Kalasdags!

    
I kväll var det dags för födelsedagskalas i Nacka. Barnbarnet Max kusin, som också heter Max, firade sin sexårsdag med oss. Det har blivit ett antal kalas för hans del och i kväll var det vi som kom och firade. Så trevligt!
Kvällen var ljummen och det var mysigt att sitta ute, fika, prata och se ut över Stockholms inlopp.


Födelsedagsbarnet Max med lillebror Leo. Hembakade bullar bakade av Helen smakar bra.


Max är road av stenar och moster Helen och Leo  är med och räknar.


Fikapaus. Max i mamma Livs knä för en kort stund. Här finns mycket att leka med och titta på.


Sandlådan är kul. Moster Helen och Rita övervakar lekandet.

Härligt nog så skall Max sova hos oss till i morgon. Det var ju minst ett par veckor sedan vi sågs, så både Bosse och jag tycker det skall bli jättemysigt att ha Max här.
Han är fortfarande helt ljuvlig och nästan alltid glad.
Vilken förmån att få vara hans mormor!


"Mina killar".


Glimten i ögat som alltid.

Och visst går det bra med jordgubbar till kvällsmat!



Max har bränt sin hand och i morgon eftermiddag skall jag gå med till vårdcentralen här på Söder/ Ringen och få såren omlagda på nytt.  Innan dess ska vi hinna med ett besök hos frisören, utflykt och lunch på restaurang innan jag och Max fram på kvällskvisten tar tåget mot Uppsala.

Nödvändigt?

    
Häromdagen upptäckte jag att min espressomaskin, med ångrör för att skumma mjölk, inte längre var funktionsduglig.
Trist, verkligen!
Maskinen; stor, rejäl och klumpig, av italiensk härkomst, inköptes våren 2002 och jag känner mig ändå nöjd med att den varit mig trogen i över nio år.
I början gjorde jag espressokaffe flera gånger om dagen. Jag köpte specialmalet kaffe i en specialaffär vid Odenplan, värmde upp speciella espressokoppar och drack brygden med andakt.
Så småningom började jag brygga dubbla espresso och göra cappuccino med ångröret i maskinen. Här ångades mjölk tills det blev ett perfekt skum.
Åren gick och jag blev lite latare. Att stiga upp extra tidigt på morgonen för att sätta på espressomaskine, brygga esperssokaffe och skumma mjölk blev alltför tidskrävande.
Jag bryggde i stället kaffe i min vanliga kaffebryggare och nöjde mig med att ånga mjölken på den stora, tjusiga och klumpiga espressomaskinen.
Så nu när maskinen gav upp så gjorde jag det också. Den bars med andakt ner till grovsoprummet och jag tog farväl av den på ett värdigt vis.
Ett par dagar har jag nu försökt att värma mjölk  på spisen och vispa den fluffig. Tyvärr inte så bra resultat. Inte ens lättmjölk blev bra skum. Det sjönk liksom ihop nästan direkt.

Nu stod jag inför ett svårt val; antingen en ny espressomaskin eller som alternativ en "latte pronto", en elektrisk mjölkskummare.
Efter att ha sonderat terrängen i ett antal specialbutiker så föll valet till slut på den lilla "latte pronto".


Mitt nyförvärv! (I verkligheten är den bara 25 cm hög, här ser den högre ut)

Fördelarna jag såg var flera; den tar liten plats, är enkel att diska och den är billig jämföret med en ny espressomaskin. (som jag ändå inte använder annat än till att ånga mjölk)
Nu vet jag ju inte om mjölken blir till ett tillräckligt fluffig skum. Det återstår att se!
Men är jag inte nöjd så får jag väl överväga en annan lösning.
Återkommer med rapport.



Cinderella; en ny, trevlig, bekantskap

    
Visst är det trevligt med lite spontanitet i vardagen hemma? Vi brukar vara ganska bra på att hitta trevliga saker att aktivera vårt pensionärsliv med. Och nu hände det igen!
I går, mitt på dagen, kom Bosse på en jättebra idé. Han hade sett en annons från Vikingline om gratis 22 timmars kryssning till Mariehamn med båten Cinderella, plats i A hytt (högt upp i båten med fönster) och frukostbuffé.
Vilket bra erbjudande!
Väderprognosen var lovande med vackert väder söndag kväll och hela måndagen.
Det fick avgöra saken.
Snabb bokning på internet och det hela var klart. Ja, ett mindre ett bränsletillägg på 38 kr var fick vi betala. (Nytt från juni i år.)
Strax före 17 tog vi våra väskor och gick ner till Vikingterminalen i Stadsgården, en promenad på 20 minuter. Snabb incheckning och bara att stiga ombord.
Bosse och jag har åkt till Åland på kryssning många gånger och då alltid med båten Birka Paradise och före den med Birka Paradise. Men idag var det helt nytt att prova Cinderella. Den är allmänt känd som en "partybåt för ungdomar" torsdag till lördag, Men idag var det söndag och de människor som vi såg stiga ombord så då inte så "röjiga" ut.
Eftersom det var första gången vi åkte med Cinderella var vi nyfikna på hur resan skulle te sig.
Hytten uppe på däck nio var stor, fräsch och ljus. Visserligen ingen tv (Birka har det) men den hade vi tänkt undvika i vilket fall som helst.
Om hungern sätter in och det brukar den göra så är det trevligt med olika restauranger att välja på. Vi äter inte någon buffé i form av smörgåsbord, så den restaurangen räknade vi bort direkt. Då återstod tre restauranger med bordsservering samt ett par stycken av självbetjäningstyp. Klart bättre än på Birka! Ännu ett plus!
Och hela båten kändes väldigt rymlig.
Kvällen var fin och vi satt ute på däck en bra stund efter avresan från Stockholm.
Så småningom infann sig vissa hungerkänslor och vi bestämde oss för att prova restaurang Skärgårdskrogen.
Skaldjursrätter, fisk och några kötträtter fanns på menyn. Bosse provade på stekt strömming med potatismos och själv testade jag råbiff gjord på oxfilé med dijonsenap och kapris.
Vi var båda väldigt nöjda med både mat och service och även här blir det pluspoäng för Cinderella.


Mysig middag på tu man hand.

Kvällen var vacker och att sitta ute på däck och titta ut över nejden var helt fantastiskt. Det var nästan en magisk känsla som infann sig.











Solen har gått ner för några timmar och vi passerar Kärvens fyr, fortfarande på svenskt vatten.


Helt vindstilla och väldigt vackert.

Vi tittade en kort stund stund in i nattklubben, byggd i två våningar med ett öppet tak emellan, men mest för syns skull. Trångt på dansgolvet var det inte i kväll.

Solens sista strålar för kvällen letar sig in i nattklubben.


Dansgolvet sett från övervåningen.

Det soliga och varma vädret höll sig kvar även idag. Härligt att sitta ute och njuta.
Eftersom vi är förtjusta i att åka båt, njuta av havet och allt vackert som passerar, så passar en sån här kryssning över Ålands Hav särskilt bra.
Nejdå, jag är INTE SPONSRAD av VIKING LINE.
Ibland åker vi också över dagen till Åland från Kapellskär, utanför Norrtälje. Man kan även här få buss och båtresa utan kostnad. Viking Line tror väl att man ska handla taxfree.....)

(Vill vi ta Waxholmsbolagets båt till Waxholm, vilket vi gör då och då, kan man konstatera att den resan på en timme kostar 60 kr enkel väg, med pensionärsrabatt och ingen mat ingår


Fyren på Söderarm.


Kärvens fyr, dagtid.


Birka Paradise på väg mot Stockholm.


Bosse njuter av solen.

Väl hemma i Stockholm tog vi våra väskor och promenerade hem igen. Vi konsterade båda att det här kommer vi att gör om, även om den resan inte blir gratis.
Vi har verkligen haft en jättemysig och rolig kryssning.






Rensat, summerat och funderat

    
Har satt i gång med något som jag länge tänkt att göra, rensa bland alla foton som vi lagt in på datorn.
I början sparade Bosse och jag nästan alla foton. Det gör vi inte längre. Så idag rensar jag mina foton, sorterar in i mappar och funderar över vad de sparade fotona betyder för mig.
På min Mac så har jag hela tiden sorterat ut och kritiskt granskat de foton jag vill ha, så där finns det inte en uppsjö av foton jag inte vill ha kvar.
Mitt i rensningen hittade jag foton från just våra kvarter i Beijing och givetvis måste de sparas i en egen mapp, gärna med guldkant på.
Dessa foton och minnen är förknippade med fantastiska upplevelser och en givande, lärorik och spännande tillvaro i Beijing och Kina.
Klart att jag kommer tillbaka till Beijing och Kina. Det kommer jag att göra varje år så länge det över huvud taget är möjligt för mig att resa.


Gatan utanför huset där vi bodde, Gongti Beilu.


Estoril Court, här fanns vår lägenhet fyra trappor upp.


Bilar finns det gott om.


Man tar det lugnt mitt i storstadens brus


och begrundar livet, gärna tillsammans med andra.


Läser läxor på gatan.


Vår närbutik, April.

Grönsaker och frukt köpte vi gärna utanför butiken eller tvärs över gatan från "vårt hus".






Restaurang Sole Mio, ett av våra "vardagsrum". Extra tankar till Iris, Anna, Karolina, Lena, Sussie och Christina.


"Hutongen " i kvarteret bredvid.

Egentligen var det inte så mycket jag saknade i Beijing förutom döttrarna, barnbarnet Max och mina vänner här hemma. Men å andra sidan fick jag nya vänner så nu har vänskaran utvidgats betydligt och det är jag tacksam för.

Men VATTEN!!!! Att se vatten på nära håll, åka båt, titta på båtar och vistas vid vatten; det saknade jag. Jättemycket!
Sen att kunna andas frisk luft varje dag känns förstås väldigt bra och att internet fungerar.
Javisst, börjar jag fundera, så kan listan förstås bli längre. Men det gör jag inte.

Det känns fantastiskt att kunna summera tre och ett halvt år i Beijing och känna att de åren varit väldigt betydelsefulla och tillfört så mycket i olika dimensioner. Visst har jag nu bott hemma i Stcokholm i lite mer än ett år,
njuter av tilvaron här och mitt pensionärsliv.
Jag har Bosse, döttrar och Max på nära håll, liksom vänner och vatten.
Kan konstatera att jag har det bra! Väldigt bra!

Precis som Robban Broberg skriver i sin låt "Stan är full av vatten". Visst är det så!

Hos Helen i Nacka, vatten där också.





Utanför hos oss söndag eftermiddag.








Tanto, en av stans alla grönområden

    
Regn i morse och regn mitt på dagen, men jag hade en massa att ordna med hemma, så inte gjorde det mig något. Men visst vill jag helst ha sol.
Inser i alla fall att jag i veckan ska inhandla ett rejält regnställ. Mina dagliga långpromenader måste kunna ske även om det regnar.
Senare på eftermiddagen klarnade det upp och jag var beredd på en promenad längs Årstaviken  för att titta på båtarna och vidare bort till Tanto.
Det var ett tag sedan jag gick rundan och det är alltid så roligt att se vad som hänt både på båt och blomfronten.


Många båtar låg kvar vid bryggorna. Kanske har vädret avskräckt många?

Tantoområdet/ Tantolunden är stort och innehåller både badplats, stora gräsmattor, fyra olika koloniområden, serveringar, minigolf, lekplatser och fotbollsplaner. Hit vallfärdar mängder av stockholmare under vackra vår och sommarkvällar.
Området är gammalt, från slutet av 1600 talet och ha fått sitt namn efter en egendom och man som hette Tanto.
Här fanns förr ett par malmgårdar och ett sockerbruk och en bit bort låg också en av stadens tullar. ( En gata i området heter Sockerbruksgränd)


Badet (Mälaren) har i år fått ny sand. Men idag var det ingen som badade. Kallt? Eller också är folk kvar ute på landet eller i skärgården.

Från ett par olika koloniområden.





Vackra pioner


Doftande rosenbuskar.


En liten del av parken, ganska folktomt här också.


Det fina vädret håller i sig även efter promenaden och nu kan vi njuta av en god middag på balkongen och se solen så småningom sänka sig i väster.
Och jag behöver inte jaga mygg!
Såg en skylt på vägen. En uppmaning till oss kvinnor.






Midsommar och kvar i stan

    
Stockholm känns öde idag. Det verkar som om "alla"  åkt till landet  eller ut i skärgården för att fira midsommar.
Bosse och jag konstaterade att det är första midsommaren på många år vi varit i stan. Förra året, liksom flera år tillbaka har vi varit på Åland och firat svenska midsommar, så mysigt.
Ett år, 2009, var vi kvar i Beijing och firade svensk midsommarafton hemma hos vännen Sussie med sill,lax, nubbe, grillat och vackra blomsterkransar i håret. Härligt!
(Vill också minnas att en av hundarna också åt upp en hel fläskfilé som vi skulle grillat, också ett fantastiskt minne.)

Idag ville vi bara vara hemma. Vi hade ingen som helst längtan ut i till landet eller skärgården.
Skönt när man kan erkänna att det känns bra i stan.

Vi tog en promenad upp till Vitabergsparken. Och se där var det minsann gott om folk! Så riktigt ALLA hade inte övergivit Stockholm denna midsommarafton.


Vi som inte dansade kring midsommarstången.


Fullt på dansgolvet! Här gäller "Små grodorna".


Spelmän fanns också.

Givetvis en midsommarstång.


Vitabergsparken fick namnet park 1967 och  hette tidigare bara Vita bergen . Ett gammalt och tidigare mycket fattigt område på Söder i Stockholm. August Strindberg skrev om Vita bergen redan 1897 i boken Röda rummet och Per Anders Fogelström skrev boken Vita bergens barn.
Idag hyr många författare och kulturpersoner sina små stugor/ateljér här uppe och man kan lungt påstå att detta är verkliga "kulturkvarter" med den gamla andan kvar.



Här uppe i Vitabergsparken ligger också Sofia kyrka, invigd 1906. Jag hade aldrig varit inne i kyrkan, utan tidigare alltid kommit när den varit stängd, men idag passade det bra. Kyrkan var öppen.
Att tända ett ljus och sända tankar till alla vänner runt om i Sverige och världen kändes helt naturligt, liksom att tänka extra på mina föräldrar och de vänner jag haft och som inte längre finns med i livet på jorden.



Att inta en sen lunch på balkongen hemma kändes bra.  Sjöutsikt och helt myggfritt!
Sill, färsk potatis, ägg, nubbe och öl - visst är det svenskat så det förslår. Inte att förglömma jordgubbarna!









Eget hem är guld värt

    
Hemma! Trots att dimman ligger tät och regnet öser ner så känns det väldigt bra att vara hemma igen.
Egen säng, attt inte packa i och ur bilen, att ha allt till hands - vilken känsla!
Men vi har sett och upplevt mycket, i princip det vi hade tänkt och det är jag verkligen glad för.
Jag är mycket för att man inte ska skjuta upp det man tänkt att göra. Och nu är denna resa upp genom Finlands väskust och ner längs den svenska kusten gjord och upplevd.
Än en gång stort tack till Iris och väninnan D för goda reseråd.

En annan tur Bosse och jag tänkt oss var att bila upp till Kirkenes i Norge, ta med bilen på Hurtigruten och åka ner till Bergen och bila hem. Men denna tanke har vi övergivit. Långa bilresor är inget för oss! Det får i framtiden möjligen bli flyg och bil i kombination.
Ska vi se de Norska Fjordarna så får bilen stanna hemma, helt klart.


Stockholm, utanför hos oss på förmiddagen. Dimman låg tät och regnet öste ner. Jag tyckte synd om de som skulle ut med båt till midsommar.

Men frampå eftermiddagen....Ingen anledning att tycka synd om någon. Det har varit full fart i Hammarbyslussen och mycket att titta på.




Ännu fler båtar på väg till skärgården och midsommarfirande.

Visst håller vi tummarna för fint väder över allt i Sverige i morgon. Jag vet i alla fall att prognoserna för sol i Stockholm är stora.

Vill önska alla, vart ni än är i världen, en härlig midsommar.


Högakustenbron, fortsatt semester och tankar

    
Har verkligen upptäckt en del av Sverige dit jag gärna återvänder, Höga Kusten.
Vacker natur, mycket att se och göra och lätt att hitta mysiga platser, gör att jag/vi kommer att återvända hit.







Högakustenbron är en hängbro och vägbro över Ångermanälven och E4 passerar här. Bron går mellan Härnösand och Kramfors kommuner och invigdes 1997. Bron är 1867 m lång, 18 m bred och har en segelfri höjd på 40 m.
Utsikten härifrån var verkligen minnesvärd.

Längs Höga Kusten finns på flera platser så kallade turistvägar utmärkta. Det är småvägar, som tar en med på en verklig naturupplevelse. Att Höga Kusten är ett Världsarv är lätt att förstå.


Omväxlande och kuperat landskap.


Mycket vatten.


Bra vägar.


Samtal med fiskare


Rogivande.


Många mil i bil.

Idag hade vi tänkt bege oss ut med båt till Högbonden, en fyr, men med regnet hängandes i luften och dålig sikt bestämde vi oss för att spara den upplevelsen till ett annat år.
Då har vi en extra orsak att komma tillbaka till detta härliga område.

Resan börjar närma sig slutet och vi har nu avverkat ca 275 mil totalt.
Vi har sett och upplevt mycket och dessutom lärt oss en massa om den svensk-finska historien och även mycket om Sverige under resan söderut.
Men vi har nog båda kommit fram till att vi i fortsättningen kommer att flyga eller ta tåget och ev. hyra bil på plats, om vi så vill.
Jag har svårt att känna den riktiga avkopplingen i att köra bil mil efter mil, eller att sitta med som passagerare. Jag gillar inte heller det här med att byta boende ofta och packa i och ur en bil.
Så även om vi har haft en jättetrevlig resa och sett mycket så kan jag nog säga att några fler längre resor i bil inte direkt står på önskelistan.
Att åka från punkt A till punkt B och stanna där, och göra utflykter i "närområdet" är nog vad som faller oss bäst i smaken. Åtminstone just nu!
Men man lär sig hela tiden en massa om sig själv när man gör och provar nya saker.
Visst är det fantastiskt!




















Höga Kusten, väl värt ett besök

    
Vi lämnade ett regnigt Piteå på morgonen. Bara att konstatera att någon vistelse i solen på Pite Havsbad inte blev av denna gång.
Tänk att två personer kan ha tio bagar, boxar och väskor med sig! Men på semester i de trakter där vi varit måste man räkna med temperaturer utomhus på mellan +5 och +25 samt regn, rusk och kanske sol. Alltså behövs en del ombyten.
Bosse är bra på att lasta så det finns utrymme kvar i bilen. För att jag nu ska veta att alla tio väskorna är med, så räknar jag in dem ett par gånger.



Från Piteå körde vi söderut längs E4 an i ömsom regn och stundtals uppehållsväder, men under hela sträckan var det molnigt.
Vi passerade Skellefteå, Umeå; (Björkarnas stad) vidare genom Örnsköldsvik och till dagens mål, Norrfällsviken.


Umeå gjorde verkligen skäl för  namnet "Björkarnas stad".

Norrfällsviken är ett sommarfiskeläge och ligger otroligt vackert vid havet mellan Örnsköldsvik och Härnösand.
Vi hade bokat en stuga med havsutsikt och fullt modern, uppe på en höjd och inom ett camningområde. Tips från vänner! Jättemysigt!
Det är lite tallar runt om, fri sikt och inga mygg.


Utsikt från verandan.


Vår stuga, rymlig och bekväm för två personer. Absolut i min smak.( Man kan sova sex stycken, kanske lite trångt..)



Det levande fiskeläget 100 m nedanför vår lilla stuga, där husen ligger någon meter från vattnet var otroligt charmfullt. Här är det sjönära som gäller.
Nyfångad sik och strömming fanns att köpa om man så önskade.
Vilken idyll!!


Fiskeläget


Några hus ligger alldeles vid vattnet.







Kanske sol  morgon? Hoppas!

Blir det uppehållsväder  i morgon så satsar vi på att ta båten ut till Högbonden, en fyr, som ligger i närheten.
Annars får vi fortsättta att se Höga kusten från bilfönstret.
Just nu vräker regnet ner och internet är otroligt segt så jag ger upp för i kväll.(Använder det som finns här och inte TELIA, kanske helt fel...)










Piteå!

    
Vi lämnade Uleåborg söndag morgon. Ett lätt regn föll när vi lämnade vår nostalgistuga i Nallikari och jag tror att stannat ytterligare en natt om vädret hade sett ut att bli bättre.
Regnet tilltog ordentligt under resan men när vi närmade oss den svenska gränsen vid Torneälven så hade det upphört.
Skönt, eftersom det alltid känns roligare och säkrare att köra i fint väder. Nåja, sol blev det inte direkt.


Torne älv sedd genom bilrutan.


Haparanda och gränsen.

Vi körde bara vidare och såg det nya IKEA varuhuset och kyrkan i Haparanda från bilfönstret.


Luleå passerades och vi började leta efter en mysig plats för inmundigande av vår medhavda matsäck.
Vi letade och letade, men insåg när vi hade fem mil kvar till Piteå, att vi kunde äta när vi kom fram.
Nu tog det längre tid än vad vi tänkt att komma till det hus och den studentlägenhet vi lånat.
Kartan var det inget fel på alls, bara det att inte alla små gator som antingen var återvändsgator eller enkelriktade var utmärkta.
Just när vi så huset där lägenheten låg såg vi att gatan dit var avstängd. I princip innebar det att vi skulle köra tillbaka och köra runt. Alltså en sträcka på ett par km extra. Nyligen, berättade en farbror, hade det satts upp stora stenblock för att minska trafiken. Men han trodde nog att vi kunde köra igenom ändå. Bara ett engångstillfälle!
Jag gick ut för att se om bilen kunde få plats mellan stolparna och det fick den.


Stolparna senare på eftermiddagen och huset vi skulle till i bakgrunden.

Bosse är halvvägs igenom stenarna då en dam från en av villorna ilsket ropade till mig " Va håller i på me?"
Jag försökte förklara, men gav genast upp. Bad om ursäkt och frågade om hon visste hur vi skulle köra. Damen blidgades något och sa att det var besvärligt och att man nog fick köra runt. Man ville inte ha trafik i området!!!
Med tanke på att det kanske kommer ett tiotal bilar om dagen som tillhör någon som inte bor där....
Nåja, vi trasslade oss ut och körde runt. Och till slut kom vi rätt!


Framme! Bara att lasta in alla saker. Tänk att man har med sig så mycket??

En sen matrast och därefter en promenad på ett par km in till stan/centrum. Nu tittade till och med solen fram och värmde oss. Middagsmat och lite till frukost var vad som behövdes. Och själva promenaden förstås!

Natten till i dag öste regnet ner. Ingen idé att ens tänka tanken på en heldag vid Pite Havsbad. Synd!
Det hade vi verkligen längtat efter.
Jag försökte få i gång någon form av internetuppkoppling. Inga tillgängliga nätverk som inte krävde lösen.
Kom då på en ide´, besöka TELIA butiken och införskaffa ett mobilt bredband.
Oftast går det att koppla upp sig trådlöst, men naturligtvis inte över allt. Så visst behövde jag ett mobilt bredband.
Sagt och gjort och nu fungerar det dessutom. Visserligen tog det tid innan det blev min tur men det gjorde absolut inget och fick allt förklarat av jättetrevlig personal. Inget jäkt här!
(Fick ringa TELIA för lite support hemma, men i övrigt så gick det bra)
Piteå är en trevlig, liten, stad där nog det mesta finns. Idag bor det ca. 40 00 invånare i kommunen, men den är vidsträckt. Och visst har befolkningen ökat från början av 1900 talet då invånarantalet i kommunen var ca. 2500.

Lägenheten vi lånar tillhör en kille som pluggar till kompositör på Musikhögskolan och under terminerna finns det npg en hel del studenter i stan.
Shopping av olika slag, små gallerior, systembolag, ICA Kvantum och COOP Extra har vi också hittat.


Ett trevligt torg


En av de två "shoppinggatorna", de flesta kända klädeskedjorna finns och dessutom flera andra. Bra utbud och jättetrevlig personal.


Gallerian "Småstan". Allt finns om än i liten skala.

Eftersom det slutat regna körde vi ner till pite Havsbad, 10 km söder om stan. Vi måste ju i alla fall ha varit här.
Jättefint och otroligt välutrustat men en fin och lång sandstrand. här finns också toppmoderna stugor med all bekvämlighet, liksom enklare varianter. Campingplatsen är stor och i högsäsong är det nog jättemycket folk här.
Idag kändes det mesta öde. Mycket beroende på vädret! Synd!







I morgon lämnar vi Piteå, kör vidare genom Västerbotten och har Örnsköldsvik i Ångermanland som mål. Strax norr därom börjar Höga Kusten och där hoppas vi på några soliga dagar.
Om allt går i lås kommer vi på onsdag morgon köra en bit söderut, mellan Härnösand och Ö-vik och sedan med båt bege oss ut till fyren Högbonden där vi tänkt övernatta.
Men planer har ändrats förr, mycket är väderberoende och vi är flexibla.

Vi upplever i alla fall väldigt mycket och det är spännande att ha sett Finlands västra kust och nu får vi följa den svenska kusten tillbaka till Stockholm.

Javisst, jag har särskilt tänkk på en sak.
Här uppe i norr råder ett lugn både i butiker och i trafiken och alla människor vi möter är så trevliga. De till och med hejar. Det är inget man är van vid direkt från storstan.
Och likadant var det på den finska sidan! Härligt!








Jakobstad- Brahestad-Uleåborg

    
Vi fortsätter vår resa i finska Österbotten.
Men innan vi lämnar Jakobstad, en jättemysig stad, så tog vi en stärkande promenad i den klara och kyliga luften. Ingen riktig sommarvärme idag, endast +10 och en trevlig sol lyste på oss från en ganska blå himmel. Avstånden är korta och det går snabbt att förflytta sig till fots.

Vårt första stopp blev Runebergsparken där Finlands nationalskald står staty.


Vi passerade den vackra träkyrkan kyrkan och gick vidare mot den gamla tobaksfabriken. Där bygger man idag nya företagslokaler.


Alldeles bakom vårt hotell finns den gamla trähusen kvar i området Skata. Så mysigt att bara gå runt och insupa atmosfären från en svunnen tid.


Visst blev det också en tur ner till hamnområdet. Segelpaviljongen var stängd men vi tittade med glädje på alla båtarna i gästhamnen.



Kanske min favoritbåt?





Vi lämnade Jakobstad med vännen Iris i tankarna och körde vidare norrut.
Efter ett antal mil lämnade vi den svenskare delen av Österbotten och stannade till i Brahestad, eller som det heter på finska, Raahe. Tur att vi har två kartor med oss, så att vi vet vart vi ska. Men jag tycker det är både spännande och roligt att försöka förstå lite av finskan. Jag gillar ju språk. Ofta har jag svårt att härleda namnen på städer och orter, men det är en utmaning att försöka.


Brahestad i Norra Österbotten grundades av greve Per Brahe 1649, då han var Finlands generalguvernör. Själv står han staty vid en rondell.

Vårt slutmål för dagen var Uleåborg eller på finska Oulu, nästan längst upp i Bottenviken. Nattlogi bokades under vägs, det blev en bit utanför stan, på en jättefin camping, Nallikari.
Tyckte det var bäst att proviantera innan vi kom fram och det var en upplevelse i sig. Spännande att i ett område där största delen av befolkningen talar finska försöka göra sig förstådd. Visst fungerar engelska utmärkt, men det är liksom ingen sport. Jag vill ju försöka förstå lite finska.


Dags att handla middags och frukostmat innan vi nådde Uleåborg.

Uleåborg är residens och stiftstad och en mycket liten del av invånarna talar svenska. (Det finns dock en svensk privatskola och daghem.)

Vi hittade vårt nattlogi och vår lilla nostalgistuga. Jag undrade just vad en nostalgistuga var, men visste att det fanns wirefree internet, micro, kyl och el och en dubbelsäng.
Antar att nostalgin i det här fallet innebär att man hämtar vatten och går till ett servicehus för toabesök samt dusch. Allt är väldigt välordnat och bekvämt. Och för mig är det bara nyttigt att träna på viss form av friluftsliv.
Som alternativt boende hade vi ett fint hotell, SOKKOS EDEN, vilket ligger här bredvid, men bekväma hotell kan vi ju bo på när och var som helst.
Så vi är riktigt nöjda med nattens nostalgiboende. Det är verkligen fräscht inomhus. Lakan och handdukar ingår, plus bekväma sängar. Och det är tyst! Endast fåglarnas kvitter hörs.
Det är ljust också. Här är solen borta i mindre än en timma på natten.


Nostalgistugan med Bosse på verandan.


Sokkos Hotell, Eden alldeles bredvid


Endast 200 m till en fantastisk sandstrand.


Och kvällen är så vacker med Botttenviken och solen som speglar sig. Vi njuter!


Och ganska myggfritt var det också, till min stora glädje.

Vad som händer i morgon är en öppen fråga........
Kanske stannar vi eller också kör vi vidare mot Tornedalen.......



Resan i Österbotten fortsätter

    
Idag fortsatte resan norröver i finska Österbotten med stopp i Kaskö, Finlands minsta stad, därefter Närpes och slutligen Jakobstad.
Kaskö som ligger vid havet, några mil från Kristinestad, var absolut värt sitt besök. En  söt, liten, stad från 1700 talet med endast 3000 invånare  och nästan alla hus byggda av trä.
Här är andelen svensktalande ca. 30% .
Vi gick runt i Kaskö och försökte hitta ett bra lunchställe vilket visade sig vara svårt. Vi kunde nöjt oss med bara ett lunchställe. Men det gick inte alls. Vi var ute vid fel tid på dagen, de få matställen som fanns öppnade inte förrän klockan 18 och det var för sent för vår lunch i alla fall.
Till sist insåg vi att det fick gå bra med en glass till lunch.
I övrigt var jag själv tillfreds med de brödbitar och tubost som vi hade med oss från Åland. Alltid bra med nödproviant.


Vackra och välbevarade trähus


Vi hade gärna ätit nyrökt fisk till lunch, men även här vid rökeriets restaurang var det stängt.


Vackert och rofyllt.

Nästa stopp blev Närpes som har en stor del, 93%, svensktalande befolkning. Här stannade vi och tittade på kyrkan från 1400 talet och de 150 unika häststallarna som byggdes på 1700 talet.




Några av de 150 häststallarna.

Från Närpes fortsatte vi norrut och nådde på kvällskvisten Jakobstad. ( Ligger ungefär på andra sidan Bottenviken från svenska Umeå.)
Det var lite högtidligt då vi körde in i stan, Jakobstad är nämligen vår vän Iris "hemstad".

Jakobstad har ca. 20 000 invånare och här pratar ungefär hälften av befolkningen svenska, vilket underlättar för oss som inte alls talar finska. Har dock lärt mig några få ord....
Jakobstad grundades 1652 av Ebba Brahe, änka till Jakob de la Gardie. Därifrån har staden fått sitt namn.
På finska heter staden Pietarsaari och det namnet kommer fråm grannkommunen Pedersöre som direkt översatt till finskan blir Pietarsaari.
I Jakobstad föddes Finlands nationalskald Johan, Ludvig, Runeberg och i morgon skall vi bekanta oss mer med honom, Seglarpaviljongen och Gamla Hamnområdet, liksom kvarteret Skata, som är den gamla trähusstadsdelen. Säkert hinner vi med en hel del annat också.
I kväll har vi installerat oss på hotellet som ligger alldeles vid Skolparken, en botanisk trädgård, ätit midddag och suttit utomhus, samt vandrat runt i närliggande kvarter.
Staden känns väldigt välkomnande och mysig och vi ser fram emot morgondagen här.


Vårt hotell, Jugend, mitt i stan och delvis inrymt i ett tidigare bönehus. (Vi bor högst upp i den vänstra delen.)


Skolparken, en jättevacker botanisk trädgård, som inhyser mer än 1000 olika växter. (Från vårt hotellrum ser vi ut över delar av den vackra parken.)

I parken ligger också Jakobstad Gymnasium som består av en äldre och en nyare byggnad, båda väldigt smakfulla.

Gymnasiets äldre del.

Och så var det växterna, åtminstone några.











Kristinestad, igen.

    
På vägen upp tll Kristinestad så var jag glad över att ha en tvåspråkig karta till hands. Det här med språk är inte lätt och varför skulle det vara så. Men det är också en liten utmaning att testa sig fram.
Vi skulle passera en liten stad på vägen upp, Nystad heter den på svenska. På finska heter staden Uusikaupunki. Helt logiskt om man lär sig att uusi betyder ny och kaupunki betyder stad. På finska alltså!  Nu kan jag det!
Kristinestad eller på finska Kristiinankaupunki ligger i södra Österbotten, Finland, och där är lite mer än halva befolkningen svensktalande. Även vägskyltar och gatunamn finns här på svenska och finska.



Kristinestad är en gammal stad och grundades redan 1649 av greve Per Brahe och stadens privilegiebrev undertecknades av drottning Kristina, Sveriges dåvarande regent.
Den lilla hamnstaden växte sakta men säkert med några invånare varje år. I slutet av 1700 talet växte staden ytterligare och lockade till sig hantverkare, skeppsrederier och människor som jobbade med fiske och sjöfart.
På 1800 talet var handelsflottan i Kristinestad bland de största i landet. Men så stor är inte Kristinestad, idag bor här ca. 7000 invånare.


Överallt ser man gamla och väl bevarade trähus.


Även Rådhuset är i trä.


Ulrika Eleonora kyrkan, från år 1700.


Att bara ströva runt och ta in atmosfären känns behagligt, trots att himmlen är grå.



Vi fortsatte promenaden och hittade den gamla Kattfiskaregränden, en smal gränd på två och en halv meter, som dessutom är dubbelriktad för trafik.






Efter regn kommer sol, oftast. Frukost på hotellbalkongen.



Datorn har kommit tillbaka till mig och tursamt nog hittade jag en internetuppkoppling som fungerar. Allt frid och fröjd.
Vart vi styr kosan idag vet vi inte. Men det är en del av tjusningen med resan. Att ta det som det kommer. Och det har vi verkligen gjort! I varje fall kommer vi att vara kvar i finska Österbotten.







Kristinestad del 1.

    
Vilka äventyr man kan vara med om!
Idag blir det ett inlägg med bara någon bild. Får ordna resten i morgon.
I går hade jag ingen dator, men en bra uppkoppling. Idag har jag dator men har gått omkring för att eventuellt kunna koppla upp mig. Och när väl det fungerar så är det för en myckert kort stund.



I går, efter att ha åkt med tre färjor; Lappo till Torsholma på Brändö, bil i ett par mil och sedan färja mellan  Brändö och Osnäs, fortfarande på Åland, bil igen någon mil  igen. Sedan den sista färjan, innan vi var på finska fastlandet.
För säkerhets skull regnade det hela dagen, så det var inte mycket till sikt vare sig till sjöss eller längs vägen.

Matpaus fick bli i bilen.

Resan fortsatte med bil norrut i Finland ca. 23 mil och till Kristinestad i södra Österbotten. En helt underbar liten stad med många väl bevarade trähus.
Hotell var bokat och ett stort, fint rum fick vi till förfogande, dessutom med utsikt över vattnet.
Bubbelbadkar ingick också!


Hotell Alma i Kristinestad.


Utsikt från vår hotellbalkong.

Men efter ett tag när vi skulle till att packa upp saknade jag en väska och i den fanns kläder och min MacBook Air.
Inte alls bra! Vad göra?
Bosse och jag slog våra kloka huvuden ihop och kom på en lösning. Vi visste ju var väskan fanns.

Nu bryts upplopplingen igen.

Så det får bli fortsättning i morgon.
Dessutom håller myggen på att äta på mina ben i den vackra och soliga kvällen.
Men "det är bara att gilla läget"!.

Fortsättning följer!





Lappo; en stilla skärgårdsö

    
Tillbringar nu ett par dagar ute i den åländska ytterskärgården. Bosse klipper högt gräs på tomten och jag gör inte så mycket.
Visserligen är jag middagsansvarig, men eftersom jag lagat maten hemma i Stockholm så finns det verkligen tid för att "göra ingenting". Mycket tid till eftertanke och att ta det lugnt. Men det gör jag ju oftast hemma också!
Myggen håller mig i alla fall rejält sysselsatt. Detta är nu just nu  en myggrik trakt. Värme och därefter en del regn, gör att de kläcks i mängder. DEt känns dessutom som om de mängderna kläcks i närheten av Bosses hus.
Att sitta ute och njuta av en kopp kaffe eller en grillmiddag är inte alls aktuellt för närvarande. Myggen är alltför påträngande hela dagen.
Och Inte blir det bättre av att det finns många björkar och mycket gräs runt tomten.
Men å andra sidan så är det bara några hundra meter ner till havet och där är det ganska myggfritt. Tillbringar mycket tid där. Och kaffet dricker jag också gärna här nere.


Bosses hus med delar av de stora tomten på bild. Mycket skog hör också till!

Trådlös internetuppkoppling har jag hittat på några ställen och min favoritplats har blivit utanför den lilla restaurangen, där jag har en jättefin utsikt över gästhamnen, sjöbodarna och havet.


Min bloggutsikt


Gästbeyggan, ganska tom ännu. Men om någon vecka ligger båtarna tätt.

Lappo har numer omkring ett 40 tal fast boende. Många har valt att lämna skärgårdslivet här för Mariehamn eller Sverige. Och de som bor kvar jobbar främst på färjorna eller inom äldre och sjukvården på grannöarna.
Om man är sugen på att komma hit för några dagar så finns det ett litet vandrarhem som också har uthyrning av stugor.
Här finns en liten butik som varierar varor och öppettider och en liten restaurang som har sommaröppet. Förr fanns också en skola här för de yngre åldrarna, nu får barnen ta sig till någon av de mer befolkade öarna för sin skolgång.
Lappo är en ruktig skärgårdsö där man förr levt mest av jordbruk, fiske och sjöfart.


Vackra blomstreängar finns över allt.


Sjöboden med vår lilla båt.

Nu hör jag göken gala i den begynnande försommarkvällen, vinden har tilltagit, så myggen kanske får flygproblem. Hoppas!
Jag kan kanske i långsam takt röra mig hemåt och njuta av underbara dofter från alla vackra blommor.
Kanske, beroende på myggen,  går det också att sitta en stund i kvällssolen och med alla sinnen känna på sommaren.

Tidigt i morgon bitti åker vi med ett par skärgårdsfärjor mot det finska fastlandet. Där blir vårt första övernattning i Kristinestad.
Rapport kommer i morgon kväll!






















Till havs!

    

Har äntligen hitttat en internetuppkoppling här ute i den Åländska ytterskärgården. Sitter nere vid den lilla restaurangen på ön, på en stentrappa alldeles vi havet. Uppkopplingen är inte den snabbaste, men vad kan man begära? Det fungerar i alla fall, även om det tar lååång tid att ladda upp bilder. Men jag har semester!
Jag kombinerar skrivandet med att jaga mygg. Luften står stilla men det gör inte myggkläckandet. Myggorna verkligen frodas i fukten och värmen.
Och någon direkt myggvän är jag absolut inte.
Vi startade i går tidigt på morgonen och körde från Stockholm upp till Kapellskär och båt två timmar över Ålands Hav till Mariehamn.
En snabb visit hos Bosses mamma hann vi med innan vi styrde kosan, bilen, norrut från Mariehamn upp till Prästö för att färja över bilen och oss till Vårdö. (en sträcka på ca. 5 mil.)


Den lilla färjan mellan Prästö och Vårdö. Det tar ca. 5 minuter med överfarten och här finns nu planer på att ersätta färjan med en bro.

Ytterligare en mil i bil innan vi är nere i Hummelvik och redo att färdas österut, rakt ut i den Åländska ytterskärgården och till ön Lappo, där Bosse är född. Färjorna här ute i skärgården transporterar människor och cyklar utan kostnad. Är man bosatt ute på någon av öarna så betalar man heller inget för att ta med sig bilen. Som turist betalar man ca 25 euro för bilen tur och retur.
Det är en otroligt vacker resa hit ut och det gäller bara att slå sig ner och njuta.
Följ med!


Båten, som fraktar mat, människor, bilar, cyklar, motorcyklar, traktorer och allt annat som behövs i ytterskärgården,  på väg in till Hummelvik.


Mycket skall lastas innan det är dags för avgång.




Njuter!






Ön till höger i bild är Bosses, men den är inte bebyggd.


Snart framme på Lappo, efter en lång och vacker resa.
(En resa som från dörr till dörr tar omkring 11 timmar, inklusive väntan på olika färjor.)














Stadsparken med Max.

    
Gjorde ett nytt försök att åka tåg till Uppsala, denna varma sommarlördag. Sommarlovets början måste också firas med Max så klart.
Hade funderingar på om tågen skulle stå stilla eller vara försenade idag p.g.a. solkurvor eller annat. Nejdå, inte alls. Idag gick Uppsalatåget som på räls.
Vi hade tänkt oss en tur till Linnéträdgården men eftersom serveringen där var stängd fick vi tänka om.
Då blev Stadsparken nere vid Fyrisån ett bra alternativ. Fika köpte vid med oss från konditori Fågelsången och det fanns gott om lediga bänkar i skuggan att slå sig ner på.
Max varvade med att leka i lekparken, se sig omkring och fika.


Gott!


Småstenar är kul!


Så vackra!




Får jag, eller får jag inte? Jasså, inte....

Farmor Ann Sofie var också med. Mysigt!


Skönt att kunna varva mellan farmor och mormor och idag ha båda till hands, samtidigt.
Och vilken glädje för oss att få följa Max när han upptäcker världen och prövar sina möjligheter.




En otroligt "go" kille som sprider så mycket glädje.

Dagen har övergått i kväll och jag har åtekommit till Stockholm. Det är fortfarande varmt, +25 och så småningom blir det sen middag på balkongen.
Men först dags att packa inför morgondagens resa österut.
Åland och ön Lappo, ett par timmar ut i havet mot finska fastlandet, blir första stopp för oss i ett par dagar.
Bosse lär nog ha en del gräs att klippa och jag ser fram emot att ta med en god bok ner till klipporna och sitta i skuggan med hatt och njuta av vågorna som slår in.
Jag har ingen aning om internet fungerar där ute, men på onsdag i nästa vecka skall vi ha tagit oss över till Finland och Kristinestad och där ska nog internet fungera.
Jag ser verkligen fram emot denna kustresa, upp längs Bottenviken på finska sidan och sedan ner längs svenska kusten från Haparanda till Stockholm.
Datorn skall med och bara det är möjligt att hitta internetuppkoppling så kommer jag att reseblogga.








Sommarlov!

    
Idag var jag sista dagen på Tullgårdssgkolan, åtminstone för den här terminen. Kanske blir det lite gästspel till hösten. Men inget fast och inget som binder mig för mer än ett par dagar i taget, även fast jag tycker lärarjobbet är roligt och att Tullgårdsskolan är en jättebra skola på alla de sätt.

Slutjobbat på riktigt var det i Beijing förra sommaravslutningen,  då var det min sista avslutning, så jag avstår avslutningen i morgon.
Så nu är det SOMMARLOV! Och det ska givetvis firas!
Jag hade tänkt åka till Uppsala på eftermiddagen för att påbörja firandet tillsammans Max och Liv och senare fram på kvällskvisten fortsätta firandet tillsammans med Bosse hemma på balkongen. Så var min tanke.
I ilfart och 28 graders värme kastade jag mig på tunnelbanan till Centralen. Hade tre minuter på mig innan tåget till Uppsala skulle gå. Då hördes en röst i högtalarna " det är elfel på Stockholms Central och alla tåg till och från Stockholm är inställda för närvarande. Det kan dröja att få felet reparerat."
Pust! Jag gav upp direkt och tog tunnelbanan till Skanstull igen.
Orkade inte ens tänka tanken på att promenera hem, vilket jag i vanliga fall gör, och det på drygt 30 minuter. Men absolut inte idag!

Uppsalabesöket och firandet där får vänta någon dag. Kan ju passa bra att då också fira att Max börjat på förskolan. Han är en stor kille nu, ett år och fem månader.


Max på språng.

Jag skall  i stället inivga och fira SOMMARLOVET med bubbel och en god supé på balkongen och så småningom se solen gå ner. (Vilket den inte gör förrän vid 22 tiden)





En jättefin sommarblomma som jag fick idag.

"Den Blomstertid nu kommer....." och andra sommarsånger ljuder nu från högtalarna och den rätta känslan börjar infinna sig.
"Hurra, hurra för juni....


Blinier, ( boveteplättar) avokado, färska räkor, löjrom och sur grädde och bubbel; en helt perfekt supé denna afton.













Tomatodlingen

    
Känner mig riktigt stolt över att jag lyckats hålla liv i de tomatplantor som jag fick av Annmari för drygt en vecka sedan.
De tar sig, vill jag lova.
Krukan jag köpte var rejält tilltagen och rymde ett antal litrar med jord. Jag var tveksam till om den första jorden räckte så jag fyllde på med 10 l extra. Tror det var den jorden som tillförde det lilla extra. PLantorna var redan på gång med blommningen då de kom men det har växt ut fler blommor och idag hittade jag totalt 20 små tomater som var spridda på de olika fem plantorna . Fler är på gång.


Häromdagen hittade jag en ynka, liten, tomat.

Och idag såg det ut så här. Visst har tomaterna ökat i storlek? ( Ala de små tomaterna som vuxit fram ville inte vara med på bild.) Det är cocktailtomater, så de blir inte så stora, men med nuvarande sol och värme så övergår de snart till röd färg. Givetvis pysslar jag om dem ett par gånger om dagen ochh ser till att de trivs och inte blir för torra på den soliga söderbalkongen.




Många blommor finns det också.

Angående skötseln av dessa tomatplantor, nu när vi snart åker på semester, så ska de inackorderas på en annan balkong tillsammans med husets övriga växter. Jag vågar inte ens chansa på att de klarar sig utan omsorgsfull och daglig omvårdnad.





Semesterplaner

    
Även som pensionär vill jag ha semester och sommarlov. Nu jobbar jag lite, tre dagar i veckan,  så det känns helt legalt.
Tycker som Pippi, Tommy och Annika  "man måste gå i skolan för att få sommarlov". Att jag sedan bara återgått till skolans värld i sex veckors tid gör absolut inget. På fredag är det sommarlov och skolavslutning för min del.
Men för första gången i mitt lärarliv väljer jag att inte gå.  Jag gjorde min sista skolavslutning i Beijing i juni 2010.
Och jag är väldigt nöjd med det.

Semesterplaner var det. På söndag ger Bosse och jag av oss av österut med bil. Vi ska via Åland, med olika färjor, ta oss över till Finland och fortsätta upp längs hela kusten och ta oss in i Sverige via Haparanda och därefter fortsätta ner längs den svenska kusten till Stockholm igen.
Vi har ingen direkt tidsplan utan väder, myggor och humöret får styra. Men kanske har vi tänkt att vara borta i 10-12 dagar.
Eftersom vare Bosse eller jag har någon erfarenhet av att resa i Finland så har vi fått jättefina tips om sevärdheter och hotellförslag av Iris, vän och tidigare kollega i Beijing. Hon har verkligen varit till stor hjälp. Hon har även gett oss många förslag på platser att besöka på hemresan genom Sverige. Stort tack!
Likaså har väninnan D som tillbringar somrarna i Finska Österbotten delat med sig av sina guldkorn.
Det känns som om vi har ett bra utgångsläge för en innehållsrik resa. Och vi tänker bara boka den första hotellnatten i förväg. Resten får ordna sig.

Eftersom jag har en väninna vars som studerar musik i Piteå, så blir det ett stopp där och ett par övernattningar i hans studentlägenhet. KLart att vi då också ska besöka Pite Havsbad. Men bad för min del blir det inte. Jag badar inte om vattnet håller en temperatur under +23. Även det är i kallaste laget.

Körde idag ut till Upplands Väsby för att hämta nycklarna till "Pitelägenheten".
Passade då också på att besöka en väninna, Anita. Vi har kännt varandra sedan 1970 och det är alltid lika roligt att ses. Anita bor i ett härligt hus och har en jättemysig trädgård. Skönt att svalka sig i skuggan.



I värmen smakade vattenmelon och juice med jordgubbar och basilka verkligen uppfriskande. Kakorna och kaffet blev en bra fortsättning.

Svalkande!

Jag har själv bott i dessa trakter i 15 år, så det kändes lite nostalgiskt att gå ner till Norrviken och Aludden, 100m från huset, bara för att se hur det ser ut idag, en tisdag första veckan i juni.
Här nere vid sjön hade jag förr i världen en liten optimistjolle som jag då och då seglade med. Och när döttrarna var små hade vi också en liten roddbåt, Felicia, här nere. Helt perfekt för en roddtur med picknick en ljummen sommarkväll.
Anita berätttade att Felicia fortfarande låg kvar men att hon nu var tämligen övervuxen.
Ja, åren går och minnena består.....


De 100 metrarna ner till Norrvikens strand.


Sjön Norrviken och dess stränder bjuder året runt på alla möjligheter till friluftsliv.

Jag har i Väsby bott nära vatten och jag gör det nu. Tror just vatten har en speciell dragningskraft på mig.
Och på söndag bär det av över Ålands Hav, sedan kommer Bottenhavet och Bottenviken. Så visst blir det mycket vatten! Härligt!


Dagen övergår i kväll

    
Vi har tittat på Nationaldagsfirandet på tv från Skansen och samtidigt ätit en supé på balkongen i den ljumma kvällen. Hittade en svensk vimpel som jag ärvt av pappa och den fick också vara med i kväll. Sände honom en extra tanke då Arméns Musikkår på tv spelade "Under  Blågul Fana".
Fortfarande  är det +22 grader varmt klockan 19 och det är en jätttefin kväll.
Tror det går att sitta ute i ytterligare ett par timmar och njuta av den svenska sommarvärmen. Vet ju inte hur länge den stannar så jag passar på.

I kväll på balkongen.

Duk till bordet har tvättats efter måsarnas besök och nu får jag komma i håg att ta in den i kväll.


Mysig supé på balkongen denna Nationaldag.

(Hörde just att det var ca. 15 000 betalande till Skansen och Nationaldagsfirandet där också den svenska kungafamiljen deltog.)


Den 6/6, 2011, Sveriges Nationaldag

    
Idag är det Sveriges Nationaldag och röd dag i almanackan= ledig dag. Strålande sol, vackert och varmt!
Kan nog inte påstå att det verkliga firandet kommit i gång ännu här i Stockholm. Uteserveringar, gräsytor, parker, kajer och och skärgårdsbåtar är fyllda med soltörstande människor, men det beror nog mer på det underbara vädret än att det är Nationaldag.
Om en timme skall festligheterna med kungafamiljen börja på  Solliden och Skansen och jag antar att det även där är mycket männniskor som tar vara både på det vackra vädret och passar på att fira lite extra.
För egen del skall vi äta en mysig och god middag på balkongen och vända tvapparaten så att vi kan slötitta och på så sätt vara med om lite extra firande. Alltid trevligt med saker att fira, även om jag är skeptisk till orskaen/orsakerna till att det är svenska nationaldag just den 6/6 (Se gårdagens inlägg)

Bosse och jag började  i alla fall dagen med en lång och mysig frukost på balkongen.


Jodå, hatten är på. Tyvärr så är den fina uteduken på tvätt. Det har varit måsbesök i natt)

Jag hade en del skoljobb att göra och när det var färdigt tog vi oss en tur till "Boule och Berså", en jättemysig uteservering alldeles vid vattnet, under Danviksbron.
Stället öppnar klockan 15 och vi var där strax innan. Hade tur och fick en plats på första parkett vid vattnet. Helt ljuvligt! Bara sitta och njuta av tillvaron och se både stora och små båtar passera förbi. Nästan som på balkongen, men här sitter man alldeles vid vattnet och kan känna vattnet som stänker från båtarna.


Danviksbron öppnas två gånger i timmen för segelbåtar med master över 11 m, övriga kan passera under.




Mat och dryckdags!

Ålandsbåtar på väg in till kajen.


Emelie, båten som går från Hammabry Sjöstad, via vår brygga och in till stan. Fullt flaggspel dagen till ära.
Jättemysigt att det går att ta båt till stan som omväxling till att gå, åka buss eller tunnelbana. Stockholm är ju en stad på vatten.

Restaurang "Boule och Berså. Jag rekommenderar verkligen ett besök här en vacker och varm sommarkväll. Absolut en av våra favoriter. Det går också bra att hyra bouleklot och spela på någon av de fina planerna som finns.



Det finns en handfull maträtter att välja på och diverse variationer på öl, vin, juicer och drinkar.

Efter att ha tillbringat ett par ljuvliga timmar här vid vattnet masade vi oss hemåt för att ladda om inför kvällens firande på balkongen.



Vi stannade till på Danviksbron och blickade ut över Hammarby Sjöstad, ännu fler båtar och Globen i bakgrunden.

Jag hoppas att ni också haft en bra dag var i världen ni än befinner er. Och den är ju inte slut ännu! Åtminstone inte här hemma i Sverige.
Extra tankar, kramar och hälsningar till alla Beijingvänner runt om. Jag saknar er!













"Smaka på Stockholm"

    
Vi tog en promenad denna soliga söndag ner till Kungsträdgården, för att ansluta oss till alla andra som också ville ta del av evenemanget, "Smaka på Stockholm".
Under några dagar erbjuder många restauranger i Stockholm mindre och större smakprov av deras mat. Priserna ligger i nivån 20-30 kr för en liten smaktallrik och mellan 50 och 90 kr för en mer rejäl portion.
Öl, läskl och vin finns att köpa om man så vill.


Mycket folk i Kungsan idag.

Förutom alla sorters mat som erbjuds så är det musikunderhållning och diverse andra uppträdanden under dagen och till sent på kvällen.
Vi tog ett varv bland restaurangstånden, innan vi bestämde oss för att prova  en liten smaktallrik med norrländska specialiteter; västerbottenost, torkat renkött, rökt lax, tranbärsmarmelad och torrökt skinka som serverades på hårt tunnbröd.
Det var lite, men väldigt gott.





Riktigt gott! Vet inte varför jag ser tveksam ut. Vill kanske ha mer?

Det fanns säkert över 50 olika restauranger representerade och många besökande ville gärna prova mat från olika delar av Sverige och mer långväga ifrån.


Thailändsk mat serverades i flera stånd och från olika restauranger.


Franska/belgiska crèpes lockade många.

Varför inte slå in på det kinesiska och prova dumplings?



Bosse provade lyckan på chokladhjulet, tyvärr ingen vinst


Karl den XII håller ett vakande öga på alla blommor och pekar österut.

På hemvägen började vi så smått känna oss hungriga på riktigt och det blev ett besök på restaurang Blå Dörren uppe vid Slussen. Tyvärr var det nu på kvällskvisten inte så varmt, så att sitta utomhus och äta slog vi genast ur hågen.
Men det var mysigt även inomhus och vi tyckte vi fått vår beskärda del av frisk luft för dagen.
Och skulle vi ångra oss finns alltid balkongen att tillgå.


Mysig söndagsmiddag; Bosse åt älgfärsbiffar med rårörda lingon, pressgurka och potatismos och
för egen del blev det en jättegod Ceasarsallad.

I morgon är det Sveriges Nationaldag, röd och ledig dag, men så har det bara varit sedan 2005. Tidigare var den 6/6 Svenska Flaggans Dag, men 1983 blev dagen i stället Sveriges Nationaldag, men ingen helgdag. 
Så mycket firande har jag inte tänkt mig.
Jag har ju ännu inte förstått varför vi har den 6/6 som nationaldag. Nåja, Gustav Vasa valdes förstås till kung den 6/6 1523 och Kalmarunionen upphörde och regeringsformerna från 1809 och 1974 utfärdades den 6/6.
Men historiskt sett är det inte så mycket att komma med, om man ser till andra länder i världen och deras historiska bakgrunder för att fira sina nationaldagar.

Inte att förglömma att jag är norska och har firat, verkligen firat, den sjuttonde maj, Norges Nationaldag, alla år som barn.
Och visst kommer jag att ha en ledig, mysig, dag i morgon. Det är ju Sveriges Nationaldag!












Fåfäng (an)

    
Sommarvärme i Stockholm och +22 grader klockan sju i morse. Vet att Beijing har ca +35, men det är absolut inget jag saknar idag.
Hade tänkt att ta med hatten ut på en promenad, men vid närmare eftertanke fick den stanna hemma på grund av blåst. Den kan inte knytas fast! Där går gränsen för min fåfänga, vad gäller hatt.
Vi gick längs kajen och stapplade oss så småningom uppför backen till restaurang Fåfängan. Där uppe hade vi stämt träff med Bosses syster och man, samt ett par av deras vännner som är på besök i Stockholm i ett par dagar.
Här uppe kan man verkligen konstatera att utsikten över stan är magnifik.


Stockholms Ström, City i bakgrunden och Gröna Lund- Djurgården.


Namnet Fåfängan har restaurangen/ cafét fått p.g.a. att en grosshandlare, som tidigare ägde fastigheten här, var så fåfäng.

Solen sken så starkt att det var svårt att över huvud taget få till någon bild.
Vi njöt givetvis av både förtäring, samvaro och utsikt denna härliga sommardag.


Väldigt soligt!


Tur jag inte tog hatten, den hade blåst bort.

Vi tog alla  de 250 trapporna ner till Stadsgården, passerade Finlandsbåtarna och gick sedan vidare upp mot Mosebacke. Katarinahissen är stängd sen en vecka tillbaka, men det går lika bra att ta hissen i huset mitt emot, som går upp till reataurang Gondolen och därifrån gå över bron till Mosebacke. Ett bra tips! Och den hissen är gratis!
Även uppe på Mosebacke var det gott om människor som ville beskåda Stockholm lite från ovan.
Antar att det senare i kväll inte går att hitta ett ledigt bord här.
(Vill man däremot ha motion går det givetvis ta sig upp till Mosebacke och utan att åka hiss)

Eftersom vi tycker om vatten och båtar, så gick vi även längs kajen på vägen hem. Och visst fanns det båtar att titta på. Vi fastnade ett tag vid en jättestor segelbåt som hade hemmahamn på Malta. Jag var bra sugen på att få gå ombord och titta. Hittade tyvärr ingen att fråga om lov och ville inte dra i gång något larm.

Minst 20 m lång!


Får se om den ska passera genom Hammarbyslusen nedanför oss och slussa in i Mälaren. Håller utkik!



Hatt!!!

    
Jag har i ett par daar samlat mig inför uppgiften att leta efter en passande hatt med breda brätten. Jag fick ett bra tips av väninnan Annmarie om bra, bredbrättade hattar som kunde beställas via internet. Och en sådan hatt ska jag också beställa. Men jag kommer att behöva ett helt gäng hattar.
Jag började samla ihop tankarna i går kväll, då Bosse och jag åt middag hemma hos vännerna Ninni och Sven.
God mat och dryck, många skratt och en jättemysig kväll gjorde att jag fick lite distans till det här med hatt.
Jag liksom samlade ihop mig. Det behövdes verkligen.
Kvällen blev sen, samtalen många och så småningom i ljumma försommarnatten tog vi bussen hem till Söder


För och varmrätten är uppäten, jättegott, och vi samlar oss inför en banana split till dessert.


Hej då! Och tusen tack för i kväll! ( Bosse tar farväl av den lilla yorkshireterriern Pongo)

Även idag har det varit en fantastisk dag med riktig sommarvärme. Och idag skulle ju hatten inhandlas.
Men först blev det lunch tillsammans med Inger uppe på Observatoriekullen och restaurang Himlavalvet.
Alltid lika mysigt att ses! Och alltid har vi mycket att prata om!



Idag beställde jag ingen våffla utan det blev en kräftsallad med mangosalsa och bulgur. Och ett glas rosévin smakade gott till.


Så småningom blev det dags för mitt hattletande. Tänkte att stora Åhléns på Drottninggatan kunde vara en bra början på det hela.
Hade också en sådan tur att jag där träffade på Eva, också en väninna. Bra med smakråd! Och hattar fanns det!

En bråkdel av urvalet.


Eva provade också hattar.

Jag har litet huvud och kände mig som om jag skulle drunkna i flera av de hattar jag provade. Kände mig stundtals som Pippi Långstrump i sin kvarnhjulshatt. Men jag ska ha en hatt med stora brätten. Det är liksonm vitsen med det hela. Ingen sol i ansiktet!


Kan detta vara något? Kanske????

Inför stundens allvar, en bredbrättad svart historia. Blir nog för varm och jag tyckte dessutom den var för dyr, 580 kr.

Tveksamt!

Eva och jag skildes åt och här blev det ingen hatt.
Kom på vägen upp mot Söder att tänka på butiken på Götgatan, alldeles vid Medborgarplatsen. De säljer ju bara hattar. Där borde jag kunna hitta något.



Oj, oj, oj så mycket hattar för både damer och härrar det fanns. Helt otroligt!




Tänkte, att jag inte kunde hålla på att vela i flera dagar om vilken hatt jag skulle ha, så här i butiken bestämde jag mig bara för en. Den får bli bra!
Jag ska ju ha den av praktiska skäl, det är liksom vitsen.
För övrigt har jag idag också begripit och sett att det nu är högsta mode i Stockholm med hatt. Alla har hatt! (damer och herrar, tjejer och killar i alla åldrar)

Satte modigt på mig den nyinköpta hatten då jag nästan var hemma. Så här blev det! Och, den ska skugga ansiktet!





Trevligt avbrott

    
Det är alltid trevligt med lite avbrott och fest i vardagen. Eftersom jag inte varit hemma i studenttider på några år så känns det extra roligt att nu vara med om ett par stycken.
God mat och dryck, försommarvärme, glada människor, trevlig samvaro och en extra lycklig student kan verkligen förgylla en eftermiddag.
Var kanske inte i mitt livs bästa form, men lite av mina smärtor i ansiktet försvann liksom genom ett trollslag för några timmar.
Tänk, att det var 43 år sedan jag själv var en glad och förhoppningsfull student. Nåja, glad och förhoppningsfull är jag fortfarande, även om det kan finnas mindre svackor.
Ja, "Sjung om studentens lyckliga dagar" och hoppas att Niklas, som var gårdagens student får många sådana.


Värdparet, Eva och Sten, hade gjort ett fantastiskt vackert och gott buffébord.


Några av damerna njuter av både mat dryck och sol i trädgården.



Eva fyller på de tomma faten. Gästerna lät sig väl smaka.

Vardinnan hinner med att äta lite och passar på att prata med Bosse.


En jättegod studenttårta, gjord av värdinnans mamma. Denna tårta har funnits med i familjen vid alla högtider.
Jag vet att den även bakats av min mamma vid alla högtider även i vår familj.


Här hålles det tal till Niklas på studentdagen. Det är mycket som hunnit hända under de första 19 åren och nu fortsätter livet med en ny fas.


En glad och snygg student till höger, tillsammans med gode vännen G.

Passade själv i skrivandets stund på att göra en återblick, rent mentalt, för egen del.
Och jag hoppas att även nu som då att "Den ljusnande framtid är vår".
Tack för att jag fick vara med och fira!









Ont! Det gör ont!

    
Idag har jag ont! Riktigt ont!
Gjorde ett av mina halvårsbesök hos hudläkaren. Inte så nådigt! Jag tycker ju om sol och värme.
Nja, inte direkt att ligga och steka i solen i 35 graders värme. Jag vistas då hellre i skuggan under ett parasoll eller går en lång promenad i vattenbrynet på en mjuk och skön sandstrand. Men nu får jag väl ompröva en del av detta.
Men bara en del!
Doktorn tyckte att mitt ansikte och delar av kroppen skulle må bra av att täckas in mer med kläder om jag skulle vara i soliga trakter och att en bredbrättad hatt skulle införskaffas.
Kan någon ens tänka sig mig i hatt? En bredbrättad?  Nej, jag förstod det. Men nu tränar jag på det själv. Ska i helgen köpa mig en bredbrättad hatt som skydd för solen. Ja, egentligen har jag fått helt solförbud men hatten ska på även om jag är i skuggan i ett varmare land. Inte alls kul! Dessutom ska jag helst klä in mig i heltäckande kläder och undvika att utsätta mig för solljus i södra Europa och Asien. ( Andra världsdelar talade vi inte ens om)
Är alltså lite missmodig. Men det går väl över. Inte helt lätt att tänka om.
Men att vistas i Thailand över vintern tänker jag inte alls kompromissa om. Där går gränsen.


Min högra ansiktshalva är fryst med kolsyreis och gör ordentligt ont.


Även runt ögonen och delar av vänster ansiktshalva är behandlad.

Men jag blir nog snart på bättre humör. Ska strax i väg på studentfest och det piggar upp. Kan behövas!