vidare.....
Det blir lite nygammalt boende för min del. Jag skall i några veckor bo i "vårt gamla hus" Estoril, i en grannlägenhet.
Men visst blir det tomt utan Anna, som så väl tagit hand om mig. Stort tack och kram!









Vandra vidare på Muren

    
God morgon! Sviterna efter gårdagens vandring på Muren gör sig påminda. Det skulle vara oärligt av mig att påstå något annat. Men det är väl värt det!
Tidigt i går morse var vi åtta personen som entrade en liten buss utanför CCC, Chinese Cultural Center, för att åka till den lilla byn, Chen Jia Pu, som ligger tio mil nordväst om Beijing i Hebei provinsen. ( Anna, jag, S en kollega och en annan kollegas dotter N, vi utgjorde halva gruppen.)
Här är muren verkligen inte restaurerad och bitvis får man klättra bredvid eftersom det saknas en del stenar.
Det var verkligen en mycket liten by och det var här vår vandring började.





Här smids det på gammalt vis.

Cháng Chéng, på mandarin, (pinyin; för att vi som inte läser kinesiska tecken skall kunna uttala orden) betyder "den långa väggen" och nog är den Kinesiska Muren lång. Fram till i april 2009 hade man räknat med att muren var 6400km lång  men då gjordes en ny mätning och den visade på hela 8852 km. (Det motsvarar en resa upp och ner genom Sverige, 165 mil, två och en halv gång.)
Denna långa mur består av många olika delar och går genom stora områden. Muren började byggas på några hundra år f.Kr. byggandet höll på fram till Mingdynastin, 1368-1644. Mingdynastin var den sista dynastin i Kina ledd av Hankineser, som är den dominerande etniska gruppen i Kina och som omfattar 90-95% av befolkningen. Det är också världens största folkgrupp och den omfattar nästan 1/5 del av jordens befolkning. Idag används begreppet Hankines ofta synonymt med ordet kines.
Muren kom främst till för att skydda Kina från inkräktare från norr, Mongolerna.
På flera platser är muren restaurerad men på många platser är den mer eller mindre bevarad i sitt ursprungliga skick.
Det finns också långa sträckningar av muren som är i så dåligt skick att man inte får/kan gå på den.
Den Kinesiska muren är förstås ett av världens sju underverk och är sedan 1987 med på UNESCOS världsarvslista.

Nu går vi!


De vackra höstfärgerna lyst med sin frånvaro. Träden här har redan tappat sina löv. Bergen är desto mäktigare!


Högt är det!

Högt uppe på Muren och det vill till att se var man sätter fötterna variationen i bredd är ofta mellan fyra och sju meter
men ibland är det smalare.




Uppe på 1100 m och det kändes minsann i benen.


Ett av alla de 24 000 vakttorn som finns längs Muren. I vakttornen lagrades vapen och härifrån sändes det ut röksignaler för att varna för inkräktare.












Vill till att hålla i sig.


På väg ner, men var är stigen? Det var verkligen brant att gå ner från 1100m och fötterna bara gled framåt i mina joggingskor. Men nyttig benstyrketräning! Tur att jag jag har en rejäl grundstyrka, åtminstone i benen.


Åter nere i byn. Människorna som bor här odlar majs och har en del fruktträd och försäljningen detta utgör deras huvudsakliga inkomst. I övrigt är åkrarna för små för annan odling. Men en byinvånare kan äga flera jordplättar och de kan vara utspridda. Obs! Muren som skymtar högt uppe på berget.

När vi kom ner till byn igen efter den nästan fyra timmars långa vandringen hade solen trängt sig fram och det hela kändes om möjligt ännu bättre.
Så Annas och min fråga  till varandra; "om vad vi gjorde här, friviligt" fick sitt naturliga svar. Uppleva och Upptäcka
och det med alla tänkbara sinnen.


Tack Anna, S och N  för en fantastisk dag!

Hittade just en dikt, som tonsatts av Ulf Björlin och som framförts av Evert Taube , nästan som en tidig "rap". Den finns även inspelad på skiva och går att lyssna på via You Tube.
Dikten heter Muren och Böckerna och är från början tillägnad poeten och skalden Lars Foresell.

" Det var Chi Huang Ti
kung av Tsin
som lät bygga den kinesiska muren
och bränna alla böckerna i Kina.
Detta hände på Hannibals tid
innan Jesus var född".


Nu har klockan hunnit bli tidig eftermiddag, blå himmel visar sig och det kanske börjar bli tid att ge sig ut på en liten träningsrunda. Men den får bli liten idag!
Önskar alla en härlig söndag!














Muren,ett underverk!

    
Jag har  i dag vandrat på, sett och haft förmånen att ännu en gång uppleva och ett av världens sju underverk; den KINESISKA MUREN. Fantastiskt! och det är lika häpnadsväckande varje gång! Man tröttnar liksom aldrig!
Och idag besökte vi en plats där Muren inte restaurerats. Vår lilla grupp på åtta personer var i stort sett var de enda besökande idag. Vi mötte en västerlännning som var på väg ner och som hade tillbringar en kall natt i tält och sovsäck uppe på Muren. Men det var den enda person vi såg där uppe. Bara detta är helt fantastiskt. Och likaså känslan och vetskapen att det inte är en strid ström av turister som spankulerar fram och tillbaka......Så är det på de mer turistvänliga ställena som t.ex Badaling. (Den plats där man kan besöka muren och som ligger närmast Beijing och dit de flesta turister kommer) Besöker man Muren vid Mutanieu, lite längre från stan, så är det fortfarande jättemånga besökande, men i alla fall klart färre än vid Badling. Båda dessa platser ligger ca. 7 m-8 mil från Beijing och det är lättt att ta sig hit med taxi eller med lokalbuss . Ja, det går även bra att ta det gamla lokala tåget från Beijings Norra järnvägsstation.
Min kropp klagar lite,  nu på kvällskvisten och med all rätt tycker jag. Vi började vår vandring på ca. 60 m över havsytan och den högsta punkt vi nådde idag på Muren låg på 1100 m. En rejäl stigning kan jag lugnt påstå.
Nu behövs lite vila och sömn för en trött men mycket nöjd kropp. Så detaljerna kommer i morgon. Men håll till godo med ett par bilder!
En mäktig och helt fantastisk upplevelse var det!



Högst upp, ett av alla de vakttorn som finns.




Trött? Ja visst!


Brant så det förslår!

Fortsättning följer i morgon!

Äventyr!

    
Fredag och arbetsfri dag! Nåja! Jag hade ingen klocka som ringde och jag har helt själv bestämt innehållet i dagen.
Men visst blev det lite skoljobb. Veckobrevet skulle skrivas och skickas. Inga som helst problem att skriva det, men att sedan skicka det. Ja, då får/måste man har tålamod, både som "fröken" och förälder. Jag skickade brevet och utgick från att det smidigt skulle kunna öppnas och läsas. Men inte alls! Det format som min Mac skickade bilagan i odt, kunde många inte öppna. Trist! Gjorde ett nytt försök och lade in brevet i en pdf fil. Genast bättre! Puh! Och att skicka veckobrevet från skolans datorer kan föra med sig att det inte ens blir rätt bilaga som kommer med.
Detta var dagens första äventyr.
Det nästa äventyret var av ett helt annat slag. Lite mer vågat, kan man nog säga.


Det är fönsterputs på gång i området. Undrar vad arbetarskyddsstyrelsen skulle säga om detta? Och 20 våningar upp!


Puh, säger jag! Anlag för svindel?

Anna kom hem på eftermiddagen. Hon var i akut behov av att förnya ett telefonabbonnemang.
Taxi ner till Landau, teknikcenter i närheten och där hon köpte abbonnemanget för ett år sedan. Men se, det gick inte att förnya här. Man måste göra det på China Telecom.
Jaha! Men lite flyt hade Anna. Jag var mest till påseende. Hon träffade en kines/canadensare som skulle visa oss till China Telecoms huvudkontor. Det skulle ta fem minuter att ta sig dit. Vi trodde båda att det handlade om en kort promenad. me, det gjorde det INTE. Vi började gå och med oss kom en något äldre man. Han hade bil. Anna och jag tittade på varandra och klev in i bilen och förvissade sig om att vi skulle kunna ta oss ut. När bilresan var uppe i 20 minuter så frågade jag om det var långt kvar. Och det var det inte. Till saken hör att vi kände igen vägen och visste exakt var vi var.
Väl framme var det stängt! Inget att göra! Anna och jag bestämde oss för att ta tunnelbanan hemåt. Det hade även ett par miljoner Beijingbor också gjort. Tur att det numer finns prydliga led och vakter som ställer in folk i leden.


Riktigt välordnat.

Tunnelbanetåget var helt proppfullt och med all uppbådad styrka lyckades vi "knö in oss". Vi skulle fyra hållplatser och fick i princip hålla andan. Att hålla sig i behövdes absolut inte. Man kom ingenstans!
När vi skulle byta linje för att komma vidare hem gav vi upp. Det gick inte ens att komma igenom spärrarna.
Vi tyckte buss var ett bättre alternativ. Och det var det absolut!

Nästan hemma satte vi oss ner för att pusta, Behövligt. Anna passade också på att äta lite nudlar. Själv var jag nöjd med ett glas öl att svalka mig med efter detta äventyr.

Mat på en liten, kinesisk, uteservering.

Kvällens sista äventyr blev på puben Nearby The Tree. Här var det holländsk afton i kväll och vi skulle möta upp vännerna Christina och Harm. Jättetrevligt!

Harm gick omkring med denna info i kväll.

För Annas och min del slutade kvällen ganska tidigt. Vi skall i morgon bitti åka med Chinese Cultural Club och några kollegor, på en heldagsutflykt, till ett mer okänt ställe av Muren och vandra i några timmar.
Så det vill till att vara i god form för detta , kommande, äventyr.
Fint väder vill vi ju också ha!
Detta blir ännu ettt äventyr, men i morgon!











"Shaping up"

    
Studiedag=en liten sovmorgon, mycket uträttat och en i övrigt matnytttig dag. Mina kollegor "studerar" även i morgon. Men jag är arbetsfri, jobbar liksom deltid och kan ägna dagen åt det som faller mig in. Väldigt behändigt!
Inser att jag kanske bör träna mina muskler en smula för att vara beredd inför lördagens utflykt till Muren med tillhörande trekking. Men det går säkert bra att vila sig i form också! Och använda de gamla beprövade musklerna i benen.
Efter jobbet gick Anna, Christina och jag till en av de lokala pubarna i närheten för att samla ihop tankarna.
Och samla ihop oss, det var just vad vi gjorde.

Här samlas det! "Shaping up".

Redan i morse hade jag kunnat bli ännu piggare. Tror morgongymnastiken utanför huset började vid 6 tiden.
Kanske är jag med en annan dag!

En ledare, en bandspelare och ett varierat antal deltagera. En mycket vanlig syn i gathörnen på många ställen i Beijing på mornarna. Måste nog tillägga att det mest är damer och herrar i åldern 55+ som är deltagarna.
Men visst skall jag vara med en morgon...

Kom på att jag nog behövde ha något till middag. Det var många timmar sedan jag åt lunch på skolan. Passerade en lokal "grillkiosk" och funderade på att köpa med något upp. Men vad skulle jag välja?

Tyvärr kan jag inte läsa kinesiska tecken och blev lite osäker på utbudet.

Gick vidare till den västerländska butiken som har allt. och bestämde mig för färdiglagad mat; en bit grönsakspaj och grillade grönsaker.
Jag visste att Anna har en micro och tänkte att det inte skulle vara så svårt att värma min middag.
Måste tillägga att micron nog i princip är helt oanvänd. Men jag hittade sladden i alla fall och med el så borde jag få till det.


Den nya, fina micron. Men inställningarna och instruktionerna är på kinesiska. Vill till att följa sin intuition.
Jag satsade på det och maten blev varm.


Och för att äta det hela behövdes ingen vidare instruktion. Jättegott!

Nu kan jag om ansdan skulle falla på gå ut på den öppna planen utanför huset och vara med på aftonens dansövningar. Det är nämligen Linedance för alla och en var. Linedance och styrdans är något som också jan kan ses och upplevas i många gathörn  här i stan. Och det är bara att hänga på!
Så varför inte?







Hemma igen! (Hos Anna!)

    
Ja, hemma för mig nu i Beijing är på hotell Anna. Ett alldeles utmärkt hotell!
Gårdagen blev sen, eftersom jag tillsammans med två kollegor var "vakt" för svenska ungdomar som pluggar på internationella skolor och gjorde ett TISUS test. Detta är ett test i flera delar delar för att pröva om elevernas kunskaper i svenska duger för universitets eller högskolestudier i Sverige.
Den muntliga presentationen på 10-12 minuter, över ett fastställt ämne som ungdomarna fått läsa på i 15 minuter (och  under tiden inte fått föra anteckningar) var nog det svåraste.  Det tyckte både jag och de som gjorde testet. Presentationen spelades in på en diktafon och kommer tillsammans med de övriga delarna av pestet att skickas till Sverige för rättning.
Härutöver ingick två läsfärståelsetest av olika slag och en uppsats med givna förutsättningar.
Den totala provtiden var fem och en halv timme och då ingick en 15 minuters paus. Och inga hjälpmedel annat än svensk/svensk ordbok till uppsatsen.
Det skall bli spännande att få ta del av resultaten!
Eftersom kvällen blev sen sov jag över hos kollegan Sussie som bor mitt emot skolan. Skönt! Så det blev sovmorgon i morse till 06.45.
Jag jobbade länge idag också, kompletteringssvenska för svenska elever som går i internationella skolar.  Så innan klassen började på sena eftermiddagen passade jag på att ta en promenad. Skönt med luft! Men så frisk var den inte.
Bestämde mig för att gå bort och köpa "bagels" hos MRS Shannon, ett litet café ca. 500 m från skolan.


Plötsligt kommer denna transport förbi. Funderade över hur träden med rötter kunde stanna på flaket...


Inte direkt så vackert. Och gott om mygg var det. Stora myggsvärmar hade vaknat till runt buskarna efter det lilla regn som kom tidigare på dagen.


Passade på att titta in i en möbel och prylbutik som hade utförsäljning. Skall gå dit igen i morgon när jag har mer tid.

Visst köpte jag mig en bagel efter viss vånda över vilken fyllning jag skulle välja. Det fanns 40 olika att välja på och minst 10 olika sorters bagel...... Men lax och creamcheese blev perfekt. Med påsen i handen traskade jag tillbaka till skolan och hann precis äta upp härligheten innan min lektion började 16.30.


Det lilla bagelcaféet som är mycket välbesökt och populärt.

Kändes alldeles lagom att sjunka ner "hemma" och samla ihop både mig och dagen. Kan vara bra att vila sig i form också!
Och i morgon är det studiedag!!!!