En blandning av sött och salt

    
Midsommar är förbi, det är fortsatt vackert väder och både Sverige och Åland visar sig från sina bästa sidor.
Jag njuter av vatten/hav och att omges av det.
Tror det på något sätt att det ger mig en känsla av frihet.
Och just här på Sveriges östra sida, framsidan, (för det är här i öster som solen går upp) är ju vattnet jag omges av en blandning av sött och salt.
Jag bor precis vid Hammarbyslussen och det är där som Östersjön med sitt bräckta vatten sedan övergår i Mälarens sötvatten.


Många båtar på väg mot slussen och Mälaren


Slussen är öppen. Bra utsikt från vår balkong.

När jag kom hem från Beijing så insjuknade jag efter en dag.
Lördagen den 19 juni hann jag fira kronprinsessans bröllop. Men på kvällen satte mitt illabefinnande i gång. 
Övergående, tänkte jag optimistiskt. Men inte var det övergående.
Det blev bara värre. Jag funderade på vad jag ätit. Kom fram till att det kanske hade blivit en kycklingbit för mycket. Och det redan i Beijing.
Jag hade tidigare hört talas om campylobacter och visst att de smittar genom olika livsmedel. Opastöriserad mjölk hade jag inte druckit och inte druckit förorenat vatten. Inte hade jag ätit fläsk eller lammkött, men visst blev det en god kycklingsmörgås till lunch dagen innan vi åkte hem.
Kanske hade den fått besök av en liten smittad fluga. Det behövs nämligen inte så mycket av denna elaka bakterie förrän vi människor blir sjuka. Vi är inte så tåliga som vi ibland tror.
Och sjuk, det blev jag, ordentligt dessutom.
Restriktionerna för denna bakterie och salmonella är desamma. God handhygien men annars inget särskilt. Att laga mat och umgås med äldre och små barn ska också undvikas.
I övrigt är det som vanligt enligt läkarna. 
Nåja, inte om man bär denna elaka bakterie med sig. Ont i magen med kramper, matthet, feber och behov av att ständigt ha en toa i närheten, gör inte att man kan vara som vanligt.....
Hur som helst, nu är jag symtomfri och på banan igen.
Om än lite matt  lacken.

Från Mälarens sötvatten och elaksinnade bakterier till mer salta stänk. Midsommar tillbringades trots den elaka bakterien på Åland och jag njöt till fullo av att omges av vatten.


Ålandshav, från Kapellskär mot Mariehamn


Västerhamnen i Mariehamn


Kobba Klintar, strax utanför Mariehamn


Långt ut i den Åländska skärgården


Pigg ändå.....

Lite "gammalt"

    
Rensade kameran och gjorde en liten summering inombords.
Visst är det skillnad mellan Beijing och Stockholm?
Tänk att vara förälskad i två städer! Båda finns i mitt hjärta och det här med att längta till något känns bra.
Visserligen kan jag inte påstå att jag i Beijing egentligen längtade till Stockholm. Jag längtade mer efter mina nära och kära. Att de nu befann sig i Stockholmsområdet blev en extra knuff. Och inte till Beijings nackdel.
Man ska nog aldrig jämföra.
Att ta med sig det bästa och bevara det, känns helt tillräckligt för mig just nu.
Att det blir en resa till Beijing i höst är helt klart. Jag vill ha tid på mig! Att stanna mellan fyra och sex veckor känns nu lagom. Tid har jag förvisso!
Jag vill läsa kinesiska på heltid och utforska mer av Kina än vad jag hitintills hunnit göra. Det finns så mycket kvar att uppleva och se!
Min tid i Beijing har gett mig enormt mycket och jag inser att dessa erfarenheter och minnen kommer att genomsyra mycket av mitt liv fortsättningsvis.
Något jag är mycket tacksam över!
Visst finns Stockholm i mitt hjärta. Men Beijing det gör Beijing också.
Två kontrasterande städer och jag kan välja det bästa från båda.
Vilken lycka!
Beijing zài jiàn, Beijing, vi ses igen


Vårt hus


Mycket bilar är det


Paus


Trevlig samvaro


Hutongområde nära vårt hus


Mer hutong...


Vårt västerländska snabbköp


"Sole Mio", uteservering som vi gillar så mycket


Vår "bomstertjej", som nu fått barn. Här har jag köpt färska blommor varje vecka.


Vår "frukt och grönsakstjej"


Läxläsning på gatunivå

Javisst kommer jag att fortsätta att skriva. Jag tycker ju om det! Och det finns även andra som gör det har jag förstått.
Jag funderar fortfarande på ett nytt namn på bloggen och får se till att komma på något under veckan. Förslag har jag fått och är tacksam för det.
Kommer ni på något passande namn så tar jag gärna emot fler förslag.



I valet och kvalet

    
Nu är jag hemma och jag är i valet och kvalet vad gäller bloggen. Jag kan inte längre skriva en blogg som heter "Mitt i Beijing"; möten och betraktelser, det är helt uppenbart och nu helt missvisande. Så om jag ska fortsätta att skriva så måste bloggen döpas om. 
Och vad ska den då heta? Innehåll? 
Tar tacksamt och gärna emot förslag. Själv har jag i skrivandets stund inte några förslag alls. Total idétorka!
Jag har också funderat lite på om det är dags att stänga butiken.(bloggen)  
Men "att skriva är också ett sätt att tänka" och det kan hjälpa till att hålla tankarna i gång.
Jag valar och kvalar vidare.

I morgon bär det i alla fall av till Åland för midsommarfirande och i det vackra junivädret så känns en tur över Ålandshav väldigt lockande och behaglig. På köpet får jag i bussen upp till Kapellskär njuta av ett vackert, grönt och friskt Roslagslandskap.
Även i kväll har jag tränat lite extra på att njuta. Jag har suttit en stund på balkongen och bara suttit skönt i min stol. Det var väldigt rogivande och mycket behagligt.
Jag har inte läst, inte löst korsord och heller inte pratat i telefonen under tiden. 
Jag gör verkligen snabba framsteg!
Och mitt pensionärsliv som inte varat i mer än en vecka.


Rofyllt, förutom en och annan skrattmås som stör friden








 

 

Beijing byts mot Stockholm

    
I fredags lämnade vi Beijing. Lite som packåsnor kände vi oss. Tänk att det är möjligt att samla på sig så mycket saker.
Ändå har vi renast rejält, skickat cyklar med en container, golfklubbor i en annan och 1m3 "diverse" har vi fått plats med hos goda vänner i en tredje container. Ja visst, jag höll på att glömma de 28 kg som vi skickat hem via posten i torsdags. För säkerhets skull får de lådorna åka båt.
Ingen brådska,jag måste rensaa här hemma först för att skapa utrymme.
Med på planet tog vi det mest nödvändiga....Och det gick bra, men rejäl övervikt hade vi.


Vårt bagage som skulle med på planet, förhoppningsvis

Det blev inga problem med vare sig incheckning eller hemresan. Flygresan kändes inte alls lång den här gången
Och visst måste jag tillstå att det kändes bra att landa hemma i Stockholm efter ett kort stopp i Köpenhamn. Vi flög ju SAS.

På lördagen var det ju bröllop! Vår "gamle beijingvän" Karolina, hade bjudit in många vänner till bröllopsfirande i sin lägenhet i Gamla Stan.
Vi var nog tillsammans ett 15 tal personer som satt/stod klistrade framför tvapparaten. Ingen ville ju missa en endaste detalj. Vi firade denna högtidsdag med champagne, prinsesstårta och jordgubbar. Jättefestligt!


Karolina tar emot oss.


Ett jättehärligt och romantiskt dukat bord dagen till ära. Är det bröllop så är det.


Från Karolinas öppna fönster hörde vi Storkyrkans klockor klämta





Det var så vackert!

Nu träffade jag också Karolinas mamma, Åse. Vi har setts en gång tidigare som hastigast. Men  genom hennes blogg, "Rapport från landet", har jag under åtminstone mitt sista år i Beijing så gott som dagligen följt hennes äventyr på den västgötska landsbygden. (mellan Borås och Ulricehamn.)
Det har varit rolig,givande och stimulerande läsning som jag alltid sett fram emot.
Tack Åse!
Och givetvis kommer jag även här hemma fortsätta att med stort nöje läsa dina rapporter. Hoppas de blir många!


Brevid damen i blått sitter Karolinas mormor och bredvid henne också i vitt sitter Åse.

Ja, efter det att vigseln var över så skyndade sällskapet hos Karolina ut för att få en skymt av brudparets kortege.
Och en hastig skymt var vad vi fick. Hästarna som drog vagnen sprang för fullt. Så man fick titta snabbt.
Jag stannade inte kvar nere i Gamla Stan för att invänta brudparets återkomst till slottet, utan valde att dra mig hemåt och följa resten av festen på tv.




Även söndagen bjöd på fest för min del. Jag träffade Max och Liv. Tänk så stor han blivit sedan jag såg honom första veckan i maj.
Ja, tur är det förstås. Att han inte blivit mindre alltså.
Det var så mysigt att ses igen!


Liv och Max

Lite idolbilder!


Max i Stockholm


Semester i Grekland


Vatten är härligt!










Jaha, så var det över

    
Sista arbetsdagen. Nu är jag pensionär på riktigt. Jag har ännu inte hunnit känna efter hur det känns.
I fredags, skolavslutningsdagen, så tjuvtränade jag. Då var det "riktiga" jobbet över. Min 40 åriga lärarbana tog liksom slut. Ocj jag kände mig nöjd, väldigt nöjd.
Tänk vilket avslut det blev på yrkeslivet! Vilka upplevelser! Jag är i alla fall glad över att jag skrivit blogg, så att mycket finns sparat. Det kan vara bra att ha om jag någon gång ställer mig frågan "vad gjorde jag i Beijing"?
 
Den här veckan har jag i alla fall  städat, plockat undan och skrivit rapporter. Idag, strax före klockan 15 på eftermiddagen så gick jag i mål. Då hade jag mitt avslutningssamtal med rektor. Då var allt jobb klart och jag kunde ta ett djupt andetag. Samtalet blev ett mycket bra avslut på en lång lärarbana.
Blev lite nostalgisk också. Gick runt med kameran för att ta foton. Precis som om jag inte hade tillräckligt av dem.
Men jag hade ju inga från idag, min pensionsdag.
Men nu har jag....


Skolans logga, med barnen Ming Ming och Gustav, nyligen döpta.


Riktig, kinesisk, mat till lunch. Sååå gott! Det lär dröja till nästa gång. Här finns tack och lov inte "4 små rätter", ett svenskt fenomen och mycket okinesiskt.


Svenska Skolan, en pampig byggnad


Några av kollegorna; Linda, Lisen, Samina och Mårten. Vi ses igen i ett annat sammanhang.


Dags att säja "på återseende"

Sista resan med skolbussen gick helt friktionsfritt. Och visst kändes det lite vemodigt. Här i bussen har jag i alla fall tillbringat nästan två timmar var dag.
Dessa har jag ägnat åt att lyssna på ipoden; kinesiska, musik och svenska böcker har stått högt i kurs.
Bra att förena nytta med nöje.....


Sista resan för både Lena, Tessan och mig. Mårten blir kvar


Vår fantastiske busschaufför som med stor körskicklighet lotsat oss till och från skolan.

Bäst att tillägga, det är inte som att köra bil i Stockholm att ta sig fram här.....Men ibland ändå mycket smidigare och mindre köer, hur ni det kan vara möjligt.
Stockholm är jämförelsevis en liten stad med få bilar; att jämföras med Beijing och 17 miljoner invånare. Och där antalet bilar ökar med över 1600/ dag.......Nåja, allt är relativt. Man får lite perspektiv på tillvaron genom att leva här. Kan alltid vara bra att ha!!!!

Maken har ägnat dagen åt att sortera, kasta och packa ihop en massa saker. 
En del smått och gott ska vår vän Anna få. Hon kommer tillbaka till Beijing i höst och behöver lite "hushållsartiklar".
Maken är mycket mån om Anna, så det har packats en hel del kan jag säja.....Bra, tycker jag! Undrar vad kollegan Mårten tycker, som ska förvara det hela. Återstår att se. En del är också inhyst på annan ort!
Han har också packat en stor väska med lite blandat som ska skickas hem. Undrar egentligen vad det är.....Säkert något som kan vara bra att ha!
Jag har för egen del försökt att bringa någon ordning på mina saker, mest kläder och väskor. Jag har omsorgsfullt vägt allt som gått ner i resväskan.
Inser att det kanske får bli ytterligare en låda att skicka. men vad gör väl det? 
Kinesiska postverket ska överleva de också.


I packningstagen. Det här ska nog gå bra....  

Jodå, vi hann med middag också.
En sista gång på "The Den". Utomhus, lite åska och regn, under ett stort parasoll och 28 grader varmt på kvällen.
Lite känslosamt blev det, men vi kommer illbaka.....visst gör vi det.

I morgon, torsdag, är den sista dagen här. Ja, den är helt fulltecknad; alltifrån ayi på morgonen, (säja hej då) en tur till Pärlmarknaden och lite inköp, kinesiska, ( och hej då till Sofia) gå till posten och skicka lådor, hämta uppsydda örngott, lämna in klänningar för att korta av, packa klart, få lägenheten inspekterad, gå ut och fira "sista kvällen i Beijing". Antar att jag ändå glömt något som ska göras.
Ja visst ja, kasta det sista i lägenheten.
Tänk vad man kan samla på sig!!!

"The heat is on"

    
Det är egentligen synd att klaga på värmen. Men idag så tillåter jag mig att göra det.
Vet ju att jag hemma kommer att tycka det är kallt.
Men å andra sidan är jag inte så lagom av mig heller.
Svetten rinner liksom uppåtidag. Det har varit närmare 37 grader, fuktigt och jag jobbar. Det är en massa som ska packas, städas undan, rapporter som ska skrivas och annat efterarbete som ska göras. Det sköter sig inte själv.
Tyvärr så fungerar inte luftkonditioneringen på skolan dessa dagar, så tankeverksamheten går i ultrarapid. Det gör för övrigt jag också. Allting tar dubbelt så lång tid att utföra. Åtminstone känns det så.
I morgon är min sista dag på skolan och jag är glad över att det bara lite kvar att göra. Tycker jag disponerat min tid bra. 
Känns bra i denna hetta.
Klev på hemvägen av skolbussen nästan där vi bodde när vi kom till Beijing. Inte så att jag blev nostalgisk, men jag skulle till den skräddare vi anlitade då för att hämta lite kläder. ( De blev väldigt bra!)
Sen blev det en mycket långsam promenad hem i skuggan av träden.
Jag var i ändå helt slut då jag stapplade in genom lägenhetsdörren.


Lite skugga längs ån, kanske....


Hutongen där skräddaren finns


Skugga hos min fruktförsäljare


Helt slut, men glad ändå

Hann med en snabb dusch och att dricka en liter vatten, sen var det dags för nästa aktivitet, "hej då" middag.
Tursamt skulle vi träffas på en restaurang i närheten av oss så det blev en långsam promenad dit.
Men redan efter några meter var jag genomsvettig. Ändå hade temperaturen sjunkit till +32.
På vägen stötte vi på Harm, Emma och Sussie.
Emma har just tagit sin masterexamen, härligt. Vilken duktig tjej!
Det är alltid lika roligt att träffa henne.
Lika roligt är det att träffa Harm, som är Christinas, min hemflyttande väninnas, man. Jag önskar så att även Christina vore här.... Att önska är ju fritt.
Christina, jag saknar dig!
Och det är alltid lika roligt att träffa Sussie förstås.


Bosse, Sussie, Emma, Harm och jag skålar för Emma och hennes examen.Hurrrra!!!!!

Middag med hela "gänget" väntade. Det blev en trevlig måltid tillsammans och lagom avspänt.
Väldigt skönt att sitta ute i den varma kvällen. Detta kommer jag att sakna hemma. Jag vet.....
Så att gnälla idag över att det var varmt, kanske skulle varit ogjort.
Just när vi skulle bryta upp så kom både regnet och åskan.
Men inte blev det långvarigt! 


Delar av "gänget" kom med på bild

 
Här fastnade några till

Morgondagen lär också bjuda på liknande värme som idag. Men då ska jag inte klaga.
Det är min sista arbetsdag.......
Får se vad som kan erbjudas då och vad jag kan ta emot.
Återstår att se!

Sista helgen här

    
Tänk att en helg kan gå så fort. Och det var dessutom sista helgen här i stan på ett tag.
Men jag har haft en bra helg och gjort just det jag hade tänkt.
Jag har hämtat beställda smycken, köpt en ny, större, resväska, hämtat uppsydda kläder och beställt örngott till de nya silkeskuddarna. Kuddarna har norska mått, 60x70 cm och det är svårt att hitta passande örngott hemma. Två par vadlånga jeans, svenska, "Cheap Monday," inhandlades också. Perfekt passform!
På sluttampen kunde jag inte motstå att handla lite sommarkläder till lille Max, nu 5 månade och en stor, liten, krabat.


Väskan kommer jag med lätthet att hitta på bandet.Ganska färgglad, milt sagt...Men lätt i vikt blir den inte!


Lite sommarkläder till Max. Tycker de ser stora ut, 65 cm, men han är ju 5 månader. Vet inte ur lång han hunnit bli.


Så fin, så fin! Max snart 5 månader.  Visst längtar jag!

Jag kan inte påstå att det längre finns några "måsten" kvar. Jag känner mig mentalt ganska beredd både på att lämna Beijing och på att vara pensionär.
Det är ju jag som gjort valet!
Det är inte så dumt att nu ha dagarna öppna för just det jag känner för; att vara mormor, att resa, tillbringa dagarna med maken, kanske jobba lite om andan faller på, läsa kinesiska och franska, träffa vänner.....
Inser att jag inte kommer att ha brist på sysselsättning.
Att återvända hit till hösten finns redan inplanerat. Då är det kinesiska studier som främst lockar. Men också att fortsätta att upptäcka "Mittens Rike".
Nu har jag fyra dagar kvar här och givetvis kommer jag att fylla dem med trevligheter.





VM i fotboll, från Beijing

    

VM i fotboll har startat. Det märks tydligt överallt här i Peking också, även fast inte Kina har med något lag i tävlingen. Men det har ju inte Sverige heller för den delen.
Här är intresset jättestort och det finns storskärmar uppsatta på många ställen runt om i stan så att många människor lätt ska kunna följa det hela.
Här är varmt så det är helt ljuvligt att tillbringa kvällarna utomhus, vare sig man vill se fotboll eller inte.
Själv är jag lite lagom intresserad och kommer nog att se matcherna från semifinalen och framåt.
Kanske blir det en titt lite nu och då i övrigt också.
Men min sista tid här är inte vikt åt just fotboll och VM ska för övrigt pågå i en månad.
Här börjar matcherna sändas klockan 22, vilket innebär att klockan i Sverige då är 16.
I god tid har människor intagit sina platser för att få bästa möjliga vy över tv skärmarna.


Reklam!!!! Här har Adidas en en hel avdelning!!!!


Storskärm i "The Village", det moderna  shoppingcentrat nära oss, som var färdigbyggt till OS 2008.

Och visst var det som vanligt massor av människor ute i kväll. Några intresserade av fotboll och andra av barlivet....

 


Tur att cyklarna är på hemväg!

Och visst, jag måste väl visa mitt intresse för den ädla sporten. Bör tilläggas att här är det vare sig bråk eller annan oreda på stan när det visas matcher offentligt. Här hejar man uppmuntrande och människor får heja på valfritt lag. Det är själva spelet som är viktigt! 
Det var likadant under OS. Inga bråk eller oroligheter ens när 70.000 personer tog sig ut eller in på en arena.
Kanske kan "fotbollsnationen Sverige" som inte kom till VM och andra så kallade fotbollsnationer lära sig att fotboll är en sport, precis som simning, simhopp eller gymnastik och då behövs inga oroligheter från en missbelåten publik som knappast ens själva har provat på att spela. 


Jag ska nu se slutet av matchen Argentina-Nigeria ( svensk lagkappten, verkar inte hjälpa...)
Ställningen är 1-0 till Argentina.
Undrar i alla fall vilket land som totalt tar hem segern. Vad tror ni?

 

Beijings blomstertid

    
Ja, så var dagen plötsligt här. Skolavslutning med stort S. Blomstertiden har i och för sig varit här sedan i april, men det är alltid ändå något mycket speciellt med en skolavslutning.
För min del blev det den sista, i alla fall som lärare.
Visst var det lite knepigt att hålla tårarna i styr när alla på slutet klämde i med "Den blomstertid". Men vännen i alla väder, Sussie, fanns som en klippa alldeles i närheten.
Skolans idrottshall var även i år fylld av föräldrar, syskon, vänner och släktingar. För visst är det så; det blir liksom ingen riktig sommar innan det har varit skolavslutning.
Så har det varit för mig i 4o år. Undrar just hur det ska bli i fortsättningen.
Kanske kommer jag att slinka in på någon skola bara för att få vara där och sjunga "Den blomstertid".
Inser att det dröjer innan barnbarnet börjar skolan.
Alla skolans elever från de yngsta 2 åringarna till de älsta i skolår 6 gav sin hyllning till sommaren med olika sånginslag. Alla var jätteduktiga!
Och visst svängde det ordentligt när 4-6:an klämde i med "Sommartider". Härligt!!!!


Här är det 1-3:an som framför sin sommar sång. Vilket framträdande!!!! Gissa om jag var en stolt fröken! ( OBS! det är inte jag och Lena som tränat med barnen utan deras jätteduktiga musiklärare Kerstin)


Samling i klassrummet för att önska varandra trevlig sommar.

 
Lycka till från Lena och mig! 

Vi som nu lämnar av till kommande entusiaster bjöd på kaffe och tårta.
Det blev en aning "tårta på tårta" för sedan var det dags för gemensam lunch för ALL PERSONAL.
Kändes bra att få säja "hej då" till alla. Här är det "Dragon boat festival" i nästa vecka och all kinesisk personal är ledig. De kommer åter på torsdag och då finns inte jag på skolan. Lite vemodigt var det, men jag kommer tillbaka. Tror jag har blivit beroende av Beijing och Kina.
Vi promenerade i alla fall bort till restaurang Oasis, 200 m och blev mötta av vänlig personal som visade oss till rätta.
Hög stämning från början; trevlig samvaro, god mat och dryck. Vad kunde jag mer önska mig?


Efterrätten var så fint upplagd och smakade ljuvligt.

Jag höll även ett kort, med tonvikt på kort, ( fyra meningar) tacktal på kinesiska. Kändes härligt att efter en tid här i landet åtminstone kunna säja tack för mig.
Mycket uppskattat av den kinseiska personalen!

        
All personal samlad. Ett glatt gäng!

          
Kinesiska kollegor och jag. Jag kommer att sakna er!!!!


Jag blir under lunchen avtackad av rektor Mona.

Givetvis hann vi denna fredag med en "after work" på Sole Mio. Det kändes helt nödvändigt.
"Absent friends"fanns också med här idag. 
 Extra hälsningar från mig och Bosse till Anna G, Emma, Christina, Karolina, Ninni, Sussie och Iris.


Bosse, jag , Lena, Elisabeth, Therese och Kerstin. ( Mårten var i antågande)

Väl hemma pustade jag och försökte samla ihop mig. Det är ansträngande att bli pensionär. Riktigt rörande...


Fantastiskt, vackra, blommor från eleverna. Visst matchar de min klänning? 

Dagen/aftonen, avslutade maken och jag på en underbar restaurang, Mosto.
Bord ute på uteterrassen med utsikt ner över Nali Patio, en innergård fylld med uteserveringar. 
Nali Patio var färdigbyggd till OS 2008 och är byggd i sydeuropeisk stil. Förutom flera bra restauranger finns mer exklusiva butiker av allehanda slag. 

 
Utsikt ner mot innergården


En mycket god middag blev en värdig avslutning på dagen. Skål, pensionären!

Det blev en lång dags färd mot natt.... Tur att man inte är ung utan har samlat på sig lite krafter!




"Poolside"

    

Näst sista skoldagen före sommarlovet! Eftermiddagen var vikt åt en svalkande stund vid poolen.
Svalt, nåja, omkring 22 grader på morgonen och betydligt svalare än det varit i veckan. Då har utomhustemperaturerna varit upp till 32 grader och solen har stekt ordentligt. Vissa av de heta dagrna har vi också gjort poolbesök, men idag var det lite extra. Det var en mindre klassutflykt och till en större pool än den vi brukar besöka. En bussresa på 15 minuter ingick också.
Men idag var det alltså mulet och realativt svalt. Blött var det också för i natt regnade det.
Både Lena och jag tänkte att var det nu planerat bad efter lunch, så var det.
Endast ett rejält oväder hade kunnat stoppa oss.


Mulet på morgonen och blött.

Och visst blev det bad med mycket skoj, plask och lek. En härlig avslutning på terminens sista arbetsdag.
Föräldrar kom med "härligt fika". Vad säjs om hembakade, varma kanelbullar, kärleksmums, svenska chokladbollar,
( de har kommit hit per flyg med en pappa) vattenmelon och juice?


Här badas och leks det för fullt. Särskilt roligt var det med alla de roliga badleksakerna.Själv var jag endast badvakt idag.

 

Och visst fick vi vuxna också smaka av godsakerna.

 

Så småningom tittade även solen fram och det var en mycket nöjd, mätt och glad skara som återvände till skolan för att plocka med sig sina saker hem och ladda inför morgondagens skolavslutning

För Lena och mig återstod ännu många timmars jobb innan vi kände oss redo för "Den blomstertid" .........

 

 

I väntans tider

    
I väntans tider får bli summeringen av dagen.
Jag vaknade tidigt, försökte somna om.
Inte gick det, trots att jag knep ihop ögonlocken så hårt jag kunde och intalade mig att slappna av och sova.
Vred mig som en mask. Inte blev det bättre av att det var varmt.
Nattemperaturen håller sig utomhus nu på ca 25 grader och varmare är det förstås inomhus, utan a.c. 
Att sätta på ac.n med jämna och ojämna mellanrum under natten har blivit helt automatiserat.
Jag kan knapparna på dosan utan att ens öppna ögonen. Jag sätter på och stänger av i sömnen.
Lika bra att gå upp. Klockan 6.00 satt jag med te och smörgås vid datorn för att se vad som hänt på nyhetsfronten i Sverige och resten av världen.
Vanligtvis är min uppstigningstid 06.30 och jag hinner då skumma nyheterna, läsa mail och ibland besvara några.
Så idag fanns det tid över.
Skolbusse kommer 07.30.
Även skolbussen fick jag vänta på. Inte så att den var sen, snarare så att jag gick ut för tidigt.


Skolbussen skymtas bakom cyklisterna

Varmt var det idag också, redan tidigt på morgonen.
Men visst är det också skönt med värme. Men givetvis i närheten av hav, eller åtminstone en pool.
Ja, i morgon ska jag få tillbringa eftermiddagen vid en pool tillsammans med klassen och Lena. Föräldrarna kommer med avslutningsfika så det ska bli riktigt festligt.
Kanske kan det bli ett dopp för min del också. Men bara om det är minst 23 grader i vattnet........
Jag är lite känslig!

Nu väntar alla skolbarn på sitt efterlängtade sommarlov och jag tror nog att vi också gör det.
Men det är en del som ska ordnas först. Så har det alltid varit denna sista skolvecka.
Så varför ändra på det. Helt onödigt!
bra att hålla traditionerna vid liv.

Idag var det terminens sista skolsamling och mina klart yngre kollegor hade planerat ett litet program. Här skulle det i "Mora Träsk stil" utvärderas vad man lärt sig i skolan.
Bara att följa efter.......
Själv njöt jag av rollen som åskådare. Måste vänja mig.
Idag avtackades också de barn som slutar på skolan.
Några flyttar hem och andra har växt ur skolan och börjar på internationella skolor.
För dem väntar nya utmaningar och upplevelser och jaf tror/vet att de är bra rustade för det.


Vad har vi lärt oss i skolan? Att räcka upp handen, kanske.....Lärare och rektor är goda förebilder och leder övningarna.

För min del väntar nu sängen och i morgon väntar min sista arbetsdag med barnen. 
Nästa vecka är det en del administrativt jobb och att samla ihop mig själv.
Sedan väntar ???? Ja, väldigt mycket!

Cykeltur i värmen

    

Cyklarna är nu i tryggt förvar hos vännen Sussie. Hon ska ta hand om dem och se till att vi åter möts igen på svenska mark.
Det kändes lite vemodigt att lämna dem, men de är i tryggt förvar.
Vi tog god tid på oss under gårdagen för att trampa ut de 25 km till Sussie. Det var +32 då vi gav oss i väg och tur att man är hyfsat väl och värmetränad. En hel del vatten gick åt under vägs.
För att ta det hela med ro så stannade vi för lunch i Lido och var sedan rustade för att cykla de återstående 17 kilometrarna.
Men med bra och omväxlande väg, inga backar och mycket att titta på, så gick det hela nästan som på räls.....

Gott med vatten i värmen

 

Fler som är på väg......

 

Vilken väg ska vi ta här?

 

Omväxlande omgivningar längs vår cykelväg.

 

Cykelturen tog oss omkring 1 1/2 timme, effektiv tid. Då hade vi inte direkt skyndat oss. Utomhustemperaturen inbjöd inte till det.

Väl framme hos Sussie, tyckte vi att huset såg lite öde ut. Jag provade att ringa på hennes mobil, men ingen kontakt. Mobilen verkade avstängd.
Vi tittade in i trädgården och började känna oss en aning osäkra om vi var vi rätt hus. Ringde en kollega och frågade. Han visste inte vilket husnummer vi skulle till. Men löste det hela genom att hans fru ringde Sussie som då fick mobilsignalerna att gå fram och sedan ringde oss.
Mycket riktigt vi var vid fel hus.
Så det kan bli! Men vi var nära, så allt löste sig.
Efter att vi pustat en aning så letade vi reda på en taxi och åkte tillbaka till stan.


Sussie med hundar välkomnade oss.


Cyklarna i tryggt förvar i Sussies trädgård.

 

 

 

Gott och blandat

    
Denna helg har jag njutit extra mycket av det mesta. 
Jag har blivit avtackad och firad på olika sätt och njutit av både det svenska och det kinesiska. Just den blandningen är jag särskilt förtjust i. 
På fredag kvällen hade föräldrarna i ettan, hemma hos ett föräldrapar, ordnat en tack och avskedsfest för mig. Det var verkligen jättetrevligt och det blev en kväll som jag kommer att minnas.
Det blev lite av "sista kvällen med gänget". Gänget, i det här fallet var barnen och föräldrarna i skolår 1. Många skratt och trevligt var det på alla tänkbara sätt. Nu är jag snart pensionär!
Egentligen vet jag inte vad jag tycker om det, men det blir bra..... 

Att sitta ute hela kvällen, tills natten gjorde sig påmind och njuta av trevlig gemenskap, god mat( grillat) och dryck kändes så bra. Även myggorna var med och jag kände att den svenska sommaren hemma också snart gör sig påmind.
Och visst blev jag lite nostalgisk......40 år i lärarjobbet är en lång tid. Men nu är den slut. I princip. 

Nu har jag blivit avfirad två helger i rad! 
Vilka föräldrar och vilka barn! Helt fantastiska!


Barnen serveras nygrillade hamburgare med pommes frites och valfri dryck. Lyckan var total och aptiten mycket god. En stor eloge till kocken/värden och värdinnan. 

Lördagens eftermiddag tillbringade maken och jag på Pärlmarknaden. Glasögon skulle hämtas och vissa inköp skulle göras. Buss dit, mest för känslan av det lokala och taxi hem. ( Det blev bråttom!)
Kvällen var vikt till det mer kinesiska.
Sofia, min fantastiska, kinesiska, lärare hade bjudit oss på middag.
Hon hade valt en av de bästa, kinesiska restaurangena i området som kallas "Ghost Street", alltså längs den västra delen av den stora, långa, gatan Dongzhimen, efter andra Ringvägen.
Längs gatan finns mängder av restauranger i alla prisklasser. Många av dem serverar skaldjur och franför allt kräftor. De kan påminna om de vi äter, men de är kokta i en helt annan lag och är mycket starka i smaken. 


Ghost Street, matgatan, med alla sina vackra lyktor och vars restauranger har bord på trottoaren.
En del sitter också i kö för att få möjlighet att äta just här....Området är mycket populärt!


Här är den restaurang som Sofia tänkt för vår måltid. Den är belägen i en gammal "Beijingfyrkant" med mängder av rum.

Hua Jia Courtyard, vilken upplevelse. Vare sig Bosse eller jag hade varit här och även denna kväll blev väldigt minnesrik. Den gick helt i de kinesiska fotspåren och jag fick träna mig på att prata kinesiska. Visserligen kom det ett antal ord på engelska när de kinesiska inte räckte till, men vad gör väl det.


Bosse, Sofia och jag njuter av tillvaron. Myggorna var med oss även denna kväll.


Kräftor, dumplings, bambuskott och  sparris med biff var några av de rätter vi åt. Allt var jättegott! Och så fint upplagt!

Denna kväll var absolut första gången då jag åt kräftor med pinnar. En upplevelse i sig! Kanske något för oss svenskar att ta efter då det blir dags för kräftor.
Nåja, nu finns det ju kräftor att tillgå hela året, men jag lovar att både pinnarna och plasthanskarna gav en ny dimension åt det hela. Även kräftorna smakade annorlunda. Dessa som vi åt hade en starkare smak och var kokta i en lag där chili och mer asiatiska kryddor än dill var en viktig ingrediens.
Jag tyckte de var jättegoda!


Kräftor kan även ätas med pinnar. De kräftor vi serverades var redan delade, vilket underlättade själva ätandet.
Smaken


Plasthandskar på! Kanske något att ta efter till höstens kräftskivor?

Det har verkligen varit en helg med mycket gott och blandat.

Min "Lilla röda"

    
Nu har jag den i min hand. Min alldeles egna lilla, röda, bok som jag ska fylla med tankar, reseberätelser och minnen.
Så tänker jag i ögonblicket. Men kanske kommer jag bara att ha den som ett minne och en ständig påminnelse om tid i Peking.
Jag såg den första gången hos en vän som fått den i present och tog mod till mig och frågade den person som gjort den om jag också skulle kunna få ett exemplar. Och se det gick alldeles utmärkt!
Många tack!


Dittes lilla, röda.......Visst är den fin?

Till skräddaren

    
Inser att det börjar bli lite bråttom med än det ena och än det andra.
Jag har köpt en del tyger och vill gärna få en del kläder uppsydda. Eftersom jag inte själv ens skulle komma på tanken att sy något, så är det bäst att passa på här.
Har tröttnat på de större skrädderierna som många turister besöker och har nu återgått till en skräddare jag hade den första tiden jag var här. Det är också han som sytt de kläder som jag är mest nöjd med. De som passat bäst och varit mest välsydda!
Han tar inte i så att man drunknar i plaggen eller att det känns som barnstorlek, utan de passar redan vid första provningen.
Han talar dock ingen engelska, men nu när jag kan klara det mest elementära på mandarin så kändes det bara såååå bra.  
Här sker allt fortfarande i mindre skala och han är mycket noga med både mått, modeller och passform. Jag tror han tog 20 mått på mig för att sy en klänning. Och då hade jag ändå en modell med mig.....
Jag kan så här i efterskott tycka att det är synd att jag inte oftare anlitat honom. Men, men...
Nu hade han fått större lokal och det fanns även ett provrum att tillgå. Jag ser med spänning fram emot att om en vecka få hämta mina två klänningar och en tunika. Allt till priset av 340 kr.......Men då hade jag med tyget! Absolut prisvärt!  


Här mäts det noggrant

Nästa anhalt blev skräddare nummer två. Det var en ny bekantskap och som jag blivit rekommenderad. Även han har ett skrädderi i mindre skala.
Han pratade lite engelska, vilket underlättade, men med hjälp av Sofia, min kinesiska lärare, har jag nu tränat på fraser som har med skräddare att göra. Klart meningsfullt!
Här beställde jag två tunikor och en linneklänning.
Även denne man var mycket noggrann av sig. Både här och hos den förre skräddaren sys kläderna i deras ateljé och skickas inte i väg till en "fabrik". Det innebär också att man vet vem som syr och får en direktkontakt.
Det ska bli roligt att jämföra resultaten av dessa båda skräddares arbeten, men jag är verkligen inte orolig.

Passade på att se mig omkring i omgivningarna runt skräddare nummer 2 och gatubilderna är alltid lika faschinerande.
Är det inte en rejält lastad elmoped som kör förbi, så är det skolbarn som sitter ute i den ljumma kvällen med sina läxor. Inser att jag kommer att sakna dessa inslag. Och det ordentligt!




Läxläsning på gång och detta i flera timmar, även för små barn.


Att sitta utomhus på en restaurang och äta middag när det är varmt, känns för oss som en absolut nödvändighet när helst vädret så tillåter. Vilket i praktiken innebär så gott som alltid, från april och framåt. Här har vi ingen balkong, men vi bor å andra sidan "mitt i smeten" och har 100 tals utomhusrestauranger inom gång och cykelavstånd.
(Lunchen äter jag på skolan och gjorde jag inte det skulle den givetvis också intas på en utomhusrestaurang.)
I kväll valde vi en vietnamesisk restaurang, Muse, med väldigt god och "lätt" mat. Precis vad vi önskade i kväll.


Stekt ris, ägg, grönsaker och lite nötkött, samt räkfyllda vietnamesiska vårrullar


Restauranger är det gott om, bostadshus likaså.

I morgon är det fredag=ledig dag.
Mycket står på agendan och det är bara "trevligheter".
Ja, det är svårt att ha något annat här!

Spelkväll

    
Så var det då igen dags för den traditionsenliga spelkvällen hemma hos vännen och kollegan Elisabeth.
Vi var åtta tappra och spelsugna personer som hade en underbart rolig kväll.
Vi spelade "När och fjärran". Elisabeth lottade in oss deltagare i fyra lag och jag och min vapendragare i klassen detta år, Lena, hamnade i samma lag.
Många skratt blev det under kvällen. Och tänk så tokroliga vissa saker kan bli.


Här samlar vi oss för det tankemässigt krävande spelet. Elisabeth, värdinnan, finns längst till höger.


Lite mat, hembeställt från Annie´s, muntrade upp oss ytterligare. Sedan var vi laddade för spel....


Ett frågespel,där man ska besöka olika världsdelar och svara på frågor. För varje rätt svar tilldelas man en viss mängd pengar. Det lag som på slutet samlat ihop mest vinner.

Redan vid spelstarten körde det ihop sig en aning. Det lilla gröna flygplan som vi valt byttes plötsligt ut mot ett gult. Tur var kanske det för vi riktigt flyg fram bland de rätta svaren. Åverens var vi också! Det kan ju underlätta i en frågesport.
Pengarna samlades på hög, på ett ärligt sätt. Min lagkamrat var också så generös mot vårt motståndarlag så att när hon läste deras frågor lyckades hon också få in svaren. Vilket var en konst i sig.
Annat var det när jag läste.......


Koncentrationen är stor runt bordet.

Det kanske är överflödigt att ens nämna att vårt lag vann och med stor marginal!

Tack Elisabeth och alla ni andra för en bra kamp! Att vinna är inte det viktigaste, (nåja) utan att kämpa väl. Och det tycker jag verkligen att alla gjorde.
Sen kan förstås inte ALLA vinna! Men det är en annan historia!

Tack för en jättetrevlig kväll! Och ett särskilt tack till Elisabeth!