Kinafestival

    
Lyssnade på Radio Stockholm och hörde att det var en Kinafestival i Sigtuna i dagarna fyra. Drog mig till minnes att den varit även andra år, men jag har aldrig masat mig dit tidigare
Halvmulet och ett bra utflyktsväder avgjorde saken.
Någon dag vid havet med solning och eventuellt bad var bara att glömma; idag också. Nåja, man får aldrig roligare än vad man gör sig.
Alltså blev hotell konferensanläggningen Sigtunahöjden dagens huvudsakliga programpunkt.
Med bil var sträckan från stan och de fyra milen till Sigtuna snart avklarade och lite Kina väntade oss.
Eftersom jag inte varit alltför flitig med mina mandarinstudier i sommar, förutom ett par privatlektioner, så kunde det kännas uppfriskande att få höra språket talas. Det fick jag också. Jag fick även tillfälle till att säja några meningar....de blev förstådda.




Och visst kändes det som en lite del av Kina flyttat hit, en mycket liten del.
Delar av Kinas fantastiska och långa historia kunde man läsa om på Kinesiska Muren som var avbildad på en lång, lång plansch.
Ett smakprov gavs på den ädla konsten, Pekingopera, för en fullsatt salong ( kanske runt 60 personer) jaag avstod.
Att prova på kalligrafi och pappersklippning gick också bra under kinesisk, sakkunnig, ledning.



Flera kinesiska affärer i Stockholm och från andra platser sålde och visade kinesiskt hantverk. Nyskrivna böcker presenterades, fotoutställningar med motiv från olika delar av Kina kunde också beskådas. Sidentyger, kuddar och morgonrockar kändes bekanta.
Ett rum innehöll mycket information om den kommande världsutställningen i Shaghai under 2010 och där visades även ett bildspel om förberedelserna som pågår där för fullt.


Den svensk-kinesiska firman, Chang och Biörk, hade även de ett rum där smakprov från deras sortiment  fanns att beskåda.

Kinesisk mat, lagade av kinesiska kockar, fanns att tillgå om magen började få hungerskänslor, liksom kinesiskt öl och te.

Under de dagar som festivalen pågår finns det föredrag/workshops av olika slag som man kan lyssna på; Cecilia Lindqvist talade om kinesisk mat, därutöver fanns yoga, thai chi, feng shui samt kinesisk, traditionell, medicin.
För de hågade gick det även bra att ta en lite nybörjarkurs i mandarin på 45 minuter....

Vi lät oss inspireras av grönsakskonst. Bara att se till att ha en mycket vass kniv, så ska det nog gå galant. Bosse ska få prova i veckan.


Skapandeprocessen....


Delar av det färdiga resultatet


Jag passade också på att tala med Mats Liljefors som äger och förestår Sigtunahöjden. Han är själv väldigt intresserad av Kina och kinesisk kultur och vill gärna tillsamman med sina samarbetspartners öka intresset och kunskapen hos svenskar i gemene man om detta gigantiska Mittens Rike.

Vi hade en härlig dag och avslutade den med riktigt svenska frasvåfflor med jordgubbssylt och grädde, därtill en kopp  svenskt bryggkaffe nere vid Mälarens strand.


 

Liljevalchs och Allsången på Skansen

    

Vädret kan man inte göra något åt, ingen idé att klaga. Bättre att göra något av dagen, oavsett hur vädret är. Varför inte ett besök på Liljevalchs konstmuseum som nu har en utställlning med tema IKEA. Nej, IKEA har inte bestämt vad som ska vara ed eller hur utställningen skulle utformas.Däremot har de skänkt några miljoner som stöd till hela evenemanget.
Eftersom jag bor på en ö; Södermalm, precis vid vattnet, så beslöt jag mig för att ta båten Emelie över till Djurgården och Liljevalchs, en båtresa på 15 minuter.
I rask takt gick jag de 800 metrarna längs kajen till Barnängsbryggan.  Jag var något sent ute....



Innan jag når bryggan ser jag båten Emelie gå mot Hammarby Sjöstad. Alltså har jag ett par minuter till övers. Njuter av
att se båtar som passserar och står i egna tankar. Jag ser Emelie komma och gör mig beredd att gå ombord.


Hammarby Sjöstad i bakgrunden och båten Emelie till vänster.

Så plötsligt ser jag att båten inte tar kurs mot Barnängsbryggan utan ser ut att fortsätta förbi. Det gör hon också. Då, plötsligt går det upp ett ljus för mig. Ingen av oss som står på bryggan och väntar har tänkt på att ta ner semaforen. Det ska man göra om båten ska lägga till.... ( semafor= en cirkelformad skiva som fälls ner, finns på en hög ställning)
Båten Emelie passerar bryggan och där står vi, ett tiotal personer som ser mer eller mindre förvånade ut. Snabbt som attan kom jag på att semaforen inte var utfälld. Fäller ut den, visst en aning för sent. Men se; Emelie backar tillbaka mot bryggan och plockar upp oss. Glada gick vi passagerere ombord och gav kaptenen en varm och innerlig applåd. Till saken hör att båten bara trafikeras med 60 minuters intervaller....
Stockholm är fantastiskt! Så helt omgivet av vatten.


Utsikt från båten mot min ö; Södermalm. I bakgrunden den vita Katarina kyrka, där bland andra Ann Lindh och Cornelis Vreeswijk är begravda.




Gamla IKEA kataloger, den första från 1951. Frågan är om inte dessa kataloger är världens mest tryckta publikation som
 ges ut varje år. 



Utställningen bjöd på design från tiden då IKEA grundades tills idag. Stundtals undrade jag varför jag gjort mig av med så många saker. Men nu har jag inte gigantiska förrådsutrymmen. Men minnas kan man alltid.


Köksbord och stolar i teak med lädersits från början av 1960 talet. Dessa är högaktuella idag.

En härlig upplevelse att se alla dessa IKEA möbler och också få alla IKEAS designers genom åren presenterade.
Och visst är IKEA stort!!!! Ser fram emt ett nytt besök på IKEA i Beijing i augusti. Kanske kan det då vara passande att få sig en och annan kräfta till livs med tillhörande dryck. Ja, i Beijingär detta full möjligt.

Efter en dag med väder som varit skiftande; mest moln, lite regn och en gnutta sol så kändes det extra bra att intaga middagen i solnedgången på balkongen i "Allsången från Skansens" tecken. Det är bara att vända på teven och känna sången "Stockholm i mitt hjärta" strömma emot sig. Jag är inte sen att sjunga med.


Maken på första balkongparkett.


Christer Lindarw och Babsan finns bland gästerna denna afton.

Jakten på nytt matbord.

    
Ett av de få "måstena" jag hade vid sommarledighetens början var att sälja mitt ärvda matbord med tillhörande skänk och byrå. Det var  i och för sig alls inget fel på dessa massiva, obehandlade furumöbler. De beställdes i början av 1960 talet av mina föräldrar från en norsk fabrik som hetar Krogenes som är kända än idag för att ha kvalitetsmöbler. Bara att skura med såpa för att rengöra dem!
 Men jag tycker möblerna passar bäst i en fjällstuga eller i ett sportigt sommarhus med gott om plats.
                                             
         


Möblerna var inte helt lättsålda, men till ett mycket facilt pris såldes möblerna till ett par som visste vad de köpte och gärna körde från Örnsköldsvik till Stockholm för att bli nya ägare.

Så började då jakten på att hitta ett nytt bord i lämplig storlek. Och vad jag letat! Det är absolut inte så att bord av den storlek och kategori maken och jag tänkt oss bara står och presenterar sig så där utan vidare. Ack nej!
Det nya bordet skulle ha en ungefärlig storlek med längd 130 cm  och vara ca. 80 cm brett. En klaff eller utdragsskiva skulle också finnas.
Efter att ha besökt runt 10 möbelaffärer i Stockholmstrakten och tittat på blocket var det dags för en paus i letandet och visst omprövande vad gällde storlek och träslag.
Tog en eftermiddagstur med vännen Eva till Sigtuna. Kanske kunde jag få en ny tanke på vad jag egentligen ville ha.
Sigtuna bjöd oss på fint promenadväder och gott fika på det jättegamla cafét Tant Brun.
För de som inte vet så har  Elsa Beskows berättelser om tanterna Grön, Brun och Gredelin samt Petter och Lotta sitt ursprung just i Sigtuna.


Cafét Tant Brun


Vännen Eva på Storgatan i Sigtuna.

Några nya tankar uppstod i alla fall vad gällde valet av träslag. Det har minst sagt varierat i takt med letandet.
Vännen Karolina föreslog ett vitt ovalt bord av den klassiska modellen "Superllipse" av Bruno Mathsson. Denna tanke funderade jag på i flera dagar.
Helt klart var att det nya bordet med stolar skulle kännas lättare än den gamla möbeln.
Efter att ha tittat på "Superellipse" kunde jag konstatera att det var alldeles för stort för att passa hos oss. Synd! Liknande opior finns att få mindre. Men nu ville jag inte ha en kopia.
Att blanda för många träslag kändes inte heller bra. Så vad göra??? Vänta några dagar, se och fundera blev alternativet.
Tänk att det ska vara så svårt att få till det! 
Egentligen skulle alla möbler bytas ut för att få det enhetligt. Men å andra sidan så måste det ju inte vara helt perfekt.
Kom efter stor tankemöda fram till att bordet kanske kunde få ha en brun skiva eller också fick både bord och stolar vara vita.
Vilka bekymmer!!!! 
Igår hittade vi i alla fall några bord som kanske kunde passa. Jag hade letat möbelbutiker på internet, sådana vi inte tidigare besökt, och hittade en butik ute på Värmdö, Gustafsberg. Sagt och gjort, det blev en tur dit.  
Men inget bord motsvarade helt våra krav vad gällde måtten. Dags att ompröva dem alltså.
Vi hittade ett bord med tillhörande stolar och enades om att det nog stämde ganska bra med vad vi letat efter. Dessutom fanns bordet i lager och var bara att ta med sig hem.
Sagt och gjort!

Waxholmsutflykt

    
Jag är fortfarande "gräsänka". Maken kämpar med långt gräs på Åland och jag tar dagarna som de kommer här hemmavid. Lördagen bjöd på strålande sol och vad kunde passa bättre än en utflykt till vår näsmaste lilla skärgårdskommun, Waxholm. Sagt och gjort! Jag plockade upp väninnan Inger i Sollentuna och sedan bar det av mot kusten. Nåja, det är liksom inte så långt att köra. Från Stockholms innerstad är det kanske 40 km. Ofta tar vi skärgårdsbåten ut från innerstan, men idag skulle vi alltså åka bil.


Gatubild från Waxholm.


Bilen blev vi av med nästan genast. Annars brukar man få köra flera varv runt centrum med omnejd för att lyckas. Men vi hade tur denna lördag. Inte var vi heller de endaste turister som tyckte att dagen var som gjord för en utflykt.
Bara att sitta nere vid vattent och titta på båtarna är en lisa för själen.


Waxholms Kastell och en av de många skärgårdsbåtarna som ständigt passerar på väg ut och in från Stockholms vackra skärgård.

Man går ganska lätt runt Waxholm på 30 minuter, men för oss tog det betydligt längre tid. Här finns mängder av små, trevliga butiker som både säljer det man kan behöva och sådant som är bra att ha. Vi tittade bland annat in i konstnärinnan och keramikern Lena Linderholms lilla affär. Där säljs både porslin och textilier och annat med inspiration från Provence i södra Frankrike.
Nästan omedelbart förälskadejag mig i en duk, precis passande till vårt lite ankomna balkongbord. Med stöd, ja bara lite, från Inger så bestämde jag mig för att köpa duken. Jag hade då inte ens frågat vad den kostade. Men fin var den!
Betalade duken och kunde med Ingers hjälp lite senare att den i alla fall var billigare än ett nytt balkongbord för 2000kr.
Man kan då se det som en ren vinst, med lite god vilja.


Duken på balkongbordet. Den passade perfekt, men blåsten höll på att ta den med sig.

Givetvis så behövde vi mat i magen efter promenaden runt Waxholm. Vi gjorde ett försök att få plats på någon uteservering med fin utsikt. Men det var fler än vi som tänkt denna tanke. Waxholms Hotells inomhusrestaurang, med utsikt över vattnet, blev ett fullgott alternativ. Sillbuffén var lockande, åtminstone för Ingers del.





Själv var jag inne på lite dumplings.... Ja, det fanns som ett altrenativ. De skulle vara fyllda med svamp och lite annat.
Nåja, dumpligs var det inte, snarare vårrullar som var friterade. De var riktigt goda, men några kinesiska dumplings var det inte.

Vi hade en fantastiskt trevlig dag och hann samtidigt prata om alla minnen vi haft här tillsammans med våra barn när de var små. Många år sedan och många skratt blev det. 

"Stockholm i mitt hjärta..."

    
Fredag den 17 juli; strålande sol, riktig sommarvärme och en dag att fylla med vad jag vill.  Bosse förbarmar sig över gräset på sin ö i Ålands skärgård, så visst är jag gräsänka i några dagar.
Efter en sen frukost på balkongen i sällskap med slussande båtar och några måsar bestämmer jag mig för att ta en titt på Gamla Stan.
Härligt att kunna promenera ner dit i lugn takt och samtidigt ha lite "koll" på utbudet i de små butikerna längs Götgatan. 
Nere i Gamla Stan så är det ont om utrymme. Mängder av turister har invarderat främst Västerlånggatan. Kan också glädjas åt att så många olika nationaliteter vill besöka vår vackra huvudstad på Sveriges framsida. Jag vet, Götegorg anser sig kunna konkurrera om framsidan,  men solen går upp i öster och alltså är Stockholm Sveriges framsida. ....


Västerlånggatan


Huset där Karolina (kinavän) bor som ligger i mitten av Västerlånggatan.

Det är alltid lika spännande att vara turist i sin egen stad och gå omkring med en kamera. Det är ett nöje som jag inte så ofta unnar mig. 
Följ med på min lilla tur!


Evert Taube möter mig i egen hög person på Järntorget.


Det Kungliga Slottet gick jag förbi


Vyn mot Grand Hotell ( det stora rosa huset i bakgrunden) och Stockholms Ström är alltid vackert.


Gränd i Gamla Stan.


Utsikt från Karl Johan slussen över Gamla Stan.

Funderade nu på vart jag skulle ställa kosan. Alternativ 1 var att traska hemåt och sätta mig på balkongen med en god bok. Alternativ 2 var ett besök på Mosebacke. ( En restaurang uppe på Söder med en betagande utsikt över Stockholm)
Bestämde mig mitt i Götgatsbacken att det fick bli Mosebacke. Klockan var inte mer än 16.30 så det borde gå att få ett bord utan alltför mycket jobb. Och se, det gick utmärkt. Att sitta här uppe, filosofera över livet och njuta av den svenska sommaren i en underbar stad är härligt.


Utsikt från Mosebacke över centrala Stockholm.


Mosebacke Torg, en oas mitt i storstaden.

Jag vandrar så småningom hemåt. Det går nerför hela vägen och jag behöver bara gå rakt fram i ca 1500m, sedan är jag nere på kajen där jag och Bosse bor.
Passerade  restaurang Thaiboat och funderade på om jag skulle sätta mig en stund på deras sandstrand. Det var verkligen lockande. Men jag bestämde mig för att avnjuta den senare delen av eftermiddagen på vår balkong. ( Dock utan efterfest...)


Stranden på "Thaiboat"


Hemma på balkongen. Utsikten duger bra!

Sommaren är kort...

    
Upptäckte idag, vid en snabb titt i almanackan, att om en månad så är jag tillbaka i Beijing igen. Så om det inte är så varmt här hemma eller sol varje dag så gör det inte mig så mycket. Värme och sol får jag ju där under hela hösten. Så vädret tar jag inte så hårt på. Men visst är det härligt med soliga dagar.
Jag tar mest dagarna som de kommer och turistar i närområdet runt Stockholm med omnejd. Och när andan faller på besöker jag vänner som just då vill ha gäster.
Givetvis välkomnas vänner hit till Stockholms Söder och vårt hem. 
Här behöver man bara gå ut på balkongen för att se både fåglar, vatten och en och annan växt.

"Inkräktare" på balkongen. ( Jag är inte odelat positiv till måsbesöket)

Ett av de "närområden" vi besökt  är Kungariket Kungsör, på gränsen mellan Södermanland och Västmanland. Strax utanför Kungsör har vi vänner som bor fantastiskt, vackert, vid Mälaren.
Kunsör ligger vid Mälarens innersta vik och har en tidig historia. Redan år 1528 förvärvade Gustav Vasa Kungsörs gård i detta område. Där växte sedan tätorten Kungsör upp över en långsträckt åsrygg som kallas Jägaråsen. Här på Kungsörs Kungsgård vistades Gustav Vasa ofta tillsammans med sitt hov.
Även flera andra kungar har tyckt om att vistas här, Gustav II Adolf och Karl den XI var ett av dem. Även drottning Kristina vistades gärna på kungsgården i Kungsör.
Runt Kungsör finns fler gamla kyrkor, en av dem, Torpa kyrka byggdes redan på 1100 talet. Den cyklade vi förbi på den tur vi tog i dessa trakter.
Själva Kungsörs kommun uppstod 1971, då flera storkommuner slogs ihop.


Vännerna Gunilla och Johns lilla sommarhus vid Mälarens strand.

Under de två dagar vi var här, så var det helt klart skiftande väder. Men oss hindrade det inte.
Jag som inte av "naturen" är en naturmänniska ar ute i skogen och plockade svamp tillsammans med Gunilla. Ja, det var inte så att jag hittade några svampar. Jag så dem inte ens. Det hjälpte inte att Gunilla förklarade att "svampar, det är såna här små saker som ser ut som en svamp". Jag visste inte ens att det fanns något som hette sommarkantareller. Jag fick lära mig att de var mycket ljusare i färgen än de vanliga kantarellerna jag har plockat. ( När jag vid mycket enstaka tillfällen hittat några) Trevligt hade vi, trots min oförmåga att hitta svampar. Men jag försökte.... 


Gunilla med de hittade sommarkantarellerna. Det blev så det räckte som gott tillbehör till den mälargös som John senare på kvällen stekte till oss. Jättegott!!!!

När vi ändå var i trakterna så blev ett besök i Arboga också en trevlig upplevelse. Jag hade tidigare bara åkt förbi ute på E4 an och aldrig gett mig tid att närmare besöka staden. Nu blev det alltså av.


Torget i Arboga, litet och väldigt fint.

Arboga är en mycket gammal stad, från 900 talet. Namnet lär komma från ordet arbughi som betyder åkrök. Arboga ligger ju vid ån.
År 1435 hölls Arboga Möte, där viktiga frågor för Svea rike skulle beslutas. På grund av detta har man också kallat detta för Arboga riksdag. Men det var ingen egentlig riksdag för det fanns inte representanter från alla fyra stånden.
Så i Västerås 1527 ägde Sveriges första riksmöte ha ägt rum med representanter från både adel, präster, borgare och bönder.
I början av 1700 talet då pesten kom till Stockholm fick Arboga under sex månader fungera som huvudstad. Omkring 
20 000 invånare i Stockholm hade avlidit i pesten och Arboga ansågs som säkert, då staden varit stängd för alla som inte bodde där. Delar av hovet flyttade till Arboga som då fick fungera som huvudstad. Kungen själv, Karl den XII befann sig i Turkiet vid denna tid.
Givetvis har Arboga öl har en eller troligen flera historier. År 1365 var danska och norska soldater på väg genom Sverige för att besegra Albrecht av Mecklenburg och hans tyska armé. I Arboga drack soldaterna för mycket öl och kom för sent till Gataskogen i Enköping där slaget skulle äga rum och förlusten blev ett faktum.


Gammal gata i Arboga, idylliskt!


Stilla flyter Arbogaån.

Gvetvis smakade lunch och ett fantastiskt kakbord därefter utsökt. Världshuset  Kungsudden, vid Mälarens strand, bjöd både på gammal miljö, god mat och läcker kakbuffé.

Visst är Sverige fantastiskt!!



En härlig kakbuffé för gottgrisar. 

 
John och Bosse tog båten hem.


Vill till att ha rätt kläder för svensk sommar.

Beundrad, respekterad,saknad...

    
Ägnade den regniga gårdagen till att rensa bland många saker som fanns i källaren. Det var en av de få punkter jag hade på min "måste agenda" denna sommar. Inte alltför betungande!
Mycket av det som fanns var saker, papper och annat, som tillhört min pappa som avled i december 2005. Kändes bra att gå igenom, sortera och kasta. Man kan inte spara allt och det här blev också som att säja farväl på till honom på et annorlunda sätt.
Kanske har jag inte tidigare riktigt förmått mig till att inse att han inte längre finns. Men det gör alla fantastiska minnen jag har av honom och vårt liv tillsammans.


Ett foto från  Narvik, publicerat i en norsk tidning. Pappa var en av de mycket få svenskar som kämpade för Norges sak i det norska "Kompani Linge" under andra världskriget. Han var då bara lite över 20 år.
.

Sockholm den 10/1-06 och fortsättning den 10/7-09

                                                                    Kära pappa!

Så är den dag då kommen, då det är dags att säja farväl. Ja, du ska veta att det inte är lätt. Vi har följts åt länge. Du blev 84 år och många av de åren pappa har vi upplevt så mycket tillsammans.  Dessa minnen kommer jag alltid att bära med mig.

Tänk pappa, julen 1952 och jag var 3 år. Du gav mig en bob i julklapp. Jag var så glad. Men det fanns ingen snö. Jag ville genast prova min julklapp. Vem, om inte du pappa, var beredd att på julaftons kväll ge dig ut i mörkret. Du knöt fast kälken på cykeln och trampade på allt du kunde. Jag njöt av farten och ropade fortare pappa, kan du inte köra fortare. Du trampade så svetten lackade.

Något år senare var det dags för oss att tillbringa tid på Jörstadmoen, Lillehammer. Du arbetade där på regementet under flera somrar.  Vilken fantastisk tid!  Tänk alla mornar vi blev väckta av trumpetsolo. Minns du alla vänner? Jag har en färsk hälsning till dig från Harry Höjdalsnes. Han bor fortfarande kvar i Fåberg och mår bra. Jag minns att jag levde livets glada dagar som barn i denna "lägermiljö" och blev ofta hemskjutsad på cykel av någon major eller överste vid lunch och middagstid. Ja,annars hade mina små korta ben aldrig hunnit hem i tid. Och punktlighet var viktigt för dig.

Ja, pappa åren gick och 1959 flyttade mamma och jag från Töreboda i Västergötland till Solna.  Du hade då redan jobbat på Karlberg några år. Jag visste inte vad du arbetade med, men förstod att det var något med det militära.  Jag kommer ihåg mitt första möte med Karlberg. Du tog med mig dit. För mig som kom från landet, var det ju ett riktigt slott! Överste Anders Grafström var chef och jag minns pappa, att du var lite orolig när jag fick lov av farbror Anders att "springa runt" och upptäcka de olika salarna. Du visste att jag hade mycket spring i benen och var pigg på att upptäcka nya saker. Det var mitt första möte med Karlberg och det skulle inte bli det sista.

Minns du julottorna, "farbror Hans" Åkerhielm var präst.Kaffet därefter här i Rikssalen och långdansen som avslutning, jullekar var inte din starka sida, inte min heller. Så lika vi var!Tänk vad mycket roligt vi haft just på Karlberg.  Min studentfest hade vi här 1968, så stolt du var den dagen.  

Din avskedsfest; du skulle gå i pension och blev helt oväntat kidnappad från Karlstad. Du fördes till Karlberg och det blev en show "Här har du ditt liv" i Rikssalen. Hela ditt liv kom i dagen och många inbjudna gäster från när och fjärran var där. Vilket spännande och innehållsrikt liv du levt! Vad mycket nytt jag fick veta om dig! Tack Rolf Wikström, en av pappas chefer genom åren och många andra, för att denna fantastiska tillställning över huvud taget blev möjlig att genomföra.Karlberg var ju ditt andra hem pappa.

Dina barnbarn, Liv och Helen, döptes här i slottskapellet 1981, av farbror Hans, som du lärde känna under Finska Vinterkriget redan 1939. Du var 18 år då du for dit för att bli kusk. Men hästarna hade dött i kylan så du fick andra, mer fältmässiga uppgifter mitt i skottlinjen.( Hovpredikant Hans Åkerhielm var också slottspastor på Karlberg)

Tänk pappa vad fort tiden går, flickorna har nu just fyllt 25år ( de är nu 28) och den dagen hann du inte uppleva. Men ni hann uppleva mycket annat tillsammans.
Det känns inte så länge sen du sprang med flickorna på axlarna uppför backen på Evlinge när de var små, eller när du i Waxholm beställde de största glassarna som gick att få. Gärna med jordgubbssmak, för det gillade du själv och du hjälpte gärna till om det blev något kvar av glassarna.

Idrott pappa hade vi som ett stort, gemensamt intresse. Jag minns hur glad du var den dag då jag fick beskedet att jag kommit in på GIH.( Gymnastik och Idrottshögskolan)  Du var nog gladare än vad jag själv var! Och pappa, jag har haft både glädje och nytta av den utbildningen.   

Kommer du ihåg alla politiska diskussioner vi haft? Jag tyckte ibland att du levde i det förgångna. Du var så fast i alla dina minnen från krigen. Kunde du inte se att världen förändrades? Nej, jag tror nog inte att du kunde det. Och nu så här efteråt, vill jag medge, att det har den nog inte. Det krigas även idag och det kvarstår många orättvisor. Du var en sann idealist pappa, du kämpade för det du trodde på; en bättre värld utan förtryck. Det har jag förstått långt senare.

Vi har gjort flera resor tillsammans och alltid har det varit roligt och lättsamt att resa med dig. Du hade liksom inga krav på något. Allt var bra! Språk, förutom svenska och norska, var inte din starka sida. Men du gjorde dig ändå alltid förstådd överallt. Du kom på något sätt i samspråk med alla och envar, nyfiken och intresserad av människor som du var. Du hade vänner i alla världsdelar.

Ett minne från en resa finns så tydligt kvar hos mi, från Korsica. Jag förstod som 13 åring aldrig varför alla ställde sig upp i matsalen på hotellet när du kom in. Långt senare berättade du för mig att det kanske kunde bero på det lilla röda band du hade på kavajen.  ( den franska Hederslegionen) Men du glömde berätta varför du fått den... Så typiskt!  Svaret fick jag veta långt senare.

Ja pappa, du har haft ett innehållsrikt liv och ALLTID kämpat för det du trott på och det du tyckte var rätt. Jag tror nog jag ärvt en del av det. Du gjorde aldrig något för egen vinning! Din sjukdom var svår. Vi visste att du inte kunde bli frisk. Men du kämpade så hårt. Och det hade du gjort mången gång förr. Du behöll din humor och var så glad över att få besök på ditt äldreboende. Du gladdes över alla kort och brev som kom från vänner runt hela jorden. Du krävde ingenting och var alltid så ödmjuk.

Men även för en kämpe som dig pappa, tog livet slut och din kamp var över. Det var tungt att se dig den sista tiden ska du veta. Din alzheimersjukdom var svår, främst för dig själv att vara så hjälplös och ingen hjälp fanns att få. för dig.
Hela tiden intill ditt sista andetag fanns godheten kvar i dina ljusblå ögon.

Pappa, du var och är  Beundrad,Respekterad och Saknad

Tack för att du var min pappa och våra döttrars morfar.

Jag älskar dig och du kommer alltid att följa med mig i mina tankar.

Kram Benedikte



Bilder från en utställning om Svenskar i krig i Norge





Kransnedläggning i Vestre Gravlund i Oslo den 8 maj 2006. Ett högtidligt tillfälle för mig att inför många,gamla, tappra,
kämpar representera min älskade pappa.

Att  besökta Normandie, Pegasus Bridge ( ett historiskt minnesmärke från andra världskriget) och platser där min pappa vistades i juni 1944 under de allierades landstigning i Normandie blev helt nödvändigt för mig för att förstå lite av vad han varit med om. Så i juni 2006 fick jag ytterligare pusselbitar lagda till pappas liv.  Det blev aldrig av att vi tillsammans  gjorde denna resa, men han var här med sina elever från Krigsskolan Karlberg varje år under många år. Och bättre guide kunde de nog inte ha haft.
Jag hade pappas egna minnen med mig.


Utah Beach, en av de stränder där de allierade landsteg i Normandie, Frankrike



Detta café har en mycket speciell historia...... går att "Googla" på Pegasus Bridge och Madam Gondré....


Många fick sätta livet till i kampen mot nazismen 




Många fler minnen och tankar kommer jag att då och då plocka fram. Jag kommer att läsa det som även fortsättningsvis skrivs om pappa Allan och jag kommer att vara behjälplig med att dela med mig av de kunskaper han delgivit mig.
Jag "googlade" nyligen på hans namn och kunde då på nytt läsa om alla historiska äventyr han haft för sig.
Med ett leende inombords kändes det härligt att konstatera att han framförallt var min pappa och mina döttrars morfar och för många, många, en mycket god vän.

 


 


 

Kvicksunds Riviera

    
Det vackra, varma och soliga vädret håller i sig. Det rycker lite lätt i "utflykts och upplevelsetarmen" och en  biltur till Södermanland och goda vänners sommarhus passar väldigt bra.
Vi ska ta oss via Strängnäs och Eskilstuna mot Kvicksund, som ligger i Västerås kommun.
Bara att köra på. Inga trafiktullar i Stockholm som ställer till det och bara raka spåret hemifrån och ut på E4.
Ja,i Stockholm är det sedan några år tillbaka vägtullar om vardagarna.Det är gott om sådana och bilägaren debiteras per automatik var gång en sådan passeras.  Priset varierar när man åker och är alltifrån 10 kr i lågtrafik till 20 kr i högtrafik.
Men om man inte noga ser upp så kan man få betala helt i onödan.
Till saken hör också att man i Stockholm nu som vanligt under sommaren bygger om vägar och broar. Så från en dag till en annan kan den väg man brukar åka vara avstängd.
Detta hände oss när vi sist kom från Åland. Att köra in i stan och betala 20 kr var väl ok. Men att sedan behöva köra ut från stan för att det just då inte gick att ta av mot Söder,( vägarbete) passera ytterligare en vägtull à 20 kr vid Skanstullsbron, runda Globen och sedan köra in mot Söder igen för ytterligare 20 kr kändes i hårdaste laget.
Därför var jag lugn denna dag i juli då inga tullar finns och vi skulle på "lillsemester" till Kvicksund.
Bilturen gick som på räls, med en smärre felkörning, beroende på att Hitta.se hade fel vägnummer. Visst är det skillnad på vägnummer 53 och 56???? Åtminstone för mig, som var kartläsare.

Det var första gången vi var hos vännerna Vivi och Ubbe i deras jättefina sommar/vinterhus. Från tomten är det bara 100 m ner till Mälaren och från husets uteplats ser man ner till sjön.



Jag som i vanliga fall brukar fnysa föraktfullt när någon föreslår att jag ska bada i Sverige, ( alldeles för kallt) fann mig snart sittande på en madrass ute i vattnet. Mälaren höll denna dag sina 23 grader och även om jag helst inte badar med temperaturer under 25 så njöt jag till fullo. På land var det 30 i skuggan, så visst behövdes ett dopp.


Ubbe är behjälplig med att köra runt mig i vattnet, doppade mig senare också. Tyvärr saknas bildbevis!


Det var fler än vi som ville svalka sig.

Att sitta ute, prata,grilla, bara ha det bra och njuta i goda vänners lag är något jag verkligen uppskattar.


Värdinnan vid grillen.

Givetvis ville vi gå en tur ner till sjön för att se på solnedgången.
Tänk att just en solnedgång kan vara så magisk!







En tur till Åland

    
Fint väder, sol och varmt, som gjort för en båttur.
Min äkta hälft åkte till Åland tidigare i veckan för att ge sig i kast med att klippa gräs ute på ön. Klippa var nog ett något tunt ord för vad som behövdes. En skördetröska hade varit att föredra till det 150 cm långa gräset.
Jag höll mig bå betryggande avstånd, alltså i Stockholm.


Mycket och högt gräs att ge sig i kast med.

Men det soliga vädret gjorde att jag i alla fall beslöt mig för att ta en tur med färjan över till Mariehamn från Kapellskär.
Buss upp dit tar lite drygt en timme och sedan återstår en resa över Ålands Hav på två timmar. Alldeles underbart att njuta av ytterskärgård och öppet hav från akterdäck.


Stockholms ytterskärgård mot Ålands Hav.




På åländskt vatten

På Åland pågick öspelen; tävlingar i många olika grenar där deltagare från omkring 23 olika öar världen över deltog. De svenska representanterna kom från Gotland och de mest långväga tävlande kom från Bermuda och i Mariehamn var det extra festligt denna helg.

Vi passade också på att fira lite extra denna vackra helg tillsammans med Bosses syster och svåger. Sommarledigheten är just påbörjad, solen skiner, jag fyllde år tidigare i våras och .....ja, varför inte bara fira att allt är bra.
Det måste ju inte finnas någon direkt anledning till att man vill njuta lite extra av tillvaron.
Hur som helst å åt vi en fantastiskt god middag på restaurang INDIGO i Mariehamn.  En restaurang som absolut är väl värt ett besök om man vill njuta av utsökt mat och service i en härlig miljö.
Vi njöt i fulla drag.


Interiör från restaurang INDIGO.


Förrätt, toast Skagen...


Varmrätt; oxfilé med pestopotatis och fräsch sallad....


Dessert; mojitomarinerade färska bär och vanljglass


Mycket nöjda och belåtna gäster

Det blev en härlig helg i Mariehamn och en underbar resa tillbaka över havet ett par dagar senare.