Prideparaden i Stockholm

    
Jag har i många år varit en trogen åskådare när "Prideparaden" gått genom Stockholm.
I år tog paraden en ny väg. Den startade vid Tanto uppe på Söder, gick Hornsgatan fram, passerade Slussen, Skeppsbron och Kungsträdgården, för att fortsätta längs Strandvägen och till sist nå målet, Sjöhistoriska museét på Djurgården. En sträcka på över en mil att gå, dansa, åka och på olika sätt ta sig fram.
att det varHur många som gick med i paraden vet jag inte i skrivandets stund, men en beräkning som tidningarna har gjort är ca 35-40.000 personer.
Antalet åskådare vågar jag inte ens sia om, men många var det.
Vädergudarna var vänligt inställda, alltså ingetregn. När paraden passerade Slussen, där vi stod på första parkett, tittade solen fram genom igenom de lätta molnen.
Det var hög och glättig stämning stämning i paraden med mycket sång och dans. Detta blandades emellanåt  med mer allvarliga budskap; ingen diskriminering av HBT personer ska få ske. Aldrig någonsin!


Stor publik längs Skeppsbron och Gamla Stan

Bilder från paraden








Artisten "Babsan" hängde på!


Det gjorde även Maria Abrahamsson, ledarskribent för Svenska Dagbladet mellan 1999 och 2009. Nu kandiderar hon i riksdagsvalet, moderaterna, för Stockholms stad. Hon gick i paraden tillsammans med med övriga moderater.

Givetvis var de politiska partierna med. Det är ju val snart!


Lars Ohly och Maria Wetterstrand, tillsammans med dem gick också givetvis Mona Sahlin. ( Fick tyvätt ingen bild)


Här kommer Centerpartiet med Andreas Carlgren i mitten.


Moderaterna med Beatrice Ask justitieminister, Tobias Billström integrationsminister, och Anders Borg finansminister. Steget framför i jeans, Filippa Rheinfeldt.

Jodå, även Folkpartiet var representerat, av Nyamko Saboni, jämställdhetsminister. Hon var för dagen iklädd en "catwomwnkostym" i svart plast, så henne missade jag med kameran. Synd!






Efter paraden promenerade maken och jag hemåt. Det blev vätskepaus på Medborgarplatsen.
Härligt att njuta av mångfaldheten, stan, folklivet och solen.


















Beijingträff i Åhus

    
Ja, jag vet att jag är sen med bilder och lite uppdatering från Beijingträffen i Åhus.
Men nu så!
Det var ett glatt gäng som samlades och det blev många skratt, god mat och dryck, lekar och trevlig samvaro i största allmänhet. Elisabeth förmedlade via ett bildspel på datorn lite av Åhus historia och kultur till oss. Alltid roligt att lära sig lite nytt.
För egen del är jag inte alls särskilt bekant med Skåne, utan får nu på pensionens höst försöka lära känna lanskapet bättre.
Och tid har jag ju och utflykter gillar jag


Värdinnorna; Tessan, Elisabeth och Eva Britt


Samling i det härliga poolhuset; Eva Britt, Karolina, Anna, jag, Marie och Maria.

Ett härligt buffébord dukades upp och och trots ett strilande och ihållande regn kunde vi sitta ute under tak och äta. Stämningen var verkligen på topp!


Nygrillade revbensspjäll, omsorgsfullt tillagade av Roland och Johnny, ( Elisabeths och Eva Britts män)
härliga pajer, gott bröd, ostar, potatisgratäng, sallader, såser och mycket annat gott fanns på buffébordet.


Vi äter med god aptit!

Så småningom blev det dags för lite fysiska övningar. Det behövdes verkligen efter all mat, åtminstone för min del.


Vårt lag, plus Annas fot.  Karolina, Maria, Johnny, Ninni och jag kämpade väl tillsammans. Jag är en aning osäker på om vårt lag vann eller inte. Troligen var båda lagen mycket jämna och fick dela segern. Det kändes så i alla fall.


En gren var att flytta små chokladbönor från en skål till en annan. Här är Maria på G. Hon har här Anna som motståndare.
Denna gren vet jag att vi vann! Ingen tvekan om det!


Elisabeth demonstrerar nästa gren. Här gäller det att fånga upp en liten röd träboll på en platta eller allra helst fånga upp den på en spets.
Svårt, men väldigt roligt!


Koncentrationen hos Maria är stor. Johnny övervakar och söker bästa taktik. Karolina ger goda råd.


Familjen Öhmans innergård.

På gården var det dags för nästa gren; att sparka en fjäderboll eller förflytta den mellan sig med hjälp av händerna. Skratten blev många och jag vet att båda lagen fuskade rätt bra med poängräknandet.


Karolina plockar upp vårt lags fjäderboll ur dammen med hjälp av en håv, Roland övervakar.
(Hoppas att fiskarna i dammen inte blev alltför skrämda. Det var nämligen fler än en fjäderboll som tog sig ett dopp)

Timmen hinner bli sen och mörkret smyger sig på. Vi fortsätter kvällen inomhus; myser, pratar, tar ett glas vin till och bara har det bra.
Än en gång stort tack till Värdinnorna!


Hela gänget samlat! Tack för denna gång!



Öland och vänner, en lisa för själen

    
Att vakna måndag  morgon av att mobilen piper och meddelar att frukosten är serverad känns otroligt lyxigt.
Vyn från altanen på "mitt hus" över den vackra tomten, blicka ner på ett stilla Kalmarsund och känna doften av lavendel slå emot mig gav mig en nästan magisk känsla.


Vy ner mot Kalmarsund, som finns 20 m från tomten


Tre hus finns; det "stora" huset syns till vänster, en rejäl pool i mitten och sedan de två mycket generöst tilltagna gästhusen, med egna kök och badrum.

Innergårdens ytor är satta med klinker, sten eller lagda med trä och det ger en rumskänsla trots att det är utomhus. Det är lätt att röra sig mellan de olika husen.
De flesta väggar i alla hus har stora, glasade fönsterpartier med skjutdörrar, vilket gör att känslan av att befinna sig ute och inne nästan är obefintlig.
Vardagsrummet, liksom altanen utanför belagda med stora, grå, klinkerplattor och det gör att ytorna "flyter ihop".


Det stora huset med sidan mot Kalmarsund är klädd med öländsk kalksten. Även skorstensmuren är murad i kalksten och kalksten finns även i muren som löper längs tomten.


Husets framsida med en av de många uteplatserna. Till vänster den lilla anlagda sandstranden med bekväma solstolar i sten.

Efter en lång och härlig frukost bestämde Ninni och jag oss för att göra en utflykt norrut. Fiskeläget Kårehamn
blev vårt första mål.
En promenad längs stranden, ett par timmar i solen och en sen lunch var alldeles lagom för två damer i sina bästa år på vift. ( Ninni är klart yngre än jag)


Fiskebåtar i Kårehamn


Stranden


Mot Borgholm igen, Ninni vinkar glatt.


Stopp vid båten. Mycket regn hade kommit under hela lördagen, men båten flyter bra....

Jättegod mat lagad av Sven, (Ninnis man, vi var hantlangare) underbara solnegångar, promenader i omgivningarna, cykelturer in till Borgholm, sena kvällar med ett glas vin på altanen, många skratt och väldigt trevligt, blir den korta sammanfattningen av mina härliga dagar på Öland.


Ninni och hunden Pongo på den nybyggda, 180 m långa, bryggan i Köpingsvik


Vy från altanen mot Kalmarsund


Underbar solnedgång


Jag måste också förmedla ett tips till alla husägare med lite större gräsmatta. Nu kan ni "vila er i form" och låta
en liten Robbot sköta gräsklippningen.
Robotten programmeras och går ut och klipper gräs på dagar och tider som bestämts i förväg.
Den backar vid stenar eller ojämnheter.
Tänk, att kunna ha en välansad gräsmatta även om du själv är bortrest.
Robotten kan köpas i olika storlekar beroende på gräsmattans yta.
Ett litet aber kanske; gräset kan inte vara mer än ca. 15-20 cm högt för att den ska orka. Så har man ängar på sina marker så är nog inte Roboten det bästa alternativet.


Roboten i gång.

Dagarna gick fort och det blev bussresa hem. Ninni hade bokat in oss på "Silverpilen" som tog oss från Borgholm till Stockholm på under sju timmar. Då hade vi också ett stopp på 45 minuter söder om Norrköping, Ringarum.
Det var riktigt bekvämt och jag klarade resan utan att må illa. Kanaske berodde det på Ninnis trevliga sällskap?


Mot Stockholm i buss

Ett stort tack till mina gästfria vänner för härliga dagar.
Jag kommer gärna tillbaka!












Åhus till Borgholm

    
Återträffen i Åhus med "gamla" Beijingvänner blev väldigt lyckad. Värdinnorna, Elisabeth (som vi var hos) Tessan och Eva Britt hade ordnat allt, precia ALLT, på ett fantastiskt sätt.
Tusen tack!
Tyvärr kan jag inte lägga in några återträffsbilder förrän i slutet av veckan, eftersom jag har fotona på min dator och de är raderade från kameran....Men en rapport kommer!
(Jag trodde i min enfald att jag skulle kunna komma åt ett trådlöst nätverk här i Borgholm, men jag har ännu inte lyckats.)

Söndagens morgon bjöd på ett lätt duggregn och efter frukost fick jag bilskjuts med Marie till Hässleholm för vidare resa mot Kalmar och senare Borgholm på Öland.
Jag hade planerat att åka buss från Kristianstad till Kalmar, men döm om min förvåning då den var fullbokad. Inga extrabussar här inte!
Övriga gäster skullle tagit en cykeltur i omgivningarna runt Åhus men regnet avskräckte, så det blev sightseeing per bil i stället. Denna missade jag. Men jag fick inse att allt inte kan hinnas med.

I Kalmar möttes jag av vännerna Ninni och Sven för vidare bilfärd mot Borgholm och deras härliga hus strax utanför Borgholm och ett hundratal meter från Kalmarsund.
På vägen stannade vi för en kaffepaus hos "Ida Beata" ett härligt, gammalt torp strax före Borgholm.


Ninni och Sven                Kaffe och chokladtårta, sååå gott!

Regnet höll i sig och Ninni och jag laddade inför aftonens konsert på Borgholms idrottsplats; Lars Winnerbäck.
Vi cyklade in i full regnmundering, inklusive stövlar. Väl framme blev vi avtagna våra paraplyer, kan kanske vara farliga i konsertsammanhang, om man skulle bli för ivrig och börja fäktas med dem.

Ninni blir visiterad


Lars Winnerbäck; ett fantastiskt framträdande inför en entusiastisk publik som sjöng med i alla texter.
Ja, inte vi, för vi hade inte tränat in dem.


Konsert i duggregn, välklädd i "lånta fjädrar".


Mitt hus, under Ölandsvistelsen


Och utsikten mot Kalmarsund

Söndagen blev en lång dags färd mot natt; händelserik och väldigt trevlig

















X 2000 mot Hässleholm

    
Norrköping nästa! Klockan är 10.40 och tåget mot Hässleholm och Malmö gör ett kort stopp.
Jag sitter bekvämt tillbakalutad i 1:a klass med internetuppkopling och njuter av resan. Jag är på väg till Åhus och fest.
I eftermiddag så är det "Beijingåterträff" hemma hos vännen och tidigare kollegan Elisabeth. Hon tillsammans med Tessan och Eva Britt, även de Beijingvänner och tidigare kollegor, har bjudit in till sommarfest.
Det ska verkligen bli roligt att träffas igen och höra hur alla har det.
I Hässleholm, dit jag ankommer klockan 13.30 blir jag upphämtad av Marie som kommer från Dalsland och får åka bil de sista milen.
Jätteroligt, för Marie bor numer i Texas och jag har inte träffat henne på ett par år.


I väntan på Malmötåget, en lite mulen och småkylig lördagmorgon
 
      

Solen lyser fortfarande med sin frånvaro och det gör mig absolut ingenting.
Tiden går fort. Jag skriver, tittar ut över landskapet, hämtar frukt, vatten och kaffe som ingår i min biljett och funderar så smått på lite lunch.( Har med mig pick nick) Kan inte alls påstå att jag är hungrig ännu, men har bara ett par timmar kvar, så jag får väl offra mig. 
Måste tillstå att jag köpte med mig lite smågodis på Centralen och det säkert mättande och varje fall fyllt av onyttiga kalorier. Men, någon gång så....... 

När jag nu har "gratis" internet på tåget ska jag passa på att läsa nyheterna och skriva de där mailen som bara väntar på att bli skrivna.

I morgon reser jag vidare från Åhus mot Öland och vänner i Borgholm. Då blir det buss som gäller.

Picknick vid Stockholms inlopp

    
Dagen bjöd på lika fint väder som vanligt; strålande sol och +25 grader.  Här i Stockholm har vädergudarna visat sig från sina bästa sidor sedan vi kom hem från Kina, den 18 juni.
(Jag kan förstå att bönder och andra med odlingsmarker inte är lika förtjusta....)
Dagen var som gjord för en picknick vid havet.
Jag mötte min goda vän Eva vid Slussen och efter att ha inandlat lite bröd, tomater, avokado och jordnötter så satte vi oss på bussen ut till Nacka Strand. Bara 10 minuter med buss från stan så kan man få lite "saltsjökänsla".
Och det var vad vi ville ha idag.
Här ute vid Nacka Strand tillbringar många dagarna med att dra strömming och någon brist på fisken var det inte.
Själv är jag ingen fiskälskare, men att titta på fångsten är roligt.




Mängder av strömming. Folk kommer hit från hela Stockholmsområdet för att dra upp den eftertraktade fisken

Vi hittade en lugn gräsplätt vid vattenbrynet och slog oss ner.
Gräs och gräs, det var gulbrunt, stickigt och strävt. Men utsikten mot Djurgården, fritidsbåtar, Waxholmsbåtar och känslan av lite innerskärgård kändes behaglig. Vi kunde bortse från gräsets stickighet....


Kaknästornet och Djurgården i bakgrunden

Timmarna förflöt och en sen picknicklunch smakade perfekt.


Eva förbereder lunchen

Efter flera timmar med skärgårdskänsla på nära håll hemifrån, sol och trevlig samvaro, blev det en busstur tillbaka till stan igen.











Måsunge på balkongen

    
Det är fortfarande varmt och nästan en nödvändighet att ha balkongdörren och flera fönster öppna dygnet runt.
Detta gör också att även måsarnas skrik ibland kan höras mer.
I morse, när jag kom ut på balkongen för att duka till frukost, möttes jag av diverse synliga spår efter måsar.
Eller kanske var det bara en? Helt vitt var det i alla fall på delar av vår trätrall.
Men jag såg inte någon av de vanliga måsarna som brukar sitta på terrassen över oss och glo.
Det är så att uppe på husets tak finns en måsfamilj med ungar och de är stundtals intresserade av allt som vi tar ut på balkongen. Så för att vi inte ska bli av med osthyvlar, bröd eller annat får en av oss sitta ute som "måsvakt".
I och för sig har Bosses bultband försvårat för måsarna att slå sig ner på balkonräcket. Ibland gör de det ändå.
Men jag brukar vara snabb med att fösa iväg dem.


I huset i mitten bor vi, balkongen högst upp till vänster. Måsfamiljen bor snett ovanför.


Måsmamman vilar sig på vårt balkongräcke.

Nåväl, i morse var det alltså vita, tydliga, spår av måsar/mås på balkongen.
Jag ropar på maken som är en sann djurvän och då ser han att det finns en grå måsunge under vårt balkongbord.
Ungen kan inte flyga och på vår balkong får den inte vara kvar. (Jag är inte alltid en sann djurvän.)
Bosse, som är en kreativ peson och som sagt en riktig djurvän, hämtar handskar och på min inrådan en korg.
Han plockar upp den förskrämda måsungen, som måste ha ramlat ner till oss, för den kan inte flyga, lägger den i korgen och tar ner det lilla livet till husets innergård.


Måsungen på väg mot friheten.....

Nu är det bara att hoppas på att mamma mås hittar sin lilla unge.


"Hälsans stig"

    
Det vill till att röra på sig trots varma och soliga dagar. Alldeles utanför vårt hus kan vi påbörja en riktig hälsovandring runt Södermalm. Sträckan är ca. en mil och det går att promenera längs vattnet i stort sett hela vägen.
Största delen är också fri från bilar.


Den röda, streckade linjen, är "Hälsans stig". Vi börjar gå längst söderut på kartan, på kajen vid vårt hus och vandrar sedan i vänstervarv.

Längs hela Årstaviken, denna del av Mälaren heter så, har Stockholm stad gjort i ordning bryggor och pontoner för att alla ska ha tillgång att komma ner till vattnet.
Längs Årstaviken finns också flera gamla koloniområden där människor verkligen lägger stor vikt vid sina blomsterodlingar.






Även de små broarna har prytts med vackra blommmor.

Borta i Tantoområdet finns nu en anlagd badplats. Människor har badat här i många år, men vattnets kvalité har  inte varit så bra.
I år har vattenkvalitén förbättrats och det är nu ett officiellt bad med en ditlagd sandstrand. Mycket populärt med ännu ett bad mitt inne i stan.


Trångt om saligheten!

Vi vandrar vidare och kommer till den rofyllda Pålsundskanalen. Många båtar ligger vid bryggorna här inne i Mälaren trots att det är mitt i semestertider.


Pålsundskanalen

Snart är vi ute vid Söder Mälarstrand. Här längs kajen finns båtar där det bor människor under hela året. Här finns också båtar som är vandrarhem och båtar som har serveringar ombord.




Stockholms stadshus och bakom det syns höghusen vid Hötorget.

Snart närmar vi oss Slussen, Karl Johanslussen, där kan mindre fritidsbåtar slussa mellan Mälaren och Saltsjön eller tvärt om.
Det är så att Mälarens vatten har ett högre vattenstånd än Östersjön så därför behövs slussarna.
Alla större båtar, både fritidsbåtar och yrkestrafik, som vill ta sig mellan Mälaren och Saltsjön måste slussa i Hammarbyslussen, hemma hos oss.


Från Slussen mot Gamla Stan.

Efter yttrerligare några kilometers promenad längs vattnet, är vi hemma igen på kajen, där vår hälsovandring startade.


Kajen utanför vårt hus. På andra sidan kanalen, Hammarbykanalen, syns delar av Hammarby Sjöstad.
(Utsikt från vår balkong)











Till havs

    
Jag nästan studsar upp när klockan ringer redan 06.15 fredag morgon. Jag ska med den tidiga morgonbåten till Åland, Mariehamn. Båten fortsätter sedan vidare mot Åbo.
En rask promenad längs kajen tar mig på 30 minuter ner till Vikingterminalen och den milt sagt långa incheckningskön.
Det var alltså fler än jag som tänk sig en Ålandstur för 19 kr. Priset är tur och retur!
Båten, Iabella, är stor så det märks inte att passagerarantalet också är det. Båten ska
Jag börjar med att inta en lyxig frukost i restaurang "Food Garden". Fönsterbord, ett glas champagne, (jag fick två..) kallskuret med italiensk touch, gott bröd och mängder av frukt och grönsaker. Bara att njuta! Härlig början på dagen!
Fortsättningen på resan till Mariehamn, i solen på akterdäck, blev lika njutbar.


Evert Taubs omsjugna Furusund;


Ut mot Ålands Hav




Mariehamn närmar sig efter fem och en halv timma till sjöss och Kobba Klintar är ett klart kännetecken.
I bakgrunden kommer båten Amorella från Åbo, den båt jag ska med tillbaka till Stockholm.

Just här i havet utanför Kobba Klintar hittades häromdagen champagne som tros vara från 1780 talet.
"Den åländske dykaren Christian Ekström hittade ett vrak som låg på 55 meters djup. Han fick höra talas om vraket av en lokal fiskare, men tyckte att fartyget som fanns på  detta var för litet för att det skulle vara värt risken att dyka så djupt.
Men tankarna på fartyget fanns kvar och till sist blev det av att tillsammans med det svensk-åländska teamet dyka ner. En flaska, utav totalt ca. 50 plockades upp.
Givetvis öppnades flaska för att se om champagnen från 1780 talet sfortfarande skulle vara drickbar. Och det var den! Alldeles perfekt enligt de som provsmakade!
Vinkännaren Carl Jan Granqvist säjer;
"Champagnen hade legat på havets botten där det ständigt är fyra grader och absolut mörkt. En atmosfär inne i flaskan som är oförändrad och en atmosfär utanför som håller kvar trycket och blockerar att saltet kan komma in. Det är bara mousserande drycker som går att förvara i bräckt vatten."
Vinkännaren Richard Julin tror att champagnen, av korken att döma, är av märket Veuve Clicquot.
Om champagnen är så gammal som man tror och fullständigt drickbar så är fyndet unikt och mycket värdefullt.
Kanske kan en endaste flaska vara värd en halv miljon kronor.
Och det lär finnas 30 flaskor kvar på botten. Men vem champagnen kommer att tillhöra, det vet man inte ännu.
Troligen inte de som hittade den i alla fall.
Spännande att se hur det går.


Hemvändande båt

I Mariehamn bytte jag båt även Bosse kom på.
Efter en trevlig, sen, lunch tillbringade vi resten av eftermiddagen på akterdäck.
Mycket sol blev det och mitt ansikte påminde om en tvättbjörns. (Jag var alldeles vit under ögonen, hade haft solglasögon på hela dagen.)
Frisk sjöluft, skärgård, hav och sol i 11 timmar; vilken härlig semesterdag!

 
Bosse och jag njuter på akterdäck  

Södertälje nästa....

    
Idag var jag på besök i Södertälje, en stad med 80 000 invånare och ca. 3 mil från Stockholm. Tyvärr måste jag erkänna att jag tidigare endast varit i Södertälje korta stunder och främst på genomresa. E 4an går passerar de yttre delarna av stan och där har jag åkt 100 tals gånger.
Visserligen har jag besökt badet Sydpoolen några gånger och "Tom Tits" ett vetenskapligt museum för barn. Men mer har det inte blivit.
Några ursäkter för det har jag inte.
Men idag blev det i alla fall en  närmare titt på delar av stan.
En av mina "kinavänner," som bor i Södertälje hade bjudit dit mig och efter en halvtimmes resa med pendeltåget steg jag av i Östertälje ( en station heter så) och möttes där av Annmari. Det blev ett kärt återseende.
Denna del av Södertälje känns som "lite på landet". Det finns många äldre hus, stora trädgårdar, rönområden och en bäck flyter längs med vägen. Fåglarna sjunger och det är alldeles stilla.
Annmari och hennes familj bor i ett älder hus, byggt i början av 1900 talet och omgivet av en stor trädgård där det finns mängder av blommor och allehanda odlingar.
Trädgården och allt som hör dit är ett av Annmaris största nöjen.


Redan vid entrén fanns dessa kinesiska figurer. Så vackra!


Annmari på en av uteplatserna


Det härliga växthuset!

Vi åt en jättegod lunch ute i trädgårdens skuggiga del och hann prata om allt som hänt sedan vi sågs i Beijing i mars månad.
Sedan blev det dags för en promenad i Södertäljes omgivningar, så att jag skulle få se lära mig något om staden.
Annmari som är uppvuxen här, var en alldeles utmärkt guide och berättade massor, så att jag kunde få lära mig ett och annat. Väldigt trevligt och roligt.


Utsikt in mot stan med Södertälje kanal emellan.


Slussar finns det här också.

Fram på kvällskvisten var det dags för mig att åka mot Stockholm igen.
Och jag är helt övertygad om att jag kommer att ta flera turer till Södertälje och se mer av stan.
Tack Annmari för en underbar dag!

Hela morgondagen kommer jag att tillbringa till sjöss. Jag ska åka redan klockan 07.45 med båt från Stockholm till Mariehamn, Åbobåten. (Resan över tar ca. fem timmar)
Det får bli frukost på däck! Inser att jag måste gå hemifrån redan före 07. Men det får gå!
I Mariehamn byter jag båt och går över till båten som kommer från Åbo och åker tillbaka till Stockholm igen. Och i Mariehamn kommer Bosse på båten, så då får vi en tillbakaresa tillsammans. Jättetrevligt!
Det ska bli sol och jag gillar ju havet, om det inte blåser förstås.
Ska medföra en solmadrass så jag kan placera mig varhelst jag vill och bara njuta av Stockholms skärgård och Ålands Hav.
Så i morgon kväll, efter 11 timmar till sjöss är jag nog mätt på hav och skärgård för ett tag. Åtminstone någon dag....

Denna heldag med båt kostar endast 19kr! Klart prisvärt!



Thailandskänsla

    
Vi bor vid vattnet, tyvärr finns ingen sandstrand just utanför huset. Men se, bara ett par hundra meter bort längs kajen går det att hitta en strand, om än väldigt liten.
För där ligger restaurang Thaiboat, ett litet stycke Thailand i miniatyr. Här kan man sitta i den kritvita sanden, luta sig tillbaka, blunda och bara njuta.
Jag är liksom lite svag just för vita sandstränder och helst vill jag dessutom ha ett kristallklart, varmt, hav att bada i. Men man kan inte få allt.....


Thaiboat, den  bruna båten i bakgrunden med mast och pontonen bredvid.

Här går det lätt att fördriva ett par timmar på eftermiddagen, i en solstol på sanden, höra vattnet klucka och se en och annan palm.


Lite av stranden


Något gott att dricka


Moster Helen myser med Max


Och jag också

Kvick utflykt

    
Fortfarande mycket varmt och sol här i Stockholmsområdet. Efter en vilodag hemma i måndags så blev det i går en utflykt till vänners sommarhus i Kvicksund tillsammmans med Liv (min dotte) och Max, mitt barnbarn.
Först blev det ett stopp i Uppsala. Max skulle på 6 månaders kontroll och det var roligt att få gå med dit.
Även vi har komstaterat att både blivit längre och tyngre. Nu vid 6 månader var han 64 cm ( 47 cm då han föddes) och vikten var 6140g. Födelsevikten var 2400g, så visst har han blivit stor! Nåja, allt är relativt! Men en pigg gosse är det!
Sedan bar det av mot Kvicksund som ligger vid Mälaren mellan Eskilstuna och Västerås.
För att verkligen hitta dit från Västeråshållet hade jag tryckt ut vå vägbeskrivningar, en från ENIRO och en från Hitta.se.
Jag tillhör väl en av de få som inte har GPS vare sig i bilen eller telefonen, åtminstone för närvarande.
Hur som helst stod det i båda vägbeskrivningarna att man skulle följa väg 55 mot Norrköping. Ingenstans stod det att man skulle åka via Västerås. En avfart ledde mot Norrköping före Västerås, så vi blev en aning tveksamma. Men sedan följde vi vår inbyggda radar och fortsatte mot västerås för att långt senare ta av mot Norrköping.
Kanske kan det vara ett framtida extraknäck att jobba med utförliga vägbeskrivningar?
Fram kom vi i alla fall. men inte berodde det på mina uttryckta vägbeskrivningar inte!!


Vännerna och sommarhuset i Kvicksund mötte oss med stor blomprakt och fantastisk sommarvärme.

I huset fanns förutom vännerna Vivi och Ubbe också hundarna Märta och Elvis, samt deras tre små, små, hundvalpar, samt  katten Tiffany.


Hundmamman Märta med sina små jättesöta valpar.

Detta var första gången Vivi och Ubbe träffade Max och mötet blev till glädje för oss alla.


Vivi med en glad Max


Hunden Elvis vill också vara med på bild.

Mälaren ligger bara ett stenkast från huset så givetvis blev det en tur ner för att bada.
Nåja, för min del räckte det med att gå i till vaderna. Max tyckte occkså att det var lite kallt i vattnet så vi ägnade oss åt att se oss omkring när de andra badade.




Max provar på båtlivet


Max med sin mamma


Kyckling, grönsakspaj, fransk potatissallad och en blandad sallad. Så gott och riktig sommarmat för mig.

Vi åt en härlig måltid tillsammans och njöt till fullo av dagen. Fram på kvällskvisten körde vi mot Stockholm igen.
Härligt att så mycket kan hända på en och samma dag och tursamt nog stannade Liv och Max kvar i Stockholm hos oss.







Nya äventyr i Stockholm

    
Idag var jag för första gången på besök hos Helen, min ena dotter, som numer bor i Nacka Strand.
En alldeles underbar dag, varmt så svetten höll på att rinna uppåt och väldans mycket sol.
Som gjort för några timmar vid vattnet och lite skärgårdskänsla.
Jag bytte min egen närmiljö vid vattnet mot Helens och jag måste tillstå att utsikten var klart bättre hemma hos henne. Jag blev riktigt avundsjuk!


Utsikt från Helens balkong; stora farleden in till Stockholm går utanför och tvärs över vattnet skymtar Lidingö.

En liten nackdel, om det nu är någon, är väl att man inte direkt har promenadavstånd från Nacka Strand in till stan, men med buss eller båt  tar det å andra sidan bara 15 minuter till Slussen och Gamla Stan. Absolut överkomligt!
Det tar faktiskt anigen längre tid att gå från oss och dit...

Idag tog jag buss ut. Måste se hur det fungerade.
Alldeles utmärkt, men varmt förstås. Men här ute blåste en frisk bris och Helen och jag började med att gå en promenad längs vattnet. Helt ljuvligt och motion fick vi på köpet.
Upptäckte att många människor tagit sig hit ut för att njuta av denna härliga julisöndag. Många hade med egna solstolar, andra satt på bryggorna eller på någon av de många bänkar som fanns utsatta längs hela strandpromenaden.
Tänk att jag missat detta tidigare.
Då har jag bara tagit båten ut för att äta på restaurang J:s och sedan tagit båten tillbaka till stan.
När jag åkte till Fjäderholmarna har båten stannat till vid Nacka Strand, men området är faktiskt mer än bara en brygga. Det lärde jag mig idag.
Hit kommer jag att åka fler gånger, även om jag inte ska hälsa på Helen.


Restaurang J:s alldeles vid vattnet var helt fullsatt vid lunchtid.


Utsikt mot Djurgården och Blockhusudden


Fjäderholmarna i bakgrunden och Stockholmsbåten på väg in mot Nacka Strand

Efter promenaden bjöd Helen mig på en härlig lunch på balkongen och vi njöt av både mat, att träffas och fantastisk utsikt.


Lunch beståendes av sallad med diverse godsaker; morötter, champinjoner, skinka, tomater, avokado och majs.
Helen hade bakat det goda brödet med fyllning av soltorkade tomater, jättegott.


Mitt i lunchen, sen sådan, Birka Paradise från Åland, är på väg in mot Stockholm.

Det blev buss tillbaka in till stan och på mindre än 30 minuter var jag hemma igen.
Några timmar på balkongen med dagstidningar och utsikt över båtlivet nedanför oss i Hammarbykanalen så kan jag bara än en gång konstatera att Stockholm är fantastiskt.
Beijing har fått viss konkurrens, men städerna tävlar i olika grenar.....

I kväll blir det till att sitta på balkongen och titta på finalen i Fotbolls VM, Holland mot Spanien.
Sådana här fina dagar och kvällar går jag inte in förrän efter midnatt.

Bosse åkte i morse åkt  Lappo, "sin ö" långt ute i den åländska skärgården.
Långt gräs och lite annat huspyssel väntar på honom, men kanske hinner han också med lite fotboll i kväll.
Gräset kan ju vänta tills i morgon!

Och jag fortsätter att ta dagarna som de kommer.....










Minisemester till Riga

    
I onsdags kväll åkte maken och jag till Riga. Att fartyget, Silja Festival, vare sig var av det senaste snittet eller det mest bekväma visste vi. A-hytt med fönster var beställd och det fick vi också. Helt acceptabel!
Vi hade sett fram emot att under kvällen njuta av både en god middag och att se Stockholms skärgård passera från en plats i lä på akterdäck.
Lä hittade vi efter visst sökande. Maten blev det tyvärr sämre med......
Vi hade planerat att äta i à la carte matsalen och tyckte inte att det kändes som om vi behövde ha någon brådska dit.
Vi njöt av skärgården och kände framemot 19 tiden att det kanske var dags för en bit mat. Då skulle vi lagom se Stockholms fantastiskt, vackra, ytterskärgård från en bekväm däcksplats senare.
Men ack, vad vi bedrog oss. Inte gick det att äta i à la cartematsalen när man ville. Nej då, här var det bestämda tider som gällde.
Klockan 20.00kunde vi få äta. Bäst att påpeka att det fanns gott om lediga bord; närmare bestämt ett 30 tal....
Men äta fick vi inte!
Av hovmästaren fick jag ingen förklaring till detta fenomen utan stegade ner till infodisken för att få ett godtagbart svar.
Det fick jag inte!
Det blir att tillskriva Silja Tallink och jag ser fram emot en godtagbar förklaring.
Att smörgåsbord serveras på bestämda tider, det kan jag utan vidare förstå. Men att det i en nästan tom à la carte restaurang inte ska gå att få mat. det kan jag inte alls förstå.
Resultatet blev att vi slog runt på en halvtaskig räksmörgås med ett glas vitt vin därtill.
Allt kan inte bli som jag tänkt mig.
Men skärgården blev det och Riga likaså.


Vi passerar Sandhamn i Stockholms ytterskärgård


Bedårande vackert, nästan så att matsituationen glömdes....


En magisk kväll och endast ett kryssningsfartyg framför oss


På väg mot öppet hav, Stockholms ytterskärgård och det är kav lugnt. Så vackert och rofyllt!

Solen lyste inte från en klarblå himmel på onsdagens morgon då vi anlände till Riga. Men det var varmt och växlande molnighet, en dag som gjord för att till fots upptäcka Riga.
Någon stärkande frukost blev det inte. Om man inte ville ha en stor frukostbuffé så var det illa ställt med fina smörgåsar till morgonkaffet.
Maken gjorde ett tappert försök att hitta frasiga frukostfrallor, men vad som gick att få fram var en seg, torr, baguette med sorgsen sallad, ost och skinka på. Den var absolut inte tillverkad denna morgon!
Men kaffet var bra!
I varje fall var vi laddade för Riga och tänkte att det fick bli en rejäl lunch senare på dagen. ( Det blev det också och den var utsökt.)


Rigas gamla rådhus


Rådhustorget


Rigas gamla stad


Mysiga, smala, gator med restauranger och försäljare som säljer hemgjorda produkter av allehanda slag


Utanför saluhallarna, jättefina grönsaker och bär till för oss mycket förmånliga priser


Vackra blommor i mängder


Jag ville ta med många buketter hem



Väldigt god och rejäl lunch, bäst att passa på....

En dag går så fort och vid 17 tiden var vi tillbaka vid färjeterminalen igen, efter en jättemysi dag i Riga.


Silja Festival väntar på oss vid kajen

Tanken på att få någon gourmetmiddag ombord vid den tidpunkt vi ville hade vi inte ens tänkt oss.
Vi var inställda på en kvällssmörgås och det gick bra det också.
Nu visste vi bättre, så våra förväntningar vad gällde maten var lågt ställda.....Lika bra det!
Vi njöt i stället av en fantastisk solnedgång och kunde skratta åt hela matsituationen.
Ett gott skratt förlänger livet!
Men vi åker gärna tillbaka till Riga och då tar vi nog med oss mat.




Riga nästa

    
Eter att ha ordnat en del praktiska göromål hemma i lägenheten, så blir det i kväll en liten avstickare österut, närmare bestämt till Riga. Vi bestämde oss idag vid lunchtid.
Så i kväll njuter maken och jag av Stockholms vackra skärgård, god mat och dryck och morgondagen tillbringar vi i Riga.
Jag har varit där en gång tidigare, då i höstrusket och ser nu fram emot att få möta ett soligt Riga som visar sig från sin bästa sida.
På torsdag morgon är vi åter i Stockholm. En kort resa, men just nu alldeles lagom.
Det  känns så behagligt att bara ta dagen som den kommer och inte ha någon långsiktig planering.
Jag är pensionär och tränar för fullt på att göra så lite som möjligt. Nåja, en sanning med viss modifikation.
Återkommer med en Rigarapport på torsdag!

Ser fram emot att njuta av hav och vatten påakterdäck och kanske en solnedgång också.









Dop i Uppsala

    
Idag, den 4 juli, döptes lilla Max i Uppsala domkyrka. En underbar sommardag, snudd på värmerekord och en sole som strålar i kapp med Max. Kan det bli bättre?
En helt bedårande lite gosse som hela dagen var på ett strålande gott humör.


Max på väg till kyrkan. Dopklänningen kommer på senare.


Uppsala domkyrka


Längst fram i kyrka och till vänster finns ett litet kapell och där ägde dopet rum.


Liv blir tillfrågad av prästen om vilka namn de valt; Maximilliam, Allan, Axl och här blir Max döpt.


Helen, (fadder) Max, Johan, (Max pappa) Liv, prästen och Joel(fadder och Johans bror)


Leende mörkbruna ögon......

Efter dopet samlades vi alla som var med hemma hos Johans föräldrar. Vi skålade i champagne för Max och alla önskade honom lycka till i världen.
Goda pajer, bröd, smörgåstårtor, vin, kaffe och en Maxtårta smakade väldigt gott.
Jag och Liv hade gjort var sin smörgåstårta och detta recept har varit med sedan 1981 då Liv och Helen döptes.
En klar tradition!
Men nu är ju inte alla så förtjusta i smörgåstårtor, så pajerna som Johans mamma bakat blev ett omtyckt tillskott. Helens bröd gick också åt som smör i solsken. Men det var varmt också!


En underbart god "Maxtårta". (Fotot är från hans semester på Kos för några veckor sedan)

Max var på sitt soligaste humör och lyftes runt bland alla gäster. Alla ville givetvis hålla i hedersgästen.


Max hos sin morfars mor, alltså Liv och Helens farmor. Båda ser nöjda ut!


De mycket goda vännerna, Gunilla och John, leker med Max.


Max vandrar vidare till Bosse.

Det är påfrestande med dop och att vara i farten hela dagen. En liten matpaus är aldrig fel.


"Undrar om det är fotboll på tv i kväll?"

Sedan så vill jag så här mot slutet av denna dopdag också ägna min pappa och Liv och Helens morfar, Allan, en extra tanke. Max har ju fått ett av sina namn efter honom.
Han finns inte längre, utan dog i december 2005 av alzheimer men var ändå med oss idag, i våra tankar.













Skärgårdskänsla på hemmaplan

    
Vi bor precis vid vattnet och det märks på många olika sätt. Just nu är det måsarna som gör sig påminda. Och det ständigt!
Uppe på taket till vårt hus, alltså två trappor ovanför vår lägenhet, har ett måspar lagt ägg och av dessa har det blivit ungar.
Jag tror inte de är flygfärdiga ännu och åtminstone mamma mås vaktar på sina ungar.
Vi å andra sidan får vakta vår balkong. Balkongen med sitt räcke har utgjort en utmärkt plats för mamma mås att vila sig på och kolla läget. Det har också inneburit att, i samband med måltider som vi gärna vill inta på balkongen, att någon av oss måste vra där och "passa". Annars finns det ingen mat kvar. Måsarna är hungriga.


Mamma mås sitter gärna på vårt balkongräcke

Bosse kom på att det kanske skulle förvilla mamma och pappa mås en aning om vi satte upp lite måsskydd.
Kanske går det att söka patent?
Så här blev det och måsfamiljen är klart förvirrade.


Buntbanden utgör ett utmärkt skydd mot måsarnas intrång på balkongräcket. Här har inte suttit en mås sedan de kom upp för ett par dagar sedan.


Nu sitter måsarna på altanen en trappa upp, hos grannarna


Maten får vara i fred tack vare Bosses uppfinning

Nu är det semestertider även för en nybliven pensionär. Att sitta på balkongen, sola och spana på alla fina båtar ger en känsla av skärgård. Det gillar jag!
Balkongen är nu  nästan klar för sommaren.
Jag har köpt växter och tror inte att så många fler blommor får plats. Vi måste sitta också!
Jag har nämligen inhandlat två, mycket, bekväma, solstolar till oss. Dessa tar plats! Särskilt uppfällda!
Dessutom finns ett runt bord och två mindre korgstolar redan på plats.
Balkongen är inte särskilt stor; 240 cm x240 cm så utrymmet är helt klart begränsat.


Bord, blommor och uppfällda solstolar. Man kan tänka sig hur det ser ut med solstolarna uppfällda...Trångt, men mysigt!

Båtar det gillar jag. Så här serr det ut alldeles i närheten. Bad och solbryggor finns det också. Bara att njuta av den svenska sommaren när den är som bäst.
Men badar, det gör jag inte. Vattnet är alldeles för kallt. Vid min mogna ålder badar jag inte i ett vatten som håller minst 23 grader. Om jag inte faller i förstås.....


"Stan är full av vatten"





Nu har det hänt!

    
Nu har jag i alla fall bytt namn på bloggen och namnet är inte längre missvisande. Ja, inte blev det någon större förändring av namnet, men jag har inte, trots råd, hittat någon rubrik jag helt kan förlika mig med. "Mitt i" tror jag blir bra tills vidare. Just nu känns det som om jag är mitt uppe i allt. Och jag stormtrivs med det.
Jag växlar mellan att ordna om här hemma och att träffa vänner. Men det finns ju inga motsatsförhållanden. Det ena utesluter inte det andra....

I går var jag, tillsammans med två "gamla vänner" hembjuden på "damlunch" i Sollentuna, till en av mina älsta vänner, Inger.
Så härligt, timmarna bara rann i väg. Tänk, det kändes inte alls som om vi inte setts på ett halvår. Det var bara att fortsätta där vi slutade. Det är vänskap det!


Inger, (värdinnan) Anita och Gullvi, tre vänner och "gamla kollegor"


Saftig rostbiff, fylld smördegsbakelse, sallad och ett gott, rött, vin därtill smakade fantasiskt gott

Liksom en underbar jordgubbstårta till kaffet...






Det blev verkligen en lång lunch och jättetrevlig samvaro. Insåg på nytt hur mycket jag saknat mina vänner här hemma. ( Trots alla nya vänner i Beijing)

Ja, inte var möten med vänner klart med detta.
En av mina "gamla," men unga vänner från Beijing, Karolina, som i höst flyttar till Moskva och ska förestå förskolan på Svenska Skolan där väntade på mig.
Det är alltid så upplyftande och roligt att umgås med Karolina. Jag tar de chanser jag kan att få träffa henne.
Även om vi inte setts på nästan ett år, så är det bara att ta upp tråden och fortsätta .... Viss är det en härlig känsla.
Vi åt en bit mat tillsammans i Gamla Stan och hann prata om "allt och inget".
Jag verkligen önskar Karolina och Christian lycka till i Moskva och har givetvis bokat in ett besök under våren 2011. Jag har inte varit i Moskva så det ska verkligen bli spännande.
Trots vår åldersskillnad, jag är ungefär 30 år äldre, kan jag lära mig så mycket genom att umgås med Karolina.
Det är alltid bra att få lite nya perspetiv på tillvaron och livet.


Karolina, Gamla Stan i bakgrunden

Sakta vi gå genom stan och tänk vad man hinner prata då......


Stortorget


Prästgatan i Gamla Stan


Hemma;en trogen besökare. En måsmamma som har sina ungar på hustaket