Fest i dagarna åtta

    
Det här med att närma sig pensionsåldern tar verkligen på krafterna. Jag lovar! Jag tycker ändå att jag legat i hårdträning den senaste månaden.
Här har vi fått besök; jätteroligt.
Ninni och Sven, goda vänner hemifrån, gör sitt första besök hos oss i Beijing och i lördags kom även en av döttrarna, Helen. 
Ett givet tillfälle att ställa till med lite fest i Beijing. Skaran utökades då vännen Lotta (som fyllt jämt i december) och jag slog oss ihop och bjöd in våra gemensamma vänner till middag på restaurang Purple Haze.  

Men först blev jag denna afton uppvaktad hemma av Ninni och Sven. Vad kunde vara mer lämpligt än att få biljetter på första parkett till Stockholms Stadsteaters uppsättning av "Sista Dansen" skriven av Carin Mannheimer och med Yvonne Lombard, Meg Westergren och Meta Velander. Detta ser jag verkligen fram emot... Hoppas dock det inte blir min sista dans.



Helen gav mig också en present, ett väldigt fint halsband i silver, Odens öga. Oden offrade sitt öga i Mimers brunn för att få visheten. Helen tyckte att det passade in på mig och utvecklade det hela i sitt tal som hon höll till mig senare på kvällen under middagen.

Det är ju inte så ofta som jag blir mållös, det vet de flesta. Men denna afton blev jag det vid flera tillfällen, hur märkligt det nu kan låta. Bilden nedan visar ett av tillfällena.


Lotta och Sussie överräcker en helt fantastisk akvarellmålning, en present av mina bästa Beijingvänner. Motivet är sååå typiskt Beijing. Och visst blev jag mållös!

På Purple Haze hade det dukats så fint  för oss och en fantastisk blombukett stod på bordet. En gåva från Tobias och Wen samt all personal på restaurangen. Mållös igen!


Så vackert!

 Flera tal hölls denna afton, många skratt blev det, god mat och dryck och väldigt hög stämning. Swing fick också förmånen att se oss slå klackarna i taket och även där var stämningen hög.
Tack alla för en fantastisk kväll!!!! Den blir för mig mycket minnesvärd på många sätt.

Helen höll ett tal till mig som jag blev väldigt berörd av. Mållös igen! Det var då hon talade om smycket jag fått av henne och symboliken i det. Tack älskade Helen!!!!