Iris! Du vet att jag är intresserad av Fuengirola och trakterna där omkring och jag tror det mesta jag önskar finns där...
Elisabeth! Visst finns det många paradis kvar att upptäcka och där solen inte är så stark.
Åse! Jag behöver vila mig lite från de starkaste solstrålarna.
Vivi! Tack!

Vilken heldag i Uppsala! Var uppe med tuppen denna Pingstaftons morgon för att redan klockan åttasätta mig i bilen och köra till Uppsala.  Ingen trafik alls, så resan klarades av på under en timme.
Hämtade upp Liv och med bilen ganska välfylld med barn och babykläder körde vi mot Fyrispark och en av årets "barnloppisar" . Då säljs bara sådant som har med barn att göra och det kan vara kläder, vagnar, bilbarnstolar,leksaker, böcker och mycket mer.
Solen sken, det var många säljande, många kunder och trivsam stämning.
Visserligen hamnade vi mellan ett par kyrkliga välgörenhetsorganisationer som had e otroligt mycket att sälja och där inget klädesplagg kostade mer än 10 kr. Vi hade kanske tänkt 20-30 kr för några "finare" plagg, som nästan inte använts och 10 kr för resten. Men vi fick tänka om och det snabbt. Det fick bli 10 kr hos oss också. Och kommers blev det.


Liv och jag hade några jättetrevliga timmar och sålde en hel del baby och barnkläder. Men visst blev det en del kvar.
Och jag kunde inte motstå ett inköp. Visst måste ju Max, som nu är två år och fyra månader ha en liten, röd, trehjuling? Jag hann knapast mer än tänka tanken så fanns cykeln i tryggt förvar i vår bil.
Frågan var om Max skulle bli lika förtjust som Liv och jag över fordonet.....Det blev han!

 

 

Tänk om jag måste tänka om! Den tanken, funderingen, har då och då faktiskt passert mitt huvud.
Visst är jag väl rätt flexibel ändå? Har ganska lätt för att tänka i nya banor, ändra mig, att anpassaa mig till nya miljöer, platser, jobb och människor. Eller, är det inte alls så?  Jag börjar bli lite tveksam.
Vad är det då som gör att jag plötsligt har de här tankarna?  Och vad är det för något jag kanske måste/bör tänka om och ändra på?
Egentligen en liten sak, men ändå väldigt viktig för mig.
Jag tycker ju om att åka till fjärran land och möta solen, ljuset och värmen, vandra längs kilometerlånga sandstränderstränder,  bada i ett hav som är varmt och alldeles turkost, äta middag i den ljumma kvällen på en liten strandrestaurang och höra havets brus i bakgrunden. Och jag tycker om sitta på stranden och se den röda solen sänka sig i väster, låta tankarna vila och känna att tiden stannat för ett ögonblick.

Att inse och samtidigt förstå att det finns något som begränsar min tillvaro, som gör att jag nog inte alls skall vistas i tropiska länder, inte sitta där i skuggan, vare sig under palmer eller något annat. Inte vandra längs de här stranderna som jag verkligen njuter av och inte just här se de fantastiska solnedgångarna och inte heller just här äta de goda skaldjuren och träffa alla trevliga människor.

Men att bara rakt av byta ut något helt abrupt...Ja, det är någonstans här som jag börjar fundera över hur flexibel och förändringsbenägen jag egentligen är. Men jag inser att Bosse och jag framledes kommer att få hitta nya paradis på närmare håll och där solens strålar inte är lika starka. Och det tycker nog min kropp är bra. Jag måste bara också inom mig förlikas med tanken.
Processen är i gång och förändringsarbetet likaså. Men som med alla förändringar så tar det tid innan bitarna helt kommit på plats.

Skönt att sitta i skuggan av kokospalmer och ha stranden och havet alldeles intill.

Jag har svårt att se mig mätt på de vackra solnedgångrana.

 

Att vandra barfota längs stranden till en liten restaurang och äta pinfärska skaldjur, det gör vi ofta.

Det är nästan så att jag själv tror att jag har klippkort över Ålands Hav. I morse var det dags igen att ta en tur.  Först  buss från Cityterminalen i Stockholm upp till Kapellskär i Roslagen och sedan färja, Rosella från Vikinglinjen, över till Mariehamn på Åland.  ( Vi valde att inte ta med bilen den här gången) Hela resan går ofta att få helt utan kostnad, eller till en ringa kostnad, även om man stannar någon dag i Mariehamn. (De flesta som gör dagsturererna är pensionärer som tycker om att ta en båttur, umgås och äta gott tillsammans. Givetvis går det bra att handla "taxfree" om man nu vill det. Åland har specialavtal inom EU för detta)
Strålande sol och vindstilla gjorde förstås resan på två och en halv timme extra trevlig och det var mysigt att sitta ute på soldäck.

 

 

Nu är vi i Mariehamn i huvudsak för att besöka Bosses mamma som är 90 år. Men lite promenade och småstadsliv hinner vi också med. För Mariehamn är en liten stad med sina 11 000 invånare.

Vackra planteringar finns på många ställen i Mariehamn.

 

Vi bor en tio minuters promenad från "centrum" hos M o B, Bosse syster och man och bor ändå lite på landet. Får och hästar betar i hagarna bredvid, näktergalen hörs  liksom annat livligt fågelkvitter och jag ser till min lycka ut över vattnet och över en öppen glänta där det växer mängder med gullvivor och vistsippor.Detta är Svensk/Åländsk försommar när den är som bäst. Och jag bara myser på balkongen och skall invänta Eurovision Song Contest. Hoppas verkligen att låtarna i kväll är bättre än de i tisdags. För då orkade jag vare sig se eller lyssna klart.

Håller i kväll tummarna för Sverige och Loreen!

 

 

Rogivande och vackert!

Jakten på ett lämpligt vindskydd förde mig och maken till trakterna runt Mariatorget. Vägen dit gick längs delar av Årstavikens strandkant och vid Tanto gick vi upp mot Hornsgatan och Mariatorget.
Här i en butik, hittade vi också det vinskydd vi sökte och nu återstår det att mäta balkongen och på måndag lämna in beställningen. Så om ett par veckor skall vindskyddet levereras.
Vi hade planer på vindskydd i plexiglas, men kom fram till att det blev för klumpigt för vår balkong. Det är en fast montering, så om glaset inte fälls upp så finns det i skenor på balkongens insida. Men kanske hade det varit snyggare? Hmmm...
Det vi nul beställer "dras ut" ur en kasett vid behov och vi bestämmer hur mycket av markisväven som skall vara framme. Och oftast blåser det inte så mycket på balkongen att ett vindskydd ens behövs. Men om det nu gör det, så är det mysigt att sitta där utan att behöva hålla i sig.

 

 

Från Mariatorget fortsatte vi längs Hornsgatan, förbi Slussen och mer på Stadsgårdskajen till Fotografiska museet.

 

 

Fotografiska museet med pågående utställningar.

 

Dags för lunch på Fotografiskas uteterrass. Här finns nygrillad fisk och grönsaker samt lätttare kötträtter och sallader. För vår del blev det en räksmörgås på hembakat surdegsbröd som smakade jättegott.

Kaffe och lite kaffebröd finns också.

Härifrån har man en strålande utsikt över Gamla Stan, Stockholms inlopp, Grand Hotell,

Djurgården med Skansen och Gröna Lund.

 

Mysigt att äta lunch här och alltid trevligt att besöka någon av de fotoutställningar som finns inne på museet.

 

På vägen hem fortsatte vi att gå längs vattnet. I bakgrunden ligger Saltsjökvarn och här har det byggts nya bostadsrättslägenheter. Det går också båtar härifrån och in till stan, en tur på 10 minuter.

 

Nästan hemma. Och visst är Stockholm en "blågrön stad" med alla sina större och mindre parker och hela tiden, om man så vill, närheten till vatten. Hammarbybacken skymtar, dock utan snö.

 

Vacker jasmin i full blom. Kunde inte motstå...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att sitta ute på balkongen en försommarkväll med Bosse och äta en god middag. Att ha all tid i världen och låta tankar och drömmar rusa  iväg,  det  tycker jag är livskvalité. Att inte behöva skynda mig, att inte ha några direkta "måsten", att ta till vara det enkla, det opretentiösa och det spontana. Och det är viktigt för mig just nu...


Försommarmiddag; lax i ugn med en fyllning av rivet citronskal, smör och rosmarin, toppad med skivade oliver.
Potatisgratäng, tomatsallad och färsk sparris smakade bra till.

En riktigt vacker försommardag, strålande sol, +23 och inget direkt inplanerat.
Jo förstås, att vara parkerad framför tvn och titta på  direktsändningen från prinsessan Estelles dop i Slottskyrkan. Och dopet var verkligen både högtidligt och vackert. Det var nästan så att jag kände mig närvarande här hemma i soffan....

Birka Paradise sjösattes 2004 och är byggd i Raumo, Finland. Fartyget är 177 m långt, har en bredd på 28m och har 715 hytter av varierande standard, dock har alla dusch och toa. Fartyget är ett rent kryssningsfartyg och har inget bildäck. Ombord finns flera olika typer av restauranger, en välutrustad spa avdelning, pool och relaxavdelning.

 

 

God morgon!
Stockhom visar sig idag från den sida som jag tycker allra bäst om; sol, klarblå himmel och +20. Kanske är äntligen den efterlängtade sommaren här för att stanna. Hoppas! Och vad kunde passa mig bättre idag än en lång och mysig frukost på balkongen med DN i högsta hugg, utsikt över Hammarbyslussen och alla båtar som skall ut och in, antingen till Mälaren eller till Saltsjön. Det är inte utan att jag blir sugen på att skaffa en mindre segelbåt....
Undrar hur maken ställer sig till denna tanke.

Max raska små fötter springer in i lägenheten och hela hans ansikte bara lyser av glädje. Han har just varit med moster Helen på Spårvagnsmuséet och visar oss genast sitt ånglok som han fått. Det är ett lok som låter och är väldans spännande.

"Mormor! Mormor! Var är du? Vad gör du?"
" Bosse kom och titta på tunnelbanetågen och röda och blå bussar bussar!"
"Moster! Kan du göra en ballonghund?"
" Mormor! Jag springer ut på balkongen och tittar på båtarna. Kom, skynda dig! Det är många båtar"

Livet leker hos en liten gosse på drygt två år och livet leker hos oss som får "låna" honom" ett par dagar. Jag försöker ta till var på varje minut. Vill verkligen att tiden skall stanna för ett ögonblick.

 

 

 

 

 

 

Som till hälften norska, så har jag i princip sedan jag föddes på något sätt firat syttende mai. Under hela min barndom firade jag dagen i Norge och i Oslo med "barnetog" på Karl Johan och stora festligheter i ett par dagar.
Men ju äldre jag blivit så har firandet minskat, det måste jag nog erkänna. Men firat eller snarare uppmärksammat dagen det har jag gjort, var än i världen jag befunnit mig.
(Norges nationaldag firas till minne av Norges Grundlag som kung Christian Frederik skrev under den 17/5-1814.)

Idag firades dagen hos våra goda vänner Vivi och Ubbe ute i Steninge, lite på landet och alldeles vid Mälaren, 4 mil norr om Stockholm.
Men först blev det ett besök på Solna kyrkogård och mina föräldrars grav och jag planterade blommor i Norges färger.
( Min mamma var norska och min pappa var visserligen född i Sverige men har arbetat, verkat och bott i Norge i många år. Hans hjärta var nog mer norskt än svenskt egentligen)

 

Vi hade en jättemysig eftermiddag och njöt av härliga mackor, goda drycker, vackert väder och umgås med goda vänner. Och det blev en härligt firande av syttende mai. Tusen takk; som man säger på norska.

 

Vivi och Ubbes hus, alldeles vid Mälaren

 

Mysigt!

 

Väldigt trevligt och väldigt gott!

 

 

 

Vivi och jag med Elvis, en av de tre hundarna och Bosse myser med katten Tiffany.

 

Inte riktigt badväder ännu. Och för mig dröjer det nog ett bra tag till.

Jag badar inte gärna om det är under 25 grader...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack för fina  kommentarer! De värmer!

Då och då får jag frågan "vad jobbar du med?"- Nja, jag jobbar inte, brukar bli mitt första svar.
-Jaså! Jobbar du inte!
Sedan blir det ofta tyst en liten stund.
-Nej, jag har valt att sluta arbeta i förtid och jag är pensionär sedan juni 2010.
-Jaha! Hur går det då?
-Tack alldeles utmärkt!
- Ja, men pensionerna är ju så dåliga...
- Kanske varierar det. Jag kan ju inte göra av med mer än jag får in, men å andra sidan behöver jag heller inte spara tll något. Jag är bra på att leva här och nu och inte skjuta upp saker och ting.


Ibland känns det, när jag pratar med andra, som om det är lite suspekt att gå i pension innan man fyllt 65.( För min del som 61åring.) Det behövs liksom en förklaring. Men varför då egentligen? Numer förklarar jag ingenting. Jag har gjort mitt val! Och är så nöjd med det.
Jag har ett yrkesliv bakom mig från 1970 och fram till 2010. Det är alltså 40 år! En lång tid! Och jag har i 40 år verkligen tyckt om mitt lärararbete. Nu får de yngre ta vid!
Att jag sedan fortfarande arbetar lite då och då, när andan faller på, är en helt annan sak.
Nu styr jag min tid, njuter av att ta dagen som den kommer, jag behöver inte planera om och när Bosse och jag skall resa eller annat vi skall göra och jag har absolut inga problem med att fylla mina dagar. Ibland är de mer fyllda och ibland mindre. Men vad gör det?

Att uppskatta vardagen, ha mina mina nära och kära och vänner i närheten, äta och dricka gott, kunna resa och känna att jag har det bra. Det räcker än så länge för mig som pensionär.

God onsdagsmiddag. Jag provade recept på en soppa jag blev bjuden på härom kvällen; tomat/räksoppa med chili, ingefära, lök, vitlök, champinjoner, lime och en skvätt grädde.

( Soppan behöver spädas med 1-2 dl vatten för att inte bli för tjock)

Serveras gärna soppan med grovt bröd och en klick aioli.

Idag blev det en cykeltur ut till Svindersviks Gård och det jättemysiga caféet Svindersviks Brygghus i Nacka, strax bakom Sickla Köpkvarter.
Vi tog båten över till Hammarby Sjöstad och sedan blev det en cykeltur på 15 minuter och vips så var vi framme nere vid Ryssviken och Svindersvik.

Härligt gröna omgivningar.

Lite historia.

Svindersviks huvudbyggnad (byggnaden med de höga fönstren) ritades av rokokoarkirtekten Carl Hårleman och huset byggdes som sommarnöje till Stockholmsfamiljen Grill i mitten av 1700 talet. Familjen Grill ägde också Grillska huset i Stockholm, vid Stortorget, idag Stadsmissionens konditori och där bodde de om vintrarna. När sommaren kom roddes de ut hit till Svindersvik och sitt sommarnöje "grosshandlarvillan".
Svindersviks gård såldes vidare 1780 och på 1940-talet köptes gården in av Nordiska Museet.

Familjen Grill ägde i Stockholm flera byggnader, bl.a. Torstensonska Huset som senare såldes vidare till prinsessan sofia Albertina och idag huserar UD i huset.

Flera svenska järnbruk var också i familjen grills ägo fram till en konkurs på 1800 talet; Södefors, Iggesund och Öserbybruk. Dessa bruk har också periodvis ägts av släkten de Geer.

 

Rofyllt!

Brygghuset är ett jättemysigt café med härliga smörgåsar, goda soppor och lättare lunchmat. (Jeanette som driver Café Brygghuset är förälder till en av de elever som gick på Svenska Skolan i Ban Phe.)

 

 

 

Mysigt även inomhus.

 

 

Våra Beijingcyklar är med....

 

Och hit kommer vi gärna tillbaka. Brygghuset håller öppet torsdag till söndag mellan klockan 12 och 16.

För mer info; titta gärn in på hemsidan Kafé Svindersviks Brygghus

(Idag var kafét abonnerat och egentligen inte öppet, det är ju tisdag, men vi fick ändå prova på gott kaffe och jättefina mackor. Stort TACK Jeanette!!!)

 

 

 

 

 

Idag sken solen igen. Härligt! Lång frukost och tidningsläsning från blad till blad. Och ut med de nyinköpta balkongblommorna i sina krukor, förra årets modell.
Sedan lite pyssel hemma i skåpen. Ja, det är inte så att vi har så många skåp men de är, som jag tidigare skrivit, mycket välfyllda. Nu går det i alla fall att få en överblick när de öppnas, en klar förbättring från i går. Och bättre kan det bli!
När jag så pysslat om/ut mina saker, blev det dags för att pyssla om kroppen också. Det blev en långpromenad idag och 10 000 steg längs Årstaviken och runt Söder. Egentligen den vanliga rundan som jag tycker om att gå och här finns alltid nya saker att se och uppleva. Hela promenaden går längs vatten, Mälaren och "Saltsjön" (bräckt vatten) och dessa soliga dagar är man absolut inte ensam. Idag tror jag hela kultur-teater och skådespelareliten var ute på samma runda....

Fotgängare samsas med cyklister och joggare.

 

Båtar i Långholmskanalen.

 

Rofyllt!

 

Lite "lunch" vid Slussen i form av Happy Meal.

 

Senare på eftermiddagen tog jag en tur till Uppsala för att lämna lite porslin hos Liv. Och det blev ett kärt möte med Max. Jag blir så glad, ända in i hjärtat och nästan så det gör ont, när jag träffar honom. Han har från födseln varit helt ljuvlig och är det fortfarande. Ett stort charmrtoll! Medveten och lagom busig.....Absolut en "mormorsfavorit".

I Spanien pratade jag och goda vännen I om vad i prylväg man egentligen behöver, men framför allt vad man inte behöver. Och jag kan lätt konstatera att jag har mycket av precis ALLT.
Eftersom vädret varit minst sagt ombytligt idag och den rejäla långpromenad jag tänk mig hela dagen ständigt stoppades av kraftiga regnskurar, så har jag fortsatt tidigare genomgångar av vad hushållet har.  Och det var mycket! Det mesta har nog jag hamstrat. Men så blir det kanske om man inte har syskon att dela föräldrahemmet med. (Mamma avled 2002 och pappa 2005.)

Jag började käckt att sortera i min garderob och hittade min gamla ugglesamling. Jo då, jag har samlat på ugglor sedan 1968, då jag tog studenten. Men sedan 2002 har de 42 ugglorna från olika länder och platser varit nerstoppade i en låda. Jag kan inte bara ha och spara saker av ren nostalgi. Nu blev det en kraftig utrensning och efter viss vånda sparade jag sex stycken.


Två av de äldsta ugglorna. Jag fick dessa när jag tog studenten 1968. Den till vänster kommer från Uppsala Ekeby och den högra är en designuggla som heter Klot och är designad av Edward Lindahl på Gustavsberg. Men vad jag skall ha dem till vet jag inte alls. Dammobjekt!!

I ett av skåpen fanns också en kaffeservis med 12 koppar med tillhörande assietter, kaffekanna, sockerskål och gräddkanna. Även en broderad duk finns i samma mönster. Men det är inte så ofta jag har så stora kaffekalas numer....


Vackert! Javisst! Men nu har dessa inte använts på två år....Ärvt efter min mormor så kaffeservisen är från första delen av 1900 talet.




Hur mycket matporslin kan behövas? Tallrikar för förrätt, varmrätt och soppa, ( 12 av varje) kaffe/tekoppar med fat och assietter, uppläggningskarotter och uppläggningsfat.
Inte heller denna servis är använd på två, tre år. För säkerthets skull finns det en broderad duk till, i samma mönster.
Den här servisen kommer också från min mormor.
(Bäst att tillägga att döttrarna inte är intresserade för närvarande)




Jag har den senaste tiden verkligen tänkt efter och konstaterat att gamla saker till viss del har sin betydelse. Det är en del av trådarna bakåt och en del av min historia. Men hur mycket historia behöver jag?
Historia som just nu fyller mina skåp och som används väldigt sällan.
Kanske  skall jag i stället skall befria mig från det vanliga vardagsporslinet och Höganäsmuggarna och sätta i gång att använda det här  i stället? Delar finns det gott om så det gör ju inget om några tallrikar går sönder.
Nu fick jag lite att tänka på....

Söndag morgon;
När jag just bestämt mig för att rensa ut "vardagsporslinet", eller börja använda det så meddelar ena dottern att hon gärna tar hand om matservisen. Jättebra!
Skall fundera lite till på vad jag faktiskt vill använda varje dag och plocka fram det jag tycker om ur gömmorna. Resten kan få nya hem.
Så det blir nog ytterligare några kassar till "Myrorna", hjälporganisation.

Tack för alla fina kommentarer på inägget "Tankar". Särskilt roligt är det om andra blir inspirerade an mina funderingar.
Och jag fortsätter tänka....

Idag har det varit en mycket lugn dag. Jag har mest skrotat runt här hemma, mailat, pratat med vänner och döttrar i telefonen, läst Dagens Nyheter och egentligen inte gjort något alls. Det är också skönt ibland. Länge funderade jag på en långpromenad men ju längre jag funderade ju mer skiftade vädret; sol blandat med störtregn. Så jag slog mig lungt ner med en trave matrecept som sorterades och avyttrades. Tänkte att jag kunde gå ut lite senare. Och så blev det fram på eftermiddagen.
Gick upp till Skanstull och fortsatte Götgatan fram. Ju närmare jag kom "vattenhålen" på Medborgarplatsen ju fler människor i omlopp. Tror hela Medborgarplatsen, Götgatan och för övrigt hela Söder är träffpunkt för alla en fredag eftermiddag så här i vårtider. Längre fram i sommar så är Söder träffpunkt varje dag känns det som. Och roligt är det med folklivet!





Butiken Granit. Tittade in och kom ut med lite förvaringsboxar till badrummet.


Visst bor vi centralt?  Här får vi plötsligt besök sjövägen. Bekvämt med en rejäl kaj att hoppa i land från.



Vännen Pär gör sig beredd för att hoppa i land. Snabbt gjort! Och båten fortsätter mot djurgården och morgondagens segeltävlingar. Så har någon båt och vill komma hit sjövägen så går det bra. Kajplatser är det gptt om.



Tidig kväll och en vacker regnbåge uppenbarade sig.


VM i ishockey på Globen, Sverige- Ryssland. Just nu står det 5-3 till Ryssland...


God fredagmiddag utan vare sig GI,( nästan inga snabba kolhydrater) LCHF, (mycket fett) eller Viktväktarmat.
Jag tror mer på tanken att inte ta in mer än vad jag gör av med och det viktigaste är att jag tycker att jag mår bra.


Oxfilé,bernaisesås,(hemlagad) sallad med tomater, avokado och rödlök och lite pommes därtill. Jättegott!
Och kvällen till ära ett gott italienskt Amaronevin.




Jag försöker att inte längre ha några "måsten" och ofta lyckas jag. Det finns  ju faktiskt i mitt liv inte längre några "måsten", men ibland finns det saker som jag själv tycker att jag bör göra. Det det är inte alls samma sak...
Och egentligen är det väldigt lite här i världen som man faktiskt måste göra. Eller?