Författarkväll

    
En helt vanlig torsdagkväll befinner jag mig tillsammans med många andra på en svensk författarafton. Tänk att här i stan ha /få en sådan möjlighet. Jätteroligt!  Birgitta Lindqvist,( författare, gift med Herman Lindqvist) var inbjuden av SWEA; Swedish  Women´s Educational Assiciation för att tala om den bok som kom ut 2005, "Där ingen kan nås" och beskriver Birgittas eget liv här i Beijing från 1969-1970. Tiden var här var så svår att det tog Birgitta nästan 30 år att formulera tankarna som blev till denna bok.

Birgitta, bokens Sofia, är gift med en diplomat anställd på Svenska Ambassaden och året är 1969. Hon är 24 år och kommer till ett Peking som är fjärran från den stad jag kom till i januari 2007.
Det fanns inte många ambassade här, men Sverige var det land som näst efter gamla Sovjetunionen erkände Folkrepubliken Kina.
Birgitta berättade så faschinerande om sitt liv här. Det fanns inga bilar. Tänk mot idag? Vad fanns att göra? Jo, att lära sig kinesiska. Tre gånger i veckan kom en kinesisk, kvinnlig, lärare till ambassaden. Detta var i stort sett den höjdpunkt som fanns...Men ingen någonstans ute, vågade prata med Birgitta. Västerlänningar var ovanliga och skrämmande för kineserna. Man hade knappast sett några!


Birgitta Lindqvist berättar

Birgitta berättade att hon tillsammans med sin dåvarande man var inbjuden till People`s Great Hall. Hon var sen och sprang uppför trappan, snubblade lätt.  En man med en grå kostym, i silkesaktigt material, med vackert ansike räckte ut en hand. Med de franska orden "Bon soir Madame" tog han emot Birgitta. Det var den man, Chou Enlai, som var kinas premiärminister mellan 1949 och 1976, då han avled.(Denne man hade lärt sig franska då han var i Paris som kocklärling)

Lite senare hände denna episod. Birgitta var med då Sveriges dam och herrlandslag i pingis spelade här i Peking. Damlaget vann sina matcher. Arne Björnberg, sveriges ambassadör här då, gratulerade givetvis laget. Då kommer även Chou Enlai och lyckönskar det svenska damlaget. Han vänder sig till alla de övriga som finns närvarande, pekar på Birgitta och säjer; "We have already met".  Det var nog flera som tappade hakan vid det tillfället.

Jag har redan läst boken två gånger, men inte ägt den själv. Givetvis ville jag ha ett eget exemplar.


Birgitta Lindqvist signerar min bok.

Särskilt glad blev jag över att få höra Birgitta, bokens Sofia, förklara slutet av historien för mig. Jag har tänkt så mycket på det, men nu förstod jag.....

Jag rekommenderar varmt boken. Den är faschinerande att läsa, lättläst och ger en otroligt, målande, beskrivning av livet för en ung västerländsk kvinna här  i Peking1969-70.

Lite "tantvarning"

    
Kanske är det så att jag just nu har lite svårt med begreppen. Blev verkligt fundersam igår... Kände mig lite som i Sällskapsresan 1, där Sven Melander och Lasse Åberg sökte efter Peppes Bodega. Nu var det inte så att jag letade efter en bodega. Nej då! Tillsammans med ett par kollegor var  jag på en mexikansk restaurang i ett område, inte långt från skolan. Här har jag endast varit en gång tidigare och det hela är ett smärre köpcentrum. Låga byggnader, väl skyltat och ljust ute var det också.
Efter vår mexikanska måltid ville jag gå till en frisör, som jag hade hört talas om fanns i området. Skulle bli skönt att få bli lite ompysslad.
 Lämnade alltså de övriga och stegade ut genom samma dörr där vi gått in. Gick åt det håll, ca 150m, där jag fått beskrivet att frisören skulle finnas. Hittade ingen! Inte lätt att fråga heller. Har ännu inte kommit så långt i min kinesiska kurs. (Men jag får träna frågor vid nästa lektonstillfälle) Virrade runt en  stund och ringde min väninna Christina, som jobbade kvar på skolan. Hon gjorde ett tappert försök att via telefonen lotsa mig rätt. Hittade ändå inte till frisören. Ringde på nytt, fick ny hänvisning. Insåg då att klockan hunnit bli så mycket att jag inte skulle hinna få den rogivande stunden hos frisören, som jag så hett längtat efter.
Gick tillbaka till restaurangen och mina kollegor. Frågade där efter restaurangen, på engelska. Jag blev visad ut genom den andra dörren( hade inte sett att det fanns två in och utgångar) och se, alldeles till höger låg frisören.
Nu hittar jag i alla fall dit nästa gång. Känns tryggt!

Har tydligen svårt med ställen där det finns mer än en ut/ingång. Letade i dag i köket på skolan efter en pärm som skulle finnas bakom en dörr på en hylla. Det blev minst två vändor i trappan upp och ner, innan jag fick tipset att titta vid dörren längst bort. Och alldeles riktigt, där fanns pärmen!
Får nog hädanefter i alla rum kontrollera antalet in och utgångar. Känns bäst så!


Mina kära vänner och tillika rådgivare i många frågor


Här är tanten!!

Ljusa tankar....

    

I denna vecka skulle skolan ha flyttat till nya lokaler. Jag var verkligen denna gång ute i god tid med allt, ett av mina förbättringsområden. Och envis och målinriktat är jag nog av naturen.... Så visst var jag beredd och låg klar i statrartgroparna. Jag hade packat, planerat och var helt beredd. Dessutom före utsatt tid! Jag var så stolt.
Men.... vi kan inte flytta nusom planerat. Det finns vissa delar på nya skolan som behöver justeras.
Vi gjorde i kväll ett besök på skolan tillsammans med föräldrarna och kunde alla konstatera att skolan blir SÅÅÅÅ FIN!
Men vissa delar behöver "putsas" till.


Denna pampiga ljuskrona möter oss i entrén med mängder av lampor som lyser- 

Att vi får vänta ett par dagar med flytten, gör ju ingenting. Vi har lång tid på oss att njuta av det nya.

Tänkte på ett par ordspråk, som  en mycket god vän hemma i Sverige  gjort levande för mig och som jag ofta tänker på.
Tack Georg!

" Det är bättre att tända ett ljus, än aldrig så litet, än att förbanna mörkret ; Konfucius( Kinesisk filosof och religionsgrundare 555f.kr-479f.kr)

"Fantasin är konsten att se sådant som inte finns"; Piet Hein (1905-1996)






Så var det lite pyssel...

    
Idag har jag PYSSLAT! Ja, det är rätt uppfattat...Jag var inte var den mest aktiva denna afton, det måste jag nog tillstå. Flitens lampa lyste över de flesta.Dit hörde inte jag, men jag deltog... Vilket framsteg! Jag är ju inte en pysslande typ.....Men man kan ju försöka.... Kreativiteten och skaparlusten var stor. 
Det var SWEA, Swedish Women´s Educational Association, som hade en kväll då det tillverkades julkort inför basaren till första advent.
 Inspiratörerna ( tillika föräldrar i klassen) var fantastiska, det måste jag verkligen säja. Tänk att få mig att tycka att detta var trevligt. Vilken prestation! Jag är ju inget "pysselfreak". Blir nästan allergisk av papper, lim och tomtar...


En av inspiratörerna värmer glögg, så vi ska få lite julstämning.

Så var det julkorten, kvällens huvuduppgift.


Jättefina förslag...


Här är jag på g......bland snören, papper och lim...Bara för att ge ett bevis...


Resultatet; kan nog konstatera att jag kan göra ett "stödköp" när korten kommer till försäljning. Men jag försökte...

Måste nog tillägga.... På FN dagen den 24 oktober så var jag också i pysslartagen. Då fanns mina elever som stöd för f-klassen som tillverkade duvor. Även jag fick tillgång till sax och duva.....


Så var vingarna på plats!

Så tänker då många; kan det vara möjligt att en sådan personlighetsförändring kan ske i Beijing. Nä, det kan det inte. Jag lovar! Men med duktiga inspiratörer kan man nå långt! Det vet de som haft med mig att göra i "pysselsammanhang".
Jag har några bestående minnen....
1. Påskpyssel; där man ska fästa hönsben...... Inte min grej! Men det gick vägen....
2. Karelska tuppar en påsk; ren katastrof. Min kollega stannade upp på tröskeln till klassrummet och undrade vad jag gjort. ( Detta hände 1984 och jag minns det...) Klassens tuppar var inte som de andras....
3. Smällkarameller, med silkespapper; jag ryser....
4. Tofsar av garn.....Vad ska man ha dessa till?  helt onödiga!

Men, jag har en sak som jag hitintills har lyckats med (oftast) vad gäller pyssel och det är att tillverka pepparkakshus med eleverna.
Det var länge sen sist, men jag vågar mig nog på ett försök i år. Har fantastiska föräldrar i klassen som lovat att komma och vara behjälpliga. Återkommer med resultaten i december.

Ps Det blev många kort på mig. Det var inte meningen. Men vad gäller pyssel, så måste bevis vara med för att jag ska bli trodd.

Student, ja visst!

    
Känner mig som student på nytt. Tänk att få chansen och ta möjligheten till att få "nosa" lite på det kinesiska språket, mandarin. jag är lite stolt över mig själv. Att komma till skott och att ta det på allvar.... Har idag kämpat hårt. Det blir gärna mycket när man ska börja från nolläge. Men jag gillar språk och jag gillar utmaningar.
Besökte idag "The Foreign Bookshop" på den stora gatan Wanfujing,för att inhandla mina läroböcker. Två böcker och två cd skivor kostade modesta 80 yuan, något mer nu i sek. ( Den svenska kronan är låg) I Sverige hade motsvarande inköp betingat en kostnad av minst 500kr.

 
får på kinesiska sköta mina inköp. Jag fick G.

Även inne i bokhandeln var min kurs i gång. Mycket att anteckna och mycket att lära in. Tur intresset är stort. Gäller nog både lärare och elev....


Maggie, läraren, förklarar och jag antecknar. Inte lätt att få det rätt! Och med rätt uttal!

Tänk att få böckerna inslagna i lite silkespapper och med rosa snören. Bara det, gör att allt känns lättare...


Mina böcker och cd skivor.

Men med en privatlärare, entusiastisk och krävande, så ska jag kämpa på och göra mitt bästa. Denna chans till att lära mig lite mandarin ( kinesiska) kan och vill jag inte missa.
Vad ska jag ha det till då? Det vet jag inte, men jag vet att hjärnan får arbeta och att jag känner en glädje. det är vad som är viktigt!










Vad gör vi? Cyklar till IKEA

    
En strålande höstdag. Flaggorna vajar i vinden och det gör jag på cykeln också. Det blåser alltså friskt, mycket friskt.
Den äkta hälften och jag bestämmer oss för att cykla till IKEA. Precis som hemma, nästan. Men här är det av någon anledning roligare. Vet inte varför? Kanske för att det är cykelavstånd? Tar under 30 minuter, trots motvind.



Vårt syfte med dagens utflykt hit var att handla lite svensk mat. Ja, man blir lite sugen på det svenska ibland.
Kunde inte motstå frestelsen utan köpte en påse salta sillar.


Godis är gott ibland.

Idag fanns det sill, så lika bra att passa på att köpa.Kaviar, pepparkakor, olika ostar och glögg( vet inte om den tar slut) samt lite annat småttt och gott hamnade i korgen.
Skönt med cykelkorg så att allt kommer hem i ursprungligt skick.

Vårt besök var kortvarigt, bara en del av dagens program. Så särskilt trötta hann vi inte bli. Andra var desto mer utslagna.




Nu är det allvar

    
Jag har haft min första, riktiga, lektion i kinesiska. Verkligen jättekul! Lite stressigt blev det, eftersom hemresan från skolan tog över två timmar idag. Jag hann i alla fall ta av mig skorna innan Maggie, läraren, ringde på porten.Någon middag var det inte tid för. Fick skjutas upp till betydligt senare.
Under veckan så har jag tränat på att säja kinesiska ord. Jag löst orden för all den kinesiska personal på skolan som orkat lyssna. De har ett stort tålamod. Och detta är bara början. Jag tror inte de förstått det ännu.Att få till rätt uttal och betoning är väldigt viktigt. Annars får det sagda en helt annan betydelse. Nog så knepigt.


Här är lektionen påbörjad. Ord och uttal tränas.

Maggie är en noggrann och krävande lärare, det hade jag förstått redan i veckan när vi pratades vid i telefonen.
Här skulle var varje minut av min dubbellektion tas till vara. Vet inte hur pigg jag var efter en lång arbetsdag,men det var bara att hänga på.


Nu finns det lappar på kinesiska lite överallt i lägenheten.

Vi satte upp lappar lite här och var, så att jag verkligen ska se och säja orden. Tecknen lämnar vi därhän.
Trött, hungrig och  glad över att "ha tagit mig själv i kragen" ser jag fram emot söndagens utelektion. Då ska vi på shoppingrunda. Till dess har jag läxor som ska göras.
Zàijiàn= hej då!


Stormöte i stan

    

Mellan den 24 och 25 oktober är det verkligen ett "stormöte" här, ASEM,  Asia -Europe Meeting.Detta är ett forum för  endialog mellan EU och dess medlemsländer, kommissionen, samt  många länder i öst, syd och sydöst Asien och Kina är i år värdland för mötet.  ASEM bildades i Bankok 1996 och har möten vartannat år. Deras tre pelare är politisk dialog, ekonomiskt och finansiellt samarbete och övrigt samarbete, bland annat på kultur och utbildningsområdena.
Jag tycker det hela låter både intressant och spännande.
Jag vet att vår svenske stadsminister kommer att vara här liksom säkert andra från vår svenska  regering och riksdag. 
Ska bli spännande att följa vad svenska medier skriver om detta. 

Lika spännande var det inte att i eftermiddag ta sig hem från skolan, jag lovar. Ja, viss spänning var det att motorvägen från flygplatsen och in till stan stängts av i ett antal timmar. Detta för att många delegater till mötet anlände under eftermiddagen. Vi fick ta gamla vägen och skumpa runt i vår skolbuss, som var fylld med elever och lärare. Riktigt lantliga omgivningar.


Gott om träd i alla fall.

Vi åkte från skolan 16.35 och resan in till stan tog omkring TVÅ TIMMAR, vanligtvis tar den ca, 35-40 minuter....
Det var enormt mycket trafik. Man kan ju tänka sig om detta hade hänt i den lilla staden Stockholm med sina ca. 1 miljon invånare....Här i stan är det kanske 13 miljoner till som vill förflytta sig denna tid..... Men det är bara att gilla läget. Vad annat finns att göra? Tur bara, att ingen, vare sig barn eller vuxen, behövde gå på toa....Den faciliteten har vi inte i skolbussen. 
Vi var alla överens om att fortsättningsvis ha lite nödprovaint med oss, för oförutsedda händelser.


Här väntar vi snällt på att köra vidare.

Även inne i stan var det stopp. Det gick i princip inte att komma fram. Jag tog en elev med mig och lämnade skolbussen med resten av mina kollegor. Annars vet jag inte när vi kommit hem denna afton.


Igenkorkat i korsningen vid trafikljusen. Vem bryr sig om lysen denna afton? De är närmast till påseende.

Har vi tur, så klarar vi oss bättre i morgon. Vi åker hemifrån innan motorvägen mot flygplatsen stängs av och förhoppningsvis åker vi från skolan innan den stängs av.
Jag medför i alla fall lite nödproviant, bara för att vara på dn säkra sidan.

Tänk er!!! E 4an, avstängd mellan Arlanda och Stockholm City, mellan 15 och 18 en vanlig vardag och att det bara finns en alternativ väg att köra. Köer, absolut och då kan vi jämföra antalet bilar mellan Stockholm och Beijing. Jag blir trött bara vid tanken...
Hoppas i alla fall på att det blir ett bra och givande möte. Känner mig lite delaktig. (Har ju suttit i kö i timmar) 



 

Lampmarknad...

    
Idag, en ljummen, mulen onsdagseftermiddag med luft svår att andas,(den har varit bra länge nu) begav sig Elisabeth, en kollega och jag, till lampmarknaden. Först fick vi höra av en arbetskamrat att den var stängd. Men vid närmare efterforskningar och telefonsamtal på kinesiska, fick vi fram att den fortfarande existerade. Och det var inte vi som stod för telefonsamtalet.....
Efter viss tvekan visste taxichauffören vart han skulle åka. Elisabeth hade i alla fall en viss aning om att denna lampmarknad låg lite borton IKEA.  Alltid något om man ska hjälpa till att förklara vägen, på svenska alltså.
Jag har då aldrig tidigare sett så många lampor i så många olika utföranden och modeller. 
Skapelser som dessa i kristall av olika former och storlekar fanns att beskåda i flera butiker.


Vad säjer man?


Kanske något i blomutförande? Jasså inte det!


Elisabeth bredvid en guldfärgad skapelse för i runda tal 30 000 sek. Lite svårplacerad hos oss i alla fall.

Utbudet var verkligen enormt, men inte exponerat på ett sätt som gjorde att man direkt hittade sin/sina favoriter här.
Jag vet att det just på denna "lampmarknad" finns lampor av kända designers som Arne Jacobsen,Philip Starck  och andra.Tyvärr fann vi inte dessa just idag.
Man kan också få lampor tillverkade på egen begäran om man så önskar.
För oss blev det inga inköp just idag. Men vi återkommer.

Kanske lite höst i alla fall

    
Trots att temperaturen fortfarande visar en bit över 20 grader om dagarna så finns det hösttecken. Vissa träd har börjat fälla sina lö och på andra har gula nyanser börjat träda fram
Det är lite mörkare på morgonen och skymningen faller  tidigare. Har insett att det nu är slut med att sitta på en uterestaurang kvällstid och äta middag. Det blir kyligt. Men på eftermiddagen smakar en sen lunch fortfarande utmärkt i solen på en uteterrass. Och det är ändå mot slutet av oktober. 
Beijing ligger på ungefär samma breddgrad som Madrid, så förhoppningsvis dröjer det en månad innan de kalla mongoliska vindarna sveper in över staden från norr.  
Men än så länge har jag kortärmat och sandaler.


Lite gula löv...


Solen står lågt över kanalen nu under eftermiddagstimmarna. Även pilarna har börjat tappa sina löv.

"Gatuköken" är många och även hos dem kan man se ett lite ändrat utbud nu. Mycket sötpotatis finns och kraftigare kött på grillspetten, liksom mer värmande soppor. Snart dags för kastanjer!


Ett av många gatukök.


Shoppingturist; ja ibland

    
Tycker det är en häftig känsla att både vara turist och "expat" (utlänning) här i stan. Jag kan liksom välja; allt efter humör. Och jag tycker att valfrihet är bra! Åtminstone oftast! Ibland tycker jag som är i lärarbranchen att det är skönt när någon annan bestämmer liksom...Kan vara rent avkopplande också.
Gjorde ett besök på det lokala varuhuset, Yashow igår. Skulle beställa lite lakan. Tyckte vi behövde få lite nytt. Och hemma i Stockholm sker det inte ofta. Det är en klar underdrift. För oss har det aldrig hänt att  sängarna fått skräddarsydda lakan. hämtade den färdiga produkten idag. Betalade bara 1/5 del av vad det kostat fabriksytt hemma. Tror inte ens att dessa mått ens finns!


Här är resultatet. Randigt och rutigt i blått och vitt.

Mina vänner skulle kunna tro att jag är Göteborgare, men så är inte fallet. Maken undrade varför jag inte valt blå-gult och expediten pratade om "Hästen".
Då plötsligt förstod jag vilket mönster och tyg jag valt......Ja, så kan det också bli.

Jag var inte ensam ute på turist shopping denna dag, om man säjer så. 

 
Anna , som var mitt sällskap och rådgivare, på väg ner i rulltrappan. Svårt att ens ta sig ut.
Många busslaster idag.

När jag ändå var i shoppingtagen vad gällde varor till hemmet, så fick det bli ett par bordslöpare också. Nödvändiga? Tveksamt, men piggar upp. Ja visst!


Två nyinköpta bordslöpare. Kommer att passa utmärkt.

Slag i saken

    
Nu har jag bestämt mig. Ordentligt! Det ska bli studier i mandarin. Jag har bott i Beijing i över ett och ett halvt år och har inte satt i gång förrän nu. Lång startsträcka! Privatlärare är ordnad, kommer i veckan. Och idag cyklade jag ner till Pärlmarknaden för att köpa lite material. Måste börja tjuvträna.


På leksaksavdelningen fanns det jag skulle ha.

Jag köpte mängder av små kort, där det står både på mandarin, pinyan och engelska. Fick en bunt med kort lämpliga för 2-3 åringar. Alltid en början.
Köpte också upp mig på en mängd små affischer med olika, bilder, tecken och uttal. De ska sättas upp lite varstans i lägenheten. Får se om det ger resultat. Första ambitionen är att lära mig 20 nya ord per dag och dessutom komma ihåg dem till nästa........Utvärdering kommer.


Bara att börja med språkträningen.

Söndagsfrukost

    


I brist på brödrost får en stekpanna duga. Resultatet blir bra. Och sedan maken inhandlade den lilla elvispen på ett svenskt, stort, varuhus i stan så kan även mjölken till kaffet få ett fluffigt skum.
God, nyköpt skinka, ost och tomater piggar upp ytterligare. Sedan är det bara att ta itu med den dagliga cykelturen i det soliga och varma oktobervädret, +24 grader....

Lite förstärkning inför cykelturen, till en extra kopp kaffe med skummad mjölk. Kokostoppar, bakade av maken. Verkligt saftiga och fina. Tror han blev lite inspirerad av kockarna förra veckan på den japanska Tepaniakirestaurangen. Nu är nog dagens energibehov täckt. Vill till att cykla på....


Kokostopparna.

 

Man ska vara rädd om fötter...

    
Fötter, framför allt tår, är för mig ett känsloladdat ämne. Många av er som följer mitt liv och leverne här eller via bloggen, vet ju att jag har en skadad stortå. Denna skada uppstod 2003 i Stockholm och har absolut inget med Beijing att göra. Inte på något sätt! Men med en garderobsdörr hoppandes ner ca 12 cm, lite från ovan, så kan man räkna ut fortsättningen. Stortån tog skada och har varit och är till stort bekymmer. Den har även lockat både mig och andra till skratt i vissa sammanhang. Ska här INTE gå in på detaljerna. Förstår att många får sig ett gott skratt. Jag bjuder..


Fötter och tår. Mina är närmast i bild,mitt emot de svarta skorna. Det är höger stortå som är problemet...

Har nu i nästan två veckor njutit av att fortfarande kunnat gå i mina Ecco sandaler. visserligen blir jag uttittad men det gör mig ingenting. Är temperaturen över 20 grader så "Mei Wenti"; inga problem. Jag kan nog gå med samdaler ända in i mitten av november om bara temperaturen håller sig runt +10.

Hur som helst, idag har vi gått. Omväxling till cyklandet. Det går liksom långsammare och man hinner inandas dofterna, (på gott och ont) uppleva och se lite mer av vad som passeras, utan att behöva göra en tvärnit och riskera att flyga över styret på cykeln. Jag har nämligen alldeles utmärkta bromsar.


Gränden i närheten av MOMA, där vi tidigare bodde.


Försäljning av styckat kött i en hutong.


Kanalen som gjorts i ordning inför OS.


These shoes are made for walking..... de är inte mina. Men jag minns den ljuva tiden....

Hembesök

    
Fredag, vilken underbar dag! Så sjöng en kollega, Karolina, för oss förra hösten var fredag. Ja, sången är lite längre... och kära Karolina har flyttat till Stockholm. Tomt utan dig här!!!! Men minnena finns alltid kvar.
Var idag på "after work" hos en arbetskamrat, Maria, som bor en bit från skolan. Jättetrevligt! Här ses vi ett 15 tal arbetskamrater/vänner för attt laga ochäta tacos tillsammans och umgås. Till saken hör att värdinnan inom den närmsta framtiden fyller jämt. Rena ungdomen jämfört med mig, men i alla fall....Så lite uppvaktning blev det också- och väldigt trevligt.


Det var här hembesöket ägde rum.


Grattis i förskott Maria!

Det var alltså tacos som gällde. Som den sanna hackexprt jag är samlades jag med ett par likasinnade i köket. De övriga, ganska många, tog hand om dukning och viss underhållning. ( Singstar i källaren)
Vilket flyt vi hade i köket. Helt imponerande! Här behövdes då ingen arbetsledare. Men värdinnanfanns hela tiden behjälplig.

 
Samarbete på hög nivå. Kollegorna Tove och Mårten, samt jag, hackar grönsaker som om vi aldrig gjort annat.


Till bords! Aptiten var det inget fel på.


Även "min hörna" lät sig väl smaka. Christina, i vit blus, var ansvarig för köttfärsens stekning. Den blev helt perfekt!

Jag gjorde genast några reflexioner i sammanhanget. Här samlas vi ett gäng arbetskamrater hos en kollega fredag eftermiddag. Uppslutningen är stor, skratten många, stämningen hög och glädjen är inte att ta miste på.
Kan och gör vi så här hemma? Om inte, varför? Det känns som om att umgås här är så mycket lättare och mindre kravlöst. Man behöver inte "boka in" att träffas månader i förväg och att hjälpas åt är helt naturligt. Är det för att vi är långt hemifrån eller är det miljön och livet här som ger oss möjligheten? Jag vet inte. Jag vet bara att jag stortrivs och gläds åt min tillvaro här.
Tack Maria och alla kollegor för en fantastiskt trevlig eftermiddag och kväll. Antar att kvällen kanske övergick i natt för några.....

Influenser från Göteborg

    
Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de båda..... Så fel ordspråket har, så fel....Här finns levande bevis på det.


Vår kära Anna!!! (från Orust) Vilken vän!!!

Och ett till, dock inte levande......


Vinga (fyr) på nära håll! Visst kan fyrar ha olika utseenden?


Levande fisk, nästan som på Västkusten. Dessa är från en restaurangleverans och hoppade ner i plastkorgen från lastbilen som levererade.

Extra hälsning till alla Göteborgare alltså! Från Beijing!

Valfrihet

    
Inför OS så byggdes det kopiöst i stan. Hotell, sportarenor, tunnelbanelinjer, shoppingcentra och restauranger växte upp som popcorn ur marken. Alltså med stor hastighet. I ett av de nyaste shoppingområdena, som finns helt nära oss, The Village, finns mängder av märkesbutiker och  dyra, restauranger. Tyvärr, är inte anstormningen av folk så stor. Det mesta är ganska öde. Arkitekturen är häftig, gott om märkesvaror.Glasfasader, små torg och gott om personal överallt. Men trevligt? Nja, jag gillar de gamla områdena bättre. Lite mer stämning, mer genuint.


"The Village" med mängder av resaturanger, cafeér och barer dolda i husen.


Bargatan, Sanlitun, tvärs över gatan från "the Village". Ganska tomt en eftermiddag, men desto mer fylld på kvällen.


Alldeles bredvid "the Village" finns denna gata med många restauranger, barer  och "slink in ställen". Lite slitet, men väldigt trevligt och prisvärt.

Shoppingen här i stan är otrolig, verkligen. Alla västerländska märken finns, minst i två upplagor. Kvalitén är därefter. Du får vanligtvis vad du betalar för. Jag kan inte på något sätt förvänta mig att få en Armanikavaj inköpt för 100 sek att vara lika hållbar som en som är inköpt för 3000 sek. Å andra sidan, så kan jag i stället köpa 30 kavajer till priset av en. Inte helt lätt att förstå... men köpemarknaden här består alltid av MINST två versoner. Bara att välja! Hur enkelt som helst, allt efter humör och dagens tillgång på pengar. Valfrihet skulle man också kunna kalla det.

När det gäller shopping.... Jag fick idag se en telefonmodell jag aldrig sett tidigare. Vad säjs om en "pussmun"?

 
En marknad för allt!

Sen har vi ju vårt kära Yashow. Valfriheten är begränsad vad gäller "äkta eller "oäkta". Vilket är vad? Ibland nog så svårt att avgöra. Men visst har jag mina stamställen i detta varuhus.  Jag blir igenkänd, får bra priser utan att pruta och kan faktiskt ibland tycka att det är roligt att unna mig saker som jag inte skulle göra hemma. Sen kan jag kanske fråga mig om jag behöver allt jag köper. Klart jag inte gör, men jag har kanske gjort dagens goda gärning.
Ska nog ta och köpa mig en ny telefon i morgon. En med pussmun.

Jag handlar faktiskt själv..

    
Sanning med viss modifikation, måste jag ärligt tillstå. Ofta, väldigt ofta, handlar den äkta hälften och jag tillsammans. Ett förtydligande; ordet ofta här är liksom lite "relativt". Varorna består oftast av frukt, grönsaker, vin, pålägg och bröd. Ett par gånger i veckan handlas det hem råvaror för tillagning av middagar också.
Jag gillar att handla i vår lokala butik, Jinkelong. Den kan påminna om vilken ICA butik som helst. Ja, förutom priserna då....


Kyldisken


En av grönskasavdelningarna


Del av fisk och skaldjursavdelningen


Hur många olika slags socker kan det finnas? Jag räknade till 25......

Bokklubb, så trevligt

    
Att träffas en gång i månaden hemma hos varandra, äta gott med dryck därtill, samt att få mängder av boktips är bara så trevligt och uppiggande. En extra krydda i vardagen! Även om vardagen här är långt ifrån slätstruken.
Mycket prat, många skratt, värme och gemenskap. 
Jag ser redan fram emot nästa träff som jag ska ordna. Hoppas då på att vi kan vara i på vår nya skola.
Vad skulle kunna passsa bättre?


Aulan på nya skolan, helt magnifik. Vilken rymd!!! Här kan man ju äta....


Eller i matsalen, ej klar ännu....men på gång.
Det kommer i alla fall att bli jättefint!!!

En plats i solen

    
Tisdag eftermiddag, den 14 oktober och solen skiner. Linne och shorts hade kunnat gälla...
Efter jobbet vid 17 tiden;en uteservering, en kall öl och bara njuta tillsammans av tillvaron med vänner/arbetskamrater. Inte behöva bestämma veckor i förväg att man ska träffas. Det är nuet som gäller.
Livskvalité, kan man också kalla det. Vad gör ni efter jobbet en vanlig tisdag?


Iris, jag själv, Anna och Tove väntar på mat.

Moussaka på kinesiskt vis

    

Mycket intressant och spännande händer dagligen. Till lunch serverades vi idag moussaka. Glad i hågen serverade jag de hungriga eleverna av dagens rätt. De undrade om det var lasagne. Nja, enligt menyn är det moussaka. För mig är moussaka en grekisk maträtt, gjord på köttfärs, potatis, aubergine och bechamelsås.
 Visst såg rätten ut som lasagne med plattor och allt. Hum...Då gjorde jag upptäckten, potatisen som befann sig i en egen skål.Den serverades som ett tillbehör. Gott var det i varje fall! Och auberginen ersattes av morötter och ärter. Gott det också!


Kinesisk moussaka, förgylld med ketchup och grönsaker. Potatisen i övre kanten av tallriken.

Tål att beskådas

    

Tur att man har nära till ett leende. Vad säjs om denna pudel???? Färggrann så det förslår. Tog nog tid hos frissan att få till de rätta nyanserna.

 
Visst är jag fin?

Bilköer är det ofta, men ibland uppstår även köer till sjöss. Dessa båtar trampas eller drivs framåt med hjälp av en lite, klen elmotor. 


Trångt på Huhai idag!

Trångt var det även hos rickshawförarna. Brist på kunder kanske? Eller många som vill åka?


Bäst att se upp!

Även toaletters väntrum kan vara värda att nogsamt beskådas.


På restaurang No Name växer ett träd i "förrummet" till toan. Orginellt! Något att ta efter?

Hutonger

    

Jag tänker då och då tillbaka på de år som vi bodde i Peking och vilka fantastiska upplevelser och erfarenheter vi fick och det av alla skilda slag. Cykelturer varvades med promenader buss, taxi och tunnelbana för att förflytta sig och väldigt ofta hamnade vi i Pekings äldre delar , gärna de gamla hutongområdena och där hela tiden historiens vingslag kunde höras.

Vad är nu en hutong? Själva ordet kom för 700 år sedan till kinesiskan från det mongoliska språkets hottog. Hottog betyder vattenkälla och där det fanns vatten, där bosatte sig också människor. Så även i Beijing. Idag har ordet fått betydelsen av liten gränd.
I trånga, smala, gränder byggdes rum i en fyrkant runt en gård, en courtyard.  Dessa hutonger var förr den vanligaste bebyggelsen i Peking och andra kinesiska städer.
Många hutongområden revs inför OS 2008 och ersattes med nya höga hus. Men det finns också många områden kvar och som verkligen rustats upp, vilket var behövligt.
Man bör tänka på att dessa hus är byggda av sten och många saknade uppvärmning, alltså jättekallt på vintern. Toaletter, dusch och rinnande vatten saknades också ofta inomhus för de flesta. Så det har nog inte alltid bara varit glädjefyllt att bo här. 
Har man läst Per-Anders Fogelströms Stockholmsskildringar från 1800 talet och början av 1900 talet, så blir det genast lättare att förstå att hutonglivet var/är hårt ibland.
 Det finns hutonger och hus som idag är  renoverade på det mest fantastiska sätt för att bibehålla både det inre och det yttre genuina men som har alla moderna bekvämligheter.
Hutongerna är byggda enligt feng shui. Ofta löper de i öst-västlig riktning eller från norr till söder. Detta för att  kunna utnyttja solen på bästa sätt och skydda sig från de kalla, nordliga, vindarna.
 Inne i områdena odlas ofta vad som är möjligt av grönsaker, frukt och blommor.
Med tanke på att Beijing ligger på Madrids breddgrad, så är det hyfsat varmt här från mitten av  mars till slutet av oktober och det utnyttjas just till odlingar. 

Idag vill många, så även västerlänningar köpa sig en courtyard och renovera eller hyra ett hus  i ett gammalt hutongpmråde för att få känslan av att komma närmare det kinesiska livet. Och var kan det bäst ske? Jo i hutongerna. Följaktligen har försäljningspriserna stigit och hyrona ökat.

 
Porten öppen in till en courtyard.

Förr i Beijing hette det stor gata om bredden på den  var 36 meter, liten gata om bredden var 18 meter och hutong om bredden bara var 10 meter. Den kortaste hutongen som ska finnas i Beijing lär vara 10 meter lång och endast 40 cm bred..... 


Stängd port. De fyra blå "plupparna" visar att det här från början bott en "finare familj". Det finns alltifrån en "plupp" av trä och uppåt.

Hutongerna och dess byggnader är gamla. Men när Beijing blev huvudstad för första gången i början på 1200 talet fanns inga hutonger. De första kom till  i slutet av 1200 talet under Yuandynastin, många byggdes under Mingdynastin 1368-1649 och även under Quingdynastin från 1644-1911.
Livet i hutongerna och människorna där är i sig  Beijings historia. Här lever man än idag sitt liv som generationer gjort tidigare. Mat säljs på gatan, äldre människor spelar bräde, kort och mahjong, tvätten hänger ute, barnen leker och det känns som om tiden stått still.

 
Lite som Gamla Stan i Stockholm; gatan Nanluoguxiang som har hutongområden på båda sidor.
Här finns förutom  bostäder flera konsthantverksbutiker, gallerier, en hel del väldigt mysiga restauranger, caféer och barer.


En iskaffe med utsikt över hutongtaken, så skönt i oktober när kylan hemma börjar tränga sig på.

 

Efter OS...

    
Nu är det snart två månader sedan vi komtillbaka till Beijing för att vara med på sista delen av OS. Mottot "ONE WORLD ONE DREAM" finns kvar på otaliga skyltar i stan och man påminns ständigt om de Olympiska Spelen och Paralympics år 2008.
Vilken fantastisk förmån och möjlighet att ha fått vara en lite del av detta! Att ha fått små smakprover på vad det kan innebära för en stad och land att arrangera ett OS.
Att OS här gemomfördes på det mest fantastiska och välordnade sätt har nog ingen kunnat missat.

Men hur är det nu, efter OS?  Det jag särskilt noterat är att antalet turister har minskat, taxichaufförerna är trevligare, de tre nya tunnelbanelinjerna samt linjen ut till flygplatsen möjliggör bättre kommumikation. Nu finns det alltså sju linjer mot tidigare tre. Staden är fortfarande smyckad med blommor och växter, miljötänkandet har förbättrats ( mycket mer finns att göra) och jag tycker att många Beijingbor har blivit säkrare i kontakterna med "icke kineser". 
Staden känns ännu mer positiv än tidigare. Men jag har å andra sidan tyckt om Beijing sedan jag kom, en kall dag i början av januari, 2007.....

Just att Beijing är en så "grön stad" med mängder av parker, många träd planterade längs de flesta gator, blommor och åter blommor, gör att staden i mina ögon också känns miljömässigt bättre än vad den kanske faktiskt är enligt alla mätningar.


En klocka gjord av blommor. Så vackert!

Samtidigt tycker jag inte att luften här, (ett hett samtalsämne överallt) för mig känns sämre än den luft som jag andats in i Rom, London, Athen, Los Angeles, Bangkok eller andra miljonstäder Visst är det så att en del dagar känns föroreningarna mer än andra. Absolut!
Före OS, under och efter OS och Paralympics begränsades biltrafiken. Privatbilar fick köra varannan dag, beroende på vilken slutsiffra man hade. Udda nummer fick köra udda datum och jämna bilnummer fick köra jämna datum.
Detta minskade biltrafiken, köerna var obefintliga och utsläppen minskades. Nu kommer man från måndag att göra något liknande. Alla bilar kommer att få vara parkerade en dag per vecka. Även detta beroende på slutsiffra. Så tex. på måndagar får den med slutsiffra 1 och 6 inte köra, tisdagar gäller siffrorna 2 och 7 osv. Detta för att förbättra luften och miljön. Jättebra!! Även de statliga bilarna kommer att köras mindre och tung trafik kommer att begränsas än mer.
Många innerstadsbussar, det finns över 600 linjer, är trådbussar och följaktligen ganska miljövänliga. Eldning och uppvärmning av hus med kol har i princip förbjudits i stan. Så visst är ett större miljötänkande på gång.


Träd längs gatan.

I augusti och september var det väldigt varmt. Det kändes som mycket hetare än året innan. Likaså har det regnat mycket mer nu i höst. Förra september var det kanske 1-2 regndagar men i år har det säkert varit runt 10. Visserligen inte heldagsregn, men regn. Detta har jag grunnat på hur det kommer sig. Och det får jag nog fortsätta med ett tag till. 

Samtidigt undrar jag också över hur träden, parkerna och alla blommor kan hålla sig i sådant gott skick här. Jag tycker att det ser mer visset ut hemma i Stockholm. Men där får grönskan absolut inte den goda omvårdnaden som här. För nästan överallt är det folk som planterar, vattnar, ansar, klipper eller vårdar det som växer. Jättehärligt!
Och miljöfrågan är ett gigantiskt problem, visst. Men jag ser i alla fall tecken på att försöka göra något åt den. 
Själv cyklar jag så mycket jag kan!!!  Njuter av tillvaron och ser positivt framåt.

 
Träd, buskar och blommor även längs de stora tre och fyrfiliga gatorna.


                                                                                                     
                                             

En "egen" kock...

    
Jag har nästan alltid tyckt om att laga mat. Nja, vid närmare eftertanke så, i alla fall ganska ofta. Men det här med att ha en egen kock tycker jag nog nu att det är läge för att ha. Jag provade igår.
Tyvärr var det inte så att han  kom hem till oss, utan vi fick ha omaket att gå de 500 metrarna till restaurangen.
Denna afton, var vi ett gäng arbetskamrater som skulle äta något som heter teppanyaki. Från början tror jag det är japanskt och det är ett sätt att tillaga maten på. Dettta görs på en stekhäll, av just en kock.


Vårt gäng för aftonen är samlat och väntar hungrigt på maten. Vi fick vänta länge på vårt bokade bord......
Men den som väntar på något gott.....

Mat beställs från en meny; alltifrån räkor av olika slag, pilgrimsmusslor, lax, oxfillé, grönsaker och en massa annat....
Allt tillagas inför dina ögon och du blir omedelbart serverad det som lagats. 
Vi provade också varm sake, ett japanskt brännvin, till maten. Är det japanskt så är det!!


Här är det räkor som lagas till. De blev verkligt goda!

Kvällen bjöd förutom väldigt god mat på många glada skratt. Att vi av olika skäl inte fick vårt beställda bord klockan 21, utan snarare 45 minuter senare, glömde åtminstone jag när maten kom på tallriken. (Innan trodde jag för ett kort ögonblick att jag skulle falla ihop av hunger.)


Gott med mat och dryck! Maten är på g.

Givetvis fanns det efterrätter. Glass med kokos och stekta bananer blev en perfekt avrundning på en mycket god måltid.
Tack Åsa för att du bokade!!!! Jättetrevligt!



När vi ätit i nästan två timmar och var på väg ut från restaurangen kom jag på en strålande idé. Det var ju det här med en egen kock.....
Tänk att ha denna service hemma? Kanske tar de emot lärlingar? Värt att fråga i alla fall! Återkommer i frågan.


Tror det finns oanade talanger....

En smäll i solen...

    
Fredag eftermiddag. Oktobersolen lyser med sina ännu värmande strålar över uteserveringarna. Tänk att sitta ute och njuta av ett glas vin och samla ihop intrycken av veckan.
På gatan händer mycket, så själva ihopsamlandet blir stundtals lite splittrat.
Rätt som det är hörs en smäll...En grå bil står parkerad vid kanten. En stor mercedes gör en u-sväng, i mitt tycke alltför snäv och kör på den grå bilen. Intressant!
All trafik stannar upp och det kommer inte förbi några bilar. En buss med små skolbarn som resenärer traskar ut och börjar med en fröken i spetsen gå framåt längs trottoaren.
På gatan händer inget mer än att det uppstår en viss folksamling. Sitter på första parkett och ser hela föreställningen.
I Beijing om det händer en olycka, aldrig så liten och de inblandade inte kan enas, ska polisen komma. Här var man definitivt inte enig.
I Sverige hade det inte varit någon tvekan. Står en bil parkerad, är man inte skyldig om man blir påkörd.( i princip)
Två yngre kvinnor var inblandade i affären och hur det hela slutade vet jag inte. Men oddsen, enligt de kinesiska åskådarna, var att det nog i detta fall fick bli föraren av mersan som fick stå för kalaset. Annars kan det ibland vara så att störst bil vinner...


Den grå bilen parkerad och mercedesen bakom cyklisten i rött.
 

Gratis är billigt...

    
Tänk vad som kan hända en helt vanlig torsdagkväll här i stan. Middag ute med vänner. Därefter visst gångsvstånd till nästa, som var en tysk "bierstube". Med ett gäng gratisbiljetter som vi fick, beslöt vi efter moget övervägande att göra en provsmakning. En av oss var utomordentligt nöjd med sin dryck, (mörkt öl) två tyckte att den ingefärssmakande ölen (weissbier)  blev bättre efter ett par klunkar. Sedan var vi två som inte förmådde dricka vår dryck, också weissbier.  Synd! Men man kan inte alltid lyckas med sin beställning. Nu vet åtminstone jag vad jag inte ska ta nästa gång.

  
Gratisbiljetter i händerna!

när nu inte drycken var i min smak, så var i varje fall denna bil det.
Vad säjs om en ny, röd, glänsande BMW? Tror absolut jag har behov av den! Ska fundera på saken. Och den var till salu!


Kanske en ny bil? Får fundera på saken.....


Blommor och "paketlösning"

    

Har varit frusen hela dagen. Mycket ovanligt för min del. Tillhör det mer varmblodiga släktet. Skor med sockar i fick jag börja med redan i förrgår...Var ska detta sluta? Ja, både elever och kollrgor har fällt sina kommentarer. Och jag är INTE SJUK. har till och med funderat på att få in ett element i klassrummet. Ute är det ändå runt +15 på dagen....

Beslöt i alla fall att värma upp mig med lite vackra blommor. Jag blir glad inombords av dem också. Ayi, vår hemhjälp, som kommer var torsdag har varit här och då känns det extra roligt med en blomma så här till helgen. Urvalet är stort och priserna låga. (efter svenska mått mätt)


Vad säjs om lite liljor???

Vandrade glad i hågen hem med en vacker bukett. Lite varmare blev jag i alla fall inombords.

Tänkte att lite kroppsvård också kunde vara värmande. Lite våtvarma omslag kanske? Det finns paketpris, så det är bara att välja vad som önskas. Upptäckte att jag var i behov av allt. bara att välja från listan. Passar inte det, kan man alltid kombinera ihop ett eget paket. Här gäller det att hålla värmen!

En helt vanlig måndag

    
Första arbetsdagen efter höstlovet. Kändes roligt att träffa mina elever och höra hur de haft det. Många hade gjort resor och hade spännande händelser att berätta om från Bali, Vietnam, Inre Mongoliet, Hainan i södra Kina och olika platser i Thailand. Tänk vad dessa elever får uppleva under sin vistelse här i Kina. Vilka minnen för livet!!!
Även jag får fantastiska resetips. Bara att tacka och ta emot. Har så smått i tankarna börjat planera nästa resa.

Konferens på eftermiddagen och hemma runt 18. Tur man är "ung och pigg". Om inte annat, så gör jobbet att piggheten är ett nödvändigt arbetsredaskap. Tänk att gå till jobbet och få vara glad hela dagen. Det är eleverna, arbetskamraterna och hela livet här tror jag, som gör att det finns energi kvar även hemma. Annat än hemma minsann!

Idag kanaliserade jag min extra energi på att ordna mat hemma. Rester från i lördagens pastamiddag fanns kvar. Dessa förstärktes med en gratäng gjord på aubergine, färska tomater, rödlök, lite vitlök och rikligt med riven ost. Riktigt gott i all sin enkelhet.


God och mysig måndagsmiddag.

Nu när det börjar bli lite kyligare i luften och det inte är så lockande att sitta på uterestauranger kvällstid, så kommer jag nog att laga en del mat hemma. Bäst att passa på med superfina grönsaker och fint kött, utan en massa vatten i.
Ska snarast utöka min kinesiska vokabulär med nya "grönsaks och fruktord".

Bakning på gång

    
Efter gårdagens huslighet med matlagning, var det bara att idag följa efter med bakning. Vädret var inte gjort för någon skön cykeltur; mulet, lite regn stundtals och i mitt tycke kyligt. Termometern har inte gått över 15 grader och mina tår fryser då i sina öppna sandaler. Vill helst inte bära andra skor förrän 1/11.
Jag riktigt längtade efter doften av hembakt bröd i lägenheten. Bara att sätta i gång!
Var hade jag alla mina bakrecept, en bra fråga att  börja med. Insåg efter visst letande att de nog inte ens kommit med till Beijing. Aj då!
Men scones kan jag ju baka. Sagt och gjort! Diametern blev lite stor, så en aning platta blev de. Men ack så goda!




Nu när jag fått upp ångan så var det bara att börja använda lite av all den torrjäst vi forslat hit. Eftersom mina bakrecept lyste med sin frånvaro ägnade jag och maken viss tid till att hitta lämpliga bakningsobjekt på internet. Hur många brödrecept kan det finnas? Uppenbarligen mängder! Men vårt hushåll var dagen till ära inte innehavare av mer än just en sorts mjöl, vetemjöl. Det begränsade urvalet för mitt bak. Helst skulle vi haft fullkorn, grahamsmjöl eller andra nyttiga mjölsorter. Det hade vi inte hemma!
Till slut hittade jag ett recept på källarfranska. Bra!!! Lät enkelt  och gott som frukostbröd.
Hade inte riktigt kollat upp hur mycket mjöl som återstod efter sconesbaket, mer än på ett ungefär....
Blandade ivrigt vetemjölet me torrjästen, tillsatte varmt vatte, olja och salt. Jodå, degen verkade ok. Lade plastfolie över och ställde bunken/ glasformen på jäsning i 30 minuter. Sen skulle degen bearbetas och ev. mjöl tillsättas. Mitt mjöl var slut!!! Degen var kladdig! Då menar jag kladdig. Den gick inte alls att arbeta smidig. Den fastnade hela tiden på mitt bakbord. ( en skiva sten)


Degen som ska bearbetas! Innan jag ens börjat!

Nästa moment var att degen efter bearbetning skulle delas i fyra längder. Hur skulle nu det gå till? Deguslingen fastnade överällt, nästan som klister.
Till sist lyckades jag med hjälp av två skedar klicka ut den sega massan till något som skulle kunna likna ett månlandskap i miniatyr.Vackert var det inte!!!

 
Månlandskap av deg..

Nu skulle detta månlandskap jäsa i 30 minuter, tack och lov gömt under en bakduk. Därefter återstod så gräddningen i ugnen. Ett gott skratt förlänger ju livet säjs det....

Men se, precis som om den goda fén varit framme, så förvandlades månlandskapet till...ja något som var bulliknande.


Inte de vackraste, men väldigt goda...

Tror jag ska göra ett nytt försök med bakning nästa söndag. Ska bara se till att det finns mjöl hemma och hitta ett recept som kanske fungerar bättre.

Nu en uppgift till er som jag vet läser bloggen. (Ganska många faktiskt...) Kom med recept på enkelt matbröd som jag kan baka här med hjälp av torrjäst och i huvudsak vetemjöl som huvudingrediens. Tack på förhand! Lovar att återkomma med feedback! Ni får gärna maila recepten till mig. ditte_akker@hotmail.com

Lite huslig...

    
Grått och trist ute. Det har liksom varit mörkt hela dagen och temperaturen har inte gått över 20 grader.Kände verkligen för att laga middag hemma, tända ljus och se en film senare.
Blev nog lite inspirerad av den lantliga semestern vad gäller valet av rätt. Det fick bli något med kyckling....


Rar, frigående höna-kyckling.

Nu fick jag faktiskt spatsera iväg till "den franske slaktaren" och handla. I Beijing finns det minsann inte så gott om frigående kycklingar. Och, jag skulle ju ALDRIG NÅGONSIN kunna nacka någon. Jag kan ju inte ens äta en grillad hel/ halv kyckling utan att tycka det påminner om just det som det är....Men köpta filéer går bra.


Hos "franske slaktaren".

Traskade vidare till frukt och grönsaksmarknaden. Givetvis innehåller dagens middag mycket grönsaker. Tack och lov, får jag nog säja, när utbudet är så stort och priserna såååå låga,
Visserligen har jag svårt för att fråga efter vissa grönsaker, jag kan inte klara uttalet på kinesiska. Men jag lyckas få tag på nästan allt. Det blir spenaten som ställer till det. Till sist bestämmer jag mig för något som är grönt och har blad....


På grönsaksmarknaden.

Jag fick en hel kasse nästan full och betalade 10 yuan. ( Lite mindre i sek)


Grönsakerna jag köpte. Det som jag tog i stället för spenat finns bakom de två större tomaterna. Vet någon vad det är?

Nu återstod bara jakten på lite grädde eller liknande. Crème fraiche hade också gott bra. Men inte fanns det! Imorgon kanske! Det är idag jag lagar mat. Efter att ha besökt tre mer västerländska butiker gav jag upp. Tog en förpackning med mjölk och beslöt att göra en redning. Visst, det blev ju ett magrare alternativ.  Lika gott! Tveksamt!
Återkommer med receptet (delvis eget) om det blev gott.
Bara att sätta igång alltså!


Matlagning på g! Ja, köket är litet, men funktionellt.

Mitt bland ingenting...

    
Lämnade vår lantliga idyll utanför Yangshuo på morgonen för bilfärd mot flygplatsen i staden Guilin. Detta är en resa som i vanliga fall tar cirka en och en halv timma. Idag var det ett ovanligt fall. Höstledighet för många kineser råder och nu mot helgen ska mängder av bussar fyllda med kinesiska turister och bilar samsas på de smala vägarna. Men fram kom vi, även om det tog tid. Kändes lite tveksamt först...
Om jag inte vetat att det fanns en flygplats i närheten så skulle jag ha trott att chauffören var helt ute på villovägar. 
Guilin har i alla fall över 600 000 invånare, en verklig småstad med kinesiska mått, men en stor turistort i regionen. Så jag hade nog förväntat mig en skylt eller något annat som kunde påminna om att en flygplats fanns inom den närmsta milen. Men icke!!


Tre kilometer från flygplatsen och inte ett fordon i sikte. (Det är en grusväg.)


En kilometer kvar, ett fordon står vid vägkanten.


Framme! Terminalen skymtas!

Så var det då bagaget. Kan inte förstå att man ska behöva ha så mycket med sig på bondgårdssemester. 



 

Trångt idag....

    
Märks tydligt att det är semestertider nu. Antalet människor här ute på landet har ökat avsevärt. Man skulle absolut kunna säja att det på sina ställen känns trångt. Det gjorde det inte i början av veckan. Men i vår lilla, lantliga, by så vilar fortfarnade stillheten. Men för att jag så smått ska vänja mig vid fler människor igen, så blev det idag en avstickare på cykel till mer "turistiska trakter".


Mycket på gång....

Hit till området runt Yangshuo kommer denna vecka mängder av turister, mest kinesiska, från alla delar av  landet. Så jag kan förstå trängseln. Sen är det så att inte alla är cykelvana, så det här med att stanna och bromsa är inte helt automatiserat. Men glädjen över att vara på cykeltur tar man inte miste på.

Trångt var det på floden bland bambuflottarna också. 

 
Skönt att bara se på idag.


Flottkö nerför vattenfallen.

Att åka bambuflotte är omåttligt populärt, vilket jag förstår. Har ju prövat i olika omgångar, då det var betydligt lugnare på floden.
Sen måste alla 100 tals flottar transporteras tillbaka igen och det sker inte uppströms........


Dessa fordon sköter det mesta här på landet. Även transporter av flottar.

Lämnade stojet och alla människor och fann lugnet igen.

Marknad i Baisha

    

Första oktober och Kinas nationaldag. En dag som gjord för marknad. Hoppade med en liten bil fram de 15 kilometrarna till Baisha. Väg kan det nog inte kallas. Snarare en breddad stig, fylld med oregelbundna stenar. Njurbälte hade varit på sin plats.  Även att cykla här skulle vara en påfrestning både för passagerare och cykel. Men fram kom vi!
Vi var nästan de enda  turisterna här och utgjorde en attraktion i sig.


Här fanns det mesta att köpa. Vi köpte en rejäl kökskniv. Det var vad vi behövde.


Chans att få något uppsytt. Nja, inte just idag.

Efter att ha försökt hitta en taxi, beslöt vi oss för att ta den mycket lokala bussen hem.
Genom bussdörren ser vi in i tandläkarmottagningen.


För närvarande inga kunder. Kanske väntar farbrorn på sin tur?

Resan hem gick på asfalterad väg och njurarna höll.

"Liu san jie", lite kultur på landet

    
Såg en fantastisk ljusshow  här ute på landet, "Liu san jie".  (Ja, vi åkte faktiskt de fem kilometrarna in till Yangshuo.) Här vid floden Lis strand, i den mörka aftonen, presenterades hela skådespelet inför en publik på över 2000 personer.  Över 600 barn, kvinnor och män, alla från trakten, deltog i föreställningen. Det r en berättelse om den tredje systern Lius kamp mot en elak hyresvärd. Och visst, det blir ett lyckligt slut.
Det mesta utspelades på floden LI, där mängder av bambuflottar gjorde skådespelet möjligt. Fantastiska  scenografiska lösningar och all ljussättning var imponerande. 
Att detta var något alldelses extra förstod vi, när vi hörde att  hela härligheten hade producerats av Zhang Yimou. Han är en mycket välkänd kinesisk filmregissör och för resten av världen nog mest ihågkommen för den fantastiska invigningen av OS i Beijing. Den fick jag aldrig chansen att se i verklighet, men detta blev också minnesvärt.
Det blev verkligen en magisk afton, rentav förtrollande....
Tänk vad som kan hända ute på landet!!!!