Tibet och Lhasa nästa!

    
I morgon kväll, 21.30 bär det av. Jag kan nästan inte förstå att det är verklighet. Bosse, Anna och jag ska tillsammans åka till Tibet. Ja, det känns nästan overkligt!
Vi åker tåg dit, vilket i sig är en resa på 48h; två hela dygn. Tursamt nog har vi fått sovkupé, softsleeper, som ska vara av god kvalité. Hem blir det flyg med ett stopp i Chengdu.
Har förberett lite matsäck till resan. Bananer, nudlar, svenskt bröd, mjukost, kokta ägg och vatten känns som en bra början. Är osäker på vilken typ av mat som går att skaffa under vägs. Men det ska nog ordna sig.
Har hört att tåget vissa delar av tågsträckan går på över 5000m höjd. Det är i alla fall så att denna järnväg är världens högst belägna och att sträckan Beijing- Lhasa är 4064 km lång och bjuder på helt  och skiftande naturupplevelser. Sveriges längd är ca 1500km, tänker man på det så går det lättare att förstå att vi ska åka långt.
Själva Lhasa ligger på 3650m höjd och jag kan förstå att Tibet med sin närhet till Himalaya kallas världens tak.
I och omkring Lhasa hinner vi vara i fyra och en halv dag.
Men jag har förstått att vi ska ta det lite lugnt i början, för höjden tar ut sin rätt på kroppen. Jag har tidigare, i samband med skidåkning varit uppe på över 3000m, så jag är inte särskilt orolig.
Vi är också utrustade med "höjdtabletter" som ska hjälpa oss att klara den höga höjden bättre.


Våra tågbiljetter, softsleeper, till Lhasa.

Jag har ingen aning om internet fungerar på vårt hotell i Lahsa, men jag tar med datorn för säkerhets skull.
Om inte annat kan jag kanske se en film eller två under resans gång.
Kommer det således inget på bloggen på en vecka, så är jag i Tibet  och utan uppkopplingsmöjligheter.
Men jag lovar, jag kommer att dela med mig av upplevelser, bilder och erfarenheter. 
Tänk, jag är så glad att detta blev möjligt.
Ett stort TACK Anna, för att du kom med idén om att resa och även till familjen Rasmusen som gett oss många praktiska råd och tips och sagt att "detta är den mest fantastiska resa man kan göra".
Den ville vi ju inte för allt i livet missa!
Ett stort tack även till Hanne som hjälpt oss med att ordna allt det praktiska med guide, resor och boende. 


Vårt inresedokument till Tibet. Bara att fylla i! Viktigt att det blir rätt! ( Jag har fått det översatt, underlättar kan jag säja.)

Olika oaser...

    
Söndag och en hel dag till att bara vara med nära och kära. Eva åkte hem efter fyra intensiva och fantastiska dagar här. Oj, vad vi umgåtts och gjort roliga saker tillsammans med John, Gunilla och Bosse. Vilken effektivitet! Tur att jag hade jobbat  undan en massa i förväg och kunnat utnyttja min lediga tid till att umgås och skratta. Såååå roligt!

Ya Show, prutningens Mecka,( marknadsvaruhuset i närheten) kan knappast kallas för oas i ordets rätta bemärkelse. Men visst kan det vara en oas om man orkar med alla försäljare som pockar på uppmärksamhet och all intensiv  prutning. Men viss charm har det, i alla fall när man får gå därifrån med sina varor. Jag tror att jag för egen del blivit ganska immun mot allt liv och stoj därinne. Jag köper det jag ska och går ut igen.
Men våra gäster har blivit riktigt duktiga både på att pruta och slå dövörat till. Visst vänjer man sig! Själv kan jag stundtals tycka det kan vara riktigt charmigt... Jag har mina "tjejer" där jag handlar och då går det hela lätt som en plätt; inga som helst diskussioner om något.

En annan typ av oas är förstås Pavillon. Idag åt vi lunch där och njöt av att  sitta i godan ro i den vackra trädgården. Solen sken, fåglarna kvittrade och det kändes som om vi var långt borta från storstadens lam.
Men tack och lov, är det bara att gå ut på trottoaren för att finna en mer stadslik tillvaro.
Skönt att kunna välja!



Härlig lunchpaus




Muren, soluppgång och "Gula Blomman"

    
Fredag eftermiddag, lite halvdant väder kanske. Eller också kan man välja att se det som om det bara kan bli bättre, vilket det också givetvis blev.
Efter jobbet blir jag upphämtad med minibuss och vi är åtta glada och förväntansfulla personer som beger oss upp mot bergen, sex mil utamför Beijing . Vi ska tillsammans uppleva både solnedgång och soluppgång på Muren. Övernattning sker på det lilla "vandrarhemmet" med namnet Gula Blomman. Egentligen är det området runt omkring som heter så och här finns fler familjer som erbjuder enkelt logi och mat till en mycket ringa kostnad.



Uppgången till Gula Blomman.


Härlig utsikt!


Vårt mycket kinesiska rum, med en stor "kang", en bred, hård säng som värms upp underifrån.

Dags att snarast bege sig ut och klättra upp på ena delen av Muren. Tänk, inga turister förutom oss! Härligt!!


Kanske var det på grund av skylten vi var ensamma turister?


Två "gamla" vänner; Eva och jag njuter av tillvaron högt uppe på Muren.


Att klättra på stege för att komma upp på Muren är väl inga problem för en vältränad gammal gympalärare?


Lite blåst och vatten skadar inte, man kommer liksom närmare naturen...

På kvällen avnjöt vi en jättegod middag med 10 olika rätter, pratade, skrattade och gick tidigt till sängs. Klockan ställdes redan på 05, vi måste ju vakna för att se solen stiga upp över bergen och muren.


Så gott, så gott!

Morgonstund har "guld i mun"! Klarblå himmel, rejäl blåst, men vad gör det? Soluppgången väntar på oss!
Vi klättrar en bra bit upp på muren, sätter os ner och väntar på att solen ska ta sig över bergstopparna.









Återigen en underbar dag!

Frukost på Gula Blomman, delvis medhavd, men förstärkt med ägg och tomatsoppa, pannkakor och te satt bra efter morgonens upplevelser.
Att notan för hela kalaset bara gick på 165 RMB/ person för mat, logi och resa känns fantastiskt även det.




Picknick med skiftande innehåll

    

Hämtande vännen Eva på flygplatsen på morgonen. Hennes första besök hos oss i Beijing. En kort visit blir det, endast från onsdag till söndag. Och då vill det till att ligga i startgroparna direkt.
Direkt hem till oss, en kopp te i flygande fläng och sedan vidare med taxi tillsammans med Gunilla och John till Sommarpalatset. Bosse hade ledigt från guideuppdraget och hade marktjänstgöring.
Med sol, vind och glatt humör tog vi oss alltså an dagens första programpunkt.


Den Oändliga Vishetens Tempel.


Utsikt från "Det långa livets berg" men Beijing i bakgrunden.

Området där Nya Sommarpalatset ligger var ursprungligen en kejserlig park. Men under kejsare Qianlongs regeringstid
1736-1795 fick Sommarpalatset sin nuvarande utformning.
Palatset förknippas framförallt med kejsarinnan Cixi som fick bygga upp palatset två gånger. Sista gången var 1902 efter Boxarupprorets plundringsvågor.
Inför OS 2009, ville man att Sommarpalatset skulle vara i gott skick, så år 2006 restaurerades många av byggnaderna. 

Givetvis blir man hungrig på utflykter och så även vi. Goda mackor från Subways, "Italien style," inmundigades i " Långa Korridoren", 728 m lång.


Lunchpaus

Eftersom vi bestämt oss för att ta båten tillbaka till stan började vi med en kortare tur till ön i Kunmingsjön.
Promenerade sedan en bit längs vattnet och tog så småningom en "fruktstund"med Cabernet Sauvignon. Gunilla hade varit på Jinkelong och tycket att vi skulle fira deras besök här med ett dyrt och gott vin. Tyvärr, så var vinet bara dyrt.

Båtturen till stan gick genom Kejsarinnans kanal och vi gjorde strandhugg på Mc Donald´s; hamburgare och toabesök.
Vidare med tunnelbanan i rusningstrafik mot Wangfujing.
Bosse anslöt sig till skaran och vi promenerade mot ett lämpligt matställe. Efter visst sökande blev det en Sichuanrestaurestaurang. Efterrätten intogs på Nattmatmarknaden.


Gunilla provar en friterad banan, men undrar fortfarande var bananen var. Något missförstånd kanske?


John provar en friterad skorpion à 50 yaun. Lite krispig men efterår kände han sig både giftig och på bettet. Även Bosse tog sig ett bett.


Själv övervägde jag noga om jag skulle slå till på njurar, testiklar; eller....


Varför inte en liten gräshoppa?

Silkeslarver gick också att få som tillval.
Men, jag valde att avstå helt från efterrätt denna afton.

Så visst var både dagen och matupplevelserna skiftande. Slutet gott, allting gott; utom vinet då........
 

Smakprov....

    
Visst är det härligt att få besök! I lördags anlände våra vänner John och Gunilla.  Visserligen ett dygn försenade, men de kom i alla fall till sist. Vi har redan jobbat in det förlorade dygnet och är snart inne på extra tid. Dygnet har bara 24h, men sedan är frågan hur man nyttjar dem effektivt.
Jag jobbar som vanligt, plus lite till, men med en förstående, stöttande och handlingskraftig make och två pigga gäster så har dygnet räckt långt.
Alltid roligt att se hur tillvaron här ses på, med mer svenska ögon. Jag kan nog påstå att jag mer och mer fått på mig kinesiska glasögon och utifrån dessa betraktar livet och tillvaron här och jag är väldigt nöjd.

Idag skulle vännerna shoppa loss lite på det närbelägna marknadsvaruhust, Ya Show. Själv ägnade jag mig åt skoljobb och kinesisk läxa och stannade hemma i godan ro.
Visst hade jag lite föraningar om att prutandet skulle bli lite tamt, men alla måste lära av sina egna erfarenheter.
Jag hade för säkerhets skull skrivit förslag till prislista för att underlätta det hela.
Efter ett par timmar kommer vännerna hem med ett antal påsar. Det första John säjer när han kommer innanför dörren är  "detta är nog så nära helvetet man kan komma". Och han gillar INTE att shoppa  kläder ens i en svensk, liten, affär.
Men visst hade de båda handlat och prutat!
Jag förstod att det tagit på krafterna. Tyvärr var den jacka John köpt levererad i fel storlek..... Tillbaka på cykel till Ya Show, byte av jacka och hem igen. Mei wenti, inga problem. Det blev bra till slut, med jacka i passande storlek.
Jag kan förstå att just miljön och intensiteten på detta marknadsvaruhus känns frustrerande vid första besöket, men sen är man en erfarenhet och upplevelse rikare. Bara att komma igen!
Tror inte ens det är idé att presentera Silkmarket.....Det finns ju så mycket annat att ägna sig åt. Varför inte dessa
händelserika och fartfyllda cykelturer. De kan ju vara riktigt lättsamma, jämförelsevis med shopping på marknader.

Vad gäller erfarenheter och upplevelser var vi redo för att gå vidare efter Ya Show.  Alltså slog vi efter  aftonens"kinamiddag" runt på lockande bakverk i vackra kartonger från närbeläget konditori. Kan mat provas så kan bakverk också provas, tänkte jag.

 
I vackra kartonger bärs bakverken med varsamma händer.


Det inhandlades fyra olika bakelser och om dem hade vi olika smak. Men, alla hade en svindlande åtgång och det blev inte ens en smula kvar.
Måste dock tillstå att ett par av dem var svåra att dela i fjärdedelar. Risk fanns för orättvis tilldelning !


Vackra, eller hur?


Blå pallar bland tulpaner

    

Plötsligt kommer de på rad. Det ser ut som ett lämmeltåg av blå, små, plastpallar som går över grusgångarna i Jingshanparken. Det är en hel , eller kanske flera skolklasser som kommer traskandes med de blå pallarna i händerna.
Jag fnittrar lite inombords när jag tänker på om denna syn ens varit möjlig hemma i Stockholm. Skolelever mellan 8 och 14 år som går på ett mycket prydligt led, bärandes på varsin liten, blå plastpall. Några vuxna fanns också med i ledet.
Jag stannade upp för att se vad som skulle hända. Barnen/ungdomarna spred ut sig inom ett tydligt avgränsat område, satte ner sina plastpallar och satte sig till rätta. Nu började även jag förstå. Det var ingen musikskola det var fråga om.
Nej, här skulle det skissas och målas tulpaner. Pennor, både i blyerts och färg vässades, papper och underlägg plockades fram och skissandet började. På ett vitt A4 ark skulle en till två tulpaner ritas av så exakt som möjligt och sedan färgläggas med just den eller de valda tulpanernas färger. (Tulpanerna skulle i storlek fylla arket på höjden.)







Några elever som gärna på engelska ville förklara och visa vad de skulle göra.

Vare sig intresset, glädjen eller engagemanget från elevernas sida gick att ta miste på. Detta var alltså ingen konstskola,
utan eleverna kom från en högst vanlig skola, inte långt från området där vi bor. De hade på frivillig basis extra lektioner i bild denna lördag.
Kunde bara inte låta bli att återigen sända tankar till våra svenska elever. Önskar så att någon hemma kunde prova att ta med en grupp ut, det behöver inte vara en lördag, åka buss med pallarna och materialet, bära detta en bra bit, lugnt och stilla sätta sig ner och koncentrerat och ivrigt börja med uppgiften. Glädjen hos eleverna var inte heller att ta miste på.
Det är klart, det vet jag också, att man gör liknande saker hemma i skolorna. Men en skillnad tror jag är att  de kinesiska eleverna inte tycker att saker och ting är "jobbiga."  Men det kanske bara är en fråga om attityd?????

Eftersom dagen var mulen så var nog tulpanerna en lättare bilduppgift att utföra än att måla av den Förbjudna Staden. I klart väder ger utsikten från berget i Jingshanparken en överskådlig bild av denna och även över stora delar av Beijing.
Men tulpanerna, i sina vackra färger, syntes klart i varje fall.

 
Mulen utsikt över Förbjudna Staden.

Parkeringsmöjligheter

    
I går kväll var det kinesisk popkonsert på Worker´s Stadium, den stora forbollsarénan mitt emot vårt hus.
Det var nästan lite Os stämning i luften just här i området.


Worker´s Stadium, kvällens aréna, vackert upplyst.

Givetvis var det många besökare och många var dessutom bilburna. Var skulle då bilarna parkeras? Parkeringsplatserna på gatan fylldes snabbt. Ett givet alternativ blev trottoaren.  Här fick vi fotgängare kryssa fram mella stora modeller av BMW, Mercedes och jeepar. Tyvärr såg vi inte hur bilarna efter konserten tog sig ut. Det kan inte ha varit för muntert att ha stått inklämd någonstans och väntat på att en förare evntuellt skulle dyka upp.

 
Visst finns det parkeringspotential? Trottoarerna är breda.


Lite trångt, men visst finns det parkeringsmöjligheter!  Man måste bara ha ett öppet sinne.Inga "lapplisor" heller inom synhåll.

Musiken från konserten hördes i den varma kvällen och vi satt en stund  på muren utanför vårt hus och lyssnade.
Konstaterade tillsammans med John och Gunilla, våra vänner som kom idag, att det finns möjligheter. Det är bara att ta dem tillvara.Kan även gälla parkeringar:

Väntans tider

    
I god tid var jag idag ute på flygplatsen för att möta vänner från Sverige. De skulle komma med SAS från Stockholm, via Köpenhamn. Att planet var 40 minuter sent var inget att göra åt, mer än att köpa en cappucino på Starbucks.
Planet landade 12.31 och efter en halvtimme började jag mer aktivt spana efter gästerna. Jag såg några SAS resenärer komma, men de var inte så många.  När det gått nästan en timme efter landning kom besättningen. Jag fortsatte att vänta.
Undrar om det "har hänt nåt". Kanske bagaget inte kom, kanske hade någon blivit sjuk....
Gjorde ett litet försök att få gå in i bagagehallen och titta. Och det gick inte alls, kan förstå det. 
Skickade sms till vännernas mobiler, provade att ringa. Ingen framgång alls! Inte på något sätt.
Ringde  då hem till maken och bad att han ska göra nya försök att ringa via Skype. Han fick heller inga svar. Vad göra?
Beslöt mig för att åka upp till SAS kontoret för att se om vännerna fanns med på passagerarlistorna. Ringer under tiden vännen Anna på skolan för att hon ska gå in och titta på min mail. Kanske finns det något där. 
Träffade i alla fall på en vänlig själ vid SAS incheckningsdisk som meddelade att planet från Stockholm till Köpenhamn blev inställt och att vännerna därför inte ens kom till Köpenhamn. Följaktligen kunde de heller inte komma med SK 995 till Beijing.
I samma ögonblick ringde maken och har talat med  vännerna. De finns på hotell på Arlanda. Pust!!!
Då var gåtan löst. Förhoppningsvis kommer de i morgon direkt från Stockholm med Air China.
Och visst hade ett mail skickats till mig om förseningen. Men, mailet har ännu i skrivandets stund, 20 timmar senare än det skickats, inte kommit fram till mig. Så kan det också bli.
I allt roddande på flygplatsen glömde jag min jeansjacka vid SAS diskarna. Men har jag tur, så har någon vänlig person tagit hand om den och jag får tillbaka jackan i morgon förmiddag. för jag är ju i Beijing. Det har nämligen förekommit tidigare här att jag glömt lite saker på skillda platser, handväskor till exempel och de har jag fått tillbaka. Dessutom med allt innehåll!
Så i morgon förmiddag gör jag ett nytt försök att önska våra vänner välkomna!


 

Restaurangprovning

    

Var i kväll för andra gången på en Sichuanrestaurang i närheten av oss. Den mat som kommer från Sichuanprovinsen som är Kinas största provins, är känd för att vara smakrik och starkt kryddad. Mycket vitlök, ingefära, nejlikor och rödpeppar används vid tillagningen.
 Av många kineser anses maten just härifrån vara den godaste och mest varierande.
I många rätter så ingår en sås/buljong och denna görs med kyckling, anka och magert fläsk som bas.
Just kyckling, magert fläskkött och insjöfisk hör förutom grönsaker till de vanligaste ingredienserna i "Sichuanköket".
I stället för ris är det på Sichuanrestauranger vanligt  att nudlar eller olika sorters bönor serveras till maträtterna.
Många av "Sichuankökets"  mer smakrika rätter serveras givetvis på vanliga, kinarestauranger också. men till saken hör att den kinamat man får och äter hemma inte har några som helst likheter med den mat som serveras här i landet. Kan vara bra att veta!
Men visst kan det även hemma finnas ett och annat undantag vad gäller kinesiska restauranger, där det serveras mer autentisk, kinesisk, mat. Men de är minsann inte många.


Restaurang Meizo Dongpo, Sichuanrestaurang. Adressen är; 7 Chunxiu Lu, en gata som går mellan Gongti Beilu och Dongzhimen, nära Worker´s Stadium.


Vackert porslin

Vi var tre personer och beställde in fem olika rätteroch alla maträtterna kostade runt 20 yuan styck, lite mer i sek.
Denna afton åt vi följande grönsaksrätter; wokad kål med vitlök och ingefära, grillade bambuskott,( ny rätt för oss alla tre) och en grtya på aubergine och lök, som bars in på ett het järntallrik. Allt jättegott! Kanske en aning för fett bara.
Ett par kötträtter blev det också; strimlat fläskkött med grönsaker och vitlök, samt en gryta gjord på biff i just den mustiga buljong/sås jag beskrivit tidigare och som är typisk för Sichuanmaten.


Lite av aftonens middag, auberginegryta, biff i sås med grönsaker och grillade bambuskott.

Hela middagen med dryck kostade totalt 44 yuan per person. Vi blev rejält mätta och det blev mat över!

I Beijing lär det enligt uppgift finnas mellan 50 och 60 000 restauranger, så jag återkommer med fler mat och restaurangprovningar.

Här i stan finns det givetvis mat från många, olika, kinesiska provinser och de har alla sina specialiteter. Så restaurangprovningar ska jag ägna mig åt under våren. Då kan jag liksom äta mig genom delar av Kina.
Det blir som en resa i sig.

Varför ska det vara enkelt?

    
Varför ska saker och ting vara enkla? Då blir det ju inga utmaningar och sådana gillar jag. I lagom dos....
Skulle i afton till min bokcirkel. Vi är ett gäng som träffas hemma hos varandra  ungefär en gång i månaden och presenterar böcker och filmer, som man sedan får låna.  
Vi äter en bit mat innan bokpratet kommer igång och  turas om att stå för värdskapet. Jag ser alltid fram emot dessa träffar och så även i kväll.
Satte mig i en taxi 30 minuter innan vi skulle ses, rusningstrafik. Ja, absolut inte värre än vad det är i Stockholm samma tid. Men det tog runt 25 minuter att förflytta sig en sträcka på runt fyra km. Bara att ta ett djupt andetag, sjunka ner i baksätet på taxin och låta sig uppslukas av den kinesiska radioföljetong som var på. Blev glad när jag begrep vart tionde ord...
Väl framme gick jag in på en "April Gourmet" affär ( västerländskt snabbköp) för att köpa med mig lite juice. Försökte sedan ta mig ut på ett annat ställe än där jag kommit in i byggnaden. Det var närmare, så jag gick alltså innervägen i ett hyreshus.
Jo då, jag såg att det var en svängdörren ut  och hade klurat på hur jag skulle gå för att komma ut till parken mellan huskropparna.
Men se, där var det stopp. En vakt ville ha någon sorts passérkort, vilket jag inte hade. Jag försökte på kinesiska fråga om dettta var hus 1. Inget svar från vakten. Han tillkallade en annan vakt. Tänkte i detta ögonblick på vad som skulle hänt om det började brinna. Hade det behövts passérkort då också?  Kunde tyvärr inte fråga. Mina kunskaper i det kinesiska språket har inte kommit dit ännu.
Den nye vakten förstod min fråga och pekade tvärs över parken. Bra, tänkte jag. Men ut kom jag inte. Han tyckte jag skulle vända och gå tillbaka.
Då uppenbarar sig en yngre kvinna, som talade engelska och kinesiska. Det gjorde genast saken lättare. Hon talade med vakterna, släppte ut mig och pekade i den riktning jag skulle gå.
Traskade i rask takt genom den lilla parken och kom in i rätt hus. Lyckades få fram vart jag skulle och blev inlotsad av en ny vakt till hissen. Han hade givetvis ett passérkort i handen. Vakten följde med in i hissen, tryckte passérkortet mot en sensor och upp åkte jag, 20 våningar. Hissen stannade och jag klev ur. Nu var det att hitta rätt lägenhet, 20A. Efter att ha gått åt vänster och letat var det bara att vända och gå till höger för att finna rätt dörr till rätt lägenhet. Jag lyckades vid första försöket. Bingo!
Däremot hittade jag aldrig ringklockan utan fick knacka på dörren.
Lite sen var jag, men bara 10 minuter. Och tänk vad jag hunnit uppleva under tiden!
Så det är nog bra egentligen att man får anstränga sig lite. Man upplever så mycket då och hinner söka nya lösningar. 
Jodå, bokklubben var som vanligt jättetrevlig.
Jag lånade flera böcker och filmer och ser redan fram emot nästa träff i maj.

Möjligheterna att njuta finns här också

    
Att Beijing är en mångmiljonstad vet nog alla. Hur många miljoner som bor här vet nog däremot ingen. Men närmare 15 miljoner är nog en bra gissning.
Att det vissa dagar är dålig, eller mycket dålig luft , det vet många. Inför OS i höstas var detta ett stående inslag i media. Ja, förutom allt annat, som inte heller var bra. Och visst är det vara så! Visst måste man och även jag, vara kritisk. Visst kan saker och ting ständigt förbättras.
Men kritisk måste jag/man  vara även hemma i Sverige, i vilket Europeiskt land som helst, i Amerika, i Afrika, i resten av Asien, ja över allt. Hur skulle det annars se ut?
Men här, precis som överallt annorstädes, finns ju också så mycket att  glädjs åt.
Man kan i viss utsträckning välja hur man vill se på tillvaron och på möjligheterna som erbjuds, eller som du själv väljer att ta till vara.
Jag njuter för närvarande av all vacker grönska, fantastiska cykelvägar och en härlig stad. Jag njuter av att lite på ålderns höst fått och tagit möjligheten att vara i Beijing och att jobba här, att lära mig mer om Kina och en fantastisk kultur, att möta nya människor, att ta vara på tillfällen som passerar och försöka lära mig lite kinesiska.
Gläds gör jag också över alla vänner som kommer på besök under våren och att jag tillsammans med dem får möjlighet att se och uppleva även för mig nya saker i stan. Gläds gör jag också över mitt privatliv här som ger många dimensioner.
Visst är det fantastiskt!!! Friskt vågat är hälften vunnet! Våga ta vara på möjligheterna när du ser dem, vare sig du är här eller hemma. Jag försöker verkligen, men visst är det en bit kvar....


Vid sommarpalatset, möjlighet att njuta av det vackra.


Lugn och ro längs en kanal.


Körsbärsträd i blom.



Påskdagar i blommornas tecken

    
Javisst! Påskharen kom på påskaftonens morgon med ett påskägg fyllt med godis. Måste erkänna att jag hyste viss oro, men helt i onödan.
Det är tredje året vi firar påsk i Beijing och i var dag har vi haft påskmiddag hemma hos oss. Första året vi var här så var Ninni och Karolina våra gäster. (Anna var borta eller sjuk). Förra året samlades vi också några stycken hos oss för att äta påskmiddag tillsammans och så blev det även i år. Sussie hade gjort en "Jansson" och det var det närmaste sill vi kom denna påskafton. IKEA hade fortfarande slut på sin sill. Köttbullar, egenhändigt rullade av Bosse, paj från "franske slaktaren", ägg med olika fyllningar och diverse grönsaksrätter fyllde årets påskbord. Avslutningen blev färska jordgubbar och vaniljglass. Drycker till denna påskmat varierade, men utbudet  av dessa ädla varor,som gästerna medförde, var klart stämningsförhöjande. Många skratt blev det och stämningen var hög Tack kära vänner för en jättetrevlig påskaftonsmiddag!


Anna, jag, Iris och Sussie är förväntansfulla inför aftonens gemensamma middag. Bosse är fotograf.

Påskaftonen ägnade Anna, Iris och jag även åt att besöka en utställning om Tibet. Måste vänja mig aktivt vid tanken på att Bosse, Anna och jag ska åka dit om några veckor. Det ska bli helt fantastiskt! Vi åker tåg dit, vilket tar 48 timmar, bor i Lahsa i fyra hela dagar och gör utflykter med utgångspunkt därifrån och flyger sedan tillbaka till Beijing. Helt otroligt att detta kan bli möjligt. Jag har velat åka allt sedan jag för ett par år sedan hade en lärarstudent, Emma Harborn, som gjorde resan. Tänk vad resor och upplevelser kan smitta!!!!

Idag har vi vandrat lite i Carl von Linnés fotspår. Ja, inte har vi varit i Uppsala men väl i en blomsterpark här i stan, Zhongshan Parken. Den ligger strax väster om den Förbjudna Staden och bjuder på en helt underbar blomsterprakt.
Parken är nog mest känd för alla sina tulpaner och alla var inte utslagna idag. Det kan nog dröja ytterligare någon vecka. Men här fanns förutom tulpaner i många färger, påskliljor, hyacinter, pingstliljor, violer, syréner, körsbärsträd av flera slag, persikoträd, cypresser och mycket, mycket mer.
Det var första gången som vi var i denna park men vi kommer gärna tillbaka.
Se bilderna och försök förnimma dofterna av alla blommande växter och träd.


Tulpaner i mängder


Påskliljor


Violer


Hyacinter


Härlig grönska!

Att denna stad är som gjord för att cykla i, konstaterar jag var och varannan dag. Lätt och smidigt att ta sig fram, inga köer, breda cykelbanor och tänk så mycket man hinner se och uppleva. Visst, ibland är det rätt mycket trafik. Blir lätt det i en stad med ett invånarantal på runt 15 miljoner. Men den gyllene regeln att bara titta framåt håller. Vilken frihetskänsla! Och det gillar jag!


Cykelbanan, jag och Förbjudna Staden i bakgrunden. Disigt idag!










Morgonstund har guld i mun

    
Att Beijing är en aktiv stad på många sätt är för de flesta ingen nyhet. Här går det att "hålla i gång" dygnet runt. Vill bara till att man orkar hänga med i tempot. Kanske lite grundträning kan behövas?

En ganska, tidig vardagmorgon i Ritanparken, strax efter klockan 8, så kan man lätt konstatera att aktivitetsnivån är hög. Det är bara att hänga med om man känner för det.




Övningar med långa band uppe på det gamla altaret. Det är svårt, jag lovar. Lätt att trassla in sig!


Kanske en tango på morgonkvisten? Instruktör finns!

Ritanparken är lätt nåbar från oss. Men cykel tar det cirka 10 minuter och går man så är det runt en halvtimmas promenad.
Ritanparken eller som den heter på kinesiska Ritan gongyuan, betyder Solaltarets park och förutom på mornarna så är det mycket aktivitet i parken hela dagarna och kvällarna.
Här finns en liten, konstgjord sjö där det går att fiska, många gräsytor med bänkar där man bara kan sitta helt försjunkna i egna tankar, pingisbord, en klättervägg och mycket annat.
Parken är vacker med mängder av blommor, träd och gröna växter.
Inuti parken finn också flera restauranger med härliga uteserveringar.
På en av dem "Stoneboat Café" är det ofta livemusik under vår och sommarkvällar, absolut ett av våra favorittillhåll.
Eftersom vi inte har någon balkong så blir Ritanparken som ett extra uterum för oss under den varma årstiden.
Ett uterum fyllt av vila om man så vill, aktiviteter, möten och så befriande för själen.

Lååång fredag

    
Här jobbas det även denna dag. en helt vanlig arbetsdag för min del.  Det inget särskilt med det. Alla jobbar och långfredagen är ingen röd dag. 
Det är tredje påsken jag är här, så jag har vant mig. På skolan åt vi lite svensk, påskinspirerad mat ,men med kinesiska inslag, annars inget speciellt. Jo, eleverna kokade påskägg och några målade dem, innan de åts upp i samband med lunchen.
 I min klass slog vi till och med runt på ett nationellt prov i matte. Annars en högst vanlig skoldag. Givetvis en trevlig sådan, det är det alltid.

På vägen hem steg Anna och jag av bussen långt före "vår hållplats". Vi promenerar nämligen gärna en bit. Bra för hälsan!
Man kan uppleva mycket då. Idag upplevde vi bland annat det fashionabla hotellet WESTIN. Det är ett ganska nytt 5* hotell, som jag tror blev klart i samband med OS i augusti 2009 eller strax före.



Redan i den gigantiska lobbyn blev vi lite bländade av den svart marmorn som täckte golvet. Det blev nästan svårt att se, så blank var den.
Vi ställde genast kosan mot toaletterna. Dessa var en skapelse för sig. Vi trodde först att alla var upptagna, det gick inte att få upp dörren till själva toan. Men som tur var fanns en "ayi" i närheten och visade hur dörren skulle öppnas. Ja, inte är vi då några tekniker....Det fanns ett dolt handtag, infällt i dörren.... Men tjusigt var det"
Efter detta ville i ta oss vidar upp i hotellet. Hissarna hittade vi, steg in och försökte trycka på en hissknapp. Men ack nej! Man måste ha ett speciellt kort. men, vi hade tur. En hotellgäst matade in sitt kort och vi kom till våning 20. Men vi ville högre, ända upp. Tursamt kom det på ytterligare en hotellgäst och vi bad att hanskulle forsla oss högst upp, vilket han vänligt nog gjorde.
Väl uppe på 34de våningen,var det Executive Suites. Givetvis passade detta oss. men tyvärr va det disigt och utsikten över Beijing minimal, så vi åkte ganska snart ner igen. Och ner kom vi utan hisskort!
En klar dag återväder vi gärna hit för att se på utsikten.

Vi vandrade vidare hemåt och njöt av det vi såg .


En härlig grönskas rika doft....

Väl hemma var det för min del dags för fotmassage och manikyr. Helt ljuvligt och avslappnande! Anna slog till på en ryggmassage och manikyr. Bra även det!

Med lätta fötter och avslappnad  kropp inhandlade jag aftonens middag. Middag hemma och egentillverkad! Härligt!
Det blev helt nymald köttfärs, från franske slaktaren, för att göra biffar, potatis,( att ugnssteka) grädde till ädelostsåsen, tomater och rödlök till salladen. Mums!

I morgon är det påskafton och jag har fortfarande lite funderingar kring påskharen och påskäggen. Känner viss oro. Men det löser sig nog.
Påskaftonsmiddag ska det i alla fall bli med några nära och kära!

Vad gör ni i påsk?

 


Beijings längsta rulltårta

    
Skärtorsdag i år också, med lite soldis och 26 graders värme på eftermiddagen. Detta är dagen då skolan har sin årliga hattparad. Både förskolans och skolans elever deltar i evenemanget som äger rum i slutet av skoldagen. Föräldrar, småsyskon, släkt och vänner på besök, är också välkomna att beskåda hattparaden och hälsa påsken välkommen.
Eleverna i "min klass" hade i år bett att få andra arbetsuppgifter än att delta i paraden, de kände sig nog lite överåriga, och blev således tillsammans med mig ansvariga för några av de mer praktiska arrangemangen. Tillsammans hade skolan och förskolan bakat 20 rulltårtor som vi skulle dekorera med vispgrädde som färgats gul, svenska flaggor och strössel. Engagemanget var totalt! Eftersom det var så varmt, kunde inte tårtorna bäras ut och skäras upp förrän strax före serveringsögonblicket. För vem vill smaka sur grädde? Men allt flöt på i rask takt. 
Serveringen av kaffe, te, juice och rulltårta till alla gick galant och detta var verkligen ett "teamwork".
Stundtals blev det jäktigt då alla skolans barn, ca 115, all personal, plus alla gäster skulle avnjuta påsktårtan och både tallrikar och skedar var på upphällningen. Men allt ordnade sig på bästa sätt inom några minuter.


Rulltårtorna dekoreras.


Beijings längsta rulltårta!!! Utburen på skolgården och klar att skäras i många, många bitar.

Här har vi ju inget påsklov utan jobbar på som vanligt. Vårlov hade vi för ett par veckor sedan.
Och eftersom påsken inte firas i Kina, så är det inget särskilt vare sig med skärtorsdagen eller långfredagen. Påskafton och påskdagen är helg, så då är vi lediga i alla fall. 
I morgon, långfredag, blir det i alla fall påsklunch på skolan. Tyvärr blir det nog vare sig sill eller påskmust, då IKEA haft slut på dessa varor en tid. Men vi gläds åt köttbullar, korv, potatisgratäng, ägg, kaviar och lite andra godsaker i stället. 

Sen har jag förstås en egen fundering till påskafton; påskägg med godis????? Kanske hittar påskharen ända hit? Det gjorde den i alla fall förra året.

Så fint, så fint!

    
Tydligen blev våren här kort i år också. Tror nog den varade ett par dagar. I dag har temperaturen nått över strecket till 26 grader. Det är grönt överallt, körsbärsträden blommar fortfarande och många  blommor har slagit ut. Det går att följa från morgon till kväll vad som hänt på växtfronten.  
Det städas och rensas på gator och i parker, det vattnas och allt blir så fint.
Doften av magnolia och all grönska känns nästan bedövande.


Vad fint det blir!



Utanför vårt hus sopas det. Träden har fällt några löv...


Och det vattnas! Oj vilken grönska! ( också utanför vårt hus)

Även uteserveringarna har gjort så fint med blommor och grönt runt omkring.  Bara att slå sig ner i en inbjudande fåtölj.
I kväll jobbade några av oss sent, åt middag på "4 kronors". Det är en "hål i väggenrestaurang", där en riklig, mycket, god, måltid med flera rätter kostar ca 20 sek. Kvällen var så behaglig att vi gick vidare 50 m till uteserveringen på "Sole Mio". Fortfarande 24 grader efter klockan 20.

I morgon är det Skärtorsdag och den 9 april. Antar att våren hemma ännu är i sin linda. Men å andra sidan kan man njuta av den desto längre.
Här har jag tagit fram sommarkläderna och är glad över den solbränna jag fick i Thailand, så att jag inte ska känna mig alltför blek när jag går omkring barbent med kjol och sandaler.

Måste också nämna något annat som också känns fint. Kanske blir det en resa till Tibet under majlovet. Nu eller aldrig??? Men jag har börjat mer och mer genomföra att inte skjuta upp saker och ting. Och Tibet känns nästan magiskt!
Vännen och kollegan Anna kom med tanken och vi var inte sena att hänga på. Tack Anna! Friskt vågat är hälften vunnit!

Val är inte lätta

    
Men vem  har sagt att det ska vara lätt? Jag har inte räknat de val jag gjort på jobbet idag. Men jag tror inte de var så fasligt många; jämförelsevis.
Men efter min kinesiska lektion så började det tjorva ihop sig.
Vårt första bestlut och val, blev frågan om var vi skulle äta. Kvällen var helt ljuvlig, med 25 grader varmt vid 18.30 tiden. Givetvis ville vi sitta ute och äta. Vi passerade den lokala puben, The Den, som ligger några hundra meter från vårt hus. 
Och se! Uteserveringen var öppen, så valet blev givet. En lätt middag utomhus i den sommarljumma kvällen kändes alldeles förträffligt. Valet av mat blev inte heller så svårt, trots många valmöjligheter.
Att sitta ute så här i början av april en kväll och äta känns nästan oförskämt bra.

Lite senare gick vi in på Jinkelong, den lokala snabbköpsbutiken. Vi skulle ha yoghurt.


Vad skulle vi välja denna gång? Detta är bara en del av utbudet....

Efter visst övervägande bestämde vi oss för att ta en oprövad sort.
Vi gick vidare mot frukten. Jättehärligt med all färsk frukt som finns att tillgå. I vanliga fall köper vi den på frukt och grönsaksmarknaden( en av dem) men när vi nu ändå var på Jinkelong så passade vi på att handla här.


Kanske jordgubbar för lite mer än 10 svenska kr/ 500 gram?

Eller varför inte lite papaya för en billig penning, ca 6sek för en halv. Ananas, bananer, olika melonsorter, drakfrukter; som sagt utbudet är stort. Vi nöjde oss med lite jordgubbar och ananas. Det tar tid att gå runt och titta och smaka, men det har vi i alla fall gott om här. Inget jäkt! 



Te behövde vi också. Jag räknade hastigt till att det fanns omkring 40 olika tesorter som var framme i den manuella teavdelningen. För vår del var det grönt te som gällde och jag kom även ihåg vilken sort jag köpte förra gången. Och det gjorde även teförsäljerskan. Så här behövdes det inte göras några som helst val.

Vidare mot avdelningen för tandkräm. Här gav jag upp och lämnade med varm hand över till maken att välja sort. Jag orkade inte ens räkna hur många olika sorter det fanns. Det får jag göra en annan dag.


Tandkräm i mängder. Undrar om man känner någon skillnad på de olika sorterna?

Valet av väg hem blev i alla fall lätt. Det blev raka vägen!

En alldeles underbar söndag

    

 Solen strålade från en klarblå himmel och det var + 20 grader på förmiddagen. Uteserveringarna plockade fram sina bord och  det var bara att sätta i gång att njuta av dagen. Vad fylla den med???
Eftersom det var Helens sista dag här för denna gång fick hon bestämma dagens innehåll. Hon har ju varit en trogen resenär hit och blivit en riktig veteran på sträckan Stockholm- Beijing tur och retur, så vissa moment för dagen var givna, däribland inhandlandet av det som ännu inte köpts.......
Blev själv så inspirerad av denna härliga söndag att jag även själv slog till på lite varor. Inte för att jag egentligen behövde, men lite nytt är aldrig fel. Särskilt när det bara finns ett exemplar av något och som bara hänger där på sin galge och liksom ropar till mig; "köp mig".
 Att plaggen sedan dessutom passar, gör inte det hela mindre lockande. Nåja!!!


Underbara körsbärsblommor hann vi beskåda idag också. Dessa utanför vårt hus.

Eftersom det blev sovmorgon, sen frukost och en liten juice/ kaffepaus på kafé Panini före  shopppingen, så hoppade vi över lunchen.
Men att hoppa över en källarsval öl i restaurang Pavillions trädgård, var inte att ens att tänka på. 



Eftermiddagen bjöd på en siesta för någon, Formel1 tävling på tv för maken samt en rejäl, kinesisk, lektion för egen del.
 Denna kändes idag inte helt optimal, då jag inte riktigt hunnit; snarare inte tagit mig tid till att göra min läxa, samt att repetera de två tidigare läxorna. Men med en glad, positiv ,duktigoch energisk lärare så blev det i alla fall ett par roliga timmar. Jag får bättra mig till nästa lektion på tisdag.

Denna härliga söndag avslutades med god middag på Purple Haze, Helens favoritrestaurang här i stan och vårt andra vardagsrum.
Så visst var det en alldeles underbar dag!!!!


Uteserveringen vid vårt hus, en söndag i början av april.














Lite nytt och lite gammalt

    
Med vänner på besök så är det lätt att få nya infallsvinklar. Ta det här med att äta med pinnar till exempel...
Man måste inte vara så traditionell kanske, utan alla sätt att nyttja dem går bra, bara man själv är nöjd.


Ett stadigt grepp för att fånga potatisen i "höstacken".

Ett altrenativ kan också vara att inte dela på de hopsatta pinnarna. Och vips, gick det galant att fånga en brockolibit. Men övning ger färdighet. Detta gäller även konsten att traktera kinesiska ätpinnar.


Vännen Ninni ligger i träning med pinnarna. Bravo!!

Kinesiska Muren var i alla fall sig lik i sin prakt. Jag är fortfarande nästan lyrisk över bara tanken på att kunna ta mig dit på lite drygt en timme hemifrån. Även om det gamla alltid består, så kan jag se och uppleva och se nya saker var gång jag kommer dit. 
Denna sista mars då vi gjorde årets första besök var det frostigt i luften och det kom till och med lite snö. Luften var klar och solen lyste igenom de lätta molnen. Trädens blommor kunde börja skönjas och om bara ytterligare ett par veckor kommer körsbärsblommorna att blomma. Då blir det en ny tur hit upp.
Att inta sin medhavda matsäck på Muren och låta sig faschineras och uppslukas av historiens vingslag blir nästan till en magisk upplevelse.


Vilken plats för en picknick i det fria!!!  Bosse, Ninni, Helen, Sven och jag njuter.


Så mäktig, så faschinerande och över 600 mil lång slingrar sig den Kinesiska Muren genom landet och varje del har sin historia att berätta.