I min hand!

    
Nu har jag den i min hand! Min nya, lilla, fina dator, Mac Book Air. (Tycker egentligen inte om att göra reklam)
Trägen vinner! Och min envishet, som både är min bästa och sämsta egenskap.


Så platt, lätt och fin! Hoppas att den är bra också....


Uppackad, bara att sätta i gång. Nåväl, bara! Får ägna aftonen åt att läsa bruksanvisningen först.

På vägen till datorbutiken passerade jag Skeppsbron och där var arbetarna i full gång med att "göra i ordning" familjen Stenbäcks julgran. Just idag var det en stomme i form av en stam och enast grankvistarna högst upp var på plats.
I färdigt skick, med all utstyrsel, brukar denna enorma gran vara väldigt vacker. (Återkommer med bilder om några veckor)


Julgran skapas.

Gav mig också tid att titta upp över mitt kära Södermalm. Här känner jag mig hemma. Det är liksom en stad i staden, med härlig och levande atmosfär. Här känner jag mig hemma, trots att jag aldrig bott söder om Slussen förrän 2004. Så det kan bli!


Södermalm, sett från Skeppsbron.



Leta, leta, leta

    
Har ägnat dagen åt att leta dator. Lite som att hitta en nål i en höstack kändes det som. Jag besökte 10 butiker i cityområdet och ingen av dem hade den dator jag ville köpa. Märkligt! Jag hade ändå ringt till några ställen och frågat efter den och datorn skulle finnas.....
Jag har letat en "liten dator", notebook,  ett tag och har av min gamle Beijingelev, Erik, fått bra tips. Tyvärr hade de modellerna han föreslagit utgått, innan jag nu kommit till skott.
Fick tänka om!
Efter mycket funderande har jag kommit fram till att jag ska köpa den nya Mac Air med 11 tums skärm och med en vikt på ca. 1kg.
Just den modellen kom till Sverige för knappt en vecka sedan. Men att  få tag på den; oj, oj, oj.
De flesta butiker hade inte ens fått in den! Puh!
Köer för att hitta någon att fråga i de olika affärerna, köer för att någon anställd med hjälp av datorn skulle se om och var den möjligen kunde finnas. Köer för allting idag!
Efter mycket letande gav jag upp och bestämde mig för att ringa runt till olika återförsäljare när jag kom hem.
( Hade jag bestämt mig tidigare kunde jag beställt datorn via internet direkt från Apple och fått den hemskickad inom några dagar. Nu är det för sent, jag vill absolut ha med "notebooken" till Beijing.


Solen sken över Stockholm i dag också. Djurgården med Skansen och Kaknästornet i bakgrunden.

Tog mitt på dagen en paus från datorletandet och tog bussen ut till Solna Kyrkogård och mina föräldrars grav.
Lika fint väder som i stan men lugnt och stilla. En klar kontrast.
Jag satt på bänken bredvid graven och filosoferade en stund. Tände ett ljus, planterade lite ljung och la dit en röd ros. Så fridfullt.




Tog bussen tillbaka till city och bestämde mig för att promenera hem. Kunde konstatera att det var fler än jag som var ute på stan idag.


Gögatsbacken på Söder är välbesökt lördag eftermiddag.

Om jag nu skulle hitta någon dator så fick jag sätta fart med att ringa runt. Klart att flera affärers kundtjänst redan stängt. Det är lördag!
Men plötsligt fick jag napp, både att någon svarade i telefonen och att "min dator" fanns inne.
Hurraaa!
Jag bokade genast datorn och ska hämta den i morgon.
Butiken öppnar klockan 11 och då ska jag "hänga på låset".

Fredag med Max och Liv

    
Jag väcktes i morse vid åtta tiden av en utvilad, glad och pigg Max. Dags för ännu en dag med spännande upplevelser.
Frukost i lugn och ro och under tiden bestämde Liv och jag dagens innehåll.


Max är verkligt intresserad av tuben med Kalles kaviar och utforskar den med alla sinnen.

Humöret var på topp hos oss alla tre. Solen strålade från en klarblå himmel och det kändes nästan som vår i luften, (bortsett från alla löv som fallit av träden) med en temperatur på +10.
Idag skulle vi förena nytta med nöje.
Skön promenad längs kajen, där många satt och solade sig, denna sista oktoberfredag.
Buss ner till Sergels Torg för att börja leta efter almanackor och lärarkalendrar som jag ska ha med till Beijing i nästa vecka.
Tänkte det var lika bra att handla allt på samma ställe.
I första Akademibokhandeln gick det inte bra. Inga lärarkalendrar! Dessa var tillbakaskickade!
Akademibokhandel nummer 2, Mäster Samuelsgatan, erbjöd allt utom lärarkalendrar. Gott nog! Köpte det"
Under tiden jag betalade ringde Liv runt och hamnade så småningom på Akademibokhandel nummer 3, Drottninggatan. Där fanns några få lärarkalendrar, men även dessa var på väg att skickas tillbaka. Liv bad dem lägga undan fyra och 15 minuter senare var vi på plats för att hämta dem.
När jag skulle ange fakturaadressen och sa; Svenska Skolan i Peking/Beijing så hände absolut ingenting.
Omgjorda datasystem fick jag till svar när jag frågade....
Envis som jag är gav jag mig inte utan bad att personalen skulle fortsätta att leta. Då frågade någon plötsligt om jag menade "Swedish School in Beijing". Vad säjer man? Javisst, så var det Har jag varit hemma för länge kanske?
Vi fick oss ett och annat skratt under "jakten" på våra varor, men hur Max uppfattade det hela vet vi inte. Han somnade i första butiken och vaknade inte förrän vi var i Gamla Stan, på Västerlånggatan. Då var inköpen redan klara.
I Gamla Stan gick tankarna osökt till Karolina (f.d. Beijingkollega och nu i Moskva) och till familjen Nyberg i Beijing.
Visst var det som vanligt mycket att se i Gamla Stan och många tittade och beundrade Max. Tur att han är en så lättsam och tolerant liten varelse.

Nu började magarna tala om för oss att det var dags för lunch. Och visst kunde resaturang Vapiano vid Gamla Stans tunnelbanestation passa oss tre. Italienskt är alltid gott.
På Vapiano tilldelas man ett kort när man kommer och det används sedan för att göra beställningarna. Det är som ett kreditkort och betalningen sker i kassan när man går. Mycket bekvämt!


Härligt stora fönster, det känns som om man sitter utomhus.


Här lagas maten för öppen ridå och man väljer lucka efetr det man vill ha.
Man ställer sig i "luckan" och gör sin beställning, väntar på maten och bär den till sitt bord.
(Sallader i en lucka, pizzor i en lucka för sig och pasta i en tredje lucka. Drycker samt deserter hämtas vid bardisken.)


Jag slog runt på en carpaccio med ruccola och parmesanost. Jättegott!
Max var också intresserad av min mat, men fick nöja sig med lite bröd och lasagne från en barnmatsburk. Men italienskt det också.
Max är numer en van restaurangbesökare. Han är väldigt lätt att ha med och mycket förnöjd över att få vara med.
Även i Beijing var Max som tre månaders baby med på många restaurangbesök, bl.a.  Champagnebrunch på St. Regis Hotell. Och det är ju en härlig upplevelse, särskilt för oss vuxna. (Där somnade Max efter någon timme)

Solen sken lika starkt när vi lämnade restaurangen och vi såg många som satt ute och drack kaffe och njöt av den fina höstdagen.


Mälartorget i Gamla Stan.

När vi kom ut i det vackra vädret efter lunchen hade vi ytterligare ett par ärenden att uträtta innan
det var dags för Max och Liv att ta tåget hem till Uppsala igen.
Tack för den här gången!









Två och fyrbenta vänner

    
Visst är det skönt med vänner av allehanda slag?
Besökte väninnan Vivi i Sundbyberg och började genast träna på att umgås med en katt. Jag är rädd för katter, har likspm väldig respekt för dem.
Sedan kan kattägare med emfas hävda att just deras katt är absolut den snällaste, goaste och mest charmfulla katt man kan tänka sig. Detta biter inte på mig. Möjligen gör katten det.
Jag har väldig respekt för dessa vackra djur.


Detta är katten Tiffany, en stor och mycket vänligt sinnad skogskatt.

Kanske skulle jag just denna dag ta mod till mig och göra ett försök att ta upp katten. Så där lite lätt bara.
Jag funderade en mycket kort stund och sedan gick jag till attack mot Tiffany. Ingen idé att fundera för länge.
Vivi var utrustad med min kamera. Detta måste förevigas. Att jag lyfte katten, alltså.


Bevis!

Jag vet inte vem som blev mest överraskad över tilltaget, katten eller jag. Och hon är stor!
Men jag vågade!
Det har hänt vid ett par andra tillfällen att jag hållit i en katt; Morris som är Sussies snälla katt, ar suttit i mitt knä och Katinka, en vacker liten damkatt, som Vivi tidigare ägde.
Men det är alltså inte så mycket katträning jag får.

Kattens matte är också ägare till tre hundar, varav en valp och dessa har jag absolut inga problem med. Tvärtom!


Vivi med hundarna. Den lilla bruna föddes i sommar och stolta föräldrar är de övriga två. (Det fanns från början tre valpar med två är sålda.)

Vivi bjöd på en härlig lunch och vi satt länge och pratade. Det blir lätt så när man "äger sin tid".

Vivi förbereder lunchen och jag tittar intresserat på.


Väldans gott!!!! Laxrullar med ruccolasallad, lite fransk potatissallad, romröra, räkor, ägg och lite god ost....

När jag väl kom hem hade det börjat skymma ute. Liv och Max fanns hemma och välkomnade mig.
Max hade fått en nt tallrik/skål. Själva skålen skulle fästas på en sorts gummimatta, som sedan skulle fästa på alla underlag, i detta fall matbordet.
Inte satt vare sig skålen eller mattan fast. Men vad gjorde det? Max var nöjd i alla fall.


"Jag kan själv", koncentrationen är hög. Här gäller det att plocka upp grönsakerna.....


"De ska in i munnen också".....Ja, det går ju riktigt bra det här. Mormor hejar på!

Snart dags för ett bad innan John Blund kommer kommer till Max.
I morgon väntar ännu en dag, fylld av äventyr tillsammans.
Jag njuter till fullo!













Trevligt besök

    
Idag kom vännerna Gunilla och John från Västerås på besök, jättetrevligt!
Vi började med att äta lunch och dagen till ära hade jag försökt mig på att laga fisksoppa.
Jag är ju ingen fiskfantast, snarare tvärtom. Men John har vid några tillfällen bjudit på helt fantastisk mälargös, givetvis helt benfri, så jag har börjat inse lite av tjusningen med fisk. Tack John! Man lär så länge man lever!
Jag har också ätit torsk hos vännerna Ninni och Sven för några år dedan, även den helt benfri och väldans god. Så jag tar mig!
Det är egentligen benen i fisken som jag är motståndare till. Och jag är väldans duktig på att hitta dem. Jag kan hitta ben där andra säjer att det inte finns några, men de flesta tittar ganska slarvigt......
Nåväl, jag hade lagat fisksoppa. Jag har provat att göra den tidigare och vet också att om jag handlar fisken hos "min ICA handlare" så går han igenom fiskfiléerna med pincett för att plocka bort ben. Känns tryggt!
I soppan ingår förutom fileér av lax och kolja, ( skurna i sockerbits stora tärningar) kräftstjärtar, tärnad potatis, tärnad morot, Keldas fisksoppa, matlagningsgrädde, peppar, paprikapulver och kanske en skvätt vitt vin. Soppan får inte bli "vattnig".
Fisken läggs i mot slutet och ska bara skjuda några minuter
Till det hela serveras gärna ett gott bröd samt delade cocktailtomater, aiolli och rouille (ungefär som aiolli men med saffran i) att lägga i soppan om så önskas.
Och inte ens jag lyckades, trots noga granskning, hitta ett endaste ben i fisksoppan.


På gång med soppan

Gunilla och jag begav oss efter lunch ut för lite shopping och vi bytte Söder mot Östermalm. Så mycket shoppande blev det  inte, men vi tittade in i en och annan butik i alla fall.
Härligt när man kan konstatera att "jag behöver inget".
Herrarna tog sig en tur till Globen för att åka glasgondolen upp och titta på utsikten.


Gunilla, John och Bosse på väg ut.


Globen eller som den nu heter, Ericsson Globe Arena, med ställningen där glasgondolen tar passagerare upp på toppen. Bara rälsen väger 70 ton.




John på väg upp. Glasgondolen tar 16 personer och det finns två av dem. De kan mötas på mitten.


Vy från Globens topp, 130 m över havet. I de röda husen i mitten av fotot bor vi.


Vy genom glasgondolen åt väster och Mälaren


Bra utsikt från glasgondolen. Man får inte gå ut i det fria och beundra utsikten men Stockholm gör sig bra även från glasgondolen.

Vi återsamlades hemma över Bosses äppelkaka och hann prata igenom våra upplevelser innan det blev dags för Gunilla och John att åter styra bilen mot Västerås. Vi ses snart igen!
Återigen en härlig dag!


Bosses äppelkaka med glass därtill. Gott!

Lång lunch

    
Strålande sol även idag, härligt.
Bestämde att träffa Ninni, en "gammal", mycket, god vän uppe vid Östermalms Torg för en sen lunch.
Jag hann gå en runda runt torget och konstaterade att det kändes lite öde så här på den sena höstkanten.
Under vår, sommar och tidig höst, är torget fullt av olika restauranger och uteserveringar. Idag fanns det lite pumpor till salu samt blommor. Restaurangerna lyste med sin frånvaro.

Pumpor till salu.

Östermalmshallen är alltid lika inbjudande och vi funderade på att äta lunchen där.
Ett annat alternativ för lunch var restaurang Örtagården i samma byggnad. Detta har länge varit en vegetarisk restaurang med en god och prisvärd lunchbuffé. Visserligen var det ett par år sedan jag var där men vi bestämde oss för att slå till.
Hungriga var vi så att leta lunchställen kändes inte riktigt aktuellt.


Östermalms saluhall, Örtagården ligger till vänster upp i byggnaden.

Restaurangen hade bytt ägare och även ändrat inriktning. Nu fanns även en del icke vegetariska rätter. Antar att det bjuder in en vidare besöksrets.
Jag tyckte nog tyvärr att kvalitén på maten sänkts en del sedan tidigare besök, men fortfarande var utbudet stort av både varma och kalla rätter. Miljön är ganska mysig och gammeldags. Och prata kan man göra ostört.


Ninni funderar på vad som ska ätas.


Några av de kalla rätterna.

Ja, vad som är lunch och inte kan alltid diskuteras. Idag innebar det absolut mer än mat.
När vi så småningom ätit färdigt blev det promenad på stan.
Några ärenden hade vi båda som skulle uträttas i city.
När "jobben" var klara traskade vi så sakteliga mot Gamla Stan och vidare upp mot Söders höjder.
Och visst var det efter 5 km promead dags för ett vätskestopp, Blå Dörren. En mysig pub/restaurang alldeles i närheten av Slussen.
Så när vi gick ut därifrån så hade vår lunch varat i fyra timmar ( vattten och ett litet glas vin) och det var dags för att återvända var och en till sitt för den här gången.
Tack Ninni för en mysig eftermiddag! Det här gör vi om i december, när vi återkommit från våra resor

Jag fortsatte hemåt längs Götgatan och skulle träffa på maken vid Ringens Köpcentrum för att handla.
Men en rullande shoppingkorg i plast, som jag drog efter mig, hastade jag iväg genom ICA butiken.
Jag plockade i mina varor och pickade av på listan.
Men så plötsligt tittar jag ner i korgen.......upptäcker att där finns inte alls det som jag tror jag lagt i. Konstigt!
Jag hade dessutom varit på systemet och köpt vin och det borde ligga i botten. Hmmmm.....
Inser att jag är ute och går med en annan kunds korg.
Maken blir något förvånad när jag berättar fakta. Han ser riktigt konfunderad ut.
Jag lämnar korgen som inte är min vid en kyldisk och börjar leta efter den korg  jag lagt varor i. Tänker att vinet nog har "traskat i väg" med någon annan.
Då uppenbarar sig en engelsktalande man "i sina bästa år" och frågar om jag tagit fel korg. Jovisst har jag det! Han hade min korg och där fanns också vinet och varorna jag lagt i.
Så det kan bli!






Njutbar höstdag

    
Klar luft och sol, en härlig höstdag är tillbaka. Gårdagen var bara grå, regning och trist, riktigt innesittarväder. Jag har ännu inte köpr några bra regnkläder och kan ledigt skylla på det när jag inte vill gå ut. Passade i alla fall på att torka alla golv och damma. Det fick bli dagens motion.
Jag inser att jag under veckan får inhandla något rejält, så att vädret inte hindrar mig från regn och ruskpromenader. Jag har bara skjutit upp det hela.... 
Nåja, dagens "måsten" bestod för min del av att vara behjälplig med att ta reda på lite tvätt när maken kom upp från tvättstugan. Han är nämligen en hejare på att tvätta och stryka.
I övrigt har jag letat resor till Asien för vår långresa i mitten av januari och sådant tar tid! Men jag gillar det verkligen.
Så särskilt överbelastad är jag verkligen inte Men det gör absolut ingenting.
Efter att dagens "måsten" så var avklarade blev det en härlig promenad på ett par timmar.
Det är alltid lika fint att gå längs Årstaviken så vi började där.
Vi gläds verkligen över att ha så fina promenadstråk utanför huset, mitt i stan.


Här har ena båten seglat upp på land undrar hur det gått till. De flesta båtarna är nu upptagna för vintern
och väl inpackade.


Så skönt på bryggan i solen.

För att få lite omväxling på promenaden, annars går vi längs vatten hela tiden, så gick vi upp och promenerade längs smågatorna på Söder. Vackert det också, men kanske inte så naturnära.


Skaraborgsgatan, jag är född i Skaraborgs län, men har inte gått just här innan.


Oliver Twist, en pub och "gammalt stamställe" på Söder. Men inget besök idag.

Vi traskade vidare och kom ner till Medborgarplatsen. Här var det ganska folktomt nu, alla utemöbler inplockade och restaurangerna stängda. Men det kommer en vår.......
Tänkte osökt på när vi satt här i somras med Iris och Anna, nu i Beijing och Karolina och Christian som för närvarande  jobbar i Moskva. Så fort hösten har gått! Saknar er!!!


Medborgarplatsen känns lite öde utan alla serveringar

Väl hemma igen så hade det börjat mörkna. Kvällshimlen och stadens ljus speglade sig i vattnet utanför våra fönster och med tända ljus fortsatte vi att i soffan njuta av dagen som nu övergått i kväll.


Vy från soffan i kvällningen.









"Morgonstund har guld i mun"????

    
Det känns som om det varit en lång lördag. Klockan är inte mer än 4 på eftermiddagen och jag har hunnit med massor. En mycket behaglig känsla. Jag tycker om att vara aktiv, men blir ändå stundtals lite förslöad.
Så inte alls idag!
I går og jag tåget till Uppsala för att hämta lilla Max. Han lämnades av på perrongen där av sina föräldrar och vi tog vändande tåg tillbaka till Stockholm.
Nu skulle Bosse och jag riktigt rå om Max i 24 timmar.
Han är väldigt lättsam och anpassningsbar, men har för mig ganska tidiga morgonrutiner. Men dagen räcker ju längre på så sätt.
Max känner sig hemma hos oss och hittar som vanligt snart sin favoritplats under bordet.
Efter lite middag tillsammmans med oss och lekstund så somnar Max i min famn.
jag har nästan inte hjärta att lägga honom i vår säng. Han snusar så gott.


Snart dags att sova, men att riva papper är kul.

Som sagt, det blev en tidig lördag morgon. Redan klockan 7 var vi uppe. Max lekte förnöjsamt och kröp omring på golvet. Själv satte jag mig vid datorn och hann skriva ett antal mail. Hela tiden med ett vakande öga på Max. Han är stundtals snabb som en kobra.
Att äta frukost och lyssna på och lösa melodikrysset hör till våra lördagsvanor. Så blev det även idag! Max satt med vid bordet i sin stol och smakade förnöjsamt både på lite fil, ägg och bröd.
Till frukost fick vi också sällskap av Helen, Max moster. Jättemysigt!


Max tränar på att gå tillsammans med moster.

Här ska vi minsann utnyttja dagen! Ut på stan ska vi!
Påklädning! Max får på sig den nya tröjan som moster Helen köpt. Vi provar också att ta på honom skor, vilket gick bra. ( Jag köpte ett par Pumaskor i Beijing i somras och de passar nu de små fötterna)


Moster Helen och Max i nya tröjan.

Vi möter "tant Sara", en mycket god vän till Helen, vid Medborgarplatsen och går till en lekpark.


Vi rör oss vidare med tunnelbanan ner mot stan och träffar Liv, Max mamma. Dags för lite lunch för åtminstone tre av oss.
Och så kom jag på det! Jag hade läst i en Stockholmstidning att det öppnats en ny restaurang med asieninspirerad mat, Wagamama. Denna restaurang har funnits i London i säkert 15 år och även i andra delar av världen. Och nu öppnade den häromdagen i Stockholm. Adressen är Klarabergsviadukten 65, alldeles nära Cityterminalen och nergången till Centralen från Klarabergsviadukten, mot Kungsholmen till.
Här är det lite som skolmatsal/restaurang, god och prisvärd mat, snabb och trevlig betjäning. Ett extra plus är att det finns gott om barnstolar som sätts på bordet.
Wagamama, kan nog bli en succé även i Stockholm. Kön på att få komma in och äta växte väsentligt under tiden vi var där.


Skylten med restaurangens namn
sitter en  en bit upp på husväggen.        



Öppet kök, där man ser maten tillagas. Gott om plats även för barnvagnar och mycket vänlig personal.


Min sallad; mandariner,kyckling, cashewnötter, rödlök, svamp ch olika sorters sallad. Kanske inte särskilt asiatiskt, men väldgt gott. (Ska bort på middag i kväll och ville äta en lättare lunch.)


Max och Liv väntar på sin mat. (Det finns även en ordentligt tilltagen barnmeny)

Efter att ha följt Max och Liv till Uppsalatåget blev det tunnelbana hem för att röja upp lite efter vår lille nattgäst.
Och nu tror jag att det hinns med en timmes "powernap" för egen del innan Bosse och jag beger oss till goda vänner på middag.
Ska nog överväga om jag inte åtminstone ett par gånger i veckan ska ställa klockan på 7. Inser att dagen räcker längre då........

Kalabrien, del 2

    
Att bara ligga still i en solstol och "ta det lugnt" gör jag gärna stundtals på semestrar utomlands och gärna tillsammans med en god bok, ett korsord eller med ipodens snäckor i öronen.
Jag vill  gärna utforska omgivningar och ta mig fram på egen hand, volket i sig brukar vara en upplevelse och ofta angenäma sådana.
Här i Kalibrien gär det ont om bussar men tågnätet är ganska väl utbyggt. Väl värt att prova!
En dag bestämde vi oss för att hitta tågstationen i det lilla samhället Santa Domenica, 30 minuters promenad från hotellet. När det väl var gjort, vilket inte var helt lätt, vi tog fel grusväg. Men eftersom vi såg tågrälsen vände vi och gick tillbaka några hundra meter. Och se där låg det lilla stationshuset precis vid havet.


I Italien vet man ibland inte om tåget har gått, är försenat eller inte kommer alls. Men vi har tid, tålamod och semester. Bara att sätta sig på en bänk för att vänta.

Fem minuter med tåget skulle det ta för att komma till den gamla staden Tropea. Och tåget kom, härligt!


Tropea är en gammal och väldigt mysig stad och lär ha grundats av Herkules för 2000 år sedan. Och att staden är gammal märks tydligt. Tropea är inte alls tillrättalagt för turister och livet går här sin gilla gång.




Vi valde lunchrestaurang med omsorg.


Vy ner mot stranden och Tyrrenska Havet.

Det blev ännu en tågresa för vår del, söderut, till det lilla fiskeläget Scilla. Tågresan gick även nu längs kusten och med ett tågbyte i Rosarno så nådde vi Scilla på 90 minuter.


Längs kusten               Stationen i Scilla           Lunch


Scilla, fiskebyn, klättrar uppför bergskammen


Här fångas det svärdfisk. Sicilien i bakgrunden.

Mestadels var det fint väder och termometern höll sig snällt omkring +22. Men ett par dagar hade vi regn och verklig kuling.
Vi tillbringade dagarna inomhus med att läsa, lösa korsord och titta ut över havet. Vädret rår man inte på. Ingen idé ens att försöka. Lunchen blev en aning spartansk, men med medhavd skaffning plus lite komplement redde vi oss bra. Middagen i hotellrestaurangen var desto rikligare!


Sista dagen bjöd på ganska fint väder och vi skyndade ut till solstolarna för njuta av solens värmande strålar.
Planet till Arlanda skulle inte gå förrän sent på kvällen och vi hade bestämt oss för att tillsammans med några andra hotellgäster äta en traditionell, italiensk, lunch på en "Agriturismo Ruralia", ett litet världshus, en bit upp i bergen.
Vilken fantastisk avslutning detta blev på vår semestervecka i Kalabrien! Hit åker vi gärna tillbaka!
Bussen som körde oss upp


Ingången till världshuset


Så vackert!


Kyrkan i Tropea i bakgrunden


Bosse och jag njuter av tillvaron. Inte alls svårt!




Oliver, bara att plocka och äta.


Kanske en kaktusfrukt?


"Jag trivs bäst i öppna landskap"......åtminstone ibland.



Se, det snöar!

    
Jag tycker det är lite väl tidigt med snöfall. Det tycker jag i och för sig varje år, men visst är den 22 oktober i tidigaste laget. Men här får man vara beredd!
Ett snölager täcker nu kajen utanför huset och taken lyser vita.
Som vanligt talar man på radion om trafikkaos med flera avkörningar och givetvis påverkas också kollektivtrafiken.
Stopp i tunnelbanan, pendeltåg som är sena och bussar som halkar fram.
Precis som vanligt när snön kommer och överraskar.
Själv får jag leta fram tjockare jackor och skor. Ingen bristvara precis! Kanske kan en varm kashmirhalsduk också behövas idag?
I morgon är nog snön borta igen, men att det är senhöst och att tempertaurerna kommer att hålla sig under +5, är något jag får vänja mig vid.
Men jag hoppas i alla fall på ett snöfritt och lite varmare Beijing i början av november. Då är det dags för nästa resa!


Kajen utanför vårt hus klockan 9 denna morgon.


Snöklädd balkong och dags för möblerna att få flytta in.

Kalabrien, en resa och lisa för själen, del 1

    
Kalabrien, södra Italien, närmare bestämt "tån" på den Italienska stöveln. Här möttes vi av ett Italien som kändes genuint och åtminstone så här års ganska befriat från turister. Högsäsongen var över och vi kände oss inte alls som turister.
Här finns inga menyer på engelska och de flesta pratar inte något annat än italienska. Men vad gjorde det?
Med kroppsspråk kommer man långt och lite italienska kan jag förstå, både i tal och skrift.
Att vi kom att åka just hit till Kalabrien var mest en slump. Vi/ jag satt hemma och tittade lite förstrött på datorn för att se om det fanns något bra tillbud. Det fanns det, bara svårt att välja.
Vi tittade både på reguljära resor och charter och fastnade efter lite funderande  för en resa till just Kalabrien. Här hade ingen av oss varit och vi räknade med lite värme och sol, god mat och dryck och vackra omgivningar. Semester, helt enkelt!
Å andra sidan, vi har ju semester hela tiden. Men lite omväxling och miljöombyte är alltid trevligt.
(Någon dator tog jag inte med och det var lika bra det, för mellan bergen där vi bodde fanns det ingen internetmottagning och stundtals var det lite tjärvt även med mobilmottagningen. Men vad gjorde det? Det kändes riktigt sunt att inte vara uppkopplad.)


Underbar vy från vår terrass ner mot stranden.

Kalabrien, med sina två miljoner invånare, ligger mellan två hav, Tyrrenska havet i väster och Joniska Havet i öster. Avståndet till Sicilien är kort, på smalaste stället ca. 3 km och Messina sundet skiljer Kalabrien från Sicilien. Landskapet är bedårande vackert  och mycket kuperat. En härlig grönska finns över allt och det känns som om jag befinner mig mitt i den italienska vardagen. Här är ingenting särskilt tillrättalagt. Bussar finns inte och det tar omkring 30 minuter i kuperad terräng/väg att ta sig till närmaste livsmedelsaffär. Ren friskvård!
Lika lång tid tar det att gå till tågstationen i Santa Domenica, byn som ligger närmast vårt hotell.


På väg till affären.


En av de två matbutikerna i närheten av hotellet. Utbudet av italienska ostar och lokala produkter var stort.


Här har det nyligen planterats rödlök, som tillsammans med chili och oliver är några av traktens grödor. Olivträd i bakgrunden. Just nu är det skördesäsong för dessa.

Chilifrukter och rödlökar i rikliga mängder


Här i Kalabrien ligger inte hotellen nere vid stränderna utan är byggda en bit upp på bergssidorna och flyter fint samman med naturen. Hotellen här i området består ofta av flera, låga, byggnader och hotell i form av höghus finns inte alls.
Här finns inte heller de milslånga sandstränderna, men väl fina sandstränder och kristallklart vatten.


En del av stranden vid vårt hotell


Och åt andra hållet


Lite för kallt att bada i havet är det för min del, bara 19 grader.....


Det var inte varmare vatten i poolen så bad var inte att tänka på för mig, badkrukan. Men att lapa sol, det gillar jag.

Vi hade valt ett hotell med halvpension, hotell Stromboli. ( Här ebjuder de flesta hotellen halvpension)
Det skulle vara kontinental frukost och av tidigare erfarenheter så var jag beredd på lite kaffe, bröd och marmelad.
Så för att förstärka det hela så hade jag plockat med mig kaviar, ost och rökt korv hemifrån. Jag hade ju ingen aning om att det fanns en välutrustad motsvarighet till ICA på 30 minuters promenadavstånd.
Nu visade det sig att detta var helt i onödan. Frukosten på hotellet var riklig och erbjöd minst ett 10 tal olika kaffesorter, te,  flingor i stort utbud + mjölk, äggröra, ljust och mörkt bröd, ost, salami och skinka.
Ja, så kan det vara med erfarenheter......
Middagarna bestod av flera rätter. Till varje middag kom ett formulär där vi fick fylla i vilka rätter som önskades.


Vad ska vi äta i kväll?


En carpaccio, torkat nötkött, med ricottaost och rödlökssallad blev det för min del. Gott!!!!!

Tillförrätt fanns stod valet mellan två olika pastarätter och en soppa. Varmrätterna hade ett fisk eller köttalternativ och var dag fanns också en lättare variant med lokala delikatesser. Som tillbehör fanns också val olika dagar mellan varma tillbehör som paprika, squash, potatiscroketter etc. eller sallader med och utan rödlök.
Frukt serverades ofta till dessert eller så fanns olika italienska specialiteter.
Vi tyckte maten var bra och åt med god aptit. Men det är klart att det inte var några gourmétmåltider, utan vanlig, italiensk, husmanskost.
Sista kvällen serverades en typisk, italiensk, buffé som var väldigt uppskattad.


"Vår servitör" serverar mig olika pastarätter


Mousserande vin, serverades så här fint.


Underbara hibiskusblommor längs vägen

Lite "Beijingkänsla" under Stockholmspromenad

    
Har besökt Södermalms "little China", det ligger på Ringvägen, bara 600 meter från vår lägenhet. Här hittar jag en liten bit av mitt Beijing. I butiken finns i princip  ALLT, den är rejält tilltagen och det finns flera olika avdelningar.  Här går det lätt att fördriva någon timme. Mei wenti! Det är verkligen ett sant nöje att botanisera bland alla varor. Det till och med luktar som på Jinkelong i Beijing.......
Och det är absolut ingen brist på kineser heller.
Jag har varit där några gånger tidigare, men oftast går jag tyvärr bara förbi.
Idag gjorde både Liv och Max mig sällskap hit.


Entrén från Ringvägen, vid Skanstull, leder ner i en stor källarlokal.


Porslin, liknande finns       Temuggar i mängder     Korgar för att ånga dumplings
på blomstermarknaden
i Beijing.


Jag hittade minst 20 olika sorters jiaozi och baozi (dumplings) i frysdisken.


Mycket varor finns det!

Vi fortsatte vår härliga promenad Götgatan fram och hoppade vid Meborgarplatsen på buss 59.
En buss vi inte hade åkt tidigare. Den gick snabbt ner till Centralen där vi klev av och fortsatte till Karolinska sjukhuse.
Dessutom klurade vi ut att bussen på tillbakavägen går till Norra Hammarbyhamnen, alltså nästan hem. Jättebra!
Det är i Stockholm ofta mer praktiskt att åka buss än tunnelbana med barnvagn eftersom det inte finns rulltrappor på alla stationer och man då måste ta hiss med vagnen. ( Ofta i mycket dåligt skick, då folk använder dem som toaletter, eller också är de trasiga och då får man bära barnvagnen ner till perrongen.)
På bussar i Stockholm åker alltid en vuxen gratis om man har barn+vagn med sig.
Visserligen har jag sett en del äldre som går på bussen med barnvagn, utan barn, för att ha den som handlingsvagn. Och då blir det genast knepigt med hur chaufförerna ska göra; ta betalt eller inte.....


Max, idag nio månader, glad och förnöjd i väntan på bussen.

I Stockholm finns ingen Wangfujing som exklusiv shoppinggata, men på Biblioteksgatan och i dess närhet hittar man de flesta märkesaffärerna.
Varför inte ett besök inne i Long Champsbutiken? Hos Marc Jacobs eller Mulberry? ( Har redan många av deras väskmodeller)


Biblioteksgatan

Efter att ha gått in och ur många butiker, insåg vi och våra magar att det var dags för en sen lunch eller "fika".
Något i magarna ville vi ha.
Vi hittade ett fint kinesiskt tehus; Grace Tea House. Det ligger bakom Kulturhuset och har adrss Beridarebanan 1B.
Det var jättemysigt, sober stämning och väldigt lugnt och tyst.
Kanske prismässigt inte något för en vardagslunch med en liten krabat. Vi återkommer hit vid  ett annat tillfälle och då utan barn.
På Grace Tea House erbjuds "afternoon tea" varje dag, med ett stort utbud av kinesiska tesorter. Vidare har de "hotpot" och annan kinesisk mat. Tror absolut det är värt minst ett besök.
Jag letar ju bra "Kinaställen" i Stockholm.

Då detta ställe inte var något för oss idag, fortsatte vi till ett gammalt fik, Vetekatten på Kungsgatan 55. ( Strax efter söder om Hötorget och Drottninggatan)


För att nå det gamla konditoriet går man in i en port och kommer sedan in i konditoriet som påminner om en stor, gammal lägenhet med många rum. Här finns också en brödbutik och sommartid en mysig uteservering.

Jag var här för första gången redan 1959 då jag flyttade till Stockholm., men konditoriet är från 1929.
Alltså ett konditori med anor. Nu ville jag presentera denna pärla för Liv och Max.
Här finns förutom delikata bakverk av många slag, också salllader, lättare lunchrätter och härliga smörgåsar. Vill man ha te så finns det många sorter att välja på. Inga tepåsar här inte!
Jag drack högst vanligt svenskt kaffe till min smörgås, i tunna kaffekoppar med fat och vet inte om de har några "nymodigheter i kaffesortimentet" som kaffe latte, espresso elle cappuchino. Men råsocker och mjölk/grädde finns om så önskas.
Som sagt Vetekatten är ett hederligt, gammalt, svenskt konditori med anor......
Gästerna var då inte alla i pensionsåldern, snarare var det en mycket blandad skara av åldrar som hittat hit en vanlig eftermiddag, en vanlig vardag. Här är öppet även på helgerna.


Beställningsdisken inne på konditori Vetekatten. Kaffe, med påtår och te i kanna, serveras i ett angränsande rum.

Hem blev det buss 59 igen och en promenad hem längs kajen.


Hemma igen och solen går ner, Hammarby Sjöstad i bakgrunden.

Nu blir det paus i skrivandet i en vecka.
Tidigt i morgon bitti, klockan 05.05 ska vi vara på tunnelbanan för att ta oss till Cityterminalen och Arlandabussarna. Planet ska avgå strax före klockan 8.

Södra Italien, Kalabrien, längst ner mot Sicilien, är området vi ska utforska.
Och jag ska inte ta med mig datorn!!!!!
Det kommer att kännas ovant, absolut, men jag har ingen aning om internet fungerar mellan bergstopparna och det kan kanske vara skönt att inte vara uppkopplad.
Utvärdering av deta försök kommer.
Men, hittar jag en dator med intenetuppkoppling, så kanske en liten uppdatering kommer.
Nu ska jag packa lite sommarkläder, får se om de kommer till användning. Hoppas, gör jag!
Tar med lite tjockare käder också. Bara för säkerhets skull.




UnderBaraBarn

    
Söndag eftermiddag tillbringades på Älvsjömässan tillsammans med Max och hans mamma, Liv.
Här var det två mässor på gång; dels UnderBaraBarn och dels en mässa om hem och inredning. Vi började med barnmässan.



Det var söndag och fler än vi som tyckte att det kunde vara trevligt meden utflykt.
Det fanns många aktiviteter för barn och föräldrar och pysselhörnan var välbesökt. Den skyndade vi förbi, Max är för liten än så länge.....


Full aktivitet

Men det fanns annat som lockade mer.

Lite tveksamt i gungan, svårt att nå ner till marken tycker Max men mamma Liv finns till hjälp om det behövs.


Här fanns det många roliga saker att undersöka.


Hoppgungan var också rolig.

Mässor brukar vara komersiella, det är liksom meningen, men det var trevligt att tillbringa några timmar här.
En hel del smått och gott i reklamväg samlade vi på oss. Alltid något! Men några inköp blev det inte.

Hem och inredningsmässan passerade vi ganska snabbt.
Ingen av oss skulle ha nytt badrum, pool eller nytt kök just nu och det var där som focus låg. Men en del annat fanns givetvis också att titta på.


Mycket nytt i trä

Väl hemma  hjälptes vi åt att laga en god middag; grekiska köttfärsbiffar med tomatsås, klyftpotatis och tzatziki.
Även Max var behjälplig i köket. Kanske inte med matlagningen, men köksredskapen var roliga.


Full aktivitet i köket, Max hjälper gärna till.

Idag  måndag, strålar solen från en klarblå himmel och vi förbereder oss för en lång, härlig, promenad.
Jag verkligen njuter av att ha både Liv och Max här.
Och tänk, i morgon blir Max 9 månader. Oj, vad tiden går!


Max Klädd för dagens  promenad i fleeceoverall.

( PS Jag är inte så noga med att tala om VAR vi köper Max kläder, helt medvetet från min sida.)

Märkligt!

    
Jag har just upptäckt att en del av de foton jag lagt in på bloggen de senaste dagarna plötsligt försvinner och ersätts, i bästa fall, av små röda kryss eller en liten, svart, ruta.
Vet någon varför?
Jag är väldigt tacksam för hjälp angående detta!
Hör gärna av er!
Tack på förhand!

Golfintresserad igen

    
Var en tur till Årsta Golfklubb med dotter Helen, som skulle "spela upp" för sitt golfkort, handicap 36+.  
Skönt oktoberväder med frisk och klar luft. Kanske var det just vädret eller bara att komma till en golfbana som gjorde att jag blev sugen på att återuppta min träning i golf och kunna få spela på en bana som inte är "pay and playbana". Alltså att få ett handicap på 36+ (Pay and playbana är en golfbanabana där alla får spela utan att ha gått några kurser eller att det finns krav på att man ska ha ett visst handicap.)

I sanningens namn, har jag inte förrän idag rört en golfklubba på över fyra år. Kanske har reglerna  hunnit ändra sig under tiden? Jag vet faktiskt inte, men ska nu ta reda på vad jag behöver komplettera. Antagligen det mesta!
Teoriprovet har jag gjort och kurs har jag gått, men något uppspel för tränare har jag inte gjort.
Så i vår vet jag vad jag ska ägna mig åt.
Idag var det jätterligt att bara prova att slå ut bollar. Jag lånade några av Helens klubbor occh kom i varje fall över 60 m vid några slag, innan bollen tog i marken. Inte mycket förstås om hålet ligger 300 m bort.  Men här ska tränas!
Jag ser redan fram emot trevliga golfresor runt om i Europa.
Kanske kan jag när jag åker till Beijing i början av november ta några golflektioner.
Det finns en korthålsbana uppe vid Chaoyangparken. Och det är lika bra att komma igång snarast!
(Här i Stockholmsområdet  stänger de flesta golfbanorna denna helg, lite trist, så jag hinner inte börja)

Lite av Årstas korthålsbana., nio häl och inte så långt att slå bollarna. Passar nog mig bra!
(Banan ligger nära oss, 10 minuter med bil.)


Helen provar att slå innan uppspelet ivrigt påhejad av sin mamma.

Och visst klarade Helen sitt uppspel!!! Stort grattis!






Att kämpa

    
Idag kungjordes från Oslo att Nobels Fredspristagare år 2010 blev den kinesiske litteraturkritikern och aktivisten Liu Xiaobo. Så har då Kina fått sitt första Nobelpris!
Liu Xiaobo, som greps 2008, avtjänar ett 11 årigt straff för omstörtande verksamhet. Liu Xiaobo publicerade skriften Charta 2008 och han, tillsammans med många andra som skrivit under, ville att "Kinas enpartisystem" skulle bort.
Från början var det omkring 300 kinesiska författare, skådespelare och advokater som skrev på, men något år senare hade över 10 000 personer anslutit sig och skrivit under manifestet.
Redan nu på förmiddagen har det gått att läsa i svensk och utländsk press, att utnämningen av årets Fredspristagare är kontroversiell.
Men det är ju inte första gången "man tycker så".
Och  visst lär det bli diskussioner världen över i år också om valet av Fredspristagare.

Mer om fred, kämpande och frihet  i historisk tid, nu under andra världskriget.
Jag fick idag av den svenske historikern och författaren, Lars Gyllenhaal, hans resumé på engelska av boken, "De glömda agenterna" skriven av journalisten och författaren Anders Johansson. ( Jag skrev om boken för någon vecka sedan)
Lars har inte recenserat boken eftersom han bidragit till den, men jag tycker att det är spännande med hans tankar.
Jag har nu också läst boken och tycker den på ett mycket bra sätt belyser många människors ideella insatser och
hur det var med Sveriges nutralitetspolitik  i början av 1940 talet.
(Jag har ju viss anknytning till en av bokens huvudpersoner ,pappa Allan Mann)

Jag försökte med att länka sidan där Lars gjort en kort resumé, men lyckades inte.
Här är i alla fall adressen, om någon är intresserad och vill läsa mer.
http://larsgyllenhaal.blogspot.com/2010/10one-tough-king.html




Känner någon igen personen till vänster? Inte! Det är kung Carl XVI Gustav,längst till höger står pappa, Allan Mann. Just detta foto togs under en Fjällmarsch i norra Sverige i slutet av 1960 talet.
Fotot finns med i boken "De glömda agenterna" och även lars Gyllenhaal har med fotot i sin engelska resumé av boken

Också ett foto från boken.


Ett av pappas falska pass. Kanske kan man se någon likhet med fotot till höger?


Ops! Fotona försvinner då och då. Har ingen aning om varför!








Lite värme och sol kanske?

    
Nu har det vackra höstvädret tagit en paus och just idag bytts mot regn och blåst.
Själv känner jag nu för sol och lite värme. Ingen idé att skjuta upp saker, så in på internet för att se vad som fanns.
Egypten verkade väldigt lockande, men var också i princip slutsålt, med avresa under de närmaste dagarna.
Ja, då får det resmålet vänta ett tag.

Hittade mer av en slump ett helt annat resmål, nämligen Kalabrien, längst ner på klacken i Italien. Där har vare sig Bosse eller jag varit tidigare. Alltid roligt med ett nytt resmål.
Varför inte, tänkte jag och kollade upp resmålet lite extra.


Längst ner till den blåmarkerade delen av Italien, granne med Sicilien, åker vi nästa onsdag.

Ingen idé att fundera länge på något, så jag bokade resan med Solresor. Bra hotell, balkong med havsutsikt, 350 m till stranden, pool med solstolar och parasoll och dessutom halvpension. Kändes nästan för bra.
Med transfer, mat på planet och med förbeställda platser längst fram i planet slutade notan på 3650 per person.
(Absolut mycket prisvärt, med tanke på att en övernattning på ett högst vanligt Scandic hotell i Sverige, inklusive frukost, kostar ca 500-600/ person.)

Jag ser fram emot sol, bad, ljumma kvällar, vackra solnedgångar, italiensk mat och dryck och att ha det bra tillsammans med Bosse. Det blir säkert en och annan utflykt per vespa, det är ju  Italien.


Klart vatten


Vackra omgivningar


Givetvis en vacker solnedgång


En magisk kväll


Vackra blommor

Jag brukar ha viss distans i tillvaron, så om det inte blir som jag tänkt, så blir det på något annat sätt.
Och minnesvärt blir det alltid!



Tavlor på plats

    
Den stora "födelsedagstavlan" från Beijing är hemma i Stockholm, helt oskadd.
Dessutom har min käre make hängt upp den, vilket inte var helt lätt, då vi mest har betongväggar. Men med hjälp av rejäl borr och kraftiga krokar så kom tavlan på plats. Härligt!
Vissa justeringar behövde dock göras här hemma  bland de övriga tavlornna för att min "hutongtavla" bäst skulle komma till rätta. Det är också gjort med mig som hantlangare och Bosse som tavelupphängare.


Min fina tavla! Den påminner om så mycket.

I somras köpte jag ett svart, kinesiskt, skåp och tänkte att skåpet och väggen ovanför tillsammans skulle bli en kinainspirerad del av vardagsrummet.  ( Hörna kan det inte bli, för skåpet står vid en vägg)
Och så här blev det!


Tavlan med maskerna fick jag av Sofia, min kinesiska lärare i Beijing.
Den blå tavlan med svart ram är en vackert målad skål, en present på skolavslutningsdagen på SSB, från  familjen L-K i Beijing.
De röda ramarna innehåller Bosses och mitt namn fint skrivet med kinesiska karaktärer. Även detta en present, från Maya,  bildlärare på skolan då jag började.
Även lyktor, ljusstakar, soldater från Terrakottaarrmén (köpta i Xian) och Dittes "Lilla Röda" får finnas med här.

Kom på att jag även hade fyra mindre tavlor som också skulle behöva en plats. Tyvärr har vi bara en lång vägg i vardagsrummet, här finns många fönster, så Bosse hittade en vägg i hallen för dessa. Lite högt upp, men de är verkligen i blickfånget när man kommer in i lägenheten.
Dessa små tavlor är foton som ramats in, tagna och inramade av Kata, konstnär och som också arbetat på skolan.


Här kan de ju hänga!


Här har det varit en blåsig och mulen höstdag. Mysigt att fixa lite hemma och bara skrota runt, laga god mat som får ta tid och njuta av min lediga tid. (Det gör jag förstås varje dag.....)
En promenad blev det i alla fall, om än inte så lång.


Fina höstfärger på löven






Trollhättan nästa!

    
Efter besöket i Lerum hos familjen W körde vi på vackra, slingrande, småvägar mot vännerna, Christina och Harm, i Trollhättan.
Christina ringde just då vi kom in i Trollhättan och lotsade oss per telefon fram till Kungsgatan och till huset där de bor.


Huset är verkligen charmfullt och byggt 1917. All tänkbar service finns i närheten.

Det var så att ses igen! Harm har vi träffat i Beijing flera gånger under året, men Christina har vi inte sett på över ett år. Det blev ett återseende som heter duga!
Oh, vad vi  har saknat dessa vänner!


Pratstund i det stora köket i väntan på middag. Givetvis är hunden Jetty med.

Harm var aftonens kock och bjöd på en fantastisk måltid. Vi satt länge, länge, till bords och njöt av trevlig samvaro och av all god mat och dryck. Timmen hann bli sen innan John Blund kom på besök.


förrätt;                    varmrätt;                                  dessert;

skaldjurspaté           helstekt kött med                   crepes, bär och glass
med löjrom              café de paris sås                                    
och romsås              och ugnrostade grönsaker                  

Kvällens kock!

I lägenheten bor för närvarande också Svea, en fin raskatt. Hon tillhör Christinas dotter, Emma, men har tills vidare sitt hem här.
Jag är ju ingen kattfantast, snarare tvärtom. Och givetvis märkte Svea av detta. Hon stirrade på mig, fräste åt mig och satte sig i respekt, vilket i mitt fall var helt onödigt.
Jag är ju ytterst reserverad mot katter och närmar mig ogärna dessa djur.
Jag tror inte riktigt att Svea förstod mitt dilemma, att jag redan hade full respekt för henne.
Annat är det med hundar. Där har jag inga rädslor alls!

Bosse som är en sann kattvän ansträngde sig verkligen för att bli vän med Svea och lyckades stundtals charma henne. Men hon fräste även åt honom.


Svea studerar omgivningen från ovan.

Efter en mysig och god frukost kände vi oss redo för en långpromenad. (All mat behövde sjunka undan.)
Vi gick längs Göta Kanal och hade från början tänkt att gå ner till slussarna.
Men regnet överraskade oss, så vi gick i stället in på SAAB museét.


Redan 1947 tillverkades den första bilen av märket SAAB och sedan har modellerna utvecklats betydligt.


Ett verkligt original från 1947


Rallybilar


Inte så tokig! Bosse och         Snygg!          
Christina är intresserade.    

Efter att ha gått runt och sett på mängder av olika modeller och konceptbilar av SAAB så hittade jag min absoluta favorit. Lagom sportig, snabb och med en klart tilltalande design. Absolut ingen dussinvara!


Vad sägs??? I alla fall lätt och smidigt för en pensionär att komma i och ur ......

Innan vi lämnade Trollhättan blev det tillsammans med Christina och Harm ett besök i en lampfaffär.
Vi har länge behövt ytterligare en "läslampa" i vardagsrummet. Och just här hittade vi den vi ville ha.
Ett litet extra minne från vår helgresa genom Västergötland.

Tänk vad mycket som går att uppleva under en helg!
Tusen tack för denna gång!

( Nu ska tavlan upp på väggen och lampan monteras.)




Mot Alingsås och Lerum

    
Tavlan skulle hämtas i Lerum och för att riktigt njuta av resan genom västra Västergötland så bokade vi in en övernattning i Alingsås.
Jag är född i Mariestad och "västgöte gu´bevars",  men det är delar och platser i landskapet jag inte sett eller besökt.
Alingsås blev en trevlig överraskning, en liten, idyllisk, stad med ca. 37 000 invånare, inklusive närområdena.  Staden är kanske mest känd för sina många konditorier och sin gamla, väl bevarade trähus mitt i centrum.

Kafferast, på vägen västerut

Vi hade bokat in oss på "First Hotell" vid torget i Alingsås, mitt i centrum. Nåja, staden är ju inte så stor....
Hotellet var jättemysigt och ägarna har verkligen bevarat den gamla stilen både ut och invändigt.


First Hotell i Alingsås

Alingsås är riksbekant som Potatisstaden. Jonas Alströmer som var en industriman och bosatt i Alingsås provade 1724 att odla potatis på sin gård, Nolhaga. Det föll väl ut och potatisen som föda blev sedan vedertagen.
Alströmer startade också flera industriföretag i staden och har betytt mycket för Alingsås.

En promenad runt staden på förmiddagen kändes rogivande och det fanns många, små, mysiga, butiker att titta in i. Ett och annat inköp för min del blev det också. Här i stan kunde man verkligen handla, titta och prova utan jäkt.
Jätteskönt!


Lungt och stilla


Kungsgatan med sina låga trähus och mysiga butiker


Torget


Fönstret till Gustv Ekstedt bageri dekorerat med olika bröd i svampmodeller


Ett besök i den helt underbara diversehandeln, "Balders Hage", var ett måste.


Inne i butiken fanns flera rum med för mig absolut nödvändiga saker. ( Endast brist på utrymme hemma fick mig att avstå från de stora inköpen, men lite smått och gått slank in i bilen)

Vackra blomsterarrangemang med hösttema prydde torget och fick mig att stanna upp lite extra.
Alingsås är en stad jag gärna återkommer till.




Efter strövtåg i Alingsås var det dags att styra färden mot Lerum och familjen W. Tavlan ska ju hem till Stockholm.
Någon GPS har vi inte, men väl en hyfsad kartläsare; Jag!!
Vi hade tryckt ut färdbeskrivning till familjen W:s hus, som ligger en bit från Lerum och lite ute på landet. Fram kom vi, utan att ens köra fel.

Familjen W:s hus ligger så vackert nära skogen och med både älgar och rådjur inpå knutarna, på tomten.

Det var jätteroligt att återse familjen och en hel del prat blev det både före, under och efter den goda lunchen som intogs i familjens uterum.

Givetvis ville Maja också vara med





Tiden gick fort och vi skulle ju vidare senare på eftermiddagen, mot Trollhättan och besök hos Christina och Harm.
Tavlan var mycket väl förpackad och en del av emballaget fick vi ta av för att den över huvud taget skulle komma in i bilen. Men det gick!



Stort tack till familjen W som fraktat hem tavlan och förvarat den åt mig sedan förra sommaren.
På återseende och varmt välkomna till oss i Stockholm.







Västergötland nästa !!!!!

    
Idag ska det bli av! Äntligen!
Vi ska åka mot Göteborg för att hämta hem min vackra tavla. Tavlan som jag fick i present av vännerna i Beijing då jag fyllde 60. ( vilket var förra året) Den skeppades hem i vänners container till Göteborg och har sedan förra hösten stått i tryggt förvar i familjen W:s garage och snällt väntat på att jag ska hämta hem den. Nu ska det alltså  ske!


Vännerna Lotta och Sussie överlämnar den jättefina tavlan


Eftersom det är fredag, fint höstväder här, åtminstone och den dag då Folkrepubliken Kina fyller 61 år, så bestämde vi oss för att åka iväg lite planlöst mot Västergötland. Kanske blir det en övernattning i Alingsås eller någon annan stans på Västgötaslätten. Jag är ju "väsgöte gu´bevars"! Född i Mariestad!

I morgon hämtas i alla fall tavlan hos familjen W.  Det ska verkligen bli roligt att träffa dem igen! Det var mer än ett år sedan sist . Och då i Beijing!
I morgon eftermiddag fortsätter vi mot Trollhättan för att hälsa på "de gamla" vännerna från Beijing, Christina och Harm.
Vi har heller inte setts på länge, så det blir också jätteroligt.
Vilken toppenhelg!
Jag vill önska alla som läser en härlig helg!
Och ni i Beijing, snälla, fira lite för mig också!!!!


Christina och Harm