"Dödens fält" i Siem Reap

    
En historisk återblick!
(Varning för starka foton!!!)
 
I Kambodja eller Kampuchea, hur man nu väljer att säga, finns det flera "Dödens fält". Fält och platser runt om i landet som alla har minst en sak gemensamt, nämligen att många människor mist sina liv på eller i närheten av dessa platser.
Det "Dödens fält" som mest förknippar med Kambodja/Kampuchea finnns utanför huvudstaden Phnom Penh.
Där har jag ännu inte varit, utan det får bli en annan resa, vid ett annat tillfälle.
Nu i dagarna besökte jag det "Dödens Fält" som finns i Siem Reap. (I samma stad ligger även det fantastiska världsarvet, tempelområder Angkorwat och en rapport därifrån kommer senare i veckan.)
Idag är området inte ett fält, utan mer en minnesplats. En plats, där man valt att bygga ett buddistiskt tempel och placerat  ett "minneshus" bredvid. Ett minneshus med kranier till människor som avrättats här och i närheten. Idag är området mycket begränsat och där det tidigare var stora fält, har hus byggts upp.
Här har man har bestämmt att livet måste gå vidare trots de hemskheter som utspelades i landet under Pol Pots regeringstid, 1975-1979.
"Minneshuset" och i bakgrunden templet.
 
Hittade kranier från människor som brutalt dödats.
 
                                                       Benrester från avrättade människor.

Kanske kan lite bakgrundshistoria till dessa hemskheter behövas.
Kambodja/Kampuchea; ja, vilket ska man säga? Jag fick en förklaring av vår guide och han berättade att på språket khmer så heter landet Kampuchea. Det är utlänningar som säger Kambodja. Men för oss västerlänningar så är namnet Kampuchea förknippat med perioden 1975-1979 då de Röda Khmererna under Pol Pots ledning hade tagit makten i landet. Detta med hjälp av Mao och Kina!!!!!
Regimen i Kampuchea förnekade hela västvärlden och dess ideologi. Nu skulle i landet skapas "en ny människa".
En ny människa som endast skulle vara skapad för hårt kroppsarbete.
De Röda Khmererna ville bygga ett självförsörjande land och börja en ny historia.
För att detta skulle kunna bli möjligt måste allt gammalt utplånas; bibliotek och tempel brändes, sjukhus, universitet och museér förstördes. pengar avskaffades, liksom banker.
Skolor stängdes och alla skulle ut och arbeta på fälten. Familjen betydde ingenting och medvetet skilde man barn från föräldrar, liksom äkta makar som fick åka till olika arbetsläger.
Många av landets invånare som bar glasögon, var lärare, pratade främmande språk, eller hade annan akademisk utbildning var lovliga byten för Pol Pot och hans mannar.
Under denna tid så avrättades eller dog av sjukdomar eller undernäring ca. 2 miljoner av landets 8 miljoner invånare. Fasansfullt!
I närheten av "minneshuset" finns en liten fotoutställning. Jag i min tur, fotograferade bilderna genom en glasruta, därav den dåliga kvalitén.
 Till höger Pol Pot. Hans ursprungliga namn var Soloth Sar. Till vänster en man som torteras.
 
Vanliga människor som tagits till fånga och väntar på avrättning
 
Under Pol Pot och de Röda Khmerernas tid så skulle alla gå klädda i svarta, eller mörkt bruna och gröna käder.
Dessutom skulle man ha en röd och vitrutig halsduk. Detta blev människornas uniform.

Stora delar av västvärlden visst vad som skedde i landet, men valde att tiga. I Sverige fanns bl.a. Jan Myrdahl, son till den frihetskämpande Alva Myrdahl, som var övertygad om att det som hände i Kampuchea var det enda rätta.
Det är verkligen så man skäms än idag. Och just då vet jag att jag inte gärna ville berätta att jag var svensk...
Jag befann mig i Thailand  några månader 1979, längs gränsen till Kambodja och jobbande i olika flyktingläger som upprättats av F.N:s Flyktinkommissariat, UNHCR,  för människor som flydde Pol Pots terror. Detta var 1979 och Vietnam gick in i Kampuchea, för att "befria landet" och västvärlden tittade på-  (Min arbetsuppgift? Jo att genom kambodjanska tolkar, via franska språket, intervjua barn och ungdomar, som ofta lemlästade tagit sig krypande över gränsen. Jag skulle försöka ta reda på deras bakgrund för att dessa sedan skulle kunna sammanföras med sina föräldrar, om de fanns i livet, eller kanske andta släktingar som kunde befinna sig på andra läger i Thailand eller utomlands. Och många kunde återtförenas med anhöriga så småninom. Men det var en lång process. )
Nu har ett antal rättegångar hållits för att ställa de ansvariga inför en internationell domstol. Några av folkmördarna har fått sina straff men mycket kvarstår. Pol Pot hittades död 1998, troligen av malaria, i djungeln där han gömde sig och ställdes aldrig inför krigsrätt.
För några år sedan gjordes en film som heter "Dödens Fält" och som är baserad på det som hände människor under Pol Pots tid i Kampuchea. Rekommenderas starkt!
För mig var detta upplevelsemässigt en tung dag och många minnen kom i kapp mig från möten med de barn och ungdomar som ibland lemlästande, bärandes på småsyskon, hade lyckats ta sig över gränsen till Thailand.
Det var viktigt för mig att få svar på några frågor som jag grunnat på i 30 år och i ett långt samtal med vår guide
började pusselbitarna falla på plats. Skönt!

Tagen av stundens allvar.

Åse

Vad kusligt. Förstår att du blev tagen. Kram åse

Anna G i Beijing

vilken historia, och den är "bara" 30 år gammal, jag ryser...

kram från Beijing

Katarina

Vad duktig du är på att förklara och berätta. Tack! Jag tror att många idag inte har en aning om detta hemska som drabbade Kambodja.

Och vad mycket du varit med om. Förstår att du ville dit.

Många kramar

Sanna Preifelt ❤

Fy farao... Helt sjukt hur det kan få pågå. Koncentrationsläger finns ju fortfarande idag i vissa länder. Även om de kanske inte erkänner att de använder den typen av bestraffning. Jag får lite flashbacks från när vi var i Auschwitz & Birkenau med skolan för 8 år sedan. En otrolig upplevelse, både positiv och negativ. Vill minnas att vi besökte Birkenau en av de första vårdagarna i mars. Vitsippor blommade utanför gaskamrarna, gräset hade precis fått sin gröna färg och solen strålade. Och där gick vi på den välkända "rälsen" som ledde in i lägret. Det var helt vansinnigt. Det gick inte att föreställa sig att det var på riktigt, att det hade ägt rum, och minst av allt just där. Det var så vackert, liksom. Det är verkligen en upplevelse jag skulle vilja få återuppleva - faktiskt. Samtidigt vet jag inte varför jag skulle åka dit igen. Jag var 16 år, och när jag kom hem rann allt av mig. Jag vet inte om det var att jag hade fått för mycket intryck och inte kunde ta det till mig, eller om det var en tonårings vanliga nonchalans som bidrog till att jag blev arg som ett bi och började gråta för att jag inte hittade de där vårskorna jag hade bestämt att jag ville köpa... Då röt mamma ifrån och sa att jag fick faktiskt ta mig samman, inte minst borde jag fått någon typ av perspektiv efter veckan i Polen och Tyskland. Jag tror att jag framför allt hade velat besöka det igen som vuxen, se det med en vuxen människas ögon.

Väldigt intressant inlägg annars, måste jag säga :) Kram till dig!

Svar: Jag kan förstå din reaktion, verkligen. Och många tankar har man i tonåren. Jag kände något liknande när jag besökte Auschwitz och Birkenau, men då var jag nog inte mer än 12 år och var där med min pappa. Han tillbringade lite tid där....några veckor. Jag vill gärna åka tillbaka dit igen, vid tillfällle.
Tack för att du delade med dig av din upplevelse.
Kram!
Ditte

znogge

Det är inte bara nazityskland som enorma folkmord har begåtts utan tyvärr finns det många fler exempel. Att inte världen reagerade?

Förstår mer än väl att du var tagen...

Kram

Svar: Nejdå, folkmord har begåtts på många platser i världen och mängden människor som blev avrättade, dog av svält eller tvångsarbete i Kambodja beräknades vara mellan 10 och 25% av Kambodjas befolkning. (Mellan 740 000 och 1,7 miljoner människor)Jag blir tagen bara jag tänker på det. Och västvärlden teg, dessutom tyckte bl.a. vissa kulturknuttar i Sverige som Jan Myrdal , att dett var helt rätt. Man kan bli mörkrädd!
kram!
Ditte

Veiken

Fasansfull läsning. Tack för att du tar upp det så att de som inte vet kan ta del av det.
Jag grät mig igenom Yad Vashem i Jerusalem och i Auschwitz Birkenau i Tyskland! Varför lär vi människor oss aldrig???? Stor varm karm!

Svar: Nej, varför lär vi oss inte? Jag har också gråtit på samma platser som du och även här i Siem Riep grät jag floder. Jag såg plötsligt dessa barm framför mig som lämlästade kom för att söka skydd och det fick de. Men västvärlden var duktiga på att blunda...Varm kram till dig också.
Ditte

Torrebloggen

Usch vilken grymhet det finns i världen. Har varit på utställningar både i Prag och i Berlin och sett fasansfulla bilder från 2:a världskriget. Då var man inte säker och man kunde inte lita på någon. Fruktansvärt! Jag kommer ihåg att jag blev enormt berörd av bilderna och man mådde inget vidare när man gick därifrån.
Kramar!
//Carina

Svar: Och nu hoppas man att mänslkligheten lärt sig....Men det är ju frågan. Kram!
Ditte

Ama de casa

Ja usch så mycket grymhet människan kan åstadkomma. Fy fasen! :-(

Svar: Ja, illa är det och måtte inte historien upprepa sig...
Ditte

Ann-Kristin

Gokväll Ditte!
Ofattbart att detta hände bara för ca 30 år sedan.
Jag var för första ggn i Auschwitz och Birkenau för 4-5 år sedan. Jag var på väg att springa ur ett av husen, där de samlat bl a hår, skor väskor m.m. Tyckte det var fasansfullt. Bestämde mig dock att följa med guiden och jag är glad för det nu.
Förstår exat din känsla när Du kom ut från ditt besök.
Tack för lektionen.
Många kramar/A-K

Svar: Ja, visst är det. Och jag hoppas att västvärlden inte heller glömmer så att man kan stoppa liknande. Men i Sverige satt ju kulturpotentater som Jan Myrdal och tyckte att Pol Pot handlade rätt. Man kan bli mörkrädd för mindre.Var också i Auschwitz och Bierkeau, men som 12 åring och förstod att det som hänt var förskräcligt, men jag skulle gärna nu som gammal åka dit igen.
Många kramar och tankar till dig.
Ditte

Ghugge

Läser, tittar..funderar och ryser av obehag. Ofattbar grymhet..förstår verkligen att du blev tagen.
Tack för din berättelse man behöver tänka till ibland. Kram och god kväll!

Svar: Ja, man behöver tänka till ibland. Men kanske är också mycket av det som hände i Kambodja glömt idag och västvärlden reagerade aldrig ordentligt. Och det är ju länge sedan, men historien blir inte mindre tragisk för det. Kram!
Ditte

Aaa

Att mänsklighetens historia är hemsk vet jag men kände inte till just den här historien.

Svar: Nej, västvärlden blundade kraftigt när detta pågick. Och det är nog kanske en åldersfråga också. Du var ju nästan barn den här tiden.
Ditte

Tantglad

Spännande läsning. Men fy vad många hemskheter människorna drabbades av.
Otäcka bilder från värkligheten. Ville nästan hålla för ögonen så otäcka som dom var. Men vi vart ju värnade av dig Ditte och att skriva så är bra.
Intressant inlägg värkligen.

Kram till dig från mig!

Svar: Jag ville varna för bilderna är hemska och det är också sanningen om de som dog i Kambodja. Och jag kan aldrig förlika mig med de kulturknuttar som på "vänstersidan" satt i Sverigen och tyckte att Pol Pot och den stat han skapade var ett ideal.
Burr!
Detta var ju länge sedan och du var kanske tonåring när det hände. men troligen läste man inte ens om detta i skolan då. Och jag antar att man knappast gör det nu heller.
Men mellan 10-25% av Kambodjas befolkning blev avrättade, dog av svält eller i arbetsläger; Och till detta kom alla barn som dog, så förgäves.
Historien är många gånger grym och jag hoppas man inte glömmer.
Stor kram!

Ditte

Ami

Usch så mycket hemskheter det finns. Hur kan vi människor vara så grymma?
Jag förstår att du blev tagen av det!

Kram och tack för en jättetrevlig eftermiddag!

Svar: Tusen tack till er också! Jättetrevligt! Ja, så mycket hemskhet som det bor här i världen. Och det värsta är att det tyvärr alltid varit så.
Ja, här var jag tagen på många sätt och så många tragiska öden uppenbarade sig på näthinnan. Jag mindes och jag grät.
kram!


Ditte

Susan

Hola! Fasansfullt. Alla ideologier som bygger på att en självutnämnd elit ska skapa en ny samhällsordning är helt förfärligt - vare sig det är brunt eller rött. Just nu finns ju Nordkorea t.ex. Att resten av världen låter det fortgå är bedrövligt.

Kram//Susan

Svar: Visst är det! Och denna tystnad är i mitt tycke det värsta..."Må vi aldrig glömma": är en fras jag är uppvuxen med...
Kram!
Ditte

Marja

Ja, det var en rysande historia, men vi måste kunna se sanningen i vitögat och lära oss något av alla hemskheter. Tack för påminnelsen! Fina bilder och jag förstår att du blev tagen. :)

Svar: Visst måste man både våga och kunna se sanningen i vitögat. Och jag är nog än idag upprörd över västvärldens svek och där ingår förstås Sverige och en del s.k. kulturknuttar som Jan Myrdal m.fl. som förskönade Pol Pots tankar och tyckte de var bra. Puh! Och själv sitter man hemma och filosoferar med "rödvinsvänstern". Jag skulle gärna sett dessa herrar ute på "Dödens Fält" där minorna låg tätt och barnen kom till Thailand med stympade kroppar . Men å andra sidan var det lika bra att jag slapp . Kramar till dig!
Ditte

Ruth i Virginia

Tydligen vad Pol Pot ville var att utplåna alla intellektuella.
De som har utbildning och intelligens är inte så lätta att få med sej.
Bli av med dom som kan bli besvärliga.

Hörde en intervju med Assad av Syrien på BBC i kväll. Han har dödat
tusentals och förstört livet för tusentals. Flyktingar lever under hemska
förhållanden. Han är gift och har barn. Man undrar hur han kan sitta i
sitt hem och se hur andra lider.

Och ni har väl sett bilder från Ukrane. Gamla kvinnor och män går omkring
i utbombade städer och letar efter nånting från sina hem. Det finns inget
kvar av det som var.

För att fortsätta - Se vad som försiggår i olika delar av Afrika! Vi kan skatta oss
lyckliga över att ha fötts, där vi föddes.

Slut med dysterheten. Jag ska bli mormorsmor i april! :)

Svar: Ja, vi har haft tur att födas i en del av världen som skonats från mycket. Jodå, jag följer med vad som händer idag och man kan ju undra hur allt elände kan uppstå och de regerandes makt att förgöra mycket som kommer i deras väg.Och Ruth! Vad glädjande att du skall bli mormors mor i april! Härligt!
Ditte

Lena i Wales

Usch, vad hemskt att människor kan vara så grymma! Inget nytt i och för sej, men ändå.
Så bra att du tog upp detta igen, för liknande händelser händer fortfarande, men på andra platser i världen. Lär vi oss aldrig av historian? Tydligen inte!
Intressanta tankar i inlägget innan om att bli äldre och om din mamma. Jag skrev ju också om min mamma för inte så länge sedan. Man ska njuta av det man har och de man har av nära och kära.
Ha det bra!

Svar: Ja, tänk att vi människor inte lär oss av historien och även idag pågår människslakt runt om i världen. Visst tickar tiden på och man blir inte yngre. Är nöjd med det jag gjort i livet hitintills och mycket finns kvar att uppleva.
Minns det du skrev om din mamma och jag tror vi har en dl gemensamt i våra tankar om just våra mödrar.
Kramar!
Ditte

I mitt huvud

Usch så mycket hemskt människor kan komma på att göra mot varandra!!

Svar: Ja, och det pågår fortfarande på många håll i världen. Bedrövligt att man inte kan ta lärdom av historien.
Ditte


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: