Stockholm är Stockholm...

    

Stockholm är Stockholm, ja visst är det så! Det är här i öster som solen går upp, om det går det inte att tvista. Har verkligen passat på att ta dagarna som de kommit och levt i nuet.
Jag har träffat döttrar och många vänner, promenerat i det vackra vädret, besökt kyrkogården, butiker, varuhus och restauranger. Jag har shoppat, men bara lite; jag har tränat på att klara mig utan bil, läst, löst korsord, sovit mycket och bara sett lite på tv. Känner mig nästan som om jag varit på en hälsoresa. Jag har sett på Stockholm med ett ständigt leende på läpparna och det fik jag verkligen glädje av idag.
Var ner till Akademibokhandeln i city för att inhandla diverse böcker. Nöjd gick jag ut med bokpåsen och passerade korvkiosken vid NK. Kände mig plötsligt sugen på en gammal, hederlig "liten" tunnbrödsrulle. En grillad korv i ett halvt tunnbröd, en klick mos och en halv portion räksallad, plus senap och ketchup fick bli min lunch. Med korven i näven traskade jag mot bussarna vid Norrmalms Torg. Och se, buss nummer 55 kom. Med den kommer jag ändå hem. Är på väg upp på bussen och ska lämna min bussremsa då jag hör chauffören säja något. Jag hör inte vad, utan stiger på. Han hade meddelat mig att jag på inga villkor fick stiga på bussen med mat i handen. Jag blev något förbluffad och tittade ner på min tunnbrösrulle, som vid detta laget var 4 cm lång. Jag måtte ha sett häpen ut...Han påstod att om han fick bromsa in hastigt så kunde någon få den i nacken. Till saken hör att bussen var nästan tom och det fanns gott om sittplatser. Fortfarande på bussen hade jag ett leende på läpparna. Jag lovade att själv stå för konsekvenserna om någon skulle få min lilla korvsnutt i nacken. Detta löfte hjälpte föga. Jag fick inte åka med. Ett allmänt fnitter utbröt i bussen. Jag meddelade, fortfarande leende, att jag så gärna kunde äta min korv i lugn och ro och åka med en trevligare chaufför.
Passade också på att fråga hur chauffören gjorde med människor som kom på med matkassar eller annat i händerna om en nästan, uppäten korv, är förbjudet att medföra. Barnvagnar kan ju över huvud taget inte få åka med om man ska se det hela ur ett säkerhetsperspektiv. Och absolut inga hundar!!!
Nåväl, nästa buss kom inom ett par minuter, korven uppäten och jag stiger på. Känner mig dock lite orolig för några av mina medresenärer so medför både korvar, kaffe och smörgåsar i händerna. Men nu var det inga problem alls. Så skönt! Men så var inte heller chauffören av svensk härkomst. Jag blev riktigt glad och fortsatte att le.
Ler gör jag också när jag ser dessa bilder.
Stockholm i mitt hjärta....


Utsikt från vår balkong med Hammarbyslussen i bakgrunden.


Utsikt mot Hammarby Sjöstad och Hammarbybacken.


Kajen utanför hos oss.

Stockholm, dagarna före julafton

    

Ingen snö, men sol och någon minusgrad gör tillvaron helt acceptabel. Julstämningen står alla jäktade människor för. Känns behagligt att bara se på. Jag jäktar inte. Finner mig själv småleende och ser mig omkring. Julen infaller ju alltid på samma datum. Tror att folk finner ett visst välbefinnande i att jäkta.
Trångt i tunnelbanan också och alla vill gå förbi mig där jag står.


Trångt!!!!

Åker en hållplats, stiger av och möter mitt älskade Stockholm till fots. Får sällskap av ena dottern. Så roligt att ses igen. Sist vi var tillsammans var i Beijing i augusti.
Vi vandrar ner mot Gamla Stan och Västerlånggatan. Känns välbekannt.


Julstämning på Västerlånggatan.

Karolina som bor här, bjuder in oss på en kopp kaffe och det blir en avkopplande pratstund. Så roligt att ses igen!


Karolina och Helen vid kaffebordet.

Helen och jag vandrar vidare Drottninggatan fram. Mängden människor är konstant. Vi skiljs åt.
Jag vandrar vidare mot Östermalm för att träffa Ninni, en väninna, som jobbar på Linnehuset på Narvavägen. Vi har inte setts på över ett år och försöker få oss en pratstund mellan alla kunder som ska handla dukar, servetter, ljuslyktor, tomtar och andra trevligheter.


Det vill till att paketen blir fina....

Jag fortsätter min vandring genom stan. Det blir lite av en nostalgisk promenad med många, gamla, minnen från barndomen som jag återupplever.
Kan inte låta bli att dra extra mycket på munnen då jag passerar Swans Skor och ser det italienska märket Magli.
En jul för mycket, mycket länge sedan och jag var kanske 17 år, så hade jag verkligen önskat mig ett par så fina skor. De var i svart mocka, slingbackmodell, lagom klack och med en liten ripsrosett framtill. De var dyra, väldigt dyra. Jag vill minnas att de på den tiden kostade 400 kronor.
Jag hade berättat för min mamma att jag så gärna ville ha skorna i julklapp. Mamma föreslog att jag skulle vänta lite med att framföra min önskan eftersom pappa hade fått en rejäl restskatt. Men jag var så rädd att skorna inte skulle finnas kvar i min storlek. .... Kunde inte låta bli, utan berättade för pappa om mina hett eftertraktade skor. Jag minns så väl hans svar. Utan att röra en min så frågade han vade skorna kostade. Jag svarade med tunn röst; 400 kronor..."Det var billigt för så fina skor! Vill du ha dem, så ska du få skorna". Så typiskt min snälla pappa. Död nu sedan några år tillbaka. Men detta minne och  många  fler finns så tydligt kvar.
Kunde inte låta bli att passera Östermalms Saluhall. Inte för att jag denna jul behövde något därifrån. Men av rent nostalgiska skäl. Här var det då som man brukar säja "hög kändisfaktor".


Det fanns i alla fall kölappar.

Nere på Grevturegatan passerade jag något jag kände igen. En kinarestaurang med skotska förtecken...Kändes inte så lockande.



Nu hade både kropp och själ fått sitt och och i långsam takt passerade jag City med både NK, Gallerian och Åhléns.
Julafton väntar!!!

Sheng dan jie kuai le. ( mandarin och betyder God Jul och Gott Nytt År)

Julledighet

    
Har packat väskorna och om några timmar lyfter förhoppningsvis SAS planet mot Stockholm, Arlanda. Veckan som just nu går mot sitt slut har passerat i ilfart. Men stressad är jag INTE. Kanske har jag lyckats med min planering???

Slutet av veckan bjöd på julfest på jobbet och nästan all kinesisk personal var också med. Vi åt "julbord"  och alla hade tagit med sig något passande. Det blev ett julbord med både svenska och kinesiska inslag. Verkligen en bra och fantasifull blandning! Skinka, sill, köttbullar,revbensbjäll, kalkon och prinskorvar samsades med dumplings, ( små degknyten fyllda med köttfärs eller strimlade grönsaker) nudlar, nötter,exotiska frukter, choklad och bakverk. Allt var vackert framdukad i matsalen.


En cheesecake önskar God Jul


Kalkon, sill och frukt vackert framdukat. Kalkonen bjöd skolans matleverantörer, Eurest, oss på.

Under tiden vi satt till bords blev det också en del allsång. Inte helt lätt för den kinesiska personalen att hänga med. Det är förstås minst lika svårt  för dem med de svenska ljuden som för oss med de kinesiska. Under kvällens gång gav den kinesiska personalen oss ett smakprov på ett rappliknande epos över gamla kinesiska levnadsregler. En och en framträdde och läste de gamla kinesiska tecknen för oss.

   
Ma Bin, skolans chaufför, anför gruppen och Anna, en av våra kinesiska lärare, översätter till engelska.

Rektor Mona avtackade de vänner och arbetskamrater som nu flyttar vidare, hem till Sverige och vidare till andra länder.
Och visst fälldes en och annan tår.
Givetvis blev det också paketutdelning. Alla hade medfört en julklapp till ett värde av runt 20 kr.  Åsa och Ninni hade klurat ut personlig information om alla gäster och detta angav sedan i vilken tur man fick välja paket. Mycket fyndigt!!!!


God Jul!!!

Igår var det terminens sista arbetsdag. Nåja, arbete och arbete.... Klassen och jag gick igenom pärmar och lådor och sedan spelade vi Sverigespelet.  Strax före lunch kom försklolebarnen och hämtade oss för långdans. Vi dansade genom hela skolan och alla de 126 barnen hängde med. Sångerna hann vi ta repris på många gånger. 
Långdansen slutade i vår nya gymnastiksal och där tog ringlekarna vid. 
En god jullunch avslutade dagen och så var denna terminen slut.

Jag gick och njöt av kroppsvård Ya Show, med både manikyr, handmassage och fotvård. Vilken lyx att ha tre personer som samtidigt ser till att jag ska må bra. Ja, det blir ju fyra med mig själv förstås.
Köpte också några trevliga julklappar till mig själv. Också bra för välbefinnandet.
Kvällen avslutades med stor fest hos en arbetskamrat som flyttar till Panama. Verkligen jättetrevligt!
Kanske finns det nu nya kontinenter att utforska och besöka.

Nu blir det en paus på två veckor med skrivandet från Beijing. Men om andan faller på så kanske det blir något/ några inlägg från Stockholm också.

Jag vill önska alla en God Jul och Ett Gott Nytt År från ett Beijing som badar i sol denna lördag den 20 december.


Julstress, nej inte här...

    
Har just kommit tillbaka från en mindre, men mycket effektiv shoppingrunda. Tur att jag är rutinerad i detta avseende.
Sista hela skoldagen äe det i morgon med jul/personalfest på kvällen. Känns som ett bra och lagom avslut på terminen.
Det kommer att bli lite vemodigt denna afton, då några av mina vänner och kollegor åker till Sverige för gott. Men vad som gäller är givetvis "på återseende" och lycka till med allt.
Nu blir det jag som stannar kvar och kommer alltid att minnas er, Ninni och Christina, som var de första som tillsammans med Anna och Karolina invigde mig i det Beijingska livet. Mången tack!  Tack och lov så finns Anna kvar som en av "livlinorna" och nya kollegor och vänner har tillkommit.

Julstämning finns det gott omi Beijing, trots att kineserna inte firar jul. Tomtar i mängder, julmusik och alla jultillbehör man kan önska sig. Och mycket mer.. 
Det känns behagligt avspänt att flanera omkring och titta på all vacker belysning och inte fundera över vare sig julmat, klappar eller annat. Det ordnar sig.... Mei Wenti= inga problem. Bor man här så kan det  vara jul för jämnan vad gäller "klappar".  Det är alltid dags för ett inköp av ett eller annat slag.
Visst är bilderna fina? Dock ingen snö,men det gör inget. Solen skiner om dagarna och det är behaglig temperatur och bara lite blåst.


Julbelysning utanför en restaurang nära oss.


 Infarten till Solanas shoppingcenter är rejält upplyst.


Gran och renar påminner om julen.

Jag fortsätter att njuta av allt vackert  jag ser, att varva ner inför julledigheten, möta tillvaron som det faller sig och absolut inte stressa. Dygnet har 24h och det är lika för alla.
Jag tänker ofta på ett citat från en av döttrarna " om man är stressad mamma, så handlar det om dålig planering". Så rätt kan jag tycka. Åtminstone att göra ett ärligt försök....Och så här långt så håller jag måttet....
Gör ni????

Lite julpyssel

    
Så var då dagen D kommen. ( D som i dramatik) Ja, det kanske skulle heta dagen P i stället. P som i pyssel låter mer positivt.
Den här dagen kommer varje år och jag brukar redan tidigt på hösten oroa mig för att bli intrasslad i silkespapper, lim, garntomtar och andra jultillbehör.
I år blev det lite annorlunda. Mina kära vänner, Helene och Monica, som var på besök för ett par veckor sedan vet om min aversion mot allt vad pyssel heter. De hade för säkerhets skull varit en sväng till Panduro och letat efter lämpligt material till mig. Det kan minsann inte ha varit lätt. Och det skulle inte vara något med klister....
Här hemma fick jag en snabbgenomgång av det medhavda materialet, för någon tid för vännerna att själva medfölja till skolan denna gång gavs inte. De var bara här i fyra dagar....

Jag har ju en fantastisk tur i mitt jobb. För just bland den grupp elever jag arbetar med, så finns det  duktiga, kreativa och pysselintresserade föräldrar. Så idag kom de i en samlad skara efter lunch för att bistå mig.
Här skulle det tryckas tomtar och hjärtan med textilfärg på vettexdukar som skulle bli julfina disktrasor. Små tomtar och granar skulle stansas ut i och sedan fästas på porslin. En mamma hade med sig små, söta änglar som skulle "byggas ihop" och sedan fästas i granen eller på annat lämpligt ställe. Lite pilligt var det nog, men flera försökte sig på dem.
Med tio händer från dessa mammor som greppade det mesta och även ett par hjälpande händer från en och annan kollega så gick det så bra med allting.
Själv höll jag mig till momentet att stryka på vettexdukarna för att fixera färgen. Jag höll nämligen på att glömma att det skulle göras men ett par vakna föräldrar väckte frågan; och då mindes jag plötsligt den instruktionen också. 
Lite svensk julmusik i populärform, många skratt och nöjda barn fick även ögonen på en "gammal fröken" att tindra lite grann. Jag var mer av en operativ ledare i sammanhanget och kunde bidra med glada tillrop.
Det blev en jättetrevlig pysseleftermiddag! Tusen tack för all stöttning!


Här stryks det på vettexdukarna, en lämplig uppgift för mig.


Stor aktivitet i denna tomteverkstad. Dagen till ära med nästan lika många vuxna i klassrummet som barn. Så trevligt!
 

En avkopplande helg, helt enkelt

    
Att ta hand om sig själv och sin kropp är något jag unnar mig. En helt underbar fotmassage tillsammans med vännerna en fredag, då vi varit vakna sedan före 05 på morgonen, för att fira Lucia på skolan. Kan det bli bättre? Det är alltså inte bara fötterna som masseras, utan lår, nacke, rygg och armar får sig en genomgång. Helt ljuvligt!
Jag tror vi slumrade in en stund alla tre och och bara kopplade av och njöt.

 
En av oss är fotograf....Såååå skönt! Vi njuter innan behandlingen ens börjat.


Ryggen får sin dos.

Som en ny människa kände jag mig efteråt och spänningar i nacke och rygg var försvunna.
Vad kunde smaka bättre fram på kvällskvisten än att avnjuta en perfekt stekt chateaubriand med gott vin tillsammans med den äkta hälften på restaurang Morells. ( En belgisk restaurang, som specialicerat sig på kött och musslor)

Lördag förmiddag blev det en tur till en underjordisk marknad. Hade tänkt att julhandla lite. En ganska osynlig marknad från utsidan, men väldigt stor innanför de grå tygförhängena ( ska skydda mot kyla och finns överallt nu i vinter)- och på vägen in träffade jag på självaste Tomtefar.

 


Vägen in till den ganska så diskreta marknaden...

Några få inköp blev det, men av den stora julshoppingen blev det intet. Vi var liksom inte de enda som tänkt handla här idag. Utbudet var enormt, men att förstå ordningen och var varorna fanns, var en skola för den högre bildningen. Vi klarade knappast av grundkursen...

Eftermiddagen ägnades åt glöggbjudning och tillika lägenhetstömning hos en kollega, Ninni, som om en vecka flyttar hem till Sverige med "sin" Magnus.
Och visst hittade även jag lite saker som kunde komma till användning i vårt hem. Tusen tack!

Det blir  lite sorgliga avsked denna vecka. Ninni, som var den första jag hade kontakt med här på skolan flyttar hem, liksom en av mina "livlinor" Christina. Bara att önska de båda all lycka! Men saknaden blir stor! Tack för att jag fått förmånen att arbeta tillsammmans med er  och fått vara er vän. Det vill jag fortsätta att vara, även om det nu får bli på distans...

Aftonen denna lördag, samlades vi nästan alla kollegor på skolan för att äta middag tillsammans i "vårt vardagsrum," Purple Haze, en thailändsk restaurang, med väldigt god mat. Många glada skratt  blev det och jag kände redan här en  saknad av Ninni. Vem ska nu stå för de glatt, klingande skratten? Bäst att vänja sig....


I glatt sällskap! Skål! 

Söndag, med först 90 minuters kinesisk lektion och sedan ett besök hos frissan, helt avkopplande. Därefter taxi till vännen Christina för "lägenhetstömning." Här blev vi bjudna på glögg med tilltugg och trevligt sällskap av andra kollegor. Jag blev glad för ett ugnseldfast fat. Nu kan det bli lite mer maträtter tillagade i ugn. Det har liksom inte blivit av att köpa en form....Men nu finns den! 
Christina skänkte mig också sin uniform; den hon hade på skolinvigningen i Gahood. Undrar om hon tror att jag behöver två. Ska i alla fall spara den som ett kärt minne av Christina och alla de skratt, som förgyllt vår även i vanliga fall roliga skoldag denna termin, då vi delat klassrum och tillvaro.
Undrar om hennes storlek passar mig? Det får bli en senare fråga.

Middag i hemmets lugna vrå; fläskfilé som helstektes i ugn, klyftpotatis, blue cheesesås, en fräsch tomatsallad och ett gott, rött  vin därtill. 

Ingen julstress här inte! Det gäller att varva ner, ta det lugnt för att orka med julen och alla tomtar. Jag är på god väg.







 

Luciamorgon, den 12/12-08

    
Tidigt, tidigt; bara att stiga upp. Och "en endaste gång blott om året"... Ja, det var Luciamorgon på skolan. Bussen var och hämtade redam klockan 05.10 och det var tidigt.
Alla barn, både stora och små, skulle vara ombytta 06.15 till Lucia, tärnor, tomtar, stjärngossar och pepparkaksgubbar. Halv sju började Luciatåget. Mängder av förväntansfulla anhöriga och inbjudna gäster hade samlats i skolans nya idrottshall  i den arla morgonstunden. Tänk, 120 barn mellan 3 och 12 år i ett Luciatåg!
Det bjöds på vacker sång där alla deltog, både stora och  små samt ett par så fina solonummer, med vacker sång. 
Skolan har en så fantastisk musiklärare, Kerstin och hon lockar eleverna att verkligen sjunga genom sitt kunnande och sin stora entusiasm.
Efter luciatåget blev det lite allmänt mingel och Svenska Ambassaden bjöd på lussekatter och PR företaget Springtime bjöd på glöggen och pepparkakor. 
Barnens familjer hade med frukostkorgar och dessa dukades upp lite överallt i skolans lokaler och alla hade möjlighet att umgås en stund. 
För de äldre eleverna blev det  lite senare bussfärd för nytt Luciatåg hos Ericssons i Beijing. Det var en gigantisk lokal som verkligen fylldes denna morgon. Eleverna gav ett smakprov på de vanligaste, svenska julsångerna och sjöng också "We Whish You a Merry Christmas" och "Blinka lilla.." på både svenska, engelska och kinesiska. När de kinesiska verserna kom, så utbröt enorma aplåder från de kinesiska medarbetarna. Mycket uppskattat med de kinesiska inslagen.


 Ericssons byggnad inomhus med sju våningar upp utan tak och stora balkongavsatser på varje våningsplan.


De äldre eleverna lussar för Ericssons personal.

Tur att vi alla, både elever och fröken, slutade efter lunch. Det tar på krafterna att vara med i "svängen".


Trötta och nöjda.






 
 

Nobeldagen i Beijing

    
Idag är det den 10 december och Nobeldagen. Givetvis skulle denna högtidsdag firas även här.
Det kändes lite hemtamt redan på morgonen när jag kom till skolan. Det låg lite, med tonvikt på lite, snö på marken. Den blev dock inte långvarig och några snöbollar gick inte att forma. Visserligen var det några glada elever som gjorde ett tappert försök att få till något snöbollssliknande, men det var brun jord som absolut inte lät sig formas till några runda bollar.


Den på morgonen snöklädda lokalgatan utanför skolan.

Och Nobelfestligheter skulle vi förstås ha. I "min klass" började vi dagen till ära med en serie "Nobelföreläsningar." Eleverna har arbetat med att fördjupa sig i olika uppfinnare och deras uppfinningar och nu skulle dessa arbeten redovisas. Givetvis fanns Albert Nobel med i denna skara av uppfinnare. Det var väldigt intressant  och spännande både för mig och övriga elever att lyssna till föredragen. 
Denna dag passade det också bra att spela ett Nobel Jeppardy för att öka på kunskaperna och ha roligt samtidigt.
Klockan 11 skulle de gemensamma festligheterna ta sin början i aulan och då skulle alla ha hunnit ta på sig sina festkläder. Alla var så fina!  Intåg till Drottningholmsmusiken, intagande av sina platser och prisutdelningsceremonin kunde börja.
Under ett par veckor har eleverna arbetat åldersblandat i olika "verkstäder". Musik, experiment, bild, rörelse, snickeri och lego-teknik var de områden som arbetena skedde inom. Varje elev deltog i en av grupperna och temat var något eller några av de fyra elementen; eld, vatten, jord och luft.
Här fick alla elever var sitt pris i form av en liten medalj.
Härutöver delades skolans fredspris ut. Ett pris som skulle ges till en elev från var klass som blivit nominerad till detta pris. Elevrådet har tagit fram kriterier och ville att detta skulle gälla; vara en god kamrat, vara hjälpsam, och vara en bra förebild för andra.  



Prisbordet med fredsprisdiplomen till vänster samt medaljerna till fredspriset och"Verkstädesmedaljerna" i lådan.
Kungafamiljen finns med i form av ett fotografi.

Efter prisceremonin intogs Nobellunchen i matsalen, där långbord var dukade. Menyn denna dag bestod av lövbiff, pepparsås, pommes frites, broccoli i vitlök, blomkål och en blandad sallad. Drycker som serverades dagen till ära var julmust eller valfri läsk. Mer nyttiga alternativ fanns också att tillgå.
Till dessert blev det vår egen Nobelglass.


Matsalen är vackert dukad och väntar på gästernas intågande.


Nobelglassen bärs in.

Efter lunchen blev det givetvis dans. Och som det sig bör så öppnades det hela med en polonäs och sedan vals. Det var verkligen roligt att se alla glada, festklädda och förväntansfulla elever ta sig an dansgolvet. Här dansades även både bugg, polka och foxtrot. Trötta och mycket nöjda med dagen skulle eleverna i min grupp och några till fortsätta kvällen med ett luciatåg hos den svenska militärattachén i Beijing.


I dansens virvlar.

Denna Nobeldag  2008 skulle också få ett fantastiskt slut. Jag hade nämligen tidigare i höst lyckats få tag på biljetter till en konsert med Anne Sofie von Otter. 



Hon är en av mina absoluta favoriter inom det mer "klassiska" hållet. Jag har aldrig i Sverige lyckats få tag på en biljett till en konsert med henne. men, se här i Beijing var det möjligt. Så härligt!
Ännu mer svensk stämning denna dag. Till svensk musik med fioler och nyckelharpa kommer hon in på scenen i Beijings konserthus. Helt fantastiskt! Konserten i övrigt bjöd på stor variation; allt från traditionella svenska jul och Luciasånger, julsånger på engelska och tyska, mer moderna och jazzinspirerad sång, samt otroligt bra musikaliska framförande av den åtta man svenska orkestern, The Merry Swedish Gentlemen.
Att se denna världsartist som Lucia med glitter i håret och rött band runt midjan och sjungandes Sankta Lucia, ja då kände jag mig i den stunden som väldigt svensk.
Avslutningsvis blev det ännu mer svenskt; "Thank you for the music" och där klappade publiken glatt med i takten.

 
Inne i det fantastistk, vackra konserthuset.

Ska nu i den sena kvällen, en bra bit över 24, dra mig tillbaka och minnas en Nobeldag 1969, då jag själv som ung student var på den "riktiga" Nobelfesten i Stockholms Stadshus. Men jag är väldigt nöjd och glad över min Nobeldag här i Beijing år 2008.
God natt!


 
 
 

"Det brinner ett ljus.."

    
Andra advent. Kom att tänka på i år, precis som alla andra år, just en liten Luciavers. Döttrarna var inte fyllda fyra år och skulle vara "lillucior" i ett stort luciatåg. De skulle läsa en vers också. Från början var det tänkt att de skulle läsa den tillsammans, men av någon anledning blev det Helen som gjorde det. Liv lyste i stället med sitt stearinljus så att Frihetsgudinnan i New York, med sin fackla, nästan tycktes lite blek. Ni stod båda tillsammans på en stor scen som Lucior, med ljus i era kronor. Tror nog jag grät en skvätt. Jag är ju ganska lättrörd.
Varje år, den andra eller tredje advent, ordnade Kråkis Folkdansgille en stor julfest hemma i kommunen. Förutom Luciatåg så var det jullekar, dans kring granen, fiskdamm och alla hade med sig vänner till denna fest. Verkligen en höjdpunkt som vi deltog i under många år.
Filtar breddes ut i en stor gymnastiksal och medhavd mat och dryck inmundigades. Ett fantastiskt minne som sitter kvar.
Och versen minns jag också- gissa om vi tränade. Högt och tydligt med klar röst  lät det:

"Det brinner ett ljus i kvällen, i skymningens timma tänt.
Dess glimmande låga säjer; idag är det andra advent." Tack kära döttrar för att ni finns!


Här brinner det två ljus, ett för Liv och ett för Helen. Tänker på er båda.

Visst känns det här också att det bara är ett par veckor kvar till jul. Julgranar utomhus ska monteras upp och kläs på, julskyltning är på gång, julblommor, granar och kransar  finns till försäljning. Det har till och med varit några minusgrader i veckan. Men ingen snö än så länge.
Glimtar från vår långpromenad denna andra advent.


En mer modernistisk julgran i The Village, ett nytt shoppingcenter i närheten av där vi bor.
Det hänger korkar i grenarna....


Lite mer vanliga granar för inomhusbruk till försäljning.


Stor gran med små snögubbar som åker berg och dalbana. Uppfinningsrikt!


Vår krans på dörren. Den är INTE konstgjord!


Burfåglar som drilllar.


Individuellt förpackade potatisar inköptes till adventsmiddagen, 2kr/kg.


Vad säjs om färska jordgubbar till efterrätt med glass därtill?


Tomtemössa på kassörskorna i det lokala snabbköpet.

Nu stundar att stämingsfullt tända många levande ljus och lyktor, (har ett antal) dricka lite glögg och avnjuta några pepparkakor.
Senare blir det adventsmiddag i hemmets lugna vrå; sill till förrätt, köttfärsbiffar i svampsås, ( tack Helene o Monica)
klyftpotatis därtill samt en tomatsallad. Till detta passar nog ett fylligt rött vin.Efterrätten består av färska jordgubbar och glass.

Många kramar till alla vänner. Ni finns med i tankarna extra mycket just idag.

Ledig dag....

    
Tog mig ledigt en dag. Ja, det är då inte ofta det händer. Men igår gjorde jag slag i saken.Jag hade bestämt mig för att äta jullunch tillsammans med SWEA /SWEOR.(Swedish women educational organisation) på SAS Radisson. 
Jag jobbar oftast och kan inte vara med på nästan några aktiviteter som de ordnar eftersom de oftast äger rum på dagtid. Men idag var jag alltså ledig. Verkligen jättehärligt!
SAS Radisson fylldes av "damer" i alla åldrar. Stämningen var hög redan från början.Glögg serverades först och därefter bjöds det på ett svenskt julbord. Kalla ocu varma rätter avlöste varandra och ett stort desertbord var framdukat. Så gott!


Olika sorters lax och sillar, rostbiff och rödbetor samt många kalla rätter var vackert uppdukade.


Prinskorv, köttbullar och Janssons frestelse, ja allt som hör till ett julbord fanns med.


Givetvis också den lilla, lilla nubben. Med tonvikt på liten. Dryg fick den bli och dyr var den också.Men väldigt god.

En ledig dag helt apropå. Jätteroligt att träffa på både nya och gamla vänner en vanlig fredag i adventstider.

Kvällen var också bokad, en liten överraskningsfest för vår rektor Mona. Nästan hela den svenska delen av personalen samlades på en bar/restaurang "The Saddle". Här var det bokat bord för 25 personer. Vilken uppslutning! Ett tack till kollegan Sara som lyckats få boka bord här eftersom det vanligtvis inte går.
Mona hade ingen aning om vad som var på gång. Maken hade meddelat att de skulle till en restaurang där en föreställning skulle börja klockan 18.


Förvånad och glad!


Stämningen var hög och skratten många.

Och visst är det så; att svårigheterna är till för att övervinnas. ( Vi har haft vissa inkörningssvårigheter/möjligheter på nya skolan och vår rektor har varit positiv, stöttande och hållt humöret uppe på både sig själv och andra.)


Två "pantertanter" i god form.






Med en nybliven pensionär på vift...700 mil hemifrån

    

Efter 30 års troget arbete åt Upplands Väsby kommun åkte min mamma direkt till Arlanda för att fira sin pension. Vad kunde vara bättre än en spännande resa till Mittens Rike 700 mil bort från lilla Sverige. Hon var snäll och tog med mig, sin dotter. Vi åkte för att hälsa på min före detta kollega Ditte och hennes man  i Beijing, något som vi har passat på och gjort 2 gånger tidigare.
 Nu kan mamma börja med pensionärsgymnastik,,,hi,hi
Mamma provar på pensionärsgymnastik i Ritanparken

Om man åker till Kina ska man åka med en stor portion tålamod och nyfikenhet. Allt blir inte alltid som man har tänkt sig.
Mamma hade tänkt sig att skicka en vykort hem till barnen på sin "gamla" arbetsplats. Vi försökte att titta överallt om vi kunde se något liknande.  Till slut gick vi in på ett postkontor och såg till vår stora lycka att kort fanns på en gång när vi kom in, men vid disken fanns 20 kineser i en lång kö, som diskuterade vilt med varandra. Lite längre fram fanns  fler kassor men ingen ville hjälpa oss. Vi försökte att få kontakt, men de ville inte alls förstå vad vi ville......vi försökte sen att ta ett av korten vid entreen men det visade sig att de var fastklistrade på en kartong. Då insåg vi att projektet "kortskrivning" inte var genomförbart just då. Det var lika bra att vänta till ett annat tillfälle infann sig.
I mitt dagliga jobb träffar jag barn och föräldrar som är nyinflyttade till Sverige. För mig är denna resa som en fortbildning. Jag kan förså precis hur dessa familjer känner sig när de ska försöka förstå hur man ska leva och lära sig om livet i Sverige - Jag undrar hur många gånger de har råkat ut för situationer där de inte förstår hur man ska göra, eller hur många gånger de har gått i mataffären för att förstå hur man ska veta vad man handlar. 
Fyra dagar blev resan denna gång, till denna härliga stad och vi har farit runt som värsta shoppingproffsen mellan varuhusen. Fast jag måste erkänna att vi har druckit några gin och tonic samt strawberry daquiri också (lärde jag mig av Helen Akker vid förra resan)  Konsten att kunna shoppa och pruta på varuhusen i Beijing är en hel konst i sig och kräver en längre beskrivning än  vad som får plats på bloggen.Men med Dittes goda hjälp och Beijingkunskap klarar man sig så att väskan har blivit mer än full.
Barnen och kollegerna hemma kommer att bli glada till julafton.
Nu far vi hem till julstöket med vackra naglar, glada upplevelser, många skratt, jättemånga strumpr, varma jackor  och är väldigt tacksamma  för att vi har så gästvänliga  vänner som lät oss komma och hälsa på.
Nu får vi se vart pensionären åker nästa gång. Lycka till med nästa kapitel i ditt liv.   / Helene Holmberg