Vilken underbar dag!!!!

    
Strålande sol, en hel dags skidåkning med vänner i Nanshan. Kan det bli bättre?
Att åka skidor är bland det allra bästa jag vet. Men under min tid här i Beijing så kan jag lugnt påstå att tillfällena varit begränsade. Jag har nog åkt ett par tre gånger/år här och njutit var gång.
I morse kom vi i väg redan 07.30 med vår abbonnerade buss och vid nio var vi i Nanshan.
Efter vissa mindre besvär fick hela gänget både liftkort, skidor, stavar och pjäxor.
Eftresom längden på skidor går efter fotstorlek så fick jag som vanligt byta mina skidor ett par gånger. Jag vill inte ha skidor som är för korta. Till sist fick jag ett par som var acceptabla, men stavarna var på tok för korta. Dessa bytte jag i samband med lunchen. Insåg att det var det mest taktiska.
En fantastiskt, härlig, dag blev det med mycket skidåkning, umgänge, skratt och god mat.
När vi åkte hem igen vid 16 tiden kunde jag konstatera att "än håller tanten för rejäl skidåkning". Nåja, backarna är inte av den längre eller brantare sorten.
Men helt perfekta för en underbar dag med skidåkning här i trakten.
Undrar om jag får träningsvärk i morgon??? Inget att fundera över nu. Antar att det kommer att märkas! 
Lite bilder från dagen.


Nypistad backe! Härligt att vara först! (Måste berätta att det är konstsnö)


Snö finnsi backarna, men runt om är det barmark. Här gläds Mona åt skidåkningen.


Tidigt på förmiddagen och nästan tomt på folk i backen. Här kommer jag!


Det fylldes snabbt på i liftköerna. Men vi hann många åk fram till lunch.


Stora delar av gänget samlat till gemensam lunch. Här avnjöt vi både medhavd matsäck samt härliga grillspett.


Här grillas det! Ett spett med kyckling och sparris för 3 sek, inte dumt. Och väldigt gott!


Vi njuter i solen; Mona, Tessan, Mårten och jag.

Efter vår lunch blev det en hel del åkning. Många åt sin lunch då och det var inte så långa liftköer.
Men efter ytterligare ett par timmars åkning blev det dags för nästa rast. Gemensam träffpunkt på den soliga terrassen.




Nästan som i Alperna....


Jenny, vän och kollega, bjuder på hembakade bullar. Bara att välja, kanel eller mandelmassa. Jenny kan mycket  och på att baka är hon fantastisk! Tusen tack!!!

Visst orkade jag och fler med mig med mer skidåkning efter denna paus. Längre köer till liftarna var det, men med viss uppövad teknik så gick det förhållandevis bra att "hålla sin plats i liftkön". Kineserna är också duktiga på detta moment!



All utrustning inlämnad  och dags att bege sig till bussen. Kunde tillsammans med Jenny och Jasper konstatera att dagen varit helt fantastisk.

Att åka skidor, det är en del av mitt liv det!

Helt otroligt!

    

Fredag morgon, klockan ringer redan klockan sju. Uppe med tuppen. Idag skulle vi i väg på äventyr och upptäcka delar av Beijing som vi aldrig tidigare sett.
I taxi for vi i väg för att transporteras ett par mil nordväst om stan. Det gällde en läkarundersökning. En av flera absoluta nödvändigheter för att den äkta hälften ska få byta sitt kinesiska visum, utfärdat i Stockholm,  till ett annat kinesiskt visum av samma "valör", men utfärdat här. Det går till så..... (Alltså icke ett turistvisum!)
Efter tre kvarts taxifärd och ett telefonsamtal till en livlina, så kom vi till rätt sjukhus. Sjukhuset för denna typ av medicinska undersökningar.



Efter att ha fyllt i en hälsodeklaration och betalat så började så den snitslade banan. Med en pappersbunt i handen och siffror från 1-8, som talade om vilka rum man skulle till så var det en enkel match; i princip.
Men det körde ihop sig en del redan vid besöket i första rummet där blodprov skulle tas. Man förväntades vara fastande. Annars blev det till att komma tillbaka en annan dag. Det tänkte vi inte. Så visst var magen helt tom!
EKG, blodtryck, synundersökning och ett antal övriga, hastiga undersökningar ägde rum. 
Effektiviteten var ett under! Helt fantastiskt med tanke på vissa språkförbistringar. Jag är glad över den lilla kinesiska jag lyckats lära mig......
Hur som helst var allt avklarat på mindre än 30 minuter. Fantastiskt! Så var det då resultaten. Men de skulle vi få i nästa vecka! 
Lättade tog vi en taxi tillbaka till stan. Bra så här långt!

 


Vi hade tur med vädret också. På väg hem i taxin.

I går ägnade vi ett par timmar åt att få tag på en blankett från Svenska Skattemyndigheten på att vi var gifta.
Trevlig personal i Stockholm faxade över en sådan så den är nu också lagd till handlingarna.
Ytterligare blanketter finns i den mappen, som nu blivit nog så tjock.
Visst hade det varit lättare med ett vanligt turistvisum? Inga papper behövs, mer än just själva ansökan.
men varför ska det vara lätt?
Nu hoppas vi att allt ska vara klart tills den 11 februari för då ska vi till Boracay på Filippinerna.

För att riktigt fira dagens och gårdagens bedrifter satte vi oss på restaurang Oliven, uteserveringen, för att äta lunch. (Det är den restaurang som ligger i vårt hus.) 
Solen sken och det var verkligen vår i luften idag. Härligt!!!


Årets första lunch utomhus, den 29/1

I det vackra vädret gick vi senare en promenad. Jag skulle titta efter en nyöppnad italiensk restaurang. Och vips, så fanns den där när jag hade förlorat tron på att hitta den. Ingen mat där idag, men kanske en annan gång.


Restaurangen finns bakom mig.

Jag hann även med en sväng till Yashow. Tyckte jag behövde en jacka inför morgondagens skidåkning. Inser att
inte ens en tunn dunjacka kommer att vara passande. Det ska bli +7 grader!
Hittade en fin, röd Peakjacka med fleecefoder. Jag tror den blir bra i morgon.

Så i morgon är det Nanshan( som Romme Alpin men med lite kortare backar) och skidåkning som gäller. Ett helt gäng från skolan har hyrt en buss och vi åker upp tillsammans.  
Väckning klockan 06.40 och avresa från oss klockan 07.30.
Då bör jag vara utrustad med skidor och pjäxor och klar för backarna till strax efter klockan nio.  
Återkommer med rapport från backen och Nanshan!

Lunchpromenad

    
Sol, blå himmel och blåsigt. Bestämde mig för att utnyttja lunchpausen idag till en rask promenad i närområdet vid skolan.
Svenska skolan i Peking ligger lite drygt två mil nordväst om stan. Motorvägen ut; ibland tar resan 40 minuter (i bästa fall) och ibland 1 timma eller ännu mer. Allt beror på trafiken och den varierar då verkligen.
Skolan ligger inne i ett villaområde, där alla fordon som kör in registreras av vakter.Bilnumren skrivs upp i en bok och vad som sedan händer med dessa uppgifter har jag ingen aning om. Men vakterna är måttligt sysselsatta i alla fall.


Svenska skolan i Peking.

I en radie av 5 km från skolan så ligger många villaområden. Det är härifrån de flesta av skolans elever kommer.
Få elever bor för närvarande inne i stan.
Nu till min promenad....
Jag började med ett varv inne i Gahood, bostadsområdet vid skolan heter så.
Flera hus är nyrenoverade och andra står i tur för att bli det. Bostadsområdet har fått ett uppsving i och med att skolan flyttade dit förra hösten.


Den lilla lokalgatan utanför skolan.

Efter en runda på området, passerade jag vakterna och kom ut på den något större vägen utanför området.
Idag, väldigt tom på bilar. Folk jobbar kanske?


Någon enstaka "svarttaxi" skymtas längst bort på gatan.

Jag fortsatte tvärs över vägen och kom snart in i nästa bostadsområde, Capital Paradise. 
Många områden har engelska namn.
Tog ett varv där inne också innan det var dags att gå tillbaka.
Skulle då hina med en kopp kaffe innan det var lektionsdags igen. 
Men kanske blev det en sträcka på 1500m som jag gick. Tiden jag promenerade var 18 minuter så jag har en del tid kvar idag för att jag ska komma upp i målet som är 60 minuters promenad på vardagarna. 
Men jag är igång och var så även i går. Men med lång arbetsdag och inte hemma före 19.30 blev det en nattlig vandring. Men det blev av........
Måste tillstå att det tog emot.


Vid entrén till området. Visst syns det att det bor svenskar här?


Så kan hus i detta området se ut. Många är stora enligt svenskamått runt 350-400m2. 
Det finns förstås mindre och många större. 

Tittade in genom staketet på skolans bakre skolgård när jag kom tillbaka och leken var i full gång.
Populärt nu är "Star Wars" och "Dunk"bland de lite äldre. De yngre gräver i sand och bland löv för att hitta olika fynd.

 
Baksidan på skolgården. Här ligger snön fortfarande kvar på ytor där solens strålar ännu inte nått ner.

Hann under tiden jag promenerade memorera en del av dagens kinesiska läxa och för mig själv träna på olika fraser och uttryck. Återstår att se om det hjälpt!

Inte mycket har hänt

    

Sol och härligt vinter-vår väder idag. Inte mycket har hänt. Lite lagom av allt.
Skridskoåkning med skolbarnen på en inomhusbana inte långt från skolan. Buss dit och hem.
Medhavd fika förstås, trots att vi just ätit lunch och endast var borta i lite mer än en timme. Men "fikat" hör liksom till, både för barn och vuxna tror jag.
Det känns i kroppen och märks på min skridskoåkning att jag nu passerat de 60. Jag är liksom lite rädd för att falla. Inser att kroppens ben inte är helt i nyskick, men att åka lite lagom tillsammans med barnen är bara roligt.
Tur att jag fortfarande kan svänga bra, för det är inte så att barnen alltid kan stanna eller bromsa in...

Förkvällen, efter jobbet och medans det fortfarande var ljust, användes till en promenad. Jag har bestämt att jag ska ut och gå minst en timme på vardagarna och betydligt längre på helgerna. Kan inte hjälpas att mörkret redan fallit både måndagar och onsdagar innan jag hunnit hem från skolan. Men promeneras ska det!
Jag kan också inräkna ev. promenader på lunchrasten i detta.


Promenad

Lite skoljobb, lite kinesiska ( ska också läsas lite var dag) och sedan upptäckte jag att magen kändes tom.
Ingen lust att gå ut och äta, vilket lyxproblem. Heller ingen lust att laga något. Ta något från frysen, nja; helst inte just idag.
Kom på den helt lysande tanken att beställa hem mat. Det har vi gjort förut med skiftande resultat. Ja, maten har alltid varit bra, men leveranstiderna har varierat mycket. Inte för att det är långt att leverera maten, utan för att
adressangivelsen inte varit tydlig. Jag har då försökt med en blandning av engelska med små kinesiska ord instuckna.
Det blev nog ingen glad av.
Rekordet är det år då vi kom till Beijing en pizzaleverans som tog nästan 2h. Men då bodde vi förstås lite off.
Här på Estoril har det också varierat; mellan 60 minuter och 45 minuter. Svårt för buden att hitta enligt min beskrivning.
Idag gjorde jag ett nytt försök. Jag ringde till den närbelägna restaurangen Sole Mio, där vi ofta äter men de vet ju inte var vi bor.
Nu lyckades jag få fram både vad vi ville äta, maten har olika siffror, samt fullständig adress med våningsnummer och allt på kinesiska. Och se det tog inte mer än knappt 20 minuter så var maten levererad. Rekord!
För säkerhets skull hade jag ringt ner till vår reception och sagt att mat var på väg.
Vår lägenhet har nummer 4H och detta säger man inte på kinesiska har jag lärt mig. Det blir det 4 och sedan dörr 8. ( Bokstaven H är ju nummer 8 i vårt alfabet....) Inte vet jag om det är så, men idag kom maten väldigt snabbt.
Det tackar jag för.


Just utanför vårt hus idag på eftermiddagen.

Nya erfarenheter

    
Dagen har bjudit på lite nya erfarenheter.
Det tackar jag för och de berikar.
Nummer ett på listan var två små hundvalpar; övergivna och fastsatta vid en stolpe. Mitt hjärta blödde, men vi ska inte ha hund. Samtidigt var de fastsatta vid ett shoppingcentrum, The Village, där många människor passerar. Hoppas verkligen de fått ett nytt hem.
 Mina tankar gick genast till vännen Sussie, djurvän och hundvän. Men hon har ju redan två hundar och en katt....
Väldigt söta var de i alla fall där de låg denna söndag eftermiddag i solen.


Så söta!

Nästa erfarenhet för dagen var ett besök på posten. Jag skulle skicka hem lite kläder till lille Max.
Första momentet bestod i att välja en låda av rätt format. För min del valde jag den minsta.


Min valda låda, längst fram till vänster.

Lådan packades med kläder och förslöts av en tjänsteman enligt konstens alla regler. Det både nitades och sattes band runt. 
Två blanketter skulle fyllas i, lådan skulle vägas och sedan skulle jag besluta om lådan skulle åka båt eller flyg. Vikten för lådan sades vara två kg. Men det anså inte jag. Den var lättare.  
Jag vägde om lådan och se vikten var 1250g. Det blev en stor prisskillnad vill jag lova. Konstigt att det kan väga så olika, eller också inte.
Tur att jag är envis och inte ger mig om jag vet att jag har rätt.
Lådan fick i alla fall åka flyg till Sverige, vilket skulle ta ca. 10 dagar. Priset var överkomligt ca. 200sek.
Per båt skulle det ha tagit mellan fyra och sex veckor.
Risken skulle då vara stor att Max växt ur kläderna.
Till sist var det hela klart och nu hoppas jag att allt ska gå bra med transporten och att kläderna passar.
Utbudet av kläder är inte alltför stort i just storlekarna mellan 47 cm och 50 cm.

Ytterligare en ny erfarenhet idag var att jag upptäckte att jag förstod mer kinesiska än vad jag trodde och att jag dessutom kunde prata lite mer än jag tidigare kunnat. Härligt! 
Jag har en fantastisk lärare, Sofia och jag ser alltid fram emot våra lektioner med glädje. Tänk att det kan vara så stimulerande och roligt med ett nytt språk, kinesiskan.
Och samtidigt sååå svårt!
Franskan och tyskan är rena barnleken jämförelsevis, men skam den som ger sig. Och envis är jag ju! 

Sol och skönt!

    

Ett härligt vinterväder, med inslag av vår, strålande sol, bra luft och +4, gjorde dagen ytterst lämpad för en lååååång promenad.
Tyckte mig skönja tillstymmelse till lite grönare buskar på tomten bredvid vårt hus. Kanske var det bara önsketänkande. Men buskarna står i söderläge.
Så kanske i alla fall!



Även idag blev det promenad upp mot sjöarna. Och det var fler än jag som kunde ana lite
vår i luften. Det märktes genom alla sängkläder som var uthängda på vädring längs vägen.



Uppe vi sjöarna finns under perioden april till oktober mängder av uteserveringar och cafeér.
Insåg att det idag hade blivit en aning kyligt att slå sig ner någon längre stund med sin kaffetermos
och medhavda matsäck. Så jag tog inte ens med någon.
Vi slog oss dock ner inomhus, vid fönstret, på den lilla No Name Bar och hade jättebra utsikt över allt vad som hände både på gatan och på den del av Huhai som låg närmast.




Fönsterplats och nära kontakt med utsidan. Men varmare!

Upp till sjöarna från oss är det ca. sju kilometer och alltså lika långt hem. Om man tar samma väg. Det gjorde vi inte.
Vi gick norrut och passerade Klocktornet, gick över floden och fortsatte längs den.
Även här var det full aktivitet på en sopad del av isen.


Här är det "rör med långa skenor" hastighetsskridskor som används.

Till sist kunde vi inte motså frestelsen att sätta oss en stund och njuta ute i det vackra vädret. En flaska vatten och något smörgåsliknande inhandlades på ett bageri och sen var det bara att bli betittad. Folk verkligen stannade för att se på de "galna västerlänningarna" som sitter ute och äter.


Bosse i färd med att förtära sin smörgås.

Givetvis kunde vi inte på hemvägen låta bli att ta oss in i det område, MOMA, där vi bodde första halvåret i Beijing.
Alltså i dagarna var det tre år sedan vi flyttade in där. 


Vi bodde i det vänstra huset 12 trappor upp. Husen till höger var under byggnation när vi bodde här.

Vid MOMA hade vår promenad sträckt sig över 16 km. Då var det två km tills vi var hemma igen.
Inte så tokigt med en promenad på 18km.
Tror morgondagens friskvårdssatsning kommer att ligga inom 10 kilometers gränsen.

Kunde inte låta bli att ta detta foto vid "Ankrestaurangen" som ligger nära vårt hus.  I stället för stege går det ju lika bra att använda olika bord att klättra på.
Visst gör det?

Skymningen har sänkt sig och högst upp på bordsstegen står en man för att laga en lykta.





Lyxen uteblev idag, trots att det var fredag....

    
Dagen, trots att det var fredag och min"lyxdag" har jag ägnat åt en hel del praktiska göromål. Det var nödvändigt.
Inser att jag får flytta fram "lyxdagen" men man får vara flexibel här i världen.

Vaknade runt klockan 8 på morgonen och började mentalt förbereda mig inför dagens göromål.
Ja, så mycket var det kanske inte....

Första göromålet var att besöka banken i vårt hus för att växla pengar. Lite euro skulle bli kinesiska RMB. Inte det lättaste. Jag fick min kölapp, jag fyllde i ett formulär och jag hade mitt pass med mig. Nu var det inte så att min växlingssumma var hög, 150 euro skulle växlas. Men, det tog tid vill jag lova. Passet skulle skannas, kopior skulle tas av passet och diverse andra bestyr skulle fixas. Men efter att ha väntat i 20 minuter vid kassan så fick jag pengana till sist. Och flera kvitton!

Nästa programpunkt för dagen var att ha glädjen och nöjet att betala vår resa till Boracay( Filippinerna) i februari. Det gick utan anmärkning. Ser verkligen fran emot detta! Det ska bli jättehärligt att bo i bungalow på ett kanonhotell på stranden ( Friday´s )och bara njuta av allt som erbjuds. 
vad som är lite speciellt här är många gånger att personalen från resebyrån kommer hem till dig och levererar biljetter, vouchers och annat. Mycket bekvämt! Ett tips till svenska resebyråer som inte enbart jobbar med charter.
Man ska då tänka på att Beijing är en stor stad......
Sedan var det dags för ett tandläkarbesök för makens del. Jag medföljde mest som tolk och stöd.

Ett besök hos frissan för lite klippning (maken) och allmän hårvård för min del blev nästa aktivitet.

Vädret idag inbjöd i sig ínte till några längre promenader. Det var ett par minusgrader och det blåste rejält.
Men med facit i handen kunde jag konstatera att den sammanlagda promenadsträckan kom upp till 10 km. Helt okay!

Middag hemma; köttfärsbiffar med gorgonzolasås, potatis och grönsaker i ugn och därtill en tomatsallad. Ett gott Merlotvin smakade alldelses utmärkt därtill.

Så i morgon blir det till att lyxa till det. Vad det innebär är i skrivandets stund ovisst.
Visst kan man byta dag ibland???
Blev plötsligt varse om att vi varit här i tre år. Och det har absolut inget att göra med lediga fredagar, för då jobbade jag alla dagar.


Måndag, 8/1-2007 och min första arbetsdag i Beijing. På väg att möta mina arbetskamrater och det blåste rejält. men ingen snö! ( Jag i svart)



Vår första lunch i Beijing, Yashow den 6/1-2007. Tänk vad tiden gått fort!
Ser jag likadan ut idag? Jag vet inte! I varje fall är jag tusen gånger rikare vad gäller erfarenheter och upplevelser. Och på insidan är jag inte densamma som då jag kom hit. Erfarenheterna berikar!

Hemlängtan, ja visst finns den.....

    
Idag kom min äkta hälft tillbaka till Beijing. Han har varit kvar hemma och "städat ut julen".
Jag mötte på flygplatsen och det blev ett kärt återseende.
Lite spännande att packa upp väskan var det. Och den var lätt! Vad sägs om 13 kilo?
Ytterst lite kläder kom med tillbaka hit.
Men ostar, lättkaviar, kaffe, åländsk senap, åländsk skinka, ( hur god som helst) och gott bröd fanns med i packningen. Skönt med lite svenska varor bland de mer kinesiska. I och för sig finns allt detta att köpa här också. IKEA finns alltid! Men ändå en viss känsla att ha tagit med det hemifrån.  

Tacksamt slängde jag mig också över svenska tidningar. Det är verkligen också något som jag kan sakna.
De svenska tidningarnas nyheter går förstås utmärkt att läsa här via datorn. Men det är inte alls samma känsla som att bläddra i dem. Trycksvärta på händerna och lukt av papper.....
Nyheter finns ju ständigt också att tillgå via både inhemska nyhetskanaler, BBC och CNN, så uppdaterad är jag.


Aftonens lektyr.

Som sig brukar första kvällen, när maken, jag eller nära och kära kommer hit på besök; middag på thairestaurangen och vårt andra vardagsrum, Purple Haze. Bra thairestauranger finns även i Stockholm, men inte är de mitt "andra vardagsrum".
Jag är arbetsfri i morgon och kunde med gott samvete unna mig en "dirty mojito". Den som Purple Haze gör är
bland de bästa här i stan.


Räkor med broccoli och vårrullar för min del blev aftonens middag. Maken slog runt på sin favorit, apelsinkyckling.

Givetvis, blev inte hemlängtan mindre i dag efter att ha fått detta  ljuvliga foto på lille Max, här en vecka gammal- 
Jag både är och känner mig långt borta!


"Vikken going," som vännen Anna skulle ha sagt!

"Rena natta"

    
I morse då jag kom ut till skolbussen 07.30 så var det helt mörkt ute, nästan som om det vore natt.  Jättekonstigt! Det brukar varal ljust, ungefär som det är i Stockholmsområdet på mornarna i börja av mars. (Det brukar ljusna här redan 07.10.) 
Gatlyktorna var tända när jag klev ut genom porten. Jag undrade om min klocka gick fel, men nej då. Skolbussen stod och väntade precis som vanligt. 
Det kändes nästan lite kusligt.
Jag kunde känna att det var dålig luft, alltså mycket föroreningar i omlopp.
Och det som varit så fint här ända sedan jag kom tillbaka efter juluppehållet.

Ja, inte blev det några utomhusraster för barnen på hela dagen.
Här får vi på skolan information om mängden föroreningar i luften och också föreskrivet om barnen får ha rast ute eller ej. Idag var det "hälsovådligt". Vad det innebär vet jag inte.
För egen del har jag inte hitintills påverkats negativt av luften här i Beijing och det är bara ibland som den är särskilt dålig.
Det tror jag den är hemma också. Men där mäter man inte föroreningarna på samma sätt.

Nåja, luften var dålig, men dagen har ändå som vanligt haft sina ljuspunkter.
Mötet med eleverna är alltid roligt!

I matsalen till lunch kom det en överraskning. Det var en italiensk dag med lite extra gott i matväg. För övrigt får vi alltid bra mat här, mycket grönsaker ingår, både kalla och varma, plus bröd som komplement.
Idag serverades en sorts makaronilåda med skinka och ost, salamipizza, majs, grönsallad,bröd, tomater och gurka.
Barnen åt med god aptit och det gjorde vi vuxna också.




Skolans kock, plus en medhjälpare i färd med att servera lunchen i matsalen. 

Tyvärr, var vädret lika dystert då jag kom hem strax före klockan 17. Jag hade tänkt mig en långpromenad, men var nu vädret otjänligt så fick jag väl avstå. Trist! men det kanske blir bättre i morgon. Jag lever på hoppet, precis som loppan.
Köpte med mig lite mat hem och rustade mig för en kväll med kinesiska språkstudier, Skypesamtal och lite jobbplanering för resten av veckan.


Trist, trist!

Men ännu en ljuspunkt idag är förstås också..........


Max; mina tankar finns hela tiden hos dig, Liv och Johan.
( Max är här bara några timmar gammal)

Söndagspromenad

    
Strålande sol, klarblå himmel och nollgradigt! Dagen som gjord för en långpromenad.
Letade febrilt efter stegmätaren, men tror maken lagt undan den. I varje fall lyckades inte jag hitta den. Nåja, långpromenad vlev det.
Spatserade i väg med solen lysande i ansiktet och skulle ta tid. Ja, hur lång tid det nu skulle ta att gå till en "filial" till Purple Haze ( vårt thailändska vardagsrum), nämligen den flyttande "bistron". Den huserar nu i en hutong väster ut, ca. två och en halv km från vårt hus
Jag har varit där förut, men tog då ingen tid....Nåväl, 30 minuter räckte till i en inte alltför långsam takt. Ett antal trafikerade övergångar ska också passeras. Därav lite svårt att beräkna tiden. Men jag kunde inte upptäcka någon uteplats att sitta på under ljumma vårkvällar. Synd!!!


Här är det! Purple Haze nya "bistro".

Jag fortsatte min promenad upp mot sjöarna och passerade både fruktförsäljare och renhållningsarbetare till cykel.


Härlig frukt att köpa. Blev väldigt sugen på jordgubbar. Vad sägs om i liter för 10 kronor? Jättegott!


Cyklande renhållningsarbetare. Jag tycker nog de är väldigt effektiva!

Isen låg tjock uppe vid sjöarna och mängder av människor åkte skridskor och kälke. En härlig syn i det vackra vädret.


Många människor vill njuta av kälke och skridskor.

Blev lite kaffesugen och kunde inte låta bli att gå inom Starbucks och köpa en kopp. Undrar varför denna kedja inte etablerat sig i Sverige? Nåja, gott kaffe har dom Och mycket goda kakor och bakverk om man nu vill ha det. Det ville jag inte! Här ska levas sunt!


Gott kaffe finns på Starbucks! Observera namnet på kinesiska och den vackra byggnaden. Den passar in i omgivningarna.

Plötsligt upptäckte jag att jag varit på gående fot i nästan fyra timmar. Så med risk för att slita ut mig, så bestämde jag mig för att åka buss hem.
Det är väldigt smidigt och något jag ofta gör.
Numer, till skillnad mot första året jag var här, så kan man se ansatser till köbildning vid hållplatserna. Inte illa!


Viss köbildning till buss 823.

Bussen kom och den var heller inte särskilt fylld. Efter en liten stund blev en sittplats ledig och jag tillsammans med en man, klart yngre än jag, var spekulanter på den. Vi hann dit ungefär samtidigt, men han satte sig först.
Då ropar konduktören i högtalaren att mannen genast ska lämna platsen till en äldre dam, vilket han något surmulet också gör.
Jag visste först inte om att denna äldre dam var jag. Men så var det.
Tänk så det kan bli?

Max, dig har vi firat

    
Veckan har gått en del i firandets tecken. Mitt lilla barnbarn kom ju till världen i tisdags och har snart tillbringat fyra dagar ute i livet.
Själv känner jag mig långt borta, men telefoner, webkameror och alldeles vanliga kameror gör att jag ändå känner mig i närheten av Max, Liv och Johan.
Det har under veckan firats både på jobbet och med vänner. Alla har glatts tillsammans med mig och de mina.
Jag har till och med fått paket som ska med hem till Max. 
Jag har också firat den glada händelsen med champagnemiddag tillsammans med en väninna. Så visst har här firats! 
I går var jag bjuden hem till min väninna och kollega, Sussie och hennes barn. Givetvis firade vi då också.


Skål för Max och hans mamma och pappa. Och givetvis skål för mormor!
( Sussie brunbränd sedan Thailandssemestern och jag känner mig riktigt blek) 

God mat; gorgonzolagratinerad fläskfilé, ris, delikat sallad och ett gott vin.
Hög stämning redan från början med alla samlade i köket. 
Popmusik från den svenska radiokanalen "Energy" ökade på den glada stämningen ytterligare. Här skulle det firas!


Kristin och Axel dansar till "Higher" med Erik Grönwall, Idolvinnare 2009., innan de sätter sig till bords.
( Själv har jag aldrig sett programmet, men låten var bra.)


Ett glatt gäng samlat till en härlig fredagsmiddag; Sussies barn Kristin och Axel bistår med serveringen.

Vi satt länge vid bordet, men gav oss inte på att lösa några världsproblem denna kväll. Aftonen fortsatte i glädjens teckan.
Mer firande skulle det bli.
En mycket god vän till Sussie kom och hade med sig blombuketter till oss båda.
Jag fick blommor för att jag nyligen blivit mormor. Rörande! Det var nästan så att det trillade en tår nerför kinden på mig.


Jättefina rosor! Tusen tack!

Tack familjen Hammar och alla andra som så här på bortaplan firat Max födelse och att jag blivit mormor.

Tänka om!

    
Har nu så smått börjat förstå att jag är mormor till lilla Max. Men lätt är det inte att förstå på djupet att ett nytt, litet, barn kommit till världen för två dagar sedan och att just jag är mormor till honom.
Antar att alla mormödrar och farmödrar känner på samma sätt.
En helt obeskrivlig glädje!
Jag gläds redan i kväll över att jag i morgon  gå ut och handla bebiskläder. Jag blir nästan lite tårögd. 
Urvalet här är enormt och det kommer att bli svårt att välja. 
Men jag har ju ingen brådska.
Nu kommer nog en hel del "shopping" att ske på Beijings varuhus barnavdelningar. Och inte mig emot.
Jag kan ju i största allmänhet alltid se vad som finns på vägen dit. Om jag mot alla odds själv skulle behöva något....

 
Kanske kan det bli något liknande?

Att bli mormor, känns just nu som att stå/sitta uppe på ett jättehögt berg. Himmlen är klarblå och känns nära, nästan inom räckhåll.
Jag bara står där och beundrar utsikten, landskapet och det jag ser; en oändlighet. 
Försöker fånga känslan, hålla den kvar och låta detta ögonblick etsa sig fast i mig. Att vara här och nu.
Jag som annars nästan alltid är på väg; både i tankar och handling.
En nästan euforisk känsla har infunnit sig.
Och en oerhörd tacksamhet!


Att balansera på kanten; våga, ta chanser och att fånga ögonblicken.
( Bilden tagen i Tibet på 4700m höjd i maj 09. Fotograf, vännen Anna, nu i London)

Nybliven mormor och sååå långt borta.

    
Så har då undret skett! Jag har blivit mormor, Liv och Johan har blivit föräldrar och Helen har blivit moster, Helt fantastiskt!
Välkommen till världen lille Max,(Maximilliam) Allan, Axel Viberg, född på Akademiska Sjukhuset i Uppsala. 
Nåja såå liten var han då inte; 47 cm lång och vägde ca.2400 g, detta betydligt mer än vad hans mor vägde som nyfödd. 


Max, född den 12 januari 2010. Här bara 9 timmar gammal. (Moster Helen har fotat)
Mössan är på för att han ska hålla värmen.


Mor och son


Visst är han fin! Vilka ögonfransar!!!! Helt ljuvlig, men det tycker väl alla mormödrar om sina barnbarn förstås-


Moster Helen med Max.

Javisst känns det bedrövligt att inte vara hemma i Stockholm nu. 
Men den nya lilla familjen måste också få tid för sig själva och hitta sina rutiner. Jag får jobba i kapp!!! Jag är med i tankarna hela tiden och deltar mentalt så gott det går. Men Skype finns, så jag hoppas på en pratstund med Max var dag så småningom.
Nu får jag växa in i mormorsrollen och jag gör det med en fantastisk glädje.
Detta är alltför bra för att var sant.


" Första hjälpen"

    
I morse kändes det som jag själv hade behövt första hjälpen för att komma upp. Det var första arbetsdagen efter juluppehållet. Kroppen har inte anpassat sig till de sju timmar som Beijing ligger före Sverige tidsmässigt.
Jag somnade med en tidning över ansiktet vid 23 tiden i går kväll. Riktigt trött var jag, men inte tillräckligt för att sova mig genom natten. Klockan 3 vaknade jag och kunde inte somna om.
Utnyttjade i alla fall ett par timmars vakenhet till jobb.
Så när klockan ringde i morse, lite senare än en vanlig arbetsdag, så var jag inte direkt så alert. Men upp måste jag.
En hel fortbildingsdag på SOS sjukhuset i första hjälpen med hjärt och lungräddning.
Det var en jätttebra fortbildningsdag som en läkare höll i, men aningen svårt för mig att vara focuserad hela tiden. Nattens sömnbrist gjorde sig påmind.
Tur att praktiska övningar avlöste den mer teoretiska delen. 

Vad som var nytt för många av oss var att träna på att använda en defibrillator. Det är en "maskin" som åtminstone jag bara tidigare har setts användas av ambulanspersonal i tv filmer. Defibulatorn kan hjälpa till att få i gång hjärtat vid hjärtstillestånd. En bra träning, men jag tror inte att sådana apparater är så vanligt förekommande på skolaor eller förskolor hemma. Det vet jag inte om de är här heller....

 
Den här lilla gröna defibrillatorn talar dessutom engelska och berättar exakt hur och vad man ska göra.

Givetvis blev det en välbehövlig lunchpaus. Några kollegor och jag tog en promenad i det vackra vintervädret till en grekisk resaturang, Athena. En härlig buffélunch avnjöts. Tyvärr blev det lite stressigt mot slutet för vi hade en tid att passa....


Grekisk buffélunch, mycket gott att välja bland.


Nästan lite "vår" i luften, vackert väder och strålande sol, bara någon minusgrad. Ån är frusen och snön lyser upp.

Eftermiddagen ägnades åt att gå igenom hur man ska agera vid olika skador, samt hur förband kan läggas just när skadan är skedd.
Praktiska övningar för oss ingick givetvis.


Vår doktor, tillika kursledare, visar hur man kan lägga ett förband om huvudet.

Jag kan lova att det var skönt att promenera hem efter kursens slut. Jag tog en omväg för att få gå lite längre. Det var fortfarande ljust när klockan var 17, jättehärligt.

I morgon väntar mötet med eleverna, jätteroligt!!!!

Beijing, lite som att komma hem

    
Fredag kväll lämnade jag ett snöigt, kallt och mycket vackert Stockholm för att ta mig till ett snöigt, kallt och ganska vackert Beijing.
Inga problen med avresan från Arlanda. Ja, nästan inga....
Planet till Köpenhamn var helt fullt och det fanns folk på väntelista för att komma med. Jag tog min sittplats, 16B vid en nödutgång, i besittning. Alltid skönt med extra benutrymme. Till sist var alla passagerare på plats, men det var viss oro på platserna 16 C, D, E. Ja, egentligen på hela rad 16. Jag var nog den enda som inte engagerade mig i att det var något fel.  
Flygvärdinnan såg att alla hade fått plats och informerade noga oss vid nödutgångarna om våra förpliktelser i händelse av olycka. Men vi var ju sex rediga personer som satt där, så vi kunde ju hjälpas åt om det mot förmodan skulle inträffa något.
Det gjorde det inte, mer än att flygvärdinnan meddelade att jag satt på fel plats. Jag skulle haft 16E, mittplatsen på andra sidan. 
Jag ska nog ta mig en tur till glasögonmarknaden. Den vänliga flygvärdinnan sa att det ibland var svårt att se skillnad på B och E. Trycket på boardingkorten kunde vara svagt, det var det inte denna gång.
Även sträckan Köpenhamn - Beijing hade jag plats vid en nödutgång. Men jag tittade en extra gång på boardingkortet så att min plats stämde med den som fanns angiven. Det gjorde den.
Resan gick galant och jag sov en hel del!

Beijing mötte med lätt kyla, en del snö,  en aning sol och ett par minusgrader. Nästan som i Stockholm alltså.


I går kväll utanför vårt hus. Snön har skottats ihop i högar för att göra gångbanan fri.

På vissa ställen måste man gå på gatan. Snön ligger kvar på trottoarerna. Här i stan är det bilar som gäller.




Jag välkomnades av husets personal då jag kom och fick hjälp att få upp mina väskor. De var faktiskt lätta. Bara  lite mat och nödvändiga kläder som kom med tillbaka.
Lägenheten såg ut som den gjorde när jag åkte. Lite svalare var det i alla fall. Skönt! Nu när det är kallt i Beijing så bestämmer någon myndighet hur mycket som får eldas. Härligt med en innertemperatur runt 22 grader i stället för de vanliga 27. Torr inomhusluft blir det i alla fall! 

Visst hann jag med det jag tänkt under gårdagen och det kanske mest spännande blev manikyrbesöket.




Innan jag åkte hem för juluppehållet hade jag varit på manikyr och fått på ett nytt lack, Q.Q. Detta skulle vara upp till fyra veckor. Med tanke på manikyrpriset hemma i Stockholm tyckte jag detta verkade bra.
Må så vara att färgerna på lacket fanns i begränsad skara och att det hela tog längre tid än vanligt, samt var dyrare. Men det skulle ju också sitta fast. 
Det gjorde det också! Redan på nyårsafton försökte jag att ta bort det, men med inget resultat alls.
Igår skulle det alltså bort. Nåja, lättare sagt än gjort. Lacket var liksom från början bränt in i naglarna så det hela blev en utdragen procedur. Först acceton på små tussar, sedan paketering av naglarna i aluminiumfolie, därefter nu sådan inpackning. Till sist skrapades lacket av med en lite mejsel. Naglarna var inte glada efter denna behandling. Men med diverse inpackningar för naglar så började de se piggare ut.
Denna gång blev det en vanlig manikyr. Behandling med Q.Q. en gång räcker långt!

Idag har jag mest varit just hemma. Givetvis blev det en promenad för att se vad som hänt i närområdet och det var en del. Förutom att nybyggena växt på höjden så har det tillkommit lite nya skyltar och affärer i grannskapet. Men det mesta var sig likt. Just som jag vill ha det!


Den franske slaktaren har fått ny skylt.

Ska nu, innan tröttheten tar vid, (jetlag) ägna mig en stund åt lite kinesiska studier.
Jag har i och för sig i dag redan ägnat 90 minuter åt dem tillsammans med Sofia, men från och med nu så ska det dessutom bli 20 minuter extra var dag. Får se om trägen vinner!!!

I morgon börjar jobbet!
Det blir en studiedag med hjärt och lungräddningskurs på SOS sjukhuset. Alltid nyttigt!







Slutspurt!

    
  • Fredag morgon, den 8 januari 2010 och jag sätter nu punkt för min hemmavistelse för den här gången. Tre veckor har gått och jag har verkligen utnyttjat tiden här hemma till det jag velat.
    Jag har njutit av samvaro med "de mina", både döttrar, släkt och vänner. 
    Vissa dagar var jag tyvärr mer optimistiskt inställd till tiden och att hinna med mer än vad som visade sig vara möjligt.

    I slutspurten så här,Trettondagshelgen, har maken och jag njutit av en vacker vinterskärgård både i Stockholm och på Åland. Vi besökte Bosses syster med man som flyttat från sitt hus och till en jättehärlig lägenhet i Mariehamn. De bor i stan men ändå med sjöutsikt och härlig natur runt om. 
    Det var så trevligt att ses igen på hemmaplan, i höstas besökte de oss i Beijing.
    Över en god räkgryta och vitt vin blev kvällen sen och väldigt trevlig.
    Det blev en snabb visit denna gång. Men det kommer en sommar också....


     
    Hästar utanför huset.


    Vatten, nu fruset till is, skymtar mellan träden. 

    Fler Ålandsbilder......


    Solen på väg upp, långt ut i den Åländska skärgården.




    Även båtresan tillbaka till Stockholm bjöd på ett vackert vinterlandskap..


    Ingen is har lagt sig.


    Gårdagen tillbringade vi hos vänner i Västerås. På vägen dit så hann vi se stora delar av Södermanland. Vi tog en omväg över Strängnäs och Eskilstuna. Men vacker bilväg var det och att vi körde 5 mil extra fick väl gå. Vi hade ju inget annat för oss under tiden!

    Även Västeråsvännerna, John och Gunilla, bor så vackert vid vattnet.
    Jag tycker om  att se ut över vatten och det ger mig en sådan frihetskänsla.
    Så är det ju hemma i vår lägenhet också. Vi bor också på kajen!


    Utsikt över Mälaren från Gunilla och Johns vardagsrum. En underbar men kall vinterdag.

    Älgstek, underbar sås, frästa kantareller serverades vi till lunch. Lika njutbart som samvaron och utsikten. Och väldigt svenskt!

    Gunilla och jag hann med en tur på stan också. Det är behändigt med en mindre stad där allt ligger så nära.
    Jag hade en tanke på att ändra mitt mobilabbonnemang och efter viss möda och hjälpsamhet från diverse säljare gick det bra.
    Tur man är lite envis.....På köpet fick både Gunilla och jag varsin ny telefon i Teliabutiken. Vi har inte förstått var haken ligger. Men vi har inte betalat något för den. Så mycket vet vi.

    En sen frukost väntar nu och sedan lite packning. Antar att timmarna tills Köpenhamnplanets avgång försvinner lika fort idag som alla andra dagar. Bäst jag sätter fart!  

    I morgon möter mig ett kylslaget Beijing och det känns välbekant och "hemma" det också.
    Beijingaktiviteter för helgen;
  • manikyr
  • pedikyr
  • massage
  • frissan
  • Purple Haze och thaimat
  • promenader
  • kinesisk lektion
  • förbereda veckan
  • kanske lite "fönstershopping"
  • träffa vänner
  • läsa
  • köpa vackra snittblommor på blomstermarknaden 

Jag återkommer!!!!

Ps Tack för all uppmuntran genom kommentarer och mail. Jag skriver på som vanligt och är glad om de tankar jag skriver ner är till nöje även för andra än mig själv.
Att skriva är för mig ett sätt att tänka.

         

 





Socialt liv med "tabbar"

    
Kom häromdagen ner till Stockholms Central för att ta tåget till Uppsala för att fira ena dotterns födelsedag. (Båda fyllde givetvis år. Liv befann sig hemma i Uppsala och dit kunde jag åka men Helen var i Skåne och fick firas en annan dag.) 
Eftersom det var lördag så gick inte tågen som jag hade tänkt mig. Ja, det vill säja de gick, men från andra plattformar än de vanliga regionaltågen som bara går till Uppsala.
Jag var i tid till tåget, hittade plattformen och även tåget var i tid. Härligt! Bara att köpa biljett på perrongen, trodde jag.
Ett ivrigt letande efter biljettautomat påbörjades. Inte hittade jag någon. Frågade en anställd vid SJ för säkerhets skull. Han meddelade krasst att man inte kunde köpa biljett på perrongen till detta tåg. Det gick bara att göra vid de "vanliga Uppsalatågens" perrong. Pust! Om man nu inte vet var de "vanliga " tågen går eller vad som är ett vanligt Uppsalatåg så blir det genast knepigt.
Mitt tänkta tåg tuffade ut från sitt spår och jag fick se mig om efter ett nytt.
Om det nu var tur eller skicklighet så hittade jag ett som skulle gå 15 minuter senare. Och, dessutom från en perromg där biljett kunde köpas. Härligt!
Till Uppsala kom jag också.
Det blev både uppvaktning och restaurangbesök. Hemresan på kvällen gick som på räls. Biljett kunde köpas på perrongen i Uppsala.


Liv uppvaktas på födelsedagen hemma hos sig.

I går, söndag, hade vi vänner på lunch här hemma. Det blev ett kärt återseende för det var mer än ett halvår sedan vi sågs.
Lunchen var helt förberedd, trodde jag. vi pratade en stund och jag skulle sätta in maten i ugnen. Det kändes liksom att något saknades. Jag såg mig omkring i köket. Grönsaker fanns, efterrätten var klar och varmrätten i ugnen.
Visst ja! Potatisen! Inte hade jag kommit ihåg den!
Bara att sätta i gång med att göra potatisklyftor och hoppas på att gästerna inte skulle förgås av hunger.
Det gjorde de inte heller! Mat blev det så småningom och jag kunde inte annat än le åt min "tabbe".
Det blev en glad och gemytlig lunch och vår trevliga samvaro fortsatte långt in på kvällen. 
Jag kommer nog fortsättningsvis att se till att potatisen, om det ska serveras någon, är förberedd i mycket god tid.
Men ett gott skratt blev det!!!
Tack tålmodiga gäster!!!

Idag skulle jag verkligen vara social och för att hinna med utan jäkt skulle jag ta bilen. Mitt första stopp skulle bli i Upplands Väsby för att fira Helens födelsedag, ett par dagar för sent.
Jag kommer ner i garaget och ska öppna dörren till den "bur" där bilen står. Jag provar med nyckeln i låset flera gånger. Jag är ju inte så tekninsk men öppnat detta lås har jag gjort många gånger. Nyckeln passade bara inte hur jag än vände på både den och låset. Efter en lång stund upptäckte jag att jag försökte öppna grannens lås.....
Inte bra! Tur det inte fanns larm som gick i gång.
Att öppna vår egen port gick utan problem och det gjorde även resten av dagen.
Helen blev firad, väninnan Eva och jag hann få en pratstund hemma hos henne och jag hämtade utan missöden maken på stationen i Väsby fram emot kvällen.
Middag skulle intas hos våra vänner Ninni och Sven i Näsby Park.
Vi sågs senast i mars månad då de var hos oss i Beijing.
Det blev en jättegod och mysig middag och tiden bara försvann.
Inser att jag nu bara har några dagar kvar här hemma tills jag åker tillbaka till Beijing igen. Lite kluvet känns det att åka, men jag vet ju att det snart kommer en sommar igen här hemma i Stockholm.
De snart tre veckorna här hemma har verkligen gått fort. Men det tycker jag att tiden gör även i Beijing.....


Ninni med Pongo, den nya familjemedlemmen.

I morgon blir det en tur till Åland på ett par dagar och på torsdag väntar ett besök i Västerås.
Det sociala livet fortsätter och det återstår att se om det blir med eller utan "tabbar".





Gott Nytt År, 2010!!!

    




Maken och jag firade in det nya året på Grand Hotel. Det blev en fantastisk kväll i hotellets vackert dekorerade Vinterträdgård. Vi njöt av allt till fullo! Mycket god mat och dryck, feststämning och mycket motion på dansgolvet. Det gäller att hålla sig i form, eller skaffa sig en.... 
Timmen blev sen och en bra bit efter midnatt promenerade vi hem genom den kyliga men vackra vinternatten.
Vi kunde lugnt konstatera att vi höjde medelåldern längs Gamla Stans och Söders gator denna nyårsnatt.


Liten, men god början tillsammans med champagne.


Hummer till förrätt. ( Därefter anklevermousse som smälte i munnen)


Tournedos med potatiskaka, selleripuré och "kåldolme fylld med kantareller".


Desserten, naggande god;  en varm, liten, chokladbakelse, lingonparfait och en hallonskapelse.


Stockholmsnatten har sänkt sig.

Givetvis blev det en lååång promenad runt söder idag, nyårsdagen. 
Det duger nog inte att vila sig i form....


Vattnet har frusit till is på Vinterviken.