Saigon= Ho Che Minh City

    
I morse lämnade vi vårt paradis på Phu Quoc och flög till Saigon eller Ho Che Minh City. Vi blev hämtade i bil på flygplatsen, fick genast vårt fina hotellrum och kunde snart ta hotellets bil in till city.
Det är mest nordvietnameserna som använder namnet Ho She Minh City. Sydvietnameserna föredrar fortfarande att säja Saigon. Och Saigon var huvudstaden mellan 1956 och 1975.
Stadens och landets historia är brokig och komplicerad, men idag är Hanoi huvudstaden. Men Saigon står för den ekonomiska tillväxten i landet och cirka 25% av Vietnams handel sker här. Kanske kan man jämföra Saigon med Shanghai i Kina???
Här i Saigon tjänar människor i allmänhet mer än tre gånger så mycket som någon annan stans i landet och många utifrån landet kommer för att söka lyckan och arbetstillfällen här. 


Bild av Ho Che Minh som dog 1969.

Jag tycker staden är helt faschinerande på olika sätt. Här finns de vackra boulevaderna med sina vackra träd, de franska villorna, de gamka kolonialhotellen och kontrasterna inte att förglömma.
Saigon kallas också för österns Paris, ett namn som är lätt att förstå.
Författaren Graham Greene skrev sin roman "Den tyste amerikanen" på det än idag magnifika hotellet Majestic nere vid Saigonfloden.



I timmar har vi vandrat genom Saigon idag. Här utgör inte bilarna något hot. Nej då! Men de omkring 3 miljoner mopeder och scotrar kan göra det.
Det tog någon timma innan vi kommit på hur man lättast tar sig över en gata. Trafiken i Beijing kan förefalla stillsam periodvis jämfört med den här i Saigon. Men mopedisterna kryssar vant fram mellan våra ben....


Turligt nog bär  nästan alla vuxna hjälm. Varför barn inte gör det ska jag ta reda på. Intressant!

Som sagt, promenerat mycket har vi gjort. Jag tycker det är då man verkligen kan uppleva en stads atmosfär. Givetvis märks det även här att det är oxens/kons år.


Här kommer alla kossorna på en och samma gång...

Marknader, varuhus och små butiker finns det lika gott om här som i Beijing. Men priserna är klart lägre.


Även en förare av en cykeltaxi behöver vila i värmen.


Jag står på en av boulevaderna och väntar på lämpligt tillfälle att gå. Scotrar är det gott om.


Marknadsgata.


En inomhusmarknad där precis ALLT såldes; mat, levande djur, kläder, frukt, möbler......


Riktigt lugnt var det här.

Väldigt tidigt i morgon, klockan 06.30, lämnar vi Saigon för denna gång. Men vi kommer gärna tillbaka.




Oxens/kons år

    
Jag är en jordoxe, har jag fått veta idag. Nu så här i det nya årets linda så har jag fått veta mer om hur oxar är. Hemma är jag faktiskt vädur. Så just oxar har jag inte intresserat mig för. Inte astrologi i någon större utsträckning heller. Men eftersom jag nu vistas där man använder den kinesiska astrologin så får jag vara oxe/ko tills vidare.
Ett gott tecken kan vara att jag idag såg några djur av mitt slag i närheten av stranden.




Hur är då en oxe? Ja, ni som känner mig kan ju se om något stämmer.

En oxe vittnar om vårens ankomst och jordisk mylla. Den har stor kärlek till naturen och utomhusliv. ( skulle vara det då, på kvällarna....)vilket gör att de inte anses som några hemmamänniskor.
En oxe är extremt pålitlig, glömmer ALDRIG en tjänst eller en oförrätt. De är nyfikna på människor och på livet.
Stabilitet och lojalitet är två nyckelord i en oxes tillvaro och de är mycket målmedvetna.
Oxar är mycket goda lagmedlemmar och ställer upp som vän i med och motgångar.
Oxar är morgonmänniskor.(?????)
De har ett hett temperament, ingen idé att tala dem till rätta och de är extremt envisa.
Oxar hatar att be om hjälp, har mycket gott minne och kommer särskilt ihåg små detaljer.

Jag kan nog känna igen mig i en del av detta....Sen ska oxar också helst bära något litet rött var dag under året. Detta för att kompensera lite av att just oxens år inte är det bästa att vara född i.


Den härliga semestern här på Puh Quock slutar tidigt i morgon bitti då vi reser till Ho Chi Minh City. ( Saigon) Det ska bli spännande att få en glimt av denna storstad under ett dygn.
Men först ska jag se ännu en solnedgång tillsammans med maken.






Vad gör du?

    
Vad jag gör? Så lite som möjligt. Jag bara är, här och nu. Tycker jag varit duktig på att släppa jobb, planera framåt eller  fundera över morgondagen eller min pension. Stillheten vid havet och vågornas sakta brus kan nästan vagga mig till söms. Jag tröttnar aldrig på att titta ut mot havet känns det som.
Både mornar och kvällar blir tidiga. Frukost redan vid 8, med ägg i olika former, massor med färsk frukt ,( som delvis växer i hotellets trädgård) nybryggt kaffe och sedan är jag beredd för den 100 meters vackra vandringen genom trädgården ner till stranden.
Läsa, titta ut över havet, bada, vandra längs stranden, lyssna på inspelade Sommarprogram på Ipoden, bada mer...Dags för lunch vid 14 tiden, givetvis på stranden. Restaurangerna har varierat något under veckan, men överallt god mat  och vänliga, leende människor.
Blogga en stund, tillbaka till stranden lagom då eftermiddagsbrisen kommer in. Jag bara är. Ser solnedgången vid 18 tiden. Mörkret kommer snart därpå.
Vi vandrar i ficklampans sken med stjärnorna som följeslagare till någon strandrestaurang. Middagen väntar och för min del har det blivit olika former av pinfärska räkor var dag. Vandrar i månskenet tillbaka och avslutar dagen på vår veranda med att lyssna på palmbladens sus och grodor som kvackar.
Jag är förvånad över mig själv. Att jag faktiskt INTE måste göra något. För övrigt finns det heller inte något annat att göra här på ön än att just bara vara. Och det är denna gång verkligen semester för mig. Känns nästan som om jag håller på att tackla av.....Lite skrämmande faktiskt!


Solnedgång


Palmblad som susar


Stranden och havet som skänker mig ro (och viss motion)

Funderingar i skuggan

    

Har efter en god lunch, beståendes av vietnamesiska vårrullar fyllda med skaldjur och dryck, dragit mig tilbaka från stranden. Tror att mitt skinn behöver vila lite.


Lunch på stranden vid vårt hotell. ( Bilden tagen i motljus)

Jag kan inte låta bli att tänka på alla de leenden och den vänlighet som ständigt möter mig över allt här, trots alla hemskheter som drabbat Vietnam. Ett land som slagits for sin självstandighet under så lång tid.
Jag minns från min skoltid och barndom inte mycket annat än att Vietnam alltid fått kämpa mot  starkare makter; i första hand Frankrike och USA. Alla demonstrationer i Stockholm och ropen som skallade USA ut ur Vietnam. Många svenska politiker bl.a. Olof Palme och Anna Lind har gått i täten för dessa demonstrationståg. Ja, inte bara i Stockholm förstås, men det är därifrån jag minns det  hela så tydligt. FNL rörelsen, (Nationella befrielseorganisationen) amerikanska soldater som desertarade och hoppades slippa Vietnamkriget.... Dessa minnen blir här och nu så framträdande. Fantastiskt att ett land kan ha sådan kämparglöd! Sen alla motsättningar som varit inom landet... Men i korthet;
Redan före Jesu födelse var Vietnam ockupperat, då av kineser. Sedan har det ju fortsatt i olika omgångar. Kungar regerade Vietnam från år 968 och fram till 1945.  Den Socialistiska Republiken Vietnam grundades efter revolutionen 1945 då president Ho Che Minh deklarerade oberoende. 
Även fransmännen har varit här och härjat.  Vietnam slogs mot dem och deras kolonialisering av landet  från mitten av 1800 talet till 1945 och vidare från 1946 till 1954. Slaget vid Dien Bien Puh 1954 innebar att fransmännen släppte greppet. De förlorade. 
Men då var det dags för USAs intågande. Så från 1954 till 1975  försökte Vietnam vinna kriget mot USA  och lyckades till sist. Så den 30 april 1975  under Ho Che Minh´s ledning blev Vietnam äntligen fria.
Landet har sedan dess arbetat för att försöka komma i kapp.  Mycket har hänt och vagen att gå är lång. Det är bara att önska lycka till! För egen del kommer jag att repetera delar av Vietnams historia. Man/jag glömmer lätt. Det var ju så länge sedan...
Hit kommer vi garna tillbaka för att se och lära oss mer.

Något nytt lärde jag mig idag.
På en av  daens njutbara  promenader längs stranden såg jag en rund, flätad, liten, jolle. Dessa små båtar används för att paddla ut till de större fiskebåtarna som ligger längre ut från land. Endast en person får plats att sitta i jollen.  
Först funderade jag på formen, en rund jolle.
Detta hade jag inte sett tidigare. Undrade över hur den användes.  Men när jag strax efteråt såg den paddlas, snarare vickas fram, så förstod jag precis varför den var just rund. Jollen liksom studsade åvanpå vattnet. Kanske något för oss därhemma att ta efter? 


Visst äe det en smart konstruktion? Det finns paddel och ankare till.

Nytt år!

    
Nyårsdagen i Vietnam, på ön Phu Quoc. Nu har alltså det nya året, Oxens/Kons ( Nötkreaturets) år infallit. Jag är Oxe/Ko, så det här måste verkligen bli mitt år. Har läst lite om Oxens/Kons karaktär och den stämmer väldigt bra in på den Vädur jag är hemma....
Vilken förmån att fira två nyår så tätt på varandra. Hemma firade vi på Åland den 31 december och i natt firade vi här i Vietnam. Måste nog i ärlighetens namn säja att så mycket firande här blev det inte. God mat och dryck, en promenad barfota längs stranden i skenet från en vacker måne och bara sitta på stranden för att titta på stjärnorna. Jag undrar vad de ville berätta. Riktigt hemlighetsfulla såg de då ut.
Här kallas det Kinesiska nyåret för Tete och firas också rejält. Men säkert inte som i Beijing, där man tror att man befinner sig i en krigshärjad zon. Men man kan fira på olika sätt, med mer eller mindre buller och bång. Här tror jag de är mycket för det vackra.
Personalen på vårt hotell är lediga efter klockan 16 idag och hotellets ägare, Jim med familj , har bjudit in till stor fest för sina anställda och deras anhöriga. Det är de verkligen värda!!!!

Att sitta här och tänka framåt  på 2009,känns nästan som en utmaning. En sak ska jag ta med mig och tänka extra på, men det blir nog fler. Och det är att inte skjuta upp saker, vare sig det handlar om mer rutinmässiga vardagsbestyr, saker som är otrevliga eller att göra det jag vill. ( Det kanske finns vissa begränsningar här...) Men i princip!Jag har ett liv och det är nu. Kanske är det för att jag börjar närma mig de 60 års strecket som dessa tankar aktualiserats.
Här har jag nu tagit av mig klockan. Ja, den föll pladask ner i stengolvet och gick sönder. Men jag har inte saknat den. Ska även tillbaka i vardagen inte ha klockan på under helger och ledig tid.

Jag har här i min solstol på stranden, med vågornas brus i mina öron, läst en del och lyssnat på några inspelade "Sommarprogram" från P1.


Vågornas brus

 Pia Johansons program från den 3/8-2008 gav många tankar om hur man kan förhålla sig till det liv man fått. ( Pia Johanson är skådespelerska och har varit med länge i Parlamentet) Det handlar om att ge kärlek och att älska, att själv påverka sitt liv och verkligen vilja. Absolut väl värt att lyssna på. Det finns fortfarande på Sveriges Radios hemsida.

Jag ska nu ge mig ner till stranden för att ytterligare i ett par timmar njuta av tillvaron på stranden och i havet och bara vara. Strax före klockan sex ( då är klockan i Sverige 12 på dagen) blir det en ny solnedgång och sedan faller mörkret inom en halvtimma. Då är det ficklampor som gäller, för det är helt becksvart. Men så stilla och behagligt.


Undrar vad stjärnorna har att berätta???


Solen går ner där borta i väster.




Till havs

    
Befinner man sig nu på en ö i Indiska Oceanen så blir det ganska givet med en båt och snorkeltur. Dags för detta alltså denna Nyårsafton. Ja, den kinesiska alltså!
Efter en skumpande bilfärd söderut på grusvägar i 20 minuter, tillsammans med nio andra personer, kommer vi till ett fiskeläge. Inte många bilar, men väl mopeder.



Ombord på båten och ner i en solstol på översta däck. Ingen rusning till stolarna. Vi är endast 10 passagerare förutom besättningen ombord, så det går att lämna sin plats utan vidare. Det blåser en del så att hålla i sig är ett måste. Ja, inte bara i sig själv utan i sina tillhörigheter också. Och stolen var inte fastsatt!


Plats på fördäck.

Vacker grönska vart man än ser, klart vatten, familjer som bor på sina fiskebåtar, orörda stränder där familjer lever sitt liv.





Jag fick också prova på att fiska. Tyvärr inget napp för min del denna dag. Maken lyckades däremot med att få en liten juniorfisk, 12 cm, på kroken. Men  den fick återgå till havet.

Vi gjorde ett antal stopp för snorkling i olika vikar. Jag provade ut simfötter och cyklop och sen var det bara att slänga sig i böljan den blå. Till saken hör att jag ogillar större fiskar. Men i skulle jag, vid ett korallrev. Jag hoppades innerligt att inte se några fiskar större än fem centimeter. Men se det gjorde jag. Något långt och slingrande fanns plötsligt framför mina ögon. Då vände jag rakt mot båten. Dessförinnan hade jag i alla fall sett både små och färgglada fiskar. Så jag var ganska nöjd.


Klar för snorkling.

Givetvis vankades det fisk till lunch. Den hämtade besättningen från fiskare som sålde fisk av olika storlekar, färger och former. Även krabbor fanns att tillgå. Jag valde att beskåda det hela på närmare håll. Inte alltid man får se nyligen ihjälslagen fisk. Så färsk var den!


Lunchfisken som tillagades ombord.

Nu ska jag ner och se solen gå ner i havet! Utan moln framför hoppas jag.

Gott Nytt År!


Ett av strandhuggen idag. Ljuvligt!



Duong Dong, en stad i närheten

    
Tog på förmiddagen en promenad längs strandkanten in till Duong Dong. Det är en stad med runt 60.000 invånare. De måste vara väl utspridda, men tanke på att hela Phu Quoc totalt har ett invånarantal på ca. 85.000.

Duong Dong ligger några kilometers promenad längs stranden.

Scotrar och mopeder knattrar på de små lokala gatorna och nere i hamnen ligger fiskebåtarna tätt, sida vid sida.
Det är lätt att förstå den rikliga förekomsten av fantastiska skaldjur och fisk.
Fiske och kanelodlingar är på Puh Quoc de viktigaste näringarna, men det finns även gott om ris och fruktodlingar.
Här på ön tillverkas också en speciellt fin och "berömd" fiskolja som också går på export.
Turismen bidrar givetvis också till många arbetstillfällen.


Små fiskebåtar ...


och stora....

Bland allt så tror jag att det är småskaligheten, de vänliga människorna, lugnet,  den fantastiskt, vackra naturen, avsaknaden av nattklubbar och discon som gör att man kommer hit för att bara vara. Klocka behövs inte, kroppen får styra.
Boendet här finns i alla tänkbara kategorier; från den enklaste och billigaste lilla hydda till femstärniga resorter. Allla smälter väl in i omgivningarna och byggnader på mer än två våningar har jag inte sett. 

Hem valde vi att utforska landsvägen. Den var kantad av små "hål i väggen" butiker och restauranger. Och sista biten till oss tog den asfalterade vägen slut.




Sista biten till "vårt hotell" Cassia Cottage. Obs! Här kör bilar!!!!!


Hemma igen!!!

Anpassning till lättja

    
Tycker att min anpassning till lättja flutit på ovanligt bra. Vi bor på ett riktigt "boutique hotell", som en del hotell kallas nu för tiden. Ägaren här på Cassia Cottage ( vårt boende) vill inte kalla stället för hotell över huvud taget. Detta är mer som en oas, tyst, lungt och mycket fridfullt. Lite ljud från små ödlor , prassel från palmbladen, fågelkvitter och om aftonen myggornas surrande. Införskaffade ett rejält myggmedel igår, så i kväll blir det nog färre stick. 
Upptäckte att det bara är här i den gröna och lummiga trädgården som det finns mygg. Och det är bara 100 meter ner till havet, så det går alldeles utmärkt att skriva blogg på eftermiddagen då myggen vilar sig inför kvällens övningar och i stället vistas nere vid havet om kvällen.Tror för övrigt mitt skinn mår bra av en paus från solstolen och stranden mitt på dagen.


Hibiscus och bouganvilla finns överallt i den underbart, vackra trädgården


Hibiscusen blir väl omskött av varsamma händer.


Myggnätet monteras på min inrådan, för säkerhets skull.

Vilken otrolig förmån kunna tillbringa en vecka så här utan att över huvud taget planera annat än vad jag ska äta och dricka och var, vilken bok jag ska läsa, om/ vad jag vill lyssna på i min I-pod och om jag vill göra någon liten utflykt  baraför att se mig omkring. Javisst, jag måste också bestämma vilken solstol jag vill ha.
Det känns i alla fall så här långt helt avkopplande. men vi får se om några dagar.....


Valet av lunch idag; pinfärska grillade räkor. Väldigt gott!


Valet av solstol, den blå längst till vänster med blått parasoll.

Jag ska nu dra mig ner mot stranden och havet. Det blir nog ytterligare ett bad i det 26 gradiga vattnet och ännu ett par timmar att slöa bort i den sköna eftermiddagsbrisen.

Phu Quoc och Huh Che Minh City; mitt första besök i Vietnam

    

Sitter i den varma kvällen, det 'r fortfarande 30 grader nu klockan 18 och försöker att samla ihop det senaste dygnet. Inte lätt, kan jag lova. Vi lämnade igår eftermiddag Beijing och landade sent i går kväll i Huh Che Minh City, gamla Saigon. Resan med Vietnam Airlines var bekväm och riktigt avkopplande, även för en flygrädd typ som jag. Nåja, lite orosmoln fanns det på vägen till Hanoi. Men inget oväder.
Hanoi ja! När vi checkade in i Beijing så hade vi boardingkort till Huh Che Minh City. Det sas inget om mellanlandning i Hanoi, vilket jag var glad för. Jag gillar ju varken att starta eller landa. Egentligen vill jag inte flyga alls, men har insett att det är enda sättet att komma runt i världen. ( Båt är inget alternativ för mig)
Så vi visste alltså inte hur det skulle bli.
Väl i Hanoi gick alla av, vi också. Hämtade bagaget, bar det genom tullen och fick nya boardingkort. Kan lugnt påstå att fltygplatsen i Beijing är MYCKET EFFEKTIV. Men vi har semester, så det blev bra träning.
Huh Che Minh City nådde vi på under två timmar. Det var 25 grader varmt sent på kvällen, så jag var glad att bara jeansjackan var med.
Hämtning vid flygplatsen och direkt till hotellet.


Antar att det var maken som var "partyt".

Jättefint hotell nära flygplatsen och ett rum som var gjort för  avkoppling och semester, så skönt.
Tidig väckning, frukost , hämtning och på nytt  transport till flygplatsen. En kort resa på under en timma och vi landade på Phu Quoc, en ganska liten ö I Indiska Oceanen är  endast fem mil lång och någon mil bred. Ön hör till Vietnam , men ligger  nära gränsen mot Kambodja.

Mörkret har nu fallit och jag ser imte längre tangenterna på datorn. Trevar mig fram. Ska försöka mellan de ettriga myggorna att lägga in lite bilder. Sitter i bikini....
Inser att jag får bärja skriva tidigare i morgon... Där jag sitter finns inga lampor....


Vårt lilla trädgårdshus, 100 meter till stranden


Blommor och blad önskade oss välkomna på sängen.


Grönt och fint över allt. Bilden är tagen från stranden.


En lång, lång, strandkantad med palmer.


En fantastisk början på en semester. Och dage är inte slut. Middag på en strandrestaurang och kanske en promenad
i månskenet. I morgon ska jag ta av mig klockan....Här finns inga tider att passa!
Hur har ni det??? Jag delar gärna med mig!

Reklam!

    
Jag måste också passa på att göra lite reklam. När jag läser en del andra bloggar så är det reklam för än det ena och än det andra. Mycket handlar om mode och saker man kan köpa. Mina "outfits" är liksom inget att skriva om...De är mer av det praktiska slaget.
 Jag vill dock slå ett slag för P4. Jag tycker överlag de har bra program och ett extra omnämnande vill jag ge P4 Extra med Lotta Broomé, som sänds varje vardag.
 Nu gäller det emellertid P4 Junior, med sändningstid lördag morgon klockan 8.45,svensk tid. Förhoppningsvis ska ledningar och annan telefonteknik fungera så att ett par flickor från klassen i morgon kan spela in sitt reportage. Alla elever har bidragit och skrivit olika reportage. Några kommer att finnas på P4:as hemsida och några kommer att sändas i radion och med start nu på lördag förhoppningsvis....Man kan säkert lyssna via hemsidan också.
Jag är riktigt stolt över eleverna och jag tycker vi lyckats bra. Jag tar åt mig lite av det hela....

Nästa reklaminslag ska jag be att få återkomma med. Det kommer i alla fall att handla om Vietnam och en förhoppningsvis solig ö nära Kambodja; Phu Quoc. Planet går om ett par timmar så rapport kommer först i morgon.





Nästan vår?

    
Solen strålar från en klarblå himmel. Det är +6 och dagen som gjord för en långpromenad.
Började morgonen med en kinesisk lektion. Det är så roligt! Jag gläder mig till mina lektioner, även om den ena är en söndag förmiddag mellan 10.30-12. Tiden bara rinner i väg och jag tycker att jag lär mig nya saker hela tiden. Jag har också märkt att jag nu börjar förstå en aning av folk säjer. Men bara lite...Jag kan också säja fler och fler meningar och lär mig många nya ord. Jag skulle vilja ha tid till mer studier i kinesiska. men det får bli ett annat år.
Dags i alla fall för långpromenaden. Maken anlände i går och behövde både sol och frisk luft. Idag var den faktiskt ganska frisk.
Vi gick längs kanalen med solen som lyste i ansiktet. Luften var varm och i min dunjacka svettades jag. Halsdul eller vantar var inte att tänka på. Det var heller ingen blåst, kanske  det därför kändes varmare än vad det kanske var.
På många ställen satt folk i alla åldrar på bänkar och njöt av det vackra vädret. På kanalen var det is och det var några som borrat upp hål och satt där och fiskade. Om det blev några napp vet jag inte.


Vackert och soligt  och is på kanalen.

Vi gick i flera timmar utan att ha något direkt mål, annat än att ha solen mot ansikitet. Det var så skönt. Nytta med nöje!
På henvägen kom jag på att jag nog behövde ett par nya jeans. Ett besök inne på varuhuset Yashow och jag hittade två par jeans. Råkade sedan helt apropå se en tunika som bara hängde och väntade på mig. Inte kunde jag låta den hänga där. Det var vår i luften. För mig betyder det också att lite nya inköp kan vara på sin plats.
Karolina, jag har rensat lite här också. Så då kan lite nytt få komma in.
När vi var hemma var klockan nästan 17 och det var fortfarande ljust ute.

Passerade lite vackra blommor som lyste upp vår väg ytterligare.


Tänk vad lite blommor gör mycket! ( Dessa är konstgjorda)

En bra söndag har det varit; det brukar alla dagar vara i och för sig. Men nu är maken tillbaka, det är vackert väder och sol. Det ger en extra dimension åt tillvaron. 
Middag i "vardagsrummet" Purple Haze, vår thailändska restaurang, kan bara göra dagen och aftonen ännu bättre.




Mojito, jättegod! Det är nog den bästa som går att få här i stan,därtill den goda kycklinggrytan med bambuskott i röd curry och cocosmjölk, samt phad thai. (nudlar med grönsaker och chili)


Ayi, vår favorit servitris på restaurangen, välkomnar Bosse tillbaka och passar på att
önska oss båda lycka inför det nya året. Det blir oxens/kons år denna gång.

"After work" en fredagseftermiddag

    
Hela personalgruppen var hembjudna till kollegan Elisabeth på "after work" denna fredageftermiddag. Vi var en stor skara som dök upp. Levande ljus, musik, drycker av allehanda slag, bröd, ost, pålägg , jordgubbar, lakrits, choklad och många andra godsaker var framdukade då vi kom i samlad skara. Det kändes väldigt trevligt att avsluta arbetsveckan på detta sätt.
"After Work" har vi i och för sig varje vecka, men den kan se väldigt skiftande ut. Oftast gå vi ut många tillsammans, eller bara några,för att fika och senare äta middag och det finns alltid en senare fortsättning för de som orkar och vill....Men det kändes verkligen "mysigt", för att använda vännen Karolinas uttryck,( numer hemrest och bosatt i Stockholm) att bli hembjudna till Elisabeth.
Jag var ganska trött, tyvärr och åkte hem redan tidigt. Men jag antar att det yngre gardet fortsatte i kvällen och natten....


Värdinnan Elisabeth vid de framdukade läckerheterna.


Skål!


Skål och tack för att vi fick komma! Jättetrevligt!


Vi är också med och skålar!

När jag kom hem och in i vår entré så hade de börjat att pynta inför det Kinesiska Nyåret, som infaller natten mellan den 25 och 26 februari. Och pyntandet är i gång överallt, vart man än ser. Nyåret är ju den största högtiden här.


Vår entré med en av tjejerna i receptionen. Observera allt det röda!
 
Enligt den gamla legenden fanns det ett odjur vid namn Xi. Han sades sova hela året men en natt  om året var han vaken för att äta.
Det var den näst sista natten på året. Han var glupsk och åt allt som kom i hans väg; både människor och djur.
Alla människor var rädda för Xi. Men det fanns tre saker som Xi själv var rädd för; högt ljud, röd färg och ljus. Så  innan Xi vaknade upp började människorna klä sig i rött, hänga upp lyktor som var tända både dag och natt, samt pryda sina hem med röda saker.
När 12 slaget så närmade sig började människorna att smälla smällare och skjuta raketer, allt för att skrämma bort Xi. Alla var vakna hela natten och det är man än idag.
 Denna Nyårsnatt kallas för Chu Xi ye. Idag tror ingen på Xi, men man har  ändå fortsatt att hänga upp röda lyktor, smycka sina hem i rött, samt verkligen smälla smällare och skjuta raketer. Det är inte som hos oss, att detta pågår 30 minuter vid 12 slaget. Nej oh nej.... Detta med smällare och raketer pågår rejält i ett flera veckor. Mycket ljud ska det vara. Beijing känns då nästan som en krigszon. Men det är bara Nyårsfirandet. Och det är sannerligen rejält.
 

Inköp och städning

    
Var idag och uträttade lite ärenden på eftermiddagen. Att uträtta ärenden innebär ofta att göra av med pengar. Det har jag gjort idag. I februari ska maken, vännen Anna och jag ut och resa. Det blir en helgtripp med flyg till norra Kina och den verkliga kylan. Vi ska resa till Harbin och se deras isfestival. Denna resa betalde vi idag. Alltså ett inköp!
Bäst att vara beredd på rejäl kyla, det brukar vara runt - 30 grader. Och man är ute och beskådar de mest fantastiska isskulpturer. Här handlar det inte om några små figurer, utan de brukar byggas i snudd på naturlig storlek. Ja, kanske inte riktigt....
Hur som helst  tyckte jag mig behöva  en rejäl jacka till resan, ännu en till samlingen. (Hade glömt bort att jag köpte en gåsjacka förra året. ) Gick förbi en liten kinesisk affär,kunde inte motstå frestelsen utan det blev ett inköp av  ännu en gåsjacka. Denna var vackert, röd och det är den färg jag ska ha nu i oxens år. Jag är alltså oxe här i Kina. 
Oxens år som den 25 februari är på ingång, lär enligt kinesisk tradition, inte vara det bästa att vara född i. Kanske tur att jag är vädur i Sverige. Men man kan alltså bättra på det hela genom att ha rött på sig.
Nu har jag i alla fall en röd jacka.
Det blev inköp av varm tröja också. Även den med lite röda inslag. För säkerhets skull!

Middag med några vänner och därefter inhandlade jag lite snittblommor. Det är ju städdag idag.
Jag kommer alltså var torsdag hem till en nystädad lägenhet och då vill jag också gärna ha en  eller ett par blombuketter som lyser upp den annars något mörka lägenheten. Dessa båda fick jag för 35 sek.


Gula fresior och några blåvita blommor som jag inte ens vet vad de heter. Riktigt svenskt!

Att det är städdag innebär också att jag får vara lite av en sakletare. Vår Ayi  som städar (det heter så och betyder egentligen äldre dam) har för vana att plocka undan allt som ligger framme. Sen får man gissa sig till var sakerna finns. De finns oftast i samma rum där de senast fanns, men inte alltid.
Idag hade jag tur och hittade det jag behövde. Men det ger en liten, extra, spänning i tillvaron och definitivt  ger det omväxling.

En rejäl tårta..

    
En kollega har slutat och sent på eftermiddagen blev det en något försenad avtackning av henne innan aftonens arbete skulle börja. Det bjöds på en gigantisk glasstårta som verkligen kom i lyxförpackning.


Lyxig förpackning


Och själva glasstårtan

Tårtan skulle vara lagom för 10 personer?????? 
Den bestod av flera olika lager med glass och sorbeter i olika smaker och den  var dekorerad med olika frukter samt rosa rosor, också av glass.Två tredjedelar av tårtan fanns kvar då minst åtta personer fått sig en rejäl bit. Kunde bara konstatera att en tårta i denna storlek hemma i Sverige kunde vara avsedd för minst 20 personer.
Det som blev över? Jag har ingen aning om hur det blev. Men antar att det var svår att få med i en "doggybag".
Kan tänka mig att resterna av tårtan gick till välgörande ändamål, som Karlsson på Taket brukade säja......
Och i detta fall inte till vare sig kollegan som firades av eller till mig. Men en glasstårta måste tas om hand och jag hoppas att så skett på bästa sätt. 

Bokklubb

    
Ungefär en gång i månaden, en vanlig vardagkväll, träffas vi i bokklubben. Det är SWEA, Swedish Women´s Educational Association, som står "bakom" det hela. (SWEA ordnar mängder av aktiviteter här i Beijing och överallt i världen där de finns. Det ska vara lätt att knyta nya kontakter och tillsammans med andra svenska kvinnor vara med på olika aktiviteter som som man hjälps åt att ordna) 
Många gånger är vi en skara på 15 stycken som ses hos varandra, äter en bit mat, dricker kanske ett glas vin därtill, skrattar och pratar.
Också pratar vi böcker och lånar ut böcker till varandra. Härligt att få tillgång till många svenska böcker och få nya vänner.


Olika pajer, sallad och vin smakade gott denna afton.


Bokprat på hög nivå.

Denna gång kom jag hem från bokklubben med många olika böcker. Har laddat upp inför ledigheten i samband med det Kinesiska Nyåret.
Så redan nästa onsdag lämnar jag kylan och blåsten här i stan för varmare trakter, Vietnam. Maken och jag flyger till Hanoi, direkt vidare till Saigon. Övernattar där och flyger på morgonen vidare till ön Phu Quock, en ö som ligger nära Kambodja. Värme, sol, avkoppling och bad står där på programmet. Och att läsa förstås.
En bungalow i trädgården denna gång.... Förra året var det en bungalow på stranden i Malaysia, Langkawi, som gällde. Och där gick det inte att sova alls på grund av allt oväsen nattetid under vår "hydda". ( Se blogginlägg från feb.08)
Så i år bor vi 50 m från stranden och på en privat beach, bara för att jag TROR att jag ska klara mig utan oljud....

Dessa böcker blev i alla fall resultatet av aftonens trevliga bokkväll. Kan nog ana ett mönster i mitt val denna gång......

* Konsten att vara Ela av Johanna Nilsson; en bok om att hitta sig själv

*Livstid av Liza marklund; en direkt fortsättning på Nobels Testamente  och handlar om människans längtan efter det eviga

*På Chesil Beach av Ian McEwan; handlar om människor fångna i sin tid

*Iskällaren av Minette Walters; en vanlig deckare

*En kvinnas resa av Agneta Sjödin; en resa inåt och framåt

*I skuggan av ett brott av Helena Henschen; en bok som bygger på en verklig händelse i Sverige 1932, de mycket
 uppmärksammade "sydowska morden".

Ska nu bestämma vilken bok jag ska börja med. Det är i alla fall fyra veckor  tills det är dags att ses på nästa bokklubb.
Återkommer med någon bokrecension.

Nytta och nöje

    
Idag har jag haft en egen temadag;nytta och nöje.
Den började redan på förmiddaggen då det var dags för 90 minuters enskild, kinesisk lektion. Väldigt  roligit och mycket nyttigt! Jag hade gjort min läxa från i tisdags och fick beröm både för mitt uttal och för att jag gjort framsteg. Jättekul!
Efter lite roligt pysslande här hemma vid datorn blev det dags för en promenad tillsammans med Anna. Det var inte många minusgrader i luften, men oj vad det blåste. Vi traskade på i alla fall, stundtals dubbelvikta av vindbyar.
Dags för lunch i det nya shoppingcentrat The Village.


Anna, väl påklädd.

Så då den eviga frågan; vad ska vi äta. Och var ska vi äta? Laddade så traskade vi i väg til en restaurang, Element Fresh.
 Bara namnet låter ju sunt, så det bådade gott. Men se där fanns det då inga bord, utan man fick skriva upp sig på en lista och stå( sitta i kö.  Inte vad vi hade tänkt oss. Vi gick vidare och såg en restaurangskylt, Herbal Café. Det lät också nyttigt och vi gick in. En restaurang med Hong Kong mat. Vi granskade menyn och kunde mycket snart enas. Det vlev några räkfyllda knyten med sötsur sås, krabbrullar inlindade i kål samt nudlar med curry, räkor och lite kött. Måltidsdrycken blev citronté för min del och Hong Kong mjölk för Anna. Det visade sig att dryckerna var kalla....Inte vad vi tänkt oss, men vi frågade inte heller. Alltså blev detta en ganska så nyttig och mycket god lunch.

Eftermiddagen fortsatte i temaform för min del. Jag tyckte att det kunde vara bra att passa på att praktiskt träna lite kinesiska. Det blev först ett besök på Carrefour, ett jättestort varuhus av franskt ursprung. Jag lyckades muntligt få chauffören att köra mig dit genom att bara säja adressen. Alltid något! Men lite smolk i bägaren blev det. Chauffören ville inte lämna tillbaka växel på 15 yuan. Han bara tog dem. Jag härdade ut och sträckte fram handen. Inga pengar. Då sa jag på kinesiska att jag vill ha mina pengar. Jag upprepade meningen ett par gånger och sent om sider fick jag mina tre yuan. ( ca tre sek.)
Eftersom vi närmar oss det Kinesiska Nyåret så var det mer folk än vanligt här. Det är alltid många shoppare här, men idag tog det nog rekordet.


Här säljs det allt som kan behövas för ett riktigt nyårsfirande, plus lite till.

Jag gick ett varv där inne och skyndade mig sedan ut. Detta stämde inte helt med min temadag, nytta och nöje. Visst var det roligt att se kinesernas glädje över allt de kunde hitta till nyåret. Men så mycket annat var det inte.
Beslöt mig för att åka till IKEA. Ny taxi och nya upplevelser.

På IKEA var det inte riktigt lika mycket folk. Jag tycker alltid det är roligt bara att strosa runt. Idag visste jag inte ens om jag skulle handla något. Jag hade eventuellt tänkt mig en stol till skrivbordet och datorn. Jag sitter nu alltför lågt och får ont i axlarna. Hittade ingen bra stol utan köpte en sittdyna. Den får duga så länge. 
Jag blir lika faschinerad var gång jag är här. Man sover i soffor och sängar, något som inte alls skulle passa in i det svenska systemet.  Vid borden sitter man gärna och äter.Plats finns. Kanske var folk extra trötta idag, för jag såg fler än vanligt som sov och många obäddade sängar.
Kunden inte låta bli att fnissa åt detta för mig helt främmande fenomen.

 
Två som sover i en soffa.


Skönt att somna in i nyårsbrådskan.


Här har någon vilat i godan ro.

På IKEA förenade jag nytta med nöje. Jag gillar ju att handla hem saker till lägenheten också. Dock tycker den äkta hälften att vi sällan behöver något. Men man kan ju tycka olika. Oftast tycker han att mina inköp är bra. Nu får jag ingen feedback förrän nästa lördag, då han kommer från Sverige.
Mina inköp blev utöver stolsdynan, en lampa, en fleesefilt, en plastlåda för att förvara kryddor i, keramikskålar, glasburkar ljus och servetter, samt även lite godis och bröd. Riktigt roligt alltså! både nytta och nöje inte att förglömma.
Hemresan med taxin gick galant. Nu passade jag verkligen på att träna att prata kinesiska med de få ord och meningar jag kan. Upptäckte att jag även förstod ett par frågor och dessutom kunde besvara dem. Så roligt!!!!
Ser redan fram emot nästa "temadag". Har ännu inte bestämt ämne. Förslag emottages tacksamt.
Utvärdering av dagen: Målet uppfyllt; nytta och nöje har verkligen samverkat denna dag.

Fortsättning på ""gamla kvarter"

    
Jag har nu denna söndag morgon haft lektion i kinesiska. Jag kom också ihåg attt be om hjälp att tolka den kinesiska informationen på en av bilderna från på apoteket som var med på gårdagens blogg. De torkade djuren som fanns med  visade sig vara en sorts stora grodor som torkats och nu var till användning. Till vad fick jag inte reda på....Men just grodor lär ha en omfattande "botekraft" fick jag veta.
Jag hittade också svalbon på burk. Dessa är särskilt populära i Hong Kong och bland Hong Kong kineser. Men billiga var de inte. Priserna för dessa varierade mellan 1700 och 2600 yuan. ( Lite mer i svenska pengar) Svalbona har en mer övergripande effekt på kroppen fick jag förklarat för mig. 
Jag kan nog tänka mig att spendera mer tid på detta anrika apotek och utforska fler avdelningar. För det här med läkemedel, det har man kunnat länge i Kina. 


Svalbon på burk!!!!

Att Beijing är en kontrasternas stad upplever jag dagligen. Allt från det modernaste moderna till det gamla. Att bara gå omkring och och uppleva är en lisa för själen. Stanna till ett ögonblick, titta och låta sig förflyttas tillbaka i tiden om så bara för några timmar.
Jag tror nog inte att jag vill byta mitt bekväma liv och min moderna lägenhet mot ett boende i dessa gamla kvarter. Men det hindrar mig inte från att trivas att vistas här. Historiens vingslag följer dig hela tiden.


Ingen korvkiosk, men något liknande.


Elledningar är det gott om.


Lugna gatan.


Mandariner på träd, kanske något att köpa?

Gamla kvarter

    
Lördagens promenad, nåja tunnelbana först och sen promenad, gick till kvarteren söder om Himmelska Fridens Torg och gatan Dazhalan. Jag återkommer hit både ofta och gärna.
Här finns nämligen några av de älsta kvarteren i Beijing och man slipper så många turister. Men mycket folk är det förvisso. Här finns en salig blandning av gamla och nya butiker. Det är i det här området man finner några av stadens äldsta och finaste sidenvaruhus.
Här finns även en butik som både säljer och tillverkar tygskor gjorda för hand, Neiliansheng Shoe Store.  Affären etablerades redan 1853 och är en av de mest kända i beijing. Butiken har levererat skor både til Mao och Zhou Enlai. Högst upp i huset finns också ett skomuseum med där man kan följa Kinas skohistoria. Jag provade ett par handsydda tygskor, men de var tyvärr för små. Så det blev inget köp denna gång. men jag är sugen på att låta sy upp ett par. Kostnaden blir då ca 200 sek.....
Lite te blev det i alla fall i tebutiken. Dyrt te! Men varför inte?
Många byggnader i detta område renoverades inför OS och har nu fått väldigt vackra och färgglada fasader som verkligen lyser upp gatan och området.


 Till Dazhalan från Quianmen.


Handgjorda skor i tyg.


Utbudet av skor räcker till. 


Tebutiken med sin vackra fasad.

En runda inne på apoteket Tongrentang blev det också. Det är ett stort apotek i flera våningar som öppnades
redan 1669. Byggnaden där apoteket är inrymt idag har endast funnits i något decennium. Här kan man köpa mediciner som tillverkats enligt urgamla recept likväl som moderna mediciner. Medicinsk rådgivning går också utmärkt att få.
Det var spännande att bara gå runt och titta på alla läkemedel. Svårt dock att förstå riktigt vad medicinerna var bra för. Men jag ska be att min kinesiska lärare följer med vid något tillfälle. Kanske kan jag hitta något som kan hjälpa min skadade tå att må bättre.


Apoteket Tongrentang.


Några torkade djur. Vet ännu inte vad de botar....Får veta i morgon.


Interiör från apoteket.


Lite rådgivning kanske? Måste nog träna mer kinesiska  innan jag försöker få råd om min tå-

Att komma till Dazhalan är som att förflytta sig långt tillbaka i tiden, men då och då påminns man om dagsläget.
Finanskris även här!

Nöjd med tillvaron

    
Lämnade lägenheten och huset i morse 07.30. Tog några få steg till skolbussen. Strålande sol och några minusgrader. Önskar ibland tiden tillbaka, den tid då jag fick 30 minuters promenad i rask takt  både till och från skolbussen. Det är över ett och ett halvt år sedan.
Men tiderna har förändrats och för hälsans och motionens skull är jag tveksam till om det är till det bättre. Skulle inte tro det! Nu får jag motionera på andra tider i stället. Tyckte liksom då, att det  var en friskvårdande arbetsförmån till ringa kostnad att få en uppfriskande morgonpromenad. Visserligen krävde denna motionsåtgärd att jag steg upp 15 minuter tidigare än vad jag gör idag och man kan ju faktiskt också vila sig i form.


Vårt hus. Precis under gångbron stannar skolbussen.

Beijing är ju en stad som är vida känd för alla sina bilar och all trafik. Det känns så skönt att bara luta sig tillbaka på sätet och bara låta sig transporteras till jobbet. Det tar cirka 45 minuter att färdas den 28 km långa sträckan och då har bussen några hållplatser på vägen. Den kör delvis inom storstadsområde innan motorvägen tar vid, och det är mycket sällan några köer. Annat är det i Stockholmstrafiken vid denna tid!!!!


Motorvägen strax före klockan 8 en vanlig fredagmorgon. I fjärran skymtar bergen.

Första skolveckan, tre dagar, är till ända och det har varit en fantastisk start på en ny termin. Allt har bara varit roligt.Tänk att ha fått förmånen att jobba här på SSB och verkligen få vara just lärare!!! Mycket spännande väntar under våren både vad gäller jobb, resor, besökare hos oss, lektioner i kinesiska och givetvis livet här i Beijing i största allmänhet.

För att verkligen uppleva på djupet hur nöjd och glad jag är i största allmänhet, trots att maken inte är här (han kommer nästa vecka) så gick jag med på after work till ett café. Jag brukar avstå från konditoribesök.....Men inte så idag.
En alldeles nybakad,varm, banankaka med "topping" och en cappuchino förhöjde kaloriintaget denna dag. Inser att aftonens middag med tillhörande dryck får bli mindre kaloririk. Man kan tyvärr inte vila sig i form hur mycket som helst.
Men nöjd med tillvaron är jag absolut.


Verkligt gott!!!!

Förpackad i plast

    
Inte visste jag att man kunde ha sååå stor användning för plastfolie. Efter terminens första skoldag tyckte vännen Anna och jag att det var behövligt med lite yttre omhändertagande. Vi stegade glada i hågen, men något jetlagade, upp till varuhuset Yashow för att få fötter och händer i nyskick; det vill säja manikyr och pedikyr.
Det är bara det att det finns många olika typer av dessa och vad skulle vi nu välja... Efter ett kort funderande, fattade vi beslutet om att ta det hela med extra inpackningar. Till mig säjer de alltid att jag har förfärligt torr hy och att det verkligen behövs extra "treatment". Jag kan i princip hålla med, men denna behandling  kostar också  betydligt mer än den vanliga 100 sedeln. Men idag slog vi alltså på stort och tog manikyr, pedikyr samt hand och fotmassage, plus heta inpackningar i vax.......Två personer arbetade samtidigt för att få mina russinliknande fingrar att bli släta samt att dessutom få ordning på nagelband och mina fötter. Tror inte jag skulle vilja byta jobb.
Jag njöt av tillvaron och behandlingrana och kände mig absolut värd detta omhändertagande. Varför? Ja, det vet jag inte. Men i år ska jag unna mig vad jag vill, nåja inom rimliga gränser får det förstås bli. Men det har jag å andra sidan gjort förra året också. Men lite extra kan det vara värt så här på ålderns höst....Eller???


Händerna och underarmarna doppade i vax och därefter inkädda i plastfolie och utanpå detta  "värmepåsar".

Behandlingarna var verkligen avkopplande och väldigt sköna. Jag brukar alltid gruva mig lite för min onda tå, men på detta stället vet nog alla i personalen om att den finns, så snart kan jag släppa den oron. De tycker däremot att jag ska kontakta en riktig fotdoktor här i Beijing, så att det kan bli någon ordning på tån. Ska kanske göra ett nytt försök. Funderar i alla fall vidare på det hela.

Även fötterna och underbenen fick liknande behandling som händerna; massage, scrubbing, insmörjningar, inpackning i vax och även här kom "värmepåsarna" på.  
Oj, så ompysslade fötter och händer var det länge sedan jag hade. Brukar nöja mig med vanlig pedikyr och manikyr var tionde dag i vanliga fall.


Jag har fått av handomslaget, men fötterna är plastinpackade. Anna har alla inpackningar kvar.

Det var med lätta fötter och händer som i skick som nya, som vi studsade ut i den svala aftonen för att  inmundiga en lätt middag.
Antar att vi lär studsa fram även resten av veckan. Får se hur det blir med händerna i den torra Pekingluften. Kan meddela att vår innertemperatur ligger på +28 och den går inte att vare sig stänga av eller skruva ner.
Vill vi ha svalare, så blir det till att använda ac:n.
Tack och lov, så kan jag öppna fönstern och få in lite svalare luft. Men luften är torr och inte bra för nyrenoverade, plastinpackade, fötter och händer.




Lite nostalgi

    
Det är nu två år sedan jag kom hit till Beijing för andra gången. (Det första besöket var hösten 1993 och varade i sex dagar.)
Tänk vad som kan hända på två år, så mycket och ändå så lite. Att jag förändrats som person, det är jag säker på. Jag har blivit mer tolerant både mot mig själv och andra och inser att saker och ting kan utföras på flera sätt. Att ta det lugnt, att vänta ( ja, inte i köer) och se vad som händer, inte jäkta och i stället ta dagen som den kommer är en skön känsla.  Även känslan av att tiden räcker både för min familj, vänner och mig själv känns så befriande. Dygnet har 24 timmar och det är lika för alla. Det gäller bara att förvalta dem väl.
Allt hemma är fortfarande så välbekannt; döttrar, vänner, lägenheten och hela tillvaron finns där och bara väntar på mig. Saknaden efter det invanda och trygga blir stor ibland, jag lovar. Men jag gör bara en resa för livet, själen och mig själv.

 
Min första "skoldag" i januari 2007. Här på väg till bussen.


Ya Show, den första lunchen här i stan. Fick givetvis betala för mycket....Man lär av misstagen!


Promenad en januarilördag på Wanfujing.Träffade på Ninni och Karolina som letade svenskt godis.
Båda har nu flyttat "hem". Vet att ni har det bra! Saknar er i alla fall!


MOMA, området där Bosse och jag hade vår första lägenhet på 12 trappor, i huset till höger.

Kom hit till Beijing igår kväll, över fyra timmar försenad, men nu kändes det inte nytt och ovant, utan det mesta var så välbekannt  och vanligt det kunde bli. Bosse kommer om 10 dagar, så det skulle i så fall vara det som utgjorde ett ovanligt inslag. Likaså saknas det ett par arbetskamrater/ vänner, som bytt denna stad mot andra, mindre städer i Sverige. Var sak har liksom sin tid....
Sen middag blev det med arbetskamrater på "vardagsrummet," restaurang Purple Haze. God mat och en "dirty mojito" kändes alldeles lagom. 

Dagen idag har jag ägnat åt att tänka på/planera jobb, besöka frissan, promenerat en timme i strålande sol och +3 grader, haft kinesisk lektion, ätit  pizza på Sole Mio med vännen Anna.; alltså en lugn och avkopplande dag.


Min "frissa" som nu flyttat till nya lokaler. Hon kom ut för att leta efter mig eftersom hon bytt adress.

Det känns redan lite avlägset att jag för några dagar sedan firade döttrarnas födelsedag i Stockholm den 2/1 och dagen därpå var i Västerås hos vänner. Och nu är jag här.... 

Jag har av en god vän fått insatt 365 lyckliga dagar på mitt konto för år 2009. Nu är det upp till mig att förvalta detta kapital, trots finanskriser och allt annat elände i världen. Var dag ska jag skriva ne något "lyckligt" som hänt mig och vid årets slut summera det hela. "Se framåt och räkna de lyckliga stunderna" är vad jag ska göra i år, mer påtagligt än jag gjort tidigare år....Kanske något för fler att ta efter?

Gott Nytt År 2009!!!