Den "totala makeovern" gäller inte mig.....

När alla kom till skolan denna måndag morgon så möttes vi av en helt ny skola. I alla fall kändes det som om allt var nytt. Själva byggnaden var densamma, men nya möbler, massor med växter, vackra textilier och mycket annat.
Det var en fantastisk överraskning! Både skolbarn och förskolebarn jublade åt allt det nya och fina.
I lördags var Elene Uneståhl (en av delägarna i skolan), Håkan, (lärare på skolan) hans fru Frida, plus hennes väninna  Maria och Hasse (allt i allo hos familjen Uneståhl) på skolan och gjorde denna "total makeover". Vilket hästjobb de lagt ner! Och vad fint det blev! Eller vad tycker ni läsare?
Nu är Svenska Skolan i Ban Phe, förutom en jättebra skola, också en skola som interiörmässigt ger massor med energi, inspiration och skapar ännu mer kreativa tankar. Härligt!

Delar av det jättefina resultatet! Och på skolan så används lokalerna gemensamt av skola och förskola, även om skolelevernas klassrum finns på övervåningen.

Sverigeflagga occh nya växter i fina krukor vis entrén och finr draperi in till toaletter och dusch.


Några små katter som husdjur i växterna känns roligt.


Vackra korgmöbler och ny matta ger inbjudande sittplatser unser tak för både vuxna och barn. Kanske en mattelektion här?


Små, söta, bord och stolar till förskolebarnen för lunchen utomhus, målning och annat pyssel.


Några nya bord och snygga vaxdukar. Vi äter alltid lunchen ute.


Pingisbordet blev förstås uppskattat!


En myshörna på övervåningen. Här finns också tv och video.


Tysta rummet nere på förskolan med ny madrass  och sköna kuddar i snyggt tyg.


Under trappan till övervåningen, där skoleleverna håller till, finns nu en inbjudande koja.


Ny soffa och nytt bord i nedre hallen.


Samling i och runt de nya sofforna i "allrummet" på nedre plan, förskolan, Även mattan är ny, skön och mjuk att sitta på.


Lotusblommor i vackra krukor känns välkomnande.


Det här blir nog min favoritplats på skolan!

Tack till alla som ägnat hela lördagen och betydligt mer därtill för att skapa denna "total makeover"!

Söndag! Det vackra vädret med ca.30 grader i skugan och en lagom bris från havet fortsätter.
I veckan har jag följt mågra väderprognoser för Rayongområdet (Rayong, en större stad ca 25 km västerut) och där har de spått regn eller växlande molninghet i flera dagar. Så jag var beredd på att det kunde bli en helg med mer balkongvistelse med sällskapsspel. Men det har vare sig varit mulet eller regnat, så strandlivet har fortsatt precis som vanligt.
Jag har hitintills arbetat fyra eller fem dagar i veckan men från och med i morgon blir det fyra dagar under resten av tiden vi är här. Känns bra, även om jag förstås tycker om att arbeta på svenska skolan här i Ban Phe.

Idag, under en av strandpromenaderna, funderade jag på varför jag inte tröttnat på att vara här. Jag kan ju stundtals vara lite rastlös och vilja ha omväxling. (Vi har ju  nu tillbringat två månader i vår lilla strandlägenhet.)
Här är det lite som att bo på landet, allt finns på nära håll och området är inte något utpräglat "svenskområde", även om det finns några svenska, mindre, småhusområden.
Det finns ett lugn i vardagen, klockan är oväsentlig, (utom i skolan) det är lätt att träffa vänner över en spontan middag och här är helt fritt från nattklubbar, discon och prostitution. Önskas mer fläkt så åker man lätt över till ön Koh Samet eller tar sig ett par dagar i Bangkok. ( Ca 2 1/2 h med bekväm a.c. buss)
Tänkte också på att kroppen mår så bra både av den thailändska maten som innehåller mycket grönsaker, lite fett och i princip inget "rött kött", men desto mer kyckling, fisk och skaldjur av olika slag. Jag har ännu inte tröttnat på den! Här behövs det ingen GI metod eller andra restriktioner i matväg för att gå ner i vikt, om man nu vill det. Vikten minskar per automatik!
Vad gör man då här under så lång tid?
Ja, inte så mycket annat än det jag gör hemma förutom mycket strandliv med bad, simning och promenader. Och det är så lätt att umgås med vänner över en middag på en liten, lokal, familjerestaurang. Man bara flyttar ihop det ena bordet efter det andra. Middagarna blir långa och skratten många...
Jag/vi trivs verkligen men det är svårt att förklara....








Tidigt i morse.

Vad kunde passa bättre denna fredag kväll än en barbequemiddag på stranden? Bosse och jag var inbjudna av Mabeloch Lasse på Mabelhouse, (de vi hyr vår lägenhet av) till Ravadee, bungalowanläggningen på stranden, där vi bodde tre veckor förra året. Här var det uppdukat nere på stranden med allehanda läckerheter från grillen.


Vi promenerade dit längs stranden och stannade till då och då längs för att titta på fiskebåtarna ute till havs.


Skymningen sänker sig strax efter sex och det känns nästan magiskt att ha himmlen som tak och stranden och havet som golv.


Mysigt!


En del av köket i "det fria", där maten grillades. Allt var jättegott!


Allt som serverades kom direkt från grillen eller wokpannan.


Det thailändska ölet Chang smakar gott till maten. ( Chang betyder ö på thai)


Efter en jättetrevlig kväll strosade vi i ficklampans sken hemåt igen. Fredagen övergår snart i lördag och då väntar en ny dag i paradiset.

Musik är roligt och att spela likaså. Tyvärr måste jag medge att jag inte alls kan spela något instrument. Visst har jag provat på både piano och gitarr, men vare sig mina lärare eller jag var särskilt nöjd med mitt spelande. Sedan hjälpte det föga att min mamma (som var duktig på piano) betalade extra privatlektioner, som komplement till den kommunala musikskolan, för att jag åtminstone skulle göra några framsteg. Men de uteblev dessvärre...
Men musikintresserad är jag, ingen tvekan om det.

Idag på skolan (Svenska Skolan i Ban Phe) hade vi förmånen att ha en förälder som kom för att spela och sjunga med oss på eftermiddagen. Han hade gitarr, munspel, några olika flöjter och små "äggmarackas" med sig och både förskole och skolbarnen tyckte det var jätteroligt. Många ville också själva prova att "jamma" med. Intresset, liksom stämningen, var på topp. En eftermiddag det verkligen svängde om!




Kul med gitarr tycker A, tre år.


Jonathan visar huu man får ljud i en tvärflöjt och spelade också för oss.


Härlig stämning!


Stort tack till pappa J med söner, som gav oss musikglädje en vanlig torsdag  januari.

Våra vänner Lena, som är lärare och skall arbeta med mig och Börje hennes man, anlände hit i söndags kväll. Och i går var det dags för dem att prova lite mer av den thailändska vardagen. I denna vardag åker man ofta moped/motorcykel eller "trehjuling".
En trehjuling består av en ganska vanlig moped med en vagn som är fastsatt vid sidan och har ett hjul.
Dessa fordon förs fram av pannkaksförsäljare, thailändska familjer och givetvis av oss turister.
Konstruktionen är nog bra i sig, men visst blir det tungt för själva mopeden att köra omkring med fyra fullvuxna personer.


Börje kör, Lena i färd med att ta på sig hjälmen och Bosse med hjälmen på har tagit plats. Jag skyndar mig att fotografera innan jag hoppar in.

Trehjulingarna är oftast halvautomatiska för att orka "dra " bättre. De har ingen elstart, så det vill till att föraren får igång fordonet med den rätta knycken på trampan.
Vi kom i väg så småningom och eftersom det är vänstertrafik måste föraren verkligen veta var sidovagnen befinner sig på vägen. Inte helt lätt i början! Bosse fick ducka för någon gren längs vägrenen.....
Men varför skall saker och ting vara lätta?
Mitt i första backen upp mot den större vägen, där vi skulle svänga vänster, så hoppade en växel ur och hamnade i friläge. Trehjulingen började rulla bakåt....Växeln var svår att få i och det var ett pyssel att få till rätt mängd gas för att köra framåt.
Men efter ett par försök kom vi vidare och  jag är övertygad om att gästerna på restaurangen bredvid ( vårt stamställe) fick god och gratis underhållning.
Målet för utflykten var strandrestaurangen "Bee Happy". För att komma ner dit från stora vägen så kör man in på en liten och mycket gropig väg som går ca 500 m genom skogen. Det var helt becksvart och att undvika de stora groparna var helt oundvikligt.
Men fram kom vi!
Och vi tyckte alla tre att Börje gjorde ett bra jobb och kom med uppmuntrande tillrop.
Middagen blev jättetrevlig med god mat, vågskvalp i bakgrunden och många glada skratt.
Och hem kom vi också!

Långt borta i verkligheten, men så nära i tankarna.
Ja, jag hinner tänka mycket när jag strosar här på stranden om eftermiddagarna. Jag rensar hjärnan, tänker nya tankar, plockar snäckor och stenar, tar ett bad i det 32 gradiga vattnet ochvandrar vidare.
Sätter mig nere vid have tillsammans med Bosse för att titta på solnedgången, för vilken gång i ordningen vet jag inte...Njuter av stillheten och av att jag just nu inte behöver "ligga steget före".

Jag läser min mail och gläds över e-post jag får och trevlig kommentarer som droppar in på bloggen.
Jag försöker vara närvarande i stunden och ofta lyckas jag. Men ibland skenar tankarna i väg "hemåt"; till Max, Liv och Helen med sina respektive. Saknaden finns med på flera hörn.
Så tack och lov för att jag har tillgång till internet med Skype och mail! Och med hjälp av dessa verktyg så kan jag i alla fall vara med på ett hörn hemma också.
Tur är det!


Stranden i kväll.


Och Max, världens "goaste", tycker om snö. En stor kille på två år! Och visst längtar jag.....

Måndag och en ny vecka i med skoljobb, strandliv, utflykter, förlängande av visum hos myndigheter, firande av det kinesiska nya året, mysiga kvällar utomhus med vänner god mat och dryck och säkert mycket annat också.
Jag tycker det är så härligt att gå upp tidigt, (det har jag annars aldrig gillat) äta frukost och i lugn och ute på balkongen och se solen gå upp över trädtopparna i väster. Datorn är med och jag hinner läsa min mail och se vilka nyheter de svanska tidningarna bjuder på.
Kanske inte alltid så upphetsande att läsa om bantningar, mord, våld och Håkan Juholt men det vill ju till att hänga med.
Försöker titta extra på DN och Svenska Dagbladet som serverar betydligt mer väsentligheter i nyhetsväg.




I morse klockan 06.55

Det var som vanligt en jättebra dag i skolan och jag tycker eleverna arbetar bra trots att utomhusvärmen idag gick upp till +33. Visserligen finns a.c inomhus. Men det blir varmt ändå!
När jag kom hem blev det kaffe på balkongen och sedan en tur för att ordna med foton. Vi måste i veckan i väg för att förlänga våra visum med 30 dagar och då behövs två foton. Alla mina gamla som jag tog i Beijing 2007 har tagit slut så alltså dags för nya.
Men fotobutiken var den stängd! Javistt! Även i Thailand är det helgdag idag och i morgon p.g.a. det Kinesiska Nyåret. Vi får göra ett nytt försök på onsdag med våra foton.
När vi ändå var ite på en tur med mopeden/motorcykeln passade vi på att köra in till Ban Phe och till vårt lokala lilla ICA, Petras, för att handla lite grovt bröd o kanelbullar. (De bakas varje dag här och har strykande åtgång)
Och vad skådar vi bakom kassan om inte detta...


Det är mycket ovanligt både i Thailand och i många andra länder att kungar och drottningar rör sig ute bland vanligt folk och i vanliga butiker, så Petra var inte lite stolt över att ha fått så "fint besök" vid ett par tillfällen.
(Fotot är upppsatt mella whiskyflaskorna.)

Kvällen bjuder på middag med min vän och tidigare kollega Lena och hennes man Börje som kom hit i går. Lena skall börja att arbeta tillsammans med mig på skolan på onsdag. Verkligen bli jätteroligt!

Och tänk! Det har varit en riktigt bra dag idag också!

Jag vet inte varför det här med havsutsikt/sjöutsikt är så viktigt för mig.
Här i lägenheten har vi det och även hemma på Söder. Men vatten är på något sätt levande och ger mig en känsla av frihet. Jag tycker helt enkelt om att titta på hav och vatten.
Under veckan så har de röjt och gallrat på granntomten och detta har för vår del också inneburit att vi nu också ser en liten del av stranden från lägenheten. Men framför allt så syns havet bättre. Vad nu det egentligen spelar för roll....


Vår strand ligger framför träden och är kilometerlång. Men jag förvånas över hur alla dessa träd kan växa i sand....


Utsikt mot havet från balkongen.

Det här med havsutsikt...
För några år sedan så var väninnan E och jag i Alanya i Turkiet. Vi hade beställt en lägenhet/rum med havsutsikt och hade det inskrivet i våra dokument.
Vi ko fram till hotellet på natten och blir anvisade vårt rum. Det första jag gör är att kliva ut på balkongen för att se om det var havsutsikt. Jag var nämligen tveksam, då rummet låg två trappor upp i huset.
Inte såg jag något hav! Jag frågade nattportiern som var med oss och han var lite frågande men undrade om vi skulle se på havet mitt i natten.
Men jag konstaterade att det nog inte ens var möjligt att se havet från det rummet och följaktligen så skulle vi inte ha det. E, tyckte nog det var en aning pinsamt om jag förstod saken rätt. Men jag tyckte att det var lika bra att vi fick det rum vi skulle ha, med havsutsikt, även om det var mitt i natten.
Jag stegade ner till receptionen och visade våra papper där det tydligt stod att vi betalt för havsutsikt och efter vissa bestyr så fick vi ett annat rum. Nu med havsutsikt!
Visserligen var den knappats skönjbar mitt i natten för det var kolsvart, men vad gjorde väl det.
Havsutskt var det!

Eftersom det blåst pålandsvind idag så var det inte så lockande att bada i havet. Havet var oroligt och de kraftiga vågorna drog med sig en del bråte upp på stranden. Detta kan inträffa ett par dagar i månaden, så i morgon kanske havet lockar till bad igen.
Men att ensam simma runt i den stora poolen som hör till vårt lägenhetshus är jätteskönt det också. Poolen ligger på stranden, så känslan av att befinna sig i havet finns med.
Jag tror jag legat i och badat och simmat i ett par timmar idag, så jag får väl se efter om det har börjat växa ut simhud mellan tårna.
Lördag idag = ledig dag och för min del också en lat dag. Det mest ansträngande jag gjort hitintills förutom att simma är att flytta ner min stol till stranden och att vända blad i boken "Jag är Zlatan", som jag just börjat att läsa. Faschinerande läsning, verkligen! Vilken kämpe! Och vilket mod!
( Boken är ju skriven som Zlatan berättat sin historia och gör ju att den språkliga/stilistiska känslan uteblir på sina ställen. Men innehållet faschinerar mig verkligen och det är lätt att sträckläsa boken)


Poolhäng!




Hatten är på!

Skymningen börjar falla och så småningom blir det en halvtimmes promenad längs stranden för att besöka en av våra favoritrestauranger, Be Happy.
Och glad är jag också!


Kvällens strandpromenad.

Undrar vad ni gör denna lördag i slutet av januari?
Ja, jag vet att jag har det bra!!! Och jag njuter!

Det är alltid spännande att sitta på balkongen och se vad som hände runt om. Och idag var det dags för röj i palmskogen bland kokosnötterna.


Gallring pågår och kokosnötter plockas ner.




Liten del av granntomten med den thailändska resorten. Husen är väl gömda i grönskan.

På granntomten finns en thailändsk "resort" och ofta på helgerna fylls den av thailändare. I Sverige skulle man nog kalla det för en kursgård.
Thailändare i olika åldrar samlas här i stora grupper och har väldigt trevligt och de sysslar med mängder av olika aktiviteter.
Stundtals är musiken /karaoken på hög volym när kvällen kommer, men exakt klockan 23 stängs musiken av och det blir ganska lugnt. Ibland kan några av gästerna vara lite morgonpigga och dra i gång ett eller annat solo på bongotrummor med tillhörande unison sång. Men det är snabbt övergående och lugnet lägrar sig igen.

I början när vi kom hit så hittade vi ett helt underskåp fyllt med dricksvatten i flaskor. Vi var tveksamma om de liksom ingick i lägenheten eller tillhörde lägenhetsinnehavaren. Det är ju inte som hemma, att det går bra att ta vatten ur en kran och sedan dricka. Vattenreningen är annorlunda och våra magar är inte så tåliga.
Men vi skulle ju bo här i lägenheten länge, så vi chansade på att det var våra flaskor. Det är väldigt skönt att inte själv behöva tänka på att ta hem dricksvatten, för det går åt ett antal litrar varje dag.
Vårt vattenförråd  i skåpet minskade så klart efter hand och när vi beställde städning första gången så undrade vi om det skulle komma nytt dricksvatten.
Och det gjorde det!
Nu har vi förstått att när det finns ca 15 flaskor kvar fylls vattenförrådet på och det bör tilläggas att plastflaskorna återanvänds.


Vattenförrådet är påfyllt.

Vad gäller havsvatten så känns det nästan oändligt.

Enligt de väderprognoserna skall det regna här resten av veckan. Men det är bara prognoser! Här strilade några försiktiga droppar ner i morse när jag satt på balkongen och åt frukost. Men redan när skolbussen hämtade mig, strax efter klockan 8, trängde solen igenom de lätta molntussarna. Alltså sol resten av dagen!
Och skulle det mot förmodan regna några timmar en dag så gör det oss absolut ingenting.
Skoldagen gick fort, det brukar den göra och idag kändes det som om jag knappast hann dit innan det var dags att åka hem.
Bosse hade som vanligt kaffet med kaka framdukat på balkongen då jag kom hem och efter denna paus bestämde jag mig för att strunta i stranden och ta tag i mitt hår i stället. Det har behövts en klippning i ett par veckor, men jag har inte velat skilja mig från stranden.
Vi satte oss på mopeden/motorcykeln och körde de 11 kilometrarna in till Ban Phe. Bosse satte av mig utanför en av frisörerna. Det finns flera, men vi tog den där Bosse tidigare klippt sig och som ligger närmast Petras, vårt lokala snabbköp.
Jag förklarade på engelska att jag ville bli klippt och det gick bra på en gång. Ingen väntetid eller tidsbeställning!
Håret tvättades grundligt, huvudmassage ingick och jag tyckte stundtals proceduren påminde om Beijing och de mer lokala frisörerna där.
När detta monent var färdigt uppenbarar sig en man, frisören. Jag visar med fingrarna hur mycket hår jag vill få bort och tar ett djupt andetag. Måtte detta gå bra!


Vår lokala frisör.

Mitt  hår tål absolut inte att tunnas ut och i Beijing fick jag ibland med våld hindra frisörerna från att utföra detta moment. Så visst var jag orolig.
Frisören satte  i gång med klipandet och jag satt där i stolen och försökte se i spegeln vad som pågick.
Beslöt mig sedan för att släppa kontrollen helt och låta mig bli klippt.


Jag blev nöjd, för mitt hår är inte av den kvalitén att det går att göra så mycket med det. ( Fotot är tagit senare hemma på balkongen. Det ljusa i bakgrunden är havet, men det är för starkt ljus för att den blå färgen skall synas.)

Efter klippningen provianterade vi på Petras och fick med oss nybakat, grovt, bröd hem plus diverse pålägg.  Grönsaker och frukt köper vi av våra lokala handlare i byn där vi bor.
Mopeden/motorcykeln har ett stort utrymme under sadeln och där stuvade vi ner varorna. SEdan körde vi hemåt.
Nästa stopp blev hos orkidéghandlaren.
Vår vän L-E har råkat ut för en mopedolycka, ganska vanligt här och han är nu konvalecent ett tag. Bosse och jag tyckte att ett par orkidéer kunde pigga upp lite.




Vad sägs om en orkidé för ca 20 kr? Jag skulle vilja ha en hel trädgård fylld med dem...

Jag är väldigt förtjust i orkidéer, det är nog den vackraste blomma jag vet och jag hadedefinitivt svårigheter med att välja vilka jag skulle ha. Jag skulle ta dem bakpå mopeden så det begränsade mig lite, åtminstone vad gällde storleken. Men efter en stunds vånda bestämde jag mig för en ampel med tre vackra orkidéer på.
Jag fick dem paketerade i en plastkasse och höll den i ena handen bakpå mopeden. Men jag var rädd att de vackre blommorna skulle blåsa bort av luftdraget, så jag tryckte ner påsen mellan mig och Bosse. Det kändes säkrare så.
Och både vi och orkidéerna kom fram helt oskadda .

Nu väntar middag, på en för oss ny, liten, restaurang och sedan lite skoljobb innan kvällen avslutas på balkongen, kanske med ett glas vin och med en stjärnklar himmel som tak och vågornas brus i bakgrunden.
Och i morgon är det en ny dag!

Efter sex veckor i Thailand och med sju veckor kvar....

Jag är glad, förundrad och förvånad över att jag både inombords och rent fysiskt upplever en stark känsla av lugn och harmoni. En känsla som jag vill bevara och ständigt ha med mig i handväskan och det känns som om jag har all tid i världen till mitt förfogande.

Det är en fantastisk känsla att inte behöva skynda sig eller att ha bråttom någonstans. Och här finns det absolut inga ”måsten”. Ingenting behöver rutas in eller planeras om man själv inte vill. Bara att ta det som det kommer...

Jag som ofta annars är på väg någonstans, antingen i tankarna eller rent fysiskt, känner att jag på något sätt här har landat i ett lugn. Ingen som helst yttre stress gör sig påmind och tillvaron är ganska kravlös. Det är lätt att ta dagen som den kommer och det blir många spontana möten med människor i närheten.

Närheten till havet (25m) och promenaderna längs den sex km långa sandstranden ( få solstolar och turister) ger mig en stark känsla av lugn och frihet.

Det är bara havet, stranden och jag, just här och nu.

Jag kan också bara sitta långa stunder och följa vågornas och sandens rörelser och känna att jag har det så bra. Och jag kan också glädjas åt den känslan.

Att se solen sänka sig och bli till ett rött eldklot, för att sedan på bara några minuter försvinna ner i havet i väster, är ett romantiskt skådespel jag helst vill se repriser av varje kväll. Det är helt magiskt!

 

Men då och då händer det. En viss oroskänsla knackar mig på axeln och undrar om det snart inte är dags för lite oro i alla fall, bara lite.

Visserligen tänker jag mycket och då varken hör eller ser jag vad som sker runt omkring mig. Ofta kan jag inte sätta ord på tankarna som far genom mitt huvud som projektiler i olika storlekar. Men de brukar så småningom landa och falla ner i olika fack där de sorteras och först då kan mina tankar få ord.

Vilket liv vill jag leva? Vad är viktigt för mig? Vad vill jag göra? Vad är rätt och vad är fel? Eller finns det rätt och fel?

Att skriva är för mig ett sätt att tänka och försöka sätta ord på de tankar som landat i mitt huvud.

Jag har här successivt påbörjat en grovstädning i och med mig själv och förhoppningsvis sorterat ut några av de gamla ”måsten” som kom med mig hit i bagaget.

Hem i bagaget får jag kanske med mig svaren på några av mina frågor. Det finns ledigt utrymme!

Tillägg; Jag arbetar nu under en period från 2/12 och fram till den 29/2 på en nyöppnad svensk ”semesterskola” (skola för svenska barn som är här en längre tid) som ligger 18 mil sydost om Bangkok, i BanPhe.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Söndag, paus från strandlivet och en längre utflykt än de vanliga på mopeden väntade.
Tillsammans med några av våra grannar tvärs över vägen begav vi oss i morse, med beställd minibuss, 8 mil västerut till Nong Nooch Pattaya, den tropiska botaniska trädgården.
Inom området på 25 km2  finns förutom den jättestora tropiska trädgården bl.a. promenadstigar som går på broar över delar av området, diverse barnaktiviteter, öppna bussar som kör dig runt, utställningar och olika djur som finns vilda i den thailändska djungeln.
Blir du hungrig så finns flera restauranger av olika slag.
Vid några tillfällen under dagen visas en "kulturshow" där man via thailändska danser får en inblick i landets historia. Även elefanter finns med i detta inslag. Vi kom precis lagom till showen och det var bara att slå sig ner och njuta av dans och vackra dräkter.








Elefanten är viktig i Thailand och här i parken/botaniska trädgården så finns det gott om dem och några är tamare än andra.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den elefantshow vi såg... Jag har nog lite dubbla känslor. Jag vet att flera av dessa elefanter också är arbetselefanter och för att bli bra i sitt arbete i djungeln så måste de tränas och ridas in precis som en häst.
(Elefanterna används som arbetsmaskiner i djungeln för att bl.a. röja mark och alldeles i närheten av där vi bor ser vi nästan varje dag elefanter på väg någonstans.)
Men jag faschinerades verkligen av deras smidighet och följsamhet och att de faktiskt verkade att trivas.
Och visst fick de belöningar av publiken i form av mängder av bananer.


En skrivande elefant som "styrs med örat" av sin tränare.


Här är det pilkastning mot ballong.

Jag som i vanliga fall är rädd för katter passade på att mata en som var av modellen större. Sååå söt!



Ja, så var det den botaniska trädgården...vi tog en busstur som gjorde flera stopp på vägen. Värmen var tryckande med +34 och luftfuktigheten hög. Så varför kämpa med att gå?










En härlig dag!

En helt ljuvlig lördag morgon; sol, lagom varmt (+29) och med en skön och svalkande vind  som blåste från havet, gick vi på en riktig långpromenad längs den sex km långa stranden. Vi gick 45 minuter åte ena hållet, vände och gick hemåt igen och fick både sol och motion på samma gång.
Vad som är så skönt här är att stranden inte är fylld med solparasoller, turister, solstolar, försäljare och massor med turister. Det känns som om det är Bosse, jag, stranden, fiskarna och havet.










Och alltid finns det något att titta extra på....Hundar som skall på båtutflykt t.ex.