Jordnära

    
 Sommaren pågår för fullt, även om hösten infaller om ett par dagar då det blir september. Sommartider är  för mig är också utflykt/njutflyktstider och runt huvudstaden finns många oaser men det vill bara till att ta sig dit.
Jag har i nästan hela mitt vuxna liv haft bil och det har alltid varit lät att ta sig till och från jobbet med bil,om jag inte gått eller cyklat.
Under de år de fem är jag bodde i Stockholms innerstad och arbetade  kvar i Upplands Väsby var det sällan aktuellt att åka kommunalt för då hade jag ju inte kommit fram förrän ett par timmar för sent så bilen har varit en trogen vän.
Men förra hösten så bestämde vi att billen inte längre behövdes. Året innan hade vi totalt kört 400 mil så bilen vandrade vidare till dotter Helen. (Och behöver jag låna bilden så går det alldeles utmärkt. )
Att inte ha bil gör att man får planera resan lite  mer men tid har jag så att förflytta mig är det minsta problemet.
Nya erfarenheter och upplevelser kommer dessutom till som extra krydda. I STockholmsområdet är det dessutom smidigt att inte ha bilen med sig för det är ofta långa köer och trämnselskatter ska betalas både vid ut och infarten till stan och även på Essingleden.
Dagens resa gick till grannkommunen Huddinge, Segeltorp, och till "Finsmakarens Trådgård"; Zeta  Handelsträdgård.  En resan från dörr till dörr som tog knappt 40 minuter med tunnelbana, byte av tunnelbana (idag blev det rätt röd linje) och en busstur från Fruängen till "Zetas".
Jag klev in genom grindarna och tog ett djupt andetag och började långsamt utforska de olika avdelningarna. Det var åratal sedan jag var här...
 
 
 
 
Zetas Handelsträdgård är en upplevelse även om man inte har tänkt att köpa med sig växter hem. Bara att gå runt och titta ger en skön känsla och utbudet av trädgårdsväxter här lär vara Sveriges största. På hemsidan kan man ladda ner deras katalog och i katalogen finns växterna betygsatta, något som "Zetas" var först med och började med redan 1985. (Detta är en sorts konsumetupplysning som sker i samråd med trädgårdsmästare, trädgårdsbutiker och där man även ser vad som står i vetenskapliga artiklar.)
 
Jag fastnade hos de många olika sorters rosorna där buskrosorna dominerade i antal.
 
Bra med tydliga skyltar om skötselråd.
 
 
 Att besöka det mysiga Trädgårdscaféet passade bra i pausen mellan växttittningen. 
Här serveras det lunch dagligen mellan 11 och 14 och under hela dagen finns gott kaffebröd och fina mackor. 
Ett 20 -tal platser finns inomhus och i trädgården finns många bord utplacerade med vacker utsikt över den vackra handelsträdgården.
 
 
Smörgås med fräsch kräft och räkröra passade mig och en cappuchino därtill.
 
Stärkt av pausen fortsatte jag vandringen bland växterna och ittade även in i bygggnaden där trädgårdsredskap, jord, krukor och mycket annat finns till försäljning.
Zetas Handelsträdgård drivs idag av Victoria Skoglund och det har hon gkort sedan 1997. Victoria är uppvuxen i närheten och tillbringade mycket av sin lediga tid här under barn och ungdomsåren. (Hon är idag trädgårdsmästare.)
Hennes föräldrar tog över Zetas 1975 och det gjorde de av den förre ägaren/förste ägaren, Gösta Zetterqvist som drivit trädgården sedan 1927, då helt privat. Men många människor passerade och tyckte den var så vacker och ville köpa växter så 1960 blev det en handelsträdgård på riktigt.
 
För min del blev det ännu en fin "njutflykt" och även om det inte blev några växter som idag fick följa med hem  blev jag väldigt inspirerad av besöket och på olika sätt.
 
 
                                                                                 
 
 
 

En kort resa

    
Att resa är ju något jag tycker om och en resa behöver ju inte alls vara lång för att vara trevlig. Och just resan jag gjorde i lördags var en "kortresa" i dubbel bemärkelse. Jag reste med mitt busskort och jag reste i 9 minuter. Målet var Nacka Strand och lunch hos Helenfamiljen (ena dottern med familj) tillsammans med ett par av mina allra äldsta vänner, Georg och Peter.
Men det måsteha gått "troll" i mina resor i närområdet. Jag kom till Slussen, sedan i våras  i ständig ombyggnad och gick till den busshållplats jag alltid gått till för att invänta rätt buss.
(Slussen i Stockholm är ett stort busscentrum för allla som ska åka österut mot Värmdö, Nacka och Saltsjöbaden och det går säkert 15 olika  busslinjer här.)
Jag väntade och väntade på rätt buss och tiden när bussen skulle gått passerades.
Insåg att jag blev försenad , att något var fel och ringde Helen. " Vet du var busshållplatsen är"? var frågan.
Och inte var den där jag trodde utan var flyttad en bit närmare tunnelbaneuppgången.
Puh! Men jag kom med en annan buss och anlände en halvtimme sent till lunchen.
Har nu lärt mig att titta noga på anslagstavlorna om jag ska ge mig utanför  nnerstan så att jag kommer rätt. (Var även på villospår i fredags, då med tunnelbanan)
Tur med vädret var det i varje fall.
 
Härlig vy över Stockholm inlopp från Helenfamiljens balkong.
Lidingö skymtar rakt över vattnet. (Östersjön här.)
 
Lite innerskärgårdskänsla innfinner sig- och det gillas.
 
Jättetrevligt att ses igen! Georg, i blå skjorta, lärde jag känna 1970 när jag som nyutexaminerad gymnastikdirektör började arbeta på Smedsgärdskolan i Upplands Väsby och han var då studierektor där.
(Idag heter det nog biträdande rektor. Men en studierektor då hade ansvar för den pedagogiska utvecklingen på skolan och nog var det en pedagogisk utveckling här på skolan som heter duga.  Alltid i framkanten och med arbetsglädje och annan glädje hos både elever, föräldrar och personal. Skulle nog kunna skriva en hel bok om detta....)
Georg och jag kom att arbeta tillsamman i många år och inom olika områden och när våra vägar skildes åt   efter många år här på skolan, jag vandrade vidare inom kommunen, så har vår vänskap alltid bestått.
Likaså har han också alltid varit en viktig person i döttrarnas liv.
Stort tack för en väldigt trevlig och jättegod lunch.
 
Alla samlade kring bordet och förrätten är framdukad; toast med rökt laxröra.
 
Kantarell och västerbottenostpaj med en färgglad sallad till varmrätt. 
Och som avslutning en passionscurdsbakelse. Så gott!
(Maräng med hemlagad passionsfruktscurd, färska blåbär och lite choklad över)
 
Innan jag tog  bussen tillbaka mot stan (man kan även ta en båt) stannade jag till för att, vilken gång i ordningen vet jag inte, titta på Carl Milles staty "Gud fader på himmelsbågen". (Statyn färdigställdes av Carl Milles assistent, Marshall Fredricks och invigdes 1995) 
Här är Gud i färd med att sätta stjärnor på himlen och han står på regnbågen, himmelsbågen, där regnbågen syftar på bågen som förenande kraft och bidrar till slulpturens funktion som fredsmonument. 
Skulpturen var från början tänkt just som ett fredsmonument och var från början tänkt att pryda platsen framför FN-huset i New York.
 
 
Än vackrare är statyn när  den sprutar vatten.
(Vilket den oftast gör.)
 
 
                                                     
                                 

I rörelse

    
Jag är ofta i rörelse på ett eller annat sätt och trivs bra med det och en del rörelser har det blivit nu under ett par dagar.
Bloggvännen Bosse har delat ut ett nytt lekmoment (utmaning?) nr 23 i ordningen och denna gång har det handlat om att fografera olika fortskaffningsmedel. Det gäller att få med så många som möjligt på ett och samma foto och de kan antingen kan vara i rörelse, vilket är en utmaning i sig, eller  stillastående, vilket också är en utmaning. Alltså egentligen två utmaningar. Inga collage tillåtna och inga lånade bilder!
Dessutom gällde det att få till ett foto på sig själv som arg.
 
Jag har rört mig runt i Stockholm under veckan och njutit av det vackra sesommarvädret samtidigt som jag  försökt hålla utkik efter fortskaffningsmedel runt om mig.
Och med denna bild vill jag helst ha åtta poäng. (Kanske måste bilden förstoras för att se riktigt allt)
Tunnelbana, buss, firmabil, (grön) taxi, (svart, längst till vänster i bild mellan t-banan och den gröna firmabilen)
personbil, lastbil, (längst till höger i bild) färja, (ute på vattnet, går mellan Söder och Kungsholmen) och båtar av olika slag  ligger vid kajen. 
(Skulle domaren möjligen acceptera olika typer av båtar så finns på bilden segelbåtar, flyttbara husbåtar,  motorbåtar och en passagerarbåt ute på vattnet; så då går det bra att ta bort "båtar" och lägga till de mer specificerade varianterna, i så fall 7+ 4 poäng.  Och det  är alltid domaren som dömer...
 
Jag har haft väldigt roligt under uppdragets/lekens gång  och att fotografera fortskafningsmedel i rörelse är något jag får träna vidare på. Och det gör jag gärna. 
 
Bild tagen vid Slussen i Stockholm.
 
Viss rörelse även i den här bilden.
 
Bister!
 
Och arg!
 
 
 

En fångad "Lyra"

    
Det kan vara trevligt att återse nygamla bekantskaper och det gjorde jag igår, jag återsåg en av dem.
Tillsammans med "Spanienvännerna"; Preciosa, Marga och Birgitta intog jag på eftermiddagen den dolda juvelen Lyran eller som det mer högtidligt heter Konditori Lyran. 
Jag tog tunnelbanan, hamnade lite på villospår genom att jag missade vilken röd linje jag skulle ta . Befann mig  vara på väg till Fruängen.
Tursamt nog upptäckte innan jag var framme att det ar fel tåg, åkte tillbaka till Liljeholmen och bytte till den linje som tog mig till Bredäng.
"Äng" som "äng" tänkte väl jag....
Efter en svettig och rask promenad i det ljuvliga  sensommarvädret kom jag rätt och hittade vännerna i godan ro på Lyrans långa fina träveranda som sträcker sig längs hela husets baksida.
Bara att  slå sig ner och njuta. Vänner, en fantastisk utsikt, läckert kaffebröd och gott kaffe. En alldeles utmärkt kombo där.
 
Konditori Lyran från framsidan.
(Att villan heter just Lyran beror på att en av Carl Mikael Belllmans vänner här i skogarna
lät tillverka i lyra i ett träd som senare hittades.)
 
Huset där konditori Lyran är inrymt lät byggas av paret Carl och Fredrika Limnell 1867.
Området här var då helt obebyggt och med den vackra utsikten och läget högt över Mälaren
var detta den plats där de sommartid kom att tillbringa mycket tid.
 Fredrika Limnell var en av de kvinnor som under 1800-talet tillsammans med b.la. Fredrika Bremer
 kämpade för kvinnors rättigheter.
Här i villan samlade ägarparet ofta sina vänner till "kollifej" sammankomster där musik, sång, författarskap och poesi var på agendan.( Selma Lagerköf, Henrik Ibsen,  Jenny Lind och Kristina Nilsson var några av vännerns som "kolifejade" här i villa Lyran.
Just tornet är
 
Utsikt in mot Stockholm.
Det höga huset är Expressens hus på Kungsholmen.
(Mycker fukt i luften och värmen gjorde att himlen har denna blå färg.)
 
Vacker interiör med handmurad spis och stuckatur i taket.
                                     
Brigitta och Marga har hittat intressanta detaljer eller är det kanske bakverken
som fångat deras intresse.
Vill man inte slå runt på bakverk finns härliga rksmörgåsar och andra mackor i stort urval ,
sallader, pajer och en hel del annat.
                                                                    
Snidade träarbeten finns på många ställen i denna vackra villa. 
                                                                                        
Utsikt in mot Stockholm från tornet i huset är njutbar. 
 
Ännu en härlig njutflykt i det vackra sensommarvädret och läget, med bara 20 minuters tunnelbaneresa till Bredäng  (om man inte tar fel tåg) från City och 10 minuters promenad gör att det är lätt att ta sig hit.
Jag kommer helt klart attt göra det igen och det kommer inte att ta mig tio år innan jag är tillbaka.
 
 
 

Ny medlem

    
 Den nya kameran kom i min ägo igår och jag tror den bli bra.
Jag ville ha en mindre och lättare kamera men med bra optik och stor sensor och då får man iblan backa lite på en del annat.
Det blev en i familjen Canon även denna gång med beslutet var svårt att fatta och jag hade också ett par i Sonyfamiljen och ett par modeller i Panasonicsläkten som var intressanta.  (Tack för bra tips från er bloggvänner.)
 
Stockholm bjuder idag på strålande sensommarväder och + 24 grader nu få förmiddagen och en riktig njutflykt tillsammans med vänner väntar.
Det blir en tur mot vattnet förstås och även om det är Mälaren så går det alldeles utmärkt.
 
 
Stilla frukost på balkongen och endast husbåtarna är på plats.
Och det är de ju nästan alltid om de inte är på besiktning eller flyttar härifrån. (Sker sällan)
 
Familjen Canon hos oss. Tripp, Trapp och nyaste Trull.
Tripp är väldigt bra, men stor och tung och innan jag kommer till avtryckarknappen och
eventuellt bytt objektiv har motivet  försvunnit. Trapp i mitten, Canom Powershot har varit min följeslagare i fem år och är en verklig trotjänare med  bra optisk zoom (det är den zoomen som är viktig)
på 35 x (kommer alltså 35 gånger närmare objektet jag skall fotografera) men får inte plats i en mindre handväska, knappast ens i en större.  Men den är en favorit och har alltid varit med mig.
Längst fram lilla Trull, mitt nyinköp, en Canon det också  som dels är mindre och dels lättare.
 
Nu är det upp till bevis för mig och Trull och det ska bli roligt att se hur vi kan samarbeta.
Jag känner mig i alla fall väldigt nöjd med köpet .
 
 
 

Solen speglar sig

    
 Vackra sensommardagar har vi och solen tycks själv njuta av att spegla sig. Jag är fortfarande på kamerajakt eftersom den kamera jag trodde mig ha köpt (ej betalat ) fanns inte i lager utan en liknande modell.
En modell jag inte ville ha. Så gårdagen ägnade jag åt att dels leta kamera och dels njuta av den härliga dagen, något som gick utmärkt att förena.
God motion blev det också, lite drygt en mil och med trevliga stopp under vägs. 
Kamera? Nej, inte ännu.
Till saken hör att jag helst inte vill gå till några av de stora kedjorna och handla utan håller mig till de mindre men välrenomerade kamerabutikerna och då tär det på stegen.
(Jag vill ställa frågor och förhoppningsvis få svar av kunnig personal och hålla i kameran jag ska köpa och den servicen tillhandahåller inte alltid  de stora butikskedjorne. Internetköp har jag inte ens övervägt...)
 
Vattnet glittrar i Mälaren och solen speglar sig fint.
Både Riddarholmskyrkan (från 1300-talet) och Riddarhuset (till vänster i bild) får sola sig i glansen.
 
Den sena eftermiddagen och kvällen tillbringas på balkongen. Några chartrade stora yachter passerar och i övrigt är trafiken i och ut slussen stor. Många vill ut en tur på sjön.
Jag ser solens strålar reflekteras i vattnet och hur den leker med hus och molngubbar som snabbt ändrar färg och skiftningar. 
Eftermiddagen övergår till kväll och jag sitter kvar på balkongen och det blir en mysig middag i  ljuslyktors sken när solen inte längre orkar sola och spegla sig utan väljer att gå till sängs.
 
 
Fönstren i den nya byggnaden tvärs över kanalen lyser röda när solen speglar sig i vattnet
och våra röda hus bidrar till att ge reflexer. Annars är fönstren mörka
  
Skorstenen på värmeverket och även Globen tar del av solen som solar sig.
 
Fönsterputsarna/ plattputsarna på Globen har slutat för dagen (gårdagens inlägg) och
kanske är det efter väl utfört arbete som ljuset faller extra vackert.
 
 
 
 
 
 
 

Förflyttningar

    
 Det vackra sensommarvädret har återkommit och kanske stannar det månaden ut. Hoppas kan man alltid!
Frukost på balkongen, passar på när vädret är tillmötesgående, innebär alltid en del extra att titta på. 
Man sitter liksom på första parkett.
Genom Hammarbyslussen ser det ut att passera en bit av en väg eller om det möjligen är en halv färja. Framåt går det i varje fall.
 
 
Tittar jag rakt fram så lyser Globen i silvriga nyanser denna soliga morgon.
Några tar sig en åktur upp på Globens utsida och perfekt utsiktsväder är det.
Man kan ta sig en tur upp på Globens topp och glasgondolen stannar där uppe så att man hinner njuta av utsikten över Stockholm. Har testat ett par gånger att åka upp och det rekommenderas om man är i trakterna. 
Men det verkar som om några tycker det är spännande med en klättertur uppe på Globen.
Och med tanke på höga bergstoppar som det klättras på så är Globens höjd på drygt 85 meter över marken eller 130 meter över havet ändå blygsam. 
 
Klättrare, eller vad de nu gör, får försöka zooma in lite för att få veta.
Och de som tar den säkrare vägen i glasgondolen, "Skyview".
 
Bilden är kraftigt in zoomad, fågelvägen är det ca 800, meter.
   Tre personer  klättrar här och tycks i varje fall vara fastsatt i rep.
När jag tittade närmare (förstorade) såg jag att det var fönsterputs spm pågick.
Undrar om risktillägg utgår...
 
Det blev även dags att förflytta mig själv efter frukost och det blev per tåg till Uppsala; grannstaden, landets fjärde stad, men känns ändå som en "småstad" och universitetsstad sedan 1477 med Nordens  äldsta universitetet.
Jag strosar mellan Nationerna, studentföreningarna och är på väg till domkyrkan för att möta min bloggvän och vän Annukka från Umeå som är på tillfälligt besök.
 
Passerar Västgötaspången, stannar till och minns och ser snett framför mig till vänster 
en liten del av min nation i Uppsala, Västgöta. (Det smala huset byggt 1661)
 
Uppsala domkyrka ligger uppe på Domberget och är en gammal kyrka som började byggas i slutetav 1200-talet
men inte invigdes förrän 1435. Kyrkan är tillsammans med Nidarosdomen i Trondheim och
Mariakyrkan i Gdansk den största i Östersjöområdet.
(Längd ca 118 meter och med samma höjd)
 
En sakta promenad genom ett vackert Uppsala förde oss  över fyrisån ochner till stationshuset och deras mysiga restaurang, Stationen.
Och här blev vi sittandes i flera timmar. Jättetrevligt att ses igen!
Mycket att prata om hade vi för det är nu i dagarna ett år sedan vi sågs och då hemme hos Annukka ute på landet i Vännfors, utanför Umeå.  Finns här!
 
 
Fyrisån! Och träden är fortfarande vackert gröna.
 
Väldigt roligt att ses igen!
  God mat och ett glas vin därtill smakade väldigt bra.
Och här satt vi länge.
Hoppas vi snart ses igen!
 
Det blev tåg tillbaka till Stockholm igen och en vacker kväll på balkongen fick avsluta dagens förflyttningar. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Spontant

    
 Söndagen kom med ganska mulet väder och regn och efter lite funderande betämde vi oss för att äta en tidig middag på "lokal".
Och i samma veva kom jag på att vi lika gärna kunde ta en kryssning med  Birka över till Mariehamn och kanske på måndagen passera genom en solig skärgård och tillbringa några timmar på akterdäck i skön sensommarvärme.
En bekväm hytt med stort fönster bokades (kraftigt rabbaterat pris) och just söndagar är det ingen direkt rusch ombord, vilket passade oss bra.
Det var ju att äta gott och njuta av en båttur genom skärgården på hemresan som var tanken.
 
Vinterträdgården allra högst upp i fartyget var både solig och inbjudande och för de hågade finns en bassäng där man kan ta sig en uppfriskande simtur.
Hågade på detta var vi inte, men fint att sitta här i solen en stund med lite bubbel i glasen.
 
Middagen blev en väldigt trevlig upplevelse och att vi inte hade fönsterbord gjorde inget.
Bokar man ett par timmar före avresan får man räkna med att de redan är upptagna. Men å andra sidan var det så mycket dimma att det var helt "utsiktslöst".
(Jag brukar sällan tala om pris men med resa, jättefin hytt, trerätters middag och vin så blev den totala kostnaden hälften av vad det hade blivit att gå på "lokal" i Stockholm och ätit motsvarande. )
 
Väldigt god carpaccio!
 
 
Perfekt kalvfilé, troligen den näst bästa kötträtt jag ätit och en läskande smultronpannacotta.
Gott vin till detta.
 
 Kraftig dimma var det hela vägen över till Mariehamn och att njuta av en vacker solnedgång lät sig inte göras.
Inte blev det heller en fin soluppgång. Solen gick förvisso upp, men den var väld dold bland molnen.
 
Kobba klintar strax utanför Mariehamn såg vi  på hemvägen men solen var tyvärr inte på plats.
 
En ensam seglare  i Stockholms skärgård, men dåligt med vind.
Tycker ändå att det är vackert att stå ute på däck och titta.
 
Yxlan i den mellersta skärgården passeras och visst ser det lite ljusare ut inåt.
Kanske önsketänkande.
 
Men framme i Stockholm på eftermiddagen kom det vackra vädret och vi satt ett bra tag på balkonen och njöt av den sköna sensommarkvällen.
 
Mysigt på balkongen och solen skiner.
 
 
 
 
                                                                                  

"Drömparken"

    
Drömparken i Enköping kallas också för "parkernas park". Jag hade bara hört talas om denna oas mitt i Enköping och var nyfiken på att få sen den. Och Drömparken blev det sista stoppen på resan hem från Bohuslän förra söndagen.
Att parken kom till berodde dels  på en väldigt intresserad stadsträdgårdsmästare i Enköping, Stefan Mattssson  och att han under en bussresa i Europa kom att sitta bredvid den holländske trädgårdsarkitekten Piet Oudolf.
Piet drev tillsammans med sin fru en plantskola i Holland där de odlade växter som de tyckte passade i olika trädgårdar eftersom de inte tyckte att det utbud som fanns var tillräckligt. 
De reste tillsammans runt i Europa och sålde sina plantor och fick med sig nya hem och deras plantskola växte.
 
Stadsträdgårdsmästaren i Enköping ställde en dag i bussen frågan ;
-"Vilka växter från din plantskola skulle passa passa bäst för offentliga trädgårdar"?
- "Alla"!
- "Ja, då kanske du skulle kunna komma och plantera en park hos oss".
- "Javisst"!
Och Drömparken kom till.
 
Genom Drömparken i Enköping  blev Piet Oudolf känd och har nu designat många parker och trädgårdar världen över.
 Det var också till Drömparken som representanter för staden New York reste för att få inspiration och titta innan Piet Oudolf fick uppdraget att i New York anlägga Battery Park.
Ännu en ny upplevelse blev det i Enköping och parken är verkligen värd ett längre besök än det vi hann med.
Men, kanske blir det en tur tillbaka i juni nästa år då all purjolök blommar.
 
I parken som är  drygt 4800 m2 stor finns mer än 2500 perenner.
Man har täckt all mark med robusta växter och prydnadsgräs så att det alltid ska finnas
växter som blommar
 
Avgränsade bersåer finns-
 
 - och bänkar att sitta på finns utplacerade på många platser i parken.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

"Sola i Karlstad"

    
Sola i Karlstad? Jodå hon finns! Och kanske lyser solen mer i Karlstad än på andra platser runt om i landet. Eller också är det en myt.
"Sola" här  det var Eva Lisa Holtz,som levde mellan åren 1739 och 1818 och hon har blivit en symbol för Karlstad.
Med ett glatt och soligt humör mötte hon sina gäster på den krog i gamla Karlstad hon ägde och där hon själv också serverade.
Sedan 1989 har Karlstad kommun en sol som sin logotyp  och den är ritad av illustratären och barnboksförfattaren Lasse Sandberg.
Men redan några år innan logotypen blev officiell så anvämdes den som symbol för Karlstad.
 
Statyn "Sola i Karlstad" står alldeles utanför stadshotellet och har Klarälven bakom sig.
Och när jag förra söndagen var i Karlstad så strålade alla solar.
Statyn är gjord av Herman Reijers och kom på plats 1985.
 
 
På resan hem från Bohuslän blev det  lunchstopp i Karlstad på det vackra och anrika stadshotellet. Ett hotell som byggdes i slutet av 1800 -talet och kontinuerligt och varsamt renoverats där de gamla miljöerna inom hotellet finns kvar men rummen är helt moderna.
 
Stadshotellet i Karlstad, en vacker byggnad med mycket charm.
 
I denna vackra matsal intogs vår trerätters lunch.
 
    
Till förrätt blev det "toast Sagen", (förevigades inte) ugnsstekt kycklingfilé med rostade rotfrukter
och två såser och dessert chokladpannacotta med blåbäroch inkokta päron.
Väldans gott!
Vacker miljö och bra service uppskattades också.
 
Denna vackra söndag sken "sola" och jag hann ta en titt även på två herrar som betytt en del för den svenska litteraturen; Nils Ferlin och Gustaf Fröding.
Båda herrarna finns på Stora Torget och jag undrar om de inte också utbyter erfarenheter av och med varandra.
 
                             
"Nils Ferlin steppar", (på ett bord ) på Stora Torget och om han gjort det i verkligheten är högst osäkert.
Statyn kom på plats 2002 och är gjord av konstnären Thomas Qvarsebo.
I närheten står Gustaf Fröding staty och han har stått här sedan 1996.
  Statyn är gjord  Herman Reijers
 
Något längre stopp blev det inte i Karlstad denna gång men staden finns kvar och
det hoppas jag att "sola" också gör. Båda varianterna.
 
 
                                                                                                
 
 
 
 
 
 
 
 
 

I gott sällskap

    
 I gott sällskap av många andra  passerade jag på  förmiddagen "Bondens egna marknad" på Katarina Bangata här på Söder.
Ja, bönder och bönder, men hit kommer i varje fall varor och med dem odlare/producenter från olika gårdar i Uppland och Södermanland för att avyttra sina varor.
"Bondens egna marknad" finns på många  olika platser runt om i landet tanken är att odlarna/tillverkarna själva säljer sina varor . I Stockholm finns en liknande marknad också  vid Tessinparken på Gärdet.
Så varje lördag från augusti till mitten av oktober så pågår marknaden.
Vad kan man då köpa här? Jag har bara besökt den här på Katarina Bangata och där säljs blommor, grönsaker, lax från Grisslehamn i Roslagen, nyslungad honung från olika bigårdar, ostar från Gålö mejerier,
(söder om Stockholm) kött, korv och ägg från ekogårdar och en hel del annat smått och gått. 
 
Trångt var det och folk handlade.
 
Färgglatt och uppiggande!  Vackra blommor och några inköp blev det.
 
Jag köpte morötter och en chiliplanta. (Till höger)
                                                                             
Vackra dahlior och några tog jag med mig.
 
- solrosor och fler dahlior.
   
Katarina Bangata har många trevliga uteserveringar som ligger på rad och även där var det välbesökt idag.                                                                                   
 
 Dessa luktärter och röd/orange dahlior fick följa med mig hem.
 
Jag var i gott sällskap även i City denna lördag. Trångt på Hötorget var det bland alla kantareller, lingon, blåbär, grönsaker och vackra blommor.  (Hade lämnat mina inköp hemma).
 
För mig blev det ett besök i Hötorgshallen och när jag ändå var i trakterna blev det ett  också en påhälsning i en specialiserad fotobutik.
Jag fick ett par bra kameratips på bloggen för ett par veckor sedan och har tittat närmare på dem via olika internetsidor och idag tittade jag på dem "på riktigt".
Bra att ställa frågor och få svar av någon som kan och en fördel att  själv prova de olika modellernas funktioner på plats. 
Beslut och inköp blir det i veckan som kommer.
 
(Hushållet har två bra kameror, varav en rejäl systemkamera men båda modellerna är lite större och jag vill alltså ha en lättare/nättare.
Bra zoom, bra upplösning, bra att använda i mörker och tlllgång till manuella inställningar m.m. ska finnas och den ska vara lätt att använda....
Ytterligare tips tas gärna emot.)
 
                                                                          
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mötesplats

    
För en vecka sedan befann jag mig på Marstrand i samband med en jobbresa. 
Och trots att regnmolnen låg tunga över den vackra lilla bohusländska ön så kändes det väldigt fint att vara här.  
Jag och gruppen styrde våra steg till Strandverket, "en mötesplats för samtida konst".
Strandverket är en sedan 2012 en konsthall inrymd i den gamla försvarsanläggningen från mittten av 1800-talet och som skulle skydda Marstrandsborna mot "dansken".
 
Marstrands fyr visar sjöfararna vägen in till hamnen på Marstrand.
 
 
 
Entrén till Strandverkets konsthall  går via  borggården och
redan här möts vi av olika skulpturer. 
 
Det brukar årligen vara tre huvudutställningar på Strandverket och tyngdpunkten ligger på fotografi, skulptur, måleri och digital konst.
Vid vårt besök blev vi guidade genom en utställning av keramikern m.m. Eva Hild och dels en fotoutställning av Lars Tunbjörk. 
En  väldigt kunnig och entusiastisk guide lotsade oss runt och rundvandring gav oss alla nya möten med dessa konstnärer och deras alster. 
Eva Hild är en skulptör/keramiker som mestadels.arbetar i vit och svart stengodslera, i brons och aluminium.
Hon arbetar med motsatser/kontraster och strukturer där hon vill att tomrummet ska ges större vikt än massan.
Hennes utställning heter "Entity" som har kan översättas till svenska på flera sätt t.ex.  enkel, verklighet, helt självständig och väsen.
Och i hennes skulpturer märktes detta tydligt.
I Stockholm finns ett par av Eva Hilds skulpturer, en vid St. Eriks ögonsjukhus och en på Jakobsgatan vid
Försvarsdepartementet och i övrigt finns de lite varstans i Sverige och även utomlands.
 
Vår kunniga guide tar oss berkligen med på en resa med många olika möten.
 
Eva Hild har en av sina ateljéer i Tyskland och det mesta av priduktionen sker där.
Skulprurerna har i färdigt skick sedan fraktats till Sverige per bil och över till Marstrand med båt och lyfts in
i Strandverkets lokaler. 
 
Det ligger något i detta!
 
Eva Hild skissar sina former och figurer.
Eftersom skulpturerna är stora går det inte få in dem i brännugnen utan de bränns i delar
och fogas sedan samman till en helhet. 
 
Eva Hild har haft "Alice i Underkandet" i åtanke. Alice faller ner i ett djupr kaninhål...
Och skulpturerna tar oss med på en resa genom yttre och inre rum.
Med hjälp av lerans speciella egenskaperskapas nya och okända världar däar balansen mellan det materiella och det icke materiella är konstnärens signum. 
 
Eva Hild "in action", över 100 utställningar  runt om i världen,
ensam och i grupp, har hon hitinttills  hunnit med.
 
Från skulpturer till fotografier och Lars Tunbjörk, en fotograf som har sina rötter i det klassiska reportagefotograferandet som vi sett det från 1960-talet.
Han har ingen formell utbildning utan har gått "den långa vägen." Han föddes i Borås och började på Borås tidning, blev så småningom landets yngsta pressfotograf och fortsatte sedan med fotograferandet för dåvarande Linjeflygs tidning "Upp och Ner".
I slutet på 1980-talet fick Lars Tunbjörk en uppgift av Linjeflyg och det var att skildra den svenska landsbygden och detta var ett Sverige i stark förändring. Detta uppdrag ledde också till en fotobok, "Landet utom sig".
                                                      
               
   En stor del av Lars Tunbjörks utställning har temat "The Office", "Kontoret". Han har här skildrat olika 
människoovänliga och ångestskapande kontorsmiljöer främst i USA och Japan och där fulheten dominerar. 
Människor tillbringar allt mer av sin tid på kontoret och deras liv utanför minskar stadigt. 
(Lars Tunbjörk avled förra året och hann bli 60 år gammal. )
  
Jobb pågår och under tiden pustats skorna.
Ingen ögonkontakt här inte. (Bild från USA)
 
Ibland räcker inte skrivborden till för alla papper.
Bild från Japan.
 
Många av Lars Tunbjörks olika temafoton finns representerade i utställningen 
och många möten uppstår överallt och å olika sätt.
 
Här möter jag ett regnigt Marstrand men klädd i "grå mysighet".
Och de flesta platser är inte så lockande i regn men mitt möte Marstrand var det..
 
 

Inte helt; "Not Quite"

    
Det gamla brukssamhället Fengersfors i Dalsland, i närheten av Åmål, blev ett trevligt stopp. 
Här bedrevs järnbruk från slutet av 1700-talet och fram till 1884 och därefter försökte man i början av 1900-talet få lönsamhet i ett pappersbruk men det lyckades inget vidare. Från slutet av 1970-talet blev det ganska tyst här.
Men en bit in på 1990-talet började det på nytt bli aktiviteter här och lokalerna fylldes med diverse småindustrier och konsthantverk av skilda slag.
2000-talet kom och konstnärskooperativet "Not Quite" uppstod och har utvecklats till ett av Dalslands mest etablerade besköksmål och man räknar i år med att ha tagit emot ca 25 000 besökare.
"Not Quite"; inte helt/fullt, utan något som är i en pågående process är ett passande namn.
För här pågår ständigt olika former av skapande. Man blir inte klar utan det kommer nytt...
 
Området är stort och känns levande och rymmer bl.a. olika konsthallar, gallerier, verkstäder, butik och bageri.
Förra året tilldeldes Fengersfors bruk priset som "Årets industriminne" och
man har verkligen blåst liv i dessa gamla lokaler.
 
 
Inom området finns spännande lösningar där man tagit naturen till hjälp för att skapa små
oaser där man gärna sätter sig ner en stund och filosoferar mellan besöken hos de olika utställarna.
Observera här stolarna och bordet väl insmugna i den gröna bersån.
 
Vi hade beställt förmiddagskaffe och "något gott därtill" och det smakade verligen bra. Allt kaffebröd och matbröd bakas här och kakorna som kom var rykande varma direkt från ugnen. 
I bageriet gick det också att köpa med sig kaffebröd, olika sorters matbröd,  honung, sylt, marmelader och diverse inläggningar och annat som var tillverkat på plats. 
 
Svårt att välja mellan en varm blåbärspaj eller flarn med vaniljgrädde och äpple.
 
 
 
 
 Det var roligt att se både konst, foto och smyckesutställningarna.  "Not Quite" har inriktining mot nyskapande. och jag stannade lite extra hos smyckeskonstnärerna Karin Roy- Andersson och Linnéa Eriksson som har samarbetat i sin utställning som heter "Hunting Trophies from the Concrete Jungle".
Här har konstnärerna jakten på material som en del av  den gemensamma nämnaren och även fått en del inspiration från storstadsmiljön och i utställningen möts skarpa geometriska former. 
 
Karin Roy- Andersson berättar att de smycken hon arbetar med är uppbyggda av plast från olika typer av återvinning och hon letar överallt efter det som kanske kan användas. "Det återvunna materialet har en historia och blir därför extra spännande att arbeta med".
Förutom utställningen i Fengersförs driver hon ett galleri i Göteborg och säljer sina smycken genom återförsäljare både i Sverige och utomlands.
 
Linnéa Eriksson är guldsmed och utbildad i Falköping och hon driver  galleri- butik- verkstad  i Göteborg tillsammans med tre kollegor inom formgivning. Hennes smyckeskollektioner i silver är avsedda både för handel i butik och för utställningar.
                       
Några smakprov från smyckesutställningen
                                                                                      
 
                                                                                        
 

 Och från Fengersfors i Dalsland fortsätter vi resan, längs Vänerns norra sida, mot ett lunchstopp i Karlstad. 
 
 
 
                                                                                           
 

Envisheten prövas.

    
 Nyligen hemkommen från en jobbresa till Bohuslän har jag gett mig ut på ett nytt uppdrag. Ett lekuppdrag denna gång. Men visst jobb har det varit.
Bloggvännen, Bosse Lidén i Ystad; skribent, författare, lekledare/uppgiftsutlämnare m.m. har detat ut det tjugoandra uppdraget som innebär  att på kyrkogårdar leta gravstenar där det fanns ordet "makare" ingraverat. 
Ett uppdrag som tärt på min envishet, prövat mitt tålamod, gett mig motion med 13 000 steg, fått mig att besöka tre kyrkogårdar och framförallt gett mig stor glädje och fyllt på det historiska kunskapsförrådet.
Jag började igår och gick upp till Katarina kyrkogård och i min ive röver att lösa uppgiften tog jag bilder på gravstenar där olika typer av mästare fanns med. Visserligen ringde en klocka i mitt huvid och meddelade attt detta gjorde jag en kall dag i januari men jag fick fö rmig att det var en repris eftersom det då var svårt att p.g.a snö och is se vad som stod på stenarna.
Kom hem med 12 mästares gravstenar, men det var ju inte det uppgiften gick ut på.  Puh! Frisk luft fick jag alltså rejält av även igår.
Och idag var det dags igen och jag utvidgade mitt revir till Adolf Fredriks kyrkogård ner i City.
I lätt duggregn plöjde jag genom kyrkogården i letandet efter "makare".
 
Adolf Fredriks kyrka och kyrkogård.
 
Olof Palmes gravsten gick jag förbi i min jakt efter någon och helst fler makare.
Två poäng för varje makare, men sparsamt med dessa här på kyrkogården.
Gott om andra yrken var det, men de flesta gravar var utan titlar
eller med ordet "familjegrav" ingraverat.
 
Men så plötsligt skådade mitt öga en gammal kändis från 1700-talet dock lyckades jag här inte finna fler makare.
Här vilar Bellmans gode vän Fredman, "hofurmakare"
 
 
I det tilltagande regnet tog jag tunnelbanan till Slussen för att ge mig upp till Maria Magdalenas kyrka
på Hornsgatan i jakten på att hitta en, helst flera, "makare".
Barn och ungdomar jag mötte undrade om jag också letade "Pokémongubbar". Det gjorde jag inte.
Och någon "makare" hittade jag inte, men passerade däremot Evert och Astri Taubes gravsten.
 
Katarina kyrkogård blev det än en gång och nu mindes jag att det var just "makare" jag skulle leta efter.
Jag  har varit här många gånger och vet ungefär var de gamla gravstenarna finns.
"Mästarna "var till städes både igår och idag och jag tänkte att det kunde finnas en "makare" gömd bland mästarna. Icke!
Ingen lycka alls med uppgiften, men jag har haft både trevligt och roligt, nog så viktigt, och onekligen gjort mitt bästa.
Att resultatet poängmässigt inte blev så gott för min del gör inget. 
Jag gläds med andra som hittat fler "makare".
 
Gårdagens bild.
Idag var det regn och grått...
 
Igår passerade jag Tomas Tranströmers grav,  slog mig ner en stund och och mindes ett par strofer
av en av hans dikter.  (Fick slå upp resten...)
 
"En junimorgondå det är för tidigt
att vaknamen för sent att somna om.
 
Jag måste ut i grönskansom är fullsatt
av minnen,och de följer mig med blicken.
 
De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, perfekta kameleomter.
 
De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsånen är bedövande".
 
(Ur "Det vilda torget 1983)
 
 
 
 
 
                                                                                        
 
                                                                   
 

Från och till

    
 Det är dags att lämna hotell Bohusgården, Uddevalla och Bohuslän för den här gången och resan mot Stockholm påbörjas. Men en del stopp blir det längs vägen som nu går längs Vänerns västra sida och genom Dalsland och Värmland 
 
 
Hotell och konferenshotellet Bohusgården ligger perfekt vid Byfjorden och tsikten från de flesta rum
är magnifik. Och särskilt i klart väder...
 
Bohusgården är privatägt sedan 1992 och tillhör ingen hotellkedja och kanske var det därför all personal verkligen var väldigt tillmötesgående och serviceinriktad. 
Hotellet har 220 rum  med 500 bäddar, som är fördelade i en nyare del och en äldre.
Redan 1939 invigdes hotellet och är sedan dess renoverat i etapper och allt är väldigt fräscht.
Jag var särskilt imponerad av den rikliga och varierade frukostbuffén och den ingår också i hotellpriset.
Extra plus för mycket "allergimat".
En apparat där man kan välja frukt och persssa egen juice gillades, likaså det varierade utbudet av det mesta.
Önskade någon glass, pannkakor eller en godisstrut att ta med sig så "var så god".
 
Vi åt middag en kväll på Bohusgården och då gällde buffé. 
Jag fokuserade på färska räkor och olika ostar.
 
I vanliga fall är jag inte alls förtjust i buffé, vill inte trängas för att få mat, men här var det absolut ingen trängsel utan lugnt och stilla runt bufféborden. Maten här var vällagad och det fanns  många kalla och
varma rätter att välja bland.Givetvis också en hel del fisk och skaldjur.
Vi är ju i Bohuslän.
Efterrätterna serverades i modell mindre och det gjorde att man kunde prova fler.
Extra plus också för vacer utsikt och lugn tilltalande miljö.
En mysig kväll avslutade ännu en bra dag.
                                                                             
Hotellet hade en fin SPA anläggning som gäster på Bohusgården har fri tillgång till.
Vissa avdleningar kan också bokas för privat bruk.
Tillgång till bad finns både på det stora trädäcket i form av badtunnor och uppe på taket.
(Jag hann inte med något SPAande denna gång. Det var ju jobb.)
                                                                         
Vacker utsikt från Bohusgårdens takterrass.
Sol denna sista morgon innan resan gick vidare.
 
Befinner man sig i Uddevalla så är denna vackra och bilfria strandpromenad ett "måste". Här går man längs havet och kan uppleva en skogsdel, en stadsdel och en stranddel. Tydliga skyltar finns uppsatta som ger bra info om det som passeras.
 
 Strandpromenaden är en konstruktion i trä och stål. 
Hela sträckan är nio kilometer och följer havet, men man ju kan välja att gå delar av den.
 
Vi lämnar Uddevalla och hotell Bohusgården i strålande sol och jag är alldeles säker på att jag kommer tillbaka hit. 
 
På väg genom ett vackert landskap och här är vi en bit in i Dalsland där nästa sopp blir.