Äntligen!

    
Äntligen lyckades jag med hjälp av välsinnade vänner  betala vår hotellvistelse under en semestertripp i mars. Detta var ett mycket tålamodskrävande arbete och jag vet inte hur mycket tid jag lagt ner på denna betalning. Tålamodsprövande, absolut.

Äntligen
har jag haft en lördag då inget var planerat i förväg.

Äntligen
har jag kommit till skott och beställt den halvlånga jacka i kashmir med sidenfoder som jag så länge tänkt att göra. Vi tog bussen ner till Himmelska Fridens Torg och gick sedan till den mycket kinesiska shoppinggatan Dahzalan.
Där är turisterna få, tygaffärerna utmärkta, skräddarna duktiga och priserna mycket överkomliga.


Många ute på lördagsshopping på Dahzalan.

Äntligen har jag satt upp annonser på det vi inte behöver.


Kanske svårt att hitta just våra annonser bland alla andra. Ingen ordning alls!

Äntligen har jag fått rejäl motion denna vecka. Vi gick hem från Himmelska Fridens torg och tillryggalade över en mil till fots. Kallt, för trots att solen sken blåste de kyliga vindarna genom min jacka. Eftersom det såg varmt ut och solen sken tyckte jag inte att det behövdes vare sig dunjacka eller vantar. Jag hade absolut behövt båda.  

Äntligen
har jag ägnat några timmar åt att repetera min kinesiska och väl förberett min läxa inför morgondagens dubbellektion. Känns verkligen bra.

Äntligen har jag denna dag också skrivit några mail som jag borde ha skickat för länge sedan.

Visst känner jag mig nöjd!

Fredag, vilken underbar dag!

    
Kära Karolina, vän och yngre, "gammal kollega" här på SSB, nu arbetandes i Stockholm. Idag tänkte jag särskilt på just dig. Du brukade alltid sjunga "fredag, fredag vilken underbar dag"..... Jag vet att biten var längre än så, men det är vad jag minns.
Idag när vi, Anna och jag, klev av bussen vid Svenska Ambassaden sken solen och det kändes på nytt som lite vår i luften. Det har det ju faktiskt gjort tidigare i februari också, men idag var det något särskilt. Vi riktigt studsade fram på gatan av yster vårglädje.


Fredag, vilken underbar dag!!!!!!

Promenaden hem innehöll för min del ett stopp hos skräddaren/sömmerskan för att hämta ett par uppsydda bomullsskjortor. Får nog bli ett besök till där i helgen. Bäst att passa på att få kläder uppsydda. Har en fundering på en halvlång jacka i kashmere. En sådan som knappast känns att den är på. Lika bra att slå till genast.

På vår gata var det många som satt på stenmurarna och filosoferade i det vackra vårvädret. Såg verkligen skönt ut.


Undrar vad som avhandlas?

Här har man i gathörnen en längre tid haft försäljning av  färsk ananas. Utbudet av färsk frukt är för övrigt enormt. Så
c -vitaminintaget bör ligga på topp, mycket billiga och goda vitaminer.


Självklart köpte jag en ananas hos "min" försäljare för runt 10 sek.
Alltid roligt att pröva mina kinesiska kunskaper i praktiken.

Denna underbara fredag inhandlades det också lite blommor. I vanliga fall gör jag det på torsdagarna, men glömde i går. (På torsdagarna kommer jag hem till en av ayi nystädad lägenhet och tycker att blommor då hör till.)
Utbudet av färska blommor är stort och efter svenska mått mätt är det också mycket billigt. Vissa sorter kan vara lite svårskötta i vår varma och mycket torra lägenhet, nu vintertid har den legat på runt 27 grader. Puh! Tulpaner vore det inte ens lönt att bära hem....Men liljorna brukar klara sig bra.
Inomhustemperaturen kan vi tyvärr  inte påverka. Det finns inga knappar för sådant. Vill man ha svalare under vintern så får man antingen öppna fönstren eller sätta på ac:n. Vi brukar öppna fönstern....
Värmen sätts på den 1/11 och stängs av den 15/3. Detta sker centralt i Beijing och inte heller huset kan påverka detta.
Det är bara "att gilla läget".


Gott om färska blommor.

Fredag middag? Ja, varför inte en belgisk restaurang denna afton; Morell´s, en belgisk restaurang med gott kött, goda pommes frites och ett gott vin därtill.
Ja, visst är det en underbar dag!
Vad gör ni denna underbara fredag?????

"Homedelivery"

    
För en tid sedan deltog jag i en tävling som resebyrån TUI här i Kina ordnade. Vinsterna kunde vara presentcheckar eller andra trevligheter som behövs vid resor. Det gällde att fylla i lite svar på olika resefrågor. Jag gjorde detta, via intenet, klickade på sändknappen och glömde sedan bort det hela.
(Även hemma har jag med glädje, ofta på mornarna, på väg till jobbet i bilen, ringt in till olika frågetävlingar. Ibland har jag kommit fram och då vunnit mindre priser som prenumerationer på resetidningar, kaffekoppar, handdukar, ägg och en lyxkryssning till Tallin. Den fick jag visserligen kämpa för, en hel vecka, var morgon i radio. Men det var det värt!
Via mail fick jag häromdagen veta att jag vunnit ett pris i TUIs tävling. Det kunde hämtas personligen eller bli hemskickat. Jag valde hemleverans.
Idag kom det. Nja, inte paketet i sig utan en avi. Paketet skulle hämtas på posten. Med avin i högsta hugg stegade jag hoppfullt in och lämnade fram den i en lucka som jag tyckte såg lämplig ut. Men det krävdes pass/legetimmation för att få ut något paket. Passet hade jag hemma så jag föreslog att mina kopior på pass och visum som jag hade med mig
kunde duga. Damen i luckan instämde inte i detta. Jag tog då genast fram mina papper och en man skyndade till undsättning. Dessa kopior av dokumenten fick duga och jag fick paketet i min hand.


Undrar vad det kan vara?

Så jag fick själv alltså bära he paketet. Annars är det väldigt vanligt här att det mesta kan levereras hem till din dörr; flygbiljetter, mat, varor från affärer, blommor och mycket annat.
Vad var det nu i detta vinstpaket? Nyfikenheten var stor. Jag älskar paket.


Innehållet i paketet.....

En blå TUI keps, ett blått paraply, en gul kasse, två gula namnlappar till väskor, en gul vattenflaska samt ett gult biljettfodral i plast. Så om ni ser mig med någon/några av dessa prylar, så vet ni precis.....Vid närmare eftertanke så tror jag inte att just den chansen är så stor. Men en vinst var det.

För ett tag sedan gick min armbandsklocka sönder. Den var inköpt i Turkiet för minst fem år sedan, bra och mycket billig. Men nu var den alltså trasig. Den hade ramlat i golvet när vi var i Vietnam.
Har bara saknat en klocka ytterst lite. Behöver ha en på jobbet och pratade med maken om att göra han kunde göra ett klockinköp vid lämpligt tillfälle. Idag var just ett sådant tillfälle och en klocka levererades hem. Jag tror han fick mängdrabatt för han köpte en till sig själv också. Återstår att se om de blir så långlivade. Livslängden på klockor varierar här. Kan ju ha samband med priset.....

Det blev även en tredje leverans hem idag. Den stod jag själv för. Traskade ner till vår lokala "hålet i väggen" restaurant, allmänt kallad 4 kronors. Från början kostade nog några av maträtterna ca. 4 RMB. Nu kostar de något mer, men det är marginellt. Jag lämnade min beställning på tärnad kyckling och grönskaker i stark sås, wokad kål, stekta ägg med tomater och strimlad, tunnskuren, potatis. Allt detta tillräckligt för minst tre personer och betalade 30 RMB, runt 36 svenska kronor. Maten packades i min medhavda kasse och jag levererade maten hem till oss. Snabbt, lätt och mycket gott.
Jag ser fram emot att kanske tll våren att på kinesiska kunna ringa och göra olika matbeställningar till restauranger och få de hemkörda. Men då får man också vara beredd på att det kan bli fel. Det kinesiska uttalet är svårt och många ord har samma betydelse. Det är just betoningen som kan skilja mycket. Men jag hoppas på att träning ska ge färdighet. Kanske är det att hoppas alltför mycket i detta fall? Men man måste sikta högt!


Middagen serverad.

Följ med....

    
Att promenera eller cykla runt i Beijing är ett av mina/ våra största, dagliga nöjen. Det är rogivande, uppiggande, hälsobefrämjande, roligt, lärorikt och stimulerande. Precis så som jag vill att min lediga tid här ska vara.
Följ med på en vandring en eftermiddag i februari.


Kanderad frukt, mycket sött, finns till försäljning överallt. Omtyckt av många, dock ej av mig.


Ett uppfriskande dopp kanske? Nej tack, inte för min del.


Ny vårfrisyr, någon? Ambulerande frisörer är det gott om.


Kons/ oxens/nötkreaturens år. Inte att ta miste på här i Beijing.


Att läsa tidningen sittandes på en pall, med cykeln som stöd, en eftermiddag i februari känns inte fel. 

Jag har alltid en känsla av att jag här hinner/orkar så mycket mer än hemma. Dygnet verkar ha fler timmar än de vanliga 24. Vet att det inte är så givetvis, men jag upplever att jag hinner och orkar göra så mycket mer här under en vecka.
Nåja, en sanning med viss modifikation. Vissa dagar är jag trött här också, men bara vissa.
Jag promenerar eller cyklar var dag,umgås med maken, jobbar minst 45 h i veckan, ( dock med betydligt färre elever, men tiden jag lägger ner är samma som hemma) jag läser fler böcker, skriver blogg, träffar vänner och arbetskamrater, shoppar, går på manikyr och pedikyr, läser kinesiska några timmar och gör läxor(kinesiska) . Vissa dagar lagar jag också mat. 
Vad är det då jag inte gör? Ja, bland annat;  städar, diskar,  tvättar, stryker, lagar mat, ( varierar) ansvarar för transporter till jobbet och säkert lite till. Är det detta som gör att det mesta känns så lätt?
Svårt att avgöra, men jag funderar mycket på det. Här är stress för mig ett helt okänt begrepp. Ja, inte var jag så stressad hemma i Stockholm heller, absolut inte.Men visst känner jag en stor skillnad.
Dygnet här verkar klart ha flera timmar.
Synpunkter mottages tacksamt!







För mig nya, historiska kunskaper

    
Nästan dagligen här så lär jag mig nya saker. Det kan vara nya fraser på kinesiska, det kan vara att pröva tålamodet eller något helt annat. Men nytt är det!
Ubder vår resa till Harbin förra helgen så lärde jag mig flera nya saker. Men en händelse/ studiebesök kändes ur ett historiskt perspektiv särskilt viktigt för mig. För egen del hade jag inte ens hört talas om att det funnits något som hette
"Division 731".Det var den japanska basen i Harbin för  experimentiell krigföring med bakterier.


På väg in till basen, som idag är ett museum.

Den japanska armén intog Harbin och en del områden i norra Kina 1932 som ett led i sin koloniseringspolitik. Japanerna hade redan då med sin marionettregering gjort anspråk på Koréa och delar av nuvarande Manchuriet.
Bevis för att denna verksamhet med medicinska och bakteriella experiment, i huvudsak på kineser, finns här i byggnaderna som idag alltså är ett museum.
Att det pågick medicinska och bakteriella försök på människor här, under överinseende av den kejserliga japanska armén, mellan åren 1937 till 1945, har allltså kommit i dagen efter andra världskrigets slut. Japanerna som ledde dessa experiment var efter krigsslutet rädda för att bli dömda till döden då, USA besegrade Japan. De valde då att lämna alla upplysningar till amerikanarna och på så sätt rädda sitt eget skinn.
Det var under samma tidsperiod som det i Tyskland och i koncentrationslägren också utspelade sig fasansfulla experiment med människor.
Var det bara slumpen att tiden stämde? Eller var det något annat?

"Division 731" täckte hela sex kvadratkilometer och bestod av mer än 150 byggnader. Byggnaderna var tillverkade så att det skulle vara extremt svårt att förstöra dem. Idag finns inte så många byggnader kvar, men minnena och resterna från vad som utspelades i detta område finns kvar. 
Även i andra områden och städer i Kina prövade denna division, 731, sin biologiska krigsföring.
Denna bas sattes upp 1939 och det var den japanska arméns avdelning 731 som bar ansvaret. Förutom på kineser och kinesiska krigsfångar så testades dessa biologiska experiment på koreaner, ryssar och en del britter.
Man räknar idag med att över 3000 krigsfångar tvingades delta i dessa medicinska och bakteriella experiment. De utsattes för tortyr, frystes ner, blev utsatta för fruktansvärd hetta, blev infekterade via kemisk väg och blev kemiskt bombade. Allt för att se hur mycket en människa kunde utså innan den dog.
Som sagt; tydliga likheter med tyska koncentrationsläger, som fanns under samma tidsperiod......
Strax före 1945, då det gamla Sovjet återtog staden Harbin, försökte japanerna sopa igen sina spår.

Det var inte förrän omkring 1980, då en japansk journalist publicerade vad han luskat reda på vad som utspelade sig i trakterna runt Harbin som hela denna historia kom till allmänhetens kännedom.
Många japaner har varit i området runt Harbin och även på andra platser i Kina och i viss utsträckning bett om ursäkt. Men än idag i japan är man stolt över händelsen.
Många av de japanska vetenskapsmän som var involverade i Division 731 fick en god politisk karriär eller blev delar av en medicinsk elit i Japan. Några av de ansvariga "flydde" till U.S.A. och tog sina kunskaper med sig och bytte dem mot en fristad där. Andra i sin tur kom att arbeta för det japanska hälsoministeriet och samtliga ansvariga fick höga poster i olika länder och sammanhang. Det hela tystades ner.Endast ett fåtal togs till fånga och dömdes av ryska domstolar.
Den ökände, japanske, generalen Sato Kenryo, skröt efter anfallet på Pearl Harbour om att Japan skulle diktera fredsvillkoren i fiendens huvudstad, Washington D.C. 
Tack och lov, blev det ju ingenting med det!

För mig var detta ett stycke historia som jag aldrig kommer att glömma. Undrar i hur många svenska eller andra länders historieböcker dessa fasansfulla händelser finns nämnda? Vet man i Sverige om att detta har hänt? Jag visste det inte, historieintresserad som jag är. 


Skylten som påminner om vad som hände här.
 

Den som spar han har....

    
I afton då slöheten gjorde sig påmind, vill jag sända en särskild hälsning till några av höstens gäster, Monika och Helene. Ni räddade aftonens middag åt oss. Vi hade sparat lite torrvaror, samt en burk lingon, från ert besök. Tack! Tack!
Den äkta hälften och jag gick en riktig långpromenad på eftermiddagen. Väl hemma igen efter ett par timmar, sjönk vi ner framför datorn för att se sista avsnittet av På Spåret. Lite kul i alla fall att följa med en aning av vad som händer i underhållningsväg på SVT. 
Tiden gick och ingen av oss kände för att vare sig laga mat, då den först måste inhandlas, eller att gå ut och äta. Ett tredje alternativ var att beställa hem middagen färdiglagad. Inget av alternativen lockade. Vad göra?
Vi tittade bland våra torrvaror och fann ett paket raggmunk.
Efter viss tvekan bestämde vi oss för att detta fick bli lördagens middag. Bosse tog sig an stekpannan och efter ett tag fanns raggmunkarna med rårörda lingon på bordet. Riktigt frasiga blev de också! Till detta serverades vatten som dryck. Mjölk hade nog varit ett bättre alternativ, men då skulle jag inte fått mjölk till kaffet i morgon. Man måste välja!


Raggmunkarna och de rårörda lingonen.

Redan på morgonen hade maken tittat i gömmorna och även hittat  förpackningen med mjuk pepparkaka. Även denna kom med Monika och Helenes väskor till första advent. Men, den som spar han har....
Så efter vår långpromenad blev det bak här hemma.Maken tog sig an det hela med utmärkt resultat.
 Någon bakform av metall hade inte hushållet, utan en rund glasform, modell större användes. Det gick alldeles utmärkt och pepparkakan smakade mycket bra.  Men i morgon vandrar vi nog till IKEA för att köpa en riktig bakform av aluminium. Det gäller att förena nytta med nöje. Och har nu maken fått blodad tand vad gäller bak så ska det finnas rejäla grejer.

Tålamod Ditte, tålamod...

    
Jag har verkligen blivit mycket bättre på att vara tålmodig under tiden som jag varit här. Jag lovar....
Igår höll jag på med att boka en resa till mitten av mars, till ganska hemlig ort. Ja, det var inget förhastat. Jag har nogsamt tagit in offerter från mängder av resebyråer i stan. Men, riktigt det jag ville ha kunde ingen riktigt presentera till det pris jag var villig att betala. Konstigt!
Nåja, tog saken i egna händer. Försökte så med internetbokning hos ett företag som heter E- Long. Har bokat med dem tidigare. till mitt tilltänkta resmål gick det inte att via internet få fram något pris. Jag försökte flera gånger. så plötsligt dök ett pris upp. Tackar för det. Försökte vara flink och snabbt boka. Fyllde i alla uppgifter mycket noga. Men, när detta moment var klart var det vissa fält som inte kunde fyllas i. Puh! Ringde firman. Ingen som talade engelska och min kinesiska räcker då inte för att beställa flygbiljetter. Ringde upprepade gånger, men gav upp till sist.
Bokade då med ett annat företag. men där skulle biljetterna hämtas och de var dessutom dyra. Mmmmm, vad göra? Inget! Absolut inget!
Gjorde idag ett nytt försök med E- Long via datorn. När så allt var ifyllt och klart ochjag tryckte på sänd, så kom det upp "sidan kan inte visas". Tålamod, tålamod,,,,,
Ringer firman och lyckas boka två biljetter. Skönt. Bokar också nästa flight till vår slutdestination. Jag får en prisuppgift som jag tycker är ok. Bestämmer att biljetterna ska levereras hemma hos oss runt 16.30. Bra! Kommer så ihåg att avboka de redan igår  bokade biljetterna. Får i väg ett mail i all hast till den resebyrån och avbokar. Tur man har raster på jobbet!

Väl hemma efter arbetsdagens slut, ringer telefonen och meddelar biljettleverans. Bra! Går noga igenom biljetterna. det verkar vara ok. Men priset på sista sträckans biljetter är alltför högt. Inte vad jag kommit överens om. Ringer E-Long och meddelar att jag bara ska ha en sträcka och bara betala för den. Inga problem!

Ger mig på nytt i kast med internetbokning.Denna gång via ett flygbolag som säljer biljetter till vår slutdestination. Håller andan för att det ska finnas platser och till ett bra pris. Och!!! Jag lyckas!!! Härligt! Får se om det håller i slutändan. Men i skrivandets stund så är jag både nöjd och belåten med mina bokningar.
Tur att man inte jobbar på accord!!! Och tålamod har jag....

På vägen hem denna fredag eftermiddag går jag förbi en av de stora kinesiska skolorna i vårt område . Alla barn och de är många ska hämtas av föräldrar eller andra anhöriga till helgen. Många barn bor dessutom på skolan i veckorna och ska till sina hem till helgen Här krävs också tålamod, jag lovar, både av bilister och fotgängare.


Trångt!


Alla på en gång!


Bara att tuta....

Snö,lite oväntat

    
Jag som nu hade spetsat in mig på vårens ankomst. Men, ack nej då! Idag var det helt vitt ute; åtminstone på morgonen och en bit in på eftermiddagen. Snö och halt på vägarna till skolan. Men jag tycker nog att man rättar farten efter väglaget och det känns bra. Här har man ju inga vinterdäck till sina bilar eller annan utrustning förknippad med ett vinterväglag.
Jag är imponerad över hur smidigt det ändå gick att ta sig från min bostad inne i stan och ut till skolan som ligger runt två mil härifrån. I vanliga fall, utan snö, tar det ca. 43 minuter med bussen att ta sig till skolan och i morse tog resan 10 minuter längre tid. Antar att det i Stockholm handlat om betydligt mer än så...
  Så här såg det ut längs vägen vi körde och bilderna är tagna genom bussfönstret.


Här skottas det. Brist på människor som skottar och saltar är det inte.


Den lokale slaktaren i aktion på snöklädd trottoar.


Cykelbanan på gatan Dongzhimen, där Svenska Ambassaden ligger. Vi hämtar skolbarn där med bussen var morgon.


Snöklädd väg strax före klockan 8 på morgonen. Observera bilarnas lysen, mycket ovanligt vid denna tid i "vanliga" fall.


Framme vid skolan och bussen har parkerat.  Bostadsområdet skymtar rakt fram och skolan ligger in till höger, väl skyddad av lejon.

Snön denna dag var helt oväntad. Visserligen kom det snö i går också men den var nästan borta på kvällen, så när jag tittade ut genom fönstret i morse blev jag förvånad över att det snöat ännu mer.
Jag vet att det för ett 10 tal år sedan var vanligt med snö i Beijing vintertid, men precis som i Sverige har den allt mer ofta lyst med sin frånvaro om vintrarna.
Min fundering över dagens och gårdagens snöfall här, var om man inte på något sätt, rent mekaniskt, framkallat snöfallet.
 I samband med OS i augusti 2008 läste jag i tidningar här  att man sa att det på mekanisk väg kunde framkallas regn vissa dagar för att  under vissa tävlingsdagar  slippa  regn. Men vad vet jag? Teknikens under?
Hur som helst har luften här varit väldigt torr och kanske ville man fukta ner den lite.......
Skämt eller allvar, jag vet inte.
Snön innebar i alla fall på skolan, som på många andra, att det var "snöbollskrig" som gällde på rasterna, givetvis hårt övervakade av rastvaktande lärare som hade bråda tider. Långa stunder hade alla jättekul, men krig är hårt.....Och vissa snöbollar blev  väl hårda, precis som överallt på andra skolgårdar med snö.....
Jag kan inte ens minnas alla gånger jag rett ut osämja hemma på skolgårdar där snön varit en stor orsak till oegentligheter. Tyvärr, så har de äldre barnen ofta glömt hur det kändes när de var små och fick hårda snöbollar på sig.  Stundtals hade alla ändå roligt tillsammans, allt från 6 åringar och upp till 13 åringarna.
Men jag hoppas att den tillfälliga vintern med snö nu är slut för i år och att våren kanske kan göra sig påmind igen.

Oväntad och oönskad ändring

    
Upptäckte plötsligt att utseendet på min blogg inte var som jag trodde. Rubrikerna på blogginläggen fanns långt ner på sidan efter många inlägg och det var svårt att få någon som helst överblick.
Om jag tycker det är svårt, vad ska då inte andra tycka? Jag ska se om jag lyckas rätta till det hela, annars får jag ha den röda färgen ett tag.
Mina elever har valt den och tyckte den var finare än den svarta. Och eftersom det är kons/oxens år och jag är född i just detta djurs tecken så blir det nog bra med ett rött inslag. Rött ska ge mig och alla andra "nötkreaturer" tur sägs det  enligt kinesisk visdom. Jag väljer att tro på den.

Ja, här händer det saker minsann. Med lite assistans, så är bloggen tillbaka som den var tidigare idag och den röda färgen får vänta ett tag. Men om det framöver kommer en röd sida, så behövs det ingen extra förklaring i alla fall.
Teknikens under!!!!

Fredagen den 13/2-09

    
Visst har det varit fredag den 13/2 hela dagen och nu är det kväll här. Jag är snart på väg mot sängen för tidigt, jättetidigt, redan klockan 05.10 ska vi sitta i en taxi på väg ut till Capital Airport. För i morgon ska Anna, den äkta hälften och jag flyga nästan så långt norr ut som det går i Kina, till Harbin, vid den ryska gränsen. Vi ska nämligen på festival i helgen, isfestival.
Eftersom jag nog anser att våren är på väg här i stan med en del plusgrader, längre dagar och viss tendens till lite knoppar på några buskar så känns det något besynnerligt att packa allt i vinterkläder jag har. Men nu pågår resan bara i två dagar, vi är hemma igen sent söndag kväll. Det ska bli fantastiskt spännande ochroligt att se denna festival. Vi försökte få biljetter och komma dit förra året, men då lyckades vi inte. Tack Anna, för att du lyckats med att ordna allt!


Viss knoppning kan skymtas. Titta noga!

I morgon är det ju alla hjärtans dag. Jag har nog aldrig funderat över denna amerikanska företeelse innan. Men här är detta, precis som i det "stora landet i väster" en dag där mycket kretsar kring romantiken. Jag förstår inte riktigt; tycker nog att det kan vara romantiskt alla dagar. Men nu ska det ju vara extra denna dag.
Här har jag länge kunnat läsa i de engelskspråkiga gratistidningarna om alla romantiska middagar, resor, extra romantiska hotellvistelser och jag vet inte allt....Hoppas bara att de högt ställda förväntningarna hos många inte bara blir ett platt fall. För romantik måste vara levande även i vardagen, tycker jag.


Konditoriet Tous les Jours är väl rustad för  Alla Hjärtans Dag.

När vi passerade här på eftermiddagen så kunde vi inte motstå frestelsen att köpa ett par bakverk, dock inte med hjärtan på.


Bakverken var inte bara vackra, de smakade bra också.

Apropå den viktiga romantiken.........


Vad säjs om röda rosor på sängbordet och hjärtformad choklad på kudden?  

Så någon otur har inte denna dag än så länge fört med sig och snart är den slut för min del.
Inser att jag behöver vara pigg inför helgens äventyr där uppe i norr och nu tarvar min sömn.


Kalligrafi

    
Jag har utökat mitt intresse vad gäller det kinesiska språket. Så förutom att jag har hemstudier vid ett par tillfällen i veckan, så har jag idag varit på min första kalligrafilektion.
Några tecken har jag ännu inte avancerat till under mina veckliga lektioner hemma.De får ligga i framtiden. Men det kan vara lite piffigt att få viss insikt i hur dessa kinesiska tecken växt fram.
Ordet kalligrafi betyder konsten att göra vacker skrift, shu fa, på kinesiska. Om min skrift kommer att bli vacker, det tvivlar jag på. Men att få en aning om tecknens uppbyggnad tror jag blir en lagom målbeskrivning får just mig.

Bläcket i sammanhanget ör mycket viktigt och framförallt hur man blandar det med lite vatten. Det kan bli en rent meditativ övning. Lugnt och stilla ska det varsamt blandas. Pappersarkets struktur och hur det är placerat framför är också viktigt för att resultatet ska bli bra.
Penseln och hur den ska hållas rakt, tränade vi på idag. Hur man sitter på stolen och armarnas placering är också av stor betydelse för detta hantverk.
För att det färdiga resultatet ska bli bra ska man; vara avslappnad, sitta med sänkta axlar på en stol, benen ska vara delade, armbågarna ska vara utanför bordet och man ska andas lugnt.
Det är sedan, då greppet om penseln blivit det rätta, man kan få börja. Inte helt lätt med penselfattningen. Men jag har väl aldrig någonsin tidigare frivilligt använt en pensel.....Och nu tränar jag penselfattning för kalligrafi.
Nåja; man kan ändra sig. 
Penseln ska hållas rakt upp, det är endast handleden som rör sig. Man sätter ner penseln mjukt och rör den först från vänster till höger och lyfter sedan upp penseln.  Därefter ska den föras rakt ner mot kroppen, i nästa steg. 
Inser att jag behöver mycket övning. 
Fortsatt träning nästa vecka.....
                                                                                       


Penselfattning, vår lärare instruerar.

" The best beginning is the best end" fick jag lära mig idag. Visst ligger det något  det?

I skottgluggen

    

Det är sista kvällen/natten på det kinesiska nyårsfirandet. Det märks då verkligen. Här har det smällt som om det vore krigszon de senaste timmarna. Det smäller oupphörligen mellan husen.
Undrar vad man gör med alla skotträdda hundar? Eller också har de vant sig och tar det med ro.
Denna dak kallas för "The Lantern Festival" och avslutar alltså det långa nyårsfirandet som inleddes natten mellan den 25 och 26 januari i år. I kväll och natt passar man då på att riktigt skjuta av sig till nästa nyårsfirande. Här har funnits stånd överallt där man kunnat köpa raketer och smällare. Undrar så hur mycket pengar som lagst på detta?




Skräpigt blir det

Hemma i lilla Sverige nöjer man sig med lite raketer; för det är lite, jämförelsevis,på nyårsafton. Här smäller det i flera veckor.Och det smäller som sagt rejält. Här är det inte det vackra som är viktigast. Nej då, det ska låta så att man skrämmer bort odjuret. Men det var länge sedan man trodde att det fanns ett sådant som var rädd för höga ljud, ljus och den röda färgen.
Jag undrar just om ens mina öronproppar kan vara till någon nytta i natt. Men sen är det förhoppningsvis slut på att befinna sig i skottgluggen. Periodvis låter "smatterbanden" som rena kulsprutsattackerna.

För att  vila mina nerver så har jag ägnat aftonen åt mer jordnära ting. Jag har letat resor och jag har också ägnat mig en stund åt min kinsiska läxa. Måste nog tillstå att jag prioriterade resorna.
Den 18 mars bär det av igen. Riktigt vart är ännu under pågående förhandlingar.........Men det kommer att bli helt perfekt..

Vi firade "The Lantern Festival" hemma genom att tända v några av  hustes lyktor inomhus och se skjutandet som pågår genom fönstern. Lugnast så!

V.I.P.

    

Lite av vårkänsla i luften, +10 grader. Dagen är som gjord för en långpromenad. 
Dagens rubrik kan tolkas på lite olika sätt. Det kan stå för  Vår i Peking.


Uteserveringen i vårt hus är öppnad, åtminstone för dagen.


Ån  som rinner i närheten av oss har tinat upp och badet har kommit i gång.

Det kan också vara slutet av nyårsfirandet..... Här har det nu varje kväll och natt i veckan kännts som ett belägrat  område. Säkert har det varit så sedan nyårsfirandet inleddes, men då var vi i Vietnam och slapp känna oss som om vi vore i ett helt krigshärgat område. Här är det mycket buller och ljud som är viktigt.
På vår promenad idag såg vi en äldre herre med portfölj som på eftermiddagen ägnade sig åt att skjuta raketer. De var inte särskilt vackra, de lät väldigt mycket och de skrämde slag på hundarna som råkade att befinna sig i närheten. Förhoppningsvis är detta sista kvällen och natten detta år som jag kommer att känna mig förflyttad till en krigszon. Jag behöver min nattsömn!

Under vår promenad idag så blev vi VIP kunder i en matvarubutik;BHG Market. I ett ganska nytt, stort och exklusivt shoppingcenter, SOLANA, en rask promenad på 30 minuter från oss, fanns denna butik i bottenplanet. Vi hann knappast komma in där och plötsligt dök det upp en man och ville meddela oss att vi var VIP kunder. Tack så mycket! Förutom två medlemskort fick vi också en penna. Jag tror att det fungerar som ett ICA kort. Man får viss bonus och en del extraerbjudanden. Hur som helst berkade butiken bra. Ett stort sortiment av både kinesiska och västerländska varor fanns att tillgå.


Våra VIP kort.

Givetvis fanns också en fisk och skaldjursavdelning. Här kan man få fisken helt färsk, vilket  är möjligt i många matvaruaffärer


Ja, vilken ska jag ta...?

Vi befinner oss ju ni i kons/ oxens ( nötkreaturens) år. Och eftersom jag är en sådan, här i Kina, måste den ju också få vara med på bild denna VIP dag.



Vilken härlig dag!

    
Tidigt lördag morgon, redan klockan 8, står vi mittemot vårt hus och är fulla av förväntningar. Vi väntar på en buss. Solen skiner från en klarblå himmel och luften känns lätt att andas. Det är 5 plusgrader och ska bli ännu varmare under dagen. En helt fantastisk skiddag med andra ord.
För andra gången denna vecka så ska jag åka skidor i Nanshan. Som sagt förväntansfull!
God matsäck är packad i vår fina picknickryggsäck och allt är som gjort för en härlig skiddag. Den äkta hälften ska medfölja och bättra på den vietnamesiska solbrännan.
Bussen som skulle komma och hämta upp oss, ett gäng skidhågade entusiaster från skolan, visade sig dröja. När det gått en halvtimme efter utsatt tid så blev det viss oro i ledet. Några mobilsamtal och vi fick veta att bussen var på g.
Ytterligare en halvtimme förflöt och fortfarande ingen buss. Nya samtal och ny väntan. Nu började jag förlora en stor del av mitt från början strålande skidåkarhumör. Ganska rutinerad som jag är, både i och i samband med liftköer, insåg jag att all försening skulle innebära mindre skidåkning och mer stillastående i liftköer. Mina kollegor var alls inte lika oroade över detta.
För ett tag glömde jag faktiskt bort att jag är i Kina. Efter ännu fler mobilsamtal och efterlysning av bussen, så dök den då upp. Så 09.15 var vi på väg för att hämta upp ytterligare skidentusiaster.
Och Nanshan nådde vi runt klockan 11. Himmelen var fortfarande blå och det var varmt och skönt. Efter en stund fick vi våra liftkort och utrustning. Att hyra utrustning och köpa liftkort för en dag kostar ca. 200sek. Mycket prisvärt!


Lite för korta skidor och stavar, men annars ok. 

Ja, inte helt. Pjäxorna fick bytas men sen var det backarna som gällde. Här i Nanshan är det ju konstsnö och det innebär också att snön under dagen blir lite "moddig". Just idag var det dessutom många plusgrader. Härlig skidåkning blev det, även om det var långa liftköer och det gick väldigt snabbt att ta sig ner. Mycket njutbart!


Så härligt!


Lotta, Sussie och jag njuter av solen.

Några åk hanns med på timmarna före lunchuppehållet. Visserligen hade vi vår goda matsäck, men några goda grillspett måste absolut till för att förgylla det hela.Vad säjs om grillspett för 3kr/st?


Grillspett på gång.

Även efter lunchen hanns det med en del skidåkning. Visserligen stod jag i liftköer mer än vad jag hann åka. Men det är roligt att även många kineser nu har börjat prova denna ädla sport.
De är ganska så "nya inom området" så det här med att stanna och svänga i backarna är inte alltid en förutsättning för att våga sig upp och ner i pisterna. Bäst att själv ha järnkoll på läget och absolut inte ta något för givet . Men allla har hjärtans roligt.
Jag grunnade ett tag både i backarna och i liftköerna över en viss sorts klädsel. Tyckte att det var ett mönster som verkade väldans modernt, grå och vitrutig jacka och lite gråaktiga täckbyxor,liknande mönster på båda.



Efter ett tag kom jag på att även klädseln går att hyra här uppe. Vilken bra idé! Kanske något för den svenska marknaden att ta efter? Här kan man alltså bara få för sig att man vill åka skidor helt plötsligt och köra hit upp.
En resa från Beijing med bil på under två timmar och sedan hyra allt som behövs för en skiddag. Väldigt bra tycker jag. För hur ofta används kanske skidplagg i vardagen hemma i stan?

Liftköer och framförallt trängseln där är alltid ett kapitel för sig, vare sig man är i Sverige, Alperna eller här. Jag är förvånad ändå att köandet här i Nanshan idag var så väldiciplinerat. Vad gäller bussar, tunnelbana, båtuthyrningar eller annat så är det inte vanligt med någon direkt kökultur. Men visst förekommer det!


Jag håller min plats i kön.

I backarna idag så sände jag många tankar till mina kära döttrar. Jag minns så väl alla våra skidresor från det ni var små, både hemma i Sverige och ute i Europa.  Tänk alla upplevelser, alla skratt, allt konkande, alla erfarenheter.
Jag hade önskat att ni var med idag. Men jag körde ett par rejäla åk för er också. "Hon har ännu inte tacklat av" vad gäller skidåkningen.


Skidåkning, det är beroendeframkallande tror jag.

Tack alla som var med  för en alltigenom lyckad och trevlig dag och ett särsklt tack till David som tog initiativet till dagens skidresa.

En dag i skidbacken

    

Sol, klarblå himmel, ett par plusgrader, några backar med konstsnö och härlig skidåkning och jag jobbar. Idag var det alltså dags för årets skiddag med de äldre eleverna på skolan. Bussen avgick 08.30 men 18 förväntansfulla juniorer och sju seniorer. Vi var både lärare och föräldrar som inräknades i denna grupp......
Skidområdet Nanshan, en timma på motorväg från skolan var målet. Förväntansfulla var vi allesammans. Jag var mycket förväntansfull över vilka skidor jag skulle få mig tilldelade i år. Förra året fick jag skidor som var ca, en meter långa och de svängde av sig själva per automatik. Ingen sport dierekt! Jag vill i alla fall  ha lite utmaningar när det gäller det mesta och absolut när det handlar om skidåkning.
Barnen fick sina skidor och pjäxor och efter en del byten av utrustning så såg det ut som om det skulle kunna fungera.
Det är nämligen så att har man storlek 38 i skor så finns det "ett paket". Skidor, stavar och pjäxor hänger ihop. Här bryr man sig absolut inte om att ställa in bindningarna efter vikt. Utan det är helt andra faktorer som gäller. Och det kan inte ens jag ändra på.
I år hade jag hyfsad tur. Skidorna var nog runt 145 cm långa( eller korta) en avsevärd längd jämfört med förra årets skidor. Pjäxorna bytte jag ett par omgångar. jag har ju en skadad tå att ta hänsyn till. Att stavarna sedan var i dvärgstorlek fick jag leva med.
Insåg redan innan jag ens börjat att åka att det var bäst att lätta på klädseln. Alltså tog jag ur fleecefodret till jackan. Den fick dessutom förbli öppen.
Alla barn klara och det var dags att ta backarna i besittning tillsammans med barnen. Tursamt nog, så var de flesta eleverna bekanta med både på och avtagning av utrustning, samt invigda i konsten att åka lift.
Tror nog att vi snart ska se "Sällskapsresan 2". Några kommer att skratta igenkännande.
Åkglädjen var stor både bland barn och vuxna.


Beredd!

Skidåkningen i soliga, välpreparerade, backar som var glest befolkade denna förmiddag kändes härlig. Barnen hade roligt och alla vi vuxna likaså.
Lunchen intogs på en solig altan och en liten lunchrast i solskenet är aldrig fel.


Lunchen! Smörgåsarna hade blivit deformerade och var helt platta. Jag hade haft ryggsäcken på i sittliften....


Härligt med lunch i solen!

Tiden går fort när man har roligt. Visst är det så. Bara ett sista åk. Nä, sista åket kör jag aldrig... Det näst sista får det bli i stället. Sedan är det dags att lämna in allas utrustning, vilket är en pärs i sig. Hoppasdes att allas skåpnycklar också skulle vara intakta. ( Man får skåp där skor och annat kan förvaras)
Allt flöt på bra och vi kunde på utsatt tid lämna Nanshan för denna gång. Alla var helt överens om att det varit en riktigt "höjdardag".


Inför näst sista åket, lagom, tom, platt backe.

Strax efter det vi lämnat Nanshan mötte oss denna syn.


 Här kommer ett 15 tal kor gåendes längs vägen. Visst ja, vi har ju kommit in i kons/oxens år. Jag bara glömde...

En nypa luft

    
Visserligen har jag under dagen varit ute en liten stund. Jag var rastvakt på lunchen...Men det här med sol och dagsljus känns viktigt och givetvis att röra lite på sig också. Ska vara kvar till sent i kväll, styrelsemöte, så jag tyckte jag behövde piggna till lite.
Dessutom var jag hungrig. Åt inte så mycket till lunch idag och tyckte  att en liten, god, smörgås skulle göra susen. Började traska vägen fram. Vägen som går utanför skolan. Det var riktigt skönt och ljust, nästan så solen bröt igenom.


Inte en bil inom synhåll. Skolan ligger en bit in på vägen, till vänster.

Det var riktigt skönt och den begynnande huvudvärken försvann snart. Letade efter ett ställe där jag kunde köpa mig min tänkta goda smörgås och kanske en kopp kaffe. Fanns inget inom räckhåll, så det fick bli ett besök på April Gourmet, en affär med västerlänskt sortiment.
 Men inte en liten macka fanns där att få. Beslutade mig då raskt för att slå till på en chokladbit och ett litet bröd. Inte alls vad jag tänkt, men man får ändra sig.
Vandrade så tillbaka ätandes det jag köpt. Och lite piggare kände jag mig i alla fall.
Jag såg solen alldeles röd och fin börja göra sig redo för natten. Men den orkade i alla fall vara uppe till efter 17.15.
Imorgon får jag gå en tur åt andra hållet och se om det kanske kan dyka upp något trevligt smörgåsställe. Jag jobbar sent då också.


Ja, så var jag tillbaka vid skolan igen.


Nyårsdekorationerna är förstås på plats. Visst är det fina kor?

Jag har gått här förr....

    
Ligger en dag efter i skriveriet. Men det jämnar nog ut sig. Passade igår, söndag, på att vandra i våra gamla hemtrakter. Vi gör det lite nu och då. Det är så mycket som hänt uppe vid "MOMA" sedan vi bodde där från januari till juni 2007.
Alla de gamla husen och småbutikerna är borta. De försvann redan i våras. På dess plats finns idag en park med träd och små stenlagda gångar.


MOMA; jag tar fotot från den nya, lilla parken.


Ompysslade, inlindade och uppstagade träd.

Träden måste ha varit en av en snabbväxande art. De är höga men ganska taniga. I somras var de i allla fall gröna och fina.
Nästan överallt här ser man träd som är inslagna i rep. Det är ett himla jobb att få dit repen och i vår ska de bort igen.
Men det är klart, många människor får jobb.

En av anledningarna att vi flyttade från MOMA var att det då kändes lite långt bort. Ja, så långt var det nu inte, ca 15 minuter att gå från vår nuvarande bostad... ..Men det var också svårt att säja adressen dit på kinesiska.Jag fick aldrig riktigt till ett bra uttal. Annat är det idag. nu får jag ju privatlektioner i språket vid ett par tillfällen i veckan. 
Sen var det  också svårt för många taxichaufförer att hitta dit för på flera gator i närheten fick bilar inte köra  vissa tider på dygnet. Det var inte heller så att det alltid hjälpte med en skriven adresslapp på kinesiska.
Men idag finns det från flera gator stora skyltar med pilar på som visar vägen.

En av våra gamla smågator finns i alla fall kvar. Där har nog tiden stått stilla i säkert 100 år. Skomakaren, skräddaren, fiskhandlaren,frukt och grönsakshandlarna, diversebutikerna och flera "hålet i väggen" matställen finns kvar.De små bostäderna som fortfarande värms upp med kol och där man lagar maten ute på gatan eller inne på gården. Toa eller dusch finns inte i husen utan de finns som mer "offentliga" inrättningar. Rinnande vatten finns bara inomhus i ett fåtal hus här.  Detta mitt i det så moderna Beijing!
Viss uppfräschning av gatan och dess hus skedde inför OS i augusti, men det mesta är sig helt likt.

 
Inte mycket folk i rörelse. Många har tagit lite längre nyårsledighet.

En härligt, nostalgisk promenad blev det. Och dessutom åt jag årets första mjukglass.

Åter till Beijing

    
Vaknade väldigt, väldigt, tidigt lördag morgon, klockan 04.00. Två klockor, plus hotellets telefonväckning borde vara tillräckligt.  det fungerade! Raskt på med kläderna, upphämtning av två stycken frukostpåsar i receptionen, utcheckning och prick 04.30 satt vi i vår transport till Saigons flygplats. Denna stora stad, Saigon, med sina runt 8 miljoner invånare, har en flygplats som vore det Malmös. Incheckning och sedan dags för våra frukostpåsar. Kan inte påstå att vi var hungriga i denna arla morgonstund.
Lämnade Saigon 06.30, mellanlandade i Hanoi, transfer, fortsatte till beijing och var hemma på Gongti Bei Lu,redan klockan 15. Då hade vi även ställt fram klockan med en timma till Kinatid.
Tänk att kunna förflytta sig från södra Vietnam och hit på samma tid som det tar mellan Stockholm, Arlanda och Gran Canaria. Alltså från dörr till dörr.... Otroligt!

(Fredagens afton blev lugn, för att inte säja mycket lugn för vår del. Dagen hade vi tillbringat inne i Saigon och kvällen tillbringades i omgivningarna runt och på hotellet. Våra Vietnamesiska pengar var slut och det kändes inte som om det var idé att växla in nya. vi försökte på ett par restauranger att fråga om vi kunde betala i dollar. Det kan man ofta! Men se det gick inte. Våra sista pengar räckte till ett par öl som inköptes. Då återstod det att beställa roomservice på hotellet.
Jag ringde och vår mat levererades upp, precis som man kan se i olika filmer. En man klädd i traditionella vietnamesiska kläder med en kalott på huvudet stegade in 15 minuter efter min beställning. haan lyfte av locket på vår mat...Ja, det var ju inte de himmelska dofterna som spred sig. Nja, snarare någon lukt vi kände igen. Vi hade kvällen till ära beställt hamburgare.... Ja, just det!!!  Gott var det i alla fall!)

Lördag kväll var vi ganska trötta(sömniga) efter vårt tidiga uppvaknande. Men en väldigt god måltid, tepanyaki, i goda vänners och kollegors sällskap piggade absolut upp. Tepanyaki är japanskt och det innebär att man har en kock som inför ens ögonen och på ett stort stekbord tillagar maten du beställt. Denna kväll beställdes det nog allt som gick att beställa från menyn.
Vi började med sashimi, rå fisk. Jag åt mest laxen.
Därefter kom det in räkor av olika slag och pilgrimsmusslor.


De goda räkorna tilllagas i vår åsyn.


Pilgrimsmusslorna är på gång.

Lammkotletter, strimlad oxfilé samt nudlar bars också fram.
Som dryck provade vi varm, japansk, sake samt olika juicer och lite vin.


Tepanyaki i goda vänners lag, jättetrevligt.

Givetvis var efterrätt beställd; flamberade bananer och vaniljglass. Några kände för dubbla portioner...Och gott var det!


Rejäl flambering!


Det färdiga resultatet. Mycket gott!

Det blev en lång dags färd mot natt. Men en fantastiskt trevlig dag, från den arla morgonstunden till kvällens slut.