Måsunge på balkongen

    
Det är fortfarande varmt och nästan en nödvändighet att ha balkongdörren och flera fönster öppna dygnet runt.
Detta gör också att även måsarnas skrik ibland kan höras mer.
I morse, när jag kom ut på balkongen för att duka till frukost, möttes jag av diverse synliga spår efter måsar.
Eller kanske var det bara en? Helt vitt var det i alla fall på delar av vår trätrall.
Men jag såg inte någon av de vanliga måsarna som brukar sitta på terrassen över oss och glo.
Det är så att uppe på husets tak finns en måsfamilj med ungar och de är stundtals intresserade av allt som vi tar ut på balkongen. Så för att vi inte ska bli av med osthyvlar, bröd eller annat får en av oss sitta ute som "måsvakt".
I och för sig har Bosses bultband försvårat för måsarna att slå sig ner på balkonräcket. Ibland gör de det ändå.
Men jag brukar vara snabb med att fösa iväg dem.


I huset i mitten bor vi, balkongen högst upp till vänster. Måsfamiljen bor snett ovanför.


Måsmamman vilar sig på vårt balkongräcke.

Nåväl, i morse var det alltså vita, tydliga, spår av måsar/mås på balkongen.
Jag ropar på maken som är en sann djurvän och då ser han att det finns en grå måsunge under vårt balkongbord.
Ungen kan inte flyga och på vår balkong får den inte vara kvar. (Jag är inte alltid en sann djurvän.)
Bosse, som är en kreativ peson och som sagt en riktig djurvän, hämtar handskar och på min inrådan en korg.
Han plockar upp den förskrämda måsungen, som måste ha ramlat ner till oss, för den kan inte flyga, lägger den i korgen och tar ner det lilla livet till husets innergård.


Måsungen på väg mot friheten.....

Nu är det bara att hoppas på att mamma mås hittar sin lilla unge.


Karin

Har inte du alltid önskat dig ett husdjur?

Hoppas det blev ett lyckligt slut och att ingen katt tog sig en mås.

Kramar

(Tycker maken är en exemplarisk djurvän!)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: