Vackra kvällar vid havet

    
Njuter verkligen av de vackra kvällarna, ( av dagarna också men i skuggan) och sitter gärna länge i skymningen och ser solen gå ner i väster.
Ibland syns molntussar som färgar himlen vackert rosa och den obrutna solnedgången kommer av sig. Men fint är det ändå.
Restauranger och barer fylls på allteftetrsom och många har sina favoriter bland dessa.
Kvällen ljummen och fortfarande vid 21-tiden är det +25 grader och en kofta/jacka känns avlägsen. 
 
Vi sätter oss ofta på första parkett vid strandpromenaden på någon bar och gärna i en av sofforna på den mysiga baren/restaurangen Keeper, som också erbjuder perfekt spaningsläge.
Trots att det är slutet av september och den största turistströmmen är förbi samlas både gammal och ung här  vid havet för en pratstund. 
De många bänkarna är populära och blir mer upptagna ju senare kvällen blir.
Vi sitter kvar länge och tiden känns oändlig.
 
Kvällen är ännu ung och vi äter en tidig middag på en restaurang vid havet.
  Tidigt är här allt före klockan 21 för spanjorerna äter gärna "sent" i vårt tycke .
 
Första parkett i skymningen med obruten havsutsikt.
 
Vattenfallets strålar gör sig fint tillsammans med den rosa himlen.
 
En caprina på Keeper smakar alltid bra.
Havsutsikten ingår! Och mycket annat också.
 
 
Samling vid "pumpen".
 
 
 

Resplaner pågår

    
På busstationer, järnvägsstationer och flygplatser är det ofta mycket som händer och att bara att under en kort tid slå sig ner och titta på all rörelse gör att det nästan känns som om man själv är på väg någonstans.
I och för sig är jag en resande person men jag har kommit av mig en del och det försöker jag ändra på-
Just nu är det en del planerande i resväg både privat och i mitt "resejobb" och båda är roliga och sedan får vi se var det hela hamnar.
I och för sig är jag inte alltid så pigg på bussresor, blir lätt illamående,om jag inte kan sitta långt fram och se vägen.  Tursamt nog gör jag det i mitt reseledar/guidejobb så det fungerar bra. Där har jag första parkett.
 
Resplaner pågår och det finns mycket att se i Spanien och med buss är det smidigt att från Torrevieja ta sig till många andra platser. Men det är det där med min åksjuka...
(Hämtade diverse information och fick veta att det går att boka platser i bussar på de längre destinationerna och skall närmare kolla upp det.)
Att hyra bil är också ett alternativ, men då måste ju någon köra och hinner inte se så mycket och i stora städer är det ibland bökigt att parkera. Men alternativet övervägs.
 
Från Alicante går det också tåg i olika riktningar, många snabbtåg, men ska man söderut blir det ofta en resa till Madrid, inne i landet, med eventuellt tågbyte för att sedan fortsätta söderut. 
Järnvägsnätet är inte så utbyggt som man skulle önska.
Bussar är i alla fall väldans populärt.
Och flyg finns alltid.
Madrid, San Sebastian, Valencia och  Sevilla är städer som lockar och jag tar gärna vid tillfälle även en tur till Barcelona. Längs kusten både norr och söder om Torrevieja finns många fina platser som också bör få ett besök. 
 
Några av de platser man kan åka till från busstationen i Torrevieja.
Men buss till Madrid tar det ca sex timmar och då är ett stopp inkluderat.
Bussarna är fräscha och har ac, vilket ju är en fördel nu när det fortfarande är +30.
 
En av bussarna till Madrid är snart klar för avgång.
 
Från busstationen kommer och avgår också bussen till Alicantes flygplats, varje udda timme från Torrevieja och varje jämn tilmme från flygplatsen. (Fram till 21 resp. 22.)
 Bussen har blivit så populär att det numer vid avgångarna från flygplatsen ofta inte finns plats för alla som vill åka med.  Annat var det i början av dess "karriär" då linjen inte direkt var lönsam.
En biljett kostar för pensionärer under 5 euro och för överiga ca 7 euro. (Har man husdjur med sig måste de färdas bland bagaget.)
Resan tar en timme och gör inga stopp under vägs.
 
En alldeles fylld flygbuss har anlänt och även vid denna avgång blev många passagerare
kvarlämnade vid flygplatsen och får vänta ett par timmar på nästa buss.
Klart irriterande och inga extrabussar brukar sättas in.
(Att ta sig på bussen är numer också ett bestyr och
särskilt om man har väskor som ska in i bagaeutrymmet.
"Alla på en gång" gäller. )
 
Jag mötte maken och vännerna Anna Carin och Krister som lyckades komma med bussen. 
 
Redan i somras hittade jag en firma "Viajes Rosa Tours" , ett brittiskt bolag, som erbjuder prisvärda och trevliga dagsutflykter och även flerdagarsresor med  buss och där övernattniningar och frukost ingår i priset. Väl värt att titta extra på. Och inte bara att "titta på" utan nu blir det till att sätta fart också. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sommar pågår

    
 Om september räknas till en höstmånad i Spanien vet jag inte, men jag vet däremot att sommaren pågår för fullt. Och med runt +30 grader eller strax därunder på dagen så är det sommar enligt mig.
Sommar är också förenligt med eventuella bad. Här hade jag ingen termometer, men det tog viss tid att ta mig i böljan den blå så jag misstänker att det var svalare än de +25 jag numer helst vill ha för att bada. 
Men uppmuntran från vänner och lite mutor kan göra sitt till för ett dopp. 
 
Stranden vid La Mata, några kilometer nott om Torrevieja är verkligen fin.
 
Jodå, ibland händer det...
 
Eftersom jag anser att det är sommar , i varje fall rejält varmt, så skulle mitt sko och klädförråd behöva uppdateras med lite svalare varianter. 
En promenad söndag eftermiddag till det närbelägna Habaneras shoppingcenter verkade vara ett bar val. Gott om luftkonditionerade butiker och jag var hoppfull i min strävan att hitta lite svalare persedlar.
 
Glest med besökare en söndag eftermiddag. Misstänker att många är på stranden. 
Här är det öppet fram till klockan 22 så någon brådska behöver man inte ha.
 
Det mest akuta var ett eller två par luftiga sandaler och redan efter besök i fyra skobutiker började jag misströsta. Här fanns inga sandaler alls, utan höst och vinterutbudet fanns redan på plats.
Det skulle onekligen inte alls vara bra för mina fötter att i värmen nu pressa sig in i dessa skor.
Höst och vinterskor, boots och stövlar har jag hemma...
Efter att ha besökt åtta skobutiker lämnade jag ämnet. Finns ju bra butiker på strandpromenaden so nog är mer välsorterade på just sandaler.
Tyvärr var utbudet för svala klänningar, tunna blusar och halvlånga byxor extremt magert. Vare sig Zara, C&A, "Massimo Duttti" eller andra hade annat än tjocka plagg att erbjuda, plagg gjorda för temperaturer ner mot +5.
Så klädesmässigt är det nog höst trots höga temperaturer. Bara att inse detta åtminstone vad gäller klädfronten.
Tur att det finna andra butiker i stan att tillgå.
Envis är jag, så att ge upp letandet är inget alternativ.
 
Rejäla höstskor fanns i överflöd.
 
 Om nu butikerna bestämt sig för att det är höst så fick jag inte vara alltför motsträvig utan denna lykta fick följa med mig hem.
 
 
 

En del av det goda

    
 Jag tycker ofta att jag på olika sätt får del av det goda och det kan visa sig på många olika sätt. Det goda kan vara att livet just nu är gott mot och med mig och det kan också vara att ha det gott i stunden.
Igår blev det en hel del av det goda och en bra mix.
 
Goda tilltugg sent på eftermiddagen på terrassen hemma hos vännen Ami.
 (Det var väldigt varmt trots att markisen var nerdragen och vi satt i skuggan. )
Den goda gesosten tempererades snabbt och blev härligt mjuk i konsistensen.
Och ack så god med sylt därtill
 
Härlig utsikt att beskåda mellan tuggorna.
 
Många skratt hör också till det "goda" och det blev det.
Ami och Carita funderar över om osten snart  själv ska krypa iväg
eller om det går att vifta bort den.
 
Äntligen! Solen sänker sig bakom hustaken och det blir lite svalare.
 
Vi strosar i skymningen ner mot stranden för att äta kvälllens middag på den kinesiska restaurangen "Luna"  vid playa del Cura inne i stan och är intresserade av ett bord med fri havsutsikt.
Tyvärr inget sådant ledigt men vi slår oss ner på bänkarna och väntar. Och det behöver vi inte göra läge. Jag hade spanat in det optimala bordet och när det blev ledigt så var jag där med raska steg.
 
Några eftersläntrare njuter av att det i kvällningen av att
det finns obegränsat med utrymme på stranden.
 
Även Ami, till vänster, vill ta en bild av den fina himlen som också speglar sig i havet.
 
Delar av kvällens goda middag. Vi valde lite olika rätter och jag bad om att få min kycklingrätt
"ydiar lade", lite stark. (Mandarin men pinyin, som gör att det går att uttala/läsa ut även om om man inte
läser kinesiska tecken) Och det fick jag. Gott, i mitt tycke.
Även prisbilden hör till det goda, under sju euro för förrätt, varmrätt, dessert/kaffe och en dryck.
 
 Vi blev sittandes länge i den vackra kvällen och med den här utsikten var det ingen nackdel.
Sent (även tidsmässsigt) om sider vandrade vi alla genom stan i den fortsatt ljumma kvällen.
 
 
 
 

Ny upptäckt

    
 Man kan ändra sig om olika saker och det gjorde jag igår. Det blev en ny upptäckt för mig; en marknadsrunda under sakkunnig ledning och jag tyckte det var riktigt trevligt.
Annars om jag går till fredagsmarknaden här inne i Torrevieja har jag oftast trängts på blom-frukt och grönsaksgatorna och sedan hoppat över det andra av pur utmattning.
 Ledningen igår, den mentala och fysiska, bestod av vännerna Ami och Carita som lotsade mig runt inder glada och pigga till och utrop.
 Ett par inköp i form av väskor, modell mindre mellanstorlek blev det också. Behövligt.
Men att gå här med små barn som jag gjorde ett kort tag förra fredagen, det kan man hoppa över för barnen har ingen glädje av det i värmen.
Efter marknade kan det kännas behagligt att vila sig i form och det gjorde vi i skuggan på en liten kinesisk bar/restaurang i närheten.
Trots att vi haft den spanska sommarstugan i några år är detta ett ställe jag missat. Men inte nu längre.
Ännu en ny upptäckt!
Ägarfamiljen är kineser ochnär jag försökte mig på några fraser då vi beställde tittade mannen på mig med förvåning.  Han tyckte inte att det stämde med mig och kinesiskan.
 En del kinesiska kommer jag ihåg trots att jag numer sällan hör eller tränar språket.
Borde  absolut lägga lite mer energi där.
Att höra ett språk och vistats i miljön där det pratas är ju viktigt och vare sig här eller i Stockholm är jag omringad av just mandarin.
Här blir det att jag tragglar med spanskan några timmar i veckan och visst gör jag framsteg.
Jag tycker ju att om man vistas ett tag i ett land (kanske inte en kortare semester) så hör det också till att man efter bästa förmåga försöker lära sig lite av landets språk för det ger så mycket tillbaka.
Finns ju alltför många i Sverige som tycker att våra invandrare inte lär sig svenska men jag undrar hur vi själva gör. Och undra kan man ju få göra.
 
Att sitta på ett café här är alltid att vara mitt i händelserna och på olika sätt. Vi tittade länge på scenariot nedan.
En polisbil har parkerat väldigt "strategiskt" och i en korsning, vilket gör att biar som vill förbi får ta sig en svängupp på den höga trottoaren för att kunna passera.
 
Det gick att ta sig förbi den parkerade polisbilen, dock med viss möda.
 
Vi sammanfattar marknadsrundan, har fullt upp med allt som händer runt oss
och samtidigt hjälper Ami och Carita mig att spana efter en röd rollator och
en hund i sele som ledsagar en synskadad. (Till bloggvännen Bosses utmaing)
Visst napp fick vi och jag hann ta kort.

Dagens agenda har varit tom och jag har ägnat mig åt visst praktiskt hemarbete, besök i butiker och med många vilopauser inlagda.
En bok har lästs ut; Brobyggarna av Jan Guillou och jag har läst om den för jag hade svårt förra gången att komma in i den. Nu gick det betydligt bättre och jag tyckte om den.
Boken är en äventyrsroman i historisk miljö och handlar om tre bröders öden i slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet och där händelserna utspelar sig både i Norge, Tyskland , Tyska Östafrika och London.
Tack BP för tipset!
Lite spanska fick också hänga med när jag ändå var i läsartagen.
 
Dagen har varit varm och jag ser fram emot en ljummen och trevlig utekväll tillsammans med goda vänner.
Och jag kan konstatera att jag bara saknar Stockholm lite grann just i nu.
 
 
 
 

Tillgänglighet

    
 För ett antal år sedan var jag tjänstledig från mitt lärarjobb i Upplands Väsby för att under tiden januari till mars resa jorden runt. (Fick inte av rektor tjänstledigt bara en termin utan var tvungen att ta hela året.) Jag behövde ett jobb under höstterminen och blev genom en god vän tillfrågad om jag ville ha ett vikariat i en klass för rörelsehindrade elever i Solna.
Riktigt utbildad för detta var jag inte, men jag hade gått en del fortbildningskurser eftersom jag  i mitt arbete som speciallärare och klasslärare arbetat med elever med både neuropsykiatriska och fyska funktionshinder.
Jag var på intervju och jobbet var mitt.
Klasslärare för en grupp med 10 elever i klass 1-3 och där alla hade större eller mindre fysiska funktionshinder.
Några elever hade egna assisternter med sig och andra delade på assisternter som skolan anställt. Så i klassrummet var vi nästan lika många vuxna som elever och då inkluderat talpedagoger, arbetsterapeuter och ibland även sjukgymnaster.
Allt detta nytt för mig. Alla elever i klassen hade en cpskada och oftast ytterligare en funktionsstrning så att få till en undervisning var en utmaning i sig. All undervisning i svenska och matte skedde individuellt (några hade även hörsel och synsvårigheter) och alla elever hade personliga genomgångar. Där så var möjligt försökte jag samla eleverna runt ett stort runt bord för ämnena historia, religion, teknik, geografi och  biologi.
Det var en sann glädje när eleverna förstod men också en stor utmaning att få till det.  Den svenska grundskolans läroplan gällde,  målen skulle uppnås  och vägen dit kunde skifta och ta tid.  (Inom särskolan fanns då en egen läroplan och hur det är idag vet jag inte, men denna klass tillhörde den vanliga grundskolan. )
Att läsa och via en dator få fram orden genom att blåsa, att skriva med en handprotes eller att inte kunn ahålla i en penna p.g.a ryckningar i handen krävde samarbete med arbetstreapeuter som utprovade hjälpmedel och sjukgymnaster som hjälpte till med träning och så var det jag då som var läraren.
Denna termin som mitt vikariat varade gav väldigt mycket och jag så vikten av adekvata hjälpmedel för att eleverna/barnen skulle få vardagen att fungera.
 I sammanhanget blev detta med tillgänglighet väldigt påtagligt och extra påtagligt när vi skulle göra utflykter och ka kommunalt i Stockholm. 
Smala rulltrappor, små hissar med smala dörrar,  att komma på ett tunnelbanetåg eller en buss med en elrullstol...
Och ibland fick det bli att ta barnens färdtjänst vid utflykter för det var enda sättet att förflytta sig.
 
Vår fina bloggvän Bosse Lidén har i det tjugosjunde uppdraget gett oss i uppgift att fokusera på hjälpmedel som underlättar vardagen om man har någon form av rörelsehinder och jag har samlat mina bilder till en redovisning.
En uppgift har jag inte lyckats med och det var att finna en synskadad person med en ledarhund i sele.
 
En granne som går med käpp.
 

Röd rollator i två olika nyanser.
En från ett äldreboende och en på ett café.
(Personen på äldreboendet ville inte bli fotograferad.) 
 
Rollator i annan färg. Här en svart.
 
"Vanlig" manuell rullstol
 
Elrullstol
 
En permobil på väg över gatan.
 
En person som behöver krycka och en annan behöver en vit käpp.
 
 Tillgänglighet i vad det än vara månde tycker är viktigt i alla  avseenden och det utan att ålder och fysiska eller psykiska funktionshinder spelar in.
Oftast är det enklast att med ögat se vad som gör något mer lätttillgänglig eller i varje fall hyfsat tillgängligt och underlättar för någon med ett fysiskt funktionshinder som kan vara  större eller mindre.
Här i Torrevieja finns många goda exempel på detta men det finns också klara utvecklingsområden.
(Får just nu räkna Torrevieja som min hemkommun, i alla fall för ett tag.)
Vad  jag särskilt lagt märke till som tre goda exempel är:
 
- Ramper och trätrallar vid de stora stränderna i Torrevieja
som möjliggör för fler att få tillgång till bad i havet.
 
Räcken och stolar i vattnet och sluttande ramp för att komma i havet
finns vid Playa del Cura, en av stränderna inne i stan.
Dessa stolar är speciellt avsedda, står det skyltat, för de som har "reducerad rörlighet".
Mycket gott initiativ!
 
Många trottoarer i stan har väldigt höga kanter och för att underlätta så finns i många korsningar 
en sluttande  kant. Strax före kanten är också stenarna mer räfflade/upphöjda så att synskadade
ska veta var det sluttar när de känner sig fram med ev. käpp-
och att där finns en gatukorsning.
 
Strandpromenaden, "paseon", i Torrevieja är lång och här möts alla. Den är bilfri och det är lätt att ta sig fram både med rollator, rullstol och permobil.
Gott om bänkar finns utplacerade och ett stort gratisnöje är att slå sig ner och titta på folk eller havet.
En riktigt socila samlingspunkt.
 
(Bilden är ej med i utmaningen/leken utan är  mer en illustration)
 
Vad kan då förbättras för att öka tillgängligheten för alla? Något som saknas....
En hel del blir mitt spontana svar, men jag stannar vid höga trottoarkanter som finns på många ställen i stan.
Trottoarerna är dessutom ofta smala på flera ställen och då kan inte en rullstol eller rollator och en annan person mötas utan att gå ner på gatan. 
Ett förbättringspmråde skulle vara med. 
 
På skylten har jag skrivit;
" Lägre trottoarkanter skulle verkligen underlätta".
Här är det svårt att ta sig både upp och ner även för de som inte har några rörelseproblem.
Lappen blåste hela tiden iväg och jag fick jaga den...)
 
                                                                                             
OBS!  Jag fick denna bild av en bloggläsare och bilden är inte med i utmaningen.
Synskadad med hund i sele och vit käpp.
Här i Torrevieja är detta med ledarhund mycket ovanligt.
Släkt och vänner hjälper till eller så anställer man hjälp privat.
 
 
                                                                                 

Vi går runt

    
Varma dagar är det trots att det börjar närma sig slutet av september och stundtals känns det som om luften står still och dallrar runt en.
Lusten att promenera är stor, dock i långsam takt. (Stegräknaren visade att dagens runda blev 7800 meter och  en snitthastighet på 3.8 km/h.) 
Och promenader i värmen kräver sina "pitstop" och visst blev det et par sådana.
Ute på den långa piren, drygt en km lång, trodde vi att det skulle svalka lite men icke. Luften stod still och knappt en krusning syntes på havet.
Vi styrde stegen upp i stan för mer skugga och den hittade vi och även ett tapasställe vi gillar, El Calabrio. Där kostar tapas och en dryck ca. en euro.  (Med öl är det obetydligt dyrare.)
Det blev en lång rast med mycket prat och många skratt och sedan dags för mer rörelse. Några kilometer till.
Till saken hör att vi desutom är på spaning efter ett par saker till vår bloggvän Bosses utmaning/lek. Så vi är extra observanta på det mesta som rör sig och inte rör sig. Och det vill till att vara snabb med kameran. (I uppgiften skall olika förutbestämda hjälpmedel för funktionshindrade dokumenteras.)
En rast till kändes nödvändig och att få i sig ännu ett par tapas som gav mer energi för uppdraget behövdes också. Denna gång blev det på trevliga Lizarran alldeles vid strandpromenaden. (Vid Playa del Cura.)
Man beställer dryck vid bordet, får en tallrik, väljer tapas (pinchos kallas dessa som är trädda på små stickor) vid en lång kyldisk och hämtar fler efter egen önskan.  Varma pinchos bjuds runt på brickor efter hand.
Priset varierar lite, mellan 1,50-2,50 i euro/pincho och man betalar efter antal stickor som finns på tallriken och efter längden på dem. (Långa stickor är lite dyrare)
Även här blev vi sittandes och det var hyfsat spaningsläge för uppdraget.
Någon detalj är kvar att hitta  men kanske att den dyker upp imorgon.
En väldigt trevlig dag med långpromenad  och några pauser blev det. Och att jag höll på att smälta som en glass på min "Solskensgata" i den sena eftermiddagen kan ju inte hjälpas.
 
Tur man inte skulle segla idag för vinden var inte alls till städes.
 
Väninnan Ami lyckas med att se sval ut i hettan ute på piren,  +31 grader.
 
Inga vågor idag inte, knappt en vindpust.
 
Pinchos på Lizarran med manchegoost, brieost och kvittenmarmelad delar tallrik med
ägghalva, krabbröra och oliv.
På Calabrio serverades det spansk tortilla. (Ingår i drycken)
                                                                                 
Ett bad hade känts bra och framförallt svalkande.
Men vi nöjde oss med konstatera detta...
 
 
                                                                                       

Det blev bra. Väldigt bra!

    
När det blev klart att jag och de "mina" skulle kunna tillbringa en vecka  (Livfamiljen) resp. en långhelg (Helenfamiljen) här i Torrevieja tillsammans så uppkom frågan om boende.
Vår sommar/vinter/stuga skulle inte rymma oss alla och å andra sidan finns det en hel del objekt att hyra.
Jag började söka lite via olika sidor på intenet och där tyvärr många privata sidor om uthyrning via Blocket inte är så enkla att boka. De flesta objekt vi tittade på hade ingen ordentlig bokningskalender, inga direkta prisuppgifter eller var sena med att svara.
Och av en ren slump hittade jag olika lägenhetsvarianter hos företaget Booking.com (Ingen betald reklam...)
Jag har tidigare vid flera tillfällen bokat hotell via dem på olika platser i världen och det har alltid fungerat väldigt bra så varför inte prova.
Vad jag inte visste var att de också nu har lägenheter och en del hus som förmedlas.
I Torrevieja fick jag förslag på flera bra alternativ av lägenheter och jag ville hitta en i närheten av där vår stuga ligger. Och det gjorde jag.
Det var enkelt att se om lägenheten var ledig de tänkta datumen (vilket man såg på alla alternativ) och det var smidigt att boka. Bekräftelsen kom genast  med den praktisk info som behövdes. (Var och när nycklar hämtades, kontakter,telefonnummer,  incheckningstid m.m.)
 
Utsikt från lägenhetens terrass med havet som skymtar i bakgrunden.
 
Ett fint poolområde.
 
Utsikt från terrassen mot bergen.
 
Det var första gången vi hyrde en lägenhet på detta sätt, men det blir inte den sista.
Vad var det vi tyckte var bra och vad kunde varit bättre/bli bättre?
 
Bra!
Lägenheten var välutrustad (diskmaskin, tvättmaskin, alla handdukar, tv i varje rum m.m.) nyrenoverad och rymlig med två sovrum, vardagsrum öppet mot köket, stort badrum och stor terrass. 
Mycket bra poolområde.
Prisnässigt var kostnaden strax under 600 sek/dygn (helt ok)  med internet, städning, el och vatten.
En kostnad somär ungefär lika mycket som man betalar här för ett hotellrum.
Nyckelutlämningen skedde på plats och besiktiningen av lägenheten var smidig. 
 
På förbättringssidan;
Sängarna borde få rejäla bädmadrasser för nu var de stenhårda.
Låset till entréporten blev jag aldrig sams med. Måste bytas ut.  (Helenfamiljen fick till ett bra samarbete med nyckel och lås efter en kurs av en dam boendes i huset.)
AC saknades men sk anstalleras under hösten. Men fläktar fanns.
 
Övrigt
Det här med poolen är inte det enklaste...
Vi har uppplevt det tidigare. När vi nu var vid poolen och noga, mycket noga, följde de regler som fanns så kom  boende i huset fram och ställde frågor på ett otrevligt sätt (spanjorer ska tiläggas) om vi bodde här, i vilken lägenhet, hur länge osv.
 
Visst kan man förstå att de som bor permanent blir trötta på tillfälliga gäster som inte klarar av att "sköta sig"
men frågorna skulle ju kunna ställas med mer intresse och vänlighet.
 
Summa summarum  blev det för oss väldigt lyckat med det hyrda boendet på Isla Verde (300 meter från oss) och att få var tillsammans.  
 
 
 
 

Tomt och tyst...

    
Tystnaden är påtaglig och det är tomt. Något fattas mig.
Ingen som ropar "mamma"eller Ditte och heller ingen som ropar "mormor var är du".
Tillvaron återgår till den mer vanliga och jag har fina upplevelser från veckan tillsammans med de "mina" som nu stoppas in i minnenas bibliotek.
 
Mitt badvaktsparasoll med visst utbtggt uv skydd finns kvar...
Kan vara bra att ha till nästa gång.
För utan barnbarnen här blir det inte direkt några strandbesök och ingen lek i sanden. 
 
Vatten måste hämtas.
 
Moster Helen, Max och William bygger sandslott det är viktigt med vatten i vallgraven.
 
Glass till lunch kan man ju äta ibland....
Rejäla glassar var det. Goda och dyra med 80 smaker att välja blad.
Två kulor för drygt 5 euro.
Men det är ju semester...
 
Glassen fick tummen upp av Max.
 
 Bilen mot flygplatsen är på ingående och det är dags att säga "hej då" för denna gång.
Och några tårar rinner sakta nerför kinderna när jag går in till det tomma huset och stänger grinden.
William och Liv.
 
"Hej då mormor! Vi ses snart!"
(Vet inte om det direkt är snart. Nu känns det länge.)Torr
 
 
 

Tillsammans

    
Dagarna går och vi också. Vi går långt varje dag, alltså om man räknar steg och så.
Europaparke fick ett besök efter att jag fått tips om bra fångstmarker för de små Pokémonfigurerna.
Tuppar, höns, änder, ankor och påfåglar gjorde oss sällskap och här och där dök olika små,
gula, Pokémons upp.
Glass och fika i parken innan vi på rad gick vidare mot nya äventyr.
 
               
Max tar ett glädjeskutt över en nyfångad Pokémon och
William delar fokus mellan sin glass och en nyfikan påfågel. 
 
 
Bad i hav och bad i pool, fint att variera. Och jag letar skugga och har även förärats ett nätt, bärbart solparasoll med uv-skydd . Perfekt för en badvakt i tjänst . (Jag)
                                                              
Max är bereddd för det kan ju lura faror i poolen.
 
Ett parti kort, canasta, i skuggan hos oss före kvällens middag blev det och här har vi ju tiden tillsammans
Många steg blev det under dagen så det kändes alldeles lagom för stora och små fötter att äta middag på Mundo, vår mysiga kvartersrestaurang. Mysig miljö, bra mat och service är alltid ett vinnande koncept för en trevlig middag. Och så de som deltar i den förstås.
En alldeles väldigt braig dag det här också.
 
 
Döttrarna spelar "canasta" och jag försöker förstå spelet.
 
 
En verklig favorit hos mig på restaurang Mundo;
en fräsch sallad med mango, gurka, tomater, rökt lax, getost, valnötter.
 
Sangria gjord på cava var någoy nytt.
Och väldigt gott...
                                                                                        
Tillsammans!
Absolut njutbart!
 
 
                                                                                        
                                                                                

Strålande

    
 Solen strålar från en klarblå himmel och Medelhavet strålar i kapp och inbjuder till bad. 
Dock tycker jag inte att vattnet kändes lite kyligt för mig för inte höll det några 25 grader inte. Men juniorerna var tappra och badade länge.
Jag agerade badvakt och någon ska ju ha den uppgiften också. Passade bra att kombinera med vaktande av väskor och njutbar utsikt.
 
Segeltävlingar på gång. Roligt att se.
 
William gillar att bada och hade inge synpunkter på vattnets temperatur.
 
Inte Max heller....
Han är som en fisk i vattnet
 
Moster "Helen" är omtyckt av båda pojkarna, en klar favortit.
 
Efter bad, bus och lek passade det bra med ett "pitstop" innan lunch.
 
Och utsikten här i skuggan är njutbar.
 
Lunchdags blev det (sen lunch) och vi fastnade idag för tapasrestaurangen Lizarran nere vid paseon. Perfekt med många kalla tapas att plocka på sig inne i restaurangen. Olika längs på pinnarna genererar olika priser och för de "pinnlösa" som t.ex. gazpachosoppan är det ett fast pris.
Varma tapas , nygjorda, bjuds runt på en bricka bland gästerna.
Mer bad och lek blev det på eftermiddagen och då i poolen hos Helenfamiljen.
Och poolen, den strålade den också, i kapp med oss alla.
 
Några olika tapas; lax med pepparrotsost. ägg med skaldjurssallad, ett litet (tonvikt på litet) stekt ägg
på "pulled pork". Om tapas serveras på stickor kallas de ofta, "pincho" eller "pintxo" och
så serveras ofta tapas i norra Spanien.
 
Kyld gazpacho, manchegoost med kvitten marmelad och fluffigt god spamsk tortilla.
Priserna för de olika spetten är mellan 1,50 - 2.50 euro. Billigt!
 

Många, men inte de rätta

    
Jag är envis och har ibland stort tålamod, men det händer att man får ge upp utan att helt ha lyckats. Och det kan jag visst göra. Med små problem.
Men går det inte och jag gjort mitt bästa så är jag nöjd. Väldigt nöjd.
Vår bloggvänn Bosse Lidén i Ystad har i sin sjugosjätte utmaning/lekuppdrag  gett oss som är med i leken uppgifter att utifrån bilskyltar få till nio förutbestämda saker.
När uppdraget delades ut var jag hemma i Stockholm och gav mig genast ut på jakt och där gick det hyfsat den halvtimme jag var ute och sökte.
Men i tisdags morse lämnade jag Stockholm för Torrevieja i Spnien och här är förutsättningarna helt annorlunda.
Det saknas inte alls bilar eller bilskyltar men kruxet är att det nästan inte alls finns vokaler med i skyltarna och det är en gravt försvårande omständighet i sammanhanget. Det blir liksom inga direkta ord om inte vokaler finns med.
Jag har i flera dagar jagat bilar för uppgiften och  bilar finns det "en masse", men inte med de skyltar jag skulle behöva. Väldigt långt därifrån.
Så jag lämnar härmed in uppgiften som inte är fullständigt löst, vilket stör mig en aning.
Men jag och de mina har haft väldigt trevligt i jakten och ett väldigt bra sätt för barnbarnet på sex år att träna både ord och bokstäver.
Motion har vi fått, roligt har det varit och vad kan man mer begära.
Ja, förutom att ha lyckats med alla uppgifterna förstås.
Stort grattis till alla som löst alla uppgifterna. Bra jobbat!
För egen del saknar jag pojknamn, början på en månad och en ö.
 
Flicknamn; Ala. Tänkte här på den ryska artisten, Ala Pugatjova,
som var med i tv-programmet Jacobs stege. (Namnet kan stavas med ett eller två "L")
 
                                 Lax kan man äta.                             CPH, är flygplatsförkortningen för Köpenhamn.
 
                                           Tre vokaler                                               Tre konsonanter.
                                                                                      
Egen skylt.
 
                                                                            
 
                                                                                 

Prövning med provning

    
 Fredag och marknadsdag hos oss. I mitt tycke ingen direkt höjdare om man inte ska ha något som inte finns annorstädes, men ibland går jag dit för att se om jag ändrat mig och att det skulle kännas "luftigare".  Det tycker jag ännu inte.
Dock köper jag ibland frukt, oliver och annat "grönt" här och är det något speciellt så går det alltid att ta en titt här för utbudet är enormt.
Redan på vår gata så var det gott om dubbelparkeringar och tätt var det mellan bilarna- Troligen inte mindre antal bilar på angränsande gator.
 
Eftersom bilarna på vänstra sidan av gatamparkerar på trottoaren så är det besvärligt att ens möta en annan person på trottoarer och har vedebörande "dramaten" med sig tar det stopp. 
 
Trångt som vanligt var det vid några av de mer populära korsningarna inom marknadsområdet.
Bara att tränga sig genom och att göra detta med barn krävde vår envishet och med William, tre år, placerad i vagn, under häftiga protester,  gick det framåt.
 
Trångt var ordet!
 När vi nu ändå var på plats så passerade vi några stånd på vägen ut från trängseln.
Oliver inköptes och planer fanns på att prova lite olika viner som säljs från tunnor på dunk eller flaska.
Men vi avstod.
 
 
Marknaden lämnades och vi gick vidare mot lugnare trakter för att leta efter huvudbonad. Vi fastnade alla för hatten som satt på hunden, men enades om att den satt bra där den satt. Lite klurigt att få till att prova den.
Men William hittade en favorit på kepsavdelningen på den "Stora Chinon" på Valenciana. Och efter att alla hade provat den så blev Liv ägare till den.
 
Hund i hatt. Bra solskydd kanske.
 
"Vild och vacker"! William provar kepsar.
(Till saken hör att han hade sin egen "Spidermankeps" under den andra. )
 
Dagens sista provning med prövning bestod i att hamta nycklarna till Helenfamiljens lägenhet. (De kommer sent i kväll och har hyrt en jättefin lägenhet nära oss)
Prövningen bestod i att kunna öppna porten till huset och tursamt nog  fick vi hjälp av en dam som meddelade att det ibland kan ta upp till 20  minuter innan nyckel och port samarbetar.
För oss tog det ca tio minuter första gången och fem minuter den  andra. Envishet är bra.
Nyckelknippan i sig består av x antal ouppmärkta nycklar  som går till många dörrar och jag har försökt att lista ut det hela. Viss framgång uppnåddes på slutet.
 Att komma ut till poolområdet gick däremot på en gång och med en nyckel som passade. Så imorgon ska det provbadas här. 
Hoppas det blir utan vidare prövning.(Att nyckeln samarbetar.)
 
 
 
 

Sol, pool och plask

    
Jag har många gånger när jag varit  i Torrevieja passerat det  trevliga bostadsområdetområdet Aldea del Mar och funderat över just deras fina poolområde.
Nu badar jag helst inte alls i pool och jag solar inte heller men att när barnbarnen är här skulle det var toppen att ha tillgång till ett fint område med gräsmattor,  stora pooler, skugga, parasoller, duschar och trevlig restaurang.
Havet är alltid roligt att bada i  men trevligt att variera med lite poolbad också.
Hemsidan på internet är inte uppdaterad och det finns ingen direktlänk, men via Tripadviser har många positiva recensioner lämnats på både poolområdet och restaurangen. (Kartor finns också med där.)
Poolområdet är öppet för allmänheten och man betalar 8 euro/dag även barn och från tre år. (Även de som bor i området betalar för att få tillgång till poolen.)
Vi tyckte det var väl värt pengarna för en heldag här och det finns parasoller, stora gräsytor, vacker grönska, solsängar och behaglig skugga bland palmerna.
Badvakterna var aktiva och kunde sitt jobb. (Inte alltid det är så).
Och det var så lugnt!
En toppendag blev det! 
 
Inbjudande och vacker entré till det fina poolområdet.
 
Halva området är med på bild och där finns  våde grinda och djupa bassänger.
Mysigt att också simma under broarna.
 
Max, 6 sexår, hoppar glatt i på det djupa.
 
Och William, den nyblivne treåringen trivs bäst där han bottnar.
 
Jag  hade denna gång fått extra tips om Aldea del Mars poolområde av vår Spanien och Stockholmsvän, Susan, som varmt rekommenderade både bad och mat här.
Vi var väldigt nöjda med båda. Restaurnagen hade en varierad meny med allt från mindre rätter, till rejäla kött och fiskrätter. 
Bra också med en barnmeny som innnehöll annat än bara hamburgare och friterad kyckling ( I barnmenyn för 7.50 euro ingick dricka till maten och en strutglass. )
Jag valde länge och fastnade för "musslor Mallorquin" som serverades i en buljongen musslorna kokats i och med nybakad baguette och allioli.
Väldans gott.
 
Musslor Mallorquin.
 
Och efter den sena lunchen blev det mer bad och lek.
Insåg att min roll som extra badvakt var väldigt trevlig, men jag varvade med att vara i skuggan. 
Tål man inte sol så är det inte mycket att välja på. Men att vara med och titta och uppleva barnbarnens glädje är lycka i sig.
 
 
 
 

Dagens Torrevieja.

    
Lite svalare idag och några moln som visade sig då och då. Behagligt hela dagen, i mitt tycke, och med en temperatur som inte passerade +30.
Just nu på kvällskvisten är det +27 och väldigt behagligt och vi sitter ute och njuter av den fina kvällen.
En bra dag! Helt klart! Och varierad! Vill till att hänga med juniorerna.
William är bl.a intresserad av bilar och då måste man förstås prova olika modeller. Och en röd är alltid gångbar
 
Intresset för bilar är stort!
 
Mat är gott! Och mat måste man ha. Mysigt att slå sig ner på en restaurang tyckte barnbarnen och att välja mat mat likaså.  Dessutom var maten som beställdes försvinnande god. .
Hungriga var vi också! 
 
Hamburgare med pommes, bröd  och en cola smakade bra tyckte William.
Att sedan gaffeln är i modell större går bra dte också.
Är man tre år klaras det mesta galant.
Men att betala 28 sek för en flaska coca cola tyckte jag var i störtsa laget. 
 
För mig och Liv blev det bra med en gazpacho med tillbehör.
 
Med nya krafter tog vi oss an jakten på eventuella Pokémons. Och visst fanns det en hel del. Max var överlycklig över de spanska Pokémoner han hittat och jag hängde med i jakten.
Lite rörelse på maten var behövligt.
 
Max på Pokémonjakt.
 
Träff med min eminenta trädgrdsskötare, I,  hanns också med. Kaffe med prat var  upppiggande innan vi tog en prommis till  "vår frissa" Jessica. Här i Torrevieja är vi många som besöker Jessica och jag vlir alltid nöjd med besöket. Hon har det där med trolleri, vad gäller mitt hår, i fingertopparna.
Tänk på tunt hår som inte alls är följsamt...
 
Glada, härliga, Jessica! Och som kan trolla....
En bra förmåga om man är frissa. Säkert annars också....
 
Resultatet? Jag är supernöjd och ingen kan ju göra något bättre än grundmaterialet.
Mig, i detta fall.
(Kan meddela att tvätt , klippning och föning kostar 18 euro,
vilket är en tredjedel av priset i Stockholm och då är jag inte ens nöjd.)