Första advent och julmarknad.

    
Strålande sol och +12 grader. Det känns inte riktigt som första advent. Men med både adventslunch och ljusstakar, ljusslinga i vardagsrumsfönstert, gudstjänst i aulan på vår nya skola, SWEA:s julmarknad, glögg, lussekatter och pepparkakor, samt en festlig middag hemma på kvällskvisten, så infann sig ändå lite julkänskla. Men jag fick verkligen känna efter....

  
Julfint i entrén på skolan gran, Christina och jag.


Adventsgudstjänst i en verkligt fylld aula på skolan.

Maria, "vår svenska präst från Hong Kong" förrättade gudstjänst, barn från skolan sjöng och en extra orkester stod för kompet till en del av psalmerna. Att här, i en proppfull aula, få sjunga både Bereden Väg och Stilla Natt kändes väldigt stämningsfullt. Så roligt att få ta med vännerna Helene och Monica hit.
Att sedan dricka lite "kyrkkaffe" men pepparkakor, saffransbröd och glögg kändes gemytligt.
Likaså att se och inhandla lite varor från SWEAS Julmarknad. Eftersom jag var med vid ett tillfälle då det tillverkades julkort  införför denna julmarknad så kände jag att ett par sådana absolut behövdes. Likaså tror jag att vårt hem här behövde ett par juldukar. Några små tomtar kan nog också komma till användning...
Och jag som inte ens gillar julen. Men lite så här innan och i adventstider känns väldigt trevligt. Men det får vara lagom.

Adventstider och besök

    
Här har man på många ställen verkligen börjat pynta inför advent och jul med tomtar, julstjärnor, belysningar och allt annat som hör till. Ja, på IKEA har det funnits julsaker att tillgå sedan början av oktober .....
Jag har dock inte tänkt att tända några adventsljusstakar förrän i morgon. Men lite glögg, pepparkakor och lussebullar kommer nog på bordet senare i eftermiddag.


Visst är det vackert?


Nyplanterade julstjärnor.

Var idag ute på flygplatsen och mötte våra adventsgäster, Helene och Monica. De är numer vana Beijingresenärer och är här för tredje gången. Denna gång blir det en snabbvisit, från lördag till onsdag morgon. Tur attt de av naturen är effektiva och shoppingmedvetna.


Välkomna Helene och Monica!

De är så rutinerade resenärer, så de hade endast en liten kabinväska och en mindre ryggsäck som bagage. Och vad fanns i dessa? Ja, inte var det kläder!!!
Kaffe, nya sorters sill, prästost, hemgjord glögg, svenskt godis, pepparkakskryddor, olika såser, vörtbröd och annat julbröd, Onsalakorv, mjöl till att baka svenskt bröd, pepparkakor, pepparkaksmix, ja listan blir lång. Till och med ädelost att ha på pepparkakorna fanns med.
Så visst var det lilla julafton i vår lägenhet idag.

 När jag åkte ut till flygplatsen tyckte jag inte att jag behövde ta med något kort där det på kinesiska står vart jag ska.
Jag hoppade in i bilen och sa  jag vill åka till flygplatsen; wo yào qù ji chang. Det ska vara små bågar över o i wo och över  u i chang, men hittade inte dessa på datorn.
Små detaljer som kan tyckas obetydliga, men så inte i det kinesiska språket.
Mandarin är uppbyggt av  många ljud och fyra, viktiga toner. Just de små tecknen över vokalerna ger anvisningar om hur orden uttalas. Betonar man fel, så betyder det sagda något helt annat.
Jag blev varse detta. Taxichauffören körde inte den vanliga vägen mot flygplatsen, det såg jag. Men det finns flera vägar att välja på,så orolig var jag inte. Till saken hör att jag varit förkyld och nu hostar en hel. Chaufföre körde på och jag kände inte igen mig. Fick efter en stund syn på SOS sjukhuset och där stannade bilen. Något konfunderad försökte jag reda ut begreppen, men insåg snart att jag fick ringa en av mina kinesiska "livlinor", Marcus. Jag berättar för honom på engelska att jag är på väg till flygplatsen och ber honom säja detta till chauffören. Det gör han. Jag hör då att chauffören upprepar det jag sagt. Det låter inte lika. Marcus berättade att jag bett att få åka till doktorn.....Dit blev jag också körd. 
Alla tre fick oss ett gott skratt. Inser att jag får jobba extra med dessa ord, flygplats och doktor.
Jag hann fram i tid för att möta gästerna. 

Skolk, kan det vara ok?

    
Kan skolk vara ok? Ja, det är en bra fråga. Undrar om det finns bra svar också....Kanske tveksamt. Idag har jag i alla fall skolkat från en kinesisk lektion. Jag  vet; inte bra... men ibland så känns det lite FÖR MYCKET. Men bara ibland!
Det har varit en intensiv vecka med många, nya och väldigt, roliga upplevelser. Jag har ju haft en "ambulerande skola,"så givande, så positivt och väldigt lärorikt. Men... tiden för läxor har varit minimal.
Därför ställde jag in dagens två timmar långa lektion. Jag hade helt enkelt inte hunnit göra läxorna,,, Dålig ursäkt, visst, men jag står för den.

I stället för att ägna mig åt kinesiska, så bakade den äkta hälften och jag "lussebröd". Jag kan inte kalla det för lussekatter. Det går inte. Då finns i alla fall en viss tanke om hur dessa ska se ut. Vi lät kreativiteten och degens konsistens mer avgöra.... Kanske är det på detta sätt som min kreativa talang kan/bör användas. Hur som helst, jobbade vi båda två på bra i själva degprocessen och skapandefasen.
Att degen var lös, väldigt lös, var vi båda helt överens om. Mer mjöl tillsattes....Degen satt fortfarande som klister på händerna. Men till slut lyckades vi få till några figurer. Ska köpa ett annat slags mjöl med mer gluten i till nästa bak. Verkar lättare!


Själva formen på Lussebröden var absolut ny. Tur det finns mjöl att tillsätta.


Färdiggräddade saffransbröd; smaken var bra.


På söndag är det första advent, så även här. Pepparkakor, lusseformationer, glögg , tomte och adventsljusstake. Nästan som hemma!

På söndag är det första advent och då blir det adventsgudstjänst som hålls på Nya Svenska Skolan.  Den svenska prästen Maria, från Hong Kong, kommer hit och det känns bra att vara med på denna adventshögtid. 
Därefter blir det julmarknad. Det är SWEA; en organisation för svenska kvinnor som bor utomlands, som anordnar denna. Ska bli roligt att få "stödköpa" det/de kort jag tillverkade för en tid sedan och säkert inhandla lite annat smått och gott också. Vi får se vad det blir...























Tillfälligt ny lokal/villa

    
Riktigt spännande måst jag säja och väldigt roligt. Idag var jag alltså en ambulerande lärare. Solen strålade, luften var klar och nya upplevelser väntade både mig och gruppen barn. Alla var förväntansfulla, inte minst jag.
Det mesta hade vi fått med oss i fråga om böcker och material, så det var bara att sätta igång med jobbet.


Dagens undervisningslokal.


Här jobbas det! Redovisningar på gång.


Ena lunchbordet.

Skolan transporterade maten till oss och alla åt med god aptit.
Efter lunch och lite utomhusaktiviteter bjöds det på nygräddad pepparkaka som smakade ljuvligt. Både yngre och äldre lät sig väl smaka.

Jobbet gick galant för oss alla och vi enades om att det varit en lugn dag fylld, med koncentrerat jobb. I morgon fortsätter vi i ett annat hem. Riktigt omväxlande det här! Och så roligt!!!
Fnissar lite betänkligt åt tanken, men hade detta varit möjligt hemma? Tveksamt eller vad tror ni?
Mat som skickas ut, transporter som ordnas, familjer som mer än gärna vill ha oss hemma hos sig. Jag är klart imponerad!

Resande i varor

    
Att vara flexibel, (mycket) att se positivt på tillvaron, ha humor, "svårigheter är till för att övervinnas", finna nya möjligheter, ja listan kan bli nog så lång. Jag har under dagen provat allt detta. Och kanske lite till....
Den nya skolan har några förbättringsåtgärder på agendan, men det ordnar sig....

I morgon ska jag prova på att vara lite "handelsresande". Ja, jag ska inte resa så långt. Vi ska ha undervisning hemma hos några elever under resten av veckan. Nytt för mig, troligtvis för eleverna och föräldrarna också. Nya erfarenheter berikar en.
Ännu en ny och spännande upplevelse i mitt långvariga yrkesliv. Detta har jag INTE varit med om tidigare. Vilken tur att jag fick chansen!
Vilken lycka att det finns föräldrar som engagerar sig och så gärna hjälper till. Helt fantastiskt!!! Får se vad jag kan lära mig av detta? Kanske en ny nisch för mig då jag går i pension. Hemundervisning! Varför inte???
Jag kan skaffa en "dra maten" och lägga mina böcker däri. Sen kan jag vandra runt.....Motion får man också. Med andra ord; ren friskvård.
Framtiden får utvisa...

Vi blev idag bjudna på tårta av rektor, en fantastisk skapelse. Det var nästan synd att skära bitar av den.



Apropå bakverk; nästa söndag är det första advent. Glögg och pepparkakor är inhandlade, adventsljusstakar likaså.
Undrar så hur det blir med saffransbullarna? Men vi får besök och kanske finns något smakprov med i packningen.
Lite hoppas jag i alla fall. 
Man kan ju vara resande i olika sorters varor; kunskap eller saffransbullar till exempel.
Välkomna hit Helene och Monica, med eller utan adventstillbehör. Det är sååå roligt att ni kommer! 

 









Söndag och Jingshanparken

    
Inte en strålande höstdag. Stråla får man göra själv denna mulna söndag.
Vi har varit bortskämda med ett underbart solsken under hela novenber, så lite "smolk" i bägaren, får man ta. I alla fall inte regn och snö. Och humöret är det inget fel på!
En tur till Jingshanparken var dagens program. En park som under helgerna från tidig morgon fylls med mängder av människor som sjunger i körer, spelar, dansar, gymnastiserar eller bara umgås.
Varför finns inte detta hemma? Parker har vi då gott om i Stockholm.


Kör som sjunger efter noter. Vi lyssnade nog på ett 20 tal olika körer och visst blev jag sugen på att sjunga med.


Dragspel; finns nog världen över.


Gymnastik med vimpel. Vågade inte prova!  Det var länge sedan sist. Ska göra det nästa gång.


Lite frigörande dans. Bara att hänga på!

Namnet Jingshan betyder Utsiktsberget. Parken kallsa ibland för Meishan, som betyder Kolberget. Det namnet härstammar från från myten att kejsaren hade ett hemligt kolförråd under detta berg. Berget ligger på ruinerna av mongolkejsarnas palats för att verkligen visa att de inte var välkomna tillbaka. 
Det är enligt gammal kinesisk tro bra att ha ett berg som skydd mot hot norr ifrån. 
Om man idag går upp på Kolberget, 43 m högt, kan man få en fin utsikt  över stan. Innan alla höghus byggdes var det här  uppe som den bästa utsikten över stan fanns. Jag återkommer gärna en dag när det är klart.


Utsikt i dimman mot söder, taken över Förbjudna Staden.

Från parken vandrade vi genom ett av de många hutongområden som fortfarande finns kvar. Kändes som att förflyttas 50 år tillbaka i tiden. Så lungt och fridfullt. Men med tanke på fukt, kyla och blåst ,samt avsaknad av värme, toa och ducsh
så vet jag inte om det känns så pittoreskt.


Genom ett hutongområde


Varför inte en pannkaka i ett "gatukök"?

Att Beijing finns i mitt hjärta kan man inte ta miste på...eller????


"Keep om shaping up"

Att bara vara...

    
Nu är jag förkyld och har haft feber. Men jag lyssnade på kroppen som sa: Stanna hemma! Jobba inte! Vila!
Så i två dagar har jag liksom bara funnit mig i att vara i mindre bra skick. Idag har jag ingen feber längre och bertaktar mig snarast som konvalecent. Just att bara "vara" och tillåta sig att vara lite dålig, det har jag lärt mig på äldre dagar. Jobbet fungerar utmärkt utan att jag är där. Hjälpsamma kollegor finns till hands.
Undrar varför jag inte tänkt denna tanke förr i mitt liv.
Då har jag nästan släpat mig till jobbet och trott att jag varit oumbärlig på något sätt. Så dumt!
Men i morgon är jag redo för jobbet igen! 

Har haft ork i alla fall att fundera lite över tillvaron här i Beijing. Livet består ju av mer än jobb. Men här orkar jag så mycket mer och försöker ta till vara på tiden. Ibland kan det bli lite körigt för det är så mycket jag fortfarande vill hinna med. Nu läser jag mandarin, så det kan jag pricka av på listan. Böcker läser jag också för att de berikar mig. Film ser jag, mest på DVD. Utbudet är gigantiskt.
Vänner umgås jag ofta med. Roliga saker gör jag var dag ocht tid för Bosse finns också.
Hemma orkade/hann jag inte ens hälften.....Konstigt!

Det här med att shoppa har övergått i en annan fas. nu köper jag i stort sett bara det jag behöver och då letar jag noga. Utbudet är enormt! Men, visst kan det slinka ner ett par obehövda ting också....
Att leta efter skor gjorde jag häromdagen. Det är aldrig lätt för mig att hitta några. Absolut inte med min skadade tå.
Tog i alla fall ett varv inne i ett av de, inför OS nyöppnade shoppingområdena, The Village. Här är utbudet av "äkta" märkesvaror stort. Ja, äkta och äkta!!! Nästan allt som sälja i Sverige vare sig det är Gåsjackor, Peakkläder, Fjällrävenjackor, jeans, skor och kläder i stort, så är det tillverkat här.
Det finns inte många produkter i Sverige längre där det finns små lappar som säjer "made in Sweden". Den tiden är nog förbi.
Sen är det så att det finns första, andra och minst tredje sortering av många varor på marknaderna.  Men det är ingen hemlighet.....

Hittade i alla fall till sist ett par "äkta" Steve Madden skor i deras egen butik. Helt i skinn och skinndodrade. Gissa var de skorna är tillverkade????


Visst är dom snygga! Passar dessutom alldeles utmärkt för en krossad tå!

Nu ska konvalecenten gå ut i den vackra Beijineftermiddagen och ta lite luft. Solen lyser och det är klart så jag hoppas den är frisk också.
Kanske blir det inköp av en vacker höstbukett också. Ayi har varit här, så hela lägenheten är nystädad och fin.

Första, riktiga, skoldagen i Gahood

    

Den fantastiska invigningen av skolan har skrivit historia. Helgen har passerat i festligheternas tecken och idag var det den första, riktiga, skoldagen i Gahood. 
Bussturen i morse gick hyfsat och vi i stadsbussen var framme 8.15. En kvart till övers för att ta sig uppför två trappor till personalrummet, lämna ytterkläderna och sedan förflytta sig ännu en trappa upp till klassrummet.
Här kommer det att bli "gratismotion" var dag. Har man sen glömt något så blir det extra turer upp och ner.
Morgonen var kylig, inte mer än +3 men strålande sol. Från mitt klassrum kan jag i fjärran se bergen om det är riktigt klart. Tittar man noga på fotot, väldigt noga, så kan de skymta en aning i långt borta. Inser att jag får ta ett bättre kort för att bli trodd. Men det kommer!


Utsikt fråm vårt klassrum.

Hade inte så mycket tid för undervisning idag. Lånade generöst ut klassen till en kollega.
 Var nämligen på flygplatsen och tog emot Kajsa, en VFU student, som går på GIH i Stockholm och ska göra fyra veckors praktik hos oss på SSB. Verkligen jättekul.
Visserligen är inte idrottssalen riktigt klar men vi har en fin aula där det går utmärkt att träna dans inför Nobelfesten. Att eleverna får träna sig i att orientera i omgivningarna är också en utmärkt syssla.

Jag fick gott, svenskt bröd, (Lingonbröd och Hönökaka) och två olika sorters rökt korv i present. Så gott!!!
Eftersom vi snart närmar oss advent kom också en liten, tomteliknande, varelse med. Han får vänta med sin placering i ett par veckor till!

Lite undervisning blev det för min del också. Känns så roligt i de nya, fina lokalerna. Värmen är inte på för fullt och det drar, periodvis viner det, från fönstren. Kan vara nog så skönt, då vi hemma i lägenheten har en temperatur på +26. Och den går inte att reglera! Sammantaget blir det över ett dygn en lagom medeltemperatur på runt 20 grader, vilket är helt i min smak.


Flitens lampa lyser i klassrummet. Här skrivs det brev till en elev som flyttat hem till Norge.


Vi har ett läsrum också. Gott om utrymme med andra ord.

Fest igen!

    
Här hinner man nästan inte ta igen sig mellan de olika festligheterna. Skolans invigning i torsdags och igår firandet av en av "mina livlinor" Christina, som nu kommit in i en mer mogen ålder. "Draken" fyllde faktiskt 50!! Givetvis ett tillfälle för några vänner att hemma hos oss få rå om henne. Det fick vi till sist också....Den som väntar på något gott kan aldrig vänta för länge....
Stort Grattis Christina!!!! 


En strålande glad, lycklig och vacker Christina.


Lyckliga tillsammans! Ingen tvekan om den saken!

När man nu fyller 50, så inträder liksom en ny fas i ens liv. Jag vet!!!
Man behöver en del saker som man tidigare i livet ansett vara helt oviktiga. Vi hade tänkt på detta så för att Christina nu bara ska ägna sig åt att njuta av livet så finns det nödvändiga lilla "kittet" i en liten påse. Många skratt blev det!


Läsglasögon, värmedyna, Maos lilla Röda, nagelprydnader, hudkräm, värmedyna,(det kan bli kallt om nätterna)
ögonmask och givetvis ett par rejäla trosor som både lyfter och stödjer tyckte vi var bra saker att börja med genast.

Karolina höll tal och prisade Christina som mentor, Sussie hade hittat en fantastisk liknelese mellan en hund och Christina. Så sant, så sant!!!
Många skratt och några tårar...


Sussie, Karolina ( hitrest från Stockholm för att fira Christina) och Anna.

Karolina hade tagit med en cd, kinesisk och Christina och hon framförde en "liten handdocksföreställning". Fick förklarat att vid en kräftskiva för några år sedan hade dessa båda damer, förstärkta med Anna, framfört samma sak. Då fanns det en i publiken och det var Ninni. Kvällens publik var några fler.
Tack för detta framträdande!

Senare på kvällen intogs middag på Purple Haze Bistro. Skratten och den höga stämningen fortsatte.


Grattis!!!


Tack för att jag fått förmånen att få vara din vän Christina! 
Jag önskar dig/er all lycka!

Den stora invigningsdagen.

    

Jag var tidigt på skolan. Spännande värre. Högtidlig invigning om några timmar, torsdagen den 13 november 2008.


Flaggorna hissade


Röda mattan utlagd, blomsterarrangemangen på plats, "uniformer på" och gul-blåa band med foton och namn.

Morgontimmarna till klockan 10, då skolminister, barn, föräldrar, ambassadören och övrig ambassadpersonal skulle komma
försvann snabbt. Lite pirrigt var det i alla fall i min mage.
Tänk att få vara med om detta ögonblick!
Förra veckan var detta en byggarbetsplats och idag känns det mesta i stort sett klart, dock inte idrottshallen och matsalen. På förskolan saknas också en del. Finjusteringar och kompletteringar lite här och var, utomhusmiljön och skolgården  kvarstår att iordningställa.
 Men vilken skola!! Stora utrymmen, mycket ljus och väldigt vacker! Helt fantastiskt! Tänk att få uppleva något sådant under ett yrkesliv!


Hedersgästen, skolminister Jan Björklund, anländer. Bilen kör upp på röda mattan. Blir till att gå in genom den andra dörren.....


Entréhallen; i minglet före invigningsceremonin. ( Jan Björklund till vänster) Observera min lilla "blomma".
(Medlemmarna i skolstyrelsen utrustades med sådana.)

Dags för programstart. 

 
Eleverna sjunger skolsången "Vi går på svenska skolan vi....."De sjöng så det ekade i marmorväggarna.

Blinla lilla stjärna sjöngs på svenska, engelska och kinsiska och den sista sången var We are the World.... Jag såg flera tårar trilla på föräldrarnas kinder.

Flera, korta tal blev det. Skolstyrelsens ordförande,  Anders Johnsson, som aktivt arbetat för att skolan skulle få nya lokaler och varit drivande i frågan var väldigt nöjd och uttryckte detta. Han har haft och har ett mycket stort ansvar tillsammans med rektor Mona för byggandet och skolans flytt till Gahood. Vilket engagemang de och den övriga styrelsen lagt ner. Fantastiskt!  
Den svenske ambassadören, Mikael Lindström, var stolt över att vår nya skola var så fin och dessutom nu kan bli en naturlig samlingspunkt för svenskar som bor här i Beijing.
Han hade också uppmärksammat de goda skolresultat som våra elever visar och önskade både lärare, rektor,elever och föräldrar lycka till även fortsättningsvis.
Jan Björklunds tal var till stor del riktat till skolans elever. Även han kände till att kunskapsnivån bland eleverna var hög och han poängterade också vikten av det svenska språkets betydelse i alla sammanhang. Kanske kunde barnen spela lite mindre tv/dataspel och läsa lite mer var dag. Mycket tänkvärt! 
Skolan fick också en present av den svenska regeringen, här överlämnad av Jan Björklund.


Skolministern, rektor Mona och de två elever som var programpresentatörer.


Tänk att få signerade brännbollsträn. Hoppas man slår långt med dem! En jättebra present!

Så kom då det högtidliga ögonblicket. Det blå-gula bandet klipptes av.


Härmed är den nya Svenska Skolan Beijing högtidligt invigd.

Och inte nog med det.....Det skulle göras handavtryck också.



Invigningsseremonin närmar sig slutet. Då händer det....


En stjärnsmäll! Det blev nästan som en salut. Vilken invigning!!!

Dags för lite mingel och tilltugg i skolans fina aula.


I samspråk med Sveriges ambassadör, Mikael Lindström.


Snittar serveras av skolans kökspersonal.


Jan Björklund och skolstyrelsens ordförande Anders Johnsson i samspråk.

Skolbarnen hämtade sin lunch i köket och åt i klassrummen. (Matsalen är inte klar. )
Men vi har ju ätit i klassrummen i flera år så det går bra. Här är det gratismotion att gå ner till köket, tre trappor och sedan upp igen.
Personallunch blev det i aulan klockan 12 och då gick eleverna hem för dagen.

Under eftermiddagen mellan 15 och 18 var det "öppet hus"  på skolan. Många barn och föräldrar kom tillbaka för att ta sig en mer noggrann titt. Alla var mäkta imponerade. 
Aftonen var vikt för en personal och anhörig middag. Trötta, mycket trötta och lättade samlades vi alla på nytt i aulan. 

All personal på skolan har jobbat som bara den de senaste veckorna med att packa ner, flytta, packa upp, torka vatten som läcker, möblera, torka bort byggdamm i tjocka lager ,flytta ut och in möbler varefter golv har bonats och vaxats och mycket annat.
Arbetsuppgifterna har varit skiftande, minst sagt. Lite utflykter med eleverna har också ingått...... 
Vilket lagarbete!!! Klart imponerande!!! 
Rektor Mona har hållt i trådarna,fattat beslut, fått ändra dem, gett nya direktiv och hållt ihop det hela. Vilken prestation!


Rektor Mona tackar oss alla för ett fantastiskt lagarbete ochuttrycker sin stora glädje över att ha en sådan personalstyrka som den på SSB. 


Dukat för kvällens middag i aulan. Vilken vacker och mycket kinesisk lokal.
Här kan vi ha både Nobelfest, luciatåg och avslutningar.


Givetvis blev det lite sång, här med Kerstin och Sussie som anförare.


Det börjar kännas som dags för "landning". Resan idag har gått jättebra och inga nödutgångar har behövts.


Skål, tack för idag och välkomna tillbaka önskar här Maria, jag och Christina.
På måndag börjar nästa resa......

















  

Snart är det dax!

    
Ja, i morgon är det invigning av den "Nya Svenska Skolan i Beijing", Helt fantastiskt! Dock har vägentill målet haft en del hinder på vägen. Dessa av de mest skiftande karaktär. Förskolan har varit "ledig" under veckan och föräldrar har haft en fantastisk möjlighet till kvalitetstid med sina barn. Det fungerar ju här, där det oftast bara är en av föräldrarna som yrkesarbetar.
Skoleleverna har haft skiftande verksamhet; hemarbete, studiebesök och friluftsdag. Det är ju så att barn lär sig väldigt mycket även när de inte är i skolan.

I tisdags gjorde vi jorden runt på ett par timmar. Vi var i World Park; en värld i miniatyr med alla världsdelar och många länder representerade. Dock inte Sverige, tyvärr, men Norge och Danmark fanns med!  Alltid något! Kanske kan Stadshuset i Stockholm eller Globen kunna få ett minnesmärke?
Vi hade en jättebra,rolig och lärorik dag i denna park. Vilken undervisning hade kunnat ge allt detta på ett par timmar? Ja, inte ens SSB. Även om vi är proffs aldrig så mycket!



Varför inte Paris?


Eller New york och Manhattan? Vi hänger med!

Dagen idag ägnades åt skridskoåkning på Worl Trade Center och en arena som heter "Le COOL".
Även om jag åkt skridskor sedan jag var barn, alltså mycket länge, så känner jag mig alltid som Bambi på hal is. Men det dröjde inte länge förrän mina "gamla" talanger kom fram. Kul var det!!!
Gissa om eleverna uppskattade att vi lärare åkte?


Här är vi i klassen! Järngänget!

Innan vi åkte till stan, en resa med abbonnerad buss på ca 1 h, så tränade alla skolans elever inför den högtidliga invigningen i morgon. Det ska verkligen bli roligt att vara med om denna. Återkommer med utförlig rapport! Tänk att få vara med om detta tillfälle! Jag vet ju vilket slit det varit under veckan!! Och nu är det nära!!!


Skolans elever tränar i aulan. Det är dåligt med värme, därav mössor och all klädsel. Förhoppningsvis är det varmare i morgon. I vilket fall åker mössor och jackor av då....


Det blir nog bra. Här i entréhallen ska det ske....

Fick min nya kjol idag. Den passade!!! Nu återstår det att välja lämplig fotbeklädnad. Svarta med höga klackar,eller ska jag ta stövlar? Bestämmer i morgon. Lättast så!
 Till denna lilla, korta, kjol; vilket överplagg ska jag ta. Ska det bli lite "skogshuggarvariant" med fleecetröja som hör till vår skoljacka, eller ska jag ta en blå duffel? Svårt att bestämma! Mer elegant eller rustikt???
Sen ska vi bara inte tala om turerna kring strumporna. Från början var jag inne på lite Tina Turner stuk, med nätstrumpor, därefter blev det neutrala eller svarta strumpor. Valet där blev lätt. Jag har bara svarta och kan inte köpa några andra för affärerna är stängda. Då var det klart! Sen var frågan om jag skulle ha den vita blusen innanför eller utanpå kjolen.
Efter samtal med Christina, en av livlinorna här, så blir det nog innanför. Och med skärp.
Den sista detaljen är ett litet krås eller "fluga", i alla fall något med prickar på. Var ska den vara? Kanske kan den till och med undvaras?

Men varför alla dessa tankar om klädsel? Jag vet ju att det blir bra. Jättebra!!!




Vad ska man säja?

    
Måndag morgon och till nya skolan i Gahood. En resa med skolbussen på ca, 45 minuter.Tränade lite kinesiska på vägen. Det kan nog bli lite träning var dag förhoppningsvis...

Inte hade det hänt så mycket sen sist inte.
Jobbade i mitt klassrum med att packa upp, ställa i ordning, damma och städa.Tur att jag fick hjälp av våra "ayisar". ( städpersonal och allt i allo)
En av mina stöttepelare, Christina, har varit till ett ovärderligt stöd med ALLT Mången tack!!! Hur ska jag klara mig efter jul då hon åker hem??? Det blir svårt!! Behöver nog en invänjningsperiod!


Här hjälps vi åt med moppningen i nya klassrummet.

Till invigningen på torsdag ska vi ha likartad klädsel. Mörkblå kjol/byxa och vit blus med något kråsartat runt kragen.
När jag provade min kjol kunde jag bara konstatera att ALLT var fel. Efter många diskussioner med leverantören, fick jag honom att förstå, att min kjol ska vila på höfterna och inte sitta över naveln som det är brukligt att kinesiska kjolar gör. Den var dessuton väldigt kort. Inte passande på en "fröken" som närmar sig de 60. ( Även om jag har hyfsat snygga ben...)
Men med nätstrumpor och högklackade skor ( Tina Turner) kanske det passat på en nattklubb. Men nu talar jag om invigningen av den NYA SVENSKA SKOLAN. Något annat måste till.
Väntar med spänning på resultatet. Får se det på onsdag.


Två kollegor; Anna och Carrie i sina "uniformer". Observera den lilla "volangen" under kragen.

Det är fortfarande en del som inte fungerar på skolan och det skulle vara lätt att hetsa upp sig. Men, till vilken nytta?
Jag följer det råd jag fick, då jag kom till Beijing i januari 2007 av en god vän; det handlar om att GILLA LÄGET.
Tack Jan för det!!! Men ibland är det lite svårt....

Eftersom vi inte kan ha eleverna i skolan denna vecka så ska vi i morgon på utflykt till World Park; hela världen uppbyggt i ett miniatyrlandskap. På onsdag åker vi skridskor inomhus, i China World. Ska bli jättekul!!!
Och sen,på torsdag, invigning!!!
Återkommer om detta. Då ska vår svenska utbildningsminister klippa banden!!! Håll tummarna, att det inte blir några större, oförutsedda, vattenfall inomhus denna dag.


Trötta kollegor på väg hem.







Praktisk kinesiska

    

Dagens kinesiska lektion ägde rum på tunnelbanan, i taxi och på en typiskt kinesisk restaurang. Min lärare Maggie, vill att jag ska träffa fler kineser och träna. Inte lätt, då mitt ordförråd är MYCKET BEGRÄNSAT.
Men skam den som ger sig....


Maggie, mitt i lektionen och middagen


Flitig student vid matbordet

Vet inte om jag gör så stora framsteg, men roligt är det. Fick i uppgift att snarast spela över en massa lektioner till min I pod. Jag vet knappast hur man gör. Försökte själv ett tag, gav upp och ringde Sussie, en av mina livlinor. Efter två samtal var jag på gång....Tack!!! Nu kan jag lyssna i bussen till och från jobbet och det blir en hel del timmar var vecka. Vill till att använda tiden. Dygnet har 24 h, det är lika för alla. Sen bestämmer man själv, åtminstone delvis, vad de ska fyllas med.
Jag ser fram emot när jag ska börja förstå lite av vad som sägs.....Så bok och inspelat material är en god början. Kan fundera lite på vad mina medpassagerare i bussen ska säja när jag sitter och pratar med mig själv. Men å andra sidan så hör jag det inte själv, så ........

Nya skolan i Gahood

    
Lördag morgon. Beredd på uppackning och inflyttning i den nya skolan. Ja, det blev inte riktiigt som det var tänkt. Det fanns en del justeringar kvar att göra....lite varstans. Vad gäller förskolans lokaler är det mer kvar att göra. Dessa utrymmen var tidigare en stor bowlinghall, men är nu snart färdigställda till ändamålsenliga och jättefina lokaler.  

Vad gäller skolan och deras lokaler  var de  i stort sett klara, lite justeringar här och där återstår. Flera av oss kunde påbörja sin uppackning och möblering.
Men så händer det....Plötsligt möts vi i den vackra marmortrappan av ett "vattenfall". Det forsar vatten uppifrån. Vi hämtar trasor och börjar torka febrilt. Tar ut möbler från ett klassrum och musiksalen där det ymnigt rinner in vatten genom taken. Det visade sig att rör och slangar inte var inkopplade på ett sprinklersystem. Puh! Men vi är bra tränade på att rycka ut och handla snabbt även i de mest oväntade situationer. 

Någon vanlig skolverksamhet kommer vi inte att ha under nästa vecka. Studiebesök, friluftsdag med skridskoåkning, studier hemma och träning inför den stora invigningen på torsdag, den 13/11,  blir alternativen.  Förskolebarnen stannar hemma under veckan och kommer till invigningen. 
Då kommer också den svenske utbildningsministern, Jan Björklund, att officiellt klippa bandet och inviga den "Nya Svenska Skolan" i Gahood.
Många gäster är inbjudna och det blir en högtidlig och spännande dag, det är jag säker på. För här kan allt hända....

"En liten bit i taget och du kommer långt", så sant så sant....



Beredd på inflyttning


Brandsläckare och växter har kommit (entréhallen) och ska placeras ut.


Mitt klassrum. Här borras det i betongen...Ingen brist på arbetskraft råder.


Lunchen dukas upp i den vackra aulan.


Gott var det!!!


Att nyttja tiden och sällskapet...

    
Ja, som jag sagt många gånger förr; det är tur man inte är ung. Att fånga tiden och dagen kan vara lite av en flugsmälla också.
Vad säjs om detta inom loppet av 24 timmar. Jag har allså inte sprungit maraton. Ska överväga att göra det,i seniorklassen....
Fredag morgon; powershopping med vännen Inger på Silkmarket. Det blev en hel del, men såg till min fasa i kväll när hon packat att det fanns lite plats kvar i väskorna.(Även om man tänker på vikten..) Detta är jag inte van vid.
Eftermiddagen, då även Ingers man Göran anlänt från Nanjing, bjöd på en tur till Vattenkuben och Fågelboet. Givetvis bör man se dessa OS arenor vid ett besök här i stan.
Nästa programpunkt var akrobatik på Chaoyangteatern. En helt fantastisk show av absoluta världsklass.


Svårt att välja vad som var bäst. Allt var fantastiskt! Här är minst 10 stycken flickor på en cykel.


Fantastiskt akrobatnummer!

Efter akrobatiken vidare till Raffels hotell och deras skaldjursbuffé. Verkligen gott! Svårt att veta vad som blev favoriten. Någon tyckte att Pekingankan i den tunna pannkakan var bäst, andra tyckte att just variationen på buffén var bäst...Här fanns absolut någor för var smak.


Delar av efterrätterna,så goda....


Skaldjuren var också goda.

Mätta, väldigt mätta, bar det av mot Centro; en bar med goda drinkar, levande musik och skön stämning. En bra och  skrattfylld avslutning på en innehållsrik dag.Det var vi helt överens om.


Delar av Centros sortiment....


I goda vänners sällskap på Centro.


 

Lite av en ledig dag...

    
Visst, det var inget skoljobb idag. Svenska Skolan håller som bäst på att flytta till nya, jättefina lokaler och idag skulle alla "prylar" transporteras och vi var lediga, så även i morgon. Ja, lediga för resten; vi jobbar hela helgen i stället. Måste ju ha lokalerna klara att ta emot alla barn på måndag morgon.
Hur tillbringar jag då en ledig dag, så här rakt up och ner.
Inte blev det mycket till sovmorgon. En glad och pigg Ayi studsade in klockan 9 för att städa lägenheten. Inger och jag slängde i oss frukosten för att snarast ge oss ut på stan. Jag för min del, hann med lite mailande och studier av kinesiska ord före frukost...lektion i kväll.
Vårt första stopp var en skräddare. Kom på att jag absolut behövde ha en ny klänning uppsydd. Men se där var det inte öppet före 11. Tänk,vilka nymodigheter! Är van vid att allt i stort sett har öppet dygnet runt här. Fick tänka om och vi traskade till Yashow. Där var det öppet. Hittade ett sidentyg och en modell. Inget velande här inte. Prutade och bestämde mig inom ett par minuter. Omsorgsfull måttagning och provning på måndag. Får se det färdiga resultatet på onsdag.

Inger och jag vandrade vidare till juvelerarbutiken, Fine Jeweller´s, där vi skulle träffa resten av "ledighetskommitteén".
Juveler är alltid ett intressant kapitel....Mycket fina smycken finns det...och vi hann gå igenom flera avdelningar.


Personalen på "Fine Jeweller´s" tar väl hand om oss. Vi är ju VIP kunder- personalen är klädd i svarta dräkter....

Besöket här var ganska krävande och lunch var vad som behövdes.
Denna varma,soliga, novemberdag fick den avnjutas på restaurant Pavillon, utomhus. Så skönt och verkligen mysigt! Många glada och goa skratt förhöjde tillvaron.


Öl kan smaka sååå gott en vanlig torsdag lunch. Vi var helt slut efter besöket hos juveleraren...

Jag fick raska på lite, hade ett skoljobb att utföra. Resten av gänget förflyttade sig till den lilla, genuina, shoppinggatan Dazhalan. Jag möttte upp senare.... Missade dock fikat på biografen...De övriga hade också hunnit med en del shopping under tiden.
Vi hittade också en tebutik, knallade in och erbjuds avsmakning av te. Ja, vår vän Anna kom på att hon nog behövde en typ av "flaska" liksom en termos. Den var dyr, 150 yuan. Så om hon nu köpte denna flaska skulle vi bli bjudna på avsmakning av te... Det blev vi.


Jag provar ett kinesiskt Oolong te. Luktade lite av höstack, men smaken var ok.

Besöket i denna berömda tebutik, ansedd som en av stadens bästa, slutade med att både Anna och Inger köpte med sig te. ( Delvis planrat innan, åtminstone av Inger)

Taxi hem i rusningstrafik med inhandlade varor. Ganska smärtfitt gick det, trots rusningstrafik. De övriga gick till Purple Haze för att äta middag. Själv gick jag hem för att ägna en stund åt min kinesiska läxa, lektion klockan 19-21.
När så läraren Maggi kommer är hon utrustad med nytt material till mig... Blir nästan matt i lacken. Mina ambitioner är inte i fas med hennes. Nu måste de åtminstone konfigureras... 

 
Här är min kinesiska litteratur; dessutom ett antal cd skivor...Alla posters med ord och tecken,10 stycken nya, finns inte ens med på bild.

Hur som helst tog jag mod till mig och förbjöd min ambitiösa lärare att komma med ETT ENDA NYTT MATERIAL ELLER BOK, förrän jag behärskar det jag fått. Dettkommer jag inte att göra inom min livslängd; jag lovar...
Hennes sista tappra försök denna lektion var att jag skulle börja med tecken. Då kom mitt mycket bestämda JAG fram och meddelade att det INTE PÅ NÅGRA VILLKOR VAR AKTUELLT med några tecken för min del. Inte förrän jag lärt mig det mest elementära....och det lär dröja.

Så visst är det behagligt med arbetsfria dagar...Man hinner mycket! Men roligt har jag på jobbet också.
Får se vad den arbetsfria dagen i morgon har att erbjuda. Ska försöka sova till 8 i alla fall. Om jag inte väcks av mardrömar om kinseiskt uttal eller annat.
Tänk vad jag har det bra!!! Och jag menar det!!

"I tecknens rike"

    
Har just varit på Svenska Ambassaden i Beijing tillsammans med Inger och lyssnat på hur just de kinesska tecknen växt fram. Jag har alltid undrat över detta, men fick en fantastisk förklaring av Cecilia Lindqist, som är författare till boken "I tecknens rike". Cecilia Lindqvist är också lärare i både kinesiska och historia och har redan sedan början av 1960 talet bott, rest och viatats mycket i Kina. Hon har även varit här och lärt sig spela det urtypiska instrumentet chin. En bok om detta kommer under våren 09.
Men i kväll var det tecken som gällde.

1899 kom en man,Liu E, in på ett apotek och skulle köpa medicin till en sjuk vän. Han blev då rekommenderad att inhandla malda drakben. Just dessa ben ansågs ha bra läkande effekt. Innan dessa ben maldes, så såg han att det fanns en del tecken på dem.Lustiga tecken. Han köpte upp alla dessa ben och gick sedan på jakt för att hitta fler. Alla benbitar med tecken på köptes upp.
Så börjar  historien om tecknens ursprung. Liu E och en god vän, Wang Yi, gjorde en upptäckt som har faschinerat en hel värld.

På skulderblad från oxar eller på sköldpaddssköldar ristades med kniv frågor in, orakelbenstecken. Här ställdes så frågor till de gamla förfäderna. Benen hettades upp, de krackelerade vid upphettningen en shaman (lärd man) tolkade de tecknen som uppstod just i sprickorna.
Fortfarande pågår en intensiv forskning om dessa tecken, men de säja härstamma från tiden 1600-1100 f.Kr.
Tecknen ristades in i kolonner och skrevs uppifrån och ner och från mitten och utåt.
Det är i från dessa tecken som kalligrafin också uppstått.
I längden blev det jobbigt att skriva på sköldpaddsskal och oxarnas skulderblad  och då började tecknen runt 170 f.Kr. att skrivas på siden. I längden blev det väldigt dyrt och då uppfann man "bambyböcker". Långa bambukäppar skars upp, rullades ut, skrevs på och kunde sedan rullas ihop. Dessa bildrullar tog då liten plats.

En fantastiskt spännande kväll var det att få höra om tecknens ursprung och hur de genom åren också förändrats till de tecken som används idag. Att de från början varit nästan som bilder och tittar man noga på de tecken som användsidag så går det att kunna härröra många av dessa tecken från de gamla bildtecknen. Men jag tror det behövs ett mycket tränat öga för detta.


Cecilia Lindqvist berättar om de kinesiska tecknens ursprung.


Från en lärobok/ordlista som min kinesiska lärare köpt till mig. Hon tycker jag bör skolas in...
Själv är jag mycket tveksam. Jag tror vi har olika ambitionsnivåer vad gäller mina språkstudier.

Att lita på någon....

    
Jag blir ofta förundrad och samtidigt väldigt glad när jag här upplever situationer som aldrig skulle hända mig hemma. För övrigt skulle jag nog inte heller utsätta mig för dem...

Skulle betala hyran och gick till bankomaten i huset för att ta ut pengar. Det blir några buntar, med tanke på att den största valutan är sedlar på 100 yuan.(Lite mer i svenska pengar nuförtiden) Traskar in till vårt "management office" lämnar pengarna och traskar ut igen. De lovade att lämna kvittot i husets reception. Jaha, jag tyckte inte ens det var oroväckande. Och jag som har haft så svårt att lita på folk.... Javisst, kvittot fanns där inom en timma. Jag trodde inte annat heller för den delen. Skulle jag gjort så hemma i Stockholm? Nej, absolut inte. Då kommer nästa fråga; varför inte det då? Det tålatt tänkas på.

På Nobeldagen, den 10 december, ska den svenska världsstjärnan och sopranen Anne Sofie von Otter  ha en konsert i  Beijings nya konserthus. Redan för en månad sedan försökte jag köpa biljetter. Är ju van från Stockholm att ska man se något populärt, så måste biljetter inhandlas månader eller år i förväg. Vill till att planera...Då fanns det inga biljetter att köpa på plats i konserthuset. Först uppfattade jag det hela som att de var slut. Fick hjälp att fråga på kinesiska. Det hjälpte och jag förstod att de skulle börja säljas i slutet av oktober. Gav mig till tåls i några veckor. Stegade sedan in på ett evenemangskontor helt nära oss och frågade efter biljetter till konserten. Nä, inte än. Jag var för tidigt ute.....Glömmer ibland av i vilken stad jag befinner mig, men bara en kort stund. Damen i kassan tog mitt mobilnummer och lovade ringa den dag då biljetterna fick köpas. Ja, ja tänkte jag.
Planerade att nu i veckan gå in och fråga. Vad händer? Jo, idag ringer de och säjer att jag kan få köpa biljetter. Går dit, bestämmer vilka platser vi vill ha. Lite av en kostnadsfråga, bestämmer mig för mellanprisklassen. Betalar, får ett kvitto men inga biljetter.( hemma hade jag blivit djupt oroad) Ett bud sänds iväg och jag blir ombedd att återkomma 40 minuter senare. Alltså; budet cyklar iväg till konserthuset, ca. 7 km bort, för att köpa biljetterna, cyklar tillbaka med dem och jag får de sedan i min hand.
Passade på att uträtta lite ärenden under tiden. Helt otroligt!
Det ska i alla fall bli fantastiskt att höra Anne Sofie von Otter denna Nobeldag 2008.


De åtråvärda konsertbiljetterna.

Inte nog med detta. Häromkvällen var jag tillsammans med några vänner och åt middag. En av dem hade sin bil med. Men vid närmare eftertanke ville hon inte köra hem. Vad göra???? Jo, hon frågade en av servitörerna, på engelska, om han kunde tänka sig att köra hem hennes bil, en sträcka på 15 km. Han pratade med sin chef, fick klartecken och saken var avgjord. Servitören fick pengar för att kunna ta en taxi tillbaka. Han fick nog lite för besväret också...Tror  bara en sådan händelse kan vara möjlig här i stan.
Och bilen levererades hem med bilnycklar och allt.
Undrar vad en servitör på Sturehof skulle sagt om han fått frågan om att köra min bil till Väsby och ta en taxi tillbaka?
Tror knappast det gått så bra! Ska prova någon gång.

Dazhalan, en av mina favoritgator

    
Solen strålar, luften är klar och himmeln vackert blå. Vilken fantastisk dag att vara ledig på. Dessutom en ganska vanlig måndag. Det är varmt utomhusoch känns nästan som en aprildag,,,Ja, jag vet det är den 3/11.
Ville idag visa Inger en av mina absoluta favoriter i stan; om man nu bortser från all kultur och alla parker....
Javisst! Den lilla gatan Dazhalan, söder om Himmelska Fridens Torg. Området och dess affärer känns som om de funnits där i evigheter. Det har nog många också faktiskt gjort.
I våras när jag var här var det stora skynken och plank som skymde butikerna och flera av dem var stängda. Det var renovering på gång! Lagom till OS i somras var allt återställt och så fint.


Vem vill inte handla i denna affär, bara för att huset är så vackert?


Eller i den här?


Och in i hutongerna går livet sin gilla gång.

Den gamla paradgatan Quianmen, alldeles i närheten, är ochså helt nyrenoverad. Man får nästan en känsla av att befinna sig lite som på en av gatorna i Disneyland/Disneyworld.
Jag letade under förra året efter just danna gata. Var på jakt efter en anrik sidenaffär som skulle ligga just här. Gatan var utsatt på kartan, absolut. Men i verkligheten fanns den inte. Jag försökte övertyga min käre make om att gator bara inte försvinner. Men han konstaterade helt lugnt att den inte fanns. Vad som fanns var höga, blå plank! Det tog mig flera turer till området för att få mitt innersta att förstå att Quianmen faktiskt inte fanns. Det hjälpte inte att jag var envis.
Nu har den i alla fall uppstått. Även den var under renovering! Och inte ens synlig!


Här är det renoverade resultatet. Och spårvagnsspåren finns kvar...

Muren, omgärdad av höstfärger

    
Jag har varit på Muren, den kinesiska alltså, vi många tillfällen och sett olika delar av den. Våren, då körsbärsträden står i blom är det fantastiskt vacker. Sommartid, är skönt att lämna stan och andas lite friskare luft. Och idag besökte Bosse och jag för första gången Muren på hösten. Denna strålande, vackra, novembersöndag intogs Muren vid Mutanyu tillsammans med våra vänner, Inger och Göran.


Inger och Göran på väg upp i liften.





Att njuta av de vackra omgivningarna, äta medhavd picknick och återigen förundras och faschineras över detta mästerliga byggnadsverk. Vilken förmån! Så även att få dela detta med andra!


Varmt och skönt i novembersolen! Vin och "Subwaymackor" smakade utsökt.

 

















Höstens första gäster

    
Så var det dags! Ett tre timmar försenat Finnairplan landar och här är de; hösten första gäster. Så efterlängtade och väldigt välkomna!


Inger och Göran på ingång, snarare utgång.

Jag var laddad redan då jag satte mig i taxin ut till flygplatsen. Skulle se om föraren förstod vad jag sa på kinesiska när jag artigt bad honom om att köra mig till flygplatsen och terminal 3. Tror i alla fall att jag lyckades få halva meningen rätt. Hade tränat en hel del, måste medges. Kom i alla fall till rätt ställe. Alltid något! 
Etfer en snabb smörgåslunch hemma väntade Lamatemplet på oss. Ett Buddhistiskt tempel, ett aktivt sådant,mitt i Beijing. Det bor ett antal munkar där och var dag kommer mängder av människor dit för att förätta bön. Träsniderierna, takmålningarna och de många Buddhorna i sina olika skepnader gör att man alltid här ser nya saker.




Många människor tänder rökelser, offrar och ber.

Vandring genom hutongområden i den begynnande skymningen. Ta in och försöka förstå livet det gamla Peking....
Känner att denna stad har en stor plats i mitt hjärta. Jag är liksom hemma här...
Även denna dag går mot sitt slut. Och, visst blir det middag på Purple Haze, vår thailändska stam och kvartersrestaurang. Alltid lika gott, alltid litrevligt.!


Skål och välkomna!

Göran har varit här tidigare och nu ville vi se det han inte tidigare upplevt. Lite av en utmaning! För Inger är Beijing ett ännu oskrivet blad som väntar på att fyllas. Det ska vi göra under veckan. Absolut!