Eftertanke en vanlig onsdag

    

Skulle bort i kväll och beslöt mig för att promenera. Luften var lite vårlik och jag studsade fram längs gatan, trots en hel arbetsdag. Eller också var det så att jag på grund av en hel arbetsdag gjorde det. Vad vet jag?
 Rusningstrafiken var påtaglig, såsom den kan vara i stora städer strax efter klockan sex på kvällskvisten.
En härlig känsla att just promenera fyllde alla mina sinnen. Att inte sitta fast i några bilköer....att bestämma själv.
Tänk att jag tycker att den här stan är så vacker. Ibland har jag själv svårt att förstå varför, men i kväll blev jag helt uppfylld av just den känslan.
Jag passerade  ett gigantiskt och bara ett par år gammalt, stort, shoppingcentrum; The Place. Här finns alla för oss väkända märkesaffärer och en hel del därutöver samt många restauranger och cafeér.
Ljuset, känslan, folklivet och musiken som spelades ( Celine Dion från filmen Titanic) gav mig en skön känsla och ett lugn. 
Man går under en enorm filmduk som visar avsnitt från olika filmer och i afton var det bland annat sekvenser från filmen Titanic som visades, liksom bilder från havets djup. ( ej Titanic...)


Titanic på filmduken, The Place.


Fiskar under vattenytan. Det känns som om man finns mitt bland dem.

Jag dröjde mig kvar, satt en stund på en bänk och lät tankarna fladdra. Jag kunde summera dagen och jag var så nöjd.
Drog mig plötsligt till minnnes hemma på Odenslunda med mina kollegor, vi som jobbade tillsammans i en förberedelseklass, att vi varje eftermiddag summerade dagen. Kontentan blev alltid "det har varit en bra dag idag också".
Kände ett sting av saknad....
Fortsatte min promenad med lätta steg....